Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 februari 1988.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs att institutet omyndigförklaring avskaffas. I stället införs - vid sidan av nuvarande godmansinslilul — en utbyggd form av godmanskap benämnd förvaltarskap. Den som behöver hjälp för att handha sina angelägenheter skall i fortsättningen i första hand fä en god man. Endast i fall där den hjälpbehövande är ur stånd att värda sig själv eller sin egendom och det är otillräckligt att förordna god man skall i stället en förvaltare förordnas för honom. Etl förvaltarförordnande kan begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet.

Den som fär förvaltare förlorar rädigheten över del som omfattas av förvaltamppdraget men behåller i övrigt rätten att bestämma över sina ekonomiska angelägenheter. Framför allt är han inte - som vid omyndigförklaring - fräntagen rösträtt vid allmänna val.

I propositionen föresläs också vissa ändringar i reglerna om god man. Ändringarna syftar lill atl minska risken för atl den som godmansförord-nandet rör och den gode mannen företar rättshandlingar som strider mot varandra, s. k. kolliderande rättshandlingar.

Reformen innebär alt ändringar behöver göras framför allt i föräldrabalken men ocksä i elt stort antal andra författningar. Ett par författningar som berörs är regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till de tidsfrister som gäller vid grundlagsändringar har ändringsförslagen beträffande dessa lagar behandlats med förtur. De återfinns i prop. 1987/88:32, som överlämnades till riksdagen i november 1987.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:124

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken'

dels att 4 kap. 2 §, 10 och 18 kap. skall upphöra atl gälla,

dels alt nuvarande II kap. 1-17 §§ skall betecknas 10 kap. 2-18 §§,

dels aft 3 kap. 4 § , 4 kap. 5 a §, de nya 10 kap. 2-18 §§, 12 kap. 2-6 §§, 13 kap. 2-10 §§, 14 kap. I §, 16 kap. 2 och 5 §§, 17 kap. 7 §, 19kap.l7 §, 20 kap. 1, 2, 5, 8 och 11 §§ samt rubrikerna lill 10-17 kap. skall ha följande lydelse,

dels atl det i balken skall införas åtta nya paragrafer, 10 kap. I §, 15 kap. 20-22 §§, 16 kap. 15 § och 20 kap. 2 a-c §§ samt ett nytt kapitel, 11 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
4§

Är part i mål som avses i I eller Är part i mål som avses i 1 eller

2 § underårig, får förmyndaren eller 2 § underårig, får förmyndaren eller
god man, om sådan enligt 18 kap. god man, om sådan enligt // kap.
skall förordnas, föra talan för ho- skall förordnas, föra talan för ho
nom, nom.

Modern skall höras i målet, om det kan ske.

4 kap.
5 a§

Den som inte har fyllt arton år fär ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder är gift med någon av barnels föräldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller pä okänd ort. Är detta fallet beträffande var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka fill adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig får inte adopteras utan förmyndarens samtycke.

11 kap. Om förmyndare 10 kap. Om förmyndare

10 kap. I §

Den sotn är underårig eller som har förvaltare utan begränsning av uppdraget får inte vara förmynda-

Balken omtryckt 1983:485.

11 kap. 1 §

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrarna förmyndare. Dör en av föräld rarna eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara förmyndare, eller blii-någon av dem entledigad från för-mynderskapet, är den andre barnets förmyndare.

För bam som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

11 kap. 2 §

Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

II kap. 3 §

Finnes ej någon som efter vad i I eller 2 § sägs skall vara förmyndare för underårig, skall rätten förordna förmyndare.

För den som är förklarad omyndig skall ock förmyndare förord-

10 kap. 2 §

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa förmyndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare enligt 1 § eller blir entledigad frän förmynder-skapet, är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

10 kap. 3 §

Ingår underårigt bam äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

10 kap. 4 §

Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna sådan.

11 kap. 4 §

Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre där för förmyndares befattning, om. han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 § första stycket på grund av att fader eller moder år underårig, gäl ler förordnandet till dess fadern eller modern har uppnätt myndig ålder.

11 kap. 5 §

När förmyndare skall förordnas skall därtill utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, såvida icke särskilda skäl tala däremot.

II kap. 6§

Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för underårig.

10 kap. 5 §

Har förmyndare förordnats enligt 4 § på gmnd av att fadern eller modern år underårig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern har uppnått nfiyndig ålder.

10 kap. 6 §

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

10 kap. 7 §

Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig

och hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyndare för den underårige, varde han därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

11 kap. 7 §

För omyndig må, när omständigheterna sådant påkalla, flera förmyndare förordnas.

Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmyndare icke lämpligen böra handhava förmyn-derskapet allena, skall medförmyn-dare förordnas.

11 kap. 8 §

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmyn-derskapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapel för en underårig utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har tvä särskilt förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om elt barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet ät en av dem efter vad som är bäst för barnet.

11 kap. 9 §

Gör förmyndaren sig skyldig till missbmk eller försummelse vid utövandet av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obestånd, och prövas han på gmnd härav vara olämplig såsom förmyndare, eller finnes han av annan orsak icke längre lämplig att innehava förmynderskapel, varde han entledigad.

II kap. 10 §

Dör förmyndaren, och finnes ej någon som pä grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin värd utan dröjsmål anmäla förhållandet till den rätt, hos vilken förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar fill förmyndare, skall denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

10 kap. 8 §

Når omständigheterna påkallar det, får flera förmyndare förordnas för den underårige.

Kan den eller de som pä gmnd av lag skall vara förmyndare inte lämpligen handha förmynderskapel allena, skall medförmyndare förordnas.

10 kap. 9 §

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad frän förmynderskapel. Detta gäller dock ej, om förmynderskapel utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätlen på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet ät en av dem efter vad som är bäst för barnet.

10 kap. 10 §

En förmyndare skall entledigas, om förmyndaren vid utövandet av förmynderskapel gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om förmyndaren kommer pä ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara förmyndare eller om förmyndaren av någon annan orsak inte längre är lärUplig som förmyndare.

10 kap. 11 §

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhällandet till den tingsrätt hos vilken förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

11 kap. 12 §

Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den rätt där förmynderskapel är inskrivet eller, om inskrivning av förmynderskapel icke ägt mm, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall förmyndare förordnas av den ratt där ansökningen om omyndighetsförklaring gjordes. Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt där förmynderskapel är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt där förmynderskapel är inskrivet eller skall inskrivas.

II kap. 13 §

I ärende om förordnande av förmyndare skall rätlen bereda överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

II kap. 14 §

Ingen fär förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan befattning utan atl ha fått tillfälle att yttra sig / ärendet.

11 kap. 15 §

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheter, förordna förmyndare för fiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Har I mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. 14 § om att den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätlen i där angiven ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.

10 kap. 13 §

Fråga om förordnande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet eller, om inskrivning av förmynderskapel inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

10 kap. 14 §

I ärende om förordnande av förmyndare skall rätlen bereda överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

10 kap. 15 §

Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från ett förmyndarskap utan att ha fält tillfälle att yttra sig.

10 kap. 16 §

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om den o-myndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare för fiden //// dess ärendet avgörs.

11 kap. 16 §

Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak som anges i 9 § och kan slufiigt beslut ej ges omedelbart, fär rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, förordna om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapel för tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av föntiynderskapet, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, förmyndaren beredas tillfälle alt yttra sig.

II kap. 17 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare fär göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om denne har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden om en underårig fär entledigas även pä ansökan av socialnämnden. Frägor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

I ärende som avses i första stycket skall rätlen, när det rör omyndig som fyllt sexton är, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätl att göra ansökan.

10 kap. 17 §

Uppkommer fråga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren skall skiljas från sitt uppdrag för liden //// dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall förmyndaren beredas tillfälle atl yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

10 kap. 18 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare fär göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den underårige själv, om denne har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig alt utöva vårdnaden fär entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätlen också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör en underårig som fyllt;sexton år, bereda denne tillfälle' all yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som avses i första stycket får överklagas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

11 kap. Om god man och förvaltare
Om god man

11 kap. I §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utöva förmynderskapel eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

rätten förordna god man atl i förmyndarens ställe vårda den under-åriges angelägenheter.

11 kap. 2 §

Har en förmyndare eller förmyndarens make och den underårige del i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutred-ningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

God man skall även förordnas när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver biträde men enligt 13 kap. 2 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren.

God man skall också i annat fall än som avses i första eller andra stycket förordnas för den som har förmyndare, god man eller förvaltare, om det förekomtner en angelägenhet i vilken han eller hon har ett intresse som strider mot sådan företrädares eller dennes makes intresse. Rätten skall meddela sådant förordnande om förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan egenskap företräder begär det eller det annars är lämpligt.

11 kap. 3 § Rätten skall förordna god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en
till namnet känd arvinge som vistas
på okänd eller avlägsen ort och
därför inte kan bevaka sin rätt i
boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan
utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är
arvsberättigad före allmänna arvs
fonden eller före eller tillsammans
med någon annan känd arvinge, el
ler också kännedom fmns om ar
vinge efter den döde men kunskap
saknas såväl om arvingens namn

sotn om hans vistelseort, och det på 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätl bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakkttas enligt vad som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först framdeles skall tillträdas med äganderätt, och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för den blivande ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad sotn särskilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första stycket sker efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätl i ett dödsbo, skall det anmälas hos tingsrätten av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att företräda.

Ilkap. 4§

Om någon på grund av sjukdom,
hämmad förståndsutveckling, för
svagat hälsotillstånd eller liknande
förhållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egen
dom.eller sörja för sin person, skall
rätten, om det behövs, förordna
god man för honom eller henne.
Förordnande får inte meddelas
utan samtycke av den för vilken
god man skall utses, om inte den 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

Ilkap. 5 §

En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som utan dennes samtyckeföretagits inom ramen för förordnandet är inte heller bindande för den som förordnandet avser, såvida inte denne på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall samtycke från den som han företräder anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

11 kap. 6 §

Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har företagits till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta atl den gode mannen skulle känna till.

Om förvaltare II kap. 7 §

Om någon beträffande vilken det
föreligger en sådan situation som
anges 14 § är ur stånd att vårda sig
eller sin egendom, får rätten för
ordna förvaltare för honom eller
henne. Förvaltare får dock inte för
ordnas, om det är tillräckligt att
god man förordnas eller att den en- 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

skilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande elt visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning.

11 kap. 8 §

Utan hinder av förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller an
nat arbete,

2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållande som avses i första stycket.

11 kap. 9 §

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget.

Den som har förvaltare utan begränsning av uppdraget är inte behörig alt företa rättshandlingar för annans räkning.

Ilkap. 10 §

Med förvaltarens samtycke får
den enskilde själv företa rättshand
lingar även i en angelägenhet som
omfattas av förvaltaruppdraget.
Om verkan av avtal som den enskil- 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

de har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§ för underåriga.

11 kap. II §

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats.

Gemensamma bestämmelser

11 kap. 12 §

Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man förordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett tillkänna vem den avlidne önskar till god man, skall denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

Den som är underårig får inte vara god man eller förvaltare.

II kap. 13 §

När omständigheterna påkallar det, kan fiera gode män eller förvaltare förordnas för den enskilde. År fiera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder.

11 kap. 14 §

Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmyndaren och tingsrätten.

11 kap. 15 §

Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, saml av hans eller hennes make och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av god man som avses 14 §.

Frågor om förordnande av god man eller förvaltare skall rätten också ta upp självmant, när anledningförekommer till det.

Ilkap. 16 §

/ ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärende om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av belydelse i ärendet.

II kap. 17 §

Innan rätten förordnar förvaltare skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskddes hälsotillstånd. Detta gäller även i ärende om förordnande av god man enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får J3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

II kap. 18 §

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får rätten, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller elt dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskilde eller hans egendom, förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Sådant förordnande kan beträffande god man som avses i 4 § eller förvaltare meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten.

II kap. 19 §

Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, skall rätten besluta att godmanskapet eller förvaltar skåpet skall upphöra. Har god man förordnats enligt 3 § 1—5, skall den gode mannen entledigas så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till rätten.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är han dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

II kap. 20 §

En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig lill missbruk eller 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha detta, skall entledigas från uppdraget.

Uppkommer fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser, besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

II kap. 21 §

Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren.

Rätten får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket.

I ärende enligt denna paragraf skall rätten bereda den enskilde tillfälle att yttra sig, otn det kan ske.

11 kap. 22 §

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandel till den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.

II kap. 23 §

Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren pröva om ett godmanskaps eller förvaltar-skaps omfattning hör jämkas. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut en
ligt första stycket, skall den gode
mannen eller förvaltaren samt J5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

överförmyndaren och den enskilde beredas tillfälle att yttra sig.

Kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, oni dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde, meddela beslut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs. Ifråga om sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § andra och tredje styckena.

Ilkap. 24 §

Innan rätten förordnar någon till god man eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. År delfråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Ilkap. 25 §

Frågor om förordnande eller entledigande av god man enligl 1 eller 2 § tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel, godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet. År det fråga om förmynderskap som inte skall vara inskrivet, avgörs frågan om behörig domstol med tillämpning av 12 kap. 1 § andra stycket.

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till den tingsrätt varunder boet lyder. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av tingsrätten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 1—3 §§ tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.

11 kap. 26 § ,

Ansökan om förordnande av god
man enligl 4 § eller av förvaltare
tas upp av tingsrätten i den ort där
den som avses med ansökningen 15

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap

11 kap. 27 §

Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Den i vars ställe god man förordnats enligt 2 § första och andra styckena får dock inte överklaga beslut om sådant förordnande.

11 kap. 28 §

Rätten skall genast kungöra beslut otn anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfattning enligt 23 §.

12 kap. Om inskrivning av förmyn
derskap, godmanskap och förval
tarskap

Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn fill den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att fillsynen över förmynderskapel lämpligen bör överflyttas till annan rätl, äge den rätl, där förmynderskapel är inskrivet, besluta därom. Underrättelse om beslutet skall ofördröjligen givas den rätt till vilken tillsynen sålunda överflyttas, och varde förmynderskapel där inskrivet.

Finner den tingsrätt där ett förmynderskap är inskrivet, med hänsyn lill den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsynen över förmynderskapel lämpligen bör flyttas över till en annan tingsrätt, får den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet besluta om överflyttning. Underrättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen flyttas, och förmynderskapel skall skrivas in där.

Första stycket tillämpas även i fråga om godmanskap enligt 11 kap. 1—3 §§. Överflyttning av godmanskap som avses i 11 kap. 1 eller 2 § får dock, om även förmynderskapel, godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet, inte ske annat än i samband med överflyttning av detta.

Om den tingsrätt där ett godmanskap enligl 11 kap. 4 § eller etl förvaltarskap är inskrivet får kännedom om att den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser har fått sitt hemvist på en ort som hör under en annan tingsrätt, skall den förstnämnda tingsrätten flytta över tillsynen dit. Underrättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen har fiyt-tats, och godmanskapet eller förvaltarskapet skall skrivas in där.

4§

Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren eller hans make eller någon som han företräder, äge förmyndaren ej den rätt att företräda myndlingen, varom i I § sägs. Hava syskon gemensam förmyndare, äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, såframt de ej hava inbördes stridande intressen.

Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligl vad i första stycket sägs, saknat behörighet, skall angående skyldigheten alt återbära vad jämlikt avtalet må vara uppburet, eller att utgiva ersättning därför, vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Uppslår fräga om rättshandling eller rättegång mellan en myndling och förmyndaren eller hans make eller någon som han företräder, har förmyndaren inte rätt atl företräda myndlingen enUgt I §. Har syskon gemensam förmyndare, får denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, om de inte har inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den för vilken han har förordnats, om det uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan denne, å ena sidan, och den gode mannen eller förvaltaren, dennes make eller någon som den gode mannen eller förvaltaren företräder, å andra sidan.

Har en förmyndare, god man eller förvaltare slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket ifråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.

8§ Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapel gemensamt. Rätten kan dock förordna alt fill-gängarna skall för förvaltning fördelas på visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvallas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sädana förbindelser som faller inom området för dessa tillgängars förvaltning.

Står en underårig inte under Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har vårdnad av någon förälder och har

flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tiUsamn\ans under äkten-skapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias frän skyldigheten att delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordnar rätten en av dem att ha den omsorg om myndlingens person som anges il §.

flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Rätten kan ocksä utse två förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äkten-skapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten alt delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter.

Förmyndare vare pliktig att ersätta skada som han uppsätligen eller av vårdslöshet tillskyndat den omyndige.

Äro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyndige, svare de för ersättningen en för alla och alla för en. Ersättningsbeloppet varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna tillgång till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas efter enahanda grunder.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de uppsätligen eller av värds-löshet har orsakat den omyndige eller den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser.

Är flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat den omyndige eller den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för brislen bestämmas enligt samma grunder.

Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare göra anspråk pä ersättning efter vad i 9 § stadgas, skall han, såframt de handlingar, varom A 16 kap. 12 § förmäles, överlämnats till honom efter vad där sägs,'inom ett är därefter väcka talan om anspråket, eller vare sin talan förlustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om den avgående förmyndaren gjort sig skyldig till brottsligt ■ förfarande.

14 kap. Om vård av omyndigs rätl i oskiftat bo

Vill en omyndig, sedan han blivit myndig, eller en ny förmyndare göra anspråk på ersättning enligl 9 §, skall han, om de handlingar som anges i 16 kap. 12 § har överlämnats lill honom, inom etl år därefter väcka talan om anspråket. / annat fall har han förlorat sin rätt till talan. Vad som nu har sagts gäller inte om den avgående förmyndaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Första stycket tillämpas även i fråga om talan mot god man eller förvaltare.

14 kap. Om vård av rätl i oskiftat bo vid förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap

Har omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagande av vad nedan stadgas, värda den omyndiges rätl i boet.

15 kap. Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom

Har en omyndig del i oskiftal bo, skall förmyndaren, med iakttagande av vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.

Vad som föreskrivs i delta kapitel ifråga om förmyndare gäller också ifråga om gode män och förvaltare som har att förvalla del i oskiftat ho. Vad som föreskrivs beträffande omyndig skall därvid gälla den som har god man eller förvaltare.

15 kap. Om förmyndares, gode mäns och förvaltares egendomsförvaltning

Vad som föreskrivs i 1-18 M om förmyndares förvaltning skall gälla också i fråga om godmanskap och förvaltarskap.

När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren ingiva förteckning över egendomen. Varder den som uppnått myndig ålder förklarad omyndig skall förmyndaren, inom tre månader från det förmynderskapel inskrevs, till överförmyndaren ingiva förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförklaringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över denna egendom ingivas fill överförmyndaren inom en månad därefter.

Är del andel i oskiftat bo som tillfallit omyndig, skall förteckning, varom ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte skett.

När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gängen tillfaller en underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren ge in en förteckning över egendomen.

Gode män och förvaltare som har förordnats att förvalla egendom skall inom två månader från det atl inskrivning ägt rum ge in en förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av förordnandet. Denna skyldighet gäller inte, om förvaltningen avser andel i oskiftat dödsbo.

Förteckning sotn avges av en god man som har förordnats enligl II kap. I § behöver endast uppta den lösa egendom som den gode mannen har tagit hand om.

Har den omyndige eller den som godtnanskapet eller förvaltarskapet avser efter den tid som avses i första eller andra stycket erhållit egendom som skall stå underförvaltning av förmyndare, god man eller förvaltare, skall förteckning över denna egendom ges in till överförmyndaren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftal bo som har tillfallit en omyndig eller någon för vilken har förordtials god man eller förvaltare, skall förteckning ges in först inom en månad efter det bodelning eller skifte har skett.

Har rätten beslutat utvidga omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag när det gäller annan egendomsförvaltning än sådan som avser andel i oskiftat bo, skall den gode mannen eller förval-

5r-

Före den I mars varje år avgive förmyndaren till överförmyndaren årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till överförmyndaren avgiva slulräkning, avseende förvaltningen under del löpande året intill befattningens upphörande.

I årsräkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skulder vid början av den tid räkningen avser, en sammanställning av inkomster och utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång.

Före den I mars varje år skall förmyndaren fill överförmyndaren avge årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregäende år eller den del av året varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen lill överförmyndaren avge sluträkning, avseende förvaltningen under det löpande året intill befattningens upphörande.

I årsräkning och sluträkning skall upptas tillgångar och skulder vid början av den tid räkningen avser, en sammanslällning av inkomster och utgifter under nämnda tid saml tillgångar och skulder vid samma tids utgång.

Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även god man och förvaltare.

Har rätten inskränkt omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, gäller reglerna om sluträkning i fråga om den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.

Upphör ett godmanskap enligt II kap. 1 § innan tid för avgivande av årsräkning eller sluträkning röran-, de förmynderskapel för den omyndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till alt avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen avges av förmyndaren även för den tid som godmanskapet har varat.

15 §

Bestämmelserna i 1, 3, 4 och 6— 14 §§ om förmyndare och förmyn-

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas pä känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställaombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

1 fråga om ersättning till god man som avses i första stycket gäller vad som föreskrives i 10 kap. 13 § om ersättning åt rättegångs-biträde.

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätl i saken bevakas av god man enligt // kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter atl ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man.

/ ett ärende om förordnande av förvaltare eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

Rättegångsbalkens bestämmel- skada av att få del av handlingarna
ser otn hämtning av part äga mot- i ärendet, skall rätten förordiia en
svarande tillämpning på den som i god man enligt 11 kap. att företrä
annan egenskap än vittne eller sak- da den enskilde i ärendet och beva-
kunnig skall höras i mål eller aren- ka hans eller hennes rätt.
de som avses i denna balk. En god man som avses i första

eller andra stycket skall samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske. Då fråga är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas alt förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för honom.

2a §

/ ett ärende om förordnande av förvaltare eller utvidgning av etl förvaltarskaps omfattning, där det inte föreligger fall som avses i 2 § andra stycket, skall rätten förordna ett biträde att bevaka den enskildes rätt i ärendet. Ett rättegångsbiträde skall också förordnas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet skall upphöra eller atl dess omfattning skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte förordnas, otn det är uppenbart att ett bitiäde inte behövs.

2b§

. Den som har förordnats lill god man enligt 2 § eller räitegångsbi-träde enligt 2 a § har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten, såvida inte motparten till den, för vilken god man eller rättegångsbiträde har förordnats, skäligen bör åläggas att ei-sätla staten kostnaden.

2c §

Rättegångsbalkens bestämniel-
ser om hämtning av part tillämpas
också på den som i annan egenskap
än vittne eller sakkunnig skall hö
ras i mål eller ärende som avses i 26
denna balk.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap gälla i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid skola bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste/rö/i-der, då fråga är om godmanskap som avses i 18 kap. 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fräga är om godmanskap för omyndig, har i ärende som avses i 3 § även förmyndaren sådan behörighet som anges där.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap gäller i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap saml förvaltare och förvaltarskap. Härvid skall bestämmelserna om omyndig, dennes make och närmaste anhöriga, när det är fräga om godmanskap som avses i // kap. 3 eller 4 §, gälla den för vilken god man har förordnats och dennes make och närmaste släktingar samt i fråga om förvaltarskap den för vilken förvaltare har förordnats och dennes make och närmaste släktingar. År det fråga om godmanskap för en omyndig, har i ärende som avses i 3 § även förmyndaren sådan behörighet som anges där.

Beslut eller dom, som / mål om omyndighetsförklaring eller i ärende om förmynderskap eller godmanskap enligl denna balk meddelas av överförmyndaren eller rätten, länder till efterrättelse utan hinder av att talan föres däremot. Vad som nu har sagts gäller ej rättens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i . oskiftal bo häves eller förmyndare eller god man dömes till utgivande av försuttet vite.

Beslut som i ärende om förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap enligt denna balk meddelas av överförmyndaren eller rätten länder lill efterrättelse ulan hinder av all beslutet överklagas. Vad som nu har sagts gäller ej rättens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftal bo hävs eller förmyndare, god man eller förvaltare döms till utgivande av försuttet vite.

Vid tillämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på grundval av stommarna lill mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses "som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller arton år.

Vid tillämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på grundval av stommarna till mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller aderton år och som ej på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig.

4 kap. 2§

I allmän röstlängd tas upp svensk medborgare som den I juni enligl länsskattemyndighetens personband är kyrkobokförd i valdistriktet och som har fyllt eller före den I september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år. Om en beslutad ändring i den kommunala indelningen skall träda i kraft vid följande årsskifte, tas i längden upp den som skall vara kyrkobokförd i distriktet enligt den nya indelningen.

Under de förutsättningar som i första stycket anges för svenska medborgare las i röstlängden upp även de utlänningar som enligt länsskattemyndighetens personband har varit kyrkobokförda i riket den I november de tre åren närmast före valåret.

Den som den 1 juni enligt länsskattemyndighetens personband på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig las dock ej upp i längden.

För den som ej fyllt aderton är den I september det är röstlängden upprättas antecknas den dag dä han blir röstberättigad. För utlänningar antecknas att rösträtt ej föreligger vid val till riksdagen.

4 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken dels att 2 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 2 §, 6 kap. 4 §, 7 kap. 3 § och 18 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 2§ Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd här i landet skall vid hindersprövningen visa upp ett intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet, om ett sådant intyg kan anskaffas.

Om det fordras tillstånd eller Om del fordras tillstånd fill äk-

samtycke till äktenskapet, skall be- tenskapet, skall bevis om tillståndet

vis om tillståndet eller samtycket visas upp vid hindersprövningen,
visas upp vid hindersprövningen.

6 kap.

4§

Kan den ena maken pä gmnd av Kan den ena maken pä gmnd av
sjukdom eller bortavaro inte själv sjukdom eller bortavaro inte själv
sköta sina angelägenheter och fat- sköta sina angelägenheter och fat
tas del medel för familjens under- tas det medel för familjens under
håll, får den andra maken i behövlig håll, får den andra maken i behövlig
omfattning lyfta den sjuka eller     omfattning lyfta den sjuka eller
bortavarande makens inkomst och bortavarande makens inkomst och
avkastning av dennes egendom   avkastning av dennes egendom
samt kvittera ut banktillgodohavan- samt kvittera ut banktillgodohavan
den och andra penningmedel. Detta den och andra penningmedel. Detta
gäller dock ej, om samlevnaden    gäller dock ej, om samlevnaden
mellan makarna har upphört eller mellan makarna har upphört eller
om det finns fullmäktig, förmynda- om det finns fullmäktig, förmynda
re el/er god man/ör den sjuka eller re, god man eller förvaltare som
bortavarande maken.                har rätt att företräda den sjuka el
ler bortavarande maken ; dessa an
gelägenheter.

Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuka eller bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens underhåll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet inte förelåg.

7 kap.

?§

Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen skall vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord skall upprättas Äktenskapsförord skall upprättas

skriftligen och undertecknas av ma- skriftligen och undertecknas av ma
karna eller de blivande makarna. kärna eller de blivande makarna. 32

Om den som talan enligt denna balk riktas mot saknar känt hemvist och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall dennes rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om denne underlåter att utse ombud för sig och det finns särskilda skäl att förordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det kan ske. I fräga om ersättning lill gode mannen gäller 10 kap. 13 § föräldrabalken.

kap. 1 §

Om den som talan enligt denna balk riktas mot saknar känt hemvist och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall dennes rätt i saken bevakas av god man enligt // kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om denne underlåter alt utse ombud för sig och del finns särskilda skäl alt förordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det kan ske. I fråga om ersättning till gode mannen gäller 20 kap. 2 b § föräldrabalken.

Om nyttjanderättshavaren genom vanvärd av egendomen eller genom annat otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa, må rätten pä ansökan ålägga honom alt ställa säkerhet för egendomen eller ock förordna, att denna skall ställas under värd och förvaltning av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderättshavaren uppsätligen eller av vårdslöshet tillskyndat ägaren, skall ersättning gäldas, då nyttjanderätlen upphör eller egendomen ställes under vård och förvaltning av god man.

Om nyttjanderättshavaren genom vanvård av egendomen eller genom annat ofillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa,/år rätten pä ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller också förordna, att denna skall ställas under värd och förvaltning av god man som avses i // kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderättshavaren uppsäfiigen eller av vårdslöshet vållat ägaren, skall ersättning betalas, då nyttjanderätlen upphör eller egendomen ställs under vård och förvaltning av god man.

17 kap. 2§ Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller testamente med föreskrift om fördelning pä sätt om bröstarv är stadgat.

Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndlgförklarad utan förmyndarens skriftliga samtycke.

En underårig får inte avsäga sig

arv. Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får inte avsäga sig arv ulan förvaltarens skriftliga samtycke.

Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har atl förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätten enligt 18 kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Till dess atl egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, värdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan la hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätlen enligt // kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Då dödsbodelägare begär del, skall rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon atl i sådan egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsett att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamenlstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där del prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verk-

kap. 1 §

Då dödsbodelägare begär del, skall rätten förordna, all egendomen skall avträdas lill förvaltning av boutredningsman, saml utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamenlstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas pä begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamälsbestäm-

ställande, eller på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det måste antagas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som erhållit legat omyndig eller har enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken god man förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av boutredningsman, om överförmyndaren begär det och rätlen finner skäl därtill.

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra uppdraget, skall rätten, då ansökan göres av någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhälllandet eljest varder kunnigt, meddela beslut som i första stycket sägs.

Beslut enligt denna paragraf må grundasyämvö/ å testamente som ej vunnit laga kraft.

melsens verkställande, eller på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där del måste antas att dödsboet är pä obestånd eller atl sökandens rätl eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som erhållit legat omyndig eller har enligt // kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken god man eller förvaltare förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av boutredningsman, om överförmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill.

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra uppdraget, skall rätten, då ansökan görs av någon vars rätl är beroende av utredningen eller förhållandet eljest blir känt, meddela beslut som avses i första stycket.

Beslut enligt denna paragraf/år grundas även på testamente som ej vunnit laga kraft.

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsäfiigen eller av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätl är beroende av utredningen.

Äro flera utredningsmän ersätl-ningsplikliga, svara de en för alla och alla för en. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last.

Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och penningmedel, som tillkomma omyndig eller den för vilken god man förordnats, stadgas i föräldrabalken.

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsätligen eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av utredningen.

Är flera utredningsmän ersätt-ningsplikliga, svarar de solidariskt. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fördelas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last.

Om skyldighet aU hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och penningmedel, som tillkommer omyndig eller den för vilken god man eller förvaltare förordnals, stadgas i föräldrabalken.

Har omyndig del i boet eller/«-nes delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ingivas för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må denna avskrift omfatta endast erforderliga delar.

Åro ej erforderliga avskrifter ingivna, skola sådana tagas på boets bekostnad.

Har omyndig del i boel eller är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ges in för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, behöver denna avskrift omfatta endast erforderliga delar.

År inte erforderiiga avskrifter ingivna, skall sädana tas på boets bekostnad.

Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ändring inträtt i de förhållanden som därvid voro avgörande, eller finnes avtalet av annan särskild orsak ej böra bestå, må rätten på delägares talan förklara, att avtalet skall upphöra att gälla.

Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för

Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ändring inträtt i de förhållanden som därvid var avgörande, eller befinns avtalet av annan särskild orsak ej böra beslå,/år rätten på delägares talan förklara, atl avtalet skall upphöra atl gälla.

Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för

2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderätten grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under inflytande av rubbad själsverksamhel.

2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderätten gmndats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under inflytande av rubbad själsverksamhet eller inte hade rådighet över den fasta egendomen på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom,

3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av någon vars rätt beröres eller med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

8 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom föreskrivs atl 4 kap. 12 § fasfighetsbildningslagen (1970:988)' skaU ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 12 §

Om god man enligt 18 kap. 4 § Om god man enligt // kap. 3 §

föräldrabalken behöver förordnas, föräldrabalken behöver förordnas,

skall fastighetsbildningsmyndighe- skall fasfighetsbildningsmyndighe-

ten anmäla detta hos rätten. ten anmäla delta hos rätten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1971: 1035. 41

9 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 10 och :0 §§ lagen (1973: 1150) om förvaltning av samlalligheter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Kallelse och delgivning enligt 9 § Kallelse och delgivning enligt 9 §
ombesörjes av den som skall hålla ombesörjs av den som skall hålla
sammanträdet. Denne skall vidare sammanträdet. Denne skall vidare
göra anmälan hos rätten, när god göra anmälan hos rätten, när god
man enligt 18 kap. 4 § föräldrabal- man enligt // kap. 3 § föräldrabal
ken behöver förordnas. ken behöver förordnas.

30 §
Styrelsen för samfällighetsföre- Styrelsen för samfällighetsföre-

ning skall bestå av en eller flera le- ning skall bestå av en eller flera le
damöter och ha sitt säte i den ort damöter och ha sitt säte i den ort
där medlemmarnas fastigheter eller där medlemmarnas fastigheter eller
huvuddelen av dessa ligger. Styrel- huvuddelen av dessa ligger. Styrel
seledamot skall vara myndig. sdedamot får inte vara underårig

eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

42 Lagen omtryckt 1987: 128.

10 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1,6, 10 a och 13 §§, 8 kap. 2 §, 10 kap. 7 §, 12 kap. 2 § och 20 kap. 14 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. I§' Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

Ej må den utöva domarämbete. Ej må den utöva domarämbete,

som är omyndig eller i konkurslill- som är i konkurstillstånd eller som
stånd. har förvaltare enligt 11 kap. 7 §

föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen.

6§
Valbar till nämndeman är myndig Valbar till nämndeman är svensk
svensk medborgare, som är kyrko- medborgare, som är kyrkobokförd i
bokförd i kommunen eller, i fråga kommunen eller, i fråga om nämn-
om nämndeman i hovrätt, i länet deman i hovrätt, i länet eller den del
eller den del därav som hör till hov- därav som hör till hovrätten, och
rätten, och ej fyllt sjuttio är. Lagfa- som inte är underårig eller har fyllt
ren domare, befattningshavare vid s]Utt\o år och inte heller har förval
domstol, åklagare, polisman eller lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
advokat eller den som eljest har till ken ulan begränsning av förvaltar-
yrke att föra andras talan inför rätta uppdraget. Lagfaren domare, be-
mä ej vara nämndeman. . fattningshavare vid domstol, åkla-

gare, polisman eller advokat eller den som eljest har lill yrke att föra andras talan inför rätta må ej vara nämndeman.

Ej må någon samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt. Ej må annan vägra alt mottaga uppdrag som nämndeman än den som fyllt sextio är eller eljest uppgiver giltigt hinder. Den som avgått som nämndeman vare ej skyldig att äter inträda förrän efter sex är.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10 a f Regeringen förordnar för tre år i sänder dem som skall tjänstgöra som ekonomiska experter enligl I kap. 8 § och 2 kap. 4 a §. Under treårsperioden fär vid behov ytterligare personer förordnas för återstående del av perioden. Inträffar medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett

Senaste lydelse 1974:573.
Senaste lydelse 1976:560.
Senaste lydelse 1985:415. 43

Domare är jävig att handlägga mål:

Domare vare jävig atl handlägga mål:

1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan
vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågeriag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4. om han eller någon honom 4. om han eller någon honom

närstående, som avses i 2, är förmyndare eller god man för part eller eljest parts ställföresträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synneriig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fatlat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

9. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad alt rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

1. är svensk medborgare,

2. har hemvist i Sverige,

3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig prakfisk och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet, och

6. även i övrigt bedöms lämplig alt utöva advokatverksamhel.
Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag frän

antagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.

Den som är omyndig eller försalt i konkurs får inte antas till ledamot. Inte heller fär den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden atl utöva rådgivningsverksamhet.

Den som är försalt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985: 354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte antas lill ledamot; inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

10 kap.

7§

Tvist pä grund av förmyndares eller god mans förvaltning må väckas vid den rätt, där förmynderskapel eller godmanskapet är eller senast varit inskrivet, eller ock vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, må tvist pä grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

Tvist på gmnd av förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning/år väckas vid den rätt där förmynderskapel, godmanskapet eller förvaltarskapet år eller senast varit inskrivet, eller också vid rätlen i den ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist pä grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort där förvaltningen förts.

Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, äge hans ställföreträdare angiva brottet eller tala därå. Rör brottet den omyndiges person, äge den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap. 2-5 §§ är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål äge motsvarande tillämpning beträffande målsägande, även om han ej för talan.

Om rättegångsombud för målsägande gälle vad i 12 kap. är stadgat.

Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, får hans ställföreträdare angiva brottet eller tala därå. Samma rätt har en förvaltare enligt föräldrabalken för en målsägandes räkning när brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens uppdrag. Rör brottet den omyndiges person, får den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i II kap. 2-5 §§ är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål tillämpas beträffande målsägande, även om han ej för talan.

Om rättegångsombud för målsägande gäller vad i 12 kap. är stadgat.

11 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av   Underrätt är vid handläggning av
ärende domför med en lagfaren do-    ärende domför med en lagfaren do
mare, om ej annat följer av vad som   mare, om ej annat följer av vad som
föreskrives nedan i denna paragraf     föreskrivs nedan i denna paragraf

Vid annan handläggning än som Vid annan handläggning än som

sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den

den sammansättning som anges i sammansättning som anges i tredje

tredje stycket, stycket,

om ärendet är tvistigl,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. tillstånd till äktenskap enligt 2 I. anordnande, upphörande eller
kap. 2 § äktenskapsbalken, ändring av förvaltarskap enligt 11

kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd fill viss förvallningsätgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva all tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledigande I. förordnande eller entledigande
av förmyndare eller god man, av förmyndare, god man eller för
valtare,

2. inskrivning av förmynderskap 2. inskrivning av förmynderskap, É-Z/er godmanskap, godmanskap eller förvaltarskap,

3. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och förordnande eller entledigande av boutredningsman,

4. förordnande av bodelningsförrättare,

5. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller

6. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a § nämnda lag.

15 §

Nuvarande lydelse

Vad i denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av värdehandlingar, som tillhöra den, för vilken god man förordnats efter vad i 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken stadgas, så ock i fräga om medel, som för hans räkning innestå hos bank och ej må uttagas ulan överförmyndarens tillstånd.

Föreslagen lydelse

Vad som föreskrivs i denna lag skall tlllärnpas även i fråga om vård av värdehandlingar som tillhör den, för vilken god man enligl 11 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken eller förvaltare enligt samma balk har förordnats, liksom i fråga om medel som för sådan persons räkning står inne hos bank och inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

nings-gode

I sammanhang med förordnande om offentlig auktion bestämme rätten ock, där sådant av någon delägare yrkas, ett pris, varunder godset ej må försäljas. Är fråga om försäljning av fastighet, däri omyndig har del, skall sådant pris utsättas, ändå att yrkande därom ej fram-ställes.

I övrigt varde villkoren bestämda mannen.

I samband med ett förordnande om offentlig auktion skall rätlen också, om det yrkas av någon delägare, bestämma elt pris under vilket godset inte får försäljas. Är det fräga om försäljning av en fastighet, i vilken en omyndig har del eller som till någon del omfattas av ett förvaltarskap enligl föräldrabalken, skall ett sådant pris bestämmas, även om det inte yrkas av någon.

I övrigt skall försäljningsvillkoren bestämmas av gode mannen.

Åro samtliga delägare vid auktionen tillstädes och varda de överens om antagande eller förkastande av anbud, som å auktionen göres skall vid deras beslut bero; dock att, där fråga är om fastighet, vari omyndig har del, försäljning ej må ske, utan den omyndiges andel varder betald efter det enligt 9 § utsatta pris.

Varda delägarna ej ense, efter ty nyss är sagt, gälle högsta anbudet såsom antaget, där det ej understiger pris, som enligt 9 § må vara utsatt. Är lott i samfälld fastighet särskilt intecknad och uppgår den på sådan lott belöpande atidel i den bjudna köpeskillingen icke till beloppet av den gäld, för vilken lotten på gmnd av inteckning häftar, må ej anbudet antagas, med mindre ägare av övriga lotter det medgiva; dock alt vad sålunda föreskrivits

Om samtliga delägare är närvarande vid auktionen och de är överens om att anta eller förkasta ett anbud som lämnas på auktionen, gäller deras beslut. År det fräga om en fastighet, för vilken rätten utan yrkande enligt 9 § skall bestämma ett visst lägsta pris, får försäljning dock inte ske om inte den omyndiges andel eller den andel som omfattas av elt förvaltarskap enligt föräldrabalken blir betald enligl det bestämda priset.

År delägarna ej ense, gäller högsta anbudet såsom antaget, om del ej understiger det pris som har bestämts enligt 9 §. Är lott i samfälld fastighet särskilt inlecknad och uppgår den pä sådan lott belöpande andelen i den bjudna köpeskillingen icke lill beloppet av den gäld, för vilken lotten pä grund av inteckning häftar, får anbudet inte antas, om inte ägare av övriga lotter medger det. Vad som nu liar sagts gäller dock inte, om försäljningen avser

19 §-

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet, som avses i lagen (1973: 1150) om Förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i nägot fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jakt värdsområde, bestående av allenast en faslighet, eller av fiskevårds-område, omfattande allenast en fastighet eller del till allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingätt överenskommelse om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 § Bestämmelserna i 15 kap. 15 §

föräldrabalken skall inte tillämpas i föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligl denna fräga om försäljning enligl denna

lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

lag av samfälld fast egendom, som lill någon del ägs av omyndig eller omfattas av ett förvaltarskap enligt föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

14 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrivs alt 22 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §
Där fullmaklsgivaren förklaras Om fullmaktsgivaren får en för-

omyndig eller kommer under an- valtare enligt föräldrabalken, har
nans målsmanskap, have rätts- en rättshandling som fullmäktigen
handling, som fullmäktigen företa- företar och som omfattas avförval-
ger, icke större verkan än den skul- tårens uppdrag inte större verkan
le haft, om fullmaktsgivaren själv än den skulle ha haft, om fullmakts-
företagit densamma. givaren själv hade företagit rätts
handlingen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Ändå att ny borgenär är i god tro, må gäldenären mot honom göra gällande:

all skuldebrevet är förfalskat, eller å gäldenärens vägnar utfärdat av någon som därtill saknade behörighet, eller ogilfigt såsom tillkommet under tvång varom sägs i 28 § lagen om avtal, eller såsom utfärdat av någon som var omyndig eller handlade under inflytande av rubbad själsverksamhel; eller

atl skuldebrevet dödats eller betalning fullgjorts genom fordringsbeloppets nedsättande i allmänt förvar, eller att borgenären / följd av preskription eller proklama förlorat sin talan, eller att skuldförhållandet ändrats genom tvångsackord.

Även om en ny borgenär är i god tro,/år gäldenären mot honom göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller att del är ogiltigt på grund av att det har kommit lill under sådant tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gällande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig eller handlade under inflytande av mbbad själsverksamhel eller inte hade rätt atl utfärda skuldebrevet på grund av atl en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom.

Slutligen får gäldenären även mot en godtroende borgenär åberopa att skuldebrevet har dödats eller atl betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller alt borgenären på grund av preskription eller proklama har förlorat sin talan eller alt skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord.

En borgenär, som inte är upptagen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran inom den föreskrivna tiden, föriorar rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett pä ansökan av förmyndare, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället förmyndaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmälningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs eller i förhandling om offentligt ackord.

En borgenär, som inte är upptagen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter alt anmäla sin fordran inom den föreskrivna fiden, förlorar rätten atl kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt lill den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett på ansökan av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället gode mannen eller förvaltaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmälningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs eller i förhandling om offentligt ackord.

Försäkrad som åtnjuter förtidspension enligt 7 kap. I § första stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsenfiigt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvarande skall beträffande försäkrad, vars rätl till förlids-pension grundals pä varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnjuter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

Försäkrad som åtnjuter förlids-pension enligl 7 kap. I § första stycket är skyldig all, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa. Motsvarande skall beträffande försäkrad, vars rätl lill förtidspension grundats på varaktig arbetslöshet, sä ock den som äljnuter änkepension eller förmän enligl 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätlen till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl,/år pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.

Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antagas atl han avlidit, äga hans efterievande åtnjuta familjepension enligt denna lag. Såsom villkor för utbetalning av pension må dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den bortovarande. I fråga om omyndig må sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Finnes den bortovarande sedermera vara vid liv, skall pension ej vidare utgå.

Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antas att han avlidit, har hans efterlevande rätt till familjepension enligl denna lag. Såsom villkor för utbetalning av pension får dock krävas förklaring pä heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den bortavarande. I fräga om omyndig/år sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Förklaring kan också infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken. Visar del sig sedermera att

Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är o-myndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om del kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.

Den som åtnjuter hustmtillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives i annan kommun än förut, sä ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Uppbäres förmånen av myndighet eller av annan person än den pensionsberättigade eUer dennes förmyndare, år jämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

Den som åtnjuter hustmfillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig alt, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, ulan oskäligt dröjsmål göra anmälan om detta till den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskrivs i annan kommun än förut, sä ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Om den sotn uppbär förmånen har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Uppbärs förmånen av myndighet eller av annan person än den pensionsberättigade eller dennes förmyndare, gode man eller förvaltare, år även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

19 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § studiestödslagen' (1973: 349) skall ha följande lydelse.

9 kap. 2§

Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15-19 §§. 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap. 44 § och 7 kap. 17 a §.

Avser återkrav enligt första eller Avser återkrav enligt första eller

andra stycket studiehjälp enligt 3 andra stycket studiehjälp enligt 3

kap. lill sådan studerande, som vid kap. till sådan studerande, som vid

utbetalningslillfället var omyndig utbelalningstillfällel var omyndig,

på grund av ålder, åvilar belal- åvilar betalningsskyldigheten den

ningsskyldigheten den som då var som då var den omyndiges förmyn-

den omyndiges förmyndare. dåre.

Pä återbetalningspliktiga studiemedel enligl 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap. och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger statens utlåningsränla. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter del beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att erlägga räntan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1987:303. 58

5 kap 12 § Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas alt han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätl till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade. 1 fråga om o-myndig får sådan förklaring krävas från hans förmyndare.

Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas atl han har avlidit lill följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring pä heder och samvete av efterlevande att denne saknar vaije undertättelse om den försäkrade. I fräga om o-myndig får sådan förklaring krävas frän hans förmyndare. Förklaring kan också infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken.

Visar det sig sedermera alt den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till livränta.

8 kap. 6§

Den som har rätl till ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Är den förmånsberättigade o-myndig, skall uppgifterna lämnas av förmyndaren.

Den som har rätt lill ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig atl enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. År den förmånsberättigade o-myndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken förordnals för honom, skall uppgifterna lämnas av förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, av gode mannen eller förvaltaren.

22 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 48 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §' Uppdrag atl besluta pä socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1 kap. 4 § föräldrabalken,

2 kap. 1,4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 9 § alt besluta all inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad utredning,

3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken, 7 kap. 7, II och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 7 § att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

7 kap. 7, II och 14 §§ föräldra- 7 kap. 7, II och 14 §§ föräldra-

balken, dock inte befogenhet enligt balken, dock inte befogenhet enligl
7 § alt godkänna avtal som innefat- 7 § alt godkänna avtal som innefat
tar åtagande att utge engångsbe- tar åtagande atl utge engångsbe
lopp, lopp,

// kap. 16 § andra stycket föräldrabalken.

Uppdrag att besluta pä socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25, 27 eller 28 § denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligl 9 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Senaste lydelse 1981:1244. 61

23 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrivs alt 4 § lagen (1944:133) om kastrering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

4§'
Kastrering må, där ej nedan an- Kastrering får, om ej nedan an
norlunda stadgas, företagas alle- norlundastadgas, företas endast ef-
nast efter tillstånd av socialstyrd- ter fillstånd av socialstyrelsen. Så
sen. Sådant tillstånd må icke läm- dant fillstånd/år/n/e lämnas för nå-
nas för någon, med mindre tillfålle gon, såvida inte tillfälle att yttra
att yttra sig, där sä kan ske, beretts, sig, där sä kan ske, har beretts, om
om han är underårig den som har han är underårig den som har vård-
vårdnaden om honom, om han är nåden om honom, om han är gift
omyndigförklarad hans förmynda- hans make samt om han är intagen
re, om han är gift hans make samt på allmän anstalt dennas läkare och
om han är intagen å allmän anstalt föreståndare,
dennas läkare och föreståndare.

Pä den som har fyllt tjugotre år och är i stånd att lämna giltigt samtycke far kastrering enligt 1 § andra stycket företagas utan socialstyrelsens tillstånd, om den läkare som utför ingreppet samt någon annan läkare i den tjänsteställning regeringen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande av gmnden för åtgärden på heder och samvete har förklarat förutsättningarna för densamma föreligga. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är intagen i kriminalvårdsanstall, häkte eller hem som avses i lagen (1981: 1243) om värd av missbmkare i vissa fall eller som är intagen pä sjukhus med stöd av lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall.

Vid prövning som avses i andra stycket skall i tillämpliga delar iakttagas vad i första stycket andra punkten stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Senaste lydelse 1981: 1254. 62

24 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18§
Pafienten eller hans make, om   Patienten eller hans make, om
makarna sammanbodde vid tiden makarna sammanbodde vid tiden
för intagningen, eller annan, som då   för intagningen, eller annan, som då
stadigvarande sammanbodde med     stadigvarande sammanbodde med
honom eller hans barn, fader, mo- honom, eller hans barn, fader, mo
der, syskon, förmyndare eller gode     der, syskon, förmyndare, gode man
man fär göra ansökan om ulskriv- e//er/ö>va/rare får göra ansökan om
ning.                                           utskrivning.

Ansökan hos utskrivningsnämnden göres skriftligen. Om patient som avses i 17 § andra stycket ger till känna att han icke vill vara inlagen pä sjukhuset, skall han genom överläkarens försorg underrättas om sin möjlighet att ansöka om utskrivning och tillfälle beredas honom alt upprätta erforderliga handlingar.

Utskrivningsnämnden är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning förrän en månad förflutit från prövningen av tidigare ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1982:782. 63

Ingrepp som avses i denna lag fär företagas på levande person om denne skriftligen samtyckt till ingreppet.

Ingrepp på den som ej fyllt aderton år eller som på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag saknar förmåga alt lämna samtycke enligt första stycket får ske om medicinska skäl påkallar atl biologiskt material för transplantation läges från denne. I fall som nu nämnts fordras socialstyrelsens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör tillståndsfrågan skall beträffande den som är underårig hans vårdnadshavare och beträffande den som lider av psykisk abnormitet förmyndare eller god man beredas tillfälle atl yttra sig. Tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Ingrepp får icke företagas mot givarens vilja-

Ingrepp som avses i denna lag fär företas på en levande person om denne skriftligen samtyckt till ingreppet.

Ingrepp på den som ej fyllt aderton år eller som på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag saknar förmåga alt lämna samtycke enligt första stycket fär ske om medicinska skäl påkallar att biologiskt material för transplantation las från denne. I fall som nu nämnts fordras socialstyrelsens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör tillståndsfrågan skall beträffande den som är underårig hans vårdnadshavare och beträffande den som lider av psykisk abnormitet god man eller förvaltare beredas tillfälle att yttra sig. Tillstånd fär lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Ingrepp får inte företas mot givarens vilja.

Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material skall den läkare som enligl 3 § har rätl alt besluta om ingrepp upplysa honom och, i förekommande fall, vårdnadshavare, förmyndare eller god man om ingreppels beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Samtycke som avses i 4 § skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om all givaren har förställ innebörden av upplysningarna.

Vill någon komma i fräga som givare av biologiskt material skall den läkare som enligt 3 § har rätl atl besluta om ingrepp upplysa honom och, i förekommande fall, vårdnadshavare, god man eller förvaltare om ingreppets beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Samtycke som avses i 4 § skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om alt givaren har förstått innebörden av upplysningarna.

Medel som en förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken får tas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om det har gjorts förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket nämnda balk eller uttaget avser ränta som stått inne kortare tid än ett är. Överförmyndaren kan när som helst förordna, atl ett förbehåll inte skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som har utfärdats om insättningen. Banken är skyldig alt på begäran av överförmyndare, förmyndare eller god man utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eller som står inne, samt i förekommande fall intyga att meddelat tillstånd inte utnyttjats.

Medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar enligl föräldrabalken fär tas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om det har gjorts förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket nämnda balk eller uttaget avser ränta som stått inne kortare tid än elt år. Överförmyndare kan när som helst förordna, att etl förbehåll inte skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som har utfärdats om insättningen. Banken är skyldig att på begäran av överförmyndare, förmyndare, god man eller förvaltare utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eller som står inne, samt i förekommande fall intyga atl meddelat tillstånd inte utnyttjats.

Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i särskilda fall fillläter annat. Den som är auktoriserad eller godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig, i konkurs eller underkastad näringsförbud får inte vara revisor.

Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i särskilda fall tillåter annat. Den som är auktoriserad eller godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begräns-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

ning av förvaltaruppdraget får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av bankens verksamhet fordras för uppdragels fullgörande.

Till revisor kan utses även elt auktoriserat eller ett godkänt revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till bankens styrelse anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i etl godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 5 § om behörighet och i 13 § om rätl att närvara på stämma tillämpas pä den huvudansvarige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Stiftarna skall vara svenska medborgare och bosalla i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara stiftare. Att delsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Stiftarna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får inte vara stiftare. All detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Utan hinder av andra stycket får ett bankaktiebolag bildas av ett eller flera utländska bankföretag som stiftare.

Bestämmelsema i detta kapitel gäller inte om annat följer av bestämmelserna om fusion i 11 kap. 2 §.

3 kap. 13 §

I avstämningsbolag skall i en särskild förteckning på begäran ta;; upp den som med skriftlig handling visar att han, till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev, har rätt att i stället för den aktieägare som är införd i aktieboken lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis och, vid fondemission, brev pä en ny aktie. Detsamma gäller förmyndare eller god man för en aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring av seende aktier kronofogdemyndig heten.

I avstämningsbolag skall i en särskild förteckning på begäran tas upp den som med skriftlig handling visar alt han, till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev, har rätt atl i stället för den aktieägare som är införd i aktieboken lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis och, vid fondemission, brev på en ny aktie. Detsamma gäller förmyndare, god man eller förvaltare för en aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende aktier kronofogdemyndigheten.

16 §.

Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bankaktiebolaget företräda aktier skall gälla även för den som genom testamente erhållit nyttjanderätlen till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller en bestämmelse att denne skall få företräda aktierna och, för avkomsträttshavaren, att aktierna fill tryggande av dennes rätt skall sättas under särskild värd.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall pä anmälan bli införd i aktieboken. Vid införandet skall göras en anteckning om äganderättsförvärvet och om den rätt alt i bolaget företräda aktierna som är förenad med nyttjande- eller avkomsträtlen. I fräga om införandet av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införandet av aktieägaren. Dock skall någon påskrift om införandet inte ske pä aktiebrevet. När det styrkts att nyttjande- eller avkomsträtlen har upphört, skall en anteckning om detta göras i aktieboken.

I avstämningsbolag skall emissionsbevisen och, vid fondemission, breven på nya aktier som tillkommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt till dem som på avstämningsdagen är införda i aktieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 13 §. Om dessa inte var berättigade att ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepapperscentralen kände till atl handlingarna skulle komma i orätta händer el-

I avstämningsbolag skall emissionsbevisen och, vid fondemission, breven på nya aktier som tillkommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller pä annat betryggande sätt till dem som på avstämningsdagen är införda i aktieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 13 §. Om dessa inte var berättigade att ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Delta gäller dock inte om bolaget eller värdepappers-centralen kände till att handlingarna skulle komma i orätta händer el-

Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen i särskilda fall tillåter något annat, bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara styrelseledamot. Alt detsamma gälle den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

1 kap 3§' Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspekfionen i särskilda fall tillåter nägot annat, bosatta i Sverige. Den som är o-myndig eller i konkurs kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Utan hinder av forsla stycket får i ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag högst en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter vara svenska medborgare bosatta utomlands eller utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosalt här i' landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspekfionen får medge undantag frän vad som föreskrivs i detta stycke.

Av styrelseledamöterna fär högst en för varje påbörjat femlal vara anställd i banken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte las till de offentliga styrelseledamöterna eller arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligl lagen (1987; 1245) om styrelserepresenlafion för de privatanställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

29 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 12 och 15 §§, 4 kap. 3 §, 8 kap. 4 § samt 10 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385)' skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
I §

Akfiebolag bildas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara svensk medborgare och bosalt i Sverige eller svensk juridisk person. Handelsbolag får dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är svensk medborgare och bosalt i Sverige. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge annan än som angivits nu att vara stiftare.

Den som är omyndig eller i kon- Den som är underårig eller i kon-

kurs kan ej vara stiftare. kurs eller som har förvaltare enligt

11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan ej vara stiftare.

3 kap.
12 §

I avstämningsbolag skall den som I avstämningsbolag skall den som
med skriftlig handling visar att han med skriftlig handling visar all han
till följd av uppdrag eller pantsät- till följd av uppdrag eller pantsätt-
tning eller på gmnd av villkor i tes- ning eller på grund av villkor i testa-
lamcnte eller gåvobrev har rätl alt i mente eller gåvobrev har rätt atl i
stället för den i aktieboken införda stället för den i aktieboken införda
aktieägaren lyfta utdelning och aktieägaren lyfta utdelning och
mottaga emissionsbevis och, vid motta emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie på fondemission, brev pä ny aktie pä
begäran upptagas i en särskild för- begäran upptas i en särskild för
teckning. Detsamma gäller förmyn- teckning. Detsamma gäller förmyn
dare eller god man för aktieägare dåre, god man eller förvaltare för
eller vid konkurs konkursförvalta- aktieägare eller vid konkurs kon-
ren eller vid utmätning, kvarstad el- kursförvaltaren eller vid utmätning,
ler betalningssäkring avseende ak- kvarstad eller betalningssäkring av-
fier kronofogdemyndigheten. seende aktier kronofogdemyndig
heten.

I förteckningen skall för den som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enligt 10 § första stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätl som tillkommer den som avses i första stycket. Sådan anteckning skall avföras, när del visas alt rätten upphört.

Uppgift ur förteckningen får ej Uppgift ur förteckningen fär ej

lämnas till annan utan samtycke av lämnas lill annan utan samtycke av

den som beröres av förhållanden den som berörs av förhållanden

som antecknats i förteckningen. som antecknats i förteckningen.

' Lagen omtryckt 1982:7.39. 71

Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätl att i bolaget företräda aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente erhållit nyttjanderätlen till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmelse alt han skall äga företräda aktierna och, beträffande avkomsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall sättas under särskild vård.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall göras anteckning om äganderättsförvärvet och om den med nyttjande- eller avkomsträtlen förenade rätten atl i bolaget företräda aktierna. I fräga om införing av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införing av aktieägare. Dock skall påskrift om införingen ej ske på aktiebrevet. När det styrkes att nyttjande- eller avkomsträtlen upphört, skall anteckning därom göras i aktieboken.

När god man pä grund av förord-nande jämlikt 18 kap. 4 § 5 föräldrabalken förvaltar aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare pä anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.

Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätl att i bolaget företräda aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente erhållit nyttjanderätlen till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmelse alt han skall ha rätt att företräda aktierna och, beträffande avkomsträttshavaren, alt aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall sättas under särskild vård.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall göras anteckning om äganderättsförvärvel och om den med nyttjande- eller avkomsträtlen förenade rätten att i bolaget företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införing av aktieägare. Dock skall påskrift om införingen ej ske på aktiebrevet. När det styrks alt nyttjande- eller avkomsträtlen upphört, skall anteckning därom göras i aktieboken.

När en god man på grund av förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvallar aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare pä anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.

Aktieägare som har företrädesrätt att delta i emission har rätt att för varje aktie fä särskilt emissionsbevis (vid nyemission teckningsrättsbevis och vid fondemission delbevis). Är bolaget ej avstämningsbolag, får lill aktiebrev hörande kupong användas som emissionsbevis. Används ej kupong som emissionsbevis, skall i beviset anges hur många sädana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.

4 kap 3§ Aktieägare som har företrädes-räll att deltaga i emission har rätl att för varje aktie få särskilt emissionsbevis (vid nyemission teckningsrättsbevis och vid fondemission delbevis). Är bolaget ej avstämningsbolag, får till aktiebrev hörande kupong användas som emissionbevis. Användes ej kupong som emissionsbevis, skall i beviset anges hur många sådana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.

Begagnar aktieägare sin företrädesrätt att deltaga i emission i bolag som ej är avstämningsbolag, skall det aktiebrev på vilket företrädesrätten grundas förses med påskrift härom, om ej kuponger användes som emissionsbevis.

1 avstämningsbolag skall emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt översändas till den som pä avstämningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om bolaget eller vär-depapperscenlralen hade kännedom om att handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas och ej heller om mottagaren var omyndig.

Begagnar aktieägare sin företrädesrätt att delta i emission i bolag som ej är avstämningsbolag, skall det aktiebrev pä vilkel företrädesrätten grundas förses med påskrift härom, om ej kuponger används som emissionsbevis.

1 avstämningsbolag skall emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i rekommenderat brev eller pä annat betryggande sätt översändas till den som pä avstämningsdagen är införd i akfieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om bolaget eller värdepapperscentralen hade kännedom om att handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttas och ej heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med ett uppdrag som omfattar denna angelägenhet.

Styrelseledamot och verkställande direktör skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Med svenskt medborgarskap jämställs medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge, Nordiska medborgare som är bosatta i något av nu angivna länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelseledamöter är bosatta i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelseledamot och verkställande direktör skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Med svenskt medborgarskap jämställs medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge. Nordiska medborgare som är bosatta i något av nu angivna länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelseledamöter är bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan ej vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

10 kap

2§'

Revisor skall vara svensk med- Revisor skall vara svensk med-

borgare och bosalt i Sverige, om ej borgare och bosatt i Sverige, om ej
regeringen eller myndighet som re- regeringen eller myndighet som re
geringen bestämmer för särskilt fall geringen bestämmer för särskilt fall
tillåter annat. Den som är auktori- tillåter annat. Den som är auktori
serad eller godkänd revisor behö- serad eller godkänd revisor behö
ver dock inte vara svensk medbor- ver dock inte vara svensk medbor
gare. Den som är omyndig eller i gare. Den som är underårig eller i
konkurs kan ej vara revisor. konkurs eller som har förvaltare

enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet fordras för uppdragets ftillgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses fill revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §§ fillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagets revisorer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1985:939. 74 •

I fräga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev/öreinV.? om löpande skuldebrev. Härvid är den som innehar fondandelsbevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare lill fondandel som beviset avser likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rätl atl göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.

I fråga om fondandelsbevis gäller, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev föreskrives om löpande skuldebrev. Härvid är den som innehar fondandelsbevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare lill fondandel som beviset avser likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rätt atl göra skuldebrevet gällande. Påskrift pä beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.

Om utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.

Utfärdas fondandelsbevis ulan utdelningskuponger och innehål ler fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fond andel är behörig atl uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betalning av utdelning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till ut delningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att utdelningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var omyndig.

Utfärdas fondandelsbevis utan uldelningskuponger och innehåller fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondandel är behörig alt uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betalning av utdelning lill denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att utdelningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken med etl uppdrag som omfattar denna angelägenhet.

31 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. I §, 3 kap. 12 och 15 §§, 4 kap. 6 §, 8 kap. 4 § samt 10 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Ett försäkringsbolag skall bildas av en eller flera sfiftare. Stiftarna skall vara svenska medborgare och bosat:ta i Sverige eller svenska juridiska personer. Handelsbolag fär dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är svensk medborgare och bosatt i Sverige.

Den som är omyndig eller i kon- Den som är underårig eller i kon-

kurs kan inte vara stiftare. kurs eller som har förvaltare enligl

11 kap 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara stiftare.

3 kap.
12 §

I avstämningsbolag skall i en sär- I avstämningsbolag skall i en sär
skild förteckning pä begäran tas skild förteckning på begäran tas
upp den som med skriftlig handling upp den som med skriftlig handling
visar att han till följd av uppdrag visar att han fill följd av uppdrag
eller pantsätlning eller på gmnd av eller pantsättning eller pä gmnd av
villkor i testamente eller gåvobrev villkor i testamente eller gåvobrev
har rätt att i stället för den aktieäga- har rätt att i stället för den akfieäga
re som är införd i aktieboken lyfta re som är införd i aktieboken lyfta
utdelning och ta emot emissionsbe- utdelning och ta emot emissionsbe
vis och, vid fondemission, brev på vis och, vid fondemission, brev på
en ny aktie. Delsamma gäller för- en ny aktie. Detsamma gäller för
myndare eller god man för en aktie- myndare, god man eller förvaltare
ägare eller vid konkurs konkurs- för en aktieägare eller vid konkurs
förvaltaren eller vid utmätning, konkursförvaltaren eller vid ulmät-
kvarstad eller betalningssäkring av- ning, kvarstad eller betalningssäk-
seende aktier kronofogdemyndig- ring avseende aktier kronofogde-
heten. myndigheten.

I förteckningen skall för den som skall tas upp i denna enligt första stycket antecknas samma uppgifter som enligt 10 § första stycket skall föras in i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer honom. En sådan förteckning skall avföras, när det visas att rätten har upphört.

Uppgifter ur förteckningen får inte lärrtnas till någon annan utan samtycke av den som berörs av de förhållanden som har antecknats i förteckningen.

15 §
Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bolaget företräda
aktier skall gälla även för den som genom testamente erhållit nyttjanderät
len till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller en 75

bestämmelse alt denne skall få företräda aktierna och, för avkomsträttshavaren, alt aktierna lill tryggande av dennes rätt skall sättas under särskild vård.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken. Vid införandet skall göras en anteckning om äganderättsförvärvel och om den rätt att i bolaget företräda aktierna som är förenad med nyttjande- eller avkomsträtlen. I fråga om införandet av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införandet av aktieägare. Dock skall någon påskrift om införandet inte ske pä aktiebrevet. När det styrkts att nyttjande- eller avkomsträtler-na har upphört, skall en anteckning om detta göras i aktieboken.

Prop. 1987/88: 124

I avstämningsbolag skall emissionsbevisen och, vid fondemission, breven på nya aktier som tillkommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt fill dem som pä avstämningsdagen är införda i aktieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 12 §. Om dessa inte var berättigade att ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort ' sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepappers-centralen kände till att handlingarna skulle komma i orätta händer eller om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som de efter omständigheterna skäligen bort iaktta. Bolaget eller värdepapperscentralen anses inte heller ha fullgjort sin

I avstämningsbolag skall emissionsbevisen och, vid fondemission, breven på nya aktier som tillkommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller pä annat betryggande sätt fill dem som på avstämningsdagen är införda i aktieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 12 §. Om dessa inte var berättigade alt ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepapperscentralen kände lill att handlingarna skulle komma i orätta händer eller om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som de efter omständigheterna skäligen bort iaktta. Bolaget eller värdepapperscentralen anses inte heller ha fullgjort sin

Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande försäkringsinspeklionen i särskilda fall tillåter något annat. Den som är omyndig eller i konkurs fär inte vara revisor.

Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande försäkringsinspektionen i särskilda fall tillåter något annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligl 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget fär inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av bolagels verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktori:ierade eller godkända revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 5 och 13 §§ tillämpas pä den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagels revisorer.

Ordförande i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

Ordförande i taxeringsnämnd skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha fyllt sjuttio år. Han får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget eller vara i konkurstillstånd.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokall eller särskilt taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är svensk medborgare, som inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och inte heller har förvaltare enligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget. Den som väljs till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt taxeringsdistrikl skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet.

Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de beskatlningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio är eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot taxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsskaltemyndighelen.

47 §' Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna lag sägs, skall fullgöras

1) för omyndig av förmyndare el
ler god man, som förordnats enligt
18 kap. 1 § föräldrabalken, beträf
fande vad förmyndaren eller gode
mannen har under sin förvaltning,

2) för sådan person, för vilken
god man förordnals enligt 18 kap. 3
eller 4 § föräldrabalken, av gode
mannen beträffande vad han har
under sin förvaltning.

1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnals enligt // kap. I § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2) för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt // kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode männen eller förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning.

3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testa- Prop. 1987/88: 124
mentsexekulor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där

egendomen avträlts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,

4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5) för annan deklarations- eller uppgtftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet regeringen annorlunda förordnar,

6) för aktiefond av det fondbolag, som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna saml,

7) för annan än här ovan omföi'mäld juridisk person, som ej längre beslår, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Valbar till ledamot eller suppleant i fastighelslaxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighetstaxeringsdistriktet.

Valbar till ledamot eller suppleant i faslighelstaxeringsnämnd är svensk medborgare, som inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och som inte heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget. Den som väljs till ledamot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighelslaxerings-distriktet.

Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de fastighetstaxeringsfrägor som ankommer pä fastighetslaxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig alt mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

18 kap. 2§ Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

2. för sådan person, för vilken 2. för sådan person, för vilken
god man förordnats enligl 18 kap. 3 god man eller förvaltare har förord-
eller 4 § föräldrabalken, av gode näts enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 §
mannen beträffande vad han har föräldrabalken, av gode mannen el-
under sin förvaltning ler förvaltaren beträffande vad han

har under sin förvaltning

3. för dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutör, som har att förvalta den dödes egendom, dock atl där egendomen avlrätls till förvaltning av boutredningsman, denne har alt fullgöra deklarations- eller upp-giftsskyldighelen

4. för dödsbo, som ej längre beslår, av den som vid lidpunkten för dödsboets upplösning haft atl förvalla boets egendom

5. för annan deklarations- eller uppgiflsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud saml

6. för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft alt förvalta dess angelägenheter.

21 kap.
9§

Värderingsteknisk ledamot i Värderingsleknisk ledamot i

länsrätt skall vara myndig svensk     länsrätt skall vara svensk medbor-
medborgare och ha sakkunskap i     gare och får inte vara underårig el-
fräga om fastighetsvärdering. Bland     ler ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
de värderingstekniska ledamöterna    föräldrabalken   utan   begränsning
skall finnas företrädd sådan sak-     av förvaltaruppdraget. Han skall
kunskap beträffande olika slag av     ha sakkunskap i fråga om faslig
fastigheter,                                  helsvärdering.   Bland   de   värde
ringstekniska ledamöterna skall fin
nas företrädd sådan sakkunskap be
träffande olika slag av fastigheter.

Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall också tillämpas beträffande värderingsleknisk ledamot.

22 kap.
5§

Regeringen förordnar för högst fem är i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fasfighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst tvä beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst tvä beträffande värdering av jordbmksfastighet i övrigt och minst tvä beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den lid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara Ledamot som här sägs skall vara

myndig svensk medborgare. Han svensk medborgare. Han får inte
får inte vara i konkurstillstånd. vara underårig eller i konkurstill- 82

Har den som fått tillstånd till detaljhandel med öl eller till servering av alkoholdrycker avlidit, försalls i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall anmälan göras till tillståndsmyndigheten med uppgift om föreståndare. Anmälan skall ha inkommit senast tvä månader efter dödsfallet respektive första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen. Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, upphör tillståndet alt gälla den dag an-mälningsliden utgick.

Har den som fåll tillstånd fill detaljhandel med öl eller fill servering av alkoholdrycker avlidit, försatts i konkurs eller fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget och vill dödsboet, konkursboet eller förvaltaren fortsätta rörelsen, skall anmälan göras till fillståndsmyndigheten med uppgift om föreståndare. Anmälan skall ha inkommit senast två månader efter dödsfallet respektive edgångssaniman-trädet eller beslutet om förvaltare. Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, upphör tillståndet atl gälla den dag anmälningstiden utgick.

37 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs alt 20 och 28 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §-
Valbar lill nämndeman i kammar- Valbar till nämndeman i kammar-

rätt och länsrätt är myndig svensk rätt och länsrätt är svensk medbor-
medborgare, som är kyrkobokförd i gare, som är kyrkobokförd i länet
länet och inte har fyllt sjuttio år. och som inte är underårig eller har

fyllt sjuttio år och inte heller har förvaltare enligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse, länsskatte-myndighet eller under länsstyrelse eller länsskattemydighet lydande myndighet, lagfaren domare, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke all föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig atl mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex är.

Rätlen prövar självmant den valdes behörighet.

28 §-'
Ledamöter och föredragande i Ledamöter och föredragande i

allmän förvaltningsdomstol skall allmän förvaltningsdomstol skall
vara svenska medborgare. Den som vara svenska medborgare. Den som
är omyndig eller i konkurstillstånd är underårig eller i konkurstillstånd
får inte utöva befattning som leda- eller som har förvaltare enligt
mot eller föredragande. I fråga om // kap. 7 § föräldrabalken utan be-
nämndemän i kammarrätterna och gränsning av förvaltaruppdraget
länsrätterna gäller 20 och 21 §§. får inte utöva befattning som leda-

mot eller föredragande. I fråga om nämndemän i kammarrätterna och länsrätterna gäller 20 och 21 §§.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall ha avlagt domared.

De som står i sådant förhällande till varandra som anges i 4 kap. 12 § rättegångsbalken fär inte samtidigt tjänstgöra som ledamöter i allmän förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen omtryckt 1981: 1323.
Senaste lydelse 1986: 1285.
Senaste lydelse 1986: 1285. 87

38 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§
Ledamot och ersättare i mark- Ledamot och ersättare i mark-

nadsdomstolen skall vara myndig nadsdomstolen skall vara svensk
svensk medborgare. Innan ledamot medborgare och får inte vara
eller ersättare börjar tjänstgöra i underårig eller ha förvaltare enligt
domstolen, skall han ha avlagt do- 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be-
mared. gränsning av förvaltaruppdraget.

Innan ledamot eller ersättare börjar tjänstgöra i domstolen, skall han ha avlagt domared.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1984:294. 88

39 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 3 kap. I § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. I § Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ordförande samt sexton andra ledamöter.

Ledamot skall vara svensk med- Ledamot skall vara svensk med-

borgare och fär ej vara omyndig el- borgare och får ej vara underårig
ler i konkurstillstånd. Innan leda- eller i konkurstillstånd e/Zer/la/ö/--
mot tar säte i arbetsdomstolen, valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
skall han ha avlagt domared. balken utan begränsning av förval-

taruppdraget. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1977:530. 89

40 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1974:1082) om bosladsdomstol skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§
Ledamot i bostadsdomstolen Ledamot i bostadsdomstolen

skall vara svensk medborgare och     skall vara svensk medborgare och
får ej vara omyndig eller i konkurs-     får ej vara underårig eller i kon-
tillstånd,                              kurslillslånd eller ha förvaltare en
ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan
begränsning   av förvaltaruppdra
get.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, skall han ha avlagt domared.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§'

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller ledamot av socialförsäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skaltemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare, advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta fär ej vara nämndeman.

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och inte heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller ledamot av socialförsäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomslol, åklagare, advokat eller annan som har lill yrke alt föra andras talan inför rätta fär ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio är eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig all mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

13 §

Ledamot i försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätlsråd och försäkringsrättsassessor skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som sådan ledamot eller som föredragande. I fråga om nämndeman gäller vad som är föreskrivet i 9 §.

Ledamot i försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätlsråd och försäkringsrättsassessor skall vara svensk medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligl 11 kap 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får ej tjänstgöra som sådan ledamot eller som föredragande. I fräga om nämndeman gäller vad som är föreskrivet i 9 §.

Ledamot och föredragande i försäkringsdomstol skall ha avlagt domared.

De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 § rättegångsbalken fär ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i försäkringsdomstol.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

43 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 305 och 341 §§ sjölagen (1891: 35 s. I)'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

305 §

Sjöförklaring inom riket hålles av tingsrätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjörätlsdomslol. Behörig är den domstol som är närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt 304 §. Regeringen äger dock för viss hamn förordna att annan av sjörätlsdomstolarna skall vara behörig, om del är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser och övriga förhållanden.

Om annat ej följer av denna lag, gäller beträffande sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförkla- Vid sammanträde för sjöförkla-

ring skall rätten bestå av lagfaren ring skall rätlen bestå av lagfaren domare såsom ordförande samt två domare såsom ordförande saml två

personer som äro kunniga och erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava utövat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en förteckning, som sjöfartsverket ärligen upprättar för varje sjöfartsin-speklionsdistrikt. Förteckningen skall upplaga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning av allmänna medel enligl bestämmelser som meddelas av regeringen.

personer som äro kunniga och erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl pä handelsfartyg och nyligen hava utövat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna frän en förteckning, som sjöfartsverket ärligen upprättar för varje sjöfarlsin-spektionsdislrikt. Förteckningen skall upptaga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Prop. 1987/88: 124

ning. Om det lämpligen kan ske, skola vid sjöförklaringen biträda två av Prop. 1987/88: 124

konsuln tillkallade, i sjöväsendet kunniga personer, helst svenska, danska,

finska eller norska medborgare, mot vilka ej förekommer jäv som gäller

mot domare. Är i visst fall biträde av person med särskild sakkunskap

ändamålsenligt, äger konsuln tillkalla även sådan person. I ort, där behörig

svensk konsul ej finnes, hålles sjöförklaring av behörig dansk, finsk eller

norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför konsul gälla i tillämpliga delar bestämmelserna om sjöförklaring vid domstol. Konsul äger dock ej upplaga ed eller meddela vitesföreläggande.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

341 §

För domsaga, vars tingsrätt äger upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsverket åriigen en förteckning, vari upptagas minst tolv personer, som äro kunniga i handel och sjöfart och som äro skickade alt tjänstgöra som särskilda ledamöter i dispaschmål. Bland dem som upptagils i denna förteckning utser rätten för varje mäl tre för tjänstgöring som särskilda ledamöter. Om pä grund av förfall eller Einnat hinder föreskrivet antal ledamöter ej kan utses frän förteckningen, utser rätten annan lämplig person att vara särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara Särskild ledamot skall vara

svensk medborgare. Den som är svensk medborgare. Den som är
omyndig eller i konkurstillstånd fär underårig eller i konkurstillstånd
ej vara ledamot. Särskild ledamot eller som har förvaltare enligl
äger uppbära ersättning av allmän- // kap. 7 § föräldrabalken utan be
na medel enligt beslämdser som gränsning av förvaltaruppdraget
meddelas av regeringen. får ej vara ledamot. Särskild leda-

mot äger uppbära ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

44 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1929: 145) om skiljemän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

5§' Emot skiljemän gälle dessa jäv:

1. om han är omyndig; I. om han är underårig eller har

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget;

2. om han såsom domare eller eljest å tjänstens vägnar prövat den fräga varom skiljedom äskas, om han vittnat i saken eller yttrat sig såsom sakkunnig i tvistefrågan, om han eller någon som till honom är i den skyldskap eller det svågerlag som utgör jäv mot domare äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta eller skada, eller om han är part i en lika sak;

3. om han är med part i den skyldskap eller det svågeriag som utgör jäv mot domare, om han är parts vederdeloman eller uppenbara ovän, om han av någondera parlen åtnjuter lön eller underhäll, om han lyder under någondera partens förmanskap, om han varit part behjälplig att förbereda eller utföra hans talan i saken, eller om han mottagit eller betingat sig ersättning i strid mot vad i 23 § stadgas;

4. om annan särskild omständighet föreligger som är ägnad all minska förtroendet till hans redlighet eller opartiskhet; samt

5. om mot uppdragets utförande för honom möter hinder som kan
antagas bliva långvarigt.

Den, som åtnjuter lön eller underhäll av kronan, vare ej pä gmnd därav jävig såsom skiljeman i sak, däri kronan är part, såvida han icke är anställd hos eller under en myndighet, vars verksamhet saken angår.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall del ej räknas för jäv.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1936: 247. 95

Nuvarande lydelse

Rättshjälpsnämnd beslår av ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, saml fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De tvä övriga skall vara svenska medborgare och myndiga.

Föreslagen lydelse

4§

Rätlshjälpsnämnd beslår av ordförande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater, en anställd pä allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De tvä övriga skall vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt ]] kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltaruppdraget.

Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För ordförande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordförande äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse erforderligt antal ersättare.

5a§

För prövning av besvär i vissa fall enligt denna lag finns besvärsnämnden för rättshjälpen. Den består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre ledamöter skall vara svenska medborgare och tnyn-diga.

För prövning av besvär i vissa fall enligl denna lag finns besvärsnämnden för rättshjälpen. Den består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater, en anställd pä allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre ledamöter skall vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Regeringen utser ordföranden och övriga ledamöter för viss tid.

För de ledamöter som skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om sådan ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse erforderligt antal ersättare.

Besvärsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter. 5 § andra stycket äger motsvarande tillämpning på besvärsnämnden.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

Regeringen får förordna att besvärsnämnden skall vara delad i avdelningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på sådan avdelning.

20 §-

Beviljas allmän rättshjälp enligl 16 §, blir den som beslutat härom biträde till den rätlssökande. I annat fall fär biträde förordnas pä sökandens begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin rätt.

I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare enligt I kap. 3 a § rättegångsbalken fär biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander, fär biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt När biträde kan förordnas enligt

10 kap. 13 § föräldrabalken, förord- 20 kap. 2 o § föräldrabalken, for
nas ej biträde enligt denna lag. ordnas ej biträde enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1987:749. 97

7 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 124

46 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:188) om arredenämnder och hyresnämnder' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och tvä andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av artendeförhållanden och den andre vara jordbruksarrendator eller, när ärendet rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller avskrivning av ärende saml vid handläggning av överklagande kan arrendenämnden bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som inte avgörs genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig Ledamot skall vara svensk med-
svensk medborgare och får ej ha borgare och får inte vara underårig
fyllt sjuttio år. eller ha fyllt sjuttio år och inte hel-

ler ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning a v förvaltaruppdraget.

För ledamot i artendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen omtryckt 1985:660.

Senaste lydelse 1986: 1165. 98

47 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i oljekrislagen (1975:197)

Härigenom föreskrivs att 10 § oljekrislagen (1975:197)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Ledamot skall vara svensk med-        Ledamot skall vara svensk med
borgare. Den som är omyndig eller i     borgare. Den som är underårig eller
konkurstillstånd får ej utöva befall-     i konkurstillstånd eller som harför-
ning som ledamot.                valtare enligl 11 kap. 7 § föräldra-

balken utan begränsning av förvaltaruppdraget får ej utöva befallning som ledamot.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i oljekrisnämnden, skall han ha avlagt domared.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1978:269. 99

48 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1976: 839) om statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Ledamot i nämnden skall vara Ledamot i nämnden skall vara

myndig svensk medborgare. svensk medborgare och får inte

vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

100

26 §

Ledamöterna i lokal värderingsnämnd utses för viss tid av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppdrag att vara ledamot fär bara den undandraga sig som har fyllt sextio är eller har haft sådant uppdrag i tre år eller har förhinder på grund av sin tjänst.

Ledamot skall ha allmän erfarenhet i ersättnings- och värderingsfrågor. Ledamot i lokal värderingsnämnd för visst slag av egendom skall ha ingående erfarenhet av värdering av sådan egendom.

Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken Ulan begränsning av förvaltaruppdraget fär ej utöva befattning som ledamot. Ej får någon samtidigt vara ledamot i riksvärderings-nämnden och lokal värderingsnämnd.

Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd fär ej utöva befattning som ledamot. Ej får någon samfidigt vara ledamot i riksvärde-ringsnämnden och lokal värderings-nämnd.

50 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1934:437) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1934:437) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §'
Den som är omyndig eller i kon- Den som är underårig eller i kon-

kurstillstånd mä ej vara fullmäktig i kurstillständ eller som har förvalla-
riksbanken, re enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken

utan begränsning av förvaltaruppdraget må ej vara fullmäktig i riksbanken.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sådan utländsk bank, i vilken staten genom riksbanken eller annat organ är delägare.

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig gäller även vice chefen för riksbanken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1974: 569. 102

51 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1982: 1158) om riksgäldskontoret skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I4§

Riksgäldsfullmäktige väljs för Riksgäldsfullmäktige väljs för

riksdagens valperiod. Endast den riksdagens valperiod. Den som är

som är myndig kan vara fullmäktig. underårig eller som har förvaltare

Statsråd får ej vara fullmäktig. enligl 11 kap. 7 § föräldrabalken

utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara fullmäktig. Statsråd får ej vara fullmäktig.

Riksdagen väljer en av fullmäktige att vara ordförande. Fullmäkfige väljer inom sig en vice ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

103

52 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs alt 4, 30 och 31 §§ lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare,

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt

i tredje fondstyrelsen tvä efter förslag av rikssammanslutningar av ar
betsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och
tvä efter förslag av sammanslutningai" som företräder personer vilka erläg
ger egenavgifter för tilläggspension.
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.
För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall Ledamöter och suppleanter skall

vara myndiga och här i riket bosat- vara här i riket bosatta svenska
ta svenska medborgare. medborgare och får inte vara

underåriga eller ha förvaltare enligl II kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltaruppdraget.

30 §'

Fjärde fondstyrelsen skall bestå av fjorton ledamöter som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses tvä efter förslag av sammanslutningar som företräder kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av rikssammanslutningar inom kooperationen.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall Ledamöter och suppleanter skall

vara myndiga och här i riket bosat- vara här i riket bosatta svenska
ta svenska medborgare. medborgare och får inte vara

underåriga eller ha förvaltare enligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Senaste lydelse 1984: 191. 104

53 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 48 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2
Ansökan om registrering skall Ansökan om registrering skall

också innehålla uppgifter om kas- ocksä innehålla uppgifter om kas
sans postadress, om styrelseleda- sans postadress, om styrelseleda
möters, revisorers och eventuella möters, revisorers och eventuella
suppleanters fullständiga namn, suppleanters fullständiga namn,
medborgarskap och postadress medborgarskap och postadress
samt förklaring att dessa personer saml förklaring att dessa personer
e} år omyndiga. ej år underåriga eller har förvaltare

enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltaruppdraget.

Om en styrelseledamot eller :iuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges i ansökningshandlingen.

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firma skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant, gäller första stycket även i fråga om sådan firmatecknare.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna kassans firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansökningshandlingen, skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns. Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen omtryckt 1982:432.

Senaste lydelse 1987:1255. 106

Sfiftarna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Stiftarna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget fär inte vara sfiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller om inte annat följer av bestämmelserna om fusion i 7 kap. 2 §.

3 kap. 3§'

Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen i särskilda fall filialer något annat, bosatta inom sparbankens verksamhetsområde. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspekfionen i särskilda fall tillåter något annat, bosatta inom sparbankens verksamhetsområde. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Av styrelseledamöterna fär högst en för varje påbörjat femtal vara anställd i sparbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas fill arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

2. bosatt utanför sparbankens verksamhetsområde, om inte bankinspektionen på grund av särskilda förhällainden medger det,

3. anställd i sparbanken, om inte reglementet uttryckligen medger detta, eller

4. huvudman, styrelseledamot eller anställd i annan sparbank.

En huvudman får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

En huvudman, som utses av kommunfullmäktige eller landsting enligt 3 §, får inte heller vara anställd eller styrelseledamot i något annat bankaktiebolag än Sparbankernas Bank eller i en föreningsbank eller inom lands-hypoteks- och stadshypoteksinstilulionerna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

108

55 Förslag till Prop- 1987/88:124

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3§ föreningsbankslagen (1987:620) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.
3§'
Styrelseledamöterna skall vara Styrelseledamöterna skall vara

svenska medborgare och bosatta i svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om inte regeringen eller, Sverige, om inte regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i särskilda fall bankinspektionen i särskilda fall
tillåter annat. Den som är omyndig tillåter annat. Den som är underårig
eller i konkurs kan inte vara styrel- eller i konkurs eller som harförval-
seledamot. Att detsamma gäller lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
den som är underkastad näringsför- ken utan begränsning av förvaltar-
bud följer av 6 § lagen (1986:436) uppdraget kan inte vara styrdsde-
om näringsförbud. damot. Att detsamma gäller den

som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i föreningsbanken, om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningsbanken, även om stadgarna saknar föreskrift om det. Om det till en central föreningsbank finns anslutna lokala föreningsbanker, får den som är medlem i en av dessa vara styrelseledamot också i den centrala föreningsbanken.

Bestämmelsema i andra stycket gäller inte arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Av styrelseledamöterna får högst en för varje påbörjat femtal vara anställd i en föreningsbank. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas fill arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligl lagen om styrelserepresentation för de privatanställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1987: 1250. 109

Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter annat. Med svenskt medborgarskap jämställs medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge. Nordiska medborgare som är bosatta i något av dessa länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelseledamöter är bosatta i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter annat. Med svenskt medborgarskap jämställs medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge. Nordiska medborgare som är bosatta i nägot av dessa länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelseledamöter är bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 124

omyndig, i konkurs eller underkas- underårig, i konkurs eller under
låd näringsförbud får inte vara revi- kastad näringsförbud eller som har
sor. förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld-

rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av föreningens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett godkänt revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall fill ; styrelsen för den förening som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 7 och 15 §§ tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör utses minst en av moderföreningens revisorer, om det kan ske.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

111

57 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 37 § lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 37 §

Är del sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna pä det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yftra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses fill likvidator,

Likvidator fär inte vara omyndig Likvidator får inte vara under-
eller i konkurs. En likvidator som årig eller i konkurs eller ha förval-
inte är bolagsman skall vara svensk lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
medborgare och bosatt i Sverige, ken utan begränsning av förvaltar-
om inte regeringen eller den myn- uppdraget. En likvidator som inte
dighet som regeringen bestämmer är bolagsman skall vara svensk
för etl särskilt fall tillåter något an- medborgare och bosatt i Sverige,
nal. om inte regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer för elt särskilt fall fillåter något annat.

Myndighets beslut enligt Ijärde stycket andra meningen överklagas hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

58 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsbolag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsbolag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§'
Generalagenten skall vara bosatt Generalagenten skall vara bosatt

här i riket. Han far inte vara omyn- här i riket. Han får inte vara under-
dig eller i konkurs. Om han är ut- årig eller i konkurs eller ha förval-
ländsk medborgare gäller bestäm- lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
mdserna i lagen (1968: 555) om rätt ken utan begränsning av förvaltar-
för utlänning och ufiändskt företag uppdraget. Om han är utländsk
att idka näring här i riket. medborgare gäller bestämmelserna

i lagen (1968: 555) om rätl för ufiän-ning och utländskt företag att idka näring här i riket.

Generalagentur må även innehavas av svensk aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolagsmän äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande av de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelseledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kommanditdelägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1982: 1083. 113

8 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124

59 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrivs att 7, 9 ocli 18 §§ lagen (1968:555) om räft för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§
Näringstillstånd fär ej bevilja? ut- Näringstillstånd fär ej beviljas ut-

länning som är omyndig eller sOm i länning som är underårig eller som eller utom riket är försatt i konkurs. har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget eller som i eller utom riket är försatt i konkurs.

9§
Om näringstillstånd beviljas ut- Om näringstillstånd beviljas ut
länning som ej är bosatt här i riket, länning som ej är bosatt här i riket,
skall det finnas en föreståndare för skall det finnas en föreståndare för
näringsverksamheten. Denne utses näringsverksamheten. Denne utses
av näringsidkaren och skall vara av näringsidkaren och skall vara
myndig och bosalt här i riket. bosatt här i riket. Föreståndaren

får inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Föreståndaren är ansvarig lör näringsverksamheten. Näringsidkaren skall utfärda fullmakt för honom att i alla frågor, som rör verksamheten här i riket, handla på näringsidkarens vägnar samt mottaga stämning för näringsidkaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

18 §
Verkställande direktören skall Verkställande direktören skall

vara myndig och bosaft här i riket. vara bosaU här i riket och får inte

vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

114

60 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
2§'
Revisorer skall vara svenska Revisorer skall vara svenska

medborgare och bosatta i Sverige, medborgare och bosatta i Sverige,
om inte regeringen eller den myn- om inte regeringen eller den myn
dighet som regeringen bestämmer dighet som regeringen bestämmer
tillåter annat för särskilt fall. Den tillåter annat för särskilt fall. Den
som är auktoriserad eller godkänd som är auktoriserad eller godkänd
revisor behöver dock inte vara revisor behöver dock inte vara
svensk medborgare. Den som är svensk medborgare. Den som är
omyndig eller i konkurs kan inte underårig eller i konkurs eller som
vara revisor. har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-

äldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den ärs-redovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandet av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserade revisonsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisonsbo-lag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till den ärsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor; i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 § tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i elt dotterföretag bör utses minst en av moderförelagets revisorer, om det kan ske.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1985:940. 115

61 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 5 och 6 §§ lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Hotell- eller pensionatrörelse, som är avsedd att samtidigt mottaga minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästmm, får drivas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten i orten. Tillstånd meddelas för hotell- eller pensionatrörelse i viss byggnad eller lägenhet.

Tillstånd skall meddelas, om det Tillstånd skall meddelas, om det
icke finnes anledning antaga att den icke finnes anledning antaga att den
som söker fillståndet skall driva rö- som söker tillståndet skall driva rö
relsen sä att fara för allmän ordning relsen sä att fara för allmän ordning
och säkerhet uppkommer. Tillstånd och säkerhet uppkommer. Tillstånd
får ej meddelas den som är omyndig får ej meddelas den som är under-
elleri konkursfillstånd. årig eller i konkurstillstånd eller

som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Drives hotell- eller pensionatrörelse för vilken tillstånd fordras enligt 2 § av bolag, förening eller annan samfällighet, skall föreståndare finnas för rörelsen. Föreståndare fär utses även av tillståndshavare som är enskild person. Polismyndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare att utse föreståndare, om särskilda skäl föreligga.

Föreståndare skall vara godkänd Föreståndare skall vara godkänd
av polismyndigheten. Utsedd före- av polismyndigheten. Utsedd före
ståndare skall godkännas om han ej ståndare skall godkännas om han ej
är omyndig samt det icke finnes an- är underårig eller har förvaltare el
ledning antaga att han skall utöva ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan
rörelsen sä att fara för allmän ord- begränsning av förvaltaruppdraget
ning och säkerhet uppkommer. samt det icke finnes anledning anta-

ga att han skall utöva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppkommer.

Godkänd föreståndare ansvarar i fillståndshavarens ställe för att rörelsen utövas enligt föreskrifterna i denna lag.

5 §3

Ansökan om fillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt, om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: :i99.

' Senaste lydelse 1975:599.

3 Senaste lydelse 1987: 153. 116

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel samt bevis alt han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelselid och yrke eller titel samt bevis att han ej är underårig eller i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget;

c) uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller fitel för den
som utsetts till föreståndare eller ersättare samt bevis att han ej är omyn
dig;

d) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen
avses skola drivas, det största antal gäster som skall kunna mottagas
samtidigt och det största antal gästmm som rörelsen skall omfatta;

e) om bygglov meddelats för hotellet eller pensionatet, handlingar som
visar att så har skett.

Beviljas fillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har bygglov ej meddelats och är det inte uppenbart att lov inte behövs skall beviset innehålla erinran om att bygglov kan fordras. Finns ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd föreståndare, skall i beviset anges att tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

6§''

Om tillståndshavare avlider, försattes i konkurs eller förklaras omyndig, fär rörelsen fortsättas under högst ett år. Fortsattes rörelsen, skall föreståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej redan finnes, skall inom två månader från dödsfallet, edgångssammanlrä-det eller omyndighetsförklaringen ansökan göras om godkännande av föreståndare. Godkännes icke föreståndaren, skall polismyndigheten lämna den som driver rörelsen fillfälle att inom viss tid ansöka om godkännande av annan föreståndare. Godkännes ej heller den andre föreståndaren, anses tillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.

Om tillståndshavare avlider, försattes i konkurs eller/år en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget, fär rörelsen fortsättas under högst ett är. Fortsattes rörelsen, skall föreståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej redan finnes, skall inom två månader från dödsfallet, edgångssammanträdet eller beslutet om förvaltare ansökan göras om godkännande av föreståndare. Godkännes icke föreståndaren, skall polismyndigheten lämna den som driver rörelsen tillfälle att inom viss tid ansöka om godkännande av annan föreståndare. Godkännes ej heller den andre föreståndaren, anses fillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.

62 Förslag till Prop- 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984: 81) om fastighetsmäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ För att en fastighetsmäklare skall bli registrerad krävs att han

1. är myndig och ej försatt i kon- 1. inte är underårig eller försatt i
kurs, konkurs eller har förvaltare enligt

11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget,

2. har försäkring som täcker den skadeslåndsskyldighet intill 500000 kronor för varje skadefall som kan drabba honom om han åsidosätter sina åligganden enligt 9-13 §§,

3. har tillfredsställande utbildning, samt

4. i övrigt bedöms lämplig som fastighetsmäklare.

Närmare föreskrifter om villkoren för registrering och om registreringsförfarandet meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Registreringsavgifl i form av ansökningsavgifl och årlig avgift bestäms av regenngen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

119

63 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1952: 166) om häradsallmänningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §'
Ledamot av allmänningsstyrelse Ledamot av allmänningsstyrdse
skall vara myndig och, därest ej re- skall vara här i riket bosatt svensk
geringen för särskilt fall annat medborgare, om inte regeringen för
medgiver, här i riket bosatt svensk ett särskilt fall medger annat. Le-
medborgare. damot får inte vara underårig eller

ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Ledamot av allmänningsstyrelse mä, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gäll till ända, skiljas frän uppdraget genom beslut av allmänningsstämman.

Avgår styrelseledamot innan den fid för vilken han blivit vald gått fill ända och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot för återstående tiden. Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå fill nästa ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Senaste lydelse 1975:678. 120

64 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §' Ledamot av allmänningsstyrelse Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara eller ekonominämnd skall vara här i myndig och, därest ej regeringen riket bosatt svensk medborgare, för särskilt fall annat medgiver, här om inte regeringen för ett särskilt i riket bosatt svensk medborgare. fall medger annat. Ledamot får

inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltaruppdraget.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår styrelse- eller nämndledamot innan den tid för vilken han blivit utsedd gått till ända och finnes ej suppleant, skall, där den avgångne valts av delägarna, på föranstaltande av allmänningsstyrdsen val av ny ledamot för återstående fiden ofördröjligen hållas samt, om den avgångne utsetts av länsstyrelsen, anmälan om avgången genast göras hos denna myndighet för utseende av ny ledamot för samma tid. Utan hinder av vad nu stadgats må dock med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen eller nämnden är beslutför med kvarstående ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1975:679. 121

65 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom föreskrivs att 49 § rennäringslagen (1971:437)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §
Styrelsen består av ordförande Styrelsen består av ordförande

och ytterligare en eller flera leda-     och ytterligare en eller flera leda
möter som utses på bystämma. Sly-     möter som utses pä bystämma. Sty
relseledamot skall vara myndig.    relsdedamol får inte vara under
årig eller ha förvaltare enligt 11
kap.   7 § föräldrabalken ulan be
gränsning av förvaltaruppdraget.

Styrelseledamot kan skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd.

Val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall anmälas till länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1985:919. 122

67 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i ackordslagen (1970: 847)

Härigenom föreskrivs att 3 § ackordslagen (1970: 847) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ God man bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt åtnjuta borgenärernas förtroende.

God man skall vara myndig. Till God man/år inte vara underårig

god man får ej förordnas någon som eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
står gäldenären nära eller är bero- föräldrabalken utan begränsning
ende av honom. Den som är an- av förvaltaruppdraget. Till god
ställd vid domstol får ej förordnas man fär ej förordnas någon som står
till god man. gäldenären nära eller är beroende

av honom. Den som är anställd vid domstol får ej förordnas till god man.

Om det finnes erforderligt, skall även förordnas ersättare för gode mannen. Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.

God man skall enfiedigas, om han finnes icke vara lämplig eller av annan särskild orsak bör skiljas från uppdrs:get.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

124

68 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966: 756)

Härigenom föreskrivs atl 3 § radioansvarighetslagen (1966:756) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' För varje radioprogram skall finnas en programutgivare med uppgift alt förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programulgiva-rens vilja.

Programutgivare skall vara myn- Programutgivare skall ha hemvist
dig och ha hemvist i Sverige. i Sverige. Han får inte vara under-

årig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltaruppdraget.

Programutgivare förordnas av programföretagets chef eller av annan tjänsteman hos programföretaget enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. Uppgift om vem som är programutgivare skall före sändningen av program antecknas i register, som föres hos programföretaget och är tillgängligt för allmänheten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1977:1018. 125

69 Förslag till Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Vaije sammanslutning, som avser att sända närradio, skall för programverksamheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting fär sändas mot programulgivarens vilja.

Programutgivaren skall vara Programutgivaren skall ha
myndig och ha hemvist i Sverige. hemvist i Sverige. Han får inte vara
Han får inte vara i konkurstillstånd. underårig eller i konkurstillstånd
Sammanslutningen skall anmäla eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
vem som är programulgivare till föräldrabalken utan begränsning
den myndighet som prövar frågor av förvaltaruppdraget. Samman-
om fillstånd att sända närradio. slutningen skall anmäla vem som är

programutgivare till den myndighet
I som prövar frågor om tillstånd alt

sända närradio.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om hans uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse en ny programutgivare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

126

70 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 § För den del av en radio- eller kassettidning som utgörs av en sammanställning skall det finnas en särskild utgivare som utses av de samverkande ägarna till de periodiska skrifter ur vilka materialet hämtats.

Utgivaren skall vara myndig och Utgivaren skall ha hemvist i Sve-ha hemvist i Sverige. Han får inte rige. Han får inte vara underårig vara i konkurstillstånd. Ägaren till eller i konkurstillstånd eller ha fordan periodiska skrift som utgör den valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-huvudsakliga förlagan till radio- el- balken utan begränsning avförval-ler kassettidningen skall anmäla taruppdraget. Ägaren till den perio-vem som är utgivare till den myn- diska skrift som utgör den huvud-dighel som regeringen bestämmer. sakliga förlagan till radio- eller kassettidningen skall anmäla vem som är utgivare till den myndighet som regeringen bestämmer.

Är utgivaren inte längre behörig eller upphör annars hans uppdrag, skall de periodiska skrifternas ägare omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas sä som nyss har sagts.

71 Förslag till Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Den som avser att bedriva egensändningar skall för programverksamheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihets-brott. Ett lokalt kabdsändarföretag får utse en programutgivare för varje kanal. Mot programutgivarens vilja Får ingenting sändas i den verksamhet för vilken han är utsedd.

En programutgivare skall vara En programutgivare skall ha
myndig och ha hemvist i Sverige, hemvist i Sverige. Han får inte vara
Han fär inte vara i konkursfillstånd. underårig eller i konkurstillstånd
Den som skall bedriva egensänd- eller ha förvahare enligt 11 kap. 7 §
ningar skall anmäla vem som är föräldrabalken utan begränsning
programutgivare till kabelnämn- av förvaltaruppdraget. Den som
den. skall bedriva egensändningar skall

anmäla vem som är programutgivare fill kabelnämnden.

Om den som är utsedd fill programutgivare inte längre är behörig eller om hans uppdrag upphör, skall den som bedriver egensändningarna omedelbart utse en ny programutgivare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

128

Justitiedepartementet Prop- 1987/88:124

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987

Närvarande: statsråden Feldt, ordförande, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om god man och förvaltare 1 Inledning

De gmndläggande bestämmelserna om förmynderskap och godmanskap finns i föräldrabalken. De reformerades år 1974. De nya reglerna trädde i kraft den I januari 1976. Reformen syftade bl. a. till att inskränka användningen av omyndigförklaring.

Genom tilläggsdirektiv år 1982 fick utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt i uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap. År 1984 fördes den uppgiften över till en särskild utredare (juslifierå-det Staffan Magnusson), som har bedrivit sitt arbete under namnet förmynderskapsutredningen (Ju 1984:07).

Enligt 1982 och 1984 års direktiv (Dir. 1982:25 och 1984:35) gick utredningsuppdraget ut på alt utvärdera gällande regler om omyndigförklaring, utseende av god man och arvode lill förmyndare och gode män. I uppdraget ingick ocksä atl överväga förenklingar i regelsystemet när det gäller förmyndares rättigheter och skyldigheter. En annan utredningsuppgift var att undersöka möjligheterna alt rationalisera handläggningen av ärenden hos domstolarna och överförmyndarna.

Genom lilläggsdirekfiv den 19 december 1985 (Dir. 1985:55) fick förmynderskapsutredningen till uppgift att med förtur undersöka om institutet omyndigförklaring kunde avskaffas.

Utredningen avlämnade i december 1986 ddbelänkandel (SOU 1986:50) God man och förvaltare. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3 .'

Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden hänvisas till betänkandet.

' Sammanställningen av remissyttrandena har fogats vid prop. 1987/88:32 som

bilaga 3. 129

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 167-171).

Remissinstanserna: En nära nog enhällig remissopinion lillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Kammartätten i Sundsvall och överförmyndarnämnden i Kariskrona vill dock behälla institutet omyndigförklaring. Även överförmyndarnämnden i Sundsvall vill ha ett system som enligt huvudregeln innebär en total förlust av rättshandlingsförmågan.

Skälen för mitt förslag: Regler om omyndigförklaring finns i 10 kap. föräldrabalken. Reglerna innebär att den som har fyllt 18 år skall av domstol förklaras omyndig, om han pä grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och del inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han pä annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina angelägenheter (10 kap. I §). Om en underårig befinner sig i motsvarande situafion, får rätten förklara atl han skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder (10 kap. 2 §).

Bestämmelserna om omyndigförklaring fick sin nuvarande utformning vid en omfattande reform av förmynderskapslagstiftningen år 1974 (prop. 1974:142, LU 38, rskr. 404). Tanken bakom reformen var alt omyndigförklaringar borde begränsas sä längt mcjjligt. Del behov av bistånd i personliga eller ekonomiska angelägenheter som kunde finnas skulle i stället tillgodoses genom förordnande av god man eller på annat mindre ingripande sätt. Genom reformen utvidgades också möjligheterna till sådant förordnande. Enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken kan god man utses för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller liknande förhällande behöver bistånd med att bevaka sin rätl, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.

Omyndigförklaring innebär alltid ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Den omyndigförklarade förlorar inte bara rätten atl själv bestämma över sina ekonomiska angelägenheter. E;n omyndigförklaring medför också långtgående verkningar på områden som ligger utanför den ekonomiska rörelsefrihetens. Av särskild betydelse är att rösträtten i allmänna val går förlorad. Över huvud taget medför en omyndigförklaring som regel en stark begränsning av möjligheten atl ta egna initiativ och hävda egna åsikter. Inskränkningarna i rältshandlingsförmågan gäller även i sädana fall där omyndigförklaringen framföi" allt är motiverad för att frånta den enskilde bestämmanderätten över viss egendom. De nu beskrivna verkningarna inträffar inte vid förordnande av god man.

130

Det nuvarande systemet innebär alt omyndigförklaring närmast kommer Prop. 1987/88: 124 i fräga för personer vilkas tillstånd visserligen är sådant som anges i 10 kap. 1 § föräldrabalken men som samtidigt är så aktiva att det kan uppslå praktiska komplikationer om de får behålla sin rättshandlingsförmåga. En omyndigförklaring bhr alltså aktuell främst när risken är alltför stor att personen i fråga företar rättshandlingar som strider mot dem som en god man gör eller avser atl göra, s. k. kolliderande rättshandlingar. Om en person däremot har ett så gravt handikapp att han heh saknar förmåga att själv företa några rättshandlingar, finns del normalt inte någon anledning atl omyndigförklara honom. Denna skillnad kan framstå som egendomlig, inte minst med tanke på kopplingen mdlan omyndigförklaring och förlust av allmän rösträtt.

Antalet omyndigförklaringar har minskat kraftigt sedan 1974 års reform och häller sig numera pä en låg nivå. Under tidsperioden 1976-1985 har antalet mål om omyndigförklaring sjunkit frän 201 till 35 om året. När det gäller hävanden av omyndigförklaringar skedde en uppgång närmast efter reformen. Antalet mål var 648 är 1976 och 789 år 1977. Därefter har antalet sjunkit för atl år 1985 uppgä lill 406. Trots utvecklingen mot färre omyndigförklaringar är de omyndigförklarade ändå så pass många som ca 15000.

Rent allmänt kan sägas att en omyndigförklaring lätt uppfattas som en nedvärderande stämpel, bäde av den omyndigförklarade själv och av hans omgivning. I många fall kan en sådan förklaring få allvarliga följder för den omyndigförklarades psykiska välbefinnande. Åtgärden kan också försvåra en social anpassning. Delta gäller inte minst vissa utvecklingsstörda.

Förmynderskapsutredningen föreslär i del tidigare nämnda betänkandet (SOU 1986:50) God man och förvaltare atl institutet omyndigförklaring avskaffas. Därmed bortfaller det rösträtlshinder som en sådan förklaring innebär. Utredningen föreslär att det i stället införs ett utbyggt godmansinslilul, kallat förvaltarskap. För att inte den hjälpbehövande skall utsättas för mer ingripande ätgärder än nödvändigt vill utredningen samtidigt att det nuvarande godmansinstitulet behålls med vissa justeringar. De allmänna förutsättningarna för elt förvaltarförordnande skall vara desamma som vid förordnande av god man. Förvaltarskapet skall anpassas så, att det motsvarar den enskildes behov av bistånd i varje särskilt fall. Förvaltaren skall ha ensam rädighet över den egendom och de angelägenheter som omfattas av hans uppdrag.

Utredningens förslag har fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Detta gäller framför allt den gmndläggande idén att avskaffa institutet omyndigförklaring. I en del andra frågor är dock remissopinionen splittrad.

Det vore i och för sig länkbart atl reformera omyndigförklaringsinslitu-lel så alt vissa rättsverkningar av en omyndigförklaring tas bort. I åtskilliga länder har domstolarna möjlighet att i samband med etl beslut om omyndigförklaring ange i vilken omfattning den enskildes rältshandlingsförmäga skall vara begränsad. I flertalet länder går dock rösträtten alllid förlorad.

Det skulle således kunna övervägas att göra del svenska omyndigförkla-
ringsinstitutet mera flexibelt, så atl domstolarna får möjlighet all närmare
bestämma rättsverkningarna. Del är också möjligt att direkt i lagen begrän- 131

sa följderna av en omyndigförklaring, så alt exempelvis rösträtten aldrig Prop. 1987/88: 124 påverkas. Den utestängning frän samhällsgemenskapen som förlusten av rösträtten innebär är ju en av de allvarligaste följderna av en omyndigförklaring. Flera skäl, bl. a. respekten för människors lika värde och integritet, talar för att rösträtten - åtminstone som huvudprincip - finns kvar. Delta är också den lösning som har valts i bl. a. Finland och Norge.

Institutet omyndigförklaring har emellertid sådana nackdelar att det i första hand bör övervägas om man inte bör avskaffa del.

Uppfattningen om alla människors lika värde är den grundläggande utgångspunkten för hur samhället skall utformas. Den sociallagstiftning som har tillkommit under senare år bygger också pä atl alla människor har kunskaper, erfarenheter och förmåga som är viktiga för samhället och atl människornas aktiva deltagande i samhällslivet skall främjas. Dessa tanke-gängar kommer fram i bl. a. socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen). I socialtjänstlagen framhålls atl verksamheten inom socialtjänsten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Utgångspunkter av delta slag har ocksä legal lill grund för del förslag av socialberedningen (S 1980:7) lill ny tvångslagsliftning som för närvarande övervägs i regeringskansliet (se SOU 1984:64).

Det synsätt som sålunda präglar reformarbetet inom andra samhällsområden bör vara vägledande ocksä för en reformering av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap, vilken har sina rötter i en äldre tids värderingar. Mot den bakgrunden anser jag att tiden nu är mogen atl avskaffa institutet omyndigförklaring.

Ett avskaffande av omyndigförklaringsinstitulet kräver emellertid att man på annat sätt tillgodoser behovet av hjälp och skydd för personer som på grund av sjukdom e.d. saknar förmåga alt själva ha hand om sina ekonomiska och personliga angelägenheter. Del gäller alltsä atl på något sätt ersätta omyndigförklaringens skyddsfunktion.

All omyndigförklaringen har en sådan funktion har ibland kommit i bakgrunden i den allmänna debatten. Men del har ocksä från olika håll framhållits som angelägel atl psykiskt svaga personer skyddas frän påtryckningar av personer i deras närmaste omgivning som vill få lill stånd olika ekonomiska dispositioner. Även i andra avseenden har de omyndig-förklarade i mänga fall elt hjälpbehov som mäste tillgodoses på något sätt, om institutet omyndigförklaring avskaffas.

De hjälpmöjligheter som erbjuds enligt socialtjänst- och omsorgslagslift-ningen har inte sådan inriktning att de kan ersätta de funktioner som ankommer pä en förmyndare.

För alt den enskilde skall fä ett tillfredsställande skydd är det inte heller
tillräckligt med de möjligheter till återgång eller ogilligförklaring av rätts
handlingar som finns enligt 3 kap. lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) eller lagen
(1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad
själsverksamhet. När dessa lagar tillämpas mäste det i varje särskilt fall
utredas inför domstol i vad mån den enskildes handlande har påverkats av
hans bristande själsförmögenheter. Bortsett frän den tidsutdräkt och de 132

praktiska svårigheter som kan uppstä talar ocksä kostnadsaspekterna mot Prop. 1987/88: 124 en sådan lösning.

I och för sig är del tänkbart att ändra fömlsällningarna för ogilligförklaring av etl avtal enligt exempelvis 1924 års lag, sä att avtal som har ingåtts av personer tillhörande de nu aktuella grupperna lättare kan fränkännas verkan. Kvar står dock bl. a. de praktiska problem som det innebär alt förhållandena kring avtalets ingående mäste utredas i varje särskilt fall.

Avskaffas omyndigförklaringarna, bör därför i stället nya former för bistånd tillskapas inom ramen för föräldrabalken. Även för andra grupper av t. ex. sjuka och handikappade än dem som för närvarande är omyndigförklarade kan sådana nya biståndsformer behövas. Närmast till hands ligger alt utnyttja det nuvarande godmansinstitulet.

I sin nuvarande utformning utgör emellertid godmansinstitulet inte alltid en fullgod ersättning för omyndigförklaringarna. Framför allt utgör den tidigare berörda risken för kolliderande rättshandlingar mellan den gode mannen och huvudmannen ett problem. Denna kollisionsrisk hänger i sin tur samman med alt huvudmannen behäller sin rätlshandlingsförmåga trots att en god man har förordnats för honom.

Vid sidan av det nuvarande godmansinstitulet behövs därför en utbyggd form av godmanskap som är utformad pä så sätt att den enskilde helt eller delvis fråntas sin bestämmanderätt beträffande den egendom eller den angelägenhet som det är fråga om. Liknande system finns i vissa utländska rättsordningar. En lämplig benämning på det nya institutet är förvaltarskap.

Kännetecknande för ett sådant system med förvaltarskap är alltså att den för vilken förvaltare har förordnals föriorar sin rältshandlingsförmäga helt eller delvis och att förvaltaren i stället i motsvarande utsträckning får rätt atl ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning. Genom atl förval-tarskapen ges en sådan utformning kan de helt tillgodose de nuvarande förmynderskapens skyddsfunktion för de berörda grupperna. Detta möjliggör i sin tur att institutet omyndigförklaring kan avskaffas.

Jag har med detta avslutat min redogörelse för de allmänna utgångspunkter som bör ligga till grund för elt avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet. I del följande avser jag att närmare behandla frågorna om

rösträtt i avsnitt 2.2,

godmansinstitulet i avsnitt 2.3,

förvaltarskap i avsnitt 2.4,

processuella frågor m. m. i avsnitt 2.5,

följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 2.6,

ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.7, och

kostnader och resursbehov i avsnitt 2.8.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

133

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 186-187). Utredningen har i denna fråga samrått med folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05).

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som särskilt har tagit upp frågan är de flesta positiva till utredningens förslag. Fem remissinstanser ställer sig avvisande till att rösträtten utsträcks till de nu aktuella personkategorierna. Ytteriigare fyra remissinstanser visar i olika grad tveksamhet inför en sådan ordning. Kritiken kommer främst från domstolshåll. Några remissinstanser vill, om förslaget genomförs, ha en skärpning av de regler som finns till skydd mot otillbörligt verkande vid röstning.

Skälen för mitt förslag: I och med att institutet omyndigförklaring avskaffas bortfaller den diskvalificeringsgrund i fråga om rätten alt rösta vid allmänna val som nu finns intagen i bl. a. regeringsformen. Atl detta hinder för rösträtt slopas är också etl av de viktigaste skälen för att avskaffa omyndigförklaringarna. Av vad jag tidigare har sagt framgär att de nuvarande fömlsällningarna för omyndigförklaring har bestämts utifrån andra synpunkter än dem som har betydelse för frägan vem som skall få rösta i allmänna val. Det finns alltsä inget självklart samband mellan omyndigförklaring och rösträtt.

Del är därmed inte sagt alt rösträtten mäste vara helt oinskränkt för alla vuxna personer. I och för sig är det länkbart att införa regler som gör det möjligt atl i undantagsfall, t.ex. vid allvarlig psykisk ohälsa, frånta den enskilde rösträtten. En sådan ordning finns bl. a. i Finland och Norge. I båda länderna har man nyligen avskaffat bindningen mellan omyndigförklaringar och rätten att rösta. Däremot har valmyndigheterna vissa möjligheter att från fall till fall pröva om personer med "allvarlig själslig svaghet" eller liknande skall få rösta.

Det argument som i Sverige i första hand har åberopats för att inte låta omyndigförklarade delta i allmänna val är all de lättare än andra kan bli offer för otillböriig påverkan (se SOU 1972:15 s. 125 och prop. 1973:90 s. . 164), Avskaffas omyndigförklaringsinstitulet, skulle samma argument kunna åberopas till stöd för att frånta vissa allvarligt sjuka rösträtten. Enligt min mening har emellertid argumentet inte sä stor tyngd atl det uppväger de skäl, framför allt respekten för den enskilda människans värde och integritet, som talar för att alla skall ha kvar sin rösträtt.

Alt låta valmyndigheterna från fall till fall avgöra om en person skall få rösta inger betänkligheter frän rättssäkerhetssynpunkt. Etl sådant system är också ägnat att vålla besvärliga praktiska problem.

Jag anser därför att ingen bör förlora sin rösträtt pä grund av sjukdom e. d. Även personer vars hälsotillstånd är sådant atl en förvaltare har förordnats för dem bör ha rätt att rösta. Det ankommer därvid i princip på

134

dem själva att utöva sin rösträtt. För dem som inte kan ta sig till vallokalen finns vissa möjligheter att rösta med valsedelsförsändelse (se 11 kap. vallagen, 1972:620; senast omtryckt 1985:203).

Röstning med valsedelsförsändelse kan ske genom make, bud eller lant-brevbärare. Budröstning fär ske enbart om väljaren på gmnd av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder är förhindrad alt rösta i vanlig ordning. Som bud fär användas vissa nära släktingar och vårdare.

Vid all form av röstning med valsedelsförsändelse skall väljaren först lägga valsedeln i ett s. k. innerkuvert och sedan i närvaro av ett vittne lägga innerkuvertet i ett s. k. ylterkuvert, som han därefter tillsluter. Väljaren och vittnet skall skriftligen intyga att det hela har gått rätt fill. Vid röstning genom bud eller lantbrevbärare har även dessa motsvarande förpliktelser.

Maken, budet eller lantbrevbäraren ombesörjer därefter atl valsedelsförsändelsen avlämnas. Det åligger valförrättare och röslmotlagare att kontrollera bl. a. att försändelsen är iordningsställd på föreskrivet sätt. Om det vid ett val har förekommit avvikelse frän den föreskrivna ordningen eller om någon verkat ofillböriigt vid valet, t.ex. genom att hindra röstningen, kan valprövningsnämnden upphäva valet och förordna om omval i berörda valkretsar.

Reglerna om budröstning infördes är 1966. Bestämmelser om makeröstning fanns redan dessförinnan. Mot bakgrund av flera fall av valfusk vid 1979 års val ifrågasatte 1978 års vallagskommitté (se SOU 1980:45) om inte reglerna om budröslning borde skärpas. Kommittén stannade emellertid föratt inte föreslå någon sådan skärpning. Samma ståndpunkt intogs under lagstiftningsfrågans fortsalla behandling (se prop. 1980/81:170 s. 63 och KU 1980/81:26 s. 26). Som gmnd för inställningen angavs bl. a. atl publiciteten kring de fall som förekommit kunde antas leda till skärpt uppmärksamhet och kontroll när det gäller förfarandet vid röstning med valsedelsförsändelse. Konstitutionsutskottet såg för sin del möjligheten lill budröstning som ett betydelsefullt led i strävandena att så långt möjligt bereda samtliga röstberättigade möjlighet att delta i valen.

Det ligger i sakens natur att en utvidgning av rösträtten lill personer som i dag är omyndigförklarade kan leda till ett ökat utnyttjande av möjligheten lill budröstning. Enbart denna omständighet torde dock inte ändra fömtsättningarna för de överväganden som gjordes vid frågans fidigare behandling. Det har inte heller framkommit något annat skäl atl nu ändra reglerna om röstning med valsedelsförsändelse.

Jag vill emellertid understryka viklen av atl valförrättare och andra som medverkar vid röstning är uppmärksamma på risken för otillböriig påverkan. Självfallet har även personalen på vårdinrättningar och inom socialtjänsten m. m. elt ansvar i detta avseende.

Prop. 1987/88:124

Förmynderskapsutredningens förslag: överensstämmer med milt förslag Prop. 1987/88: 124 (se betänkandet s. 171-172).

Remissinstanserna: Endast Sollentuna tingsrätt och Sveriges advokatsamfund är klart kritiska mot utredningens förslag i denna del. Tingsrätten föreslär atl den typ av gode män son i dag förordnas med slöd av 18 kap. 3 § föräldrabalken utmönstras och alt deras uppgifter förs över lill i första hand kontaktpersoner enligt socialtjänst- och omsorgslagarna. Advokatsamfundet anser att hjälpbehovet i de nu avsedda fallen bör tillgodoses genom antingen förordnande av en förvaltare eller ocksä anlitande av en fullmäktig e. d. Statens handikappråd och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna framhåller å andra sidan att behovet av god man är särskilt stort för personer som är föremål för åtgärder enligt de nyss nämnda lagarna, bl. a. då det gäller alt överklaga beslut om bistånd och omsorger.

Skälen för mitt förslag: God man kan för närvarande förordnas i en rad olika situationer. Bestämmelser härom finns framför allt i 18 kap. föräldrabalken. I 18 kap. 1 § behandlas det fallet att en förmyndare inte kan utöva sitt uppdrag pä grund av sjukdom eller liknande, medan 18 kap. 2 § reglerar bl. a. situationer dä en förmyndare och hans myndling har motstående intressen. Godmanskapet som alternativ till omyndigförklaring behandlas i 18 kap. 3 §, medan 18 kap. 4 § innehåller bestämmelser om bl. a. god man för bortavarande.

Atl god man dessutom kan förordnas i mäl om omyndigförklaring och i andra processuella sammanhang framgär av 10 kap. 11 § tredje stycket och 20 kap. 2 § första stycket föräldrabalken.

Även om omyndigförklaringsinstitulet avskaffas kan det finnas behov att förordna en god man i de speciella situationer som anges i 18 kap. 1, 2 och 4 §§ föräldrabalken. Dessa bestämmelser bör alltså i princip behållas sakligt oförändrade. Eftersom de delar av bestämmelserna som gäller omyndiga i fortsättningen bara kommer alt avse underåriga behövs emellertid vissa kompletteringar. Jag återkommer lill dessa frågor i specialmotiveringen.

Den nuvarande möjligheten att utse god man i mål om omyndigförklaring blir inte längre aktuell, om detta institut avskaffas. Däremot kan det övervägas alt införa en motsvarande möjlighet till godmansförordnande när det uppkommer fråga om alt utse förvaltare. Även detta spörsmål, liksom övriga fall av godmansförordnanden i processuella sammanhang, behandlas i specialmotiveringen.

Kvar slår frågan om man bör behälla möjligheten att förordna god man i sädana fall som anges i 18 kap. 3 § föräldrabalken. Som nämnts används denna typ av godmansförordnanden bl. a. i sädana fall dä en omyndigförklaring i och för sig kan övervägas men en sådan åtgärd framstår som onödigt ingripande gentemot den enskilde. Om omyndigförklaringsinstitulet avskaffas och ersätts med ett system som har mindre allvarliga verkningar, kan det hävdas att det inte längre finns behov av sädana godmanskap som avses i 18 kap. 3 §. Även intresset av alt så långt möjligt förenkla lagstiftningen talar i denna riktning.

En ledande princip måste dock vara att den som behöver bistånd i 136

ekonomiska eller personliga angelägenheter inte utsätts för mer ingripande ätgärder än nödvändigt. Även om det nya förvaltarskapet ges en utform-

ning som har mindre allvarliga konsekvenser för den enskilde än en omyndigförklaring, innebär dock förslaget att den enskilde fråntas sin bestämmanderätt i sådana angelägenheter som omfattas av ett förvaltarförordnande. Pä det sättet kvarstår en viktig skillnad i förhållande till del nuvarande godmansinslitutel, som åtminstone formellt inte inverkar pä den enskildes rättshandlingsförmåga.

Fråga är dä om behovet av bistånd i de fall som nu avses i stället kan tillgodoses inom ramen för socialtjänst- och omsorgslagsfiftningen. En hjälpbehövande kan med stöd av denna lagstiftning bl. a. få en kontaktperson utsedd. Kontaktpersonens uppgifter är dock huvudsakligen begränsade till att ge råd och hjälp i personliga angelägenheter. Det kan röra sig om att hjälpa den enskilde att bryta sig loss ur en olämplig miljö eller atl underlätta för honom atl ordna utbildning, söka arbete och skaffa bostad (jfr prop. 1979/80:1 s. 228). I rollen för en kontaktperson enligt omsorgslagen ingår att vara en medmänniska som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga men också att vara förespråkare för den psykiskt utvecklingsstörde i olika situationer. Han är dock inte atl jämställa med ställföreträdare eller ombud i rättsligt hänseende (jfr prop. 1984/85:176 s. 60 f).

Även om ansvaret alt sörja för en hjälpbehövandes person i stor utsträckning har övergått på de organ som berörs av den nu behandlade lagstiftningen, faller flera av de uppgifter som i dag ankommer pä gode män enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken utanför denna reglering. Jag tänker då i första hand pä biträde med rättsliga och ekonomiska angelägenheter men också pä vissa funktioner inom det personliga området. Exempelvis bör kontakter med myndigheter sä längt möjligt skötas av andra än kontaktpersoner (jfr utredningens betänkande s. 174).

Möjligheten att förordna god man enligl 18 kap. 3 § föräldrabalken har kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Utredningens undersökningar visar alt antalet gällande godmansförordnanden av detta slag uppgick till ca 20000 vid utgången av år 1985. Enligt vad som framkommit synes denna ordning i de flesta fall fungera utan problem. En svaghet är visserligen, som tidigare har berörts, att den gode mannen och huvudmannen kan komma att ingå kolliderande rättshandlingar. I praktiken synes dock sädana kollisioner uppkomma förhållandevis sällan. Som jag skall återkomma till bör det också vara möjligt att genom justeringar av lagreglerna minska den berörda kollisionsrisken.

Jag anser mot denna bakgrund att man bör behålla möjligheten atl förordna god man som etl för den enskilde mindre ingripande alternafiv än förvaltarförordnande. I nästa avsnitt behandlar jag de närmare förutsättningarna för att förordna god man i detta fall.

Prop. 1987/88: 124

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag Prop. 1987/88: 124 utom så lill vida att utredningen inte föreslär någon inskränkning i möjligheten atl förordna god man utan samtycke från den enskilde (se belänkandet s. 172-173).

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanserna. Sollentuna tingsrätt vill dock, som tidigare nämnts, att man avskaffar möjligheten atl förordna god man vid sjukdom o. d. En remissinstans förordar att god man skall förordnas vid hjälpbehov av angivet slag, sä snart det inte av särskilda skäl är obehövligt. Tvä överför-myndarnämnder vill inskränka möjligheten atl förordna god man utan huvudmannens samtycke. Från ett häll föresläs att god man skall fä förordnas vid sjukdom endast om denna är av övergående natur.

Skälen för mitt förslag: Grundförutsättningarna för att en god man skall förordnas enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken är, som tidigare har nämnts, att någon behöver bistånd i vissa närmare angivna hänseenden på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhällande. Det kan vara fråga om såväl kroppslig som psykisk sjukdom, och det ställs inte upp något krav på att sjukdomen skall vara långvarig eller permanent. I sakens natur ligger dock att godmansförordnanden inte kommer i fråga vid alltför kortvariga sjukdomstillstånd.

Det har inte framkommit några skäl att ändra dessa gmndfömtsättning-ar.

Av 18 kap. 3 § föräldrabalken framgär vidare att förordnande i regel inte får ges utan samtycke av den för vilken god man skall förordnas. Undantag från detta krav får enligt bestämmelsen göras, om den enskildes tillstånd medför hinder mot att samtycke inhämtas eller annars särskilda skäl föreligger.

Kravet på den enskildes samtycke bör enligt min mening behällas som huvudregel. Undantag bör även i fortsättningen göras för del fallet att. samtycke inte kan inhämtas pä grund av den enskildes sinnestillstånd. Godmansinstitulet skulle annars fä ett alltför snävt användningsområde.

Däremot kan ifrågasättas om det finns skäl att medge undantag frän huvudregeln vid särskilda skäl av annat slag. I motiven till den nu gällande bestämmelsen (se prop. 1974:142 s. 122) anges att sådana särskilda skäl i första hand bör kunna föreligga, om den enskilde är part i rättegäng och hans psykiska hälsa är sådan att han lijälv inte kan föra sin talan. God man kan dä behöva utses för att man skall slippa avvisa den enskildes talan eller den talan som förs mot honom.

Utrymmet atl i dessa situationer förordna god man utan den enskildes
samtycke torde vara ytterligt begränsat. Det underslröks också i förarbete
na till bestämmelsen alt möjligheten skulle utnyttjas restriktivt (se prop.
1974:142 s. 179). I fall där den enskilde motsätter sig förordnande av god
man måste en sådan anses ha små möjligheter alt på ett meningsfullt sätt
biträda vederbörande i hans angelägenheter. Risken för kolliderande rätts
handlingar är uppenbar. Möjligheten alt förordna god man utan samtycke
av den enskilde bör därför inskränkas till fall då dennes sinnestillstånd
utgör hinder mot atl inhämta hans mening. I situationer där han vägrar att
ge sitt samtycke, kan det i stället finnas anledning atl överväga möjligheten 138

av att förordna en förvaltare.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 173-175).

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanserna. Några anser dock att uppgifterna för den gode mannen bör preciseras bättre i de enskilda fallen.

Skälen för mitt förslag: Av gällande rätt framgår all en god man kan förordnas för alt bevaka någons rätt, förvalla någons egendom eller sörja för någons person. Genom förordnandet anges alltsä ramen för den gode mannens behörighet.

Förmynderskapsutredningen har konstaterat att tingsrätterna i de allra flesta fall vid förordnandet av god man inte närmare anger vilken av de tre biståndsformerna som förordnandet avser. Om ej annat sägs, får uppdraget anses omfatta alla tre uppgifterna.

Jag har redan berört den utveckling som skett inom socialtjänst- och omsorgslagsfiftningen. Den utvecklingen torde inte nämnvärt inverka pä behovet av atl förordna god man för att bevaka någons rätl eller förvalla någons egendom. Däremot vill jag uppehålla mig något vid frägan om god man i framtiden bör kunna förordnas för att sörja för någons person.

Har någon fått en kontaktperson enligt socialtjänst- eller omsorgslagen eller blivit intagen för vård på en institution e. d., blir behovet av personlig omvårdnad i stor utsträckning tillgodosett. Flera skäl talar ändå för att även i fortsättningen låta de gode männen ha ett ansvar för huvudmännens person. Det är svårt alt dra en skarp gräns mellan sådant bistånd som gäller ekonomiska eller rättsliga angelägenheter och hjälp i mera personliga frågor. Även om den gode mannens huvudsakliga uppgift skulle vara att syssla med egendomsförvaltning, innebär det inte att han enbart skall se lill alt egendomen behåller eller ökar sitt värde. Det är ocksä en viktig uppgift för den gode mannen atl se till att huvudmannens medel används till dennes nytta. Bl. a. med hänsyn härtill mäste den gode mannen ha god kännedom om huvudmannens personliga förhållanden.

Som jag tidigare varit inne på är inte heller avsikten med socialljänst-och omsorgslagstiflningen atl en kontaktperson skall få sådana uppgifter alt han helt kan överta de nuvarande gode männens funktioner på det personliga omrädet. Det kan tilläggas att den berörda lagstiftningen ännu inte har hunnit verka sä läng fid och att erfarenheterna av institutet kontaktperson därför är begränsade.

Det sagda leder enligt min mening till att gode män även i fortsättningen bör kunna förordnas att söija för huvudmannens person. Även om den

139

gode mannen inte uttryckligen har fäi:t etl sådant uppdrag, mäste han hålla sig informerad om huvudmannens personliga förhållanden. Av uppdraget följer också i många fall att den gode mannen skall bevaka huvudmannens personliga intressen. Självklart blir dock den gode mannens ansvar i delta hänseende mindre, om huvudmannen exempelvis har anhöriga som hjälper honom. Har en kontaktperson förordnals, bör den gode mannen samråda med denne, sä att bl. a. dubbelarbete så långt möjligt undviks.

Jag vill understryka del angelägna i atl domstolarna sä längt möjligt preciserar den gode mannens uppgifter, så atl uppdraget inte blir mer omfattande än som är motiverat. 1 delta sammanhang kan nämnas att ett uppdrag att förvalta viss egendom torde innefatta alt bevaka huvudmannens rätt inför domstol och andra myndigheter i angelägenheter som rör egendomen.

Skulle det i efterhand uppkomma behov av att antingen utvidga eller inskränka elt godmansuppdrag, bör rätten kunna ompröva uppdragets omfattning. Som tidigare berörts kan det också i vissa situationer bli aktuellt att ersätta ett godmanskap med ett förvaltarskap.

Prop. 1987/88: 124

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag med den skillnaden att utredningen vill atl den gode mannen vid behörighetsöverskridande skall ha ett i alla situationer strikt skadeståndsansvar gentemot tredje man (se betänkandet s. 175-178).

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser avstyrker eller förutser svårigheter med en regel som innebär att bristande samtycke från huvudmannens sida kan leda lill atl rättshandlingar, som i och för sig faller inom ramen för gode mannens förordnande, inte blir bindande för huvudmannen. Andra remissinstanser ställer sig positiva lill en sådan regel. Från flera håll riktas kritik mot förslaget om strikt skadeståndsansvar för den gode mannen. Kammarrätten i Sundsvall, som vill ha kvar omyndigförklaringsinstitulet, föreslår atl rätten vid behov skall kunna ge den gode mannen ensam behörighet i olika angelägenheter.

Skälen för mitt förslag: Genom godmansförordnandet anges ramen för den gode mannens behörighet. Går han utanför denna, blir rättshandlingen enligt gällande rätt inte bindande för huvudmannen. Frågan är emellertid

140

vilken rätl han har atl inom denna ram falla bindande beslut för huvudman- Prop. 1987/88: 124 nens räkning. Pä den punkten innehåller 18 kap. föräldrabalken inte några särskilda bestämmelser utöver en allmän hänvisning till reglerna om förmyndare, bl. a. reglerna om förmyndarnas förmögenhetsförvaltning. Det innebär atl den gode mannen i vissa situationer är skyldig att inhämta överförmyndarens tillstånd innan han kan vidta en ekonomisk disposifion för huvudmannens räkning. I stor utsträckning kan emellertid den gode mannen handla helt självständigt. Han har ingen formell skyldighet att inhämta samtycke frän sin huvudman och kan t.o.m. företa handlingar som strider mot huvudmannens önskemål, trots att denne formellt har kvar sin rättsliga handlingsförmåga.

Denna ordning har kritiserats av bl. a. justitieombudsmannen (JO). Enligt JO har det förekommit fall, bl. a. i samband med avyttring av egendom, då den gode mannen på elt oacceptabelt sätt har handlat i strid med huvudmannens önskemål. De befogenheter som ett godmansförordnande ger måste enligt JO brukas med beaktande av att den gode mannen principiellt är atl uppfatta som elt biträde ät huvudmannen (se JO:s ämbetsberäl-telse 1986/87 s. 52-54).

Nära samband med frägan om den gode mannens behörighet har del tidigare berörda problemet med kolliderande rättshandlingar. Skulle sådana företas av den gode mannen och huvudmannen, torde deras rättsverkningar bedömas som om de båda företagits av huvudmannen. Risken för sådana kollisioner har från olika häll framhållits som den största svagheten med del nuvarande godmansinstitulet. I de flesta fall synes svårigheterna ha kunnat avhjälpas på elt smidigt och informellt sätt, t. ex. genom byte av god man, medan erfarenheterna i några fall är mera negativa. Det har förekommit fall dä problemen har blivit sä stora att en omyndigförklaring har fått tillgripas. Detta är ocksä den utväg som anvisas i förarbetena till 1974 års lagstiftning (se prop. 1974:142 s. 122).

Situationen är enligt min mening sådan att den gode mannens behörighet och förhållandet till tredje man bör preciseras närmare. Vägledande bör därvid vara att en god man principiellt bör ses som elt biträde ät huvudmannen. Med elt annat synsätt försvinner till stor del skillnaden mellan en god man och en förmyndare. Även gränslinjen mellan godmansinsfitutet och det nya förvallarskapsinslitutet suddas ut, om den gode mannen ges en alltför självständig ställning.

Det sagda leder till att den gode mannen bör vara skyldig inte bara att så långt möjligt samråda med sin huvudman utan i princip också alt inhämta huvudmannens samtycke lill de rättshandlingar som han vill företa för dennes räkning. Undanlag frän denna regel måste rimligtvis gälla i fall då huvudmannens sinneslillständ e. d. hindrar alt samtycke lämnas. Om den gode mannen har ingått en rättshandling utan huvudmannens samtycke trots att samtycke i och för sig har kunnat inhämtas, bör principen vara alt rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen. Pä det sättet får den gode mannen i viss utsträckning samma ställning som en fullmäktig.

I likhet med vad som gäller i fullmaklsfallen bör även en rättshandling
som den gode mannen har företagit på huvudmannens vägnar utanför
uppdragets ram vara ogiltig. 141

En regel om atl den gode mannen i princip måste handla med huvudman- Prop. 1987/88: 124 nens samtycke innebär inte bara att den gode mannens egentliga ställning som biträde ät huvudmannen markeras. En fördel med en sådan regel är ocksä att problemet med kolliderande rättshandlingar minskar. Om huvudmannen har lämnat sitt samtycke till en åtgärd som den gode mannen vill företa, fär det fömtsättas att huvudmannen i allmänhet avhäller sig från att i efterhand handla i strid mot åtgärden.

Helt kan dock risken för koUiderande rättshandlingar inte elimineras. Skulle huvudmannen och den gode .-nannen ge uttryck för olika uppfattning hur man skall förfara i en viss fråga, bör principen vara att huvudmannens uppfattning blir avgörande. Detta följer av att godmansförordnanden formellt inte inverkar på huvudmannens rättsliga ställning. Endast om huvudmannen med slöd av lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet kan fränkännas rältshandlingsförmäga eller någon annan ogiltighetsgmnd föreligger, bör hans åtgärder sakna betydelse.

Om huvudmannen handlar i strid mot en rättshandling som den gode mannen har företagit med vederbörligt samtycke, bör i regel båda rättshandlingarna bedömas som om de hade företagits av huvudmannen. Den gode mannens rättshandling bör alltsä inte utan vidare ges företräde framför huvudmannens. Även i detta fall får naturligtvis undantag göras för det fallet att huvudmannen saknar rättshandlingsförmåga e.d.

Liksom för närvarande torde fall kunna inträffa dä de praktiska problemen med kolliderande rättshandlingar blir sä stora att godmanskapet inte längre kan bestå. Detta kan utgöra en anledning alt i stället för god man använda det nya förvaltarskapsinslitutet.

Kravet på samtycke frän huvudmannen kan självfallet ibland vara betungande för den gode mannen. Betydelsen härav bör dock inte överdrivas. Det är ingenting som hindrar att huvudmannen lämnar ett generellt samtycke till de rättshandlingar som den gode mannen vill företa. Samtycke bör ocksä kunna lämnas i efterhand. I enlighet med allmänna principer bör vidare i vissa fall ett tyst samtycke kunna anses föreligga.

Även för tredje man kan svårigheter uppkomma med en regel om atl gode mannen i princip måste ha huvudmannens samtycke. Vid oenighet mellan tredje man och huvudmannen i frågan om denne har samtyckt till en ' rättshandling som den gode mannen har företagit, torde bevisbördan för detta åvila tredje man. Innan denne ingår en rättshandling med den gode mannen bör han därför kontrollera antingen atl huvudmannen har lämnat sitt samtycke eller alt omständigheterna är sådana alt samtycke inte har kunnat inhämtas. Är del fråga om en mera betydelsefull rättshandling är det naturligt atl en sådan kontroll görs. Kontrollen kan emellertid bli betungande när det rör sig om en rättshandling av mera vardaglig natur. I sådana fall torde tredje man visserligen ibland kunna utgå från att i varje fall lyst samtycke föreligger. Skäl talar emellertid för att man av hänsyn till tredje man inför en särskild presuinlionsregd som minskar kravet pä kontroll. Regeln kan lämpligen anges omfatta rättshandlingar som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen.

En regel om alt den gode mannen bara fär handla med huvudmannens 142

samtycke bör således kompletteras med en bestämmelse om all, när den Prop. 1987/88: 124 gode mannen inom uppdragets ram ingår en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, huvudmannens samtycke skall anses föreligga och rättshandlingen därmed bli bindande för huvudmannen, såvida denne inte i förväg har gett uttryck för nägot annat till tredje man. Jag återkommer i specialmotiveringen till den närmare innebörden av denna bestämmelse.

Skulle en rättshandling bli ogiltig pä grund av att den gode mannen har handlat utanför sitt uppdrag eller utan samtycke frän huvudmannen, bör den gode mannen ha etl skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man. Detta skadeståndsansvar bör utformas efter förebild av reglerna om motsvarande skadeståndsskyldighet för fullmaktshavare i 25 § avtalslagen. Huvudmannens samtycke till den gode mannen att företa en rättshandling torde nämligen ofta innefatta fullmakt för denne atl företa handlingen.

Av del sagda följer att den gode mannen gentemot godtroende tredje man bör ha elt strikt skadeståndsansvar, med undanlag för sådana fall då rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen lill följd av någon särskild omständighet som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte heller rimligen kunde fömtsätta alt den gode mannen skulle känna till. Exempel på en sådan särskild omständighet kan vara alt ett skriftligt samtycke av huvudmannen visar sig vara förfalskat utan atl bära spär därav.

Den gode mannen kan naturligtvis befinna sig i den situationen att han inte är helt säker pä om han har huvudmannens samtycke till en viss rättshandling eller om huvudmannens sinnesfillslånd är sådant att rättshandlingar som den gode mannen företar blir bindande utan huvudmannens samtycke. Om den gode mannen i den situationen underrättar tredje man om sina farhågor innan han företar rättshandlingen, bör tredje man inte senare kunna åberopa atl han har varit i god tro. Skulle en under sädana omständigheter förelagen rättshandling frånkännas giltighet på grund av bristande samtycke från huvudmannens sida, bör tredje man alltsä inte ha rätt till skadestånd av den gode mannen.

Om den gode mannen har företagit en rättshandling med vederbörligt samtycke och huvudmannen sedan handlar pä elt sätt som upphäver verkningarna av denna rättshandling, bör den gode mannen naturligtvis inte ha något ansvar gentemot tredje man för att den första rättshandlingen blir verkningslös.

Ersättningen vid fall av skadeslåndsskyldighet bör motsvara det s. k. positiva konlraklsiniresset, dvs. tredje man bör ha rätl fill skadestånd som motsvarar vad han skulle ha erhållit om avtalet hade blivit bindande. Även utebliven vinst bör alltsä vara ersältningsgill.

Den omständigheten att den för vilken god man utses behåller sin rättsliga handlingsförmåga och att rättshandlingar som han ingår i princip blir bindande för honom medför atl tredje man inte torde ha sä stort intresse av alt uppgifter om godmansförordnanden ges en mera allmän spridning. Situationen är alltså här en annan än när del gäller en omyndigförklaring eller ett förvaltarskap.

Delta innebär att domstolarna inte bör vara skyldiga atl kungöra god- 143

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 180-181).

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Malmö tingsrätt anser atl förutsättningarna i fråga om huvudmannens hälsotillstånd bör vara desamma som vid omyndigförklaring enligt gällande ordning. En annan remissinstans anser att man, om hjälpbehovet är permanent, skall förordna förvaltare även i fall där man i dag utser god man. Från ytterligare ett håll framförs alt hjälpbehovet bör tillgodoses genom förordnande av förvaltare - och inte god man - i de fall då huvudmannen på grund av sitt hälsotillstånd helt saknar förmåga att samtycka till etl godmansförordnande. Några remissinstanser menar alt förvaltare bör kunna förordnas utan att det först prövas om det är tillräckligt med god man. Ett par andra understryker å sin sida vikten av atl förvaltare inte förordnas i fall dä hjälpbehovet kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan har varit inne pä i avsnitt 2.1 bör etl nytt rättsinstitut, förvaltarskap, införas för att tillgodose det hjälp- och skyddsbehov som kan föreligga hos framför allt sådana personer som omyndigförklaras i dag. Den viktigaste skillnaden mellan elt sådant förvaltarskap och ett godmanskap blir att huvudmannen helt eller delvis förlorar sin rätlshandlingsförmåga i det förra men inte i det senare fallet.

En viktig princip är emellertid all den enskilde inte skall fråntas sin rättshandlingsförmåga i vidare utsträckning än som är befogat i det enskilda fallet. I förvaltarskapets konstruktion ligger att del skall vara flexibelt och anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall. En annan följd av den sålunda fastslagna principen är atl det innan elt förvaltarförordnande tillgrips först måste undersökas om det inte är tillräckligt att en god man

144

förordnas. Etl förvaltarförordnande bör följaktligen inte komma i fråga i fall där den enskilde visserligen saknar förmåga att sköta sina angelägenheter men där del inte föreligger någon risk att han vidtar några disposifioner till skada för sig själv. Förvallarskapen bör alltså ses som etl komplement lill godmanskapen. Det bör ocksä stå klart att den enskildes hjälpbehov inte kan tillgodoses på nägot annat, mindre ingripande sätt, t.ex. genom någon anhörig eller en fullmäktig.

När det gäller huvudmannens hälsotillstånd bör förutsättningarna enligt min mening vara desamma som vid förordnande av god man enligt nuvarande 18 kap. 3 § föräldrabalken. Därav följer alt det inte bara är psykiska svaghetstillstånd, som nu vid omyndigförklaring, som bör kunna beaktas. Lika litet som vid förordnande av god man bör något krav uppställas på att huvudmannens tillstånd är permanent. I praktiken torde det dock sällan bli aktuellt att förordna en förvaltare för den som endast är kortvarigt sjuk.

Till dem vars psykiska svaghetslillstånd kan motivera ett förvaltarförordnande hör framför allt vuxna psykiskt utvecklingsstörda, personer med äldersbefingade psykiska störningar och sädana som lider av vissa psykiska sjukdomar, bl. a. manodepressiva. Inte minst beträffande den senast nämnda gruppen har del visat sig svårt att fä ett godmanssystem att fungera, eftersom den sjuke under en manisk period inte sällan företar rättshandlingar som kolliderar med den gode mannens åtgärder. Den sjukes handlingar kan visserligen ibland ogilligförklaras med stöd av 1924 års lag. Detta är dock i många fall en opraktisk utväg. I stället har i en del fall omyndigförklaring fått tillgripas, något som från andra synpunkter har framstått som alltför långtgående. Med elt förvaltarförordnande uppkommer inte dessa problem.

Ett förvaltarförordnande kan ocksä behövas för den som pä gmnd av allvarligt alkohol- eller narkotikamissbruk har etl hjälpbehov. Särskilt när det gäller gruppen narkofikamissbrukare kan det ibland vara ett verksamt medel att förhindra att missbrukaren förslösar sin egendom föratt finansiera sitt narkotikabmk. Bl. a. sådana missbruksfall torde kunna betecknas som med sjukdom liknande förhållanden.

Prop. 1987/88: 124

del utan erinran. En remissinstans vill dock att uppgiften alt sörja för Prop. 1987/88: 124 huvudmannens person hälls utanför förvaltarens åligganden. Från elt par håll förutses vidare svårigheter för tredje man att avgöra vad som omfattas av ett begränsat förvaltarförordnande. Enligt en remissinstans skulle den föreslagna ddegalionsmöjlighelen försvåra möjligheten atl få vetskap om inskränkningarna i den enskildes rättshandlingsförmåga. Två överförmyn-darnämnder anser att även överförmyndaren skall fä ompröva omfattningen av ett förvaltarskap.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt är det väsentligt att förvaltarskapet, när en förvaltare utses, fär en omfattning som motsvarar den enskildes behov av bistånd i varje särskilt fall. Förvaltarskapet bör ocksä i efterhand på ett smidigt sätt kunna anpassas lill ändrade förhållanden.

I fräga om en förvaltares huvudfunktioner bör samma regler gälla som beträffande gode män. En förvaltare bör alltsä kunna utses för att förvalla någons egendom. Kravet på alt förvaltarskapet skall anpassas till behovet i det särskilda fallet medför emellertid atl uppdraget kan behöva anges mera detaljerat. Ett förvaltarskap bör t. ex. kunna begränsas till att avse förvaltningen av viss egendom, såsom en fastighet, eller handhavandet av huvudmannens pensionstillgängar. Förvaltaren bör också kunna få i uppdrag att företräda huvudmannen vid ingående av kreditköpsavtal o. d. En ytterligare avgränsning bör kunna göras när det gäller egendomens storlek. Del bör sålunda inte alltid vara nödvändigt all huvudmannens hela pension e.d. ställs under förvaltning, utan huvudmannen bör kunna ges rätl alt själv disponera över en del. Ett liknande system praktiseras för övrigt redan nu i vissa fall beträffande dem som har ornyndigförklarats.

Huvudprincipen bör vara att det är domstolen som bestämmer förvaltar-uppdragels omfattning, både vid det ursprungliga förordnandet och vid senare omprövningar. För att man skall uppnå den önskvärda flexibiliteten och för att domstolen inte skall alltför mycket belastas med en detaljreglering bör domstolen emellerfid kunna överlåta ål överförmyndaren atl lämna närmare föreskrifter beträffande omfattningen av etl förvaltamppdrag, t. ex. beträffande vilka beloppsgränser som skall gälla. Vid ändrade förhållanden, t. ex. alt i fallet med pensionen denna höjs, kan då överförmyndaren inom ramen för delegationsbeslutet anpassa omfattningen av uppdraget fill den nya situafionen.

Liksom när det är fråga om omyndigförklarade bör huvudmannen i princip ha rätt att själv ingå arbetsavtal och atl disponera över sin arbetsinkomst, liksom över sådan egendom som han eller hon har fält genom gåva eller testamente med villkor att den skall vara undantagen från särskild förvaltning. Dessa angelägenheter bör fä omfattas av förvaltaruppdraget endast om det finns särskilda skäl, t.ex. en påtaglig risk att egendomen kommer atl användas på elt sätt som skadar huvudmannen. Den bedömningen kan göras antingen i samband med det ursprungliga förvaltarförord-nandet eller vid en senare omprövning av detta.

Även om etl förvaltarskap i första hand torde komma att avse en rent
ekonomisk förvaltning, bör en förvaltare liksom en god man ocksä kunna
få i uppdrag att företräda huvudmannen i angelägenheter av rättslig art. En 146

förvaltare bör exempelvis kunna förordnas alt företräda huvudmannen inför domstolar och andra myndigheter. Ett fall som jag tidigare har berört är när den enskilde är i sådant psykiskt tillstånd att han saknar förmåga atl själv föra sin talan i en process och dessutom motsätter sig ett godmansförordnande. Även i t.ex. ärenden om rätt lill bidrag eller lill vård eller omsorg enligt sodallagsliflningen kan den typen av förvaltarförordnande bli aktuell.

På samma sätt som när det gäller gode män bör en förvaltare vidare kunna få i uppdrag alt sörja för huvudmannens person. Även om förvaltaren inte uttryckligen har fått en sådan uppgift, måste han hälla sig informerad om huvudmannens personliga förhållanden. Skall förvaltaren syssla med egendomsförvaltning, bör han vara skyldig att se lill att medlen i skälig omfattning används till huvudmannens nytta.

När det i övrigt gäller den personliga intressebevakningen bör samma principer gälla som för en god man (se avsnitt 2.3.3). Har huvudmannen fått en kontaktperson enligt socialtjänst- eller omsorgslagen, bör förvaltaren givetvis samråda med denne, liksom med anhöriga och andra som har alt bevaka huvudmannens personliga intressen.

Domstolen bör vara skyldig att ompröva omfattningen av etl förvaltarskap sä snart del finns anledning till det. Det kan t. ex. vara fräga om atl ge den enskilde rätt att i större omfattning än tidigare disponera över pensionsmedel. En omprövning kan ocksä leda till att uppdraget utvidgas lill att avse flera angelägenheter. Självfallet skall en förvaltare liksom en god man entledigas så snart han inte längre behövs, t. ex. därför atl huvudmannens hälsotillstånd har förbättrats.

I föräldrabalken finns regler om förmyndares och gode mäns förvaltning och redovisningsskyldighet, om tillsyn över förmynderskap och godmanskap samt om inskrivning av sådana. Detta regelsystem bör med vissa justeringar tillämpas även när det gäller förvaltarskap. Den närmare utformningen av bestämmelserna behandlas i specialmotiveringen.

Prop. 1987/88: 124

tanken bakom förvaltarinstilutet att förvaltaren inom ramen för sitt upp- Prop. 1987/88: 124

drag ensam skall ha behörighet att ingå avtal och andra rättshandlingar för

huvudmannens räkning. Det bör dock finnas möjlighet för förvaltaren att

lämna samtycke lill alt huvudmannen själv ingår en sådan rättshandling.

Vid oenighet i frågan humvida samtycke har lämnats torde bevisbördan för

att sä är fallet åvila tredje man. Det kan inte anses påkallat att uppställa

några särskilda formkrav när del gäller ett sådant samtycke.

Det kan inträffa att huvudmannen ingår en rättshandling ulan förvalla-rens samtycke pä ett område där denne har ensamrädighet. Situationen är fullt jämförbar med det fallet att en omyndigförklarad person förfar pä motsvarande sätt. Nu gällande regler om verkningarna av ett sådant förfarande bör kunna överföras till del nya systemet med förvaltarskap. Reglerna överensstämmer för övrigt med motsvarande bestämmelser om underåriga (se 9 kap. 6 och 7 §§ föräldrabalken). Principen bör alltså vara att rättshandlingen inte blir bindande, såvida inte förvaltaren har godkänt den. Blir avtalet inte bindande, skall vardera parten återlämna vad han har mottagit eller, om det inte kan ske, utge ersättning för del mottagnas värde. Den som har förvaltare skall dock inte behöva utge sådan ersättning i vidare män än det som han mottagit har använts till skäligt underhäll eller på annat sätt har medfört nytta för honom. De nu beskrivna konsekvenserna av avtalets ogiltighet överensstämmer med regleringen i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhel.

Om en förvaltare har överskridit sin behörighet och handlat utanför förvaltaruppdraget, bör regeln - på samma sätt som tidigare har förordats beträffande godmanskap - vara att rättshandlingen inte är gällande mot huvudmannen. I del fallet bör förvaltaren ha ett strikt skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man. De skäl atl inskränka skadeståndsskyldigheten beträffande gode män som tidigare har angetts kan inte anses föreligga när del gäller förvaltare. Ersättningen vid fall av skadeståndsskyldighet bör motsvara det s. k. positiva kontraktsintresset.

Eftersom rättshandlingar som huvudmannen själv ingår pä ett område som omfattas av elt förvaltamppdrag i princip inte blir bindande, är det angeläget att tredje man har möjlighet atl fä kännedom om såväl förvaltar-förordnanden som den huvudsakliga omfattningen av ett förordnande. Liksom när det i dag gäller omyndigförklaringar bör rätten vara skyldig att kungöra beslut om anordnande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Även beslut om upphörande av förvaltarskap bör kungöras. Det närmare innehållet i kungörelserna kommer att beröras i specialmotiveringen.

Förmynderskapsutredningen har ingående behandlat frägan i vad mån
förvaltarförordnanden bör registreras centralt (se betänkandet s. 182-
184). I dag registreras en uppgift om omyndigförklaring i folkbokföringen.
Enligt utredningens åsikt talar övervägande skäl mot en motsvarande
registrering av förvaltarförordnanden. Däremot anser utredningen atl det
kan vara lämpligt alt låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av
mera speciell karaktär, t. ex. inskrivningsmyndigheternas register. Elt fler
tal remissinstanser förespråkar en central registrering av förvallarförord- 148
nanden. Några delar dock utredningens uppfattning i frågan.

Det kan ifrågasättas om tredje mans behov av en central registrering är sä stort. Integritetshänsyn talar ocksä starkt emot atl en central registrering införs. En central registrering skulle vidare innebära ett avsevärt arbete för berörda myndigheter, bl. a. med hänsyn till atl förvaltarförord-nandena inte sällan torde bli detaljerade och dessutom kan komma att ändras vid upprepade tillfällen. Jag anser därför i likhet med utredningen att nägot centralt register inte bör införas. Det kan däremot övervägas att låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av mera speciell karaktär, t.ex. inskrivningsmyndigheternas register. Det ankommer på regeringen att utfärda föreskrifter om det.

Det sagda innebär inte atl tredje man kommer att sakna möjlighet atl fä veta humvida motpartens egendom står under förvaltning. Tredje man kan få visshet genom atl höra sig för hos överförmyndaren eller tingsrätten. För att tredje man inte skall behöva vända sig lill flera tingsrätter bör det, på samma sätt som jag har förordat beträffande sädana godmanskap som avses i nuvarande 18 kap. 3 § föräldrabalken, införas föreskrifter som medför atl etl förvaltarskap i princip är inskrivet vid den tingsrätt inom vars område huvudmannen bor.

Prop. 1987/88:124

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 185).

Remissinstanserna: En remissinstans anser atl frågor om anordnande eller upphörande av förvaltarskap skall handläggas som mål och att fingsrätten i icke tvistiga mäl av delta slag skall vara domför med ensamdomare. En annan remissinstans vill atl nämnd skall delta i ärenden om omprövning av förvaltarskapets omfattning även när de inte är tvistiga. I övrigt har utredningens förslag i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligl gällande bestämmelser handläggs frågor om omyndigförklaring eller hävande av omyndigförklaring som mål, medan andra frägor om förmynderskap och godmanskap handläggs som ärenden.

Jag ser det som en fördel om samma handläggningsform tillämpas när det gäller frägor om förvaltarskap och frågor om godmanskap. Om del t. ex. vid prövningen av en ansökan om förordnande av förvaltare visar sig tillräckligt atl en god man utses, kan rätten då inom ramen för del inledda förfarandet meddela ett godmansförordnande.

149

Förmynderskapsutredningens förslag: Saknar motsvarighet till bestämmelserna rörande generell möjlighet för rätten att självmant la upp frågor om anordnande av godmanskap och förvaltarskap samt rörande god mans och förvaltares rätt att begära omprövning av uppdragets omfattning. Överensstämmer i övrigt i allt väsentligt med milt förslag (se betänkandet s. 179 och 185).

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser anser att frägor om anordnande av godmanskap och förvaltarskap skall kunna tas upp självmant av rätten. Frän ett håll ifrågasätts om närmaste släktingar skall få ansöka om förvaltarförordnande.

Skälen för mitt förslag: När det gäller kretsen av ansökningsberätligade kan de nuvarande bestämmelsema om omyndigförklaring utgöra en lämplig utgångspunkt. Enligl dessa är den som ansökningen avser, make, närmaste släktingar, överförmyndaren och förmyndare behöriga att göra ansökan om omyndigförklaring (se 10 kap. 10 § föräldrabalken). Hävande av omyndigförklaring kan begäras av den omyndige, hans förmyndare och överförmyndaren. Dessa personer bör i fortsättningen ha rätt atl ansöka om god man eller förvaltare eller att begära atl uppdraget omprövas eller upphör.

En god man eller förvaltare har i regel goda möjligheter att fortlöpande bilda sig en uppfattning om huvudmannens hjälpbehov. Det är därför lämpligt att även gode män och förvaltare ges möjlighet att hos rätten ansöka om omprövning av uppdragets omfattning.

Det kan förekomma situationer dä ett behov av god man eller förvaltare blir känt för rätten ulan att någon ansökan därom har gjorts. En sådan

150

2.5.3 Utredningen i ärenden om förordnande av god man eller förvaltare

Mitt förslag: Den enskilde skall beredas fillfälle atl yttra sig, om del kan ske. I ärenden om förordnande av god man i fall dä hjälpbehovet beror på sjukdom e.d. och i ärenden om förordnande av förvaltare skall ocksä make, närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd och socialnämnd yttra sig, om det inte är obehövligt. I elt sådant ärende gäller som huvudregel atl den enskilde skall höras muntligt. Rätten får inte förordna förvaltare utan läkarintyg eller motsvarande utredning om den enskildes hälsotillstånd. Delsamma gäller förordnande av god man när hjälpbehovet beror på sjukdom e.d., om förordnandet sker utan atl den som behöver hjälp har lämnat sitt samtycke.

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (se betänkandet s. 178 och 184-185).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till att en
noggrann utredning görs och lill en huvudregel som innebär alt den enskil
de skall höras muntligt. Frän enstaka häll ges uttryck för andra uppfatt
ningar. När del gäller utredningen om den enskildes hälsotillstånd vill flera
remissinstanser ha mera preciserade krav på läkarintyg eller psykologuUä-
tande. /

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt atl behovet av god man eller förvaltare blir ordentligt klarlagt innan förordnande därom meddelas. En grundregel bör vara alt den enskilde bereds tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Har den enskilde själv gjort ansökan, bör han fä tillfälle att yttra sig över det material som har tillförts av andra. Om exempelvis överförmyndaren har lämnat förslag pä vem som skall utses lill förvaltare, bör sålunda den enskilde yttra sig över förslaget.

I ärenden om förordnande av god man när hjälpbehovet beror pä sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd o.d. liksom i ärenden om förordnande av förvaltare måste det vara ordentligt klarlagt att ett hjälpbehov föreligger och alt detta inte kan tillgodoses pä något mindre ingripande sätt, t. ex. genom en anhörig. Rätten bör därför, om del inte är obehövligt, inhämta yttrande från den enskildes make och närmaste släk-fingar samt frän överförmyndaren, vårdinrättning där den enskilde vistas och omsorgs- eller socialnämnd som har haft kontakt med honom.

För att rätten skall fä en riktig bild av den enskildes hälsofillständ och hans hjälpbehov kan del ocksä många gånger vara av värde alt han hörs muntligt. De regler som gäller i dag vid ansökningar om omyndigförklaring

151

kan härvid tjäna som förebild. Principen bör alltså vara att den enskilde skall höras muntligt, om det kan ske utan skada för honom. Han behöver dock inte höras muntligt om det är uppenbart att han inte förstår vad saken gäller. Muntligt hörande bör ocksä kunna underlåtas, om den enskilde själv har ansökt om eller medgett förordnandet eller om det finns andra särskilda skäl. Med hänsyn till atl ett godmansförordnande som beror pä sjukdom e. d. förutsätter antingen atl den enskilde har samtyckt till förordnandet eller att hans sinnestillstånd utgör hinder mot inhämtande av hans mening, torde bestämmelsen om muntligt hörande ha betydelse framför allt i ärenden om anordnande av förvaltarskap. Det kan dock förekomma situationer då det finns skäl att höra t. ex. en person som själv har ansökt om godmansförordnande.

Normalt bör rätten begära etl läkainntyg om den enskildes hälsotillstånd i ett ärende om anordnande av förvaltarskap. Detsamma gäller vid anordnande av godmanskap som beror på sjukdom e. d. i fall där den enskildes sinnestillstånd är sådant att hans samtycke inte kan inhämtas. Till skillnad från vad som gäller i dag i mål om omyndigförklaring bör det inte vara nödvändigt med specialistkompetens hos den undersökande läkaren. Läkarintyg bör ocksä kunna ersättas av yttrande från vårdinrättning eller av annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd.

Prop. 1987/88: 124

Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag. Utredningen föreslår dock inte någon möjlighet till interimistiska förordnanden i omprövningsfallen. Enligt utredningens förslag skall i stället förvaltaren kunna omhänderta visst slags egendom i avvaktan pä att domstolen avgör om denna omfattas av uppdraget (se betänkandet s. 179, 181-182 och 185).

Skälen för mitt förslag: Om det krävs omedelbar vård av den enskildes angelägenheter eller etl dröjsmål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde, bör rätten kunna meddela interimisfiskt förordnande om förvaltarskap eller godmanskap. För att förhindra att någon vid uppnådd myndighetsålder skulle sakna erforderligt skydd bör ett sådant förordnande även kunna meddelas beträffande en underårig, alt gälla fr. o. m. hans 18-årsdag.

Förmynderskapsutredningen har inte föreslagit någon bestämmelse om interimistiskt förordnande i omprövningsfallen. När del gäller förvaltarskap har utredningen i stället föreslagit att förvaltaren skall kunna omhänderta sådan egendom, som huvudmannen normalt råder över själv, i avvaktan på att rätten avgör om egendomen skall omfattas av uppdraget. Det

152

gäller t. ex. arbetsinkomst och gåva som har getts med villkor alt egendo- Prop. 1987/88: 124 men inte skall omfattas av förvaltarens rädighet. Tanken bakom den föreslagna regeln är alt man skulle kunna hindra t. ex. atl egendomen används pä elt sätt som skadar huvudmannen. Som förebild för utredningens förslag i den delen har tjänat bestämmelserna i 9 kap. 3 och 4 §§ samt 10 kap. 5 och 6 §§ föräldrabalken om förmyndares möjlighet att omhänderta den omyndiges egendom.

Det nya institutet förvaltarskap bygger på grundtanken atl förvaltamppdraget skall anpassas lill den enskildes behov i del särskilda fallet. Mot den bakgmnden framstår det som naturligt all förvaltaren inte får vidta ätgärder med egendom, som faller utanför det ursprungliga förordnandet, förrän rätten har utvidgat uppdraget till att omfatta även sådan egendom. Men behovet av ett snabbi ingripande i vissa fall kvarstår med en sådan lösning. Rätten bör därför ges möjlighet att förordna interimistiskt i frägan. Den möjligheten bör inte bara stå till buds när del gäller arbetsinkomst och annan egendom av sådant slag som nyss har berörts utan kunna användas även i andra fall av omprövning av ett förvaltamppdrags omfattning. Behov av interimistiskt förordnande kan ocksä uppkomma vid motsvarande omprövning av godmanskap.

2.6 Följdändringar i annan lagstiftning

I och med all institutet omyndigförklaring försvinner, kommer begreppet omyndig i fortsättningen att vara liktydigt med underårig. Det kan diskuteras om terminologin inte borde förenklas, så atl benämningen underårig genomgående används i stället för omyndig. Delta skulle kräva åtskilliga språkliga justeringar i etl stort antal författningar. Något egentligt behov av en sådan terminologiändring synes inte föreligga. Jag vill därför inte förorda en sådan ändring.

I elt flertal författningar finns bestämmelser om behörighet för en tjänst eller ett uppdrag. Ett vanligt behörighetsvillkor är att den som skall utses inte får vara omyndig. Det gäller t. ex. domare, advokater, styrelseledamöter i aktiebolag och utgivare för periodisk skrift. Om omyndigförklaringsinstitulet avskaffas, kommer endast underåriga att omfattas av sådana bestämmelser. Frägan är då om man bör lägga till regler om atl även de som är allvarligt sjuka e.d. skall vara utestängda. Den uppfattningen har framförts av några remissinstanser. Enligl min mening behövs dock inga sådana regler. Redan i dag finns en mångfald ansvarsfulla befattningar utan behörighetskrav av detta slag. Om någon pä grund av sjukdom e.d. kan anses mindre lämplig atl inneha en tjänst eller etl uppdrag, kan hänsyn i regel tas till detta med stöd av gällande bestämmelser om en allmän lämplighetsprövning. Del kan också erinras om atl elt förordnande av god man enligt nuvarande 18 kap. 3 § föräldrabalken inte automatiskt medför att den som fär god man blir obehörig.

I de bestämmelser som innehåller behörighetskrav bör således begreppet omyndig - med betydelsen underårig - stå kvar ulan någon komplettering.

Flera författningar innehåller särbestämmelser beträffande omyndiga 153

som en följd av att dessa saknar rätlshandlingsförmåga. Hit hör bestäm- Prop. 1987/88: 124 melserna i 18 kap. 3 § jordabalken om atl godtrosförvärv inte kan grundas pä en handling som har utfärdats av en omyndig och i 4 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) om atl emissionsbevis m.m. inte med befriande verkan kan skickas till en omyndig aktieägare. Skyddsregler av detta slag bör gälla även personer som har förvaltare, förutsatt atl angelägenheten i fråga faller inom ramen för förvaltaruppdraget.

I några angelägenheter av övervägande personlig natur krävs enligt gällande bestämmelser atl en omyndigförklarad person har samtycke av förmyndaren. Del gäller t.ex. giftermål och adoption. Frågan är om motsvarande krav pä samtycke bör uppställas när det gäller personer som har förvaltare eller om någon annan typ av begränsning bör införas i deras fall. Under remissbehandlingen har olika uppfattningar kommit lill uttryck i frågan. Det finns enligt min mening inte skäl alt i angelägenheter av delta slag utsätta en person för särbehandling enbart på den grunden att förvaltare har förordnals för honom. Något krav på samtycke av förvaltaren i dessa fall bör alltså inte uppställas. Jag kommer i specialmotiveringen att beröra vilken belydelse t.ex. den enskildes sinnestillstånd kan ha i de fall som nu avses.

Del finns i flera författningar bestämmelser som avser såväl förmyndare som gode män. Dessa bestämmelser bör i fortsättningen gälla även förvaltare. Vidare bör vissa bestämmelser, som i dag avser endast förmyndare, göras tillämpliga på bäde förvaltare och gode män. En förutsättning är naturiigtvis atl angelägenheten omfattas av uppdraget. Det handlar framför allt om regler angående anmälningsskyldighet o. d.

Den föreslagna reformen nödvändiggör ändringar i de internationellt privaträltsliga författningar som innehåller regler om omyndiga. Ett förslag i den delen utarbetas för närvarande av förmynderskapsutredningen. I utredningens fortsatta uppdrag ingår också atl se över föräldrabalkens bestämmelser rörande förmyndares och god mans förvaltning m.m. Jag avser alt senare återkomma med förslag i dessa delar.

2.7 Ikraftträdande m. m.

Det är angeläget alt reformen kan genomföras sä snart som möjligt, sä alt bl. a. det nuvarande rösträttshindret försvinner. Eftersom det i den delen krävs en grundlagsändring, måste del emellertid först fattas två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Det torde också vara nödvändigt med visst förberedelsearbete hos berörda myndigheter, främst domstolar och överförmyndare, innan de nya reglerna kan träda i kraft. Med hänsyn till det sagda framstår den I januari 1989 sorn en lämplig ikraftträdandedag.

Det kan förutsättas att många av dem som i dag är omyndigförklarade även i fortsättningen behöver hjälp genom bl. a. förvaltare. Alt utreda hjälpbehovet hos alla berörda lar självfallet en viss lid. Det kan därför ifrågasättas att låta gällande omyndigförklaringar bestå under en period efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, till dess hjälpbehovet i varje särskilt fall har blivit utrett.

Liksom förmynderskapsutredningen anscrjag dock alt det är en bättre 154

ordning alt låta omyndigförklaringsinstitulet upphöra helt och hållet, så Prop. 1987/88: 124 snart de nya bestämmelserna träder i kraft. För atl de som i dag är omyndigförklarade inte skall stå utan skydd under en övergångsperiod kan det lämpligen föreskrivas atl de tills vidare skall anses ha förvaltare med uppdrag att bevaka deras rätt, förvalla deras egendom och sörja för deras person. De tidigare förmyndarna bör då tills vidare, ulan särskilt förordnande, tjänstgöra som förvaltare.

Överförmyndarna bör emellertid vara skyldiga att sä snart som möjligt gä igenom alla sina förmynderskapsärenden och ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas. I mänga fall torde det bli aktuellt att ansöka hos domstolen om ett mera permanent förvaltarförordnande, eventuellt begränsat till viss egendom c. d. Det är också tänkbart att ett godmansförordnande är tillräckligt.

För att inte de nyss berörda provisoriska förvallarskapen skall beslå under alltför lång tid bör det, som utredningen har förordat, föreskrivas atl de upphör senast vid en viss tidpunkt. Enligt utredningens förslag skall denna övergångstid utgöra etl år. Flera remissinstanser anser dock att denna tid är alltför kort. Enligt min mening bör en övergångsperiod pä två år vara tillräcklig. Överförmyndarna bör alltså ha den liden på sig att ansöka om ett mera permanent förvaltar- eller godmansförordnande.

Vad beträffar tidigare meddelade godmansförordnanden ger den nya lagstiftningen inte anledning till en systematisk genomgäng av alla ärenden pä samma sätt som när det gäller förmynderskapsärendena. För tillämpningen av de nya reglerna om godmansförordnande torde därför inte krävas någon övergångsperiod.

2.8 Kostnader och resursbehov

Det är svårt att göra en säker bedömning när det gäller kostnadseffekterna av reformen. Som flera remissinstanser har framhållit kan de föreslagna Utredningskraven i godmans- och förvaltarärendena komma alt medföra ett visst merarbete i förhållande till nuläget hos berörda myndigheter. Detta uppvägs dock av de besparingar som blir följden av att omyndigförklaringsinstitulet upphävs.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag lill

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i regeringsformen,'

3. lag om ändring i vallagen (1972:620),

4. lag om ändring i kommunallagen (1977: 179),

5. lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

6. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,'

' Ändringsförslagen beträffande regeringsformen och tryckhetsförordningen ingår i 155

prop. 1987/88: 32.

7. lag om ändring i äktenskapsbalken, Prop. 1987/88:124

8. lag om ändring i ärvdabalken,

9. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

10. lag om ändring i jordabalken,

11. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

12. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

13. lag om ändring i rättegångsbalken,

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1924:322) om värd av omyndigs värdehandlingar,

16. lag om ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt,

17. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område,

18. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

19. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

20. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

21. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustmfillägg och kommunalt bostadstillägg,

22. lag om ändring i studieslödslagen (1973:349),

23. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

24. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

25. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

26. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,

27. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall,

28. lag om ändring i transplantationslagen (1975:190),

29. lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.,

30. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

31. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

32. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

33. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

34. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

35. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

36. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

37. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

38. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

39. lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendel
under krig och krigsfara.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

Samråd har skett med chefen för socialdepartementet beträffande lagförslag 20, 21, 23-28, 38 och 39, med statsrådet Lindqvist beträffande lagförslag 29, med chefen för finansdepartementet beträffande lagförslag 35 och 36, med statsrådet Johansson beträffande lagförslag 30, 31, 33 och 34, med chefen för utbildningsdepartementet beträffande lagförslag 22 samt med chefen för civildepartementet beträffande lagförslag 4, 5 och 37.

156

4 Specialmotivering Prop. 1987/88:124

Här redovisas mina kommentarer lill de enskilda lagförslagen.

4.1 Föräldrabalken

I det följande används förkortningen FB för föräldrabalken.

Genom atl institutet omyndigförklaring avskaffas upphör de nuvarande bestämmelserna i 10 kap. FB. Detta kapitel föreslås i stället innehålla bestämmelser om förmyndare för underåriga, motsvarande dem som nu finns i 11 kap. I etl nytt II kap. återfinns reglerna om god man och förvaltare. Reglerna om god man har med vissa ändringar överförts lill

II kap. från 18 kap., vilket därigenom kan upphöra alt gälla.

I 12-17 samt 19 och 20 kap. har gjorts ändringar som har föranlelts av bl. a. det nya institutet förvaltarskap, omyndigförklaringarnas avskaffande och den ändrade regleringen av institutet godmanskap.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

3 kap. 4 §

Är part i mäl som avses i I eller 2 § underårig, fär förmyndaren eller god man, om sådan enligt // kap. skall förordnas, föra talan för honom. Modern skall höras i målet, om det kan ske.

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag)

Paragrafen har justerats med hänsyn till atl reglerna om god man har flyttats till II kap.

4 kap. Om adoption

4 kap. 5 a §

Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnels adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, frän båda dessa makar.. Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. Är detta fallet beträffande var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka lill adopfio-nen, skall i stället samtycke inhämtas frän barnets förmyndare.

(Jfr 4 kap. 5 a § i utredningens lagförslag I)

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § och 5 a § tredje stycket, där det föreskrivs
att förmyndare skall lämna sitt samtycke när en omyndigförklarad person
vill adoptera resp. avses bli adopterad, föresläs upphävda. Något motsva
rande krav pä samtycke kommer i fortsättningen inte att gälla beträffande
dem som har fyllt 18 år. Enligt 4 kap. 6 § har emellertid rätten att göra en
allmän prövning av en tilltänkt adoptions lämplighet. 157

10 kap. Om förmyndare Prop. 1987/88: 124

I och med att institutet omyndigförklaring avskaffas, handlar detta kapitel bara om förmyndare för underårig.

1 §

Den som är underårig får inte vara förmyndare.

(Jfr 10 kap. 5 § andra stycket i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 4 § första stycket.

2§

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa förmyndare. Dör en av föräldrarna eller är någon av dem underårig eller blir någon av dem entledigad från förmynderskapel, är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

(Jfr 10 kap. 1 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 1 § med bl. a. en ändring som föranletts av att innehållet i 11 kap. 4 § första stycket delvis har utgått.

En underårig förälder får enligt I § i dess nya lydelse inte vara förmyndare. Är en sådan förälder ensam vårdnadshavare, skall rätten förordna förmyndare enligt 4 §.

3§

Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingående

var förmyndare för barnet alltjämt vara barnels förmyndare.

(Jfr 10 kap. 2 § i utredningens förslag 1) Paragrafen överensstämmer med nuvarande 11 kap. 2 §.

4§i

Har en underårig inte någon förmyndare enligt 1—3 §§, skall rätten förordna förmyndare/ör den underårige.

(Jfr 10 kap. 3 § i utredningens förslag 1)

Bestämmelsen i nuvarande 11 kap. 3 § andra stycket om att förmyndare skall förordnas för omyndigförklarade har tagits bort.

5§

Har förmyndare förordnats enligt 4 § på grund av att fadern eller modern år underårig, gäller förordnandet lill dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.

(Jfr 10 kap. 4 § i utredningens förslag I) Bestämmelsen i nuvarande 11 kap. 4 § första stycket om atl den som är

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 158

omyndig inte får vara förmyndare har utgått. I sin nya lydelse motsvarar 10 Prop. 1987/88: 124 kap. 5 § nuvarande andra stycket av 11 kap. 4 §. Alt den som är underårig inte fär vara förmyndare framgär av 1 §.

6§

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man

eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

(Jfr 10 kap. 5 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 5 §.

7§'

Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar till förmyndare, skall denne förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

(Jfr 10 kap. 6 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 6 §.

8 §2

När omständigheterna påkallar det, kan flera förmyndare förordnas för samma person.

Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte lämpligen ha hand om förmynderskapel allena, skall medförmyndare förordnas.

(Jfr 10 kap. 7 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 7 §.

9§

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynderskapel. Detta gäller dock ej, om förmynderskapel utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har tvä särskilt förordnade förmyndare utsetts atl gemensamt utöva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten pä talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet ät en av dem efter vad som är bäst för barnet.

(Jfr 10 kap. 8 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 8 §.

10 §

En förmyndare skall entledigas från sitt uppdrag, om förmyndaren vid utövandet av uppdraget gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om förmyndaren kommer på ekonomiskt obestånd och på gmnd därav är

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 159

olämplig att vara förmyndare eller om förmyndaren av någon annan orsak Prop. 1987/88: 124 inte längre är lämplig att inneha sill uppdrag.

(Jfr 10 kap. 9 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 9 §.

11 §

Dör förmyndaren och finns del inte någon som pä grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård ulan dröjsmål anmäla förhållandel lill den tingsrätt hos vilken förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

(Jfr 10 kap. 10 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 10 §.

12 §

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och tingsrätten.

(Jfr 10 kap. 11 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 11 §.

13§

Fräga om förordnande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet eller, om inskrivning av förmynderskapel inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

(Jfr 10 kap. 12 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 12 §. Till skillnad från den paragrafen innehåller första stycket inte längre orden "för underårig".

Andra stycket i nuvarande 11 kap. 12 §, som handlar om förordnande av förmyndare för omyndigförklarad, har utgått, vilket har medfört att del nuvarande tredje stycket i II kap. 12 § har förts över till andra stycket i förevarande paragraf.

14 §

I ärende om förordnande av förmyndare skall rätlen bereda överförmyndaren tillfälle atl lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

(Jfr 10 kap. 13 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 13 §.

15 •§

Ingen får förordnas fill förmyndare eller entledigas från ett sådant uppdrag utan att ha fält tillfälle atl yttra sig.

(Jfr 10 kap. 14 § i utredningens förslag I)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 160

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 11 kap. 14 §, frånsett några Prop. 1987/88:124 språkliga justeringar.

16 §'

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare, fär rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs.

(Jfr 10 kap. 15 § i utredningens förslag 1)

Jämfört med motsvarande paragraf i gällande rätt, 11 kap. 15 §, har den sakliga ändringen gjorts att andra stycket, som handlar om interimistiska förordnanden av förmyndare för omyndigförklarade, har utgått.

17 § ■

Uppkommer fräga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, fär rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig, om del inte är fara i dröjsmål.

(Jfr 10 kap. 16 § i utredningens förslag I)

Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 16 §. Uttrycket "om del kan ske utan märklig tidsutdräkt" i andra stycket i den paragrafen har dock ändrats till "om det inte är fara i dröjsmål" (jfr nya lydelsen av II kap. 24§).

18 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den underårige själv, om denne har fyllt sexton är, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig atl utöva vårdnaden får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer fill del.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när del rör en underårig som fyllt sexton är, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som avses i första stycket får överklagas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

(Jfr 10 kap. 17 § i utredningens förslag 1) Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 kap. 17 §.

11 kap. Om god man och förvaltare

Kapitlet innehåller de nya bestämmelserna om god man och förvaltare. I 1—6 §§ finns de särskilda bestämmelsema om god man, medan 7-11 §§

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 161

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124

reglerar förvaltarinstilutet. I 12-28 §§ återfinns gemensamma bestämmel- Prop. 1987/88:124 ser.

Otn god man

1 §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utöva förmynderskapel eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall rätten förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

(Jfr 11 kap. 1 § i utredningens förslag I)

Paragrafen motsvarar, med vissa språkliga och redaktionella ändringar, nuvarande 18 kap. I §. Paragrafen handlar i fortsättningen endast om god man för underårig i fall då förmyndaren blir sjuk e. d. Någon motsvarande möjlighet att utse god man när t. ex. en förvaltare blir sjuk har inte ansetts behövlig.

Ett förordnande enligt denna paragraf avser alla förmyndarens uppgifter beträffande den underåriges förmögenhet och person. Förordnandet skall alltså inte begränsas till vissa på förhand bestämda angelägenheter. Är ett hinder för förmyndaren sådant alt del bara gäller någon viss angelägenhet, bör förmyndaren kunna använda ombud.

Om en förmyndare enligl 10 kap. 17 § skiljs från sitt uppdrag, har rätlen möjlighet att, i stället för att utse en god man enligl förevarande paragraf, förordna en ny förmyndare genom interimistiskt beslut enligt 10 kap. 16 §.

2§'

Har en förmyndare eller förmyndarens make och den underårige del i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man alt vårda den underåriges rätt i boet vid boulredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftal bo.

God man skall även förordnas för en underårig eller någon annan på vars vägnar del skall företas en rättshandling vid vilken ställföreträdaren enligt 13 kap. 2 § ej kan företräda den underårige eller huvudmannen. Detsamma gäller, om del uppslår fråga om rättegång mellan å ena sidan den underårige eller huvudmannen och å andra sidan ställföreträdaren eller dennes make eller någon som siällföreträdaren företräder.

Om det i annat fall än som avses i första eller andra stycket förekommer en angelägenhet där ställföreträdaren eller ställföreträdarens make kan ha ett intresse som strider mot den underåriges eller huvudmannens, skall rätten förordna god man för den underårige eller huvudmannen, om siällföreträdaren begär det eller det annars är lämpligt.

(Jfr 11 kap. 2 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar nuvarande 18 kap. 2 §. Den har emellertid vidgats på sä sätt alt god man kan utses inte bara när en omyndig, dvs. en underårig, och hans förmyndare m.fl. har motstridiga intressen utan också när motsvarande förhållanden inträffar inom ramen för elt godmanskap eller förvaltarskap (jfr 13 kap. 2 §).

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 162

3§' Prop. 1987/88:124

Rätten skall förordna god man

1. om det vid etl dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på
okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och
förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före allmänna arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller också kunskap saknas om såväl namnet som vistelseorten beträffande en i övrigt känd arvinge, och det på grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver bevakas enligt vad som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas,

5. om del enligl förordnande i testamente eller annan rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först framdeles skall tillträdas med äganderätt, och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för den blivande ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första stycket sker efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos tingsrätten av den som har boet i sin vård.'

(Jfr 11 kap. 3 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om utseende av god man för bl. a. bortavarande, motsvarar, med en del språkliga och redakfionella ändringar, nuvarande 18 kap. 4 §.

4§

Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalla sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, förordna god man för honom eller henne. Förordnande får inte meddelas utan samtycke av den för vilken god man skall utses, om inte den enskildes hälsotillstånd hindrar alt hans eller hennes mening inhämtas.

(Jfr 11 kap. 4 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, nuvarande 18 kap. 3 §. I paragrafen anges således fömtsättningarna för förordnande av god man i

andra fall än som anges i 1-3 §§. I fräga om det närmare innehållet Prop. 1987/88:124 hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2 och 2.3.3.

Pä samma sätt som uttryckligen har föreskrivits beträffande förvaltarskap i 7 § kan ett godmansförordnande vara begränsat fill att avse viss egendom eller angelägenhet e.d. Detta överensstämmer med vad som gäller i dag.

I andra meningen i paragrafen anges alt förordnande inte fär meddelas utan samtycke frän den för vilken god man skall utses, om inte vederbörandes fillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Av 11 kap. 17 § första stycket framgår att rätten inte får underlåta att inhämta den enskildes mening, om det inte föreligger läkarintyg eller annan likvärdig utredning om tillståndet. Möjligheten i nuvarande 18 kap. 3 § att efterge kravet pä samtycke vid särskilda skäl av annat slag har inte behållits. Skälen för detta har utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2.

5§'

Om en god man, som har företagit en rättshandling för huvudmannen, har handlat utanför sitt förordnande, är rättshandlingen inte bindande för huvudmannen. En rättshandling är inte heller bindande för huvudmannen, om en god man har företagit den inom ramen för förordnandet men utan samtycke av huvudmannen, såvida inte huvudmannens sinnestillstånd har hindrat atl hans eller hennes mening inhämtas eller huvudmannens mening av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall huvudmannens samtycke anses föreligga, om han eller hon inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

(Jfr 11 kap. 5 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, handlar om den gode mannens behörighet att med bindande verkan för huvudmannen ingå rättshandlingar för dennes räkning. Hithörande frågor har diskuterats i avsnittet 2.3.4 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Ramen för den gode mannens behörighet bestäms genom rätlens förordnande enligt I -4 §§, eventuellt ändrat efter omprövning med slöd av 23 §.

För bedömningen av om rättshandlingen är bindande saknar tredje mans goda tro betydelse. God tro hos tredje man är dock en förutsättning för att han enligt 6 § skall ha rätt till skadestånd av den gode mannen.

Hinder mot att inhämta huvudmannens mening på gmnd av hans hälsotillstånd bör anses föreligga inte bara när han helt saknar förmåga att uttrycka en vilja ulan ocksä när hans tillstånd är sådant som avses i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. Andra omständigheter som kan utgöra hinder är att hu-

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 164

vudmannen är underårig eller bortavarande. Här avses främst de fall dä en Prop. 1987/88:124 god man har förordnals enligt 1-3 §§.

Liksom fallet är med förmyndares samtycke till underårigas handlande kan huvudmannens samtycke lämnas i efterhand eller vara underförstått. Huvudmannen kan också ge den gode mannen ett generellt samtycke till rättshandlingar inom ramen för uppdraget.

Bestämmelsema i förevarande stycke ger uttryck för principen att den som har fått god man har kvar sin rättshandlingsförmåga och att den gode mannen närmast skall ses som ett biträde åt huvudmannen. Bestämmelserna är emellertid ocksä ägnade att minska risken för att den gode mannen och huvudmannen företar kolliderande rättshandlingar. Helt kan dock denna risk inte elimineras. Om en god man ingår en rättshandling för huvudmannens räkning gentemot exempelvis en bank efter att ha fått huvudmannens samtycke men huvudmannen därefter vill handla på ett annat sätt, kan banken inte vägra att gå huvudmannen lill mötes med hänvisning till den tidigare rättshandlingen eller godmansförordnandet, såvida inte omständigheterna är sädana atl t.ex. lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet är tillämplig. Huvudmannen har med andra ord samma rätt all upphäva eller modifiera verkningarna av den gode mannens rättshandling som om huvudmannen själv hade företagit denna. Det är härvid utan betydelse om huvudmannen handlar själv eller genom någon befullmäkligad person.

På motsvarande sätt blir gävohandlingar som huvudmannen företar i princip giftiga, även om de strider mot vad den gode mannen anser lämpligt. De begränsningar som enligt 15 kap. FB gäller för den gode mannens förvaltning, bl. a. skyldigheten att i vissa fall inhämta överförmyndarens samtycke, kan inte åberopas gentemot huvudmannen.

Om den gode mannen och huvudmannen t. ex. säljer samma lösa egendom till två olika personer, kan det liksom för närvarande bli fräga om alt tillämpa reglerna om tvesalu. Det innebär alt god tro hos tredje man jämte besittningsövergång blir avgörande för vilket köp som skall anses gälla. Om den gode mannen har handlat utan samtycke frän huvudmannen trots att detta har kunnat inhämtas, har emellertid huvudmannens rättshandling företräde, om den inte kan anses ogiltig av någon annan anledning. Tredje mans goda tro eller besittningsövergången blir i det fallet utan betydelse.

När den gode mannen tar kontakt med en tredje man för att ingå en rättshandling för huvudmannens räkning, torde han normalt få förete ett bevis om sitt förordnande. För alt tredje man skall kunna.vara säker på att rättshandlingen blir bindande gentemot huvudmannen, måste den gode mannen i princip också visa att han har fått huvudmannens samtycke eller alt huvudmannens mening inte har kunnat inhämtas. Tredje man kan naturligtvis också själv ta kontakt med huvudmannen för att få reda på dennes mening. Är det fråga om mera betydelsefulla transaktioner får den angivna ordningen anses naturlig. Vid oenighet mellan tredje man och huvudmannen huruvida den gode mannen har haft huvudmannens samtycke fill en rättshandling, får tredje man anses ha bevisbördan för att så är fallet.

Kravet pä huvudmannens samtycke till rättshandlingar företagna av den 165

gode mannen föranleder behov av mera omfattande utredning i vissa typer Prop. 1987/88:124 av myndighetsärenden. Det gäller t.ex. inskrivningsmyndighets prövning av ansökan om lagfart. Har en god man undertecknat köpehandlingarna för huvudmannens räkning, mäste han styrka sin behörighet, bl. a. att huvudmannen har samtyckt till åtgärden eller atl huvudmannens mening inte kan inhämtas. Svårigheterna med alt förebringa sådan utredning bör dock inte överdrivas. Vid den typ av rättshandlingar som det nu är fråga om krävs redan i dag överförmyndarens tillstånd till åtgärden (15 kap. 15 § FB). Det får fömtsättas att överförmyndaren, innan han lämnar sådant fillstånd, har kontrollerat att förutsättningarna för rättshandlingens giltighet är uppfyllda. Den hos överförmyndaren förebragta utredningen kan därefter i de flesta fall åberopas även vid prövningen hos inskrivningsmyndigheten.

Andra stycket

Presumtionsregeln i andra stycket har ställts upp för att inte mera vardagliga rättshandlingar skall försvåras alltför mycket av kravet pä huvudmannens samtycke. Under presumtionsregeln faller normala inköp av livsmedel och kläder m. m. och även andra regelbundna betalningar som följer med ett hushåll, t.ex. hyresbetalningar. Regeln täcker ocksä bankuttag och överföringsuppdrag m. m. som utgör led i sådana betalningar. Del är särskilt i fråga om denna typ av transaktioner som regeln torde få praktisk belydelse.

Presumtionsregeln gäller bara i den mån den gode mannen handlar inom ramen för sitt uppdrag. Regeln är alltsä inte tillämplig, om godmansförordnandet avser en intressebevakning som inte har med huvudmannens dagliga hushållning att göra.

Som framgår av lagtexten bryts presumtionen för huvudmannens samtycke, om denne pä ett eller annat sätt har gett till känna för tredje man, t. ex. den bank som har hand om utbetalningar för huvudmannens räkning, att han inte vill gä med pä rättshandlingen. Detta är ett utflöde av principen att ett godmansförordnande inte fråntar huvudmannen hans rätlshandlingsförmåga. För att presumtionen skall brytas måste emellertid huvudmannen ge till känna sin mening i förväg. Skulle han i efterhand, sedan rättshandlingen har ingåtts, ge uttn/ck för sift ogillande, har detta ingen verkan mot tredje man.

6§' •

Om en rättshandling som en god man har företagit för huvudmannens räkning inte blir bindande för huvudmannen enligt 5 §, är den gode mannen skyldig alt ersätta godtroende tredje man skada som denne lider på grund härav. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot huvudmannen till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände .'.ill och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.

(Jfr 11 kap. 6 § i utredningens förslag 1)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 166

Paragrafen reglerar den gode mannens skadeståndsskyldighet gentemot Prop. 1987/88:124 en godtroende tredje man.

Förutsättningen är att den gode mannen har företagit en rättshandling för huvudmannens räkning som enligt 5 § inte blir bindande mot huvudmannen. Den skadeståndsskyldighet som den gode mannen ådrar sig motsvarar vad som enligt 25 § avtalslagen gäller för en fullmäktig som handlar utanför sin behörighet.

Skadeståndsansvaret är strikt, med undanlag för fall då rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen till följd av någon särskild omständighet som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte heller rimligen kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna lill. Som exempel på sädana särskilda omständigheter kan nämnas att ett skriftligt samtycke från huvudmannen visar sig vara förfalskat utan att bära spär därav eller att huvudmannen i ett läkarintyg, vars vederhäftighet man saknat anledning att ifrågasätta, felaktigt bedömts ha elt sådant hälsotillstånd som hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

En förutsättning för tredje mans rätt till skadestånd är att han har handlat i god tro. Därvid tillämpas sedvanliga kriterier (se t.ex. 39 § avtalslagen). Har den gode mannen före rättshandlingen undertältat tredje man om att han är osäker på om han har huvudmannens samtycke till rättshandlingen eller huruvida huvudmannens hälsotillstånd är sådant att kravet på samtycke kan efterges, kan tredje man inte hävda att god tro har förelegat.

Om huvudmannens samtycke skall anses föreligga enligt presumtionsregeln i 5 § andra stycket, blir den gode mannens rättshandling bindande för huvudmannen. Någon skadeståndsskyldighet blir då inte aktuell.

I fall där tredje man begär skadestånd av den gode mannen enligt denna paragraf och den gode mannen hävdar att den av honom företagna rättshandlingen är bindande för huvudmannen, torde det åvila den gode mannen att styrka detta i förhållande till tredje man.

Den gode mannens skadeslåndsskyldighet avser inte endast den kostnad som motparten kan ha förorsakats genom att den gode mannen ingick avtalet, del s. k. negafiva koniraktsintresset, utan ocksä den förlust som motparten har drabbats av genom alt avtalet inte är bindande, dvs. det positiva intresset. Ersättningsskyldigheten kan alltsä omfatta ocksä en utebliven vinst (jfr 15 kap. 18 §).

Om förvaltare

7§i

Om det beträffande någon föreligger en sådan situation som anges 14 § och det inte är tillräckligt att god man förordnas eller att den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp, får rätten förordna förvaltare för honom eller henne. Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 167

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdra- Prop. 1987/88:124 gets omfattning.

(Jfr 11 kap. 7 § i utredningens förslag 1)

I paragrafen anges grundfömtsällningarna för användningen av det nya institutet förvaltare. En förvaltare kan förordnas, om någon pä grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhällande behöver hjälp med alt bevaka sin rätl, förvalta sin egendom eller sörja för sin person och del inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller henne eller att den enskilde fär hjälp på nägot annat mindre ingripande sätt.

Etl förordnande om förvaltare är alltså förbehållet de situationer då ett godmansförordnande inte är tillräckligt. Situationen kan vara sådan alt det utan vidare måste bedömas som meningslöst att förordna en god man för den enskilde. Det kan också vara fråga om ett fall då den enskilde redan har en god man men då samarbetet mellan huvudmannen och den gode mannen inte fungerar och den gode mannen därför bör ersättas av en förvaltare. Det måste dock pä goda grunder kunna antas att det bristande samarbetet inte endast är tillfälligt eller beroende av vem som har förordnats till god man.

Lika litet som när det gäller förordnande av god man enligt 4 § är möjligheten att förordna förvaltare begränsad till fall dä den enskildes hjälpbehov är föranlett av ett psykiskt svaghetstillstånd. Allmän ålderdomssvaghet eller fysisk sjukdom är i sig tillräckligt. Det kan också vara fråga om ett alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk av allvarligt slag som gör atl missbrukaren inte kan sköta sina angelägenheter på etl tillfredsställande sätt. Nägot krav pä att tillståndet skall vara permanent har inte heller uppställts. Avsikten är dock inte atl förvaltare skall förordnas vid fall av t.ex. övergående fysisk sjukdom. I en sådan situation torde bistånd normalt kunna ordnas på något annat mindre ingripande sätt.

Över huvud tagel skall, liksom fallet är vid förordnande av god man enligt 4 §, prövas om inte den enskildes rättsliga eller ekonomiska angelägenheter kan bli tillfredsställande skötta pä etl mindre ingripande sätt, t.ex. genom en banks notarialavddning, advokat eller annan uppdragstagare. När del gäller behovet av personlig omvårdnad måste förekomsten av anhöriga beaktas, liksom möjligheten till insatser genom kommunal social verksamhet eller sjukvård.

Att den enskilde normalt skall höras muntligt framgär av 11 kap. 16 § andra stycket. I samma lagrum finns en bestämmelse om inhämtande av yttrande frän anhöriga m. fl. Vidare föreskrivs i 11 kap. 17 § att rätten inte fär förordna förvaltare ulan alt ha tillgäng lill läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes tillstånd.

I förevarande paragraf föreskrivs vidare att förvaltaruppdraget skall
anpassas lill den enskildes behov i vaije särskilt fall och att del fär begrän
sas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigan
de ett visst värde. I denna föreskrift ligger en möjlighet, som inte finns vid
de nuvarande omyndigförklaringarna, att avgränsa uppdraget för en förval
tare så att det passar varje enskilt fall. Detta kan ses som en vidareulveck- . n
ling av den möjlighet att ta hänsyn lill varje enskilds behov som enligl 4 §
finns vid ett förordnande av god man.

Med stöd av bestämmelsen kan en förvaltare t. ex. förordnas att förvalta Prop. 1987/88:124 en viss angiven fastighet eller att företräda huvudmannen vid ingående av kontokreditförbinddser eller kreditköp och andra läneavtal. I fall då den enskilde uppbär pension eller annan löpande inkomst kan det ofta vara lämpligt atl låta honom själv disponera över en del, medan förvaltaren kan få till uppdrag atl bestämma över resten. Motsvarande bör gälla när den enskilde har tillgångar på bank e. d. Det kan då vara lämpligt att en del av medlen sätts in på en räkning där den enskilde själv får göra uttag, medan tillgångarna i övrigt sätts in pä en eller flera räkningar som förvaltaren bestämmer över, eventuellt efter tillstånd från överförmyndaren enligt bestämmelsema i 15 kap. Om förvaltarförordnandet rör banktillgodohavanden i mer än en bank, bör förvaltaren lämpligen se till att de belopp som huvudmannen själv skall få förfoga över samlas hos en bank.

Ett förvaltarförordnande kan naturligtvis också omfatta en persons hela egendom, såväl lös som fast. En förvaltare kan då få i uppdrag atl t.ex. "företräda X i alla ekonomiska angelägenheter".

Det kan vara värt att uppmärksamma att etl begränsat förvaltarförordnande medför att huvudmannen har rätt att ingå rättshandlingar som inte omfattas av förvaltarförordnandet. Om exempelvis förvaltare förordnas att sköta den hjälpbehövandes fastighet, finns del inget som hindrar att den hjälpbehövande t.ex. handlar på kredit eller skriver på borgensförbindelser. Detta kan naturligtvis — t. ex. i samband med utmätning - leda till att fastigheten måste tas i anspråk för att infria de förbindelser som huvudmannen själv har ådragit sig. Om risk föreligger atl huvudmannen skadar sina angelägenheter pä detta sätt, är det därför ofta påkallat atl förvaltarförordnandet görs generellt.

Enligt nuvarande ordning är del möjligt all förordna en god man att bevaka huvudmannens rätt i en viss rättegäng. Som framgår av specialmofiveringen till 4 § föreslås att den möjligheten inskränks i viss mån. Det skall vid förordnande av god man inte vara möjligt att, som för närvarande, vid särskilda skäl efterge kravet på den enskildes samtycke. Sådana särskilda skäl har i tillämpningen av gällande rätt ansetts föreligga bl. a. om den enskilde är part i rättegäng och hans psykiska tillstånd 'är sådant att han inte själv kan föra sin talan. Skulle den enskilde i situationer av detta slag vägra lämna sitt samtycke till förordnande av god man, kan del finnas anledning att pröva om inte förvaltare bör förordnas för honom (se i detta sammanhang II kap. 1 § och 34 kap. I § rättegångsbalken). Ett förvaltarförordnande är inte beroende av samtycke frän den som ansökningen avser, och förvaltaren blir genom förordnandet ensam behörig enligl 9 § i förevarande kapitel. Förordnanden av detta slag kan ges oavsett om huvudmannen är kärande (sökande) eller svarande (motpart).

Slutligen föreskrivs i förevarande paragraf atl rätlen fär överlåta åt
överförmyndaren att närmare bestämma förvaltamppdragets omfattning.
Denna ddegalionsmöjlighet bör framför allt kunna utnyttjas när det är
aktuellt alt låta den enskilde själv disponera över en del av sin pension e. d.
Eftersom bl. a. beloppsgränsen kan behöva ändras med vissa mellanmm
kan det vara lämpligt att låta överförmyndaren bestämma denna gräns
liksom andra detaljer. Rättens förordnande kan dä utformas så att förvalta- 169

ren får i uppdrag att "förvalta X' pen:5ionsmedel med de begränsningar och Prop. 1987/88:124 förbehåll som överförmyndaren kan komma atl meddela".

Överförmyndaren kan vid ett sådant förordnande i sin tur föreskriva t.ex. atl "av de pensionsbelopp som förvaltas åt X skall X själv förfoga över 1 000 kr per månad, utom juni-augusti och december dä X själv har rätt att förfoga över 2 000 kr per månad''.

När det uppkommer behov av att ändra en sådan beloppsgräns — t. ex. vid en pensionshöjning — fär överförmyndaren inom ramen för rättens delegationsbeslut meddela ett nytt 1'örordnande i frägan. Omprövningar som går utöver denna ram fär dock bara göras av rätten enligt 23 §.

Om en förvaltare inte rättar sig efter domstolens eller överförmyndarens föreskrifter utan företar en rättshandling för huvudmannen utanför ramen för sitt uppdrag, blir rättshandlingen enligt 11 § inte bindande för huvudmannen. 1 ett sådant fall kan förvaltaren enligt samma paragraf bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man. Det kan vidare bli aktuellt att entlediga förvaltaren med stöd av 20 §.

Skulle å andra sidan huvudmannen ingå rättshandlingar och ikläda sig förpliktelser utöver vad som följer av förordnandet om förvaltare eller överförmyndarens föreskrifter, blir de alt bedöma enligt 9 och 10 §§.

8§'

Endast om det finns särskilda skäl får rätlen förordna att förvaltaruppdraget skall omfatta

1. huvudmannens rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2. vad huvudmannen genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe saml

3. vad huvudmannen efter del att förvaltare har förordnals erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet.

(Jfr 11 kap. 10 § i utredningens förslag 1)

Huvudregeln är att de angelägenheter som anges i paragrafen inte ingår i uppdraget. Om rätten har meddelat ett förordnande av generell karaktär, t. ex. "att företräda X i alla ekonorniska angelägenheter", faller de angelägenheter som avses i denna paragraf utanför uppdraget. År avsikten att någon av dem skall ingå däri, måste detta anges särskilt i förvaltarförordnandet.

Särskilda skäl krävs till en början för att ett förvaltamppdrag skall fä omfatta huvudmannens rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete. Motsvarande begränsning föreligger beträffande vad huvudmannen har förvärvat genom eget arbete efter del alt förvaltare har förordnats, liksom beträffande avkastning av sådan egendom och substitut för egendomen. Bestämmelserna överensstämmer med vad sorn föreskrivs i vissa fall för underåriga i 6 kap. 12 § och 9 kap. 3 § FB.

I kravet pä särskilda skäl ligger främst alt huvudmannen skulle lida skada av att ha egen rädighet. Han kan t.ex. välja en anställning som

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 170

uppenbart inte är lämplig för honom. Pä samma sätt kan förfogandet över Prop. 1987/88:124

arbetsinkomsten behöva inskränkas, om den används till direkt skadliga

ändamål. Det är emellertid inte tillräckligt att huvudmannen är mindre

sparsam än normalt eller konsumerar till övermätt. Vid fall av t. ex. mera

uttalat alkoholmissbruk eller förödelse av egendomen kan en inskränkning .

dock komma i fråga.

Som arbetsinkomst räknas inte pensionsmedel även om de till någon del avser t.ex. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och grundas på inkomst av förvärvsarbete.

I paragrafen föreskrivs vidare att huvudmannen i princip har egen förfoganderätt över egendom som han eller hon har fått genom gåva eller testamente med villkor atl egendomen skall vara undandragen förvaltarens rådighet. Endast om det finns särskilda skäl fär sådan egendom ingå i förvaltaruppdraget. Liksom vid arbetsinkomst avser detta undantag framför allt fall dä ett förfogande kan skada huvudmannen.

Bestämmelserna i denna del motsvarar vad som föreskrivs beträffande underåriga i 9 kap. I och 4 §§ FB. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 9 kap. 5 § om rätt att ingå rättshandlingar inom en rörelse har inte ansetts påkallad.

Ett förordnande enligt förevarande paragraf kan tas in i det ursprungliga förvaltarförordnandet, om behovet redan dä står klart. Skulle det först senare visa sig atl huvudmannen inte själv förmår handha någon av de angelägenheter som nu avses, kan rätten ompröva förvaltarskapets omfattning enligt reglerna i 23 §.

Ett förordnande enligt denna paragraf meddelas av rätlen. Prövningen av dessa frägor kan inte delegeras till överförmyndaren.

9§'

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över huvudmannens egendom och företräder denne i alla angelägenheter som rör uppdraget.

(Jfr 11 kap. 8 § i utredningens förslag 1)

Genom bestämmelsen markeras skillnaden mellan en god man och en förvaltare. Förvaltaren är inte beroende av huvudmannens samtycke för sina ätgärder ulan har att handla på eget ansvar i huvudmannens intresse och för dennes räkning.

Förvaltarens rädighet gäller enbart inom uppdragets ram sådan den har angetts i rättens förordnande enligt 7 och 8 §§, eventuellt kompletterat genom närmare föreskrifter av överförmyndaren. Uppdragets omfattning kan emellerfid ocksä ha ändrats efter omprövning med stöd av 23 §. I 11 § anges följden av att förvaltaren har handlat utanför uppdraget.

En konsekvens av förvaltarens ensamrädighet blir att eventuella fullmakter som huvudmannen har utfärdat före förvaltarförordnandet förlorar sin verkan i motsvarande mån (se förslaget fill ändring i 22 § avtalslagen).

I fräga om egendom och angelägenheter som omfattas av uppdraget är

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 171

förvaltarens rådighet alltså utan konkurrens från huvudmannen. Om emel- Prop. 1987/88:124 lertid förvaltaren enbart har förordnats att ha hand om huvudmannens ekonomiska angelägenheter, har han inte någon bestämmanderätt över huvudmannen i frågor av mera per:ionligl slag. Huvudmannen torde då normalt själv få t. ex. ansöka om medlemskap i en ideell förening, om detta inte medför några mera omfattande ekonomiska åtaganden. Även i de fall dä förvaltaren har förordnats att representera huvudmannen i någon ickeekonomisk fråga, t. ex. rörande den sociala vårdlagstiftningen, bör huvudmannen ofta kunna tillerkännas en viss självständighet. Risken för negafiva konsekvenser av kolliderande rättshandlingar pä det området torde vara försumbar med hänsyn till den officialprövning som åligger sociala myndigheter m.fl.

I allmänhet bör huvudmannen också själv få bestämma i frägor som rör hans boende liksom innehållet i erbjuden vård. En förvaltare bör således i normala fall inte företräda huvudmannen när det gäller frägor om samtycke fill t.ex. operafiva ingrepp. Detta hindrar naturligtvis inte att man frän bl. a. värdinrättningars sida inhämtar förvaltarens synpunkter.

Den ensamrädighet som enligl paragrafen fillkommer förvaltaren inverkar inte pä möjligheterna att utmäta egendom som står under förvaltning. Sådan egendom skall ocksä ingå i huvudmannens konkursbo.

10 §'

Med förvaltarens samtycke får huvudmannen själv företa rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal som huvudmannen har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§för underåriga.

(Jfr 11 kap. 9 § i utredningens förslag 1)

I paragrafen ges huvudmannen rätt att med förvaltarens samtycke ingå rättshandlingar även inom områden som omfattas av förvaltarens ensamrädighet. Om huvudmannen handlar utan sådant samtycke, blir rättsverkningen densamma som den som föreskrivs när en underårig handlar utan förmyndarens samtycke. Det innebiir att avtalet enligt huvudregeln inte blir bindande, om samtycke inte ges, och att tredje man i vissa fall kan ha att avvakta samtycke. Har avtalet fullgjorts eller, när det gäller arbetsavtal, fullgörs pä ett behörigt sätt, fär tredje man inte frånträda avtalet. Se vidare 9 kap. 6 §.

Även beträffande huvudmannens återbärings- och ersättningsskyldighet i de fall ett avtal går åter gäller samma regler som för underåriga. Detta följer av hänvisningen till 9 kap. 7 §.

11 §'

Om en förvaltare som har företagit en rättshandling för huvudmannen har handlat utanför förvaltaruppdraget, är rättshandlingen inte bindande för huvudmannen. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada sotn denne lider på grund härav.

(Jfr 11 kap. 12 § i utredningens förslag 1)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 172

Uppdragets omfattning bestäms av rättens förordnande enligt 7 och 8 §§ Prop. 1987/88:124 eventuellt kompletterat genom närmare föreskrifter av överförmyndaren. Omfattningen av uppdraget kan också ha omprövats med stöd av 23 §.

Förvaltarens skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man är strikt. Undantagsregeln i 6 § andra stycket avseende god mans skadeståndsskyldighet har ingen motsvarighet när del gäller förvaltare. Som framgår av specialmötiveringen lill 6 § tar den undantagsregeln främst sikte på situationer då den gode mannen handlat i villfarelse med avseende på förhandenvaron eller behovet av huvudmannens samtycke.

I likhet med vad som gäller för en god man motsvarar förvaltarens skadeståndsansvar det s. k. positiva koniraktsintresset.

Har förvaltaren brutit mot föreskrifterna i 15 kap. om inhämtande av överförmyndarens samtycke, gäller dessutom 15 kap. 17 och 18 §§. Även skadeståndsbestämmelserna i 13 kap. 9 § kan bli fillämpliga.

Gemensamma bestämmelser

12 §'

Den som är underårig får inte vara god man eller förvaltare.

(Jfr 11 kap. 13 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om gode mäns och förvaltares kvalifikationer, motsvarar méd vissa redaktionella ändringar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § första stycket och 11 kap. 5 § första stycket för god man och förmyndare.

Vid val av god man och förvaltare gör sig olika synpunkter gällande beroende pä det huvudsakliga syftet med förordnandet. Skall den gode mannen eller förvaltaren främst sörja för huvudmannens person, ligger det nära till hands alt till uppdraget förordna en släkting till den hjälpbehövan-' de eller en annan närslående person. Är det däremot fräga om mera krävande egendomsförvaltning eller bistånd i en rättslig angelägenhet av mera kvalificerat slag, kan uppdraget behöva anförtros en ekonomiskt eller juridiskt kunnig person. Självfallet bör valet inte falla på en person som har intressen motsatta den hjälpbehövandes.

Något hinder att förordna en socialtjänsteman föreligger inte. Däremot kan inte uppdraget knytas till en viss befattning. Kan en socialtjänsleman, på gmnd av att han lämnar sin befattning, inte ha kvar ett uppdrag som god man eller förvaltare, får han enfiedigas frän uppdraget enligt reglerna i 19 § och ersättas av en annan person.

I fall där ett godmanskap helt eller delvis ersätts av etl förvaltarförord-

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 173

nande, bör den som varit god man kunna utses till förvaltare. En sådan Prop. 1987/88:124

lösning kan dock i en del situationer vara mindre lämplig, t. ex. om del har

uppstått motsättningar mellan den gode mannen och huvudmannen. I vissa

fall kan behovet av att granska den tidigare gode mannens förvaltning

ulgöra ett skäl mot all anförtro denne uppdraget som förvaltare. Det nu

sagda gäller på motsvarande sätt i situationer då elt förvaltarskap ersätts

av elt godmansförordnande.

Av paragrafens andra stycke framgår atl elt uppdrag som god man eller förvaltare inte får ges ät en underårig. Något motsvarande förbud avseende t. ex. personer som slår under förvaltarskap har inte kommit lill uttryck i lagtexten. Härvidlag fär lämplighetskriterierna i första stycket anses utgöra en tillräcklig avgränsning av den personkrets som kan komma i fräga för uppdraget.

13 §1

När omständigheterna påkallar det, kan fiera gode män eller förvaltare

förordnas för samma person.

År fiera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsbeloppet skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas på samma sätt.

(Jfr 11 kap. 14 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 18 kap. 5 § andra stycket och 11 kap. 7 § första stycket, såvitt avser god man och förmyndare.

Del kan i detta sammanhang påpekas all del inte föreligger något hinder mot att rätlen beträffande samma person förordnar en god man för en viss angelägenhet och förvaltare för en annan. En sådan ordning torde dock endast undantagsvis komma i fräga.

Andra stycket

Detta stycke lar sikte på fall då flera gode män eller förvaltare har handlat så att skadeståndsansvar enligl 11 kap. 6 resp. 11 § föreligger. En föreskrift om solidariskt ansvar för skada som har vållats huvudmannen finns i 13 kap. 9 § andra stycket.

14 §

Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmyndaren och

tingsrätten.

(Jfr 11 kap. 15 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om tillsyn över godmanskap och förvaltarskap,

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 174

motsvarar vad som nu föreskrivs för god man i 18 kap. 6 §. Prop. 1987/88:124

15 §'

Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt hans eller hennes make och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av god man som avses i4 §.

Frågor om förordnande av god nian eller förvaltare skall rätlen också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

(Jfr 11 kap. 16 § i utredningens förslag I)

I paragrafen anges vem som fär ansöka om förordnande av god man eller förvaltare. Bestämmelserna motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 14 § jämförd med 11 kap. 17 §.

En ansökan från förmyndare kan bli aktuell dels när det är fräga om godmansförordnande enligt 1-3 §§, dels när det är fräga om all förordna god man enligl 4 § eller förvaltare för en underårig som närmar sig 18 års ålder. Del kan dä finnas behov alt interimistiskt förordna en god man eller förvaltare enligt 18 §.

När det gäller förvaltarskap ingår också gode män enligt 4 § i kretsen av dem som får göra ansökan. En ansökan av en god man kan bli aktuell när godmanskapet inte fungerar på grund av exempelvis kolliderande rättshandlingar.

Till "närmaste släktingar" kan hänföras bröstarvingar, föräldrar och syskon. Det är inte nödvändigt att sökanden är den som i släktskapshänseende slår den hjälpbehövande allra närmast.

Av paragrafens tredje stycke framgår alt rätten självmant kan ta upp frågor om förordnande av god man eller förvaltare. Den möjligheten kan komma till användning t. ex. om det i en rättegång visar sig att en part är i sådant psykiskt tillstånd all han inte själv kan föra sin talan. Etl annat fall är då rätten får kännedom atl en tidigare förordnad god man eller förvaltare har avlidit (jfr 22 §).

16 §-

/ ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om del kan ske.

1 ärende om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall i ett sådant ärende höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att Prop. 1987/88:124 lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

(Jfr 11 kap. 17 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Bestämmelsen, som handlar om inhämtande av yttrande från den för vilken ett godmans- eller förvaltarförordnande har ifrågasatts, motsvarar nuvarande 18 kap. 14 § jämförd med 11 kap. 17 § andra stycket.

Yttrande skall inhämtas, om del kan ske. Rätten kan sålunda låta bli atl inhämta yttrande, om den enskilde är bortavarande eller ur stånd atl uttrycka en vilja. Har han själv ansökt om god man eller förvaltare, skall han beredas tillfälle att yttra sig över sådant som har tillförts ärendet av andra, t. ex. förslag pagod man eller förvaltare.

Andra stycket

Med närmaste släktingar avses främst bröstarvingar, föräldrar och syskon. Skulle någon av dem underlåta all efterkomma en begäran om yttrande, kan rätten i regel utgå från atl vederbörande inte har något atl tillföra ärendet. I vissa fall kan man länka sig att synpunkter från exempelvis ett syskonbarn kan vara av betydelse för rättens bedömning. Rätten är då oförhindrad att inhämta yttrande från den personen. Rent allmänt kan sägas att utredningen bör ges sådan omfattning att det står helt klart om förutsättningarna för ett förordnande är uppfyllda.

Yttrande behöver inte inhämtas om det är obehövligt. Om t. ex. en anhörig eller överförmyndaren är sökande torde inställningen från dem framgå redan av ansökningen. Överförmyndaren bör dock alltid beredas tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget (jfr nuvarande 18 kap. 13 §). Yttrande ftån socialnämnd kan avvaras, om det t. ex. gäller en person som under läng tid varit intagen för vård på vårdinrättning.

Vad som föreskrivs om inhämtande av yttrande gäller också när fråga uppkommer om byte av god man eller förvaltare. I sistnämnda fall torde dock vissa yttranden ofta kunna anses obehövliga. Att den som skall entledigas skall beredas tillfälle atl yttra sig framgår av 24 §.

Den som avses med en ansökan om god man enligt 4 § eller förvaltare
skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom och det inte är
uppenbart att han inte förstår vad saken gäller. Om det inte föreligger
hinder mot den enskildes hörande, är det alltså inte tillräckligt alt han
yttrar sig skriftligen, utan han skall i princip inställa sig lill sammanträde
med rätten. Detta överensstämmer i stort med vad som gäller i dag vid
ansökningar om omyndigförklaring men är en nyhet såvitt avser ansök
ningar om god man. Syftet med alt den enskilde skall höras är i första hand
att rätten själv fär bilda sig en uppfattning om hans hälsotillstånd m. m. När
han hörs, bör han ocksä yttra sig över behovet och omfattningen av ett
godmanskap eller förvaltarskap. 176

Rätten kan underlåta att höra den enskilde, om han själv har ansökt om Prop. 1987/88:124 god man eller förvaltare eller har medgett det ifrågasatta förordnandet eller om det annars finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan föreligga, om det t. ex. bara är fråga om byte av god man eller förvaltare. Är det fräga om godmanskap, bör förhör också kunna underlåtas om godmanskapet är av mindre omfattning. Om god man skall förordnas för att t. ex. avveckla ett hyresförhållande, kan det vara onödigt att höra den enskilde munUigt. Det bör dock mera sällan komma i fråga att underlåta förhör av en sådan anledning i ärenden om förordnande av förvaltare.

Frågan humvida den enskildes sinnestillstånd hindrar att han hörs torde normalt få avgöras med ledning av det läkarintyg eller den motsvarande utredning som skall föreligga enligt 17 §. Om den enskilde inte kan höras pä grund av sitt sinnestillstånd, skall god man förordnas enligt 20 kap. 2 §. Förordnas inte en sådan god man, kan den enskilde fä ett rättegängsbiträde enligt 20 kap. 2 a §.

Tredje stycket

Bestämmelsen innebär alt exempelvis myndigheter inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten inte med hänvisning lill sekretesslagstiftningen kan underlåta att lämna vissa upplysningar i etl infordrat yttrande, jfr I kap. 3 §, 7 kap. 1 och 4 §§ samt 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). För t.ex. läkare i privat verksamhet innebär bestämmelsen en regel om uppgiftslämnande utan hinder av den tystnadsplikt som här gäller (jfr 6 § lagen 1980:11 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.). De sekrelessbdagda uppgifter som domstolen genom förevarande bestämmelse kan komma atl erhålla är sekretessbdagda också hos domstolen i den omfattning som anges i 12 kap. sekretesslagen.

17 §1

Innan rätten förordnar förvaltare skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Sådan utredning krävs också när domstolen skall förordna god man enligt 4 § utan att den enskilde har samtyckt till det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

(Jfr 11 kap. 18 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Domstolen får inte förordna förvaltare eller god man enligt 4 § utan alt den enskilde har lämnat sitt samtycke, om det inte genom läkarintyg eller pä annat likvärdigt sätt föreligger utredning om den enskildes tillstånd. Möjligheten atl efterge kravet på samtycke vid förordnande av god man enligt 4 § är inskränkt till fall då den enskildes sinnestillstånd hindrar atl hans mening inhämtas.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 177

12 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 124

Läkarintyg är således inte obligatoriskt. Det är inte nödvändigt att Prop. 1987/88:124 läkaren har specialistkompetens i t. ex. psykiatri. Vidare behöver intyget inte ha utfärdats i del aktuella ärendet. Föreligger del etl färskt uttalande från läkare som har gjorts för elt annat ändamål, kan detta således ibland godtas. Pä motsvarande sätt kan det när det gäller en person som sedan lång tid är föremål för värd på vårdinrättning vara tillräckligt atl hälsolill-ståndet styrks genom journaluppgifter jämte utlåtande frän en kompetent befattningshavare.

Är del fräga om byte av god man eller förvaltare, torde rätten normall inte behöva införskaffa nytt läkarintyg e.d. utan kunna nöja sig med den utredning som redan föreligger.

Andra stycket

Med stöd av denna delegafionsbestämmelse kan regeringen exempelvis uppdra åt socialstyrelsen att meddehi de föreskrifter som kan behövas för alt få en enhetlig tillämpning bland läkarna vid avgivande av intyg, t. ex. på en särskild blankett.

18 §'

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får rätten, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller elt dröjsmål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde, förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Förordnande av detta slag av god man som avses i 4 § eller förvaltare kan meddelas även för den som är underårig alt gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Beslut enligtförsta stycket får när som helst ändras av rätten.

(Jfr 11 kap. 19 § i utredningens förslag I)

Första stycket motsvarar i stort vad som nu föreskrivs enligt 18 kap. 14 § och 11 kap. 15 § i fråga om god man och förmyndare.

Enligl första stycket kan etl interimistiskt beslut om sådan god man som avses i 4 § eller om förvaltare meddelas även beträffande den som är underårig alt gälla från och med den dag han fyller arton år. Bestämmelsen avser att förhindra att någon vid uppnådd myndighetsålder skulle sakna erforderligt skydd. Någon möjlighet att annat än interimistiskt förordna en god man enligt 4 § eller en förvaltare för den som är underårig finns inte.

Av andra stycket följer atl hörande ocksä kan underlåtas, om den enskilde inte skulle förstå vad saken gäller (jfr 16 § andra stycket).

19 §

Om en god man eller förvaltare Inte längre behövs, skall rätten besluta att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

■ Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 178

godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra. Har god man förord- Prop. 1987/88:124 näts enligt 3 § 1—5, skall den gode mannen entledigas så snart huvudmannen begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till rätten.

En god man eller förvaltare har rätt alt på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är han dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

(Jfr 11 kap. 20 § i utredningens förslag I)

Paragrafen motsvarar lill viss del vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § tredje stycket och 10 § samt 11 kap. 8 § för god man och förmyndare.

För atl kunna besluta att exempelvis elt förvaltarskap skall upphöra kan rätten behöva ha tillgång till läkarintyg eller annan utredning som avses i 17 §. Rätten kan också behöva inhämta yttrande från anhöriga m.fl., liksom naturligtvis frän den enskilde själv, om det inte är han som har begärt att förvaltarskapet skall upphöra. Rätten har emellertid frihet att bestämma vilken utredning som krävs.

Om en god man har förordnats med huvudmannens samtycke enligl 4 § och huvudmannen begär att godmanskapet skall upphöra, brister en av fömtsättningarna för förordnandet, nämligen huvudmannens samtycke. Under fömtsättning att hans tillstånd inte är sådant atl kravet på samtycke enligt 4 § kan efterges, bör rätten i den situationen entlediga den gode mannen. I vissa fall kan det därvid finnas skäl att ersätta godmanskapet med ett förvaltarförordnande, som inte kräver samtycke frän huvudmannen.

Vid huvudmannens fränfälle behöver rätten inte fatta beslut om att godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra. Del räcker atl rätten antecknar dödsfallet i förmynderskapsboken och avför inskrivningen. Dessutom bör den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren underrättas om åtgärden.

Liksom överförmyndare i dag är skyldiga alt regelbundet gä igenom sina förmynderskapsärenden bör en viktig uppgift för dem vara att bevaka alla godmans- och förvaltarärenden och göra framställning hos rätten om att godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra, sä snart del finns anledning anta alt del inte längre behövs. Överförmyndaren har enligt 21 § behörighet att göra sådan framställning.

Regeln om skyldighet alt anmäla att etl uppdrag slutförts lar främst sikte på gode män. En sådan anmälan kan dock bli aktuell även vid begränsade förvaltamppdrag, t. ex. etl uppdrag att företräda huvudmannen i en viss rättegäng.

20 §'

En god man eller förvaltare skall entledigas, om han eller hon vid utövandet av sitt uppdrag gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om han eller hon kommer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara god man eller förvaltare eller om han eller hon av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha sitt uppdrag.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 179

Uppkommer fråga om atl enligl första stycket.entlediga en god man Prop. 1987/88:124 eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för huvudmannen, besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

(Jfr II kap. 21 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som reglerar entledigandefrägor vid fall av missbruk m. m., motsvarar med vissa redaktionella ändringar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § tredje stycket och II kap. 9 § samt 18 kap. 14 § och II kap. 16 § beträffande god man och förmyndare.

21 §1

Ansökan otn entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren. Rätten får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket.

(Jfr 11 kap. 22 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om vem som får ta initiativ till entledigande av en god man eller förvaltare och upphörande av godmanskap eller förvaltarskap, motsvarar vad som nu gäller enligt 18 kap. 14 § och 11 kap. 17 § första stycket för god man och förmyndare. Om en person utanför kretsen av ansökningsberätligade gör en framställning som nu avses, kan rätten med stöd av andra stycket ta upp frägan lill prövning. Den som gjort framställningen är i denna situation inte att anse som part i ärendet. I specialmotiveringen till 19 § har understmkils vikten av att överförmyndarna fortlöpande bevakar sina godmans- och förvaltarärenden och tar de initiativ som behövs.

22 §

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.

(Jfr 11 kap. 23 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som behandlar det fallet att en god man eller förvaltare dör, motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § tredje stycket och II kap. 10 § för godmanskap och förmynderskap.

23 §

Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren ompröva ett godmanskaps eller förvaltarskaps omfattning. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan omprövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och huvudmannen bere-

' Nytt tredje stycke i propositionsförslaget.

" Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 180

das tillfälle att yttra sig. Prop. 1987/88:124

Kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för huvudmannen, meddela beslut i frågan för liden till dess ärendet avgörs. I fråga om sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § andra och tredje styckena.

(Jfr 11 kap. 24 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Bestämmelserna är avsedda alt säkerställa all ett godmanskap eller förvaltarskap vid varje fillfälle har den lämpligast möjliga omfattningen. De ger möjlighet att bäde öka och minska vidden av etl förordnande. Rätlens beslut kan t.ex. innebära att ett förvaltarskap begränsas till viss egendom eller att en ny beloppsgräns införs för den enskildes rätl att bestämma över sina inkomster. Som nämnts i specialmotiveringen till 7 § har överförmyndaren möjlighet att inom ramen för ett enligt den paragrafen meddelat delegationsbeslut ompröva t. ex. en beloppsgräns av nu avsett slag. Utanför den ramen fär omprövningen bara göras av rätten.

En omprövning kan också leda till att ett förvaltarskap upphör och ersätts med förordnande av god man eller omvänt. Innan etl sådant beslut fattas, mäste emellerfid rätten beakta ulredningskraven enligl 16 och 17 §§. Även vid en mera ingripande förändring inom ramen för t.ex. ett förvaltarförordnande bör dessa paragrafer vara vägledande för utredningen. Det kan gälla exempelvis en utvidgning av elt förordnande att bevaka huvudmannens rätl i en viss rättegång till att omfatta även uppgiften att företräda honom i alla ekonomiska angelägenheter.

Det kan inte uteslutas alt rätten i vissa fall fär etl stort antal omprövningsärenden t. ex. genom att huvudmannen själv påkallar prövning. Skulle huvudmannen återkomma gäng på gång med en uppenbart ogrundad ansökan, kan emellerfid rättens prövning bli summarisk.

Anledning för en tingsrätt att självmant ompröva omfattningen av ett förvaltarskap kan uppkomma genom exempelvis information från bouppteckningsavdelningen vid tingsrätten.

Andra stycket

När det gäller huvudmannens möjligheter att yttra sig fär naturligtvis dennes hälsotillstånd betydelse (jfr specialmotiveringen till 16 § andra stycket).

Utöver vad som följer av lagbestämmelsen är rätten givetvis oförhindrad att när så erfordras införskaffa ytterligare utredning. Som nyss nämnts kan ibland utredningskraven enligt 16 och 17 §§ bli fillämpliga.

Tredje stycket

Bestämmelserna kommer antagligen att få störst belydelse vid utvidgning
av förvaltamppdrag. I sådana fall kan det vara viktigt att huvudmannens
egendom omedelbart ställs under förvaltarens rådighet. Det kan t. ex. röra 181

sig om arbetsförtjänst eller annan egendom som avses i 8 §. Det finns här Prop. 1987/88:124 ingen motsvarighet till regeln i 9 kap. 3 § andra stycket om förmyndares möjlighet att omhänderta underårigs egendom.

I fräga om den utredning som skall föregå elt interimistiskt beslut har hänvisats till vad som i 18 § föreskrivs beträffande interimistiskt förordnande av god man eller förvaltare. Huvudmannen skall alltsä få fillfälle alt yttra sig i frägan, om det kan ske ulan större tidsförlust och ulan skada för honom.

Av hänvisningen till 18 § tredje stycket följer atl ett interimistiskt beslut när som helst får ändras av rätten.

24 §'

Ingen får förordnas till god man eller förvaltare eller entledigas från ett sådant uppdrag utan att ha fått tillfälle att yttra sig. År delfråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte ärjhra i dröjsmål.

(Jfr 11 kap. 25 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om hörtinde av god man och förvaltare i olika fall, motsvarar vad som nu i 18 kap. 14 § samt 11 kap. 14 § och 16 § andra stycket föreskrivs för god man och förmyndare. För att den gode mannen eller förvaltaren snabbt skall kunna avstängas när det finns en överhängande risk att han vållar huvudmannen skada gäller enligt paragrafen att yttrande i fall som avses i 20 § andra stycket kan avvaras om det är fara i dröjsmål.

25 §2

Frågor om förordnande eller entledigande av god man enligt 1 eller 2 § las upp av den tingsrätt där förmynderskapel eller motsvarande ställföreträ-darskap är eller skall vara inskrivet. År det fråga om förmynderskap som inte skall vara inskrivet, avgörs frågan om behörig domstol med tillämpning av 12 kap. 1 § andra stycket.

Uppkommer vid utredning av etl dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till den tingsrätt varunder boel lyder. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tes ärendet upp av tingsrätten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 1-3 §§ tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.

(Jfr 11 kap. 26 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen, som anger vilken domstol som är behörig att ta upp olika frågor rörande god man enligl 1-3 §§, motsvarar regleringen i den nuvarande 18 kap. 12 §. Första stycket har utformats sä, att det även täcker fall dä det är fräga om förordnande eller entledigande av god man enligt 2 § för den som redan har god man eller förvaltare men där det föreligger motstridiga intressen.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 182

Forumbestämmelserna beträfffande godmanskap enligl 4§ överens- Prop. 1987/88:124 stämmer med dem som gäller förvaltarskap och har därför upptagits i 26 §.

26 §

Ansökan om förordnande av god man enligt 4 § eller av förvaltare tas upp av tingsrätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap tas upp av den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet.

(Jfr 11 kap. 27 § i utredningens förslag 1)

Första stycket

Att ansökan om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare tas upp av tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist innebär för godmanskapens del en ändring jämfört med gällande bestämmelser. Enligt nuvarande 18 kap. 12 § andra stycket förordnas god man enligt 18 kap. 3 § av den rätt där den enskilde har egendom eller eljest behov av god man visat sig. Ändringen syftar fill att man lättare skall kunna kontrollera om god man är förordnad för en person som kan ifrågasättas ha ett hjälpbehov av det slag som avses i 11 kap. 4 §. Det är också en fördel att fommregler-na överensstämmer med dem för förvaltarskap.

Andra stycket

Andra stycket behandlar andra frågor som rör godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Dessa frågor skall handläggas av den domstol där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet. Inskrivningsforum gäller således för t. ex. frågor om entledigande av god man eller förvaltare, förordnande av ny sådan eller omprövning enligt 23 § av ett godmanskap eller förvaltarskap.

Av 12 kap. 2 § följer att godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan gjordes. I 12 kap. 3 § finns regler om ny inskrivning när huvudmannen bytt hemvist.

27 §'

Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Förmyndare eller annan ställföreträdare får dock inte överklaga beslut enligt 2 § första och andra styckena.

(Jfr 11 kap. 28 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som behandlar rätten att överklaga, motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 14 § och 11 kap. 17 § tredje stycket för god man och förmyndare. Beskrivningen av fall dä rätt lill överklagande inte föreligger har dock anpassats till 2 §.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 183

28 §' Prop. 1987/88:124

Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar.

(Jfr 11 kap. 29 § i utredningens förslag 1)

Under bestämmelsen faller även interimistiska förordnanden av förvaltare enligt 18 §. Andra beslut som gäller förvaltarskap, t. ex. beslut efter omprövning enligt 23 §, behöver däremot inte kungöras.

Bestämmelsen tar i första hand sikte på beslut av tingsrätten men är också tillämplig på beslut i högre instans efter överklagaride (jfr nuvarande 10 kap. 17 § andrastycket).

Syftet med kungörelsen är att ge tredje man kunskap om att förvaltarskap har anordnats eller upphört. Det erfordras emellertid inte att alla detaljer i rättens beslut kungörs. Det bör vara tillräckligt att kungörelsen anger t.ex. att "tingsrätten har beslutat att förordna förvaltare åt X med uppdrag att förvalta viss egendom ... alt. ... företräda denne i vissa angelägenheter".

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap

Rubriken har ändrats så att den också innefattar godmanskap och förvaltarskap.

2§

Godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan om anordnande av godtnanskapet eller förvaltarskapet gjordes.

(Jfr 12 kap. 2 § i utredningens förslag I)

Motsvarande föreskrift finns nu i 18 kap. 7 § första stycket när det gäller godmansförordnanden.

Finner den tingsrätt där ett förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att fillsynen över förmynderskapel lämpligen bör flyttas över till en annan tingsrätt, får den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet besluta om det. Underrättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsyneny7y»a5, och förmynderskapet skall skrivas in där.

Första stycket tillämpas även ifråga om godmanskap enligt 11 kap. 1 — 3 §§. Överflyttning av godmanskap som avses i 11 kap. 1 eller2 § fårdock, om även förmynderskapel eller motsvarande ställföreträdarskap är inskrivet, inte ske annat än i samband med överflyttning av detta.

Om den tingsrätt där ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller ett förvaltarskap är inskrivet får kännedom om att huvudmannen har fått sitt hemvist på en ort som hör under en annan tingsrätt, skall den förstnämnda

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
■ Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 184

tingsrätten flytta över tillsynen dit. Underrättelse om beslutet skall utan Prop. 1987/88:124 dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen har flyttats, och godmanskapet eller förvaltarskapet skall skrivas in där.

(Jfr 12 kap. 3 § i utredningens förslag I)

Första stycket

I första stycket har vissa språkliga ändringar gjorts. Bestämmelserna kommer i fortsättningen, liksom övriga regler om förmynderskap, att gälla förmynderskap för underåriga.

Andra stycket

Bestämmelsen motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 7 § andra stycket.

Tredje stycket

Bestämmelserna medför att etl godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller étt förvaltarskap i princip alltid är inskrivet vid tingsrätten på den ort där huvudmannen har sitt hemvist. Detta är lill fördel för bl. a. den som står i begrepp alt träffa avtal med någon som kan tänkas ha god man eller förvaltare. Han kan dä kontrollera hos tingsrätten i vederbörandes hemort hur det förhåller sig.

Tingsrätten torde normall få underrättelse från överförmyndaren om att huvudmannen har flyttat. Underrättelse kan emellertid ocksä lämnas direkt av den gode mannen eller förvaltaren. Det får anses ligga i deras uppdrag att alltid hålla sig informerade om förändringar i huvudmannens bosättning. Som framgår av 11 § jämförd med 19-24 och 27 §§ folkbokföringslagen (1967:198) leder inte alla flyttningar till ändrad kyrkobokföring. Speciella regler finns för bl. a. boende i servicehus resp. intagning på sjukvårdsinrättning (23 resp. 24 §). Den gode mannen eller förvaltaren bör i princip inte göra någon tolkning av dessa bestämmelser utan enbart anmäla flyttningen fill överförmyndaren eller tingsrätten, som sedan fär undersöka om förändringen ocksä har medfört ändrad kyrkobokföring och därav följande ändring av mantalsskrivningen. En följd av kopplingen till folkbokföringen är att flyttningar mellan vårdinrättningar i närliggande kommuner normalt inte behöver medföra alt tillsynen överflyttas.

Huvudmannens flyttning kan men behöver inte medföra alt ocksä god man eller förvaltare byts. Även om huvudmannen och den gode mannen eller förvaltaren har skilda hemvist kan uppdraget i mänga fall utföras tillfredsställande. Av 17 kap. 2 § andra stycket jämfört med 17 kap. 7 § framgår att överförmyndaren i huvudmannens kommun kan begära hjälp av överförmyndaren i den gode mannens eller förvaltarens distrikt när det gäller tillsynen.

4§

När förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap skrivs in, skall tings- 185

rätten, om det behövs, ange vilken överförmyndare som skall utöva tillsy- Prop. 1987/88:124 nen.

I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap från en överförmyndare tUl en annan inom samma domsaga tillämpas 3 §.

(Jfr 12 kap. 4 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen, som för närvarande reglerar vilken överförmyndare som skall utöva tillsyn över ett förmynderskap, har gjorts direkt tillämplig ocksä på godmanskap och förvaltarskap. För godmanskapens del är paragrafen för närvarande fillämplig genom en hänvisning i 18 kap. 7 §.

5§

Tingsrätten skall se till att förmynderskap skrivs in och förmyndare/öraii-

nas, då det skall ske.

(Jfr 12 kap. 5 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen har jämkats språkligt. Det har inte ansetts påkallat att göra paragrafen tillämplig på godmanskap och förvaltarskap. Att sådana skall skrivas in vid tingsrätten framgår av 2 §. Vidare föreskrivs i 11 kap. 15 § tredje stycket att rätten självmant kan ta upp frågor om förordnande av god man eller förvaltare.

Det har inte heller ansetts motiverat att bygga ut 7 § att gälla annat än förmynderskap.

6§

Då rätten har meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap, skall anteckning därom ske i förmynderskapsbok som/ör5 hos tingsrätten.

(Jfr 12 kap. 6 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen har gjorts direkt tillämplig pä såväl förmynderskap som godmanskap och förvaltarskap.

13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, god mans och förvaltares plikter

Rubriken har fått ändrad lydelse för alt omfatta också god man och förvaltare.

2§'

Uppstår fräga om rättshandling melltm en myndling och förmyndaren eller hans make eller någon som han företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda myndlingen enligt 1 §. Har syskon gemensam förmyndare, får denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, om de inte har inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inie rätt alt företräda sin huvudman, om det uppstår fråga om rättshandling mellan å ena sidan huvudmannen och

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 186

å andra sidan den gode mannen eller förvaltaren, dennes make eller någon Prop. 1987/88:124 som den gode mannen eller förvaltaren företräder.

Har en förmyndare, god man eller förvaltare slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket ifråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.

(Jfr 13 kap. 2 § i utredningens förslag 1)

Första stycket har jämkats språkligt. Samtidigt har en motsvarande regel införts i andra stycket för det fallet att det uppstår fråga om rättshandling mellan å ena sidan den som har god man eller förvaltare och å andra sidan den gode mannen eller förvaltaren, hans make eller någon som den gode mannen eller förvaltaren företräder.

Tredje stycket motsvarar beträffande förmyndare nuvarande andra stycket.

Enligt 11 kap. 2 § andra stycket skall en särskild god man förordnas för den enskilde, om det skall företas en rättshandling för honom och den ställföreträdare som den enskilde annars har är obehörig enligt förevarande paragraf.

3§

Förmyndare skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i skälig omfaltnirig används till nytta för myndlingen.

(Jfr 13 kap. 3 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen, som handlar om förmyndares skyldigheter, motsvarar nuvarande 4 §.

4§'

Gode män och förvaltare skall omsorgsfullt och noggrant utföra sina uppdrag. Vid förvaltning av huvudmannens medel skall de se till att medlen i skälig omfattning används till nytta för huvudmannen.

(Jfr 13 kap. 4 § i utredningens förslag I)

Motsvarande bestämmelser gäller redan i dag för gode män.

Vilka insatser som gode män och förvaltare mera i detalj skall göra blir i första hand beroende av hur deras förordnande är utformat. De huvuduppgifter som kan komma i fräga är, som framgär av 11 kap. 4 och 7 §§, atl bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom eller sörja för hans person. I många fall torde emellertid gränsen komma att dras snävare, sä att den gode mannen eller förvaltaren fär i uppgift att t.ex. förvalta en viss närmare angiven egendom (se vidare specialmotiveringen fill II kap. 7 §). I ett uppdrag att förvalta viss egendom ingår i regel uppgiften att bevaka huvudmannens rätt inför domstol och andra myndigheter i angelägenheter som rör egendomen. Vilka insatser som krävs av den gode mannen eller förvaltaren blir också i någon män beroende av uppdragets längd.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 187

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3 och 2.4.2) har särskilt berörts Prop. 1987/88:124 vilket ansvar för huvudmannens person sorn bör åvila gode män och förvaltare. Ett sådant ansvar uppkommer naturligtvis i första hand när det uttryckligen framgår av förordnandet. Men även i andra fall torde den gode mannen eller förvaltaren många gånger vara skyldig att svara för en viss personlig intressebevakning. Delta följer bl. a. av bestämmelsen om att den som förvaltar huvudmannens medel skall se till att de i skälig omfattning används till huvudmannens nytta. För atl kunna uppfylla detta krav mäste den gode mannen resp. förvaltaren skaffa sig kännedom om huvudmannens personliga förhållanden och undersöka i vilket avseende medlen kan göra mest nytta.

Den gode mannen eller förvaltaren bör således hålla sig informerad om bl. a. huvudmannens boendeförhållanden, hans behov av vård eller social service saml omfattningen och behovet av sociala kontakter och rekrea-fion. Om det konstateras brister, har den gode mannen eller förvaltaren skyldighet att så långt möjligt försöka se till att de avhjälps. Kontakt kan dä behöva tas med anhöriga eller sociala organ. I mänga fall torde det ocksä vara befogat att huvudmannens medel används för att bekosta en bättre bostad eller en bättre form av vård. Det kan ocksä ligga i huvudmannens intresse att få göra en rekreationsresa e.d. I de fall huvudmannen är intagen på en vårdinrättning bör den gode mannen eller förvaltaren inhämta de synpunkter som frän medicinskt eller kurativt häll kan finnas på medelsanvändningen.

Även om den gode mannens eller förvaltarens uppdrag är av begränsad omfattning torde det ofta vara naturligt att han träffar sin huvudman och ägnar sig åt en viss kurativ verksamhet. För de gode männens del gäller dessutom att de i princip är skyldiga att inhämta huvudmannens samtycke till varje rättshandling (se II kap. 5 §). Det föreskrivs också i 13 kap. 5 § andra stycket att såväl gode män som förvaltare bör, så längt del lämpligen kan ske, inhämta huvudmannens och dennes makes mening i angelägenheter av vikt.

Vilket mått av personlig intressebevakning som den gode mannen eller förvaltaren skall ägna sig åt beror naturligtvis, utöver förordnandet, ocksä på omständigheterna i det särskilda fallet. Om huvudmannen har make eller andra anhöriga är det naturligt att dessa i första hand svarar för personlig omvårdnad och intressebevakning. Det är alltsä inte meningen att en god man eller förvaltare skall ta ifrån de anhöriga sådana uppgifter som dessa vill och lämpligen bör ha hand om. Pä motsvarande sätt blir de gode männens och förvaltarnas ansvar för huvudmannens person i de flesta fall mindre, när huvudmannen är intagen för vård e.d. I de fall dä huvudmannen har fått en kontaktperson utsedd enligt socialtjänst- eller omsorgslagen åligger det i första hand denne att bevaka huvudmannens personliga intressen. Den gode mannen resp. förvaltaren bör i sådana fall diskutera med kontaktpersonen vilka ätgärder som skall vidtas för huvudmannens räkning. Över huvud taget är det angeläget att samräd sker med såväl kontaktpersoner som andra samhällsorgan, så att bl. a. dubbelarbete undviks.

Det arbete som den gode mannen eller förvaltaren har lagt ned på 188

personlig omvårdnad och intressebevakning skall beaktas vid beslämman- Prop. 1987/88:124

del av arvode enligt 15 kap. 20 § (jfr beträffande förmyndare i 15 kap.

19§).

5§'

Har en myndling fyllt sexton är, bör förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt. Är myndlingen gift, skall även makens mening inhämtas.

Motsvarande skyldighet åvilar gode män och förvaltare gentemot huvudmannen och dennes make. Om betydelsen av huvudmannens samtycke i vissa fall finns bestämmelser i 11 kap. 5 §.

(Jfr 13 kap. 5 § i utredningens förslag 1)

Första stycket är oförändrat. Genom etl nytt andra stycke har bestämmelserna i första stycket gjorts tillämpliga ocksä på gode män och förvaltare. För de gode männens del gäller dessa regler redan i dag till följd av hänvisningen lill 13 kap. i 18 kap. 8 §.

I andra stycket har också tagits in en erinran om betydelsen av huvudmannens samtycke enligl 11 kap. 5 §.

6§

Förmyndare, gode män och förvaltare skall rörande allt som hör till förmynderskapet, godmanskapet eller förvaltarskapet ge överförmyndaren och rätten de upplysningar som infordras.

7§

För en omyndigs egendom skall förmyndaren, om rätten finner skäl till del, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Motsvarande skyldighet att ställa säkerhet åvilar gode män och förvaltare. Säkerheten skall, enligl vad rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.

8§

Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapel gemensamt. Rätten kan dock förordna att tillgångarna skall för förvaltning fördelas pä visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom omrädet för dessa tillgångars förvaltning.

Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Rätten kan ocksä utse tvä förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om del är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten alt delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter.

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i elt ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fräga om en åtgärd som kräver

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 189

överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om Prop. 1987/88:124 förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken.

Första och tredje styckena tillämpas även när någon har flera gode män eller förvaltare.

9§i

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de uppsätligen eller av vårdslöshet har orsakat den omyndige eller huvudmannen.

Är flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat den omyndige eller huvudmannen, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsbeloppet skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas på samma sätt.

10 §2

Vill en omyndig, sedan han blivit myndig, eller en ny förmyndare göra anspråk pä ersättning enligt 9 §, skall han, om de handlingar som anges i 16 kap. 12 § har överlämnats lill honom, inom ett år därefter väcka talan om anspråket. / annat fall har han förlorat sin talerätt. Vad som nu har sagts gäller inte om den avgående förmyndaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Första stycket tillämpas även i fråga om talan mot god man eller förvaltare.

(Jfr 13 kap. 6-10 §§ i utredningens förslag 1)

Genom tillägg till 6-10 §§ har dessa gjorts tillämpliga även på gode män och förvaltare. Härjämte har vissa redaktionella ändringar gjorts. För de gode männens del ersätter ändringarna den nuvarande hänvisningen i 18 kap. 8 § till ifrågavarande paragrafer.

14 kap. Om vård av rätt i oskiftat bo'

Rubriken har fått ändrad lydelse för att innefatta ocksä godmanskap och förmynderskap.