Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:133

med anledning av Sveriges tillträde till den

europeiska konventionen till förhindrande av       1987/88-133

tortyr m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 mars 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Roine Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inom Europarådet har en konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning utarbetats. Kon­ventionen antogs av Europarådets ministerkommitté den 26 juni 1987 och öppnades för undertecknande den 26 november samma år. Sverige har undertecknat konventionen. Konventionen förutsätter ratifikation för atl bli gällande.

Enligl konventionen skall en särskild kommitté upprättas. Den skall ha till uppgift att genom besök undersöka hur frihetsberövade personer be­handlas. Syftet härmed är att förstärka dessa personers skydd mot tortyr och andra övergrepp. För att tillgodose konventionens krav bl. a. på atl kommittén skall ges fritt tillträde lill alla de platser där frihetsberövade personer är placerade behövs lagstiftning. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen och att en ny lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen antas. Vidare föreslås en följdändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

I    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 133

1 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:133

Lag med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1   § I denna lag meddelas föreskrifter med anledning av Sveriges åtagan­den enligt den europeiska konventionen den 26 november 1987 till förhind­rande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraff­ning.

2   § Den enligt konventionen upprättade kommittén för undersökning av frihetsberövade personers behandling har rätt att besöka varje plats här i riket där en person som har berövats sin frihet genom en myndighets åtgärd är placerad, om

1.    besöket har till syfte att undersöka hur personen behandlas,

2.    kommittén har undertältat regeringen om sin avsikt att göra besöket.

3 § Den som ansvarar för en frihetsberövad skall lämna kommittén det
biträde som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter. Denne skall
därvid ge kommittén

1.   tillträde till och möjlighet all fritt förflytta sig inom de platser där personer som berövats sin frihet är placerade,

2.   möjlighet fill enskilda samtal med frihetsberövade personer och med andra som kan ge upplysningar om en sådan persons behandling,

3.   information som behövs för att syftet med besöket skall kunna upp-

4 § Omenmyndighetsomärberördavettbegärtbesökharinvändningar
mot kommitténs förslag i fråga om tid eller plats för besöket, skall myndig­
heten genast anmäla detta till regeringen. Regeringen avgör om invändning
skall framställas hos kommittén enligt artikel 9 i konventionen.

Regeringen får besluta om förflyttning av personer som kommittén avser att besöka för alt göra del möjligt för kommittén att genomföra sin uppgift.

5 § Beslämmelseromimmunitetförkommitlénsledamölerochexperter
finns i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

 

2 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:133

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall' skall ha följande lydelse.

Bilaga

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande         Tillämplig internationell

----------------------------------------------------------------      överenskommelse

Internationella organ     Fysiska personer

36----- --------------------- Ledamöter och experter i kommit-    Europeisk konvention den 26

tén upprättad enligt den europeiska november 1987 till förhindrande av

konventionen till förhindrande av      tortyr och omänsklig eller fömed-

tortyr m. m.                            rande behandling eller bestraffning

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1987:341. ' Senaste lyddse 1987:1122.

 

utrikesdepartementet                             Prop. 1987/88:133

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Proposition med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m. m.

1 Inledning

Skyddet mot tortyr utgör en av de mänskliga rätfigheterna. Förbud mot tortyr återfinns bl. a. i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättighe­terna och de grundläggande friheterna och i 1966 års FN-konvenfion om medborgerliga och politiska rättigheter. Tortyr är förbjuden även enligt 1949 års Genéve-konventioner angående skydd för krigets offer liksom i 1977 års båda tilläggsprotokoll fill dessa konventioner.

Sverige har i olika sammanhang aktivt stött det internationella arbetet mot tortyr. Sverige var en av initiativtagarna till och spelade en aktiv roll vid tillkomsten av FN-konvenlionen mot tortyr och annan grym, omänsk­lig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Sverige ratificerade denna konvention den 8 januari 1986.

Sverige har även tillträtt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna frän 1950 (europakonventio­nen). Också bland de fri- och rättigheter som upptagits i denna konvention återfinns i artikel 3 ett förbud mot tortyr. Artikeln har följande lydelse.

Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande be­handling eller bestraffning.

På ansökan av en enskild person eller en stat kan den europeiska kommis­sionen för de mänskliga rättigheterna pröva om en stat fullgör sina åtagan­den enligt konventionen. För atl ett klagomål av en enskild person skall kunna tas upp till prövning erfordras dock att den berörda staten avgelt en deklaration enligt konventionen om att den godtar en sädan klagorätt. Deklarationer av delta slag har avgetls av Europarådels samtliga med­lemsstater utom Cypern. Beträffande de stater som förklarat att de godtar domstolens jurisdiktion kan den bedömning kommissionen gör på begäran av kommissionen eller en berörd stat ocksä underställas domstolens pröv­ning. För dessa stater blir domstolens domar bindande. Domstolens juris­diktion har godtagits av samtliga konventionsstater utom Turkiet. Klago­mål över påstådda kränkningar av artikel 3 i europakonventionen kan

 

alltså för närvarande prövas av kommissionen och slutligen av domstolen     Prop. 1987/88:133 rörande samtliga Europarådets medlemsstater med undanlag av Cypern och Turkiet. Om ett mål inte går vidare lill domstolen, blir det i stället Europarådets ministerkommitté som får pröva klagomålet.

Inom Europarådet har man gjort bedömningen att detta system kan kompletteras med ett system av mer preventiv karaktär, utan judiciella funktioner, men med uppgift alt undersöka hur frihetsberövade personer behandlas. Härigenom avser man att stärka dessa personers skydd mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. För detta syfte har en europeisk konvention fill förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning arbetats ut. Kon­ventionen i engelsk och fransk originaltext, som har samma giltighet, samt en översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Konventionen anger att en särskild kommitté skall upprättas som kan besöka de platser i konvenfionsstaterna där personer som är berövade sin frihet är placerade. Efter avslutat besök skall kommittén avge en rapport till den stat som har granskats. I denna rapport kan kommittén påtala brister och föreslå hur skyddet för frihetsberövade personer i den berörda staten kan förbättras. Om en stat inte följer kommitténs rekommendatio­ner om länkbara förbättringar eller om den inte samarbetar med kommit­tén, kan denna besluta att göra ett offentligt uttalande i saken. Kommittén skall årligen till Europarådets ministerkommitté lämna en berättelse över verksamheten. Kommittén har däremot inte någon rättskipande funktion och skall inte uttala sig om det förekommit kränkningar av europakonven­tionen eller på annat sätt göra tolkningar av denna eller av andra internatio­nella överenskommelser.

Genom att tillträda konventionen ikläder sig Sverige vissa förpliktelser, främst skyldigheten att tillåta och atl se lill att kommittén kan fullgöra sin uppgift i Sverige. Denna skyldighet berör huvudsakligen svenska statliga och kommunala myndigheter men även frivilliga organisationer och enskil­da med ansvar för sådana platser där frihetsberövade personer är placera­de. I det senare fallet rör det sig bl. a. om olika hem för vård eller boende och familjehem främst inom socialtjänstens ram. För att säkerställa atl Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden i nu nämnda hänseenden behöver vissa frågor regleras i lag. Regleringen berör främst justitie-, försvars- och socialdepartementens ansvarsområden. För att tillgodose konventionens krav pä immunitet m.m. för kommitténs ledamöter m.fl. måste ett tillägg även göras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Regeringen beslöt den 18 februari 1988 atl inhämta lagrådets yttrande över etl förslag lill lag med anledning av Sveriges tillträde till den europei­ska konventionen mot tortyr m. m. samt över ett förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Förslagen hade upprättats i utrikesdepartementet.

Lagrådet har i sitt yttrande lämnat förslagen utan erinran. Lagrådels yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu alt i ett sammanhang ta upp dels frågan om godkännande av     5

 

konventionen, dels frägan om erforderlig lagsfiftning inför ett svenskt     Prop. 1987/88:133

godkännande. I förhållande till de förslag som upptagits i lagrådsremissen

skiljer sig de förslag som jag nu lägger fram endast därigenom att vissa

mindre redaktionella ändringar gjorts i 3 och 4 §§ i förslaget till lag med

anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr

m.m.

2 Bakgrunden till konventionen    

I januari 1981 antog Europarådets rådgivande församling en rekommenda-fion (909/1981) i vilken den rekommenderade atl Europarådets minister­kommitté skulle anmoda medlemsstaternas regeringar atl påskynda arbe­tet med att utforma den fidigare nämnda FN-konvenfionen mot tortyr. Samma år väcktes två motioner i tortyrfrågan i den rådgivande församling­en, varav en från en svensk ledamot. Församlingens juridiska utskott, till vilket dessa motioner remitterades, avgav i juni 1983 en rapport (Doc. 5099), i vilken utskottet lade fram ett förslag till en europeisk konvention till förhindrande av tortyr. Förslaget hade arbetats ut i samråd med den Internationella juristkommissionen och den schweiziska kommittén mot tortyr.

Vid det 366:e mötet med Europarådels ministerkommitté i januari 1984 uppdrogs åt styrkommittén för mänskliga rättigheter (Le Comité Direc-teurs pour les Droits de 1'Homme, CDDH) att arbeta ut ett förslag till konventionstext eller annal rättsligt instrument i syfte att stärka frihetsbe­rövade personers skydd mot tortyr och andra övergrepp. En underkom­mitté till CDDH har därefter utarbetat ett konventionsförslag vilket grans­kats bl. a. av den europeiska kommissionen och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, av Internationella juristkommissionen och av Internationella röda korset.

Förslaget färdigställdes av CDDH i november 1986 och överlämnades därefter till ministerkommittén som enhälligt antog konventionstexlen den 26 juni 1987.

Konventionen öppnades för undertecknande den 26 november 1987. Den undertecknades därvid av 19 av Europarådels 21 medlemsstater, däribland Sverige. Därefter har konvenfionen undertecknats av ytterligare ett medlemsland. Konventionstexten med kommentar ("Explanatory Re­port") finns tillgänglig i Europarådets dokumentserie under beteckningen H(87)4.

Konventionen blir bindande för de stater som ratificerat den. Den träder i kraft tre månader från den dag då sju av Europarådels medlemsstater har uttryckt sitt samtycke fill att vara bundna av konventionen.

 

3 Konventionens innehåll                                Prop. 1987/88:133

3.1   Allmänt

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning består av en inledning följd av 23 artiklar.

I inledningen erinras om innehållet i artikel 3 i europakonventionen och om syftet med den nu ifrågavarande konventionen.

Konventionstexlen är i övrigt indelad i fem kapitel. Kapitel I upptar de grundläggande bestämmelserna om bildande av kommittén och dess upp­gift (artiklarna 1-3). Kapitel II reglerar kommitténs sammansättning, val av dess ledamöter samt arbets- och beslutsformer (artiklarna 4-6). Kapitel III innehåller regler om förfarandet vid besök, om kommitténs rapporte­ring och om behandlingen av information som inhämtats i samband med besök (artiklarna 7-14). Kapitel IV innehåller vissa bestämmelser om konventionens inverkan pä andra internationella överenskommelser eller på nationella rättsregler (artiklarna 15-17). Kapitel V, slutligen, upptar bestämmelser om undertecknande, ratifikation och ikraftträdande m. m. (artiklarna 18-23).

3.2   De enskilda bestämmelsema

Liksom för flera andra konventioner som har utarbetats inom Europarådet finns som nämnts en kommentar - en "Explanatory Report" - till kon­venfionen. Kommentaren har arbetats fram i CDDH samtidigt med konventionstexten och har godkänts av ministerkommittén för publice­ring. Min redogörelse för innehållet i de enskilda artiklarna och dessas tolkning bygger i huvudsak på denna kommentar.

Artikel 1

I artikel I anges att en europeisk kommitté till förhindrande av tortyr skall bildas och kommitténs uppgift definieras. I artikeln anges sålunda att kommittén skall granska behandlingen av personer som har berövats sin frihet. Som tidigare framhållits har kommittén ingen rättskipande funktion. Denna uppgift åvilar kommissionen och domstolen. Kommittén skall en­dast undersöka förhållandena, påtala brister och eventuellt ge den berörda staten förslag till hur förhållandena kan förbättras.

Artikel 2

Denna artikel ålägger konvenfionsstaterna att tillåta besök på alla platser
där personer finns som har berövats sin frihet av en offentlig myndighet.
Bestämmelsen anger den grundläggande förpliktelse som konventionen
ålägger medlemsstaterna, nämligen att tillåta besök av kommittén på sta­
tens territorium. Kommittén skall således kunna besöka alla platser där
personer som har berövats sin frihet är placerade. Det saknar belydelse om
frihetsberövandet grundas på ett formellt beslut av en myndighet eller ej.   7

 

Ansvaret för att frihetsberövandel kommit till stånd måste dock vila på en     Prop. 1987/88:133 offentlig myndighet.

Begreppet frihetsberövande skall ges samma innebörd som det har getts av den europeiska domstolen och kommissionen i dessa organs rättspraxis vid tolkning av artikel 5 i europakonventionen. Denna artikel anger bl. a. förutsättningarna under vilka frihetsberövanden får äga rum. Som exempel på frihetsberövanden som kan omfattas av konventionen kan nämnas, förutom fängelsestraff, anhållande, häktning och förvar, olika former av frihetsberövande under militärtjänstgöring samt olika typer av tvångsvård inom den psykiatriska vården eller missbrukarvården. Även tvångsvård av minderåriga omfattas av konventionen, om värden utövas på ett sådant sätt atl den minderårige kan anses vara berövad sin frihet.

Del står klart att besök kan komma i fråga på såväl privata som offentli­ga inrättningar. Det avgörande är om frihetsberövandet är en följd av en offentlig myndighels handlande.

Statens skyldighet all tillåta besök gäller inte endast i fredstid utan även under krig eller därmed jämförliga förhållanden. För alt tillgodose bl. a. militära säkerhetsintressen finns särskilda bestämmelser i artikel 9.

Artikel 3

Denna artikel upptar den i konventionen grundläggande principen om att kommittén och den berörda statens myndigheter skall samarbeta med varandra. Samarbetsskyldighelen omfattar alla kommitténs uppgifter och ligger till grund för andra artiklar i konventionen, t. ex. artikel 8 och 9.

Artikel 4

I denna artikel anges kommitténs sammansättning, kriterierna för medlem­skap m. m. Kommittén skall beslå av lika många ledamöter som antalet konventionsstater. Ledamöterna skall ha högt moraliskt anseende, besitta erkänd sakkunskap om mänskliga rättigheter eller ha yrkesmässig erfaren­het inom de områden som läcks av konventionen. Ledamöterna i kommit­tén behöver inte ha juridisk utbildning. Exempelvis läkare och personer med erfarenhet av kriminalvård kan vara lämpliga som ledamöter.

Artikel 5

I artikel 5 regleras förfarandet vid val av kommiltledamöter, vilket i stora drag motsvarar del som gäller för val av ledamöter till den europeiska kommissionen.

Artikel 6

I denna artikel ges bestämmelser om förfarandet i kommittén, beslutför-hetsregler m. m.

Artikel 7

Denna artikel anger atl kommittén skall besöka de platser som har nämnts i

artikel 2. Av bestämmelsen framgår att besök kan göras vid regelbundet            8

 

återkommande tillfällen, men också i enstaka fall när det anses påkallat. Prop. 1987/88:133 Det är inte kommitténs primära uppgift atl göra besök i anledning av enskilda klagomål. Sådana klagomål bör i första hand riktas till den euro­peiska kommissionen och behandlas i den ordning som gäller enligt euro­pakonventionen. Ingenting hindrar emellertid atl kommittén gör ett besök efter en begäran från enskilda eller från en sammanslutning av enskilda. Kommittén avgör själv i vilken utsträckning sådana besök skall göras. Vad gäller de regelbundna besöken skall kommittén se till att dessa fördelas ungefär lika mellan medlemsstaterna. Besöken skall normalt göras av minst två kommiltledamöter. I brådskande fall kan kommittén represente­ras av en enda ledamot. Kommittén skall kunna knyta experter och tolkar fill sig. Som experter kan ifrågakomma personer med särskild sakkunskap inom ett visst område, som t.ex. läkare med erfarenhet av att behandla och bedöma skador uppkomna genom tortyr.

Artikel 8

Denna artikel är indelad i fem punkter.

I punkt I anges all kommittén före elt besök skall underrätta den berör­da staten om att den önskar göra etl besök. Någon tidsgräns inom vilket detta skall ske anges inte i artikeln. Normalt skall dock en sådan underrät­telse ges inom skälig tid före besöket. I undanlagsfall kan det förekomma att ett besök görs omedelbart efter det att en underrättelse har lämnats. Som närmare framgår av artikel 14 skall denna underrättelse uppta namnen på de personer som biträder kommittén vid etl besök. Kommittén har dock ej någon skyldighet alt i denna underrättelse ange namnen på de ledamöter som skall delta vid ett besök eller att i förväg ange vilka platser den avser att besöka. Del förutsätts emellertid alt kommittén i den samar-betsanda på vilken konventionen vilar i förväg ger staterna information i dessa hänseenden i underrättelsen eller på annat vis.

I punkt 2 specificeras vad som ankommer på den berörda staten för atl underlätta kommitténs uppgift. Av samarbelsförplikldsen följer emellertid atl denna uppräkning inte är uttömmande. Även annat erforderligt bistånd kan således bli aktuellt.

Under a) anges att kommitlmedlemmar skalf få resa in i det land där besöken skall genomföras och förflytta sig inom detta utan inskränkning. Bestämmelsen skall ses i belysning av artiklarna 2 och 16. Visumkrav t. ex. bör inte gälla kommiltledamöter och experter på uppdrag. Rätten atl resa fritt kring i landet är dock inte helt obegränsad, vilket framgår av artikel 9.

Under b) föreskrivs att den berörda staten skall förse kommittén med upplysning om sådana platser som kan bli föremål för besök, t. ex. fängel­ser och polisstationer samt mentalsjukhus. Med stöd av denna bestämmel­se kan kommittén begära en detaljerad förteckning över sådana institutio­ner inom ett särskilt område som den avser besöka. Staten har dock ej skyldighet att förse kommittén med någon förteckning över alla frihetsbe­rövade personer inom landet.

Under c) anges att kommittén skall få obegränsat tillträde till de platser          9

 

som den besöker. Detta hindrar dock inte atl kommittén beledsagas av en Prop. 1987/88:133 tjänsteman från den berörda staten för att bistå (jfr arfikel 15). Om ett besök utförs t. ex. på sådana platser där militära säkerhetsaspekter gör sig gällande, kan den berörda staten kräva atl en tjänsteman åtföljer kommit­tén under besöken (jfr artikel 9). Denne får dock inte närvara under ett enskilt samtal som en kommillledamot kan ha med en frihetsberövad (jfr artikel 8 punkt 3).

Under d) anges atl staten skall tillhandahålla annan information som är nödvändig för att kommittén skall kunna fullgöra sin uppgift. Här har gjorts en avvägning mot nationella bestämmelser, bl. a. rörande sådana uppgifter som är föremål för sekretess. Bestämmelsen anger således att kommittén vid införskaffande av information skall ta hänsyn till tillämpliga nationella rättsregler och yrkesetik.

Punkt 3 och 4 anger alt kommittén får ha enskilda samtal med personer som är frihetsberövade samt att den fritt får inhämta information från var och en som kan lämna upplysningar i saken, t. ex. anhöriga och läkare. Om en frihetsberövad person inte önskar sammanträffa med kommittén, måste denna få möjlighet att försäkra sig om att detta ställningstagande grundar sig på personens egen fria vilja. Någon skyldighet för enskilda personer atl tillhandahålla kommittén information föreligger inte.

Punkt 5 anger det närmast självklara förhållandet alt kommittén omedel­bart inför behöriga myndigheter i den berörda staten kan påtala missförhål­landen som den iakttar vid ett besök.

Artikel 9

I denna artikel, som skall fillämpas endast i undantagsfall, ges en bestäm­
melse om atl en stat under vissa mycket speciella förutsättningar kan söka
få till stånd ett uppskov med ett besök eller begära alt detta förläggs till en
annan plats än den som har angetts i förväg. Detta kan ske om militära
skyddsintressen eller hänsynen till den allmänna säkerheten kräver det,
om det förekommer allvarliga oroligheler på en plats som skall besökas,
t. ex. en fängelserevolt, om ett besök hos en enskild sjukhuspatient kan
anses skadligt för dennes psykiska hälsa eller om ett brådskande förhör
rörande etl allvarligt brott förhindras av elt besök av kommittén. Förelig­
ger sådana omständigheter, kan invändningar göras mot elt besök. Staten
och kommittén skall då omedelbart inleda överläggningar i syfte att nå
fram till en överenskommelse om hur kommittén ändå skall kunna genom­
föra sin uppgift snarast. Av betydelse är att staten inte definitivt kan
motsätta sig ett besök med stöd av denna artikel. Den utgör således inget
undantag från den grundläggande regeln i artikel 2, att staten skall fillåla
besök på sitt tertitorium. Staten kan endast påkalla överläggningar, vilka
dock skall hållas i den anda av samförstånd i vilken konventionen har sin
grund. Resultatet av sådana överläggningar kan bli t. ex. att kommittén får
träffa en frihetsberövad person på en annan plats än som från början har
varit avsett. Om ett besök blir uppskjutet, skall staten tillhandahålla kom­
mittén fortlöpande information om behandlingen av de frihetsberövade
personer, som finns på den plats som kommittén avsett att besöka.          10

 

Artikd 10                                                                                        Prop. 1987/88:133

Denna artikel anger i punkt I att kommittén efter avslutat besök skall avge en slutrapport med en redogörelse för sina iakttagelser under besöket. Rapporten skall tillställas den berörda staten. I denna rapport kan kommit­tén påpeka brister och föreslå åtgärder i syfte att förbättra skyddet för frihetsberövade personer.

I punkt 2 i artikeln anges att kommittén kan göra ett offentligt uttalande, om den berörda staten underlåter atl samarbeta eller vägrar vidta åtgärder med beaktande av de rekommendationer som kommittén kan ha lämnat. Härför krävs ett beslut med två tredjedels majoritet. Detta förfarande måste också ses mot bakgrund av atl artikel 11 föreskriver atl kommitténs rapport och den information den har erhållit vid ett besök inte är offentligt material. Ett offentligt uttalande av detta slag är del enda egentliga på­tryckningsmedel som konventionen ger kommittén gentemot staterna.

Artikd 11

I denna artikel ges bestämmelser om sekretess för kommitténs rapport och den information den har erhållit vid ett besök. Rapporten och sådan information är alltså som regel ej offentlig. Kommittén skall emellertid offentliggöra rapporten, om den berörda staten begär det. Personuppgifter får dock inte offentliggöras utan den berörda personens uttryckliga sam­tycke, om det inte kan ske utan att personens identitet röjs.

Artikd 12

I denna artikel anges att kommittén med beaktande av sekretessbestäm­melserna i artikel 11 åriigen skall avge en skriftlig redogörelse till minister­kommittén för verksamheten under året. Denna rapport skall vidarebe­fordras till Europarådets rådgivande församling och offentliggöras.

Artikel 13

Denna artikel föreskriver att kommiltledamöter och experter och andra som biträder kommittén skall iaktta sekretess. Sekretessen gäller för alla uppgifter som dessa personer erhållit under fullgörande av sina uppdrag. Skyldigheten att iaktta sekretess kvarstår även efter det att uppdraget har fullgjorts.

Artikel 14

Denna artikel innehåller tre punkter.

I punkt 1 föreskrivs atl namnen på de personer som biträder kommittén
vid besöken skall anges i den undertättelse som kommittén skall lämna till
den berörda staten enligt artikel 8. Efter en sådan underrättelse har staten
på sätt som framgår av punkt 3 möjlighet att förklara att den inte tillåter att
en viss expert eller någon annan person som biträder kommittén deltar vid
besöken. Rätten att avge en sådan förklaring får bara utnyttjas i undantags­
fall, och förklaringen skall framföras snarast sedan underrättelsen kommit        11

 

staten tillhanda. En vägran alt ta emot en deltagare kan grundas på en     Prop. 1987/88:133 bedömning att vederbörande ej uppfyller de krav som ställs i fräga om att iaktta sekretess enligt artikel 13 eller i övrigt enligt punkt 2 i artikel 14.

I punkt 2 anges de kvalifikationskrav som ställs på en expert som deltar i kommitténs arbete. I fråga om opartiskhet och oberoende ställs samma krav som på kommitténs ledamöter. Experterna lyder under kommittén och har att följa dess instruktioner. Då en stat har förklarat atl den önskar alt en expert eller någon annan som biträder kommittén ej skall delta vid ett besök, kan kommittén begära att staten skall ange skälen för dess ståndpunkt. Den information som kommittén därvid erhåller bhr konfiden­tiell.

Artikel 15

I denna artikd anges att staten skall utse en myndighet och eventuellt en person med vilken kommittén kan hålla kontakt. Denna myndighet skall la emot undertätldser enligt artikel 8. Staten är således skyldig alt anvisa kommittén en sådan "kontaktmyndighet". Staten bör även utse en sär­skild tjänsteman som kan bistå kommittén då elt besök genomförs. Kom­mittén skall undertältas om namnet på denna person.

Artikel 16

Denna artikel anger att kommitténs ledamöter och experter skall åtnjuta immunitet och privilegier. De närmare reglerna härom återfinns i en bilaga till konventionen. De immunitelsregler som anges i bilagan överensstäm­mer i allt väsentligt med vad som gäller för ledamöterna i den europeiska kommissionen och den europeiska domstolen enligt artikel 59 i europakon­ventionen och det andra och fjärde protokollet till den allmänna överens­kommelsen av den 2 september 1949 rörande Europarådets privilegier och immunitet.

Artikel 17

I denna artikel ges bestämmelser om konventionens förhållande till andra folkrättsliga instrument och den nationella lagstiftningen. Vidare anges hur kommittén och dess uppgifter förhåller sig till den europeiska kommissio­nen och domstolen saml till andra inlernationella organ.

I punkt 1 anges att konventionen inte kan åberopas i avsikt alt begränsa etl mer omfattande skydd som kan finnas i andra internationella överens­kommelser eller i en konventionsslals egen rättsordning. Att den nationel­la rättsordningen ger utrymme för etl mer ingående förfarande än del som kommittén tillämpar skall ej hindra kommittén från att utföra sina åliggan­den och inte heller kunna åberopas för atl begränsa motsvarande kontroll­möjligheter enligt nationell rätt. Att samarbete med ett motsvarande organ på nationell basis kan förekomma följer av bestämmelsen om samarbete i artikel 3.

I punkt 2 anges alt konventionen inte får inkräkta på den behörighet som      12

 

tillkommer den europeiska kommissionen och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Inte heller påverkas de skyldigheter stater­na har iklätt sig enligt europakonventionen. Härav följer att kommittén ej skall befatta sig med sådana saker som redan är föremål för prövning inför kommissionen eller domstolen. Kommittén skall inte heller själv göra tolkningar av bestämmelserna i europakonventionen eller dess tilläggspro­tokoll. Det kan tilläggas att den omständigheten atl kommittén granskat, eller är i färd med att granska en enskild persons fall, inte hindrar denne från att anmäla sitt fall till den europeiska kommissionen. Avsikten är således atl en invändning från en stat enligt artikel 27 punkt 1 b i europa­konventionen om att saken är föremål för behandling av ell annat interna­tionellt organ, inte skall kunna göras i denna situation. Artikel 27 punkt 1 b i europakonventionen anger bl. a. atl kommissionen inte får ta upp sådana enskilda klagomål till prövning som redan är föremål för internationell granskning i annan ordning.

I punkt 3 ges vid nationella och internationella väpnade konflikter före­träde för den besöksverksamhet som bedrivs bl. a. av Internationella röda korskommittén (ICRC) enligt 1949 års Genévekonventioner och dess till-läggsprotokoll. Ingenting hindrar dock kommittén från atl besöka platser som ICRC ej har möjlighet atl besöka regelbundet. I fredsfid får kommittén från fall till fall avgöra i vad mån besöken kan utföras av kommittén, om liknande besök görs av ICRC. Skälen för att en avgränsning görs mot det arbete som utförs av ICRC är bl. a. atl dess arbetssätt är myckel snarlikt det som kommer att gälla för kommittén.

Prop. 1987/88:133

Artikd 18-23

Dessa artiklar innehåller slutbestämmelser vilka är utformade efter möns­ter av motsvarande artiklar i andra konventioner antagna av Europarådets ministerkommitt. Frågan om ikraftträdande och ratifikation har berörts i inledningen. Det bör understrykas att det i artikel 21 anges att inga reserva­tioner får göras till konventionens bestämmelser.

4 Överväganden

4.1 Svensk anslutning till konventionen

Mitt förslag: Riksdagen skall godkänna den europeiska konventio­nen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Skälen för mitt förslag: Dessvärte måste män konstatera att tortyr och tortyrliknande metoder används på flera olika håll i världen i skilda sam­manhang. Rapporter från ideella organisationer som Amnesty Internafio-nal och andra talar sitt tydliga språk. Men det är sannolikt inte inom Europa som de värsta övergreppen förekommer. Detta innebär dock inte att skyddet mot tortyr m. m. i Europa ej skulle kunna förbättras. Man bör

13

 

heller inte bortse frän att konventionsarbetet i Europa på detta område kan     Prop. 1987/88:133 tjäna som förebild i andra delar av världen.

Som jag har nämnt i inledningen innehåller artikel 3 i europakonventio­nen ett kategoriskt förbud mot användning av tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Denna konvention innehåller inte någon närmare definition av dessa begrepp. Genom den rättspraxis som skapas av konventionsorganen, den europeiska kommissionen och den europeiska domstolen, dras emellertid gränserna upp för vad som faller inom artikelns tillämpningsområde. I det mdlanstatliga målet Sveri­ge, Danmark, Norge, Holland mot Grekland från år 1969 definierade sålunda kommissionen begreppet omänsklig behandling som en sådan behandling som avsiktligt förorsakar allvarligt fysiskt eller psykiskt lidan­de vilket i den föreliggande situationen är oberättigat.

I målet Irland mot Storbritannien framhöll domstolen att en behandling, för att falla inom tillämpningsområdet för artikel 3, skall uppnå en viss miniminivå. Bedömningen härav måste, uttalade domstolen, naturligen vara relativ beroende på samtliga omständigheter i målet såsom varaktig­heten av behandlingen, dess fysiska och psykiska följder och i vissa fall offrets kön, ålder, hälsotillstånd m. m.

Av senare rättspraxis framgår att artikel 3 blir tillämplig inte bara på de allvarliga fall av tortyr och omänsklig behandling som förekommer i de sammanhang där man vanligen möter begreppen, såsom vid förhör med frihetsberövade personer i samband med politiska eller andra oroligheter. I målet Tyrer mot Storbritannien från år 1978 fann domstolen sålunda att kroppsaga som en femtonårig pojke hade ådömts av en domstol som straff för en förseelse ej föll under begreppet tortyr men likväl utgjorde sådan förnedrande behandling som avses i artikel 3. Straffet, som verkställdes av polismyndigheten, innebar att pojken i närvaro av sin far och en läkare tilldelades tre slag med ris över sin nakna bakdel. Domstolen fann att även om bestraffningen inte medförde några allvarligare eller mer långvariga fysiska skadeverkningar så utgjorde den etl angrepp på just det som artikel 3 avser att skydda, nämligen en persons värdighet och fysiska integritet.

Konventionen till förhindrande av tortyr m. m. definierar inte begreppen i artikel 3 i europakonvenfionen. Det ankommer inte heller på den kommit­té som skall upprättas att göra sådana bestämningar. Kommitténs uppgift blir endast att granska och undersöka förhållandena för frihetsberövade personer, påtala missförhållanden för inhemska myndigheter och föreslå förbättringar. Den skall därvid beredas tillträde till alla de platser där människor som av olika skäl har berövats sin frihet är placerade. Genom detta system ges ett internationellt organ möjlighet till insyn, vilket redan i sig medför att staterna kan förväntas bli observanta på och ingripa mot sådana missförhållanden som kan tänkas falla inom fillämpningsområdet för artikel 3 i europakonventionen. Som framgår av artikel 17 i den nu ifrågavarande konventionen utgör inte en pågående granskning av kommit­tén något hinder för en enskild person att anföra klagomål fill den europeis­ka kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

Den kontrollmekanism som konventionen tillskapar kommer att utgöra      14

 

ett värdefullt tillskott till det skydd mot tortyr som ges i europakonvenfio-nen och i andra internationella regelsystem som stärker skyddet för mänskliga rättigheter. Konventionen kan förväntas bli ratificerad av flerta­let av Europarådets medlemsstater. Sverige har i enlighet med sina utrikes­politiska traditioner aktivt värnat om skyddet för mänskliga rättigheter. Utifrån allmänna synpunkter är det därför angeläget att Sverige också genom att ratificera konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning ger stöd åt det intemafio­nella arbete som bedrivs i avsikt att förbättra förhållandena på detta område.

Kostnaderna för kommittén kommer huvudsakligen att belasta ett be­fintligt anslag i Europarådets ordinarie budget avseende rese- och trakta­mentskostnader för experter på området för mänskliga rättigheter. Några kostnader kommer dock ej att uppstå förrän konventionen har trätt i kraft. Det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget uppgår för närva­rande till ca 12,9 milj. FRF. Den eventuella ökning av det svenska bidraget som konventionen kan medföra i framtiden, kan endast bli av marginell natur.

Prop. 1987/88:133

4.2 Behovet av lagstiftning 4.2.1 Skyldigheten att tillåta besök m. m.

Mitt förslag: En särskild lag införs med anledning av Sveriges tillträ­de till den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Syftet med lagen är att säkerställa att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt konventionen.

Skälen för mitt förslag: Inför en svensk ratifikation av konventionen måste det övervägas om existerande svensk lagstiftning ger utrymme för tillämpning av konventionens regelsystem eller om lagstiftning behövs.

Som fidigare har nämnts innebär konventionen att staterna tillåter den enligt konventionen bildade kommittén att besöka alla de platser inom statens territorium där personer som av en offentlig myndighet har berö­vats sin frihet är placerade. Omfattningen av detta åtagande harjag tidigare berört i samband med redogörelsen för innehållet i artikel 2 i konventio­nen.

Skyldigheten att lämna kommittén tillträde omfattar således endast så­dana platser där frihetsberövade personer är placerade till följd av en myndighets beslut eller annan åtgärd.

Begreppet frihetsberövande skall enligt kommentaren till konventionen ges samma innebörd som det erhållit i den rättspraxis som har utvecklats av den europeiska kommissionen och domstolen vid dessa organs tolkning och tillämpning av artikel 5 i europakonventionen. Det finns ett antal avgöranden av konventionsorganen rörande innebörden av detta begrepp. Helt klart är att en förvaring på sluten anstalt såsom häktad eller dömd

15

 

utgör frihetsberövande. Likaså utgör husarrest under övervakning ett fri- Prop. 1987/88:133 hetsberövande i konventionens mening. Tvångsvistelse på särskild ort torde också bli att bedöma som frihetsberövande, i varje fall då vistelsen sker under fortlöpande övervakning utan möjlighet för den frihetsberövade atl få kontakt med andra personer än familjemedlemmar och andra intag­na, och då vistelsen fortgår under en längre tid.

Vad gäller svenska förhållanden torde de platser som kan komma ifråga för besök enligt konventionen utgöras främst av kriminalvårdsanstalter, allmänna häkten, polisarrester, rättspsykiatriska kliniker och sjukhus där intagna bereds vård enligt lagen (1966:293) om sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) samt vissa hem för vård eller boende inom missbrukar­vården.

Som har nämnts innehåller begreppet frihetsberövande ej någon klar definition vare sig i europakonventionen eller i den nu ifrågavarande kon­ventionen. Särskilt beträffande den vård som tillhandahålls inom social­lagstiftningens ram kan gränsdragningsproblem uppkomma. Jag åsyftar här, utöver den vård som bedrivs med stöd av den nyss nämnda LSPV, den vård som bedrivs med stöd av lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., smiftskyddslagen (1968:231), lagen (1980:621) med särskilda bestämmel­ser om vård av unga (LVU) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Vården med stöd av LSPV bedrivs i allt större utsträckning på psykiatri­ska kliniker på vanliga sjukhus och inte på stora specialiserade mentalsjuk­hus. Dessa kliniker och sjukhus kan bli föremål för besök enligt konventio­nen.

Vården enligt omsorgslagstiftningen kan under ett övergångsskede be­drivas tvångsvis och sker då pä särskilda vårdhem eller specialsjukhus som drivs av landstingskommuner eller kommuner. Även här kan besök tänkas komma ifråga.

Den som lider av en allmänfarlig eller venerisk sjukdom kan enligt de förutsättningar som anges i smittskyddslagen tvångsvis intas på sjukhus.

Vård enligt LVU bedrivs i familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Enligt denna lag kan de som skall stå under särskilt noggrann tillsyn beredas plats på hem som är särskilt anpassade härför. De ungas rörelsefrihet kan här begränsas, och den som ansvarar för vården har givits särskilda befogenheter för att vården skall kunna genomföras.

Också enligt LVM skall vård ges på ett hem som har en kommun eller en landstingskommun som huvudman. För de missbrukare som behöver sär­skilt noggrann tillsyn finns speciella hem som är anpassade för sådan tillsyn. Från ett sådant hem får en intagen hindras att avvika. Beträffande de övriga hemmen saknas rättsliga möjligheter att hålla kvar en intagen. Däremot kan biträde av polis begäras för att efterforska och hämta tillbaka den intagne.

Som har nämnts i anslutning fill redogörelsen för innehållet i artikel 2
står det helt klart att besök kan komma i fråga på såväl privata som
offentliga institutioner under förutsättning att de intagna kan anses vara
berövade sin frihet och frihetsberövandet är en följdv en-offentlig myn-     16

dighets handlande. I viss utsträckning kan således de speciella hem och

 

inrättningar som jag nu har nämnt tänkas komma i fråga för ett besök av kommittén.

Gällande svensk rätt torde i och för sig inte utgöra ett direkt hinder mot att låta kommittén besöka de platser och insfitutioner som avses. Det föreligger emellertid inte någon skyldighet för myndigheter eller för enskil­da med ansvar för sådana institutioner som kan bli föremål för besök alt lämna kommittén tillträde till dessa på sätt konventionen föreskriver. För att säkerställa att Sverige skall kunna fullgöra sitt åtagande enligt konven­tionen i detta hänseende krävs att en sädan skyldighet åläggs statliga och kommunala myndigheter och andra som har ansvar för de inrättningar där frihetsberövade personer finns. Såvitt avser statliga myndigheter kan en sådan skyldighet föreskrivas av regeringen i förordning. De inrättningar inom socialtjänsten och inom hälso- och sjukvården som kan bli berörda drivs emellertid av kommuner eller landstingskommuner eller av frivilliga organisationer. De familjehem som tar emot barn och ungdomar samt missbrukare är enskilda hem.

De skyldigheter som kommunala myndigheter och enskilda åläggs måste anges i lag. En sådan lag bör då ej begränsas till detta område utan bör gälla konventionens hela tillämpningsområde i Sverige. I lagen bör vidare ges föreskrifter om enskilda myndigheters skyldigheter enligt konventionen i fråga om att lämna kommittén erforderligt bistånd m. m. samt hur en myndighet skall förfara om en situation som kan påkalla fillämpning av artikel 9 i konventionen skulle uppkomma.

Prop. 1987/88:133

4.2.2 Immunitet och privilegier

Mitt förslag: Lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ändras så att kommitténs ledamöter och experter tillförsäkras det skydd som förutsätts i konventionen.

Skälen för mitt förslag: Som har nämnts i redogörelsen för innehållet i konventionen upptar denna regler om immunitet och privilegier för kom­mitténs ledamöter och experter. Dessa reglers materiella innehåll överens­stämmer i allt väsentligt med vad som redan gäller för medlemsstaternas representanter 1 Europarådet, för ledamöterna i den europeiska kommis­sionen och den europeiska domstolen enligt artikel 59 i europakonventio­nen och i det andra och Qärde tilläggsprotokollet till den allmänna överens­kommelsen av den 2 september 1949 rörande Europarådets privilegier och immunitet. Dessa regler har tidigare införlivats med svensk rätt, se 4 § lagen (1976:661, omtryckt 1987:341) om immunitet och privilegier i vissa fall och punkterna 4, 6 och 12 i bilagan till denna lag. Sveriges tillträde till konventionen medför att ett tillägg bör göras till bilagan fill lagen.

4.2.3 Ikraftträdande

Mitt förslag: De föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

17

2   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 133

Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 19 i konventionen träder den i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då sju medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen. I förhållande till en med­lemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av konven­tionen träder den i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikationsinstru­mentet har deponerats.

Med hänsyn till att det för närvarande inte kan förutses när konventio­nen kommer att träda i kraft, förordar jag att det får ankomma på regering­en att förordna om vid vilken tidpunkt de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft.

Prop. 1987/88:133

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till

1.  lag med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventio­nen mot tortyr m. m.

2.  lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventionen mot tortyr m. m.

Rubriken

Med tillämpning av den metod som i allmänhet brukar användas vid lagstiftning med anledning av tillträde till konvenfioner skulle konvenfio-nens fullständiga benämning anges i lagens rubrik. Eftersom lagrubriken skulle bli onödigt svårläst med denna metod anser jag att man bör ge den en något enklare utformning. Någon risk för missförstånd om lagens inne­börd torde knappast föreligga.

1§

Denna bestämmelse anger lagens tillämpningsområde. Den gäller således inte för andra internationella åtaganden än de som följer av Sveriges tillträde till den aktuella europeiska konventionen.

2§

I denna paragraf anges vad som är huvudsyftet med lagen, nämligen att ge
kommittén rätt att här i riket genomföra besök på sätt konventionen
föreskriver. Enligt denna paragraf skall sålunda kommittén ges tillträde till   18

 

alla platser inom riket där personer som av olika skäl har berövats sin     F*rop. 1987/88:133

frihet är placerade. Hit hör bl. a. kriminalvårdsanstalter, allmänna häkten,

polisarrester, rättspsykiatriska kliniker, sjukhus där intagna bereds vård

enligt LSPV samt hem för vård eller boende och familjehem i den mån där

finns personer som kan anses berövade sin frihet i europakonventionens

mening. Som har nämnts vid redogörelsen för konventionstexten avses

alla former av frihetsberövanden som hänför sig till en myndighets åtgärd,

oavsett om de grundar sig på ett formellt beslut eller ej.

Som förutsättning för att ett besök skall tillåtas gäller att besöket skall avse en granskning av intagna personers behandling och att regeringen har undertättats om besöket enligt artikel 8 punkt 1 i konventionen. Undertät­ldser enligt artikel 8 bör tillställas utrikesdepartementet. Jag avser att föreslå regeringen besluta att kommittén skall informeras om att undertät­ldser enligt artikel 8 skall tillställas utrikesdepartementets rättsavdelning (jfr artikd 15).

3§

I artikel 3 i konvenfionen anges att kommittén och den berörda statens myndigheter skall samarbeta med varandra. I enlighet med denna samar-betsskyldighet åläggs i artikel 8 i konventionen den berörda staten att på olika sätt underlätta kommitténs arbete. I denna paragraf anges alt berörda myndigheter, organisationer eller enskilda skaU lämna kommittén erfor­derligt biträde på det sätt som anges i artikel 8 i konventionen.

Vad avser punkt 1 bör framhållas att rätten att fritt röra sig inom ett område inte utesluter att kommiltledamöter åtföljs av en representant för den berörda staten. I den mån en enskild inrättning inom socialtjänsten skall inspekteras är det lämpligt att berörd socialnämnd biträder kommit­tén.

I punkt 2 anges att kommittén skall beredas fillfälle till enskilt samtal med personer som berövats sin frihet. Sådana samtal kan givetvis endast komma ifråga, om den berörda personen önskar medverka därtill. Motsät­ter sig en person samtal med kommitténs representanter, måste dessa dock få en möjlighet att försäkra sig om att beslutet grundar sig på personens fria vilja. I sådana fall är det naturligtvis bäst om personen i fråga själv inför kommittén förklarar att han inte vill samtala med dess representanter. Vägrar personen medverka till detta, får frägan lösas på annat sätt i samråd med kommittén. Med andra personer som kan ge upplysningar avses här t. ex. anhöriga, läkare och ett eventuellt juridiskt ombud för en frihetsbe­rövad person. Naturligtvis föreligger det inte heller för dessa personer någon skyldighet att lämna upplysningar till kommitténs representanter.

Information som avses i punkt 3 kan vara tillgång till behandlings- eller
patientjournaler. Gällande sekretessregler torde i det stora flertalet fall inte
hindra att sådan information lämnas. Utlämnandet sker ju i den enskildes
intresse. Att ufiämna uppgift om enskild till kommittén torde därför oftast
inte kunna anses vara till men för den enskilde. Om uppgiftsskyldigheten
skrivs in i lagen, behöver emellertid någon skadeprövning inte göras.         19

 

Bestämmelsen i 1 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100) ger stöd för en sådan     Prop. 1987/88:133 föreskrift.

4§

Denna paragraf motiveras av den speciella undantagsregel som finns i artikel 9 i konvenfionen. I paragrafen åläggs den som vill göra invändning­ar mot ett besök att anmäla detta till regeringen genast efter det att kännedom har erhållits om ett förestående besök. Jag anser det lämpligast atl låta det ankomma på regeringen att ta ställning till om invändningar skall framföras till kommittén och om överläggningar skall inledas på sätt som anges i artikel 9 i konventionen. Som framgår av konventionstexten skall sådana överläggningar inledas omedelbart i förekommande fall.

De materiella förutsättningarna under vilka invändningar kan göras har berörts i redogörelsen för innehållet i artikd 9 i konventionen.

Bestämmelsen riktar sig fill myndigheter. Om en enskild institufion eller inrättning berörs, ligger det enligt min mening i sakens natur att företrädare för dessa kan vända sig till närmast ansvariga tillsynsmyndighet. Denna myndighet kan sedan anmäla saken fill regeringen.

I ett andra stycke i parsrafen ges en bestämmelse om att regeringen får besluta om förflyttning av frihetsberövade personer så att kommittén skall kunna fullgöra sin uppgift. Av artikel 9 punkt 2 i konventionen framgår att en sådan förflyttning kan bli resultatet av överläggningar mellan kommit­tén och regeringen enligt artikel 9 när invändningar enligt artikeln rests. Det är lämpligt att låta regeringen kunna fatta beslut om förflyttning med hänsyn till den skyndsamhet som erfordras i dessa fall.

Jag vill framhålla att det även i de situationer som avses i artikel 9 är en för kommittén och den berörda staten rimlig överenskommelse som skall eftersträvas i den anda av samförstånd på vilken konventionen vilar.

5§

För regler om immunitet och privilegier görs här en hänvisning fill lagen

(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall

I fråga om detta förslag hänvisas till avsnitt 4.2.2.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna den europeiska konventionen till förhindrande av
tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,          20

 

dels aft anta förslagen till                                             Prop. 1987/88:133

1.  lag med anledning av Sveriges fillträde till den europeiska konvenfio­nen mot tortyr m. m.,

2.  lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

21 3   Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 133

European convention for the prevention of torture and inhuman or degrading treatment or punishment

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

Convention Européenne pour la preven­tion de la torture et des peines ou traite-ments inhumains ou degradants

 

The member States of the Council of Eu­ropé, signatory hereto,

Having regard to the provisions of the Con­venfion for the Protection of Human Righls and Fundamental Freedoms;

Recalling that, under Artide 3 of the same Convention, "no one shall be subjecled to torture or lo inhuman or degrading treatment or punishment";

Noting that the machinery provided for in that Convention operates in relation to per­sons who allege that they are victims of viola-tions of Artide 3;

Convinced that the protection of persons deprived of iheir liberty against torture and inhuman or degrading treatment or punish­ment could be strengthened by non-judicial means of a preventive character based on visits,

Have agreed as follows:

Les Etats membres du Conseil de TEu-rope, signataires de la présenle Convention,

Vu les dispositions de la Convention de sauvegarde des droits de Thomme et des 11-bertés fondamentales;

Rappdant qu'aux termes de rarlicle 3 de la méme Convention, « nul ne peut étre soumis å la torture ni ä des peines ou trailements inhumains ou degradants »;

Conslatant que les personnes qui se pre­tendent victimes de violations de Tartide 3 peuvenl se prévaloir du mécanisme prévu par cette Convention;

Convaincus que la protection des per­sonnes privées de liberté contre la torture et les peines ou trailements inhumains ou degra­dants pourrait étre renforcée par un méca­nisme non judiciaire, ä caractére préventif, fondé sur des visites,

Sont convenus de ce qui suit:

 

CHAPTERI

Artide 1

There shall be established a European Committee for the Prevenfion of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punish­ment (hereinafter referred to as "the Com­mittee"). The Committee shall, by means of visits, examine the treatment of persons de­prived of their liberty with a view to strength-ening, if necessary, the protection of such persons from torture and from inhuman or degrading treatment or punishment.

Artide 2

Each Party shall permit visits, in accor­dance with this Convention, to any place within its jurisdicfion where persons are de­prived of their liberty by a public authority.

Artide 3

In the application of this Convenfion, the Committee and the competent national auth­orities of the Party concerned shall co-ope-rate with each other.

CHAPITRE 1

Artide 1

Il est institué un Comité européen pour la prevenfion de la torture et des peines ou trai­lements inhumains ou degradants (ci-aprés dénommé: «le Comité »). Par le moyen de visites, le Comité examine le traitement des personnes privées de liberté en vue de ren-forcer, le cas échéant, leur protection contre la torture et les peines ou trailements inhu­mains ou degradants.

Artide 2

Chaque Parfie autorise la visite, conformé-ment å la présenle Convention, de tout lieu relevant de sa juridiction ou des personnes sont privées de liberté par une autorité publi-que.

Artide 3

Le Comité et les aulorités nationales com-pétentes de la Partie concernée coopérent en vue de rapplication de la présenle Conven­tion.

22

Europeisk konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Signatärstaterna, medlemmar av Europa­rådet,

som beaktar bestämmelserna i konventio­nen angående skydd för de mänskliga rättig­heterna och de grundläggande friheterna;

som erinrar om att, enligt Arfikel 3 i nämn­da konvention, "ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning";

som uppmärksammar, att konventionens regelsystem fillämpas beträffande personer som påslår sig vara utsatta för kränkningar enligt Artikel 3;

som är övertygade om att skyddet mot tor­tyr och omänsklig eller förnedrande behand­ling eller bestraffning för personer som berö­vats sin frihet skulle kunna förstärkas genom icke judiciella medel av förebyggande karak­tär i form av besök,

har kommit överens om följande:

KAPITEL I

Artikel 1

En europeisk kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande be­handling eller bestraffning (här nedan kallad kommittén) skall upprättas. Kommittén skall, genom besök, undersöka hur personer som berövats sin frihet behandlas i avsikt att, om möjligt, förstärka sådana personers skydd mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 2

Envar av parterna skall i enlighet med den­na konvention tillåta besök på varje plats inom sin jurisdikfion, där personer som har berövats sin frihet av en offentlig myndighet är placerade.

Artikel 3

Vid tillämpningen av denna konvention skall kommiftén och vederbörande parts be­höriga nationella myndigheter samarbeta med varandra.

23

 

CHAPTER II

Artide 4

1.   The Committee shall consist of a num-ber of members equal to that of the Parties.

2.   The members of the Committee shall be chosen from among persons of high moral character, known for their competence in the field of human righls or having professional experience in the areas covered by this Con­vention.

3.   No two members of the Committee may be nationals of the same State.

4.   The members shall serve in their indi­vidual capacity, shall be independent and im-partial, and shall be available to serve the Committee effectively.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

CHAPITRE II

Artide 4

1.    Le Comité se compose d'un nombre de membres egal ä celui des Parties.

2.    Les membres du Comité sont choisis parmi des personnalités de haute moralité, connues pour leur competence en mafiére de droits de Thomme ou ayant une experience professionndle dans les domaines dont traite la présenle Convenfion.

3.    Le Comité ne peut comprendre plus d'un national du méme Etat.

4.    Les membres siégenl ä titre individud, sont indépendants et impartiaux dans Texer-cice de leurs mandats el se rendent disponi­bles pour remplir leurs fonclions de maniére effeclive.

 

Artide 5

1.    The members of the Committee shall be decled by the Committee of Ministers of the Council of Europé by an absolute majority of votes, from a list of names drawn up by the Bureau of the Consultafive Assembly of the Council of Europé; each national delegation of the Parties in the Consultafive Assembly shall put forward three candidates, of whom two at least shall be its nationals.

2.    The same procedure shall be followed in filling casual vacancies.

3.    The members of the Committee shall be decled for a period of four years. They may only be re-dected once. However, among the members decled at the firsl dection, the terms of three members shall expire at the end of two years. The members whose terms are to expire at the end of the inifial period of two years shall be chosen by lol by the Secre-tary General of the Council of Europé imme­diately after the firsl dection has been comp-leted.

Artide 6

1. The Committee shall meet in camera. A quorum shall be equal to the majority of its members. The decisions of the Committee shall be taken by a majority of the members present, subject to the provisions of Artide 10, paragraph 2.

Artide 5

1. Les membres du Comité sont élus par le
Comité des Ministres du Conseil de 1'Europé
ä la majorité absolue des voix, sur une liste
de noms dressée par le Bureau de 1'Assem-
blée consultafive du Conseil de TEurope; la
delegation nationale ä TAssemblée consulta-
tive de chaque Partie présenle trois candidats
dont deux au moins sont de sa nationalité.

2.    La méme procedure est suivie pour pourvoir les siéges devenus vacants.

3.    Les membres du Comité sont élus pour une durée de qualre ans. Ils ne sont rééligi-bles qu'une fois. Toutefois, en ce qui con-cerne les membres désignés ä la premiére élection, les fonclions de trois membres pren-dront fm ä Tissue d'une période de deux ans. Les membres dont les fonclions prendront fin au terme de la période initiale de deux ans sont désignés par tirage au sort effectué par le Secrétaire General du Conseil de 1'Europé immédiatement apres qu'il aura élé procédé ä la premiére élection.

Artide 6

1. Le Comité siége ä huis dos. Le quorum est constitué par la majorité de ses membres. Les decisions du Comité sont prises ä la ma­jorité des membres presents, sous réserve des dispositions de rartide 10, paragraphe 2.

24

 

Kapitel II

Artikel 4

1.    Kommittén skall bestå av lika många ledamöter som antalet parter.

2.    Kommitténs ledamöter skall väljas bland personer med högt moraliskt anseende och med erkänd sakkunskap om mänskliga rättigheter eller med yrkesmässig erfarenhet inom de områden som täcks av denna kon­vention.

3.    Fler än en ledamot i kommittén får inte vara medborgare i samma stat.

4.    Ledamöterna skall tjänstgöra i egen­skap av enskilda personer, skall vara obero­ende och opartiska och skall stå till kommit­téns förfogande på ett effekfivt sätt.

Artikel 5

1.   Kommitténs ledamöter skall väljas av Europarådets ministerkommitté med absolut majoritet från en namnlista, som upprättats av Europarådets rådgivande församlings byrå; var och en av parternas nationella dde-gafioner i den rådgivande församlingen skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två skall vara partens egna medborgare.

2.   Samma förfarande skall tillämpas när det gäller att besätta tillfälliga vakanser.

3.   Kommitténs ledamöter skall väljas för en tid av fyra år. De får endast återväljas en gång. För de ledamöter som utsetts vid det första valet, skall dock itiandatliden för tre av dem utlöpa efter två år. De ledamöter vilkas mandatfid utlöper i slutet av den första två­årsperioden, skall utses genom lottdragning av Europarådets generalsekreterare omedel­bart efter del att det första valet verkställts.

Artikel 6

1. Kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar. Kommittén är beslutför när majoriteten av kommitténs ledamöter är när­varande. Kommitténs beslut skall fattas av en majoritet av de närvarande ledamöterna med förbehåll för bestämmelserna i Artikd 10, punkt 2.

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

25

 

2.   The Committee shall draw up ils own rules of procedure.

3.   The Secretariat of the Committee shall be provided by the Secretary General of the Council of Europé.

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

2.    Le Comité établit son réglement inlé-rieur.

3.    Le Secretariat du Comité est assuré par le Secrétaire General du Conseil de TEurope.

 

CHAPTER III

Artide 7

1.    The Committee shall organise visits to places referred to in Artide 2. Apart from periodic visits, the Committee may organise such other visits as appear to il to be required in the circumslances.

2.    As a general rule, the visits shall be carried out by at least two members of the Committee. The Committee may, if it con­siders it necessary, be assisted by experts and interpreters.

Artide 8

1. The Committee shall notify the Govern­
ment of the Party concerned of its intention
lo carry out a visit. After such notification, it
may al any time visit any place referred to in
Artide 2.

2. A Party shall provide the Committee
with the following facilities to carry oul ils
task:

a. access lo its territory and the right to
travel without reslriclion;

b. full information on the places where per­
sons deprived of their liberty are being held;

c. unlimiled access to any place where per­
sons are deprived of their liberty, including
the right to move inside such places without
reslriclion;

d. other information available to the Party
which is necessary for the Committee to car­
ry oul its task. In seeking such information,
the Committee shall have regard to applica­
ble rules of national law and professional elh-
ics.

3.    The Committee may interview in pri­vate persons deprived of their liberty.

4.    The Committee may communicate free-ly with any person whom it bdieves can sup­ply relevant information.

5.    If necessary, the Committee may imme­diately  communicate  observations  to  the

CHAPITRE III

Artide 7

1.    Le Comité organise la visite des lieux vises ä Tartide 2. Outre des visites périodi-ques, le Comité peut organiser toute aulre visite lui paraissant exigée par les circon-slances.

2.    Les visites sont effectuées en régle générale par au moins deux membres du Co­mité. Ce dernier peut, s'il 1'estime néces-saire, étre assisté par des experts et des in-terprétes.

Artide 8

1.    Le Comité notifie au gouvernement de la Partie concernée son intention d'effecluer une visite. A la suile d'une telle nofificalion, le Comité est habililé ä visiter, å tout mo­ment, les lieux vises ä rartide 2.

2.    Une Partie doil fournir au Comité les facilités suivanles pour raccomplissemenl de sa täche:

 

a)   Taccés ä son territoire et le droit de s'y déplacer sans restrictions;

b)  tous renseignemenls sur les lieux ou se trouvent des personnes privées de liberté;

c)   la possibilité de se rendre ä son gré dans tout lieu 011 se trouvent des personnes pri­vées de liberté, y compris le droit de se dé­placer sans entrave ä Tintérieur de ces lieux;

d)      toute aulre information dont dispose la
Partie et qui est nécessaire au Comité pour
raccomplissemenl de sa täche. En recher-
chanl cette information, le Comité tienl
compte des régles de droit et de déontologie
applicables au niveau national.

3.    Le Comité peut s'enlretenir sans témoin avec les personnes privées de liberté.

4.    Le Comité peut entrer en contact libre-ment avec toute personne dont il pense qu'dle peut lui fournir des informations utiles.

5.    S'il y a lieu, le Comité communique sur le champ des observations aux aulorités com-

26

 

2.    Kommittén skall själv fastställa sin ar­betsordning.

3.    Europarådets  generalsekreterare  skall tillhandahålla kommittén ett sekretariat.

KAPITEL III

Artikel 7

1. Kommittén skall ombesörja besök på de
platser som avses i Artikel 2. Förutom perio­
diskt återkommande besök får kommittén
ombesöija andra besök som den anser alt
omständigheterna kräver.

2. Som regel bör besöken företas av minst
två ledamöter i kommittén. Om kommittén
anser det nödvändigt, får den biträdas av ex­
perter och tolkar.

Artikels

1.    Kommittén skall underrätta den berör­da partens regering om sin avsikt att göra ett besök. Efter en sådan underrättelse får den vid vilken tidpunkt som helst besöka de plat­ser som avses i Artikel 2.

2.    En part skall tillhandahålla kommittén följande lättnader för alt denna skall kunna fullgöra sin uppgift:

 

a)   fillträde lill sift territorium och rätl att resa utan inskränkningar;

b)   fullständig information om de platser, där personer som berövats sin frihet är place­rade;

c)   obegränsat tillträde till varje plats där personer som berövats sin frihet är placera­de, inbegripet rätten att förflytta sig inom sådana platser utan inskränkningar;

d) annan för parten tillgänglig information
som är nödvändig för att kommittén skall
kunna fullgöra sin uppgift. Vid införskaffande
av sådan information skall kommittén ta hän­
syn fill tillämpliga nationella rättsregler och
yrkesetik.

3.    Kommittén får ha enskilda samtal med personer som berövats sin frihet.

4.    Kommittén får fritt meddela sig med vaije person som den anser kan lämna vä­sentliga upplysningar.

5.    Om så är nödvändigt, får kommittén omedelbart vidarebefordra sina iakttagelser

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

27

Prop. 1987/88: 133 Bilaga I

competent authorities of the Party concern­ed.

Artide 9

I. In excepfional circumstances, the com­petent authorities of the Party concerned may make representations to the Committee against a visit al the time or to the particular place proposed by the Committee. Such re­presentations may only be made on grounds of national defence, public safety, serious disorder in places where persons are de­prived of their liberty, the medical condition of a person or that an urgent interrogation relating lo a serious crime is in progress.

2. Following such representafions, the Committee and the Party shall immedialely enter into consultations in order to clarify the situation and seek agreement on arrange-ments to enable the Committee to exercise its funclions expeditiously. Such artangements may include the transfer lo another place of any person whom the Committee proposed to visit. Unlil the visit takes place, the Party shall provide information to the Committee about any person concerned.

Artide 10

1.   After each visit, the Committe shall draw up a report on the facts found during the visit, laking accounl of any observafions which may have been submitted by the Party concerned. It shall transmit to the latter its report conlaining any recommendations it considers necessary. The Committee may consult with the Party with a view lo suggest-ing, if necessary, improvements in the pro­tection of persons deprived of their liberty.

2.   If the Party fails to co-operate or refuses to improve the situation in the light of the Commitlee's recommendations, the Commit­tee may decide, after the Party has had an opportunity to make known its views, by a majority of two-thirds of ils members lo make a public stalement on the matter.

pétenies de la Partie concernée.

Artide 9

1.    Dans des circonsiances exception-nelles, les aulorités compétenles de la Partie concernée peuvenl faire connaitre au Comité leurs objections ä la visite au moment envis-agé par le Comité ou au lieu délerminé que ce Comité a 1'inlention de visiter. De telles ob­jections ne peuvenl étre faites que pour des motifs de défense nationale ou de siirelé pub-lique ou en raison de Iroubles graves dans les lieux oil des personnes sont privées de li­berté, de retat de santé d'une personne ou d'un interrogatoire urgent, dans une enquéte en cours, en relation avec une infraction pén-ale grave.

2.    Suile ä de telles objections, le Comité el la Partie se consultent immédiatement afin de darifier la situation et pour parvenir å un accord sur des dispositions permettant au Comité d'exercer ses fonclions aussi rapide-ment que possible. Ces dispositions peuvenl comprendre le transferl dans un aulre endroit de toute personne que le Comité a rintention de visiter. En attendant que la visite puisse avoir lieu, la Partie fournit au Comité des informations sur toute personne concernée.

Artide 10

1.    Apres chaque visite, le Comité établit un rapport sur les falls constatés ä Toccasion de cdle-ci en tenant compte de toutes obser­vations éventudlement présentées par la Par­tie concernée. Il transmet å cette derniére son rapport qui conlient les recommanda-tions qu'il juge nécessaires. Le Comité peut entrer en consultalion avec la Partie en vue de suggérer, s'il y a lieu, des améliorations dans la protection des personnes privées de liberté.

2.    Si lä Partie ne coopére pas ou refuse d'améliorer la situation ä la lumiére des re-commandations du Comité, cdui-ci peut dé-cider, å la majorité des deux tiers de ses membres, apres que la Parlie aura eu la possi­bilité de s'expliquer, de faire une dédaration publique ä ce sujel.

28

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

till vederbörande parts behöriga myndighe­ter.

Artikel 9

I. I undantagsfall får vederbörande parts
behöriga myndigheter göra invändningar till
kommittén mot den tid och den särskilda
plats för besöket som föreslagits av kommit­
tén. Sådana invändningar får endast göras av
hänsyn till landets försvar, den allmänna sä­
kerheten, allvarliga oroligheter på de platser
där personer som berövats sin frihet är place­
rade, en persons hälsotillstånd eller av hän­
syn till att ett angeläget förhör angående ett
allvariigt brott pågår.                 i

2. Efter sådana invändningar skall kom­mittén och den berörda parten omedelbart inleda överläggningar för att klarlägga situa­tionen och söka uppnå enighet om sådana arrangemang som gör det möjligt för kommit­tén att fullgöra sitt uppdrag snarast. Dylika arrangemang kan innefatta att en person som kommittén avser att besöka flyttas till annan plats. Till dess besöket äger rum, skall parten lämna kommittén information om varje be­rörd person.

Artikd 10

1. Efter varje besök skall kommittén avfat­
ta en rapport om vad som framkommit under
besöket, med beaktande av de synpunkter
som kan ha framförts av den berörda parten.
Kommittén skall överlämna sin rapport till
den senare innehållande de rekommendatio­
ner som den anser nödvändiga. Kommittén
får överlägga med parten i avsikt att, där så
anses nödvändigt, föreslå förbättringar vad
beträffar skyddet för personer som berövats
sin frihet.

2. Om parten underlåter att samarbeta el­
ler vägrar att förbättra situationen mot bak­
grund av kommitténs rekommendationer, får
kommittén, efter det att parten beretts tillfäl­
le att framföra sin uppfattning, med två
tredjedels majoritet av sina ledamöter besluta
om den skall göra ett offenfiigt uttalande i
frågan.

4   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 133                                                                29

Artide 11

1.    The informafion gathered by the Com­mittee in relation to a visit, ils report and its consultations with the Party concerned shall be confidential.

2.    The Committee shall publish its report, together with any comments of the Party con­cerned, whenever requested to do so by that Party.

3.    However, no personal dala shall be published without the express consent of the person concerned.

Artide 12

Subject to the rules of confidentialily in Artide II, the Committee shall every year submit to the Committee of Ministers a gen­eral report on its activities which shall be transmitted to the Consultative Assembly and made public.

Artide 13

The members of the Committee, experts and other persons assisting the Committee are required, during and after their terms of office, to maintain the confidentialily of the facts or information of which they have be-come aware during the discharge of their funclions.

Artide 14

1.   The names of persons assisfing the Committee shall be specified in the notifica­fion under Artide 8, paragraph I.

2.   Experts shall act on the instructions and under the authority of the Committee. They shall have particular knowledge and expe­rience in the areas covered by this Conven­tion and shall be bound by the same dulies of independece, impartiality and availability as the members of the Committee.

3.   A Party may exceptionally declare that an expert or other person assisting the Com­mittee may not be allowed lo take part in a visit to a place within ils jurisdiction.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

Artide 11

1.    Les informations recueillies par le Co­mité ä Toccasion d'une visite, son rapport et ses consultations avec la Partie concernée sont confidentids.

2.    Le Comité publie son rapport ainsi que tout commenlaire de la Partie concernée, lorsque cdle-ci le demande.

3.    Toutefois, aucune donnée ä caractére personne! ne doil étre rendue publique sans le consentement explicite de la personne con­cernée.

Artide 12

Chaque année, le Comité soumet au Co­mité des Ministres, en tenant compte des ré­gles de confidentialilé prévues ä Tartide 11, un rapport general sur ses activites, qui est transmis ä TAssemblée consultative et rendu public.

Artide 13

Les membres du Comité, les experts et les autres personnes qui Tassistent sont soumis, durant leur mandal et apres son expirafion, ä Tobligafion de gärder secrets les falls ou in­formations dont ils ont connaissance dans raccomplissemenl de leurs fonclions.

Artide 14

1. Les noms des personnes qui assistent le
Comité sont indiqués dans la notification fai-
te en vertu de 1'article 8, paragraphe I.

2.    Les experts agissent sur les instructions et sous la responsabilité du Comité. Ils doi-vent posséder une competence et une experi­ence propres aux matiéres relevant de la pré­senle Convention el sont lies par les mémes obligations d'indépendance, dMmpartialité et de disponibilité que les membres du Comité.

3.    Exceptionndlement, une Partie peut dédarer qu'un expert ou une autre personne qui assisle le Comité ne peut pas étre admis ä participer ä la visite d'un lieu relevant de sa juridiction.

30

Artikel 11

1.    Såväl den information som insamlats av kommittén vid etl besök som dess rapport och dess samråd med den berörda parten skall vara konfidentiella.

2.    Kommittén skall offenfiiggöra sin rap­port, fillsammans med eventuella kommenta­rer från den berörda parten, närhelst parten ifråga så begär.

3.    Personuppgifter skall dock ej offentlig­göras utan den berörda personens uttryckliga medgivande.

Artikel 12

Med beaktande av sekretessbestämmelser­na i Artikel 11 skall kommittén varje år till ministerkommittén avge en allmän verksam­hetsrapport, vilken skall överlämnas till den rådgivande församlingen och offentliggöras.

Artikd 13

Ledamöterna i kommittén, liksom experter och andra personer som bislår kommittén, skall såväl under som efter sina mandatperio­der iaktta sekretess ifråga om de förhållanden eller upplysningar, som de har fått kännedom om under fullgörandet av sina uppdrag.

Artikel 14

1.    Namnen pä de personer som bistår kommittén skall anges i underrättelsen enligt Artikel 8, punkt 1.

2.    Experterna skall verka i enlighet med kommitténs instruktioner och bémyndigan­den. De skall ha särskild kännedom om och erfarenhet av de områden som täcks av den­na konvenfion och skall ha samma skyldighe­ter vad beträffar oberoende, opartiskhet och fillgänglighet, som kommitténs ledamöter.

3.    En part får i undantagsfall förklara att en expert eller annan person, som bistår kommittén, ej kan fillåtas delta vid ett besök på en plats inom dess jurisdiktion.

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

31

CHAPTER IV

Artide 15

Each Party shall inform the Committee of the name and address of the authority compe­tent to receive nofificalions to its Govern­ment, and of any liaison officer it may ap-point.

Artide 16

The Committee, its members and experts referred to in Artide 7, paragraph 2 shall enjoy Ihe privileges and immunities set out in the Annex to this Convention.

Artide 17

1.    This Convention shall nol prejudice the provisions of domestic law or any interna­tional agreement which provide greater pro­tection for persons deprived of their liberty.

2.    Nothing in this Convention shall be con­strued as limiting or derogating from the com­petence of the organs of the European Con­vention on Human Righls or from the obliga­tions assumed by the Parties under that Con­vention.

3.    The Committee shall not visit places which representatives or ddegates of Pro-lecting Powers or the International Commit­tee of the Red Cross effectively visit on a regular basis by virtue of the Geneva Con-ventions of 12 August 1949 and the Addition-al Protocols of 8 June 1977 thereto.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

CHAPITRE IV

Artide 15

Chaque Parlie communique au Comité le nom et Tadresse de rautorilé compétenle pour recevoir les nofificalions adressées å son gouvernement el ceux de tout agent de liaison qu'elle peut avoir désigné.

Artide 16

Le Comité, ses membres et les experts mentionnés ä 1'article 7, paragraphe 2 jouis-sent des privileges et immunités prévus par Tannexe ä la présenle Convention.

Artide 17

1.    La présenle Convention ne porle pas atleinte aux dispositions de droit interne ou des accords internationaux qui assurent une plus grande protection aux personnes privées de liberté.

2.    Aucune disposition de la présenle Con­vention ne peut étre interprétée comme une limite ou une dérogation aux compétences des organes de la Convention européenne des Droits de THomme ou aux obligations assu-mées par les Parties en vertu de cette Con­vention.

3.    Le Comité ne visitera pas les lieux que des representants ou délégués de puissances protectrices ou du Comité international de la Croix-Rouge visitent effectivement el régu-liérement en vertu des Convenlions de Gen­eve du 12 aoiit 1949 et de leurs Protocoles addilionnds du 8 juin 1977.

 

CHAPTER V

Artide 18

This Convention shall be open for signa­ture by the member States of the Council of Europé. It is subject to ralification, accep-tance or approval. Instruments of rafifica-fion, acceptance or approval shall be deposit-ed with the Secretary General of the Council of Europé.

Artide 19

I. This Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiralion of a period of three months after

CHAPITRE V

Artide 18

La présenle Convention est ouverte ä la signature des Etats membres du Conseil de TEurope. Elle sera soumise ä ralification, ac-ceptation ou approbation. Les instruments de ralification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés prés le Secrétaire General du Conseil de 1'Europe.

Artide 19

I. La présenle Convention entrera en vi-gueur le premier jour du mois qui suit Texpir-ation d'une période de trois mois apres la

32

KAPITEL IV

Artikel 15

Envar av parterna skall meddela kommit­tén namn och adress på den myndighet som är behörig att ta emot underrättelser till dess regering och den kontaktperson den kan komma alt utse.

Artikel 16

Kommittén liksom de ledamöter och ex­perter som avses i Artikel 7, punkt 2, skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som anges i bilagan till denna konvention.

Artikd 17

1.    Denna konvention skall inte inverka menligt på bestämmelserna i den nationella rättsordningen eller på en inlernationell över­enskommelse, som föreskriver etl bättre skydd för personer som berövats sin frihet.

2.    Ingenting i denna konvention skall tol­kas så alt den begränsar eller inskränker den behörighet som innehas av de organ som upp­rättats genom den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller de skyl­digheter som parterna åtagit sig i nämnda konvenfion.

3.    Kommittén skall inte besöka sådana platser som representanter eller delegater från skyddsmakterna eller Internationella röda kors-kommittén regelbundet besöker med stöd av Genéve-konventionerna av den 12 augusti 1949 och tilläggsprotokollen därtill av den 8 juni 1977.

KAPITEL V

Artikel 18

Denna konvention skall vara öppen för undertecknande av Europarådets medlems­stater. Den skall ratificeras, godtas eller god­kännas. Ratifikations-, godtagande- eller god­kännandeinstrument skall deponeras hos Eu­roparådets generalsekreterare.

Arlikd 19

1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

33

 

the date on which seven member States of the Council of Europé have expressed their consent to be bound by the Convention in ac­cordance with the provisions of Artide 18.

2. In respect of any member State which subsequently expresses its consent lo be bound by it, the Convention shall enter into force on the firsl day of the month following the expiralion of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of ralification, acceptance or approval.

Artide 20

1.    Any State may at the time of signature or when depositing its instrument of ralifica­tion, acceptance or approval, specify the ter­ritory or territories lo which this Convention shall apply.

2.    Any State may at any låter date, by a declaralion addressed to the Secretary Gen­eral of the Council of Europé, extend the application of this Convention to any other territory specified in the declaralion. In re­spect of such territory the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiralion of a period of three monlhs after the date of receipt of such decla­ralion by the Secretary General.

3.    Any declaralion made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such declaralion, be wilhdrawn by a notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall be-come effeclive on the firsl day of the month following the expiralion of a period of three months after the date of receipt of such nofifi­calion by the Secretary General.

Artide 21

No reservation may be made in respect of the provisions of this Convention.

Artide 22

1.    Any Party may, at any time, denounce this Convention by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europé.

2.    Such denunciafion shall become effec­live on the first day of the month following the expirafion of a period of twelve months

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

date ä laqudle sept Etats membres du Con­seil de TEurope auront exprimé leur consen­tement ä étre lies par la Convention confor-mément aux dispositions de 1'article 18.

2. Pour tout Etat membre qui exprimera ultérieurement son consentement ä étre lié par la Convention, cdle-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit rexpiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de rinstrument de ralification, d'ac-ceptation ou d'approbalion.

Artide 20

1.    Tout Etat peut, au moment de la signa­ture ou au moment du dépöt de son instru­ment de ralification, d'acceptation ou d'ap-probalion, designer le ou les terriloires auxquels s'appliquera la présenle Conven­tion.

2.    Tout Etat peut, ä tout autre moment par la suile, par une dédarafion adressée au Se­crétaire General du Conseil de TEurope, élendre rapplication de la présenle Conven­tion å tout autre territoire désigné dans la declaralion. La Convention entrera en vi­gueur ä regard de ce territoire le premier jour du mois qui suit Texpiration d'une période de trois mois apres la date de reception de la declaralion par le Secrétaire General.

3.    Toute declaralion faite en vertu de deux paragraphes précédenls pourra étre retirée, en ce qui concerne tout territoire désigné dans cette declaralion, par notification adres­sée au Secrétaire General. Le retrait prendra effel le premier jour du mois qui suit Texpira-tion d'une période de trois mois apres la date de reception de la nofificalion par le Secré­taire General.

Artide 21

Aucune réserve n'esl admise aux disposi­tions de la présenle Convention.

Artide 22

1.   Toute Partie peut, ä tout moment, dén-oncer la présenle Convention en adressant une notification au Secrétaire General du Conseil de TEurope.

2.   La dénonciation prendra effet le pre­mierjour du mois qui suit Texpirafion d'une période de douze mois apres la date de récep-

34

 

den dag då sju medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till atl vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmel­serna i Artikel 18.

2. I förhållande till en medlemsstat, som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av konventionen, träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinslrumentet deponerades.

Artikd 20

1.   En stat kan vid lidpunkten för under­tecknandet eller när den deponerar sill ratifi­kations-, godtagande- eller godkännandein-slrumenl ange på vilket tertitorium eller vilka territorier denna konvention skall vara till­lämplig.

2.   En stat kan vid en senare tidpunkt, ge­nom en förklaring ställd till Europarådets ge­neralsekreterare, utsträcka tillämpningen av denna konvention till ett annat tertitorium som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant tertitorium träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3.   En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med av­seende på ett territorium som har angetts i förklaringen, alertas genom en notifikation ställd till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog notifikationen.

Artikd 21

Inga förbehåll kan göras vad beträffar be­stämmelserna i denna konvention.

Artikel 22

I. En part kan när som helst säga upp den­na konvention genom notifikation till Euro­parådets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tolv månader från den dag då

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

35

 

after the date of receipt of the notification by the Secretary General.

Artide 23

The Secretary General of the Council of Europé shall notify the member Slales of the Council of Europé of:

a.     any signature;

b.     the deposit of any instrument of ralifica­
tion, acceptance or approval;

c.     any date of entry into force of this Con­
venfion in accordance with Artides 19 and
20;

d.     any other act, nolificalion or communi-
cation relating to this Convention, except for
aclion taken in pursuance of Artides 8 and
10.

In witness whereof, the undersigned, being duly aulhorised thereto, have signed this Convention.

Done at Strasbourg, this 26th day of No­vember 1987, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposiled in the archives of the Council of Europé. The Secretary Gener­al of the Council of Europé shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europé.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

tion de la notification par le Secrétaire Gener­al.

Artide 23

Le Secrétaire General du Conseil de l'Eu-rope notifiera aux Etats membres du Conseil de TEurope:

a.     toute signature;

b.     le dépöt de tout instrument de ralifica­
tion, d'acceplalion ou d'approbalion;

c.     toute date d'entrée en vigueur de la pré­
senle Convention conformément ä ses arti­
des 19 et 20;

d.     tout autre acte, notification ou commu-
nication ayant trall ä la présenle Convention,
ä Texceplion des mesures prévues aux arti­
des 8 et 10.

En foi de quoi, les soussignés, dument au-lorisés ä cel effet, ont signé la présenle Con­vention.

Fail ä Strasbourg, le 26 novembre 1987, en frangais et en anglais, les deux lextes faisant également foi, en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de TEu-rope. Le Secrétaire General du Conseil de r Europé en communiquera copie certifiée conforme å chacun des Etats membres du Conseil de TEurope.

36

 

generalsekreteraren mottog notifikationen.

Artikel 23

Europarådets generalsekreterare skall no­tifiera Europarådets medlemsstater om:

a)   undertecknande;

b)   deponering av ratifikations-, godtagan­de- eller godkännandeinstrument;

c)   dag för konventionens ikraftträdande enligt artiklarna 19 och 20;

d) andra åtgärder, notifikationer eller med­
delanden, som rör denna konvention, med
undanlag av de åtgärder som vidtagits i enlig­
het med artiklarna 8 och 10.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederböriigen befullmäkfigade, under­tecknat denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 26 november 1987 på engelska och franska, vilka båda tex­ter är lika giftiga, i ell enda exemplar, som skall deponeras i Europarådels arkiv. Euro­parådets generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Eu­roparådet.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

37

 

Annex

Privileges and immunities (Artide 16)

1.    For the purpose of this annex, referen-ces to members of the Committee shall be deemed to include references lo experts men­tioned in Artide 7, paragraph 2.

2.    The members of the Committee shall, while exercising their funclions and during journeys made in the exercise of their func­lions, enjoy the following privileges and im-munifies:

a. immunity from personal arrest or deten-tion and from seizure of their personal bagga­ge and, in respect of words spöken or written and all acts done by them in their official capacity, immunity from legal process of eve­ry kind;

Prop. 1987/88:133 Bilaga 1

Annexe

Privileges et immunités (artide 16)

1. Aux fins de la présenle annexe, les refe­
rences aux membres du Comité induent les
experts mentionnés ä Farticle 7, paragraphe
2.

2. Les membres du Comité jouissent, pen-
danl rexercice de leurs fonclions ainsi qu'au
cours des voyages accomplis dans Texercice
de leurs fonclions, des privileges et immuni­
tés suivants:

a. immunités d'arreslation ou de délention et de saisie de leurs bagages personnds et, en ce qui concerne les actes accomplis par eux en leur qualité officielle, y compris leurs pa-roles et écrits, immunités de toute juridic­tion ;

 

b. exemption from any restrictions on their freedom of movemenl on exil from and re­turn to their country of residence, and entry into and exil from the country in which they exercise their funclions, and from alien re-gistration in the country which they are visi­ting or through which they are passing in the exercise of their funclions.

3. In the course of journeys undertaken in
the exercise of their funclions, the members
of the Committee shall, in the malier of cus­
toms and exchange control, be accorded:

a. by their own Government, the same fa­
cilities as those accorded to senior officials
travelling abroad on temporary official duly;

b. by the Governmenls of other Parties,
the same facilities as those accorded to repre­
sentatives of foreign Governmenls on tempo­
rary official duty.

4. Documents and papers of the Commit­
tee, in so far as they reläte to the business of
the Committee, shall be inviolable.

The official correspondence and other offi­cial Communications of the Committee may not be held up or subjecled to censorship.

5. In order to secure for the members of
the Committe complele freedom of speech
and complele independence in the discharge

b. exemption ä Tégard de toutes mesures restricitves rdatives ä leur liberté de mouve-ment; sorlie de el rentrée dans leur pays de residence el entrée dans le et sorlie du pays dans lequel ils exercent leurs fonclions, ainsi qu'å regard de toutes formalités d'enregistre-menl des étrangers, dans les pays visites ou iraversés par eux dans 1'exercice de leurs fonclions.

3. Au cours des voyages accomplis dans
Texercice de leurs fonclions, les membres du
Comité se voient accorder, en matiére de do-
uane el de conlröle des changes :

a. par leur propre gouvernement, les mé­
mes facilités que cdles reconnues aux hauts-
fonclionnaires se rendant ä Tétranger en mis­
sion officielle temporaire;

b. par les gouvernements des autres Parti­
es, les mémes facilités que celles reconnues
aux representants de gouvernements ét­
rangers en mission officielle temporaire.

4. Les documents et papiers du Comité
sont inviolables, pour aulant qu'ils concer-
nent Tacfivité du Comité.

La correspondance officielle el autres Communications officielles du Comité ne pe­uvenl étre retenues ou censurées.

5. En vue d'assurer aux membres du Co­
mité une complele liberté de parole et une
complele indépendance dans Taccomplisse-

38

 

Bilaga

Privilegier och immunitet (Artikel 16)

1.    Vid tillämpningen av denna bilaga skall hänvisningar till ledamöter i kommittén anses innefatta hänvisningar till de experter som nämns i Artikel 7, punkt 2.

2.    Ledamöterna i kommittén skall under fullgörandet av sina uppdrag samt under de resor som företas i samband med fullgörandet av dessa uppdrag, åtnjuta följande privilegier och immunitet:

 

a)   immunitet mot anhållande eller annal frihetsberövande och mot beslaglagande av deras personliga bagage och, sä vilt avser muntliga och skriftliga uttalanden och alla ål-gärder som de vidtagit vid fullgörandet av sina tjänsteuppdrag, immunitet mot varje slag av rättsligt förfarande;

b)   befrielse från varje inskränkning i deras rörelsefrihet vid utresa från och inresa lill det land där de har sin hemvist samt inresa lill och utresa från det land i vilkel de fullgör sina uppdrag, och befrielse från registrering av utlänningar i det land de besöker eller genom vilket de passerar i samband med fullgöran­det av sina uppdrag.

3. Under de resor som ledamöterna i kom­
mittén företar i samband med fullgörandet av
sina uppdrag skall de ifråga om tull- och valu­
takontroller beviljas:

a)   av sina respektive regeringar samma lättnader som de som medges högre tjänste­män på tillfällig tjänsteresa utomlands;

b)   av andra parters regeringar samma lätt­nader som de som medges utländska rege­ringars representanter på tillfälliga tjänste­uppdrag.

4. Kommitténs dokument och handlingar
skall vara okränkbara i den mån de rör kom­
mitténs verksamhet.

Kommitténs officiella korrespondens och andra tjänslemedddanden får ej uppehållas eller utsättas för censur.

5. För att tillförsäkra kommiltéledamöter-
na fullständig yttrandefrihet och fullständigt
oberoende vid fullgörandet av deras uppdra»*

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

39

 

of their dulies, the immunity from legal pro­cess in respect of words spöken or written and all acts done by them in discharging their dulies shall continue to be accorded, notwithsianding that the persons concerned are no longer engaged in the discharge of such dulies.

6. Privileges and immunities are accorded to the members of the Committe, nol for the personal benefit of the indviduals themsdves but in order to safeguard the independent exercise of their funclions. The Committee alone shall be competent to waive the immu­nity of its members; it has nol only the right, but is under a duty, to waive the immunity of one of ils members in any case where, in its opinion, the immunity would impede the co­urse of justice, and where it can be waived without prejudice to the purpose for which the immunity is accorded.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga I

ment de leurs fonclions, Timmunité de juri­diction en ce qui concerne les paroles ou les écrits ou les acts émananl d'eux dans rac­complissemenl de leurs fonclions continuera ä leur étre accordée méme apres que le man­dal de ces personnes aura pris fin.

6. Les privileges et immunités sont accor-dés aux membres du Comité, non pour leur bénéfice personnd, mais dans le but d'assu-rer en toute independence 1'exercice de leurs fonclions. Le Comité a seul qualité pour pro-noncer la levée des immunités ; il a non seule-ment le droit, mais le devoir de lever Timmu-nité d'un de ses membres dans tous les cas oO, ä son avis, Timmunité cmpécherail que justice ne soit faite el ou Timmunité peut étre levée sans nuire au but pour lequel elle est accordée.

40

skall immunitet även i fortsättningen medges mot rättsligt förfarande såvitt avser muntliga eller skriftliga uttalanden och alla åtgärder som de vidtagit vid fullgörandet av sina upp­drag, även om berörda personer inte längre fullgör sådana uppdrag.

6. Privilegier och immunitet medges inte kommitléledamöterna för att ge dem person­liga fördelar ulan i syfte atl säkerställa ett oberoende fullgörande av deras uppdrag. En­dast kommittén skall vara behörig att häva immuniteten för sina ledamöter; den har inte bara rätt utan även skyldighet att häva immu­niteten för en ledamot i de fall då den anser att immuniteten skulle hindra rättvisans gång och dä den kan hävas utan att skada de syften för vilka den har medgivits.

Prop. 1987/88: 133 Bilaga 1

41

Lagrådet                                                                      Prop. 1987/88:133

Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-02-26

Närvarande: justitierådet Mannerielt, regeringsrådet Palm, justitierådet Freyschuss.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1988 har rege­ringen på hemställan av statsrådet Sten Andersson beslutat inhämta lagrå­dels yttrande över förslag till

1.  lag med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska konventio­nen mot tortyr m. m.,

2.  lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Cari Hen­rik Ehrenkrona. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988