Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:124

om god man och förvaltare


Prop.

1987/88: 124


Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 februari 1988.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs att institutet omyndigförklaring avskaffas. I stället införs - vid sidan av nuvarande godmansinslilul — en utbyggd form av godmanskap benämnd förvaltarskap. Den som behöver hjälp för att hand­ha sina angelägenheter skall i fortsättningen i första hand fä en god man. Endast i fall där den hjälpbehövande är ur stånd att värda sig själv eller sin egendom och det är otillräckligt att förordna god man skall i stället en förvaltare förordnas för honom. Etl förvaltarförordnande kan begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet.

Den som fär förvaltare förlorar rädigheten över del som omfattas av förvaltamppdraget men behåller i övrigt rätten att bestämma över sina ekonomiska angelägenheter. Framför allt är han inte - som vid omyndig­förklaring - fräntagen rösträtt vid allmänna val.

I propositionen föresläs också vissa ändringar i reglerna om god man. Ändringarna syftar lill atl minska risken för atl den som godmansförord-nandet rör och den gode mannen företar rättshandlingar som strider mot varandra, s. k. kolliderande rättshandlingar.

Reformen innebär alt ändringar behöver göras framför allt i föräldrabal­ken men ocksä i elt stort antal andra författningar. Ett par författningar som berörs är regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till de tidsfrister som gäller vid grundlagsändringar har ändringsförslagen beträffande dessa lagar behandlats med förtur. De återfinns i prop. 1987/88:32, som överlämnades till riksdagen i november 1987.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

1    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


De flesta lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 129), lagrådels yttrande (s. 228) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets :iynpunkter m. m. (s. 247).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.


Prop. 1987/88: 124


 


Propositionens lagförslag                               Prop. 1987/88:124

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken'

dels att 4 kap. 2 §, 10 och 18 kap. skall upphöra atl gälla,

dels alt nuvarande II kap. 1-17 §§ skall betecknas 10 kap. 2-18 §§,

dels aft 3 kap. 4 § , 4 kap. 5 a §, de nya 10 kap. 2-18 §§, 12 kap. 2-6 §§, 13 kap. 2-10 §§, 14 kap. I §, 16 kap. 2 och 5 §§, 17 kap. 7 §, 19kap.l7 §, 20 kap. 1, 2, 5, 8 och 11 §§ samt rubrikerna lill 10-17 kap. skall ha följande lydelse,

dels atl det i balken skall införas åtta nya paragrafer, 10 kap. I §, 15 kap. 20-22 §§, 16 kap. 15 § och 20 kap. 2 a-c §§ samt ett nytt kapitel, 11 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3           kap.

Är part i mål som avses i I eller Är part i mål som avses i 1 eller

2 § underårig, får förmyndaren eller 2 § underårig, får förmyndaren eller
god man, om sådan enligt 18 kap.
god man, om sådan enligt // kap.
skall förordnas, föra talan för ho-
skall förordnas, föra talan för ho­
nom,
                                                                                  nom.

Modern skall höras i målet, om det kan ske.

4            kap.
5 a§

Den som inte har fyllt arton år fär ej adopteras utan föräldrarnas sam­tycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder är gift med någon av barnels föräldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller pä okänd ort. Är detta fallet beträffan­de var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka fill adoptio­nen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig får inte adopteras utan förmynda­rens samtycke.

11 kap. Om förmyndare              10 kap. Om förmyndare

10 kap. I §

Den sotn är underårig eller som har förvaltare utan begränsning av uppdraget får inte vara förmynda-

Balken omtryckt 1983:485.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


11 kap. 1 §

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrar­na förmyndare. Dör en av föräld­ rarna eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara förmyndare, eller blii-någon av dem entledigad från för-mynderskapet, är den andre bar­nets förmyndare.

För bam som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

11 kap. 2 §

Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets in­gående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

II kap. 3 §

Finnes ej någon som efter vad i I eller 2 § sägs skall vara förmyndare för underårig, skall rätten förordna förmyndare.

För den som är förklarad omyn­dig skall ock förmyndare förord-


10 kap. 2 §

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa för­myndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare enligt 1 § eller blir entledigad frän förmynder-skapet, är den andre barnets för­myndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

10 kap. 3 §

Ingår underårigt bam äktenskap, skall den som vid äktenskapets in­gående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

10 kap. 4 §

Har en underårig inte någon för­myndare, skall rätten förordna så­dan.


 


11 kap. 4 §

Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre där­ för förmyndares befattning, om. han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 § första stycket på grund av att fader eller moder år underårig, gäl­ ler förordnandet till dess fadern el­ler modern har uppnätt myndig ål­der.

11 kap. 5 §

När förmyndare skall förordnas skall därtill utses en rättrådig, erfa­ren och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör ge­mensam förmyndare förordnas, så­vida icke särskilda skäl tala där­emot.

II kap. 6§

Skall efter föräldrarnas död för­myndare förordnas för underårig.


10 kap. 5 §

Har förmyndare förordnats enligt 4 § på gmnd av att fadern eller mo­dern år underårig, gäller förordnan­det till dess fadern eller modern har uppnått nfiyndig ålder.

10 kap. 6 §

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämp­lig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör ge­mensam förmyndare förordnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

10 kap. 7 §

Skall efter föräldrarnas död för­myndare förordnas för en underårig


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


Prop. 1987/88:124


 


och hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyndare för den underårige, varde han därtill förordnad, så­framt han ej finnes olämplig.

11 kap. 7 §

För omyndig må, när omständig­heterna sådant påkalla, flera för­myndare förordnas.

Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmyndare icke lämpligen böra handhava förmyn-derskapet allena, skall medförmyn-dare förordnas.

11 kap. 8 §

En förmyndare har rätt att på be­gäran bli entledigad från förmyn-derskapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapel för en underårig utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har tvä särskilt förordnade för­myndare utsetts att gemensamt ut­öva vårdnaden om elt barn och vill någon av förmyndarna att vårdna­den inte längre skall vara gemen­sam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet ät en av dem efter vad som är bäst för barnet.

11 kap. 9 §

Gör förmyndaren sig skyldig till missbmk eller försummelse vid ut­övandet av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obe­stånd, och prövas han på gmnd härav vara olämplig såsom förmyn­dare, eller finnes han av annan or­sak icke längre lämplig att innehava förmynderskapel, varde han entle­digad.

II kap. 10 §

Dör förmyndaren, och finnes ej någon som pä grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin värd utan dröjsmål anmä­la förhållandet till den rätt, hos vil­ken förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.


och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar fill för­myndare, skall denna person för­ordnas, om han eller hon inte är olämplig.

10 kap. 8 §

Når omständigheterna påkallar det, får flera förmyndare förordnas för den underårige.

Kan den eller de som pä gmnd av lag skall vara förmyndare inte lämpligen handha förmynderskapel allena, skall medförmyndare för­ordnas.

10 kap. 9 §

En förmyndare har rätt att på be­gäran bli entledigad frän förmyn­derskapel. Detta gäller dock ej, om förmynderskapel utövas av föräld­rarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren ent­ledigas.

Har två särskilt förordnade för­myndare utsetts att gemensamt ut­öva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdna­den inte längre skall vara gemen­sam, skall rätlen på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet ät en av dem efter vad som är bäst för barnet.

10 kap. 10 §

En förmyndare skall entledigas, om förmyndaren vid utövandet av förmynderskapel gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om förmyndaren kommer pä ekono­miskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara förmyndare el­ler om förmyndaren av någon an­nan orsak inte längre är lärUplig som förmyndare.

10 kap. 11 §

Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjs­mål anmäla förhällandet till den tingsrätt hos vilken förmynderska­pel är eller skall vara inskrivet.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


II kap. 11 §

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.


10 kap. 12 §

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och tingsrät­ten.


 


11 kap. 12 §

Fråga om förordnande av för­myndare för underårig upptages av den rätt där förmynderskapel är in­skrivet eller, om inskrivning av för­mynderskapel icke ägt mm, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall för­myndare förordnas av den ratt där ansökningen om omyndighetsför­klaring gjordes. Erfordras ny för­myndare, skall sådan förordnas av den rätt där förmynderskapel är in­skrivet.

Fråga om entledigande av för­myndare upptages av den rätt där förmynderskapel är inskrivet eller skall inskrivas.

II kap. 13 §

I ärende om förordnande av för­myndare skall rätlen bereda över­förmyndaren tillfälle att lämna för­slag på person som är lämplig för uppdraget.

II kap. 14 §

Ingen fär förordnas till förmynda­re eller entledigas från sådan be­fattning utan atl ha fått tillfälle att yttra sig / ärendet.

11 kap. 15 §

Kan slutligt beslut ej ges omedel­bart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om omedel­bar vård erfordras om den omyndi­ges angelägenheter, förordna för­myndare för fiden intill dess ären­det avgöres av rätten.

Har I mål om omyndighetsförkla­ring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. 14 § om att den, vars för­sättande i omyndighet det är fråga om, skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres, skall rät­len i där angiven ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.


10 kap. 13 §

Fråga om förordnande av för­myndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet eller, om inskrivning av förmynder­skapel inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av för­myndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

10 kap. 14 §

I ärende om förordnande av för­myndare skall rätlen bereda över­förmyndaren tillfälle att lämna för­slag på person som är lämplig för uppdraget.

10 kap. 15 §

Ingen får förordnas till förmynda­re eller entledigas från ett förmyn­darskap utan att ha fält tillfälle att yttra sig.

10 kap. 16 §

Kan slutligt beslut ej ges omedel­bart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om den o-myndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyn­dare för fiden //// dess ärendet av­görs.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


11 kap. 16 §

Uppkommer fråga om förmynda­res entledigande av orsak som an­ges i 9 § och kan slufiigt beslut ej ges omedelbart, fär rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, för­ordna om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderska­pel för tiden intill dess ärendet av­göres av rätten.

Innan beslut fattas om förmynda­rens skiljande från utövningen av föntiynderskapet, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, för­myndaren beredas tillfälle alt yttra sig.

II kap. 17 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare fär göras, förutom av överförmynda­ren och förmyndare, av den omyn­dige själv, om denne har fyllt sex­ton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden om en underårig fär entledigas även pä an­sökan av socialnämnden. Frägor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

I ärende som avses i första styc­ket skall rätlen, när det rör omyn­dig som fyllt sexton är, bereda den­ne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan fö­ras, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätl att göra ansökan.


10 kap. 17 §

Uppkommer fråga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedel­bart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren skall skiljas från sitt uppdrag för liden //// dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut en­ligt första stycket, skall förmynda­ren beredas tillfälle atl yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

10       kap. 18 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare fär göras, förutom av överförmynda­ren och förmyndare, av den under­årige själv, om denne har fyllt sex­ton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig alt utöva vårdnaden fär ent­ledigas även på ansökan av social­nämnden. Frågor som avses i den­na paragraf skall rätlen också ta upp självmant, när anledning före­kommer till det.

I ärende som avses i första styc­ket skall rätten, när det rör en underårig som fyllt;sexton år, bere­da denne tillfälle' all yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som av­ses i första stycket får överklagas, förutom av den som beslutet sär­skilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

11       kap. Om god man och förvaltare
Om god man

11 kap. I §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utöva förmynderskapel eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1987/88: 124

rätten förordna god man atl i för­myndarens ställe vårda den under-åriges angelägenheter.

11 kap. 2 §

Har en förmyndare eller förmyn­darens make och den underårige del i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutred-ningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

God man skall även förordnas när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall före­ta en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver biträde men enligt 13 kap. 2 § inte kan före­trädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren.

God man skall också i annat fall än som avses i första eller andra stycket förordnas för den som har förmyndare, god man eller förval­tare, om det förekomtner en ange­lägenhet i vilken han eller hon har ett intresse som strider mot sådan företrädares eller dennes makes in­tresse. Rätten skall meddela sådant förordnande om förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan egenskap företräder begär det eller det an­nars är lämpligt.

11 kap. 3 § Rätten skall förordna god man,

1.    om det vid ett dödsfall finns en
till namnet känd arvinge som vistas
på okänd eller avlägsen ort och
därför inte kan bevaka sin rätt i
boet och förvalta sin lott i det,

2.    om det vid ett dödsfall inte kan
utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är
arvsberättigad före allmänna arvs­
fonden eller före eller tillsammans
med någon annan känd arvinge, el­
ler också kännedom fmns om ar­
vinge efter den döde men kunskap
saknas såväl om arvingens namn

sotn om hans vistelseort, och det på                 8


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1987/88: 124

grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätl bevakas och hans eller hennes lott i boet förval­tas,

3.   om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakkttas enligt vad som föreskrivs om arvinge,

4.   om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas,

 

5.    om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshand­ling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först framdeles skall till­trädas med äganderätt, och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för den blivande ägarens räkning, eller

6.    om egendom, enligt vad sotn särskilt föreskrivs, skall ställas un­der vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första styc­ket sker efter anmälan eller när be­hovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätl i ett dödsbo, skall det anmälas hos tingsrätten av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett för­ordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var för­ordnad att företräda.

Ilkap. 4§

Om någon på grund av sjukdom,
hämmad förståndsutveckling, för­
svagat hälsotillstånd eller liknande
förhållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egen­
dom.eller sörja för sin person, skall
rätten, om det behövs, förordna
god man för honom eller henne.
Förordnande får inte meddelas
utan samtycke av den för vilken
god man skall utses, om inte den
                       9


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                   Prop. 1987/88: 124

enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

Ilkap. 5 §

En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt för­ordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rätts­handling som utan dennes sam­tyckeföretagits inom ramen för för­ordnandet är inte heller bindande för den som förordnandet avser, såvida inte denne på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge ut­tryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhäm­tas.

Har den gode mannen inom ra­men för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen fö­retas för den dagliga hushållning­en, skall samtycke från den som han företräder anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

11 kap. 6 §

Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta godtroende tred­je man skada som denne har tillfo­gats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har företagits till följd av nå­gon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta atl den gode mannen skulle känna till.

Om förvaltare II kap. 7 §

Om någon beträffande vilken det
föreligger en sådan situation som
anges 14 § är ur stånd att vårda sig
eller sin egendom, får rätten för­
ordna förvaltare för honom eller
henne. Förvaltare får dock inte för­
ordnas, om det är tillräckligt att
god man förordnas eller att den en-
                  10


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

skilde på något annat mindre ingri­pande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpas­sas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelä­genhet eller egendom överstigande elt visst värde.

Rätten får överlåta åt överför­myndaren att närmare bestämma uppdragets omfattning.

11 kap. 8 §

Utan hinder av förvaltarförord­nande enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv

1.    sluta avtal om tjänst eller an­
nat arbete,

2.  förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat ef­ter det att förvaltare har förord­nats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3.  förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förord­nats erhåller genom gåva eller tes­tamente under villkor att egendo­men inte skall omfattas av förvalta­rens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållande som avses i första stycket.

11 kap. 9 §

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och fö­reträder denne i alla angelägenhe­ter som omfattas av uppdraget.

Den som har förvaltare utan be­gränsning av uppdraget är inte be­hörig alt företa rättshandlingar för annans räkning.

Ilkap. 10 §

Med förvaltarens samtycke får
den enskilde själv företa rättshand­
lingar även i en angelägenhet som
omfattas av förvaltaruppdraget.
Om verkan av avtal som den enskil-
                  11


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

de har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§ för underåriga.

11 kap. II §

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnan­de. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tred­je man skada som denne har tillfo­gats.

Gemensamma bestämmelser

11 kap. 12 §

Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i öv­rigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man förordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett tillkänna vem den avlidne öns­kar till god man, skall denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

Den som är underårig får inte vara god man eller förvaltare.

II kap. 13 §

När omständigheterna påkallar det, kan fiera gode män eller för­valtare förordnas för den enskilde. År fiera gode män eller förvalta­re ansvariga för skada som har till­fogats tredje man, svarar de solida­riskt för ersättningen. Ersättnings­ansvaret skall slutligt fördelas mel­lan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om nå­gon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansva­righet för bristen bestämmas enligt samma grunder.

11 kap. 14 §

Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmynda­ren och tingsrätten.

11 kap. 15 §

Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han el­ler hon har fyllt sexton år, saml av hans eller hennes make och när­maste släktingar.

Ansökan om förordnande av för­valtare får också göras av god man som avses 14 §.

Frågor om förordnande av god man eller förvaltare skall rätten också ta upp självmant, när anled­ningförekommer till det.

Ilkap. 16 §

/ ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten bere­da denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärende om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste släktingar, överför­myndaren, vårdinrättning, om­sorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan eller medgi­vit det ifrågasatta förordnandet el­ler det annars finns särskilda skäl.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldi­ga att lämna rätten sådana uppgif­ter som kan vara av belydelse i ärendet.

II kap. 17 §

Innan rätten förordnar förvaltare skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskddes hälsotillstånd. Detta gäl­ler även i ärende om förordnande av god man enligt 4 §, när den en­skilde inte har lämnat sitt sam­tycke.

Regeringen eller den myndighet
som   regeringen   bestämmer   får
                   J3


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

II kap. 18 §

Kan slutligt beslut ej ges omedel­bart i ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får rätten, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller elt dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskilde eller hans egendom, förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Sådant för­ordnande kan beträffande god man som avses i 4 § eller förvaltare meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller ar­ton år.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökning­en avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tids­förlust och utan skada för honom eller henne.

Beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten.

II kap. 19 §

Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, skall rätten be­sluta att godmanskapet eller förval­tar skåpet skall upphöra. Har god man förordnats enligt 3 § 1—5, skall den gode mannen entledigas så snart den som förordnandet av­ser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till rät­ten.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Skall godman­skapet eller förvaltarskapet fortsät­ta, är han dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förval­tare har utsetts.

II kap. 20 §

En god man eller förvaltare som
gör sig skyldig lill missbruk eller
                         14


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                   Prop. 1987/88: 124

försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på eko­nomiskt obestånd och på grund därav är olämplig för uppdraget el­ler som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha detta, skall entledigas från uppdraget.

Uppkommer fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller förvaltare och kan slutligt be­slut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser, besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

II kap. 21 §

Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första styc­ket eller av den gode mannen eller förvaltaren.

Rätten får också självmant ta upp frågor som avses i första styc­ket.

I ärende enligt denna paragraf skall rätten bereda den enskilde till­fälle att yttra sig, otn det kan ske.

11 kap. 22 §

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandel till den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.

II kap. 23 §

Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren pröva om ett godmanskaps eller förvaltar-skaps omfattning hör jämkas. Rät­ten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut en­
ligt första stycket, skall den gode
mannen    eller   förvaltaren    samt
                  J5


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

överförmyndaren och den enskilde beredas tillfälle att yttra sig.

Kan slutligt beslut inte ges ome­delbart, får rätten, oni dröjsmål skulle medföra fara för den enskil­de, meddela beslut i frågan för ti­den till dess ärendet avgörs. Ifråga om sådant beslut tillämpas bestäm­melserna i 18 § andra och tredje styckena.

Ilkap. 24 §

Innan rätten förordnar någon till god man eller förvaltare eller entle­digar någon från ett sådant upp­drag, skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. År delfråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren be­redas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Ilkap. 25 §

Frågor om förordnande eller ent­ledigande av god man enligl 1 eller 2 § tas upp av den tingsrätt där för­mynderskapel, godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet. År det fråga om förmyn­derskap som inte skall vara inskri­vet, avgörs frågan om behörig domstol med tillämpning av 12 kap. 1 § andra stycket.

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till den tingsrätt varunder boet lyder. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av tings­rätten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egen­dom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller god­manskap enligt 1—3 §§ tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.

11 kap. 26 § ,

Ansökan om förordnande av god
man enligl 4 § eller av förvaltare
tas upp av tingsrätten i den ort där
den som avses med ansökningen
                      15


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Andra frågor som gäller god­manskap enligt 4 § eller förvaltar­skap tas upp av den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet.


12 kap. Om inskrivning av förmyn­derskap


11 kap. 27 §

Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Den i vars ställe god man förordnats en­ligt 2 § första och andra styckena får dock inte överklaga beslut om sådant förordnande.

11       kap. 28 §

Rätten skall genast kungöra be­slut otn anordnande eller upphö­rande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörel­se skall också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfatt­ning enligt 23 §.

12       kap. Om inskrivning av förmyn­
derskap, godmanskap och förval­
tarskap


2§


Då någon som uppnått myndig ålder förklarats omyndig, varde förmynderskapel inskrivet vid den rätt, där ansökningen om omyndig­hetsförklaring gjordes.


Godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan om anordnande av god­manskapet eller förvaltarskapet gjordes.


3§


Finner rätten, där förmynder­skap är inskrivet, med hänsyn fill den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att fillsynen över förmynderskapel lämpligen bör överflyttas till annan rätl, äge den rätl, där förmynder­skapel är inskrivet, besluta därom. Underrättelse om beslutet skall ofördröjligen givas den rätt till vil­ken tillsynen sålunda överflyttas, och varde förmynderskapel där in­skrivet.


Finner den tingsrätt där ett för­mynderskap är inskrivet, med hän­syn lill den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsynen över förmynder­skapel lämpligen bör flyttas över till en annan tingsrätt, får den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet besluta om överflyttning. Underrät­telse om beslutet skall utan dröjs­mål ges till den tingsrätt dit tillsy­nen flyttas, och förmynderskapel skall skrivas in där.


17


2    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


Första stycket tillämpas även i fråga om godmanskap enligt 11 kap. 1—3 §§. Överflyttning av god­manskap som avses i 11 kap. 1 eller 2 § får dock, om även förmynder­skapel, godmanskapet eller förval­tarskapet är inskrivet, inte ske an­nat än i samband med överflyttning av detta.

Om den tingsrätt där ett god­manskap enligl 11 kap. 4 § eller etl förvaltarskap är inskrivet får kän­nedom om att den som godmanska­pet eller förvaltarskapet avser har fått sitt hemvist på en ort som hör under en annan tingsrätt, skall den förstnämnda tingsrätten flytta över tillsynen dit. Underrättelse om be­slutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen har fiyt-tats, och godmanskapet eller förvaltarskapet skall skrivas in där.

4§


När förmynderskap inskrives, skall rätten, där så erfordras, angi­va, vilken överförmyndare det till­kommer att utöva tillsyn över för­mynderskapel.

I fråga om överflyttning av tillsy­nen över förmynderskap från en överförmyndare till en annan inom samma domsaga, skall vad i 3 § sägs äga motsvarande tillämpning.


När förmynderskap, godman­skap eller förvaltarskap skrivs in, skall tingsrätten, om det behövs, ange vilken överförmyndare som skall utöva tillsynen.

I fråga om överflyttning av tillsy­nen över förmynderskap, godman­skap eller förvaltarskap frän en överförmyndare till en annan inom samma domsaga tillämpas 3 §.



Rätten tillser, atl förmynderskap inskrives och förmyndare varder förordnad, dådet skall ske.


Tingsrätten skall se till atl för­mynderskap skrivs in och förmyn­dare/öro)J«a5, då det skall ske.


 


Då rätten meddelat beslut om in­skrivning av förmynderskap, skall anteckning därom ske i förmynder-skapsbok, som föres vid rätten.


Då rätten har meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap, skall anteckning därom ske i för-mynderskapsbok som förs hos tingsrätten.


 


13 kap.    Allmänna   bestämmelser om förmyndares plikter


13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, god mans och förvaltares plikter


18


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


2 §


Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmynda­ren eller hans make eller någon som han företräder, äge förmyndaren ej den rätt att företräda myndlingen, varom i I § sägs. Hava syskon ge­mensam förmyndare, äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, såframt de ej hava inbördes stridande intres­sen.

Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligl vad i första styc­ket sägs, saknat behörighet, skall angående skyldigheten alt återbära vad jämlikt avtalet må vara uppbu­ret, eller att utgiva ersättning där­för, vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.


Uppslår fräga om rättshandling eller rättegång mellan en myndling och förmyndaren eller hans make eller någon som han företräder, har förmyndaren inte rätt atl företräda myndlingen enUgt I §. Har syskon gemensam förmyndare, får denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, om de inte har inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den för vilken han har förordnats, om det uppstår fråga om rättshandling eller rätte­gång mellan denne, å ena sidan, och den gode mannen eller förval­taren, dennes make eller någon som den gode mannen eller förval­taren företräder, å andra sidan.

Har en förmyndare, god man el­ler förvaltare slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket ifråga om återbärings- och ersättningsskyl­dighet.


3§


Upphävd genom lag 1974: 1038.


Förmyndare skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens . medel i skälig omfattning används till nytta för myndlingen.


4§


Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i skälig omfattning användas till nytta för myndlingen.


Vad som sägs i 3 § gäller också för en god man och en förvaltare i förhållande till den som godman­skapet eller förvaltarskapet avser.



Har myndlingen fyllt sexton är, bör förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt. Är myndlingen gift, skall jämväl makens mening inhämtas.


Har en myndling fyllt sexton är, bör förmyndaren, om del lämpligen kan ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt. Är myndlingen gift, skall även makens mening inhämtas.


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:124


Motsvarande skyldighet åvilar en god man och en förvaltare gent­emot den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser och dennes make. Om betydelsen av samtycke i vissa fall finns bestämmelser i 11 kap. 5 §.


Förmyndaren skall rörande allt vad lill förmynderskapel hörer giva överförmyndaren ävensom rätten de upplysningar som infordras.


Förmyndare, gode män och för­valtare skall rörande allt som hör till förmynderskapel, godmanska­pet eller förvaltarskapet ge överför­myndaren och rätten de upplys­ningar som infordras.


7§


För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Sä­kerheten skall, på sätt rätten be­stämmer, förvaras och förvaltas av överibrmyndaren eller i annan lämplig ordning.


För en omyndigs egendom skall förmyndaren, om rätlen finner skäl till det, lämna pant eller annan sä­kerhet lill visst av rätten bestämt belopp. Motsvarande skyldighet atl ställa säkerhet åvilar gode män och förvaltare. Säkerheten skall, enligl valrätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.


 


8§ Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapel gemensamt. Rätten kan dock förordna alt fill-gängarna skall för förvaltning fördelas på visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvallas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sädana förbindel­ser som faller inom området för dessa tillgängars förvaltning.

Står   en   underårig   inte   under        Står   en   underårig   inte   under vårdnad av någon förälder och har     vårdnad av någon förälder och har

flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland för­myndarna som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyn­dare att gemensamt utöva vårdna­den, om de är gifta med varandra eller bor tiUsamn\ans under äkten-skapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdna­den kan, om det är lämpligt, av rät­ten befrias frän skyldigheten att delta i handhavandet av den omyn­diges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordnar rätten en av dem att ha den omsorg om mynd­lingens person som anges il §.


flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland för­myndarna som rätten utser därtill. Rätten kan ocksä utse två förmyn­dare att gemensamt utöva vårdna­den, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äkten-skapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdna­den kan, om det är lämpligt, av rät­ten befrias från skyldigheten alt delta i handhavandet av den omyn­diges övriga angelägenheter.


20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i elt ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om förmyndarna har olika mening. I sädana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle all yttra sig innan överförmyndaren beslu­tar i saken.

Första och tredje styckena til­lämpas även när någon har fiera gode män eller förvaltare.


Förmyndare vare pliktig att er­sätta skada som han uppsätligen el­ler av vårdslöshet tillskyndat den omyndige.

Äro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyndige, svare de för ersättning­en en för alla och alla för en. Er­sättningsbeloppet varde förmyn­darna emellan slutligen fördelat ef­ter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna tillgång till gäldande av vad på honom belö­per, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas efter enahanda grunder.


Förmyndare, gode män och för­valtare är skyldiga att ersätta skada som de uppsätligen eller av värds-löshet har orsakat den omyndige el­ler den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser.

Är flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat den omyndige eller den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser, svarar de so­lidariskt för ersättningen. Ersätt­ningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas an­svarighet för brislen bestämmas en­ligt samma grunder.


10 §


Vill den omyndige, sedan han bli­vit myndig, eller ny förmyndare göra anspråk pä ersättning efter vad i 9 § stadgas, skall han, såframt de handlingar, varom A 16 kap. 12 § förmäles, överlämnats till honom efter vad där sägs,'inom ett är där­efter väcka talan om anspråket, el­ler vare sin talan förlustig. Vad så­lunda stadgats skall ej äga tillämp­ning, om den avgående förmynda­ren gjort sig skyldig till brottsligt ■ förfarande.

14 kap. Om vård av omyndigs rätl i oskiftat bo


Vill en omyndig, sedan han blivit myndig, eller en ny förmyndare göra anspråk på ersättning enligl 9 §, skall han, om de handlingar som anges i 16 kap. 12 § har över­lämnats lill honom, inom etl år där­efter väcka talan om anspråket. / annat fall har han förlorat sin rätt till talan. Vad som nu har sagts gäller inte om den avgående för­myndaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Första stycket tillämpas även i fråga om talan mot god man eller förvaltare.

14 kap. Om vård av rätl i oskiftat bo vid förmynderskap, godman­skap och förvaltarskap


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


I


Har omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagan­de av vad nedan stadgas, värda den omyndiges rätl i boet.

15 kap.  Om förmyndares förvalt­ning av omyndigs egendom

20


Har en omyndig del i oskiftal bo, skall förmyndaren, med iakttagan­de av vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.

Vad som föreskrivs i delta kapitel ifråga om förmyndare gäller också ifråga om gode män och förvaltare som har att förvalla del i oskiftat ho. Vad som föreskrivs beträffande omyndig skall därvid gälla den som har god man eller förvaltare.

15 kap. Om förmyndares, gode mäns och förvaltares egendoms­förvaltning

Vad som föreskrivs i 1-18 M om förmyndares förvaltning skall gälla också i fråga om godmanskap och förvaltarskap.


21 §

Gode män och förvaltare är be­rättigade att efter uppdragets slut­förande eller, om uppdraget varar längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt arvode för uppdraget samt ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmynda­ren. Denne bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter skall utgå av medel som tillhör den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser. Arvode och ersättning som ej skall utgå av så­dana medel skall betalas av kom-

munen.

22 §


Har egendom i dödsbo, vilken har förvaltats av en god man som avses i 11 kap. 3 §, efter preskrip­tion av rätt att ta arv eller testa­mente eller annars tillfallit allmän­na arvsfonden, gäller i fråga otn egendomens försäljning . lagen (1921:281) om allmänna arvsfon­den.


22


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


16 kap. Om förmyndares redovis­ningsskyldighet'


16 kap. Om förmyndares, gode mäns och förvaltares redovisnings­skyldighet


2§


När egendom, som skall stå un­der förmyndarens förvaltning, förs­ta gången tillfaller underårig, skall förmyndaren inom en månad däref­ter till överförmyndaren ingiva för­teckning över egendomen. Varder den som uppnått myndig ålder för­klarad omyndig skall förmyndaren, inom tre månader från det förmyn­derskapel inskrevs, till överförmyn­daren ingiva förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförklaringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under för­myndarens förvaltning, skall för­teckning över denna egendom in­givas fill överförmyndaren inom en månad därefter.

Är del andel i oskiftat bo som tillfallit omyndig, skall förteckning, varom ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte skett.


När egendom, som skall stå un­der förmyndarens förvaltning, förs­ta gängen tillfaller en underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren ge in en förteckning över egendomen.

Gode män och förvaltare som har förordnats att förvalla egen­dom skall inom två månader från det atl inskrivning ägt rum ge in en förteckning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av förordnandet. Denna skyldighet gäller inte, om förvaltningen avser andel i oskiftat dödsbo.

Förteckning sotn avges av en god man som har förordnats enligl II kap. I § behöver endast uppta den lösa egendom som den gode mannen har tagit hand om.

Har den omyndige eller den som godtnanskapet eller förvaltarskapet avser efter den tid som avses i förs­ta eller andra stycket erhållit egen­dom som skall stå underförvaltning av förmyndare, god man eller för­valtare, skall förteckning över den­na egendom ges in till överförmyn­daren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftal bo som har tillfallit en omyndig eller någon för vilken har förordtials god man eller förvaltare, skall förteckning ges in först inom en månad efter det bo­delning eller skifte har skett.

Har rätten beslutat utvidga om­fattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag när det gäller annan egendomsförvaltning än så­dan som avser andel i oskiftat bo, skall den gode mannen eller förval-


23


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


tåren inom en månad från beslutet till överförmyndaren ge in en för­teckning över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdra­get.


5r-

Före den I mars varje år avgive förmyndaren till överförmyndaren årsräkning, innefattande redogörel­se för förvaltningen under föregå­ende år eller den del av året, varun­der förmyndaren innehaft sin be­fattning. Då förmyndarens befatt­ning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till överförmyndaren avgiva slulräkning, avseende för­valtningen under del löpande året intill befattningens upphörande.

I årsräkning och sluträkning sko­la upptagas tillgångar och skulder vid början av den tid räkningen av­ser, en sammanställning av inkoms­ter och utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång.

Före den I mars varje år skall förmyndaren fill överförmyndaren avge årsräkning, innefattande redo­görelse för förvaltningen under fö­regäende år eller den del av året varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då förmyndarens be­fattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen lill överförmyndaren avge sluträkning, avseende förvalt­ningen under det löpande året intill befattningens upphörande.

I årsräkning och sluträkning skall upptas tillgångar och skulder vid början av den tid räkningen avser, en sammanslällning av inkomster och utgifter under nämnda tid saml tillgångar och skulder vid samma tids utgång.

Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även god man och förvaltare.

Har rätten inskränkt omfattning­en av en god mans eller förvaltares uppdrag, gäller reglerna om slut­räkning i fråga om den egendom som inte längre omfattas av upp­draget.

Upphör ett godmanskap enligt II kap. 1 § innan tid för avgivande av årsräkning eller sluträkning röran-, de förmynderskapel för den omyn­dige inträffar, får sluträkning rö­rande godmanskapet begränsas till alt avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall re­dogörelse för förvaltningen avges av förmyndaren även för den tid som godmanskapet har varat.

15 §

Bestämmelserna i 1, 3, 4 och 6— 14 §§ om förmyndare och förmyn-


■ Senaste lydelse 1985:941


24


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


17 kap. Om tillsyn över förmynda­res förvaltning


dåres förvaltning gäller även i frå­ga om godmanskap och förvaltar­skap.

17 kap. Om tillsyn över förvaltning som utövas av förmyndare, gode män och förvaltare


 


Upphävd genom lag 1974: 1038.


Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också i fråga om god­manskap och förvaltarskap.


19 kap.

17 §


överförmyndare och överför-myndarnämnd äro skyldiga att föra bok angående de förmynderskap och godmanskap som inskrivits och stå under deras tillsyn. Över ären­den rörande förmynderskap, vilka ej inskrivits, skall särskild förteck­ning föras.


Överförmyndare och överför-myndarnämnd är skyldiga all föra bok angående de förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap som har inskrivils och står under deras tillsyn. Över ärenden rörande de förmynderskap, som ej inskrivits, skall särskild förteckning föras.


 


20 kap. I§


I mål om faderskap, vårdnad, umgänge, underhåll och omyndig­hetsförklaring eller dess hävande fillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äk-tenskapsbalken.


I mäl om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskaps-balken.


2§


Vistas den, mot vilken talan en­ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas pä känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställaombud för sig och särskil­da skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han har förord­nats, i den mån det kan ske.

1 fråga om ersättning till god man som avses i första stycket gäl­ler vad som föreskrives i 10 kap. 13 § om ersättning åt rättegångs-biträde.


Vistas den, mot vilken talan en­ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätl i saken bevakas av god man enligt // kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan del­ges honom eller han underlåter atl ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man.

/ ett ärende om förordnande av förvaltare eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida


 


' Senaste lydelse 1987:790.


25


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

Rättegångsbalkens bestämmel- skada av att få del av handlingarna
ser otn hämtning av part äga mot- i ärendet, skall rätten förordiia en
svarande tillämpning på den som i god man enligt 11 kap. att företrä­
annan egenskap än vittne eller sak- da den enskilde i ärendet och beva-
kunnig skall höras i mål eller aren- ka hans eller hennes rätt.
de som avses i denna balk.
              En god man som avses i första

eller andra stycket skall samråda med den för vilken han har förord­nats, i den mån det kan ske. Då fråga  är om  omyndighets­förklaring, bör iakttagas alt förord­nande om skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för honom.

2a §

/ ett ärende om förordnande av förvaltare eller utvidgning av etl förvaltarskaps omfattning, där det inte föreligger fall som avses i 2 § andra stycket, skall rätten förordna ett biträde att bevaka den enskildes rätt i ärendet. Ett rättegångsbiträ­de skall också förordnas, om den som har förvaltare begär att förval­tarskapet skall upphöra eller atl dess omfattning skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte för­ordnas, otn det är uppenbart att ett bitiäde inte behövs.

2b§

. Den som har förordnats lill god man enligt 2 § eller räitegångsbi-träde enligt 2 a § har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdra­get har krävt. Kostnaden skall stanna på staten, såvida inte mot­parten till den, för vilken god man eller rättegångsbiträde har förord­nats, skäligen bör åläggas att ei-sätla staten kostnaden.

2c §

Rättegångsbalkens bestämniel-
ser om hämtning av part tillämpas
också på den som i annan egenskap
än vittne eller sakkunnig skall hö­
ras i mål eller ärende som avses i
                       26
denna balk.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:124



Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap gälla i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid skola bestämmelserna om omyn­dig, hans make och närmaste/rö/i-der, då fråga är om godmanskap som avses i 18 kap. 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fräga är om godman­skap för omyndig, har i ärende som avses i 3 § även förmyndaren sådan behörighet som anges där.


Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap gäller i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap saml för­valtare och förvaltarskap. Härvid skall bestämmelserna om omyndig, dennes make och närmaste anhöri­ga, när det är fräga om godman­skap som avses i // kap. 3 eller 4 §, gälla den för vilken god man har förordnats och dennes make och närmaste släktingar samt i fråga om förvaltarskap den för vilken för­valtare har förordnats och dennes make och närmaste släktingar. År det fråga om godmanskap för en omyndig, har i ärende som avses i 3 § även förmyndaren sådan behö­righet som anges där.



Beslut eller dom, som / mål om omyndighetsförklaring eller i ären­de om förmynderskap eller god­manskap enligl denna balk medde­las av överförmyndaren eller rät­ten, länder till efterrättelse utan hinder av att talan föres däremot. Vad som nu har sagts gäller ej rät­tens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i . oskiftal bo häves eller förmyndare eller god man dömes till utgivande av försut­tet vite.


Beslut som i ärende om förmyn­derskap, godmanskap eller förval­tarskap enligt denna balk meddelas av överförmyndaren eller rätten länder lill efterrättelse ulan hinder av all beslutet överklagas. Vad som nu har sagts gäller ej rättens avgö­rande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftal bo hävs el­ler förmyndare, god man eller för­valtare döms till utgivande av för­suttet vite.


II §


Mot beslut som underrätt har meddelat under rättegången i frågor som avses  i  6 kap.   20 §,  7 kap.

15       §, 10 kap. 14 §, II kap. 15 eller

16 § eller 18 kap. 14 §, skall talan
föras särskilt.


Beslut som tingsrätten har medde­lat under rättegängen i frågor som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller II kap. 18 §, 20 § andra stycket eller 23 § tredje stycket skall överklagas sär­skilt.


 


1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2.  Den som vid ikraftträdandet är omyndigförklarad enligl äldre bestäm­melser skall tills vidare anses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § i dess nya lydelse. Härvid skall förmyndaren anses vara förvaltare med uppdrag att vårda den enskildes angelägenheter utan begränsning av uppdraget.

3.  Förordnande av god man som har skett enligl äldre bestämmelser skall anses ha meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser i 11 kap.

4.  Om det vid ikraftträdandet pågår etl mål om omyndighetsförklaring


27


 


eller hävande av sådan förklaring, skall handläggningen fortsättningsvis    Prop. 1987/88: 124 anses avse elt ärende angående förvaltarskap.

5. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den bestämmelsen.

28


 


2 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § samt 4 kap. 2 och 11 §§ vallagen (1972:620)' skall ha följande lyddse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 2 kap.


Vid tillämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på grundval av stommarna lill mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses "som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller arton år.

Vid tillämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på grundval av stommarna till mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller aderton år och som ej på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyn­dig.

4 kap. 2§

I allmän röstlängd tas upp svensk medborgare som den I juni enligl länsskattemyndighetens personband är kyrkobokförd i valdistriktet och som har fyllt eller före den I september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år. Om en beslutad ändring i den kommunala indelningen skall träda i kraft vid följande årsskifte, tas i längden upp den som skall vara kyrkobokförd i distriktet enligt den nya indelningen.

Under de förutsättningar som i första stycket anges för svenska medbor­gare las i röstlängden upp även de utlänningar som enligt länsskattemyn­dighetens personband har varit kyrkobokförda i riket den I november de tre åren närmast före valåret.

Den som den 1 juni enligt läns­skattemyndighetens personband på grund av domstols förklaring är el­ler efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig las dock ej upp i längden.

För den som ej fyllt aderton är den I september det är röstlängden upprättas antecknas den dag dä han blir röstberättigad. För utlänningar antecknas att rösträtt ej föreligger vid val till riksdagen.

II


Svensk medborgare som ej är bo­satt i riket har rösträtt vid val till riksdagen, om han varit kyrkobok­förd här någon gäng och ej på grund av 3 kap. 2 § regeringsformen är utesluten från rösträtt.


Svensk medborgare som ej är bo­satt i riket har rösträtt vid val lill riksdagen, om han varit kyrkobok­förd här någon gäng och har upp­nått arton års ålder senast på val­dagen.


 


Lagen omtryckt 1987: 1334.


29


 


f~-Är,is.-~i........... ..,

-""a 'ag träder i kraft den , ,e„     ■                                 'P" '"/SS: 124

"'n 'januari 1989.

30


 


3 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977: 179)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § kommunallagen (1977:179) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


kap.


Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfullmäktige har den som är kyrkobokförd i kommunen och som har uppnätt aderton års ålder senast på val­dagen. Den som är omyndigförkla­rad av domstol har dock ej rösträtt. Den som ej är svensk medborgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den I novem­ber de tre åren närmast före val­året. Varje röstberättigad har en röst.


Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfullmäktige har den som är kyrkobokförd i kommunen och som har uppnått aderton års ålder senast på val­dagen. Den som ej är svensk med­borgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.


 


Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i landsting har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfullmäktige i kommun inom landstingskommunen.

Frågan huruvida rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgöres pä grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


31


 


4 Förslag till                                                  Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken dels att 2 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 2 §, 6 kap. 4 §, 7 kap. 3 § och 18 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3 kap. 2§ Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd här i landet skall vid hindersprövningen visa upp ett intyg av utländsk myndighet om sin behö­righet att ingå äktenskapet, om ett sådant intyg kan anskaffas.

Om  det  fordras   tillstånd   eller Om del fordras tillstånd fill äk-

samtycke till äktenskapet, skall be- tenskapet, skall bevis om tillståndet

vis om tillståndet eller samtycket visas upp vid hindersprövningen,
visas upp vid hindersprövningen.

6 kap.

Kan den ena maken pä gmnd av  Kan den ena maken pä gmnd av
sjukdom eller bortavaro inte själv
sjukdom eller bortavaro inte själv
sköta sina angelägenheter och fat-
sköta sina angelägenheter och fat­
tas del medel för familjens under-
tas det medel för familjens under­
håll, får den andra maken i behövlig
håll, får den andra maken i behövlig
omfattning lyfta den sjuka eller
     omfattning lyfta den sjuka eller
bortavarande makens inkomst och
bortavarande makens inkomst och
avkastning av dennes egendom
   avkastning av dennes egendom
samt kvittera ut banktillgodohavan-
samt kvittera ut banktillgodohavan­
den och andra penningmedel. Detta
den och andra penningmedel. Detta
gäller dock ej, om samlevnaden
    gäller dock ej, om samlevnaden
mellan makarna har upphört eller
mellan makarna har upphört eller
om det finns fullmäktig, förmynda-
om det finns fullmäktig, förmynda­
re el/er god man/ör den sjuka eller
re, god man eller förvaltare som
bortavarande maken.
                har rätt att företräda den sjuka el­
ler bortavarande maken ; dessa an­
gelägenheter.

Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuka eller bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens under­håll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet inte förelåg.

7 kap.

Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att egendo­men skall vara giftorättsgods.

Äktenskapsförord skall upprättas     Äktenskapsförord skall upprättas

skriftligen och undertecknas av ma-     skriftligen och undertecknas av ma­
karna eller de blivande makarna.     kärna eller de blivande makarna.
                 32


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:124


Detta gäller även om någon av dem är omyndig. I så fall skall dock för­myndarens skriftliga medgivande inhämtas.

Detta gäller även om någon av dem är underårig eller har förvaltare en­ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdra­get. I så fall skall dock förmynda­rens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

Äktenskapsförord skall registreras hos domstolen. Ett äktenskapsförord som har slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående, om det ges in till domstolen inom en månad frän det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag dä det ges in till domstolen.


li

Om den som talan enligt denna balk riktas mot saknar känt hemvist och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall dennes rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om denne underlåter att utse ombud för sig och det finns särskilda skäl att för­ordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det kan ske. I fräga om ersättning lill gode mannen gäller 10 kap. 13 § föräldrabalken.


kap. 1 §

Om den som talan enligt denna balk riktas mot saknar känt hemvist och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall dennes rätt i saken bevakas av god man enligt // kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om denne underlåter alt utse ombud för sig och del finns särskilda skäl alt för­ordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det kan ske. I fråga om ersättning till gode mannen gäller 20 kap. 2 b § föräldrabalken.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

3   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


33


5 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 och II §§, 17 kap. 2 §, 18 kap. 2 §, 19 kap. 1 och 18 §§, 20 kap. 8 § samt 24 kap. 4 och 5 §§ ärvdabalken' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


12 kap. 9§


Om nyttjanderättshavaren ge­nom vanvärd av egendomen eller genom annat otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa, må rätten pä ansökan ålägga honom alt ställa säkerhet för egen­domen eller ock förordna, att denna skall ställas under värd och förvalt­ning av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderätts­havaren uppsätligen eller av vårds­löshet tillskyndat ägaren, skall er­sättning gäldas, då nyttjanderätlen upphör eller egendomen ställes un­der vård och förvaltning av god man.


Om nyttjanderättshavaren ge­nom vanvård av egendomen eller genom annat ofillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa,/år rätten pä ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egen­domen eller också förordna, att denna skall ställas under värd och förvaltning av god man som avses i // kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderätts­havaren uppsäfiigen eller av vårds­löshet vållat ägaren, skall ersätt­ning betalas, då nyttjanderätlen upphör eller egendomen ställs un­der vård och förvaltning av god man.


II §


Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvarlå-tenskapen och egendomen, till be­tryggande av hans rätt, sättas under särskild värd, skall den, där ej an­nat följer av testamentet, ställas un­der förvaltning av god man som av­ses i 18 kap. föräldrabalken.


Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvarlå-tenskapen och egendomen, till be­tryggande av hans rätt, sättas under särskild vård, skall den, där ej an­nat följer av testamentet, ställas un­der förvaltning av god man som av­ses i 11 kap. föräldrabalken.


17 kap. 2§ Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller testamente med föreskrift om fördelning pä sätt om bröstarv är stadgat.

Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndlgförklarad utan för­myndarens skriftliga samtycke.

En underårig får inte avsäga sig

arv. Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget får inte avsäga sig arv ulan förval­tarens skriftliga samtycke.


Balken omtryckt 1981:359.


34


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


Där ej annat framgär av omstän­digheterna, gäller arvsavsägdse ock mot arvinges avkomlingar.


Om något annat inte framgår av omständigheterna, gäller arvsavsä­gdse också mot arvinges avkom­lingar.


18 kap.


Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodeläga­re eller av den som i annat fall har atl förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av för­myndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som samman­bodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast underrätta övriga del­ägare om dödsfallet och, om det be­hövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätten enligt 18 kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också ef­terlevande make som inte är del­ägare.


Till dess atl egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodeläga­re eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av för­myndare, syssloman eller annan, värdas av delägare som samman­bodde med den avlidne eller annars kan la hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast underrätta övriga del­ägare om dödsfallet och, om det be­hövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätlen enligt // kap. föräldrabalken. Vad som har sagts om delägare gäller också ef­terlevande make som inte är del­ägare.


Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen saml tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller förhållandel pä annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.


19

Då dödsbodelägare begär del, skall rätten förordna, att egendo­men skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse nå­gon atl i sådan egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsett att i avseen­de å förvaltningen träda i arvingars och universella testamenlstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall ock med­delas på begäran av den som erhål­lit legat eller äger föra talan om full­görande av ändamålsbestämmelse, där del prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verk-


kap. 1 §

Då dödsbodelägare begär del, skall rätten förordna, all egendo­men skall avträdas lill förvaltning av boutredningsman, saml utse nå­gon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamenlstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas pä begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbe­stämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamälsbestäm-


35


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


Prop. 1987/88: 124


 


ställande, eller på begäran av bor­genär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det måste antagas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodel­ägare eller den som erhållit legat omyndig eller har enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken god man förordnats för honom, skall döds­boet avträdas till förvaltning av bo­utredningsman, om överförmynda­ren begär det och rätlen finner skäl därtill.

Skall enligt testamente egendo­men vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexe­kutör ej utsedd eller kan den utsed­de ej utföra uppdraget, skall rätten, då ansökan göres av någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhälllandet eljest varder kunnigt, meddela beslut som i första stycket sägs.

Beslut enligt denna paragraf må grundasyämvö/ å testamente som ej vunnit laga kraft.


melsens verkställande, eller på be­gäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där del måste antas att dödsboet är pä obestånd eller atl sökandens rätl eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som er­hållit legat omyndig eller har enligt // kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken god man eller förvaltare förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av boutrednings­man, om överförmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill.

Skall enligt testamente egendo­men vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexe­kutör ej utsedd eller kan den utsed­de ej utföra uppdraget, skall rätten, då ansökan görs av någon vars rätl är beroende av utredningen eller förhållandet eljest blir känt, medde­la beslut som avses i första stycket.

Beslut enligt denna paragraf/år grundas även på testamente som ej vunnit laga kraft.


I8§


Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsäfiigen eller av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätl är beroende av utredningen.

Äro flera utredningsmän ersätl-ningsplikliga, svara de en för alla och alla för en. Ersättningsbelop­pet skall utredningsmännen emel­lan slutligen fördelas efter den stör­re eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last.

Om skyldighet att hos bank ned­sätta eller inbetala värdehandlingar och penningmedel, som tillkomma omyndig eller den för vilken god man förordnats, stadgas i föräldra­balken.


Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsätligen eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av utredningen.

Är flera utredningsmän ersätt-ningsplikliga, svarar de solidariskt. Ersättningsbeloppet skall utred­ningsmännen emellan slutligen för­delas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last.

Om skyldighet aU hos bank ned­sätta eller inbetala värdehandlingar och penningmedel, som tillkommer omyndig eller den för vilken god man eller förvaltare förordnals, stadgas i föräldrabalken.


 


20 kap.

Bouppteckning skall inom en må-
     Bouppteckning skall inom en må-

nad efter uppräUandet jämte  be-     nad  efter  upprättande jämte   be­styrkt avskrift för registrering in-     styrkt avskrift för registrering ges


36


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


givas till rätten i den ort där den döde skolat svara i tvistemål i all­mänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, till Stockholms tingsrätt. Åro flera bouppteckning­ar, skola de ingivas samtidigt; och skall liden härför räknas frän det den sista bouppteckningen upprät­tades.


in till rätten i den ort där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol ej sålun­da finns, till Stockholms tingsrätt. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in samtidigt; och skall tiden härför räknas från det den sis­ta bouppteckningen upprättades.


Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätlen.


Har omyndig del i boet eller/«-nes delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ingivas för varje överförmyndare som skall ha till­syn över ifrågavarande förmynder­skap eller godmanskap. Är boupp­teckningen av vidlyftig beskaffen­het, må denna avskrift omfatta en­dast erforderliga delar.

Åro ej erforderliga avskrifter in­givna, skola sådana tagas på boets bekostnad.


Har omyndig del i boel eller är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats del­ägare eller finns delägare, för vil­ken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ges in för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, behöver denna avskrift omfatta endast er­forderliga delar.

År inte erforderiiga avskrifter in­givna, skall sädana tas på boets be­kostnad.


24 kap.

Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör

delägare och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit

i avtalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader därefter,

upphöra alt gälla tre månader efter uppsägningen.


Där förmyndare eller god man deltagit i avtalet, skall vid förmyn-derskapets eller godmanskapets upphörande rätt lill uppsägning som i första stycket sägs tillkomma den fl vars vägnar avtalet slutits.


Om förmyndare, god man eller förvaltare deltagit i avtalet, skall vid förmynderskapets, godmanska­pets eller förvaltarskapets upphö­rande rätt till uppsägning som avses i första stycket tillkomma den på vars vägnar avtalet slutits.



Har, efter det avtal om samman­levnad i oskiftat bo slutits, väsent­lig ändring inträtt i de förhållanden som därvid voro avgörande, eller finnes avtalet av annan särskild or­sak ej böra bestå, må rätten på del­ägares talan förklara, att avtalet skall upphöra att gälla.

Om hävande av avtal, vars fort­satta bestånd medför äventyr för


Har, efter det avtal om samman­levnad i oskiftat bo slutits, väsent­lig ändring inträtt i de förhållanden som därvid var avgörande, eller be­finns avtalet av annan särskild or­sak ej böra beslå,/år rätten på del­ägares talan förklara, atl avtalet skall upphöra atl gälla.

Om hävande av avtal, vars fort­satta bestånd medför äventyr för


37


 


delägare som är omyndig eller för     delägare som är omyndig eller för    Prop. 1987/88: 124
vilken god man är förordnad, är     vilken god man eller förvaltare är
särskilt stadgat.
                   förordnad, är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

38


 


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


11 §'

Nuvarande lydelse

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man, som i 11 kap. 4 § lagen om förmynderskap sägs, efter preskription av rätt att taga arv eller testamente eller ock eljest tillfallit fonden, vare han plik­tig fullgöra vad enligt 8 § första stycket åligger god man, som där avses.


Föreslagen lydelse

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltas av god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken, efter preskrip­tion av rätl alt ta arv eller testamen­te eller annars tillfallit fonden, är denne skyldig att fullgöra vad som enligl 8 § första stycket åligger en god man som där avses.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Senaste Ivdelse 19.13:318.


39


 


7 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 3 § jordabalken'  skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 kap. 3§ Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger ej tillämpning, om I. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är ogiltig såsom tillkommen under sådant tvång som avses i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.


Prop. 1987/88:124


2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderät­ten grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under infly­tande av rubbad själsverksamhel.

2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderät­ten gmndats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under infly­tande av rubbad själsverksamhet eller inte hade rådighet över den fasta egendomen på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom,

3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av någon vars rätt beröres eller med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Balken omtryckt 1971: 1209.~


40


 


8 Förslag till                                                  Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom   föreskrivs    atl    4    kap.    12 §    fasfighetsbildningslagen (1970:988)' skaU ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 kap. 12 §

Om god man enligt 18 kap. 4 §   Om god man enligt // kap. 3 §

föräldrabalken behöver förordnas, föräldrabalken behöver förordnas,

skall  fastighetsbildningsmyndighe- skall  fasfighetsbildningsmyndighe-

ten anmäla detta hos rätten.       ten anmäla delta hos rätten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1971: 1035.                                                                              41


 


9 Förslag till                                                  Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 10 och :0 §§ lagen (1973: 1150) om förvaltning av samlalligheter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

10                                                                                             §
Kallelse och delgivning enligt 9 §
Kallelse och delgivning enligt 9 §
ombesörjes av den som skall hålla
ombesörjs av den som skall hålla
sammanträdet. Denne skall vidare
sammanträdet. Denne skall vidare
göra anmälan hos rätten, när god
göra anmälan hos rätten, när god
man enligt 18 kap. 4 § föräldrabal-
man enligt // kap. 3 § föräldrabal­
ken behöver förordnas.
                         ken behöver förordnas.

30 §
Styrelsen för  samfällighetsföre-
Styrelsen  för samfällighetsföre-

ning skall bestå av en eller flera le- ning skall bestå av en eller flera le­
damöter och ha sitt säte i den ort damöter och ha sitt säte i den ort
där medlemmarnas fastigheter eller där medlemmarnas fastigheter eller
huvuddelen av dessa ligger. Styrel- huvuddelen av dessa ligger. Styrel­
seledamot skall vara myndig.
        sdedamot får inte vara underårig

eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

42 Lagen omtryckt 1987: 128.


10 Förslag till                                                Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1,6, 10 a och 13 §§, 8 kap. 2 §, 10 kap. 7 §, 12 kap. 2 § och 20 kap. 14 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 kap. I§' Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

Ej må den utöva domarämbete. Ej må den utöva domarämbete,

som är omyndig eller i konkurslill-     som är i konkurstillstånd eller som
stånd.
                                          har förvaltare  enligt  11 kap.   7 §

föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar regeringen.


Valbar till nämndeman är myndig Valbar till nämndeman är svensk
svensk medborgare, som är kyrko- medborgare, som är kyrkobokförd i
bokförd i kommunen eller, i fråga kommunen eller, i fråga om nämn-
om nämndeman i hovrätt, i länet deman i hovrätt, i länet eller den del
eller den del därav som hör till hov- därav som hör till hovrätten, och
rätten, och ej fyllt sjuttio är. Lagfa- som inte är underårig eller har fyllt
ren domare, befattningshavare vid s]Utt\o år och inte heller har förval­
domstol, åklagare, polisman eller lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
advokat eller den som eljest har till ken ulan begränsning av förvaltar-
yrke att föra andras talan inför rätta uppdraget. Lagfaren domare, be-
mä ej vara nämndeman.   .
         fattningshavare vid domstol, åkla-

gare, polisman eller advokat eller den som eljest har lill yrke att föra andras talan inför rätta må ej vara nämndeman.

Ej må någon samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt. Ej må annan vägra alt mottaga uppdrag som nämndeman än den som fyllt sextio är eller eljest uppgiver giltigt hinder. Den som avgått som nämndeman vare ej skyldig att äter inträda förrän efter sex är.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10 a f Regeringen förordnar för tre år i sänder dem som skall tjänstgöra som ekonomiska experter enligl I kap. 8 § och 2 kap. 4 a §. Under treårsperio­den fär vid behov ytterligare personer förordnas för återstående del av perioden. Inträffar medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett

Senaste lydelse 1974:573.
Senaste lydelse 1976:560.
Senaste lydelse 1985:415.
                                                                                 43


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


mål en omständighet som medför ati förordnandet skall upphöra atl gälla, skall förordnandet oberoende därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågående målet.


Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk medborgare och får ej vara omyn­dig eller i konkurstillstånd.


Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk medborgare och får ej vara under­årig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld­rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.


13 §'


Domare är jävig att handlägga mål:

Domare vare jävig atl handlägga mål:

1.   Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan
vänta synnerlig nytta eller skada;

2.  om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågeriag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;

3.  om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4. om  han eller någon honom        4.  om  han eller någon honom

närstående, som avses i 2, är för­myndare eller god man för part eller eljest parts ställföresträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, för­ening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som hand­har förvaltningen av den angelägen­het målet rör;

närstående, som avses i 2, är för­myndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföre­trädare eller är ledamot av styrel­sen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menig­het är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvalt­ningen av den angelägenhet målet rör;

5.   om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synneriig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6.   om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7.   om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fatlat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8.   om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

9.   om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad alt rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.


■ Senaste lydelse 1973:240.


44


 


Lydelse enligt prop. 1987/88:26


Föreslagen lydelse 8 kap.


Prop. 1987/88: 124


Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

1.  är svensk medborgare,

2.  har hemvist i Sverige,

3.  har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,

4.  har genomgått för advokatverksamhet erforderlig prakfisk och teore­tisk utbildning,

5.  har gjort sig känd för redbarhet, och

6.     även i övrigt bedöms lämplig alt utöva advokatverksamhel.
Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag frän

antagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.


Den som är omyndig eller försalt i konkurs får inte antas till ledamot. Inte heller fär den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden atl utöva rådgivningsverksamhet.

Den som är försalt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begräns­ning av förvaltaruppdraget får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985: 354) om förbud mot yr­kesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva rådgiv­ningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller all­män åklagare eller kronofogde får inte antas lill ledamot; inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatby­rå.

10 kap.


Tvist pä grund av förmyndares eller god mans förvaltning må väc­kas vid den rätt, där förmynderska­pel eller godmanskapet är eller se­nast varit inskrivet, eller ock vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, må tvist pä grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltning­en förts.


Tvist på gmnd av förmyndares, god mans eller förvaltares förvalt­ning/år väckas vid den rätt där för­mynderskapel, godmanskapet eller förvaltarskapet år eller senast varit inskrivet, eller också vid rätlen i den ort där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist pä grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort där förvaltning­en förts.


12 kap. 2§' Såsom ombud må ej bmkas annan än den som rätten med hänsyn fill redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet.


- Senaste lydelse 1956:230.


45


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:124


Ombud skall vara svensk medborgare med hemvist inom riket; dock må även annan bmkas såsom ombud, om rätten med hänsyn till målets beskaf­fenhet och övriga omständigheter finner det lämpligen kunna ske.


Ej må den vara ombud, som är omyndig eller i konkurstillstånd.


Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget.


20 kap. 14 §'


Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej rå­der, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, äge hans ställföre­trädare angiva brottet eller tala därå. Rör brottet den omyndiges person, äge den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap. 2-5 §§ är stad­gat om part och ställföreträdare i tvistemål äge motsvarande tillämp­ning beträffande målsägande, även om han ej för talan.

Om rättegångsombud för måls­ägande gälle vad i 12 kap. är stad­gat.


Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej rå­der, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, får hans ställföre­trädare angiva brottet eller tala därå. Samma rätt har en förvaltare enligt föräldrabalken för en målsä­gandes räkning när brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens uppdrag. Rör brottet den omyndiges person, får den som har vårdnaden om ho­nom angiva brottet eller tala därå. Vad i II kap. 2-5 §§ är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål tillämpas beträffande målsägande, även om han ej för talan.

Om rättegångsombud för måls­ägande gäller vad i 12 kap. är stad­gat.


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


■ Senaste lydelse 1974:239.


46


 


11  Förslag till                                               Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av   Underrätt är vid handläggning av
ärende domför med en lagfaren do-
    ärende domför med en lagfaren do­
mare, om ej annat följer av vad som
   mare, om ej annat följer av vad som
föreskrives nedan i denna paragraf
     föreskrivs nedan i denna paragraf

Vid annan handläggning än som      Vid annan handläggning än som

sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava      sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den

den sammansättning som anges i       sammansättning som anges i tredje

tredje stycket,                           stycket,

om ärendet är tvistigl,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1.    tillstånd till äktenskap enligt 2   I. anordnande, upphörande eller
kap. 2 § äktenskapsbalken,                   ändring av förvaltarskap enligt 11

kap. 7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2.  talan mot överförmyndares beslut,

3.  nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4.  förvaltning av stiftelse, eller

5.  tillstånd fill viss förvallningsätgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva all tjänstemän som inte är lagfarna får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet och som avser

1.   förordnande eller entledigande   I. förordnande eller entledigande
av förmyndare eller god man,              av förmyndare, god man eller för­
valtare,

2.  inskrivning av förmynderskap      2. inskrivning av förmynderskap, É-Z/er godmanskap,                                godmanskap eller förvaltarskap,

3.  avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och för­ordnande eller entledigande av boutredningsman,

4.  förordnande av bodelningsförrättare,

5.  förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller

6.  dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a § nämnda lag.


Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Senaste lydelse 1987: 1109.


47


 


12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924; 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrivs alt 15 § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandhngar' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


15 §

Nuvarande lydelse

Vad i denna lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av värdehandlingar, som till­höra den, för vilken god man för­ordnats efter vad i 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken stadgas, så ock i fräga om medel, som för hans räk­ning innestå hos bank och ej må uttagas ulan överförmyndarens till­stånd.


Föreslagen lydelse

Vad som föreskrivs i denna lag skall tlllärnpas även i fråga om vård av värdehandlingar som tillhör den, för vilken god man enligl 11 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken eller förval­tare enligt samma balk har förord­nats, liksom i fråga om medel som för sådan persons räkning står inne hos bank och inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Lagen omtryckt 1976:616.


48


 


13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs aft 9, 12 och 19 §§ lagen (1904:48 s. I) om sam­äganderätt skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



nings-gode

I sammanhang med förordnande om offentlig auktion bestämme rät­ten ock, där sådant av någon del­ägare yrkas, ett pris, varunder god­set ej må försäljas. Är fråga om för­säljning av fastighet, däri omyndig har del, skall sådant pris utsättas, ändå att yrkande därom ej fram-ställes.

av

I     övrigt     varde villkoren     bestämda mannen.


I samband med ett förordnande om offentlig auktion skall rätlen också, om det yrkas av någon del­ägare, bestämma elt pris under vil­ket godset inte får försäljas. Är det fräga om försäljning av en fastighet, i vilken en omyndig har del eller som till någon del omfattas av ett förvaltarskap enligl föräldrabal­ken, skall ett sådant pris bestäm­mas, även om det inte yrkas av nå­gon.

I övrigt skall försäljnings­villkoren bestämmas av gode mannen.


12 §'


Åro samtliga delägare vid auktio­nen tillstädes och varda de överens om antagande eller förkastande av anbud, som å auktionen göres skall vid deras beslut bero; dock att, där fråga är om fastighet, vari omyndig har del, försäljning ej må ske, utan den omyndiges andel varder betald efter det enligt 9 § utsatta pris.

Varda delägarna ej ense, efter ty nyss är sagt, gälle högsta anbudet såsom antaget, där det ej understi­ger pris, som enligt 9 § må vara utsatt. Är lott i samfälld fastighet särskilt intecknad och uppgår den på sådan lott belöpande atidel i den bjudna köpeskillingen icke till be­loppet av den gäld, för vilken lotten på gmnd av inteckning häftar, må ej anbudet antagas, med mindre ägare av övriga lotter det medgiva; dock alt vad sålunda föreskrivits


Om samtliga delägare är närva­rande vid auktionen och de är över­ens om att anta eller förkasta ett anbud som lämnas på auktionen, gäller deras beslut. År det fräga om en fastighet, för vilken rätten utan yrkande enligt 9 § skall bestämma ett visst lägsta pris, får försäljning dock inte ske om inte den omyndi­ges andel eller den andel som om­fattas av elt förvaltarskap enligt föräldrabalken blir betald enligl det bestämda priset.

År delägarna ej ense, gäller högs­ta anbudet såsom antaget, om del ej understiger det pris som har be­stämts enligt 9 §. Är lott i samfälld fastighet särskilt inlecknad och uppgår den pä sådan lott belöpande andelen i den bjudna köpeskillingen icke lill beloppet av den gäld, för vilken lotten pä grund av inteckning häftar, får anbudet inte antas, om inte ägare av övriga lotter medger det. Vad som nu liar sagts gäller dock inte, om försäljningen avser


 


' Senaste lydel.se 1907:83 s. 3.

4   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


49


Nuvarande lydelse

icke äger tillämpning, där försälj­ningen avser alt frän två eller flera hemmanslotter avsöndra mark, som varit till ständigt ryttare-, sol­dat- eller bätsmanstorp anslagen.


Föreslagen lydelse

alt från två eller flera hemmanslol-ter avsöndra mark, som varit ansla­gen till ständigt ryttare-, soldat- el­ler båtsmanstorp.


Prop. 1987/88: 124


19 §-

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet, som avses i lagen (1973: 1150) om Förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i nägot fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jakt värdsområde, bestående av allenast en faslighet, eller av fiskevårds-område, omfattande allenast en fastighet eller del till allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingätt överenskommelse om part­rederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna i   15 kap.   15 §    Bestämmelserna i   15 kap.   15 §

föräldrabalken skall inte tillämpas i     föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligl denna     fräga om försäljning enligl denna

lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

lag av samfälld fast egendom, som lill någon del ägs av omyndig eller omfattas av ett förvaltarskap enligt föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


- Senaste lydelse 1987:796.


50


 


14 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrivs alt 22 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

22 §
Där  fullmaklsgivaren förklaras
      Om fullmaktsgivaren får en för-

omyndig eller kommer under an- valtare enligt föräldrabalken, har
nans målsmanskap, have rätts- en rättshandling som fullmäktigen
handling, som fullmäktigen företa- företar och som omfattas avförval-
ger, icke större verkan än den skul- tårens uppdrag inte större verkan
le haft, om fullmaktsgivaren själv än den skulle ha haft, om fullmakts-
företagit densamma.
                    givaren själv hade företagit rätts­
handlingen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

51


 


15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 81) om skuldebrev

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1936: 81) om skuldebrev skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


17 §


Ändå att ny borgenär är i god tro, må gäldenären mot honom göra gäl­lande:

all skuldebrevet är förfalskat, el­ler å gäldenärens vägnar utfärdat av någon som därtill saknade behö­righet, eller ogilfigt såsom tillkom­met under tvång varom sägs i 28 § lagen om avtal, eller såsom utfär­dat av någon som var omyndig eller handlade under inflytande av rub­bad själsverksamhel; eller

atl skuldebrevet dödats eller be­talning fullgjorts genom fordrings­beloppets nedsättande i allmänt förvar, eller att borgenären / följd av preskription eller proklama för­lorat sin talan, eller att skuldförhål­landet ändrats genom tvångsac­kord.


Även om en ny borgenär är i god tro,/år gäldenären mot honom göra gällande att skuldebrevet är förfals­kat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som sakna­de behörighet till det eller att del är ogiltigt på grund av att det har kommit lill under sådant tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gäl­lande att skuldebrevet har utfär­dats av någon som var omyndig el­ler handlade under inflytande av mbbad själsverksamhel eller inte hade rätt atl utfärda skuldebrevet på grund av atl en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom.

Slutligen får gäldenären även mot en godtroende borgenär åbero­pa att skuldebrevet har dödats eller atl betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller alt borgenären på grund av preskription eller prok­lama har förlorat sin talan eller alt skuldförhållandet har ändrats ge­nom tvångsackord.


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


52


 


16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3§'

När ansökan om äktenskapsskillnad eller anmälan enligt 9 kap. I § andra stycket äktenskapsbalken har gjorts, fär vardera maken ansöka om kallelse på egna eller andra makens okända borgenärer.


Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.


Kallelse på okända borgenärer får också sökas av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken.



En borgenär, som inte är uppta­gen i förteckningen över kända bor­genärer och som underlåter att an­mäla sin fordran inom den före­skrivna tiden, föriorar rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett pä ansökan av för­myndare, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället förmynda­ren. Anmälan behövs inte, om bor­genären inom anmälningstiden åbe­ropar sin fordran i gäldenärens kon­kurs eller i förhandling om offent­ligt ackord.


En borgenär, som inte är uppta­gen i förteckningen över kända bor­genärer och som underlåter alt an­mäla sin fordran inom den före­skrivna fiden, förlorar rätten atl kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt lill den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett på ansökan av god man eller förvaltare enligt föräldra­balken, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället gode mannen eller förvaltaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmäl­ningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs eller i för­handling om offentligt ackord.


Förlust av rätten att kräva ut en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och annan tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Senaste lydelse 1987:810.


53


 


17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 8 och 10 §§ samt 20 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lyddse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


16


kap.


 


Försäkrad som åtnjuter förtids­pension enligt 7 kap. I § första stycket är skyldig att, om hans ar­betsförmåga väsenfiigt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä­lan härom hos allmän försäkrings­kassa. Motsvarande skall beträffan­de försäkrad, vars rätl till förlids-pension grundals pä varaktig ar­betslöshet, så ock den som åtnjuter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmäl­ningsskyldigheten förmyndaren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.


Försäkrad som åtnjuter förlids-pension enligl 7 kap. I § första stycket är skyldig all, om hans ar­betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä­lan härom hos allmän försäkrings­kassa. Motsvarande skall beträffan­de försäkrad, vars rätl lill förtids­pension grundats på varaktig ar­betslöshet, sä ock den som äljnuter änkepension eller förmän enligl 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätlen till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmäl­ningsskyldigheten förmyndaren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabal­ken, har denne motsvarande skyl­dighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl,/år pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.


10 §


Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antagas atl han avlidit, äga hans efterievande åtnjuta familjepension enligt denna lag. Såsom villkor för utbetalning av pension må dock krävas förkla­ring på heder och samvete av efter­levande att denne saknar varje un­derrättelse om den bortovarande. I fråga om omyndig må sådan förkla­ring infordras från hans förmynda­re. Finnes den bortovarande seder­mera vara vid liv, skall pension ej vidare utgå.


Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antas att han avlidit, har hans efterlevande rätt till familjepension enligl denna lag. Såsom villkor för utbetalning av pension får dock krävas förkla­ring pä heder och samvete av efter­levande att denne saknar varje un­derrättelse om den bortavarande. I fräga om omyndig/år sådan förkla­ring infordras från hans förmynda­re. Förklaring kan också infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabal­ken.  Visar del sig sedermera att


 


Lagen omtryckt 1982: 120.


54


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


den bortavarande är vid liv skall pension ej vidare utgå.

20 kap. 8§


Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av rege­ringen eller, efter regeringens be­stämmande, av riksförsäkringsver­ket, lämna de uppgifter, som äro av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.


Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av rege­ringen eller, efter regeringens be­stämmande, av riksförsäkringsver­ket, lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är o-myndig eller har god man eller för­valtare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om del kan an­ses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


55


 


18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 8 och II §§ lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Den som åtnjuter hustmtillägg el­ler kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans ma­kes ekonomiska förhållanden vä­sentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Ena­handa skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives i annan kommun än förut, sä ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar an­mälningsskyldigheten förmynda­ren. Uppbäres förmånen av myn­dighet eller av annan person än den pensionsberättigade eUer dennes förmyndare, år jämväl sådan myn­dighet eller person anmälningsskyl­dig.


Den som åtnjuter hustmfillägg el­ler kommunalt bostadstillägg är skyldig alt, om hans eller hans ma­kes ekonomiska förhållanden vä­sentligt förbättrats, ulan oskäligt dröjsmål göra anmälan om detta till den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven. Ena­handa skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskrivs i annan kommun än förut, sä ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar an­mälningsskyldigheten förmynda­ren. Om den sotn uppbär förmånen har en god man eller förvaltare en­ligt föräldrabalken, har denne mot­svarande skyldighet att göra anmä­lan, om det kan anses ingå i upp­draget. Uppbärs förmånen av myn­dighet eller av annan person än den pensionsberättigade eller dennes förmyndare, gode man eller förval­tare, år även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.


II


Ansökan om förmän enligt denna lag skall innehålla nödiga upplys­ningar för bedömande av sökan­dens rätt ävensom en av sökanden och, om han är gift, hans make underskriven förklaring på heder och samvete att de lämnade upplys­ningarna äro med sanningen öve­rensstämmande. För omyndig sö-


Ansökan om förmån enligl denna lag skall innehålla nödiga upplys­ningar för bedömande av sökan­dens rätt samt en av sökanden och, om han är gift, hans make undersk­riven förklaring på heder och sam­vete att de lämnade upplysningarna är med sanningen överensstäm­mande. För sökande som är omyn-


 


' Lagen omtryckt 1976: 1014.  Senaste lydelse 1987:207.


56


 


Nuvarande lydelse

kände skall förklaringen avgivas av förmyndaren.


Föreslagen lydelse

dig eller har god man eller förvalta­re enligt föräldrabalken skall för­klaringen avges av förmyndaren el­ler, om det kan anses följa av upp­draget, av gode mannen eller för­valtaren.


Prop. 1987/88: 124


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


57


 


19 Förslag till                                                Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § studiestödslagen' (1973: 349) skall ha följande lydelse.

9 kap. 2§

Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15-19 §§. 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap. 44 § och 7 kap. 17 a §.

Avser återkrav enligt första eller Avser återkrav enligt första eller

andra stycket studiehjälp enligt 3 andra stycket studiehjälp enligt 3

kap. lill sådan studerande, som vid kap. till sådan studerande, som vid

utbetalningslillfället   var   omyndig utbelalningstillfällel  var omyndig,

på grund av ålder,  åvilar  belal- åvilar  betalningsskyldigheten   den

ningsskyldigheten den som då var som då var den omyndiges förmyn-

den omyndiges förmyndare.                                              dåre.

Pä återbetalningspliktiga studiemedel enligl 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap. och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter översti­ger statens utlåningsränla. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter del beslut om återkrav fattats. Om det finns särskil­da skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att erlägga räntan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1987:303.                                                                                  58


 


20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 12 § och 8 kap. 6 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5 kap 12 § Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas alt han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätl till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade. 1 fråga om o-myndig får sådan förklaring krävas från hans förmyndare.

Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas atl han har avlidit lill följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring pä heder och samvete av efterlevande att denne saknar vaije undertättelse om den försäkrade. I fräga om o-myndig får sådan förklaring krävas frän hans förmyndare. Förklaring kan också infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken.

Visar det sig sedermera alt den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till livränta.

8 kap. 6§


Den som har rätl till ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av bety­delse för tillämpningen av denna lag. Är den förmånsberättigade o-myndig, skall uppgifterna lämnas av förmyndaren.


Den som har rätt lill ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig atl enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av bety­delse för tillämpningen av denna lag. År den förmånsberättigade o-myndig eller har god man eller för­valtare enligt föräldrabalken för­ordnals för honom, skall uppgifter­na lämnas av förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdra­get, av gode mannen eller förvalta­ren.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Lagen omtryckt 1977:264.


59


 


21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


23 §'


Bestämmelserna i 16 kap. 12 §, 17 kap. 1 § och 20 kap. 5, 6 och 8 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäk­ring om utbetalning till annan än den pensionsberättigade, samman­träffande av förmåner, preskrip­tion, utmätningsförbud och upp-giftsskyldighel beträffande den som är omyndigförklarad tillämpas även i fråga om delpension.


Bestämmelsema i 16 kap. 12 §, 17 kap. 1 § och 20 kap. 5,6 och 8 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäk­ring om utbetalning lill annan än den pensionsberäftigade, samman­träffande av förmåner, preskrip­tion, utmätningsförbud och upp-giflsskyldighet beträffande den som har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken tillämpas även i frä­ga om delpension.


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


Senaste lydelse 1983:197.


60


 


22 Förslag till                                                Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 48 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

48 §' Uppdrag atl besluta pä socialnämndens vägnar får när det gäller föräld­rabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1  kap. 4 § föräldrabalken,

2  kap. 1,4-6, 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 9 § alt besluta all inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad utred­ning,

3  kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken, 7 kap. 7, II och 14 §§ föräldrabal­ken, dock inte befogenhet enligt 7 § att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

7 kap. 7, II och 14 §§ föräldra-   7 kap. 7, II och 14 §§ föräldra-

balken, dock inte befogenhet enligt balken, dock inte befogenhet enligl
7 § alt godkänna avtal som innefat- 7 § alt godkänna avtal som innefat­
tar åtagande att utge engångsbe- tar åtagande atl utge engångsbe­
lopp,
                                           lopp,

// kap. 16 § andra stycket föräld­rabalken.

Uppdrag att besluta pä socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25, 27 eller 28 § denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligl 9 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Senaste lydelse 1981:1244.                                                                               61


 


23 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrivs alt 4 § lagen (1944:133) om kastrering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

4§'
Kastrering må, där ej nedan an-
Kastrering får, om ej nedan an­
norlunda stadgas, företagas alle-
norlundastadgas, företas endast ef-
nast efter tillstånd av socialstyrd-
ter fillstånd av socialstyrelsen. Så­
sen. Sådant tillstånd må icke läm-
dant fillstånd/år/n/e lämnas för nå-
nas för någon, med mindre tillfålle
gon, såvida inte tillfälle att yttra
att yttra sig, där sä kan ske, beretts,
sig, där sä kan ske, har beretts, om
om han är underårig den som har
han är underårig den som har vård-
vårdnaden om honom, om han är
nåden om honom, om han är gift
omyndigförklarad hans förmynda-
hans make samt om han är intagen
re, om han är gift hans make samt
på allmän anstalt dennas läkare och
om han är intagen å allmän anstalt
                      föreståndare,
dennas läkare och föreståndare.

Pä den som har fyllt tjugotre år och är i stånd att lämna giltigt samtycke far kastrering enligt 1 § andra stycket företagas utan socialstyrelsens till­stånd, om den läkare som utför ingreppet samt någon annan läkare i den tjänsteställning regeringen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivan­de av gmnden för åtgärden på heder och samvete har förklarat förutsätt­ningarna för densamma föreligga. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är intagen i kriminalvårdsanstall, häkte eller hem som avses i lagen (1981: 1243) om värd av missbmkare i vissa fall eller som är intagen pä sjukhus med stöd av lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall.

Vid prövning som avses i andra stycket skall i tillämpliga delar iakttagas vad i första stycket andra punkten stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Senaste lydelse 1981: 1254.                                                                              62


 


24 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18§
Pafienten eller hans make, om
   Patienten eller hans make, om
makarna sammanbodde vid tiden
  makarna sammanbodde vid tiden
för intagningen, eller annan, som då
   för intagningen, eller annan, som då
stadigvarande sammanbodde med
     stadigvarande sammanbodde med
honom eller hans barn, fader, mo-
honom, eller hans barn, fader, mo­
der, syskon, förmyndare eller gode
     der, syskon, förmyndare, gode man
man fär göra ansökan om ulskriv-
  e//er/ö>va/rare får göra ansökan om
ning.
                                           utskrivning.

Ansökan hos utskrivningsnämnden göres skriftligen. Om patient som avses i 17 § andra stycket ger till känna att han icke vill vara inlagen pä sjukhuset, skall han genom överläkarens försorg underrättas om sin möj­lighet att ansöka om utskrivning och tillfälle beredas honom alt upprätta erforderliga handlingar.

Utskrivningsnämnden är icke skyldig att pröva ansökan om utskrivning förrän en månad förflutit från prövningen av tidigare ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1982:782.                                                                                 63


 


25 Förslag till

Lag om ändring i transplantationslagen (1975: 190)

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ transplantationslagen (1975: 190) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


4§


Ingrepp som avses i denna lag fär företagas på levande person om denne skriftligen samtyckt till in­greppet.

Ingrepp på den som ej fyllt ader­ton år eller som på grund av psy­kisk sjukdom, hämmad förstånds­utveckling eller psykisk abnormitet av annat slag saknar förmåga alt lämna samtycke enligt första styc­ket får ske om medicinska skäl på­kallar atl biologiskt material för transplantation läges från denne. I fall som nu nämnts fordras social­styrelsens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör tillståndsfrå­gan skall beträffande den som är underårig hans vårdnadshavare och beträffande den som lider av psy­kisk abnormitet förmyndare eller god man beredas tillfälle atl yttra sig. Tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Ingrepp får icke företagas mot givarens vil­ja-


Ingrepp som avses i denna lag fär företas på en levande person om denne skriftligen samtyckt till in­greppet.

Ingrepp på den som ej fyllt ader­ton år eller som på grund av psy­kisk sjukdom, hämmad förstånds­utveckling eller psykisk abnormitet av annat slag saknar förmåga alt lämna samtycke enligt första styc­ket fär ske om medicinska skäl på­kallar att biologiskt material för transplantation las från denne. I fall som nu nämnts fordras socialstyrel­sens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör tillståndsfrågan skall beträffande den som är under­årig hans vårdnadshavare och be­träffande den som lider av psykisk abnormitet god man eller förvaltare beredas tillfälle att yttra sig. Till­stånd fär lämnas endast om synner­liga skäl föreligger. Ingrepp får inte företas mot givarens vilja.


 


Vill någon komma i fråga som gi­vare av biologiskt material skall den läkare som enligl 3 § har rätl alt besluta om ingrepp upplysa honom och, i förekommande fall, vård­nadshavare, förmyndare eller god man om ingreppels beskaffenhet och om de risker som är förknippa­de med detta. Samtycke som avses i 4 § skall lämnas till läkaren. Den­ne skall därvid förvissa sig om all givaren har förställ innebörden av upplysningarna.


Vill någon komma i fräga som gi­vare av biologiskt material skall den läkare som enligt 3 § har rätl atl besluta om ingrepp upplysa honom och, i förekommande fall, vård­nadshavare, god man eller förvalta­re om ingreppets beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Samtycke som avses i 4 § skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om alt giva­ren har förstått innebörden av upp­lysningarna.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


64


 


26 Förslag til!

Lag om ändring i lagen (1985: 568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Härigenom föreskrivs att 6 och II §§ lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde endast om han begär det. Om han är undei" 15 är eller, i annat fall, om han up­penbart saknar förmåga att pä egen hand ta ställning i frågan, skall de särskilda omsorgerna ges pä begä­ran av vårdnadshavare, förmynda­re eller god man.


Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde endast om han begär det. Om han är under 15 år eller, i annat fall, om han up­penbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frägan, skall de särskilda omsorgerna ges på begä­ran av vårdnadshavare, förmynda­re, god man eller förvaltare enligt föräldrabalken.


II §


Landstingskommunen skall an­mäla till överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva förmyndare eller god man saml när en omyndighetsförklaring bör kunna hävas eller ett godman­skap kunna upphöra.


Landstingskommunen skall an­mäla lill överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva god man eller förvaltare samt när ett godmanskap eller förvaltarskap bör kunna upphöra eller uppdragets omfattning änd-


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

5    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


65


27 Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs all 2 kap. 23 § och 3 kap. 3 § bankrörelsclagen (1987:617) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap.

23 §

En omyndig fär utan förmyndarens tillstånd förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos en bank efter det han fyllt sexton år. Utan den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sädana medel lill förmynda­ren. Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhänderta medlen och företett bevis pä detta, får den omyndige inte vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas pä insätlningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes hos banken.


Medel som en förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldra­balken får tas ut utan överförmyn­darens tillstånd endast om det har gjorts förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket nämnda balk eller ut­taget avser ränta som stått inne kor­tare tid än ett är. Överförmyndaren kan när som helst förordna, atl ett förbehåll inte skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på be­vis eller i motbok, som har utfär­dats om insättningen. Banken är skyldig alt på begäran av överför­myndare, förmyndare eller god man utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eller som står inne, samt i förekommande fall in­tyga att meddelat tillstånd inte ut­nyttjats.


Medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar enligl föräldrabalken fär tas ut utan över­förmyndarens tillstånd endast om det har gjorts förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stycket nämnda balk eller uttaget avser ränta som stått inne kortare tid än elt år. Överför­myndare kan när som helst förord­na, att etl förbehåll inte skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som har utfärdats om insättningen. Banken är skyldig att på begäran av över­förmyndare, förmyndare, god man eller förvaltare utfärda bevis om beloppet av de medel som sätts in eller som står inne, samt i förekom­mande fall intyga atl meddelat till­stånd inte utnyttjats.


i kap. 3§


Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande, bankin­spektionen i särskilda fall fillläter annat. Den som är auktoriserad el­ler godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig, i konkurs eller underkastad näringsförbud får inte vara revisor.


Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande, bankin­spektionen i särskilda fall tillåter annat. Den som är auktoriserad el­ler godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken  utan  begräns-


66


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1987/88: 124

ning av förvaltaruppdraget får inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av bankens verksamhet fordras för uppdragels fullgörande.

Till revisor kan utses även elt auktoriserat eller ett godkänt revisionsbo­lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett aukto­riserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisions­bolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till bankens styrelse anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i ett auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i etl godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revi­sor. Bestämmelserna i 5 § om behörighet och i 13 § om rätl att närvara på stämma tillämpas pä den huvudansvarige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

67


 


28 Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987: 618)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. I §, 3 kap. 13 och 16 §§ 4 kap. 4 § samt 7 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap.

I §

Etl bankaktiebolag skall bildas av en eller flera stiftare.


Stiftarna skall vara svenska med­borgare och bosalla i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara stiftare. Att delsamma gäller den som är underkastad nä­ringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Stiftarna skall vara svenska med­borgare och bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs el­ler som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget får inte vara stiftare. All detsamma gäller den som är underkastad nä­ringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Utan hinder av andra stycket får ett bankaktiebolag bildas av ett eller flera utländska bankföretag som stiftare.

Bestämmelsema i detta kapitel gäller inte om annat följer av bestämmel­serna om fusion i 11 kap. 2 §.

3 kap. 13 §


I avstämningsbolag skall i en sär­skild förteckning på begäran ta;; upp den som med skriftlig handling visar att han, till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev, har rätt att i stället för den aktieäga­re som är införd i aktieboken lyfta utdelning och ta emot emissionsbe­vis och, vid fondemission, brev pä en ny aktie. Detsamma gäller för­myndare eller god man för en aktie­ägare eller vid konkurs konkurs­förvaltaren eller vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring av­ seende aktier kronofogdemyndig­ heten.


I avstämningsbolag skall i en sär­skild förteckning på begäran tas upp den som med skriftlig handling visar alt han, till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev, har rätt atl i stället för den aktieäga­re som är införd i aktieboken lyfta utdelning och ta emot emissionsbe­vis och, vid fondemission, brev på en ny aktie. Detsamma gäller för­myndare, god man eller förvaltare för en aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmät­ning, kvarstad eller betalningssäk­ring avseende aktier kronofogde­myndigheten.


 


I förteckningen skall för den som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enligt 10 § skall föras in i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer honom. En sådan anteckning skall avföras, när det visas att rätten har upphört.

Uppgifter ur förteckningen får inte lämnas till någon annan utan sam­tycke av den som berörs av förhållanden som har antecknats i förteckning­en.


68


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


16 §.

Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bankaktiebolaget företräda aktier skall gälla även för den som genom testamente erhållit nyttjanderätlen till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller en bestämmelse att denne skall få företräda aktierna och, för avkomsträttshavaren, att aktierna fill tryggande av dennes rätt skall sättas under särskild värd.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall pä anmälan bli införd i aktieboken. Vid införandet skall göras en anteckning om ägan­derättsförvärvet och om den rätt alt i bolaget företräda aktierna som är förenad med nyttjande- eller avkomsträtlen. I fräga om införandet av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införandet av aktieägaren. Dock skall någon påskrift om införandet inte ske pä aktiebrevet. När det styrkts att nyttjande- eller avkomsträtlen har upphört, skall en anteckning om detta göras i aktieboken.


När en god man, på gmnd av ett förordnande enligt 18 kap. 4 § förs­ta stycket 5 föräldrabalken, förvaltar akfier för en blivande ak­tieägares räkning, skall den blivan­de ägaren på anmälan av den gode mannen föras in som ägare i aktie­boken med anteckning om förvär­vet och om förordnandet.


När en god man, pä gmnd av etl förordnande enligt // kap. 3 § förs­ta stycket 5 föräldrabalken, förvaltar akfier för en blivande ak-fieägares räkning, skall den blivan­de ägaren på anmälan av den gode mannen föras in som ägare i aktie­boken med anteckning om förvär­vet och om förordnandet.


4 kap. 4§

De aktieägare som har företrädesrätt att delta i en emission har rätt att för varje aktie få ett särskilt emissionsbevis (vid nyemmission tecknings­rättsbevis och vid fondemission delbevis). Om bolaget inte är elt avstäm­ningsbolag, får de kuponger som hör till aktiebrevet användas som emis­sionsbevis. Används inte sådana kuponger som emissionsbevis, skall det i beviset anges hur många sådana bevis som skall lämnas för varie ny aktie.

Om en aktieägare använder sin företrädesrätt att delta i en emission i etl bankaktiebolag som inte är etl avstämningsbolag skall anteckning om detta göras pä det aktiebrev på vilket företrädesrätten gmndas, om inte kupong­er används som emissionsbevis.


I avstämningsbolag skall emis­sionsbevisen och, vid fondemis­sion, breven på nya aktier som till­kommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt till dem som på avstämningsdagen är införda i ak­tieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 13 §. Om dessa inte var be­rättigade att ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepappers­centralen kände till atl handlingar­na skulle komma i orätta händer el-


I avstämningsbolag skall emis­sionsbevisen och, vid fondemis­sion, breven på nya aktier som till­kommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller pä annat betryggande sätt till dem som på avstämningsdagen är införda i ak­tieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 13 §. Om dessa inte var be­rättigade att ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Delta gäller dock inte om bolaget eller värdepappers-centralen kände till att handlingar­na skulle komma i orätta händer el-


69


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


ler om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som efter omstän­ digheterna skäligen bort iakttas. Bolaget eller värdepappersccnlra-len anses inte heller ha fullgjort sir skyldighet om mottagaren var (7-myndig.


ler om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som efter omstän­digheterna skäligen bort iakttas. Bolaget eller värdepapperscentra­len anses inte heller ha fullgjort sin skyldighet om mottagaren var underårig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken förordnad att företräda honom i denna angelä­genhet.


Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen i särskilda fall tillåter något annat, bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara styrelseledamot. Alt detsamma gäl­le den som är underkastad nä­ringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

1 kap 3§' Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspekfionen i särskilda fall tillåter nägot annat, bosatta i Sverige. Den som är o-myndig eller i konkurs kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäl­ler den som är underkastad nä­ringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.


Utan hinder av forsla stycket får i ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag högst en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter vara svenska medborgare bosatta utomlands eller utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosalt här i' landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspekfio­nen får medge undantag frän vad som föreskrivs i detta stycke.

Av styrelseledamöterna fär högst en för varje påbörjat femlal vara anställd i banken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte las till de offentli­ga styrelseledamöterna eller arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligl lagen (1987; 1245) om styrelserepresenlafion för de privatanställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Senaste lydelse 1987:1248.


70


 


29 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 3 kap. 12 och 15 §§, 4 kap. 3 §, 8 kap. 4 § samt 10 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385)' skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

2          kap.
I §

Akfiebolag bildas av en eller flera stiftare. Stiftare skall vara svensk medborgare och bosalt i Sverige eller svensk juridisk person. Handelsbo­lag får dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är svensk medborgare och bosalt i Sverige. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge annan än som angivits nu att vara stiftare.

Den som är omyndig eller i kon-  Den som är underårig eller i kon-

kurs kan ej vara stiftare.              kurs eller som har förvaltare enligt

11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget kan ej vara stiftare.

3           kap.
12 §

I avstämningsbolag skall den som I avstämningsbolag skall den som
med skriftlig handling visar att han
med skriftlig handling visar all han
till följd av uppdrag eller pantsät-
till följd av uppdrag eller pantsätt-
tning eller på gmnd av villkor i tes-
ning eller på grund av villkor i testa-
lamcnte eller gåvobrev har rätl alt i
mente eller gåvobrev har rätt atl i
stället för den i aktieboken införda
stället för den i aktieboken införda
aktieägaren lyfta utdelning och
aktieägaren lyfta utdelning och
mottaga emissionsbevis och, vid
motta emissionsbevis och, vid
fondemission, brev på ny aktie på
fondemission, brev pä ny aktie pä
begäran upptagas i en särskild för-
begäran upptas i en särskild för­
teckning. Detsamma gäller förmyn-
teckning. Detsamma gäller förmyn­
dare eller god man för aktieägare
dåre, god man eller förvaltare för
eller vid konkurs konkursförvalta-
aktieägare eller vid konkurs kon-
ren eller vid utmätning, kvarstad el-
kursförvaltaren eller vid utmätning,
ler betalningssäkring avseende ak-
kvarstad eller betalningssäkring av-
fier kronofogdemyndigheten.
seende aktier kronofogdemyndig­
heten.

I förteckningen skall för den som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enligt 10 § första stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätl som tillkommer den som avses i första stycket. Sådan anteckning skall avföras, när del visas alt rätten upphört.

Uppgift ur förteckningen får ej Uppgift ur förteckningen fär ej

lämnas till annan utan samtycke av lämnas lill annan utan samtycke av

den som beröres av förhållanden den  som  berörs  av  förhållanden

som antecknats i förteckningen. som antecknats i förteckningen.

' Lagen omtryckt 1982:7.39.                                                                                 71


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:124


15 §


Vad som sägs i denna lag om ak­tieägares rätl att i bolaget företräda aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente erhållit nyttjanderätlen till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmelse alt han skall äga företräda aktierna och, beträffande avkomsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall sättas under sär­skild vård.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på an­mälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall göras anteckning om äganderättsförvärvet och om den med nyttjande- eller avkomst­rätlen förenade rätten atl i bolaget företräda aktierna. I fräga om infö­ring av nyttjande- eller avkomst­rättshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införing av ak­tieägare. Dock skall påskrift om in­föringen ej ske på aktiebrevet. När det styrkes att nyttjande- eller av­komsträtlen upphört, skall anteck­ning därom göras i aktieboken.

När god man pä grund av förord-nande jämlikt 18 kap. 4 § 5 föräldra­balken förvaltar aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare pä anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.


Vad som sägs i denna lag om ak­tieägares rätl att i bolaget företräda aktier skall gälla även beträffande den som genom testamente erhållit nyttjanderätlen till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmelse alt han skall ha rätt att företräda aktierna och, beträffande avkomsträttshava­ren, alt aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall sättas under särskild vård.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på an­mälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall göras anteckning om äganderättsförvärvel och om den med nyttjande- eller avkomst­rätlen förenade rätten att i bolaget företräda aktierna. I fråga om infö­ring av nyttjande- eller avkomst­rättshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införing av ak­tieägare. Dock skall påskrift om in­föringen ej ske på aktiebrevet. När det styrks alt nyttjande- eller av­komsträtlen upphört, skall anteck­ning därom göras i aktieboken.

När en god man på grund av för­ordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvallar aktier för blivande aktieägares räk­ning, skall blivande ägare pä anmä­lan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.


 


Aktieägare som har företrädes­rätt att delta i emission har rätt att för varje aktie fä särskilt emissions­bevis (vid nyemission tecknings­rättsbevis och vid fondemission delbevis). Är bolaget ej avstäm­ningsbolag, får lill aktiebrev höran­de kupong användas som emis­sionsbevis. Används ej kupong som emissionsbevis, skall i beviset an­ges hur många sädana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.

4 kap 3§ Aktieägare som har företrädes-räll att deltaga i emission har rätl att för varje aktie få särskilt emis­sionsbevis (vid nyemission teck­ningsrättsbevis och vid fondemis­sion delbevis). Är bolaget ej av­stämningsbolag, får till aktiebrev hörande kupong användas som emissionbevis. Användes ej kupong som emissionsbevis, skall i beviset anges hur många sådana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.


72


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:124


 


Begagnar aktieägare sin företrä­desrätt att deltaga i emission i bo­lag som ej är avstämningsbolag, skall det aktiebrev på vilket företrä­desrätten grundas förses med på­skrift härom, om ej kuponger an­vändes som emissionsbevis.

1 avstämningsbolag skall emis­sionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i rekommende­rat brev eller på annat betryggande sätt översändas till den som pä av­stämningsdagen är införd i aktiebo­ken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl an­ses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om bolaget eller vär-depapperscenlralen hade känne­dom om att handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsam­het som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas och ej heller om mottagaren var omyndig.


Begagnar aktieägare sin företrä­desrätt att delta i emission i bolag som ej är avstämningsbolag, skall det aktiebrev pä vilkel företrädes­rätten grundas förses med påskrift härom, om ej kuponger används som emissionsbevis.

1 avstämningsbolag skall emis­sionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i rekommende­rat brev eller pä annat betryggande sätt översändas till den som pä av­stämningsdagen är införd i akfiebo­ken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl an­ses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om bolaget eller vär­depapperscentralen hade känne­dom om att handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsam­het som efter omständigheterna skäligen bort iakttas och ej heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldra­balken med ett uppdrag som omfat­tar denna angelägenhet.


8 kap. 4§


Styrelseledamot och verkställan­de direktör skall vara svenska med­borgare och bosatta i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som re­geringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Med svenskt medbor­garskap jämställs medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge, Nordiska medborgare som är bosatta i något av nu angivna länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelsele­damöter är bosatta i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara styrelseledamot eller verk­ställande direktör.


Styrelseledamot och verkställan­de direktör skall vara svenska med­borgare och bosatta i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som re­geringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Med svenskt medbor­garskap jämställs medborgarskap i Danmark, Finland, Island eller Norge. Nordiska medborgare som är bosatta i något av nu angivna länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelsele­damöter är bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs el­ler som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begräns­ning av förvaltaruppdraget kan ej vara styrelseledamot eller verkstäl­lande direktör.


 


' Senaste lydelse 1984:943.


73


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

10 kap

2§'

Revisor skall vara svensk med-   Revisor skall vara svensk med-

borgare och bosalt i Sverige, om ej borgare och bosatt i Sverige, om ej
regeringen eller myndighet som re- regeringen eller myndighet som re­
geringen bestämmer för särskilt fall geringen bestämmer för särskilt fall
tillåter annat. Den som är auktori- tillåter annat. Den som är auktori­
serad eller godkänd revisor behö- serad eller godkänd revisor behö­
ver dock inte vara svensk medbor- ver dock inte vara svensk medbor­
gare. Den som är omyndig eller i gare. Den som är underårig eller i
konkurs kan ej vara revisor.
         konkurs eller som har förvaltare

enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono­miska förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet fordras för uppdragets ftillgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserat revi­sionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med god­känd revisor. Bolag som utses fill revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §§ fillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagets revisorer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1985:939.                                                                                 74 •


 


30 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974: 931)

Härigenom föreskrivs att 33 § akliefondslagen (1974: 931) skall ha följan­de lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


33 §'


I fräga om fondandelsbevis gäl­ler, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev/öreinV.? om löpande skuldebrev. Härvid är den som innehar fondandelsbevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets påskrift på bevi­set anges vara ägare lill fondandel som beviset avser likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rätl atl göra skuldebrevet gällande. På­skrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.

I fråga om fondandelsbevis gäl­ler, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev föreskri­ves om löpande skuldebrev. Härvid är den som innehar fondandels­bevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets påskrift på beviset anges vara ägare lill fondan­del som beviset avser likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rätt atl göra skuldebrevet gällande. På­skrift pä beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.

Om utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.


Utfärdas fondandelsbevis ulan utdelningskuponger och innehål ler fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är an­tecknad såsom ägare av fond andel är behörig atl uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betal­ning av utdelning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till ut delningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kän­nedom om att utdelningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständighe­terna skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var omyndig.


Utfärdas fondandelsbevis utan uldelningskuponger och innehåller fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är an­tecknad såsom ägare av fondandel är behörig alt uppbära på andelen belöpande utdelning, skall betal­ning av utdelning lill denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kän­nedom om att utdelningen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständighe­terna skäligen bort iakttagas eller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldra­balken med etl uppdrag som omfat­tar denna angelägenhet.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


Senaste lydelse 1975: 1392.


75


 


31 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. I §, 3 kap. 12 och 15 §§, 4 kap. 6 §, 8 kap. 4 § samt 10 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Ett försäkringsbolag skall bildas av en eller flera sfiftare. Stiftarna skall vara svenska medborgare och bosat:ta i Sverige eller svenska juridiska personer. Handelsbolag fär dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är svensk medborgare och bosatt i Sverige.

Den som är omyndig eller i kon-  Den som är underårig eller i kon-

kurs kan inte vara stiftare.           kurs eller som har förvaltare enligl

11 kap 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara stiftare.

3           kap.
12 §

I avstämningsbolag skall i en sär- I avstämningsbolag skall i en sär­
skild förteckning pä begäran tas
skild förteckning på begäran tas
upp den som med skriftlig handling
upp den som med skriftlig handling
visar att han till följd av uppdrag
visar att han fill följd av uppdrag
eller pantsätlning eller på gmnd av
eller pantsättning eller pä gmnd av
villkor i testamente eller gåvobrev
villkor i testamente eller gåvobrev
har rätt att i stället för den aktieäga-
har rätt att i stället för den akfieäga­
re som är införd i aktieboken lyfta
re som är införd i aktieboken lyfta
utdelning och ta emot emissionsbe-
utdelning och ta emot emissionsbe­
vis och, vid fondemission, brev på
vis och, vid fondemission, brev på
en ny aktie. Delsamma gäller för-
en ny aktie. Detsamma gäller för­
myndare eller god man för en aktie-
myndare, god man eller förvaltare
ägare eller vid konkurs konkurs-
för en aktieägare eller vid konkurs
förvaltaren eller vid utmätning,
konkursförvaltaren eller vid ulmät-
kvarstad eller betalningssäkring av-
ning, kvarstad eller betalningssäk-
seende aktier kronofogdemyndig-
ring avseende aktier kronofogde-
heten.
                                                                   myndigheten.

I förteckningen skall för den som skall tas upp i denna enligt första stycket antecknas samma uppgifter som enligt 10 § första stycket skall föras in i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer honom. En sådan förteckning skall avföras, när det visas att rätten har upphört.

Uppgifter ur förteckningen får inte lärrtnas till någon annan utan sam­tycke av den som berörs av de förhållanden som har antecknats i förteck­ningen.

15 §
Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bolaget företräda
aktier skall gälla även för den som genom testamente erhållit nyttjanderät­
len till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller en
               75


 


bestämmelse alt denne skall få företräda aktierna och, för avkomsträtts­havaren, alt aktierna lill tryggande av dennes rätt skall sättas under sär­skild vård.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken. Vid införandet skall göras en anteckning om ägan­derättsförvärvel och om den rätt att i bolaget företräda aktierna som är förenad med nyttjande- eller avkomsträtlen. I fråga om införandet av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införandet av aktieägare. Dock skall någon påskrift om införandet inte ske pä aktiebrevet. När det styrkts att nyttjande- eller avkomsträtler-na har upphört, skall en anteckning om detta göras i aktieboken.


Prop. 1987/88: 124


 


När en god man på grund av elt förordnande enligt 18 kap. 4 § 5 för­äldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in som äga­re i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.


När en god man på grund av étt förordnande enligt // kap. 3 förs­ta stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren pä anmälan av den gode mannen föras in som ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.


4 kap. 6§

De aktieägare som har företrädesrätt att delta i en emission har rätl att för varje aktie få ett särskilt emissionsbevis (vid nyemission tecknings­rättsbevis och vid fondemission delbevis). Om bolaget inte är ett avstäm­ningsbolag, fär de kuponger som hör lill aktiebrevet användas som emis­sionsbevis. Används inte sädana kuponger som emissionsbevis, skall det i beviset anges hur många sädana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.

Om en aktieägare använder sin företrädesrätt att delta i en emission i ett bolag som inte är ett avstämningsbolag, skall anteckning härom göras pä det aktiebrev på vilkel företrädesrätten grundas, om inte kuponger an­vänds som emissionsbevis.


I avstämningsbolag skall emis­sionsbevisen och, vid fondemis­sion, breven på nya aktier som till­kommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt fill dem som pä avstämningsdagen är införda i ak­tieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 12 §. Om dessa inte var be­rättigade att ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort ' sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepappers-centralen kände till att handlingar­na skulle komma i orätta händer el­ler om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som de efter om­ständigheterna skäligen bort iaktta. Bolaget eller värdepapperscentra­len anses inte heller ha fullgjort sin


I avstämningsbolag skall emis­sionsbevisen och, vid fondemis­sion, breven på nya aktier som till­kommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller pä annat betryggande sätt fill dem som på avstämningsdagen är införda i ak­tieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 12 §. Om dessa inte var be­rättigade alt ta emot handlingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepappers­centralen kände lill att handlingar­na skulle komma i orätta händer el­ler om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som de efter om­ständigheterna skäligen bort iaktta. Bolaget eller värdepapperscentra­len anses inte heller ha fullgjort sin


77


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


 


skyldighet om mottagaren var o-myndig.


skyldighet om mottagaren var o-myndig eller hade en förvaltare en­ligt föräldrabalken förordnad att företräda honom i denna angelä­genhet.


\ kap.


Styrelseledamöterna och verk­ställande direktören skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen, eller den myndighet som regeringen be­stämmer, i särskilda fall tillåter nä­got annat. Den som är omyndig el­ler i konkurs får inte vara styrelse­ledamot eller verkställande direk­tör.


Styrelseledamöterna och verk­ställande direktören skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen, eller den myndighet som regeringen be­stämmer, i särskilda fall fillåter nä­got annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förval­tare enligt II kap. 7 § föräldrabal­ken utan begränsning av förvaltar­uppdraget fär inte vara styrelsele­damot eller verkställande direktör.


10 kap.


Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller efter rege­ringens bemyndigande försäkrings­inspeklionen i särskilda fall tillåter något annat. Den som är omyndig eller i konkurs fär inte vara revisor.

Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller efter rege­ringens bemyndigande försäkrings­inspektionen i särskilda fall tillåter något annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förval­tare enligl 11 kap. 7 § föräldrabal­ken utan begränsning av förvaltar­uppdraget fär inte vara revisor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av bolagels verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktori:ierade eller godkända revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 5 och 13 §§ tillämpas pä den huvud­ansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagels revisorer.


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


78


 


32 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 8 och 47 §§ taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Ordförande i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk medbor­gare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

Ordförande i taxeringsnämnd skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha fyllt sjuttio år. Han får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget eller vara i konkurstillstånd.

Valbar till ledamot eller supple­ant i taxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till leda­mot eller suppleant i taxerings­nämnd för lokall eller särskilt taxe­ringsdistrikt skall vara mantalsskri­ven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet.

Valbar till ledamot eller supple­ant i taxeringsnämnd är svensk medborgare, som inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och inte hel­ler har förvaltare enligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget. Den som väljs till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller sär­skilt taxeringsdistrikl skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet.

Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de beskatlningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio är eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot taxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsskaltemyndighelen.

47 §' Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna lag sägs, skall fullgöras


1)   för omyndig av förmyndare el­
ler god man, som förordnats enligt
18 kap. 1 § föräldrabalken, beträf­
fande vad förmyndaren eller gode
mannen har under sin förvaltning,

2)    för sådan person, för vilken
god man förordnals enligt 18 kap. 3
eller 4 § föräldrabalken, av gode
mannen beträffande vad han har
under sin förvaltning.


1)  för omyndig av förmyndare el­ler god man, som förordnals enligt // kap. I § föräldrabalken, beträf­fande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2)  för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förord­nats enligt // kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode männen el­ler förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning.


 


' Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.  Senaste lydelse 1986: 1284.  Senaste lydelse 1974:997.


79


 


3)  för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testa-    Prop. 1987/88: 124
mentsexekulor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där

egendomen avträlts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,

4)  för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5)  för annan deklarations- eller uppgtftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet regeringen annorlunda förordnar,

6)  för aktiefond av det fondbolag, som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna saml,

7)  för annan än här ovan omföi'mäld juridisk person, som ej längre beslår, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

80


 


33 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)

Härigenom föreskrivs atl 17 kap. 9 och 10 §§, 18 kap. 2 §, 21 kap. 9 § samt 22 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


17 kap. 9§'


Ordförande i fastighetstaxerings-nämnd och av länsskattemyndighet förordnad ledamot skall vara myn­dig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i kon­kurstillstånd.


Ordförande i fastighetstaxerings­nämnd och av länsskattcmyndighet förordnad ledamot skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha fyllt sjuttio år. Han får inte heller vara i kon­kurstillstånd eller ha förvaltare en­ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdra­get.


10 §'


Valbar till ledamot eller supple­ant i fastighelslaxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighetstaxe­ringsdistriktet.

Valbar till ledamot eller supple­ant i faslighelstaxeringsnämnd är svensk medborgare, som inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och som inte heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget. Den som väljs till ledamot eller suppleant skall vara mantals­skriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighelslaxerings-distriktet.

Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de fastighetstaxeringsfrägor som ankommer pä fastighetslaxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig alt mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

18 kap. 2§ Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras


I. för omyndig av förmyndare el­ler god man, som förordnats enligt 18 kap. I § föräldrabalken, beträf­fande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning


1. för omyndig av förmyndare el­ler god man, som förordnats enligt // kap. I § föräldrabalken, beträf­fande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning


' Senaste lydelse 1986:1300. = Senaste lydelse 1981:1111.

6   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124

Rättelse: S. 89 högerspalten tillkommit; Innan           domared.


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

2.    för sådan person, för vilken 2. för sådan person, för vilken
god man förordnats enligl 18 kap. 3
god man eller förvaltare har förord-
eller 4 § föräldrabalken, av gode
näts enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 §
mannen beträffande vad han har
föräldrabalken, av gode mannen el-
under sin förvaltning
          ler förvaltaren beträffande vad han

har under sin förvaltning

3.  för dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutör, som har att förvalta den dödes egendom, dock atl där egendomen avlrätls till förvalt­ning av boutredningsman, denne har alt fullgöra deklarations- eller upp-giftsskyldighelen

4.  för dödsbo, som ej längre beslår, av den som vid lidpunkten för dödsboets upplösning haft atl förvalla boets egendom

5.  för annan deklarations- eller uppgiflsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud saml

6.  för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft alt förvalta dess angelägenheter.

21         kap.

Värderingsteknisk     ledamot     i     Värderingsleknisk     ledamot     i

länsrätt skall vara myndig svensk     länsrätt skall vara svensk medbor-
medborgare och ha sakkunskap i     gare och får inte vara underårig el-
fräga om fastighetsvärdering. Bland     ler ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
de värderingstekniska ledamöterna    föräldrabalken   utan   begränsning
skall finnas företrädd  sådan  sak-     av förvaltaruppdraget.  Han  skall
kunskap beträffande olika slag av     ha sakkunskap i fråga om faslig­
fastigheter,
                                  helsvärdering.   Bland   de   värde­
ringstekniska ledamöterna skall fin­
nas företrädd sådan sakkunskap be­
träffande olika slag av fastigheter.

Bestämmelsen i 20 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall också tillämpas beträffande värderingsleknisk ledamot.

22         kap.

Regeringen förordnar för högst fem är i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god känne­dom om fasfighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighets­taxering. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst tvä beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst tvä beträffande värde­ring av jordbmksfastighet i övrigt och minst tvä beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den lid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara     Ledamot som här sägs skall vara

myndig svensk medborgare.  Han     svensk medborgare. Han får inte
får inte vara i konkurstillstånd.
   vara underårig eller i konkurstill-                       82


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

stånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

83


 


34 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs atl  13 kap. 5 § lagen (1976:600) om offentlig anställning' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


13 kap.


Atl arbetstagare hos staten kan vara skyldig att frånträda utövning av tjänst, om han förklaras omyn­dig eller försättes i konkurs, följer av särskilda bestämmelser i lag el­ler annan författning.


Atl arbetstagare hos staten kan vara skyldig att frånträda utövning av tjänst, om han får förvaltare en­ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller försätts i konkurs, följer av särskil­da bestämmelser i lag eller annan författning.


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


Lagen omtryckt 1987: 1000.


84


 


35 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 10 och 63 §§ lagen (1977: 293) om handel med drycker skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 §

Den som är omyndig får ej bedri-  Den som är underårig eller som

va försäljning av alkoholdrycker.   har förvaltare enligt  Ilkap.   7§

föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får ej bedri­va försäljning av alkoholdrycker.

63 §


Har den som fått tillstånd till de­taljhandel med öl eller till servering av alkoholdrycker avlidit, försalls i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet el­ler förmyndaren fortsätta rörelsen, skall anmälan göras till tillstånds­myndigheten med uppgift om före­ståndare. Anmälan skall ha inkom­mit senast tvä månader efter döds­fallet respektive första borgenärs­sammanträdet eller omyndighets­förklaringen. Har anmälan ej in­kommit inom föreskriven tid, upp­hör tillståndet alt gälla den dag an-mälningsliden utgick.


Har den som fåll tillstånd fill de­taljhandel med öl eller fill servering av alkoholdrycker avlidit, försatts i konkurs eller fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget och vill dödsboet, konkursboet el­ler förvaltaren fortsätta rörelsen, skall anmälan göras till fillstånds­myndigheten med uppgift om före­ståndare. Anmälan skall ha inkom­mit senast två månader efter döds­fallet respektive edgångssaniman-trädet eller beslutet om förvaltare. Har anmälan ej inkommit inom fö­reskriven tid, upphör tillståndet atl gälla den dag anmälningstiden ut­gick.


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


85


 


36 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:989) om socialförsäkringsvä­sendet under krig och krigsfara skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5 §

Den som uppbär en förmån, som administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna, är skyldig atl ulan dröjsmål till försäkringskassan anmäla förhållanden som påverkar rätten till eller storie­ken av förmånen.


Om förmånslagaren är omyndig, åligger anmälningsskyldigheten för­myndaren. 1 fråga om den som är underårig är också vårdnadshava­ren anmälningsskyldig. Sker utbe­talning eljest fill någon annan än förmånslagaren, åligger motsvaran­de skyldighet även den till vilken förmånen betalas ut.


Om förmånslagaren är under­årig, åligger anmälningsskyldighe­ten förmyndaren och vårdnads­havaren. Om den som uppbär för­månen har en god mun eller förval­tare enligt föräldrabalken, har den­ne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Sker utbetalning eljest lill någon annan än förmånslagaren, åligger motsvarande skyldighet även den till vilken förmånen beta­las ut.


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


86


 


37 Förslag till                                                Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs alt 20 och 28 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

20 §-
Valbar lill nämndeman i kammar-
      Valbar till nämndeman i kammar-

rätt och länsrätt är myndig svensk rätt och länsrätt är svensk medbor-
medborgare, som är kyrkobokförd i gare, som är kyrkobokförd i länet
länet och inte har fyllt sjuttio år.
och som inte är underårig eller har

fyllt sjuttio år och inte heller har förvaltare enligt II kap. 7 § föräld­rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse, länsskatte-myndighet eller under länsstyrelse eller länsskattemydighet lydande myn­dighet, lagfaren domare, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke all föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig atl mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex är.

Rätlen prövar självmant den valdes behörighet.

28 §-'
Ledamöter och  föredragande  i
Ledamöter och  föredragande  i

allmän förvaltningsdomstol skall allmän förvaltningsdomstol skall
vara svenska medborgare. Den som vara svenska medborgare. Den som
är omyndig eller i konkurstillstånd är underårig eller i konkurstillstånd
får inte utöva befattning som leda- eller som har förvaltare enligt
mot eller föredragande. I fråga om // kap. 7 § föräldrabalken utan be-
nämndemän i kammarrätterna och gränsning av förvaltaruppdraget
länsrätterna gäller 20 och 21 §§.
        får inte utöva befattning som leda-

mot eller föredragande. I fråga om nämndemän i kammarrätterna och länsrätterna gäller 20 och 21 §§.

Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall ha av­lagt domared.

De som står i sådant förhällande till varandra som anges i 4 kap. 12 § rättegångsbalken fär inte samtidigt tjänstgöra som ledamöter i allmän förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen omtryckt 1981: 1323.
 Senaste lydelse 1986: 1285.
 Senaste lydelse 1986: 1285.
                                                                              87


 


38 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Ledamot och ersättare i mark-
    Ledamot och ersättare i mark-

nadsdomstolen skall vara myndig nadsdomstolen skall vara svensk
svensk medborgare. Innan ledamot medborgare och får inte vara
eller ersättare börjar tjänstgöra i underårig eller ha förvaltare enligt
domstolen, skall han ha avlagt do- 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be-
mared.
                                         gränsning  av förvaltaruppdraget.

Innan ledamot eller ersättare börjar tjänstgöra i domstolen, skall han ha avlagt domared.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1984:294.                                                                                 88


 


39 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 3 kap. I § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3 kap. I § Arbetsdomstolen består av högst tre ordförande, högst tre vice ordfö­rande samt sexton andra ledamöter.

Ledamot skall vara svensk med-      Ledamot skall vara svensk med-

borgare och fär ej vara omyndig el- borgare och får ej vara underårig
ler i konkurstillstånd. Innan leda- eller i konkurstillstånd e/Zer/la/ö/--
mot tar säte i arbetsdomstolen, valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
skall han ha avlagt domared.
        balken utan begränsning av förval-

taruppdraget. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Lagen omtryckt 1977:530.                                                                                 89


 


40 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1974:1082) om bosladsdomstol skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Ledamot    i    bostadsdomstolen
  Ledamot    i    bostadsdomstolen

skall vara svensk medborgare och     skall vara svensk medborgare och
får ej vara omyndig eller i konkurs-     får ej vara underårig eller i kon-
tillstånd,
                              kurslillslånd eller ha förvaltare en­
ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan
begränsning   av  förvaltaruppdra­
get.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i domstolen, skall han ha avlagt domar­ed.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

90


 


41 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs atl 7 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


Ledamot i patentbesvärsrätten skall vara svensk medborgare och ha avlagt domared. Den som är omyndig eller i konkurs får ej utöva befattning som ledamot.

Ledamot i palenlbesvärsrälten skall vara svensk medborgare och ha avlagt domared. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för­äldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får ej utöva be­fattning som ledamot.

Första stycket gäller även föredragande hos patentbesvärsrätten som ej är ledamot.

De som står i sådant förhållande lill varandra som sägs i 4 kap. 12 § rättegångsbalken fär ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i patentbesvärs­rätten.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


91


 


42 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 28) om försäkringsdomstolär

Härigenom föreskrivs att 9 och 13 §§ lagen (1978:28) om försäkrings-domstolar skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§'

Valbar till nämndeman i försäk­ringsrätt är myndig svensk medbor­gare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänste­man i allmän försäkringskassa eller ledamot av socialförsäkrings­nämnd, tjänsteman vid lokal skalte­myndighet eller riksförsäkringsver­ket, lagfaren domare, annan leda­mot eller tjänsteman i försäkrings­domstol, åklagare, advokat eller annan som har till yrke att föra and­ras talan inför rätta fär ej vara nämndeman.

Valbar till nämndeman i försäk­ringsrätt är svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inte är underårig eller har fyllt sjut­tio år och inte heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget. Tjänsteman i allmän försäk­ringskassa eller ledamot av social­försäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksför­säkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomslol, åklagare, ad­vokat eller annan som har lill yrke alt föra andras talan inför rätta fär ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio är eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämnde­man är ej skyldig all mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

13 §


Ledamot i försäkringsöverdom­stolen, försäkringsrätlsråd och för­säkringsrättsassessor skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som sådan ledamot el­ler som föredragande. I fråga om nämndeman gäller vad som är före­skrivet i 9 §.

Ledamot i försäkringsöverdom­stolen, försäkringsrätlsråd och för­säkringsrättsassessor skall vara svensk medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligl 11 kap 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget får ej tjänstgöra som sådan ledamot eller som föredragande. I fräga om nämndeman gäller vad som är före­skrivet i 9 §.

Ledamot och föredragande i försäkringsdomstol skall ha avlagt domar­ed.

De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 § rättegångsbalken fär ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i försäkrings­domstol.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


Senaste lydelse 1986: 147.


92


 


43 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 305 och 341 §§ sjölagen (1891: 35 s. I)'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

305 §

Sjöförklaring inom riket hålles av tingsrätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjörätlsdomslol. Behörig är den domstol som är närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt 304 §. Regeringen äger dock för viss hamn förordna att annan av sjörätlsdomstolarna skall vara behö­rig, om del är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser och övriga förhållanden.

Om annat ej följer av denna lag, gäller beträffande sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförkla-   Vid sammanträde för sjöförkla-

ring skall rätten bestå av lagfaren     ring skall rätlen bestå av lagfaren domare såsom ordförande samt två     domare såsom ordförande saml två

personer som äro kunniga och er­farna i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfa­renhet från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava utövat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en förteckning, som sjöfartsverket är­ligen upprättar för varje sjöfartsin-speklionsdistrikt. Förteckningen skall upplaga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamåls­enligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara svensk medbor­gare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej vara leda­mot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning av allmänna medel enligl bestämmelser som meddelas av re­geringen.


personer som äro kunniga och er­farna i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfa­renhet från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl pä handelsfartyg och nyligen hava utövat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna frän en förteckning, som sjöfartsverket är­ligen upprättar för varje sjöfarlsin-spektionsdislrikt. Förteckningen skall upptaga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamåls­enligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara svensk medbor­gare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har för­valtare enligt II kap. 7 § föräldra­balken utan begränsning av förval­taruppdraget får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära er­sättning av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av re­geringen.


Prop. 1987/88: 124


 


I Danmark, Finland och Norge hålles sjöförklaring för svenskt fartyg av domstol som är behörig enligl landels lag.

I övrigt hålles sjöförklaring utom riket av svensk konsul, som enligt bemyndigande av ministern för utrikes ärendena äger utföra sådan förrätt-

' Lagen omtryckt 1985: 176.


93


 


ning. Om det lämpligen kan ske, skola vid sjöförklaringen biträda två av    Prop. 1987/88: 124

konsuln tillkallade, i sjöväsendet kunniga personer, helst svenska, danska,

finska eller norska medborgare, mot vilka ej förekommer jäv som gäller

mot domare. Är i visst fall biträde av person med särskild sakkunskap

ändamålsenligt, äger konsuln tillkalla även sådan person. I ort, där behörig

svensk konsul ej finnes, hålles sjöförklaring av behörig dansk, finsk eller

norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför konsul gälla i tillämpliga delar bestämmel­serna om sjöförklaring vid domstol. Konsul äger dock ej upplaga ed eller meddela vitesföreläggande.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

341 §

För domsaga, vars tingsrätt äger upptaga dispaschmål, upprättar sjö­fartsverket åriigen en förteckning, vari upptagas minst tolv personer, som äro kunniga i handel och sjöfart och som äro skickade alt tjänstgöra som särskilda ledamöter i dispaschmål. Bland dem som upptagils i denna för­teckning utser rätten för varje mäl tre för tjänstgöring som särskilda leda­möter. Om pä grund av förfall eller Einnat hinder föreskrivet antal ledamö­ter ej kan utses frän förteckningen, utser rätten annan lämplig person att vara särskild ledamot.

Särskild    ledamot    skall    vara  Särskild    ledamot    skall    vara

svensk medborgare. Den som är svensk medborgare. Den som är
omyndig eller i konkurstillstånd fär underårig eller i konkurstillstånd
ej vara ledamot. Särskild ledamot eller som har förvaltare enligl
äger uppbära ersättning av allmän- // kap. 7 § föräldrabalken utan be­
na medel enligt beslämdser som gränsning av förvaltaruppdraget
meddelas av regeringen.
         får ej vara ledamot. Särskild leda-

mot äger uppbära ersättning av all­männa medel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

94


 


44 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1929: 145) om skiljemän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse                         Föreslagen lydelse

5§' Emot skiljemän gälle dessa jäv:

1.                                                 om han är omyndig;           I. om han är underårig eller har

förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld­rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget;

2.  om han såsom domare eller eljest å tjänstens vägnar prövat den fräga varom skiljedom äskas, om han vittnat i saken eller yttrat sig såsom sakkunnig i tvistefrågan, om han eller någon som till honom är i den skyldskap eller det svågerlag som utgör jäv mot domare äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta eller skada, eller om han är part i en lika sak;

3.  om han är med part i den skyldskap eller det svågeriag som utgör jäv mot domare, om han är parts vederdeloman eller uppenbara ovän, om han av någondera parlen åtnjuter lön eller underhäll, om han lyder under någondera partens förmanskap, om han varit part behjälplig att förbereda eller utföra hans talan i saken, eller om han mottagit eller betingat sig ersättning i strid mot vad i 23 § stadgas;

4.  om annan särskild omständighet föreligger som är ägnad all minska förtroendet till hans redlighet eller opartiskhet; samt

5.    om mot uppdragets utförande för honom möter hinder som kan
antagas bliva långvarigt.

Den, som åtnjuter lön eller underhäll av kronan, vare ej pä gmnd därav jävig såsom skiljeman i sak, däri kronan är part, såvida han icke är anställd hos eller under en myndighet, vars verksamhet saken angår.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall del ej räknas för jäv.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1936: 247.                                                                               95


 


45 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrivs att 4, 5 a och 20 §§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


Nuvarande lydelse

Rättshjälpsnämnd beslår av ord­förande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, saml fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater, en anställd på all­män advokatbyrå och en enskilt verksam. De tvä övriga skall vara svenska medborgare och myndiga.

Föreslagen lydelse

4§

Rätlshjälpsnämnd beslår av ord­förande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater, en anställd pä all­män advokatbyrå och en enskilt verksam. De tvä övriga skall vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt ]] kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltarupp­draget.

Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter för viss tid. För ordförande skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ordfö­rande äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse erforderligt antal ersättare.

5a§


För prövning av besvär i vissa fall enligt denna lag finns besvärs­nämnden för rättshjälpen. Den be­står av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytter­ligare en ledamot skall vara lagfar­na och erfarna i domarvärv. Av öv­riga ledamöter skall två vara advo­kater, en anställd på allmän advo­katbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre ledamöter skall vara svenska medborgare och tnyn-diga.

För prövning av besvär i vissa fall enligl denna lag finns besvärs­nämnden för rättshjälpen. Den be­står av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytter­ligare en ledamot skall vara lagfar­na och erfarna i domarvärv. Av öv­riga ledamöter skall två vara advo­kater, en anställd pä allmän advo­katbyrå och en enskilt verksam. Återstående tre ledamöter skall vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller ha förval­tare enligt II kap. 7 § föräldrabal­ken utan begränsning av förvaltar­uppdraget.

Regeringen utser ordföranden och övriga ledamöter för viss tid.

För de ledamöter som skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om sådan ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare. I övrigt får regeringen utse erforder­ligt antal ersättare.

Besvärsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter. 5 § andra stycket äger motsvarande tillämpning på besvärs­nämnden.


Lagen omtryckt 1983:487.


96


 


Nuvarande lyddse                       Föreslagen lydelse                     Prop. 1987/88: 124

Regeringen får förordna att besvärsnämnden skall vara delad i avdel­ningar. Vad som föreskrives om nämnd äger motsvarande tillämpning på sådan avdelning.

20 §-

Beviljas allmän rättshjälp enligl 16 §, blir den som beslutat härom biträ­de till den rätlssökande. I annat fall fär biträde förordnas pä sökandens begäran, om denne ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd kan behörigen tillvarataga sin rätt.

I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare enligt I kap. 3 a § rättegångsbalken fär biträde förordnas endast om sär­skilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning, som inte avser klander, fär biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt När biträde kan förordnas enligt

10 kap. 13 § föräldrabalken, förord-     20 kap. 2 o § föräldrabalken, for­
nas ej biträde enligt denna lag.
  ordnas ej biträde enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1987:749.                                                                                97

7    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 124


46 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:188) om arredenämnder och hyresnämnder' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2f

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och tvä andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av artendeförhållanden och den andre vara jordbruksarrendator eller, när ärendet rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller avskrivning av ärende saml vid handläggning av överklagande kan arrendenämnden bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som inte avgörs genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig Ledamot skall vara svensk med-
svensk medborgare och får ej ha borgare och får inte vara underårig
fyllt sjuttio år.
                              eller ha fyllt sjuttio år och inte hel-

ler ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning a v förvaltaruppdraget.

För ledamot i artendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestäm­melserna om ledamot gäller även ersättare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen omtryckt 1985:660.

 Senaste lydelse 1986: 1165.                                                                              98


 


47 Förslag till                                                Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i oljekrislagen (1975:197)

Härigenom föreskrivs att 10 § oljekrislagen (1975:197)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

10 §
Ledamot skall vara svensk med-        Ledamot skall vara svensk med­
borgare. Den som är omyndig eller i     borgare. Den som är underårig eller
konkurstillstånd får ej utöva befall-     i konkurstillstånd eller som harför-
ning som ledamot.
                valtare enligl 11 kap. 7 § föräldra-

balken utan begränsning av förval­taruppdraget får ej utöva befallning som ledamot.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i oljekrisnämnden, skall han ha avlagt domared.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1978:269.                                                               99


 


48 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1976: 839) om statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Ledamot i nämnden skall vara
    Ledamot i nämnden skall vara

myndig svensk medborgare.         svensk  medborgare  och får inte

vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

100


 


49 Förslag till

Lag om ändring i förfogandelagen (1978: 262)

Härigenom föreskrivs alt 20 och 26 §§ förfogandelagen (1978: 262) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Lydelse enligt prop. 1987/88:69


Föreslagen lydelse


20 §

Ledamöterna i riks värderingsnämnden utses för viss tid av regeringen.


Ledamöterna skall vara svenska medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd fär inte ut­öva befattning som ledamot. Ordfö­randen och ytterligare en ledamot skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Nuvarande lydelse


Ledamöterna skall vara svenska medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för­äldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får inte utöva befattning som ledamot. Ordföran­den och ytterligare en ledamot skall vara eller ha varit ordinarie doma­re.

Föreslagen lydelse


26 §

Ledamöterna i lokal värderingsnämnd utses för viss tid av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppdrag att vara ledamot fär bara den undandraga sig som har fyllt sextio är eller har haft sådant uppdrag i tre år eller har förhinder på grund av sin tjänst.

Ledamot skall ha allmän erfarenhet i ersättnings- och värderingsfrågor. Ledamot i lokal värderingsnämnd för visst slag av egendom skall ha ingående erfarenhet av värdering av sådan egendom.

Ledamot skall vara svensk med­borgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har för­valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra­balken Ulan begränsning av förval­taruppdraget fär ej utöva befattning som ledamot. Ej får någon samti­digt vara ledamot i riksvärderings-nämnden och lokal värderings­nämnd.

Ledamot skall vara svensk med­borgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd fär ej utöva befatt­ning som ledamot. Ej får någon samfidigt vara ledamot i riksvärde-ringsnämnden och lokal värderings-nämnd.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


101


 


50 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1934:437) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1934:437) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

31 §'
Den som är omyndig eller i kon-
    Den som är underårig eller i kon-

kurstillstånd mä ej vara fullmäktig i     kurstillständ eller som har förvalla-
riksbanken,
                          re enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken

utan begränsning av förvaltarupp­draget må ej vara fullmäktig i riks­banken.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sådan ut­ländsk bank, i vilken staten genom riksbanken eller annat organ är deläga­re.

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig gäller även vice chefen för riksbanken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1974: 569.                                                             102


 


51 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1982: 1158) om riksgäldskontoret skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I4§

Riksgäldsfullmäktige   väljs   för        Riksgäldsfullmäktige   väljs   för

riksdagens valperiod. Endast den     riksdagens valperiod. Den som är

som är myndig kan vara fullmäktig.     underårig eller som har förvaltare

Statsråd får ej vara fullmäktig.       enligl 11 kap.  7 § föräldrabalken

utan begränsning av förvaltarupp­draget kan inte vara fullmäktig. Statsråd får ej vara fullmäktig.

Riksdagen väljer en av fullmäktige att vara ordförande. Fullmäkfige väljer inom sig en vice ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

103


 


52 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs alt 4, 30 och 31 §§ lagen (1983:1092) med regle­mente för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§ Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av rege­ringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företrä­der kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare,

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av ar­betsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsu­mentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av ar­betstagare samt

i tredje fondstyrelsen tvä efter förslag av rikssammanslutningar av ar­
betsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och
tvä efter förslag av sammanslutningai" som företräder personer vilka erläg­
ger egenavgifter för tilläggspension.
Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.
För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.
Ledamöter och suppleanter skall
Ledamöter och suppleanter skall

vara myndiga och här i riket bosat-     vara här i riket bosatta svenska
ta svenska medborgare.
        medborgare   och   får   inte   vara

underåriga eller ha förvaltare en­ligl II kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltaruppdra­get.

30 §'

Fjärde fondstyrelsen skall bestå av fjorton ledamöter som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses tvä efter förslag av sammanslutningar som företräder kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efter förslag av rikssammanslutningar inom kooperationen.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall  Ledamöter och suppleanter skall

vara myndiga och här i riket bosat-     vara här i riket bosatta svenska
ta svenska medborgare.
        medborgare   och   får   inte   vara

underåriga eller ha förvaltare en­ligt II kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdra­get.

Senaste lydelse 1984: 191.                                                                                   104


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


31 §

Varje löntagarfondstyrelse skall bestå av nio ledamöter. För ledamöter­na skall finnas fyra suppleanter. Regeringen förordnar ledamöter och suppleanter.


Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och bosatta här i ri­ket. Av ledamöterna skall minst fem och av suppleanterna minst tvä företräda löntagarintressen. Vid ut­seendet av ledamöter och supplean­ter skall det tillses att lönlagar-fondstyrelserna får en regional an­knytning.


Ledamöter och suppleanter skall vara bosatta här i riket och får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget. Av ledamöterna skall minst fem och av suppleanterna minst två företräda löntagarintressen. Vid ut­seendet av ledamöter och supplean­ter skall det tillses att löntagar-fondslyrelserna får en regional an­knytning.


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


105


 


53 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 48 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk­ring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

48 §2
Ansökan   om   registrering   skall
Ansökan   om   registrering   skall

också innehålla uppgifter om kas- ocksä innehålla uppgifter om kas­
sans postadress, om styrelseleda- sans postadress, om styrelseleda­
möters, revisorers och eventuella möters, revisorers och eventuella
suppleanters fullständiga namn, suppleanters fullständiga namn,
medborgarskap och postadress medborgarskap och postadress
samt förklaring att dessa personer saml förklaring att dessa personer
e} år omyndiga.
                   ej år underåriga eller har förvaltare

enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ulan begränsning av förvaltarupp­draget.

Om en styrelseledamot eller :iuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges i ansökningshandlingen.

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firma skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant, gäller första stycket även i fråga om sådan firmatecknare.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna kassans firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansökningshandlingen, skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns. Namn­teckning skall vara styrkt av vittnen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Lagen omtryckt 1982:432.

 Senaste lydelse 1987:1255.                                                             106


 


54 Förslag till

Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. I §, 3 kap. 3 § och 4 kap. 2 § sparbanks­lagen (1987:619) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 1 §

En sparbank skall bildas av minst tjugo stiftare.


Sfiftarna skall vara svenska med­borgare och bosatta i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs får inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad nä­ringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Stiftarna skall vara svenska med­borgare och bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs el­ler som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget fär inte vara sfiftare. Att detsamma gäller den som är underkastad nä­ringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller om inte annat följer av bestämmel­serna om fusion i 7 kap. 2 §.

3 kap. 3§'


Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen i särskilda fall filialer något annat, bosatta inom sparbankens verk­samhetsområde. Den som är omyn­dig eller i konkurs kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäl­ler den som är underkastad närings­förbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Styrelseledamöterna skall vara svenska medborgare och, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspekfionen i särskilda fall tillåter något annat, bosatta inom sparbankens verk­samhetsområde. Den som är under­årig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld­rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäl­ler den som är underkastad närings­förbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Av styrelseledamöterna fär högst en för varje påbörjat femtal vara anställd i sparbanken. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas fill arbels­tagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelsere­presentation för de privatanställda.


En huvudman får inte vara 1. omyndig eller i konkurs.


4 kap.


I. underårig eller i konkurs.


 


Senaste lydelse 1987: 1249.


107


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1987/88: 124

2.  bosatt utanför sparbankens verksamhetsområde, om inte bankinspek­tionen på grund av särskilda förhällainden medger det,

3.  anställd i sparbanken, om inte reglementet uttryckligen medger detta, eller

4.  huvudman, styrelseledamot eller anställd i annan sparbank.

En huvudman får inte ha förval­tare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal­ken utan begränsning av förvaltar­uppdraget.

En huvudman, som utses av kommunfullmäktige eller landsting enligt 3 §, får inte heller vara anställd eller styrelseledamot i något annat bankak­tiebolag än Sparbankernas Bank eller i en föreningsbank eller inom lands-hypoteks- och stadshypoteksinstilulionerna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

108


 


55 Förslag till                                                 Prop- 1987/88:124

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3§ föreningsbankslagen (1987:620) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 kap.
3§'
Styrelseledamöterna   skall   vara
    Styrelseledamöterna   skall   vara

svenska medborgare och bosatta i svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om inte regeringen eller, Sverige, om inte regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen i särskilda fall bankinspektionen i särskilda fall
tillåter annat. Den som är omyndig tillåter annat. Den som är underårig
eller i konkurs kan inte vara styrel- eller i konkurs eller som harförval-
seledamot. Att detsamma gäller lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
den som är underkastad näringsför- ken utan begränsning av förvaltar-
bud följer av 6 § lagen (1986:436) uppdraget kan inte vara styrdsde-
om näringsförbud.
                       damot.  Att detsamma gäller den

som är underkastad näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i föreningsbanken, om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställfö­reträdare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningsbanken, även om stadgarna saknar föreskrift om det. Om det till en central förenings­bank finns anslutna lokala föreningsbanker, får den som är medlem i en av dessa vara styrelseledamot också i den centrala föreningsbanken.

Bestämmelsema i andra stycket gäller inte arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Av styrelseledamöterna får högst en för varje påbörjat femtal vara anställd i en föreningsbank. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas fill arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligl lagen om styrelserepre­sentation för de privatanställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1987: 1250.                                                                            109


 


56 Förslag till


Prop. 1987/88: 124


Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs aU 6 kap. 4 § och 8 kap. 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


6 kap.

4§'


Styrelseledamöterna och verk­ställande direktören skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer i särskilda fall tillåter an­nat. Med svenskt medborgarskap jämställs medborgarskap i Dan­mark, Finland, Island eller Norge. Nordiska medborgare som är bo­satta i något av dessa länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelseledamöter är bosatta i Sverige. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara styrelseledamot eller verkstäl­lande direktör.


Styrelseledamöterna och verk­ställande direktören skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer i särskilda fall tillåter an­nat. Med svenskt medborgarskap jämställs medborgarskap i Dan­mark, Finland, Island eller Norge. Nordiska medborgare som är bo­satta i nägot av dessa länder kan vara styrelseledamöter, om minst halva antalet styrelseledamöter är bosatta i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld­rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör.


Styrelseledamöterna skall vara medlemmar i föreningen, om inte stad­gama i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag är ställföreträ­dare för en medlem eller, om en juiidisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna får dock vara styrelseledamot ulan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar föreskrift om det.

Bestämmelsema i andra stycket gäller inte arbelstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentafion för de privatanställda.

8 kap.


Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller den myn­dighet som regeringen bestämmer i särskilda fall filialer annat. Den som är auktoriserad eller godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare.  Den som är


Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller den myn­dighet som regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter annat. Den som är auktoriserad eller godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare.  Den som är


 


Senaste lydelse 1987: 1247.


110


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1987/88: 124

omyndig, i konkurs eller underkas- underårig, i konkurs eller under­
låd näringsförbud får inte vara revi- kastad näringsförbud eller som har
sor.
                                   förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld-

rabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget får inte vara re­visor.

Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av föreningens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett godkänt revisionsbo­lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett aukto­riserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisions­bolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall fill ; styrelsen för den förening som revisionen avser anmäla vem som är huvud­ansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i ett auktoriserat revi­sionsbolag vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag auk­toriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 7 och 15 §§ tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör utses minst en av moderföreningens revisorer, om det kan ske.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

111


 


57 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 37 § lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 kap. 37 §

Är del sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna pä det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yftra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses fill likvidator,

Likvidator fär inte vara omyndig Likvidator får inte vara under-
eller i konkurs. En likvidator som årig eller i konkurs eller ha förval-
inte är bolagsman skall vara svensk lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
medborgare och bosatt i Sverige, ken utan begränsning av förvaltar-
om inte regeringen eller den myn- uppdraget. En likvidator som inte
dighet som regeringen bestämmer är bolagsman skall vara svensk
för etl särskilt fall tillåter något an- medborgare och bosatt i Sverige,
nal.
                                    om inte regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer för elt särskilt fall fillåter något an­nat.

Myndighets beslut enligt Ijärde stycket andra meningen överklagas hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.


 


58 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsbolag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsbolag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4§'
Generalagenten skall vara bosatt
    Generalagenten skall vara bosatt

här i riket. Han far inte vara omyn- här i riket. Han får inte vara under-
dig eller i konkurs. Om han är ut- årig eller i konkurs eller ha förval-
ländsk medborgare gäller bestäm- lare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-
mdserna i lagen (1968: 555) om rätt ken utan begränsning av förvaltar-
för utlänning och ufiändskt företag uppdraget. Om han är utländsk
att idka näring här i riket.
           medborgare gäller bestämmelserna

i lagen (1968: 555) om rätl för ufiän-ning och utländskt företag att idka näring här i riket.

Generalagentur må även innehavas av svensk aktiebolag eller ömsesi­digt försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolagsmän äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande av de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelseledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kom­manditdelägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

' Senaste lydelse 1982: 1083.                                                                           113

8   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


59 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrivs att 7, 9 ocli 18 §§ lagen (1968:555) om räft för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Näringstillstånd fär ej bevilja? ut-
     Näringstillstånd fär ej beviljas ut-

länning som är omyndig eller sOm i     länning som är underårig eller som eller utom riket är försatt i konkurs.     har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för­äldrabalken  utan  begränsning av förvaltaruppdraget eller som i eller utom riket är försatt i konkurs.


Om näringstillstånd beviljas ut- Om näringstillstånd beviljas ut­
länning som ej är bosatt här i riket, länning som ej är bosatt här i riket,
skall det finnas en föreståndare för skall det finnas en föreståndare för
näringsverksamheten. Denne utses näringsverksamheten. Denne utses
av näringsidkaren och skall vara av näringsidkaren och skall vara
myndig och bosalt här i riket.
        bosatt här i riket. Föreståndaren

får inte vara underårig eller ha för­valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra­balken utan begränsning av förval­taruppdraget.

Föreståndaren är ansvarig lör näringsverksamheten. Näringsidkaren skall utfärda fullmakt för honom att i alla frågor, som rör verksamheten här i riket, handla på näringsidkarens vägnar samt mottaga stämning för nä­ringsidkaren och själv eller genom annan tala och svara för denne.

18 §
Verkställande   direktören   skall
      Verkställande   direktören   skall

vara myndig och bosaft här i riket.       vara bosaU här i riket och får inte

vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begränsning av förvaltarupp­draget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

114


 


60 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 kap.
2§'
Revisorer   skall   vara   svenska
  Revisorer   skall   vara   svenska

medborgare och bosatta i Sverige, medborgare och bosatta i Sverige,
om inte regeringen eller den myn- om inte regeringen eller den myn­
dighet som regeringen bestämmer dighet som regeringen bestämmer
tillåter annat för särskilt fall. Den tillåter annat för särskilt fall. Den
som är auktoriserad eller godkänd som är auktoriserad eller godkänd
revisor behöver dock inte vara revisor behöver dock inte vara
svensk medborgare. Den som är svensk medborgare. Den som är
omyndig eller i konkurs kan inte underårig eller i konkurs eller som
vara revisor.
                        har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-

äldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget kan inte vara revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono­miska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den ärs-redovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandet av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbo­lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktorise­rade revisonsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisonsbo-lag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till den ärsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktorise­rad revisor; i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 § tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i elt dotterföretag bör utses minst en av moderförelagets revisorer, om det kan ske.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1985:940.                                                              115


 


61 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 5 och 6 §§ lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§ Hotell- eller pensionatrörelse, som är avsedd att samtidigt mottaga minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästmm, får drivas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten i orten. Tillstånd meddelas för hotell- eller pensionatrörelse i viss byggnad eller lägenhet.

Tillstånd skall meddelas, om det Tillstånd skall meddelas, om det
icke finnes anledning antaga att den icke finnes anledning antaga att den
som söker fillståndet skall driva rö- som söker tillståndet skall driva rö­
relsen sä att fara för allmän ordning relsen sä att fara för allmän ordning
och säkerhet uppkommer. Tillstånd och säkerhet uppkommer. Tillstånd
får ej meddelas den som är omyndig får ej meddelas den som är under-
elleri konkursfillstånd.
            årig eller i  konkurstillstånd eller

som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begräns­ning av förvaltaruppdraget.

Drives hotell- eller pensionatrörelse för vilken tillstånd fordras enligt 2 § av bolag, förening eller annan samfällighet, skall föreståndare finnas för rörelsen. Föreståndare fär utses även av tillståndshavare som är enskild person. Polismyndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare att utse före­ståndare, om särskilda skäl föreligga.

Föreståndare skall vara godkänd Föreståndare skall vara godkänd
av polismyndigheten. Utsedd före- av polismyndigheten. Utsedd före­
ståndare skall godkännas om han ej ståndare skall godkännas om han ej
är omyndig samt det icke finnes an- är underårig eller har förvaltare el­
ledning antaga att han skall utöva ligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan
rörelsen sä att fara för allmän ord- begränsning av förvaltaruppdraget
ning och säkerhet uppkommer.
samt det icke finnes anledning anta-

ga att han skall utöva rörelsen så att fara för allmän ordning och säker­het uppkommer.

Godkänd föreståndare ansvarar i fillståndshavarens ställe för att rörel­sen utövas enligt föreskrifterna i denna lag.

5 §3

Ansökan om fillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt, om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: :i99.

' Senaste lydelse 1975:599.

3 Senaste lydelse 1987: 153.                                                           116


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88: 124


b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel samt bevis alt han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelselid och yrke eller titel samt bevis att han ej är underårig eller i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan begräns­ning av förvaltaruppdraget;

c)    uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller fitel för den
som utsetts till föreståndare eller ersättare samt bevis att han ej är omyn­
dig;

d)   uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen
avses skola drivas, det största antal gäster som skall kunna mottagas
samtidigt och det största antal gästmm som rörelsen skall omfatta;

e)   om bygglov meddelats för hotellet eller pensionatet, handlingar som
visar att så har skett.

Beviljas fillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har bygglov ej meddelats och är det inte uppenbart att lov inte behövs skall beviset innehålla erinran om att bygglov kan fordras. Finns ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd föreståndare, skall i beviset anges att tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämn­den, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

6§''


Om tillståndshavare avlider, för­sattes i konkurs eller förklaras omyndig, fär rörelsen fortsättas un­der högst ett år. Fortsattes rörel­sen, skall föreståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej re­dan finnes, skall inom två månader från dödsfallet, edgångssammanlrä-det eller omyndighetsförklaringen ansökan göras om godkännande av föreståndare. Godkännes icke före­ståndaren, skall polismyndigheten lämna den som driver rörelsen fill­fälle att inom viss tid ansöka om godkännande av annan förestånda­re. Godkännes ej heller den andre föreståndaren, anses tillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.


Om tillståndshavare avlider, för­sattes i konkurs eller/år en förval­tare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal­ken utan begränsning av förvaltar­uppdraget, fär rörelsen fortsättas under högst ett är. Fortsattes rörel­sen, skall föreståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej re­dan finnes, skall inom två månader från dödsfallet, edgångssammanträ­det eller beslutet om förvaltare an­sökan göras om godkännande av fö­reståndare. Godkännes icke före­ståndaren, skall polismyndigheten lämna den som driver rörelsen till­fälle att inom viss tid ansöka om godkännande av annan förestånda­re. Godkännes ej heller den andre föreståndaren, anses fillståndet ha upphört att gälla tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.


 


" Senaste lydelse 1987:693.


117


 


Göres ej ansökan som avses i andra stycket inom föreskriven tid, anses    Prop. 1987/88: 124 tillståndet för rörelsen ha upphört aitt gälla den dag då tiden utgick.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

118


 


62 Förslag till                                                 Prop- 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984: 81) om fastighetsmäklare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5§ För att en fastighetsmäklare skall bli registrerad krävs att han

1.  är myndig och ej försatt i kon-  1. inte är underårig eller försatt i
kurs,                                                      konkurs eller har förvaltare enligt

11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget,

2.  har försäkring som täcker den skadeslåndsskyldighet intill 500000 kronor för varje skadefall som kan drabba honom om han åsidosätter sina åligganden enligt 9-13 §§,

3.  har tillfredsställande utbildning, samt

4.  i övrigt bedöms lämplig som fastighetsmäklare.

Närmare föreskrifter om villkoren för registrering och om registrerings­förfarandet meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Registreringsavgifl i form av ansökningsavgifl och årlig avgift bestäms av regenngen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

119


 


63 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1952: 166) om häradsallmänningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

23 §'
Ledamot av allmänningsstyrelse Ledamot av allmänningsstyrdse
skall vara myndig och, därest ej re- skall vara här i riket bosatt svensk
geringen för särskilt fall annat medborgare, om inte regeringen för
medgiver, här i riket bosatt svensk ett särskilt fall medger annat. Le-
medborgare.
                                damot får inte vara underårig eller

ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § för­äldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Ledamot av allmänningsstyrelse mä, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gäll till ända, skiljas frän uppdraget genom beslut av allmänningsstämman.

Avgår styrelseledamot innan den fid för vilken han blivit vald gått fill ända och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot för återstående tiden. Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå fill nästa ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen är beslutför med kvarstå­ende ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

' Senaste lydelse 1975:678.                                                                               120


 


64 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

22 §' Ledamot av allmänningsstyrelse Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara eller ekonominämnd skall vara här i myndig och, därest ej regeringen riket bosatt svensk medborgare, för särskilt fall annat medgiver, här om inte regeringen för ett särskilt i riket bosatt svensk medborgare.        fall medger annat.  Ledamot får

inte vara underårig eller ha förval­tare enligt 11 kap. 7 § föräldrabal­ken ulan begränsning av förvaltar­uppdraget.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår styrelse- eller nämndledamot innan den tid för vilken han blivit utsedd gått till ända och finnes ej suppleant, skall, där den avgångne valts av delägarna, på föranstaltande av allmänningsstyrdsen val av ny ledamot för återstående fiden ofördröjligen hållas samt, om den avgångne utsetts av länsstyrelsen, anmälan om avgången genast göras hos denna myndighet för utseende av ny ledamot för samma tid. Utan hinder av vad nu stadgats må dock med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie allmännings­stämma, såframt styrelsen eller nämnden är beslutför med kvarstående ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1975:679.                                                              121


 


65 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom föreskrivs att 49 § rennäringslagen (1971:437)' skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

49 §
Styrelsen består av ordförande
  Styrelsen består av ordförande

och ytterligare en eller flera leda-     och ytterligare en eller flera leda­
möter som utses på bystämma. Sly-     möter som utses pä bystämma. Sty­
relseledamot skall vara myndig.
    relsdedamol får inte vara under­
årig eller ha förvaltare enligt 11
kap.   7 § föräldrabalken  ulan  be­
gränsning av förvaltaruppdraget.

Styrelseledamot kan skiljas från sitt uppdrag före utgången av den tid för vilken han blivit utsedd.

Val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall anmälas till länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1985:919.                                                                                122


 


66 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1976: 997) om vattenförbund skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


32 §


Styrelse för vattenförbund skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte inom län där förbun­det har sitt verksamhetsområde. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara styrelseledamot.


Styrelse för vatlenförbund skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte inom län där förbun­det har sitt verksamhetsområde. Den som är underårig eller i kon­kurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan be­gränsning av förvaltaruppdraget kan ej vara styrelseledamot.


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.


123


 


67 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i ackordslagen (1970: 847)

Härigenom föreskrivs att 3 § ackordslagen (1970: 847) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3§ God man bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den insikt och erfaren­het som uppdraget kräver samt åtnjuta borgenärernas förtroende.

God man skall vara myndig. Till    God man/år inte vara underårig

god man får ej förordnas någon som eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
står gäldenären nära eller är bero- föräldrabalken utan begränsning
ende av honom. Den som är an- av förvaltaruppdraget. Till god
ställd vid domstol får ej förordnas man fär ej förordnas någon som står
till god man.
                         gäldenären nära eller är beroende

av honom. Den som är anställd vid domstol får ej förordnas till god man.

Om det finnes erforderligt, skall även förordnas ersättare för gode mannen. Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.

God man skall enfiedigas, om han finnes icke vara lämplig eller av annan särskild orsak bör skiljas från uppdrs:get.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

124


 


68 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966: 756)

Härigenom föreskrivs atl 3 § radioansvarighetslagen (1966:756) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3§' För varje radioprogram skall finnas en programutgivare med uppgift alt förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programulgiva-rens vilja.

Programutgivare skall vara myn- Programutgivare skall ha hemvist
dig och ha hemvist i Sverige.
        i Sverige. Han får inte vara under-

årig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken ulan be­gränsning av förvaltaruppdraget.

Programutgivare förordnas av programföretagets chef eller av annan tjänsteman hos programföretaget enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. Uppgift om vem som är programutgivare skall före sändningen av program antecknas i register, som föres hos programföretaget och är tillgängligt för allmänheten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1977:1018.                                                                             125


 


69 Förslag till                                                 Prop. 1987/88: 124

Lag om ändring i lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:460) om ansvarighet för när­radio skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§ Vaije sammanslutning, som avser att sända närradio, skall för program­verksamheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttran­defrihetsbrott. Ingenting fär sändas mot programulgivarens vilja.

Programutgivaren skall vara Programutgivaren skall ha
myndig och ha hemvist i Sverige. hemvist i Sverige. Han får inte vara
Han får inte vara i konkurstillstånd. underårig eller i konkurstillstånd
Sammanslutningen skall anmäla eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
vem som är programulgivare till föräldrabalken utan begränsning
den myndighet som prövar frågor av förvaltaruppdraget. Samman-
om fillstånd att sända närradio.
       slutningen skall anmäla vem som är

programutgivare till den myndighet
I
                                      som prövar frågor om tillstånd alt

sända närradio.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om hans uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse en ny programutgivare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

126


 


\


70 Förslag till                                                Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

17 § För den del av en radio- eller kassettidning som utgörs av en samman­ställning skall det finnas en särskild utgivare som utses av de samverkande ägarna till de periodiska skrifter ur vilka materialet hämtats.

Utgivaren skall vara myndig och        Utgivaren skall ha hemvist i Sve-ha hemvist i Sverige. Han får inte     rige. Han får inte vara underårig vara i konkurstillstånd. Ägaren till     eller i konkurstillstånd eller ha for­dan periodiska skrift som utgör den     valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-huvudsakliga förlagan till radio- el-     balken utan begränsning avförval-ler  kassettidningen   skall   anmäla     taruppdraget. Ägaren till den perio-vem som är utgivare till den myn-     diska skrift som utgör den huvud-dighel som regeringen bestämmer.       sakliga förlagan till radio- eller kas­settidningen skall anmäla vem som är utgivare till den myndighet som regeringen bestämmer.

Är utgivaren inte längre behörig eller upphör annars hans uppdrag, skall de periodiska skrifternas ägare omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas sä som nyss har sagts.


Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lagen omtryckt 1985:373.                                                              127


 


71 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:124

Lag om ändring i lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1985:1057) om ansvarighet för loka­la kabelsändningar skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3§ Den som avser att bedriva egensändningar skall för programverksamhe­ten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihets-brott. Ett lokalt kabdsändarföretag får utse en programutgivare för varje kanal. Mot programutgivarens vilja Får ingenting sändas i den verksamhet för vilken han är utsedd.

En programutgivare skall vara En programutgivare skall ha
myndig och ha hemvist i Sverige, hemvist i Sverige. Han får inte vara
Han fär inte vara i konkursfillstånd. underårig eller i konkurstillstånd
Den som skall bedriva egensänd- eller ha förvahare enligt 11 kap. 7 §
ningar skall anmäla vem som är föräldrabalken utan begränsning
programutgivare till kabelnämn- av förvaltaruppdraget. Den som
den.
                                   skall bedriva egensändningar skall

anmäla vem som är programutgiva­re fill kabelnämnden.

Om den som är utsedd fill programutgivare inte längre är behörig eller om hans uppdrag upphör, skall den som bedriver egensändningarna ome­delbart utse en ny programutgivare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

128


 


Justitiedepartementet                                    Prop- 1987/88:124

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987

Närvarande: statsråden Feldt, ordförande, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lind­qvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om god man och förvaltare 1 Inledning

De gmndläggande bestämmelserna om förmynderskap och godmanskap finns i föräldrabalken. De reformerades år 1974. De nya reglerna trädde i kraft den I januari 1976. Reformen syftade bl. a. till att inskränka använd­ningen av omyndigförklaring.

Genom tilläggsdirektiv år 1982 fick utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt i uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och godman­skap. År 1984 fördes den uppgiften över till en särskild utredare (juslifierå-det Staffan Magnusson), som har bedrivit sitt arbete under namnet förmyn­derskapsutredningen (Ju 1984:07).

Enligt 1982 och 1984 års direktiv (Dir. 1982:25 och 1984:35) gick utred­ningsuppdraget ut på alt utvärdera gällande regler om omyndigförklaring, utseende av god man och arvode lill förmyndare och gode män. I uppdra­get ingick ocksä atl överväga förenklingar i regelsystemet när det gäller förmyndares rättigheter och skyldigheter. En annan utredningsuppgift var att undersöka möjligheterna alt rationalisera handläggningen av ärenden hos domstolarna och överförmyndarna.

Genom lilläggsdirekfiv den 19 december 1985 (Dir. 1985:55) fick för­mynderskapsutredningen till uppgift att med förtur undersöka om institutet omyndigförklaring kunde avskaffas.

Utredningen avlämnade i december 1986 ddbelänkandel (SOU 1986:50) God man och förvaltare. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3 .'

Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden hänvisas till betänkandet.

' Sammanställningen av remissyttrandena har fogats vid prop.  1987/88:32 som

bilaga 3.                                                                                       129

9   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


2 Allmän motivering 2.1 Allmänna utgångspunkter


Prop. 1987/88: 124


Mitt förslag: Insfitutet omyndigförklaring avskaffas. I stället införs ett nytt institut, förvaltarskap, för att tillgodose det skyddsbehov som varit ett av mofiven för institutet omyndigförklaring.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 167-171).

Remissinstanserna: En nära nog enhällig remissopinion lillstyrker utred­ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Kammartätten i Sundsvall och överförmyndarnämnden i Kariskrona vill dock behälla institutet omyndigförklaring. Även överförmyndarnämnden i Sundsvall vill ha ett system som enligt huvudregeln innebär en total förlust av rättshandlings­förmågan.

Skälen för mitt förslag: Regler om omyndigförklaring finns i 10 kap. föräldrabalken. Reglerna innebär att den som har fyllt 18 år skall av domstol förklaras omyndig, om han pä grund av psykisk sjukdom, häm­mad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och del inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han pä annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina angelägenheter (10 kap. I §). Om en underårig befinner sig i motsvarande situafion, får rätten förklara atl han skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder (10 kap. 2 §).

Bestämmelserna om omyndigförklaring fick sin nuvarande utformning vid en omfattande reform av förmynderskapslagstiftningen år 1974 (prop. 1974:142, LU 38, rskr. 404). Tanken bakom reformen var alt omyndigför­klaringar borde begränsas sä längt mcjjligt. Del behov av bistånd i personli­ga eller ekonomiska angelägenheter som kunde finnas skulle i stället tillgo­doses genom förordnande av god man eller på annat mindre ingripande sätt. Genom reformen utvidgades också möjligheterna till sådant förord­nande. Enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken kan god man utses för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller liknande förhällande behöver bistånd med att bevaka sin rätl, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.

Omyndigförklaring innebär alltid ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Den omyndigförklarade förlorar inte bara rätten atl själv bestämma över sina ekonomiska angelägenheter. E;n omyndigförklaring medför också långtgående verkningar på områden som ligger utanför den ekonomiska rörelsefrihetens. Av särskild betydelse är att rösträtten i allmänna val går förlorad. Över huvud taget medför en omyndigförklaring som regel en stark begränsning av möjligheten atl ta egna initiativ och hävda egna åsikter. Inskränkningarna i rältshandlingsförmågan gäller även i sädana fall där omyndigförklaringen framföi" allt är motiverad för att frånta den enskilde bestämmanderätten över viss egendom. De nu beskrivna verk­ningarna inträffar inte vid förordnande av god man.


130


 


Det nuvarande systemet innebär alt omyndigförklaring närmast kommer Prop. 1987/88: 124 i fräga för personer vilkas tillstånd visserligen är sådant som anges i 10 kap. 1 § föräldrabalken men som samtidigt är så aktiva att det kan uppslå praktiska komplikationer om de får behålla sin rättshandlingsför­måga. En omyndigförklaring bhr alltså aktuell främst när risken är alltför stor att personen i fråga företar rättshandlingar som strider mot dem som en god man gör eller avser atl göra, s. k. kolliderande rättshandlingar. Om en person däremot har ett så gravt handikapp att han heh saknar förmåga att själv företa några rättshandlingar, finns del normalt inte någon anled­ning atl omyndigförklara honom. Denna skillnad kan framstå som egen­domlig, inte minst med tanke på kopplingen mdlan omyndigförklaring och förlust av allmän rösträtt.

Antalet omyndigförklaringar har minskat kraftigt sedan 1974 års reform och häller sig numera pä en låg nivå. Under tidsperioden 1976-1985 har antalet mål om omyndigförklaring sjunkit frän 201 till 35 om året. När det gäller hävanden av omyndigförklaringar skedde en uppgång närmast efter reformen. Antalet mål var 648 är 1976 och 789 år 1977. Därefter har antalet sjunkit för atl år 1985 uppgä lill 406. Trots utvecklingen mot färre omyndig­förklaringar är de omyndigförklarade ändå så pass många som ca 15000.

Rent allmänt kan sägas att en omyndigförklaring lätt uppfattas som en nedvärderande stämpel, bäde av den omyndigförklarade själv och av hans omgivning. I många fall kan en sådan förklaring få allvarliga följder för den omyndigförklarades psykiska välbefinnande. Åtgärden kan också försvåra en social anpassning. Delta gäller inte minst vissa utvecklingsstörda.

Förmynderskapsutredningen föreslär i del tidigare nämnda betänkandet (SOU 1986:50) God man och förvaltare atl institutet omyndigförklaring avskaffas. Därmed bortfaller det rösträtlshinder som en sådan förklaring innebär. Utredningen föreslär att det i stället införs ett utbyggt godmans­inslilul, kallat förvaltarskap. För att inte den hjälpbehövande skall utsättas för mer ingripande ätgärder än nödvändigt vill utredningen samtidigt att det nuvarande godmansinstitulet behålls med vissa justeringar. De allmän­na förutsättningarna för elt förvaltarförordnande skall vara desamma som vid förordnande av god man. Förvaltarskapet skall anpassas så, att det motsvarar den enskildes behov av bistånd i varje särskilt fall. Förvaltaren skall ha ensam rädighet över den egendom och de angelägenheter som omfattas av hans uppdrag.

Utredningens förslag har fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Detta gäller framför allt den gmndläggande idén att avskaffa institutet omyndigförklaring. I en del andra frågor är dock remiss­opinionen splittrad.

Det vore i och för sig länkbart atl reformera omyndigförklaringsinslitu-lel så alt vissa rättsverkningar av en omyndigförklaring tas bort. I åtskilliga länder har domstolarna möjlighet att i samband med etl beslut om omyn­digförklaring ange i vilken omfattning den enskildes rältshandlingsförmäga skall vara begränsad. I flertalet länder går dock rösträtten alllid förlorad.

Det skulle således kunna övervägas att göra del svenska omyndigförkla-
ringsinstitutet mera flexibelt, så atl domstolarna får möjlighet all närmare
bestämma rättsverkningarna. Del är också möjligt att direkt i lagen begrän-
      131


 


sa följderna av en omyndigförklaring, så alt exempelvis rösträtten aldrig Prop. 1987/88: 124 påverkas. Den utestängning frän samhällsgemenskapen som förlusten av rösträtten innebär är ju en av de allvarligaste följderna av en omyndigför­klaring. Flera skäl, bl. a. respekten för människors lika värde och integri­tet, talar för att rösträtten - åtminstone som huvudprincip - finns kvar. Delta är också den lösning som har valts i bl. a. Finland och Norge.

Institutet omyndigförklaring har emellertid sådana nackdelar att det i första hand bör övervägas om man inte bör avskaffa del.

Uppfattningen om alla människors lika värde är den grundläggande utgångspunkten för hur samhället skall utformas. Den sociallagstiftning som har tillkommit under senare år bygger också pä atl alla människor har kunskaper, erfarenheter och förmåga som är viktiga för samhället och atl människornas aktiva deltagande i samhällslivet skall främjas. Dessa tanke-gängar kommer fram i bl. a. socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen). I socialtjänstlagen framhålls atl verksamheten inom so­cialtjänsten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Utgångspunkter av delta slag har ocksä legal lill grund för del förslag av socialberedningen (S 1980:7) lill ny tvångslagsliftning som för närvarande övervägs i regeringskansliet (se SOU 1984:64).

Det synsätt som sålunda präglar reformarbetet inom andra samhällsom­råden bör vara vägledande ocksä för en reformering av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap, vilken har sina rötter i en äldre tids värderingar. Mot den bakgrunden anser jag att tiden nu är mogen atl avskaffa institutet omyndigförklaring.

Ett avskaffande av omyndigförklaringsinstitulet kräver emellertid att man på annat sätt tillgodoser behovet av hjälp och skydd för personer som på grund av sjukdom e.d. saknar förmåga alt själva ha hand om sina ekonomiska och personliga angelägenheter. Del gäller alltsä atl på något sätt ersätta omyndigförklaringens skyddsfunktion.

All omyndigförklaringen har en sådan funktion har ibland kommit i bakgrunden i den allmänna debatten. Men del har ocksä från olika håll framhållits som angelägel atl psykiskt svaga personer skyddas frän på­tryckningar av personer i deras närmaste omgivning som vill få lill stånd olika ekonomiska dispositioner. Även i andra avseenden har de omyndig-förklarade i mänga fall elt hjälpbehov som mäste tillgodoses på något sätt, om institutet omyndigförklaring avskaffas.

De hjälpmöjligheter som erbjuds enligt socialtjänst- och omsorgslagslift-ningen har inte sådan inriktning att de kan ersätta de funktioner som ankommer pä en förmyndare.

För alt den enskilde skall fä ett tillfredsställande skydd är det inte heller
tillräckligt med de möjligheter till återgång eller ogilligförklaring av rätts­
handlingar som finns enligt 3 kap. lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) eller lagen
(1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad
själsverksamhet. När dessa lagar tillämpas mäste det i varje särskilt fall
utredas inför domstol i vad mån den enskildes handlande har påverkats av
hans bristande själsförmögenheter. Bortsett frän den tidsutdräkt och de
   132


 


praktiska svårigheter som kan uppstä talar ocksä kostnadsaspekterna mot     Prop. 1987/88: 124 en sådan lösning.

I och för sig är del tänkbart att ändra fömlsällningarna för ogilligförkla­ring av etl avtal enligt exempelvis 1924 års lag, sä att avtal som har ingåtts av personer tillhörande de nu aktuella grupperna lättare kan fränkännas verkan. Kvar står dock bl. a. de praktiska problem som det innebär alt förhållandena kring avtalets ingående mäste utredas i varje särskilt fall.

Avskaffas omyndigförklaringarna, bör därför i stället nya former för bistånd tillskapas inom ramen för föräldrabalken. Även för andra grupper av t. ex. sjuka och handikappade än dem som för närvarande är omyndig­förklarade kan sådana nya biståndsformer behövas. Närmast till hands ligger alt utnyttja det nuvarande godmansinstitulet.

I sin nuvarande utformning utgör emellertid godmansinstitulet inte alltid en fullgod ersättning för omyndigförklaringarna. Framför allt utgör den tidigare berörda risken för kolliderande rättshandlingar mellan den gode mannen och huvudmannen ett problem. Denna kollisionsrisk hänger i sin tur samman med alt huvudmannen behäller sin rätlshandlingsförmåga trots att en god man har förordnats för honom.

Vid sidan av det nuvarande godmansinstitulet behövs därför en utbyggd form av godmanskap som är utformad pä så sätt att den enskilde helt eller delvis fråntas sin bestämmanderätt beträffande den egendom eller den angelägenhet som det är fråga om. Liknande system finns i vissa utländska rättsordningar. En lämplig benämning på det nya institutet är förvaltar­skap.

Kännetecknande för ett sådant system med förvaltarskap är alltså att den för vilken förvaltare har förordnals föriorar sin rältshandlingsförmäga helt eller delvis och att förvaltaren i stället i motsvarande utsträckning får rätt atl ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning. Genom atl förval-tarskapen ges en sådan utformning kan de helt tillgodose de nuvarande förmynderskapens skyddsfunktion för de berörda grupperna. Detta möjlig­gör i sin tur att institutet omyndigförklaring kan avskaffas.

Jag har med detta avslutat min redogörelse för de allmänna utgångs­punkter som bör ligga till grund för elt avskaffande av omyndigförklarings­institutet. I del följande avser jag att närmare behandla frågorna om

rösträtt i avsnitt 2.2,

godmansinstitulet i avsnitt 2.3,

förvaltarskap i avsnitt 2.4,

processuella frågor m. m. i avsnitt 2.5,

följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 2.6,

ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.7, och

kostnader och resursbehov i avsnitt 2.8.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i speci­almotiveringen (avsnitt 4).

133


 


2.2 Rösträtt


Prop. 1987/88: 124


Mitt förslag: De som enligt nu gällande ordning är uteslutna från rösträtt pä grund av omyndigförklaring skall ha rätt att rösta i allmänna val.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 186-187). Utredningen har i denna fråga samrått med folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05).

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som särskilt har tagit upp frågan är de flesta positiva till utredningens förslag. Fem remissinstanser ställer sig avvisande till att rösträtten utsträcks till de nu aktuella personka­tegorierna. Ytteriigare fyra remissinstanser visar i olika grad tveksamhet inför en sådan ordning. Kritiken kommer främst från domstolshåll. Några remissinstanser vill, om förslaget genomförs, ha en skärpning av de regler som finns till skydd mot otillbörligt verkande vid röstning.

Skälen för mitt förslag: I och med att institutet omyndigförklaring av­skaffas bortfaller den diskvalificeringsgrund i fråga om rätten alt rösta vid allmänna val som nu finns intagen i bl. a. regeringsformen. Atl detta hinder för rösträtt slopas är också etl av de viktigaste skälen för att avskaffa omyndigförklaringarna. Av vad jag tidigare har sagt framgär att de nuva­rande fömlsällningarna för omyndigförklaring har bestämts utifrån andra synpunkter än dem som har betydelse för frägan vem som skall få rösta i allmänna val. Det finns alltsä inget självklart samband mellan omyndig­förklaring och rösträtt.

Del är därmed inte sagt alt rösträtten mäste vara helt oinskränkt för alla vuxna personer. I och för sig är det länkbart att införa regler som gör det möjligt atl i undantagsfall, t.ex. vid allvarlig psykisk ohälsa, frånta den enskilde rösträtten. En sådan ordning finns bl. a. i Finland och Norge. I båda länderna har man nyligen avskaffat bindningen mellan omyndigför­klaringar och rätten att rösta. Däremot har valmyndigheterna vissa möjlig­heter att från fall till fall pröva om personer med "allvarlig själslig svag­het" eller liknande skall få rösta.

Det argument som i Sverige i första hand har åberopats för att inte låta omyndigförklarade delta i allmänna val är all de lättare än andra kan bli offer för otillböriig påverkan (se SOU 1972:15 s. 125 och prop. 1973:90 s. . 164), Avskaffas omyndigförklaringsinstitulet, skulle samma argument kun­na åberopas till stöd för att frånta vissa allvarligt sjuka rösträtten. Enligt min mening har emellertid argumentet inte sä stor tyngd atl det uppväger de skäl, framför allt respekten för den enskilda människans värde och integritet, som talar för att alla skall ha kvar sin rösträtt.

Alt låta valmyndigheterna från fall till fall avgöra om en person skall få rösta inger betänkligheter frän rättssäkerhetssynpunkt. Etl sådant system är också ägnat att vålla besvärliga praktiska problem.

Jag anser därför att ingen bör förlora sin rösträtt pä grund av sjukdom e. d. Även personer vars hälsotillstånd är sådant atl en förvaltare har förordnats för dem bör ha rätt att rösta. Det ankommer därvid i princip på


134


 


dem själva att utöva sin rösträtt. För dem som inte kan ta sig till vallokalen finns vissa möjligheter att rösta med valsedelsförsändelse (se 11 kap. vallagen, 1972:620; senast omtryckt 1985:203).

Röstning med valsedelsförsändelse kan ske genom make, bud eller lant-brevbärare. Budröstning fär ske enbart om väljaren på gmnd av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder är förhindrad alt rösta i vanlig ordning. Som bud fär användas vissa nära släktingar och vårdare.

Vid all form av röstning med valsedelsförsändelse skall väljaren först lägga valsedeln i ett s. k. innerkuvert och sedan i närvaro av ett vittne lägga innerkuvertet i ett s. k. ylterkuvert, som han därefter tillsluter. Väljaren och vittnet skall skriftligen intyga att det hela har gått rätt fill. Vid röstning genom bud eller lantbrevbärare har även dessa motsvarande förpliktelser.

Maken, budet eller lantbrevbäraren ombesörjer därefter atl valsedelsför­sändelsen avlämnas. Det åligger valförrättare och röslmotlagare att kon­trollera bl. a. att försändelsen är iordningsställd på föreskrivet sätt. Om det vid ett val har förekommit avvikelse frän den föreskrivna ordningen eller om någon verkat ofillböriigt vid valet, t.ex. genom att hindra röstningen, kan valprövningsnämnden upphäva valet och förordna om omval i berörda valkretsar.

Reglerna om budröstning infördes är 1966. Bestämmelser om makeröst­ning fanns redan dessförinnan. Mot bakgrund av flera fall av valfusk vid 1979 års val ifrågasatte 1978 års vallagskommitté (se SOU 1980:45) om inte reglerna om budröslning borde skärpas. Kommittén stannade emellertid föratt inte föreslå någon sådan skärpning. Samma ståndpunkt intogs under lagstiftningsfrågans fortsalla behandling (se prop. 1980/81:170 s. 63 och KU 1980/81:26 s. 26). Som gmnd för inställningen angavs bl. a. atl publici­teten kring de fall som förekommit kunde antas leda till skärpt uppmärk­samhet och kontroll när det gäller förfarandet vid röstning med valsedels­försändelse. Konstitutionsutskottet såg för sin del möjligheten lill budröst­ning som ett betydelsefullt led i strävandena att så långt möjligt bereda samtliga röstberättigade möjlighet att delta i valen.

Det ligger i sakens natur att en utvidgning av rösträtten lill personer som i dag är omyndigförklarade kan leda till ett ökat utnyttjande av möjligheten lill budröstning. Enbart denna omständighet torde dock inte ändra fömt­sättningarna för de överväganden som gjordes vid frågans fidigare behand­ling. Det har inte heller framkommit något annat skäl atl nu ändra reglerna om röstning med valsedelsförsändelse.

Jag vill emellertid understryka viklen av atl valförrättare och andra som medverkar vid röstning är uppmärksamma på risken för otillböriig påver­kan. Självfallet har även personalen på vårdinrättningar och inom social­tjänsten m. m. elt ansvar i detta avseende.


Prop. 1987/88:124


2.3 Godmansinstitulet 2.3.1 Tillämpningsområdet


Mitt förslag: Förordnande av god man skall kunna ske i samma situationer som i dag.


135


 


Förmynderskapsutredningens förslag: överensstämmer med milt förslag     Prop. 1987/88: 124 (se betänkandet s. 171-172).

Remissinstanserna: Endast Sollentuna tingsrätt och Sveriges advokat­samfund är klart kritiska mot utredningens förslag i denna del. Tingsrätten föreslär atl den typ av gode män son i dag förordnas med slöd av 18 kap. 3 § föräldrabalken utmönstras och alt deras uppgifter förs över lill i första hand kontaktpersoner enligt socialtjänst- och omsorgslagarna. Advokat­samfundet anser att hjälpbehovet i de nu avsedda fallen bör tillgodoses genom antingen förordnande av en förvaltare eller ocksä anlitande av en fullmäktig e. d. Statens handikappråd och Riksförbundet för utvecklings­störda barn, ungdomar och vuxna framhåller å andra sidan att behovet av god man är särskilt stort för personer som är föremål för åtgärder enligt de nyss nämnda lagarna, bl. a. då det gäller alt överklaga beslut om bistånd och omsorger.

Skälen för mitt förslag: God man kan för närvarande förordnas i en rad olika situationer. Bestämmelser härom finns framför allt i 18 kap. föräldra­balken. I 18 kap. 1 § behandlas det fallet att en förmyndare inte kan utöva sitt uppdrag pä grund av sjukdom eller liknande, medan 18 kap. 2 § reglerar bl. a. situationer dä en förmyndare och hans myndling har motstå­ende intressen. Godmanskapet som alternativ till omyndigförklaring be­handlas i 18 kap. 3 §, medan 18 kap. 4 § innehåller bestämmelser om bl. a. god man för bortavarande.

Atl god man dessutom kan förordnas i mäl om omyndigförklaring och i andra processuella sammanhang framgär av 10 kap. 11 § tredje stycket och 20 kap. 2 § första stycket föräldrabalken.

Även om omyndigförklaringsinstitulet avskaffas kan det finnas behov att förordna en god man i de speciella situationer som anges i 18 kap. 1, 2 och 4 §§ föräldrabalken. Dessa bestämmelser bör alltså i princip behållas sakligt oförändrade. Eftersom de delar av bestämmelserna som gäller omyndiga i fortsättningen bara kommer alt avse underåriga behövs emel­lertid vissa kompletteringar. Jag återkommer lill dessa frågor i specialmo­tiveringen.

Den nuvarande möjligheten att utse god man i mål om omyndigförkla­ring blir inte längre aktuell, om detta institut avskaffas. Däremot kan det övervägas alt införa en motsvarande möjlighet till godmansförordnande när det uppkommer fråga om alt utse förvaltare. Även detta spörsmål, liksom övriga fall av godmansförordnanden i processuella sammanhang, behandlas i specialmotiveringen.

Kvar slår frågan om man bör behälla möjligheten att förordna god man i sädana fall som anges i 18 kap. 3 § föräldrabalken. Som nämnts används denna typ av godmansförordnanden bl. a. i sädana fall dä en omyndigför­klaring i och för sig kan övervägas men en sådan åtgärd framstår som onödigt ingripande gentemot den enskilde. Om omyndigförklaringsinstitu­let avskaffas och ersätts med ett system som har mindre allvarliga verk­ningar, kan det hävdas att det inte längre finns behov av sädana godman­skap som avses i 18 kap. 3 §. Även intresset av alt så långt möjligt förenkla lagstiftningen talar i denna riktning.

En ledande princip måste dock vara att den som behöver bistånd i        136

ekonomiska eller personliga angelägenheter inte utsätts för mer ingripande ätgärder än nödvändigt. Även om det nya förvaltarskapet ges en utform-


ning som har mindre allvarliga konsekvenser för den enskilde än en omyn­digförklaring, innebär dock förslaget att den enskilde fråntas sin bestäm­manderätt i sådana angelägenheter som omfattas av ett förvaltarförordnan­de. Pä det sättet kvarstår en viktig skillnad i förhållande till del nuvarande godmansinslitutel, som åtminstone formellt inte inverkar pä den enskildes rättshandlingsförmåga.

Fråga är dä om behovet av bistånd i de fall som nu avses i stället kan tillgodoses inom ramen för socialtjänst- och omsorgslagsfiftningen. En hjälpbehövande kan med stöd av denna lagstiftning bl. a. få en kontaktper­son utsedd. Kontaktpersonens uppgifter är dock huvudsakligen begränsa­de till att ge råd och hjälp i personliga angelägenheter. Det kan röra sig om att hjälpa den enskilde att bryta sig loss ur en olämplig miljö eller atl underlätta för honom atl ordna utbildning, söka arbete och skaffa bostad (jfr prop. 1979/80:1 s. 228). I rollen för en kontaktperson enligt omsorgs­lagen ingår att vara en medmänniska som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga men också att vara förespråkare för den psykiskt utvecklingsstörde i olika situationer. Han är dock inte atl jämställa med ställföreträdare eller ombud i rättsligt hänseende (jfr prop. 1984/85:176 s. 60 f).

Även om ansvaret alt sörja för en hjälpbehövandes person i stor ut­sträckning har övergått på de organ som berörs av den nu behandlade lagstiftningen, faller flera av de uppgifter som i dag ankommer pä gode män enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken utanför denna reglering. Jag tänker då i första hand pä biträde med rättsliga och ekonomiska angelägenheter men också pä vissa funktioner inom det personliga området. Exempelvis bör kontakter med myndigheter sä längt möjligt skötas av andra än kontaktper­soner (jfr utredningens betänkande s. 174).

Möjligheten att förordna god man enligl 18 kap. 3 § föräldrabalken har kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Utredningens undersökningar visar alt antalet gällande godmansförordnanden av detta slag uppgick till ca 20000 vid utgången av år 1985. Enligt vad som framkommit synes denna ordning i de flesta fall fungera utan problem. En svaghet är visserligen, som tidigare har berörts, att den gode mannen och huvudmannen kan komma att ingå kolliderande rättshandlingar. I praktiken synes dock säda­na kollisioner uppkomma förhållandevis sällan. Som jag skall återkomma till bör det också vara möjligt att genom justeringar av lagreglerna minska den berörda kollisionsrisken.

Jag anser mot denna bakgrund att man bör behålla möjligheten atl förordna god man som etl för den enskilde mindre ingripande alternafiv än förvaltarförordnande. I nästa avsnitt behandlar jag de närmare förutsätt­ningarna för att förordna god man i detta fall.


Prop. 1987/88: 124


2.3.2 Förutsättningar för att förordna god man i vissa fall


Mitt förslag: De gmndläggande förutsättningarna för förordnande av god man för den som på grund av sjukdom o. d. har ett hjälpbehov behålls i stort sett oförändrade. Möjligheten att förordna god man utan samtycke från den enskilde inskränks dock.


137


 


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag     Prop. 1987/88: 124 utom så lill vida att utredningen inte föreslär någon inskränkning i möjlig­heten atl förordna god man utan samtycke från den enskilde (se belänkan­det s. 172-173).

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran av de fles­ta remissinstanserna. Sollentuna tingsrätt vill dock, som tidigare nämnts, att man avskaffar möjligheten atl förordna god man vid sjukdom o. d. En remissinstans förordar att god man skall förordnas vid hjälpbehov av angivet slag, sä snart det inte av särskilda skäl är obehövligt. Tvä överför-myndarnämnder vill inskränka möjligheten atl förordna god man utan huvudmannens samtycke. Från ett häll föresläs att god man skall fä förord­nas vid sjukdom endast om denna är av övergående natur.

Skälen för mitt förslag: Grundförutsättningarna för att en god man skall förordnas enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken är, som tidigare har nämnts, att någon behöver bistånd i vissa närmare angivna hänseenden på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller lik­nande förhällande. Det kan vara fråga om såväl kroppslig som psykisk sjukdom, och det ställs inte upp något krav på att sjukdomen skall vara långvarig eller permanent. I sakens natur ligger dock att godmansförord­nanden inte kommer i fråga vid alltför kortvariga sjukdomstillstånd.

Det har inte framkommit några skäl att ändra dessa gmndfömtsättning-ar.

Av 18 kap. 3 § föräldrabalken framgär vidare att förordnande i regel inte får ges utan samtycke av den för vilken god man skall förordnas. Undantag från detta krav får enligt bestämmelsen göras, om den enskildes tillstånd medför hinder mot att samtycke inhämtas eller annars särskilda skäl före­ligger.

Kravet på den enskildes samtycke bör enligt min mening behällas som huvudregel. Undantag bör även i fortsättningen göras för del fallet att. samtycke inte kan inhämtas pä grund av den enskildes sinnestillstånd. Godmansinstitulet skulle annars fä ett alltför snävt användningsområde.

Däremot kan ifrågasättas om det finns skäl att medge undantag frän huvudregeln vid särskilda skäl av annat slag. I motiven till den nu gällande bestämmelsen (se prop. 1974:142 s. 122) anges att sådana särskilda skäl i första hand bör kunna föreligga, om den enskilde är part i rättegäng och hans psykiska hälsa är sådan att han lijälv inte kan föra sin talan. God man kan dä behöva utses för att man skall slippa avvisa den enskildes talan eller den talan som förs mot honom.

Utrymmet atl i dessa situationer förordna god man utan den enskildes
samtycke torde vara ytterligt begränsat. Det underslröks också i förarbete­
na till bestämmelsen alt möjligheten skulle utnyttjas restriktivt (se prop.
1974:142 s. 179). I fall där den enskilde motsätter sig förordnande av god
man måste en sådan anses ha små möjligheter alt på ett meningsfullt sätt
biträda vederbörande i hans angelägenheter. Risken för kolliderande rätts­
handlingar är uppenbar. Möjligheten alt förordna god man utan samtycke
av den enskilde bör därför inskränkas till fall då dennes sinnestillstånd
utgör hinder mot atl inhämta hans mening. I situationer där han vägrar att
ge sitt samtycke, kan det i stället finnas anledning atl överväga möjligheten
    138

av att förordna en förvaltare.


 


2.3.3 Uppgifterna för en god man vid sjukdom o. d.


Prop. 1987/88: 124


Mitt förslag: En god man som förordnas för den som på gmnd av sjukdom o. d. behöver hjälp all sköta sina personliga eller ekonomis­ka angelägenheter skall ha i princip samma uppgifter som enligl gällande rätt. Om förhållandena ändras sedan den gode mannen har förordnats, skall domstol kunna anpassa uppdragets omfattning lill de ändrade förhållandena.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 173-175).

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran av de fles­ta remissinstanserna. Några anser dock att uppgifterna för den gode mannen bör preciseras bättre i de enskilda fallen.

Skälen för mitt förslag: Av gällande rätt framgår all en god man kan förordnas för alt bevaka någons rätt, förvalla någons egendom eller sörja för någons person. Genom förordnandet anges alltsä ramen för den gode mannens behörighet.

Förmynderskapsutredningen har konstaterat att tingsrätterna i de allra flesta fall vid förordnandet av god man inte närmare anger vilken av de tre biståndsformerna som förordnandet avser. Om ej annat sägs, får uppdraget anses omfatta alla tre uppgifterna.

Jag har redan berört den utveckling som skett inom socialtjänst- och omsorgslagsfiftningen. Den utvecklingen torde inte nämnvärt inverka pä behovet av atl förordna god man för att bevaka någons rätl eller förvalla någons egendom. Däremot vill jag uppehålla mig något vid frägan om god man i framtiden bör kunna förordnas för att sörja för någons person.

Har någon fått en kontaktperson enligt socialtjänst- eller omsorgslagen eller blivit intagen för vård på en institution e. d., blir behovet av personlig omvårdnad i stor utsträckning tillgodosett. Flera skäl talar ändå för att även i fortsättningen låta de gode männen ha ett ansvar för huvudmännens person. Det är svårt alt dra en skarp gräns mellan sådant bistånd som gäller ekonomiska eller rättsliga angelägenheter och hjälp i mera personliga frå­gor. Även om den gode mannens huvudsakliga uppgift skulle vara att syssla med egendomsförvaltning, innebär det inte att han enbart skall se lill alt egendomen behåller eller ökar sitt värde. Det är ocksä en viktig uppgift för den gode mannen atl se till att huvudmannens medel används till dennes nytta. Bl. a. med hänsyn härtill mäste den gode mannen ha god kännedom om huvudmannens personliga förhållanden.

Som jag tidigare varit inne på är inte heller avsikten med socialljänst-och omsorgslagstiflningen atl en kontaktperson skall få sådana uppgifter alt han helt kan överta de nuvarande gode männens funktioner på det personliga omrädet. Det kan tilläggas att den berörda lagstiftningen ännu inte har hunnit verka sä läng fid och att erfarenheterna av institutet kon­taktperson därför är begränsade.

Det sagda leder enligt min mening till att gode män även i fortsättningen bör kunna förordnas att söija för huvudmannens person. Även om den


139


 


gode mannen inte uttryckligen har fäi:t etl sådant uppdrag, mäste han hålla sig informerad om huvudmannens personliga förhållanden. Av uppdraget följer också i många fall att den gode mannen skall bevaka huvudmannens personliga intressen. Självklart blir dock den gode mannens ansvar i delta hänseende mindre, om huvudmannen exempelvis har anhöriga som hjälper honom. Har en kontaktperson förordnals, bör den gode mannen samråda med denne, sä att bl. a. dubbelarbete så långt möjligt undviks.

Jag vill understryka del angelägna i atl domstolarna sä längt möjligt preciserar den gode mannens uppgifter, så atl uppdraget inte blir mer omfattande än som är motiverat. 1 delta sammanhang kan nämnas att ett uppdrag att förvalta viss egendom torde innefatta alt bevaka huvudman­nens rätt inför domstol och andra myndigheter i angelägenheter som rör egendomen.

Skulle det i efterhand uppkomma behov av att antingen utvidga eller inskränka elt godmansuppdrag, bör rätten kunna ompröva uppdragets omfattning. Som tidigare berörts kan det också i vissa situationer bli aktuellt att ersätta ett godmanskap med ett förvaltarskap.


Prop. 1987/88: 124


2.3.4 Gode mannens behörighet och förhållandet till tredje man

Mitt förslag: Den gode mannen lar företräda huvudmannen inom ramen för sitt förordnande, om han har huvudmannens samtycke till rättshandlingen. Samtycke krävs dock inte, om huvudmannens sin-nesfillslånd hindrar att samtycke lämnas eller hans mening av annan orsak inte kan inhämtas. Vid rättshandlingar som hör till den dagliga hushållningen får tredje man utgå från all samtycke finns, om inte huvudmannen dessförinnan har gett uttryck för annat. Om den gode mannen överskrider sin behörighet, är rättshandlingen inte bindande för huvudmannen. Den gode mannen har då etl i huvudsak strikt skadeståndsansvar gentemot tredje man.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag med den skillnaden att utredningen vill atl den gode mannen vid behörig­hetsöverskridande skall ha ett i alla situationer strikt skadeståndsansvar gentemot tredje man (se betänkandet s. 175-178).

Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser avstyrker eller förut­ser svårigheter med en regel som innebär att bristande samtycke från huvudmannens sida kan leda lill atl rättshandlingar, som i och för sig faller inom ramen för gode mannens förordnande, inte blir bindande för huvud­mannen. Andra remissinstanser ställer sig positiva lill en sådan regel. Från flera håll riktas kritik mot förslaget om strikt skadeståndsansvar för den gode mannen. Kammarrätten i Sundsvall, som vill ha kvar omyndigförkla­ringsinstitulet, föreslår atl rätten vid behov skall kunna ge den gode mannen ensam behörighet i olika angelägenheter.

Skälen för mitt förslag: Genom godmansförordnandet anges ramen för den gode mannens behörighet. Går han utanför denna, blir rättshandlingen enligt gällande rätt inte bindande för huvudmannen. Frågan är emellertid


140


 


vilken rätl han har atl inom denna ram falla bindande beslut för huvudman- Prop. 1987/88: 124 nens räkning. Pä den punkten innehåller 18 kap. föräldrabalken inte några särskilda bestämmelser utöver en allmän hänvisning till reglerna om för­myndare, bl. a. reglerna om förmyndarnas förmögenhetsförvaltning. Det innebär atl den gode mannen i vissa situationer är skyldig att inhämta överförmyndarens tillstånd innan han kan vidta en ekonomisk disposifion för huvudmannens räkning. I stor utsträckning kan emellertid den gode mannen handla helt självständigt. Han har ingen formell skyldighet att inhämta samtycke frän sin huvudman och kan t.o.m. företa handlingar som strider mot huvudmannens önskemål, trots att denne formellt har kvar sin rättsliga handlingsförmåga.

Denna ordning har kritiserats av bl. a. justitieombudsmannen (JO). En­ligt JO har det förekommit fall, bl. a. i samband med avyttring av egendom, då den gode mannen på elt oacceptabelt sätt har handlat i strid med huvudmannens önskemål. De befogenheter som ett godmansförordnande ger måste enligt JO brukas med beaktande av att den gode mannen princi­piellt är atl uppfatta som elt biträde ät huvudmannen (se JO:s ämbetsberäl-telse 1986/87 s. 52-54).

Nära samband med frägan om den gode mannens behörighet har del tidigare berörda problemet med kolliderande rättshandlingar. Skulle såda­na företas av den gode mannen och huvudmannen, torde deras rättsverk­ningar bedömas som om de båda företagits av huvudmannen. Risken för sådana kollisioner har från olika häll framhållits som den största svagheten med del nuvarande godmansinstitulet. I de flesta fall synes svårigheterna ha kunnat avhjälpas på elt smidigt och informellt sätt, t. ex. genom byte av god man, medan erfarenheterna i några fall är mera negativa. Det har förekommit fall dä problemen har blivit sä stora att en omyndigförklaring har fått tillgripas. Detta är ocksä den utväg som anvisas i förarbetena till 1974 års lagstiftning (se prop. 1974:142 s. 122).

Situationen är enligt min mening sådan att den gode mannens behörighet och förhållandet till tredje man bör preciseras närmare. Vägledande bör därvid vara att en god man principiellt bör ses som elt biträde ät huvud­mannen. Med elt annat synsätt försvinner till stor del skillnaden mellan en god man och en förmyndare. Även gränslinjen mellan godmansinsfitutet och det nya förvallarskapsinslitutet suddas ut, om den gode mannen ges en alltför självständig ställning.

Det sagda leder till att den gode mannen bör vara skyldig inte bara att så långt möjligt samråda med sin huvudman utan i princip också alt inhämta huvudmannens samtycke lill de rättshandlingar som han vill företa för dennes räkning. Undanlag frän denna regel måste rimligtvis gälla i fall då huvudmannens sinneslillständ e. d. hindrar alt samtycke lämnas. Om den gode mannen har ingått en rättshandling utan huvudmannens samtycke trots att samtycke i och för sig har kunnat inhämtas, bör principen vara alt rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen. Pä det sättet får den gode mannen i viss utsträckning samma ställning som en fullmäktig.

I likhet med vad som gäller i fullmaklsfallen bör även en rättshandling
som den gode mannen har företagit på huvudmannens vägnar utanför
uppdragets ram vara ogiltig.
                                                             141


 


En regel om atl den gode mannen i princip måste handla med huvudman- Prop. 1987/88: 124 nens samtycke innebär inte bara att den gode mannens egentliga ställning som biträde ät huvudmannen markeras. En fördel med en sådan regel är ocksä att problemet med kolliderande rättshandlingar minskar. Om huvud­mannen har lämnat sitt samtycke till en åtgärd som den gode mannen vill företa, fär det fömtsättas att huvudmannen i allmänhet avhäller sig från att i efterhand handla i strid mot åtgärden.

Helt kan dock risken för koUiderande rättshandlingar inte elimineras. Skulle huvudmannen och den gode .-nannen ge uttryck för olika uppfatt­ning hur man skall förfara i en viss fråga, bör principen vara att huvudman­nens uppfattning blir avgörande. Detta följer av att godmansförordnanden formellt inte inverkar på huvudmannens rättsliga ställning. Endast om huvudmannen med slöd av lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet kan fränkännas rälts­handlingsförmäga eller någon annan ogiltighetsgmnd föreligger, bör hans åtgärder sakna betydelse.

Om huvudmannen handlar i strid mot en rättshandling som den gode mannen har företagit med vederbörligt samtycke, bör i regel båda rätts­handlingarna bedömas som om de hade företagits av huvudmannen. Den gode mannens rättshandling bör alltsä inte utan vidare ges företräde fram­för huvudmannens. Även i detta fall får naturligtvis undantag göras för det fallet att huvudmannen saknar rättshandlingsförmåga e.d.

Liksom för närvarande torde fall kunna inträffa dä de praktiska pro­blemen med kolliderande rättshandlingar blir sä stora att godmanskapet inte längre kan bestå. Detta kan utgöra en anledning alt i stället för god man använda det nya förvaltarskapsinslitutet.

Kravet på samtycke frän huvudmannen kan självfallet ibland vara be­tungande för den gode mannen. Betydelsen härav bör dock inte över­drivas. Det är ingenting som hindrar att huvudmannen lämnar ett generellt samtycke till de rättshandlingar som den gode mannen vill företa. Sam­tycke bör ocksä kunna lämnas i efterhand. I enlighet med allmänna princi­per bör vidare i vissa fall ett tyst samtycke kunna anses föreligga.

Även för tredje man kan svårigheter uppkomma med en regel om atl gode mannen i princip måste ha huvudmannens samtycke. Vid oenighet mellan tredje man och huvudmannen i frågan om denne har samtyckt till en ' rättshandling som den gode mannen har företagit, torde bevisbördan för detta åvila tredje man. Innan denne ingår en rättshandling med den gode mannen bör han därför kontrollera antingen atl huvudmannen har lämnat sitt samtycke eller alt omständigheterna är sådana alt samtycke inte har kunnat inhämtas. Är del fråga om en mera betydelsefull rättshandling är det naturligt atl en sådan kontroll görs. Kontrollen kan emellertid bli betungande när det rör sig om en rättshandling av mera vardaglig natur. I sådana fall torde tredje man visserligen ibland kunna utgå från att i varje fall lyst samtycke föreligger. Skäl talar emellertid för att man av hänsyn till tredje man inför en särskild presuinlionsregd som minskar kravet pä kontroll. Regeln kan lämpligen anges omfatta rättshandlingar som sedvan­ligen företas för den dagliga hushållningen.

En regel om alt den gode mannen bara fär handla med huvudmannens    142


 


samtycke bör således kompletteras med en bestämmelse om all, när den Prop. 1987/88: 124 gode mannen inom uppdragets ram ingår en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, huvudmannens samtycke skall anses föreligga och rättshandlingen därmed bli bindande för huvudmannen, såvi­da denne inte i förväg har gett uttryck för nägot annat till tredje man. Jag återkommer i specialmotiveringen till den närmare innebörden av denna bestämmelse.

Skulle en rättshandling bli ogiltig pä grund av att den gode mannen har handlat utanför sitt uppdrag eller utan samtycke frän huvudmannen, bör den gode mannen ha etl skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man. Detta skadeståndsansvar bör utformas efter förebild av reglerna om motsvarande skadeståndsskyldighet för fullmaktshavare i 25 § avtalslagen. Huvudmannens samtycke till den gode mannen att företa en rättshandling torde nämligen ofta innefatta fullmakt för denne atl företa handlingen.

Av del sagda följer att den gode mannen gentemot godtroende tredje man bör ha elt strikt skadeståndsansvar, med undanlag för sådana fall då rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen lill följd av någon särskild omständighet som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte heller rimligen kunde fömtsätta alt den gode mannen skulle känna till. Exempel på en sådan särskild omständighet kan vara alt ett skriftligt samtycke av huvudmannen visar sig vara förfalskat utan atl bära spär därav.

Den gode mannen kan naturligtvis befinna sig i den situationen att han inte är helt säker pä om han har huvudmannens samtycke till en viss rättshandling eller om huvudmannens sinnesfillslånd är sådant att rätts­handlingar som den gode mannen företar blir bindande utan huvudman­nens samtycke. Om den gode mannen i den situationen underrättar tredje man om sina farhågor innan han företar rättshandlingen, bör tredje man inte senare kunna åberopa atl han har varit i god tro. Skulle en under sädana omständigheter förelagen rättshandling frånkännas giltighet på grund av bristande samtycke från huvudmannens sida, bör tredje man alltsä inte ha rätt till skadestånd av den gode mannen.

Om den gode mannen har företagit en rättshandling med vederbörligt samtycke och huvudmannen sedan handlar pä elt sätt som upphäver verkningarna av denna rättshandling, bör den gode mannen naturligtvis inte ha något ansvar gentemot tredje man för att den första rättshandlingen blir verkningslös.

Ersättningen vid fall av skadeslåndsskyldighet bör motsvara det s. k. positiva konlraklsiniresset, dvs. tredje man bör ha rätl fill skadestånd som motsvarar vad han skulle ha erhållit om avtalet hade blivit bindande. Även utebliven vinst bör alltsä vara ersältningsgill.

Den omständigheten att den för vilken god man utses behåller sin rättsli­ga handlingsförmåga och att rättshandlingar som han ingår i princip blir bindande för honom medför atl tredje man inte torde ha sä stort intresse av alt uppgifter om godmansförordnanden ges en mera allmän spridning. Situationen är alltså här en annan än när del gäller en omyndigförklaring eller ett förvaltarskap.

Delta innebär att domstolarna inte bör vara skyldiga atl kungöra god-    143


 


mansförordnanden. Inte heller kan det anses påkallat att införa en central registrering av dessa beslut.

Skulle tredje man ha etl intresse av att veta om en person har en god man, bör han liksom hittills kunna kontrollera saken hos överförmyndaren eller tingsrätten. För att underlätta denna kontroll bör det införas föreskrif­ter som medför att sådana godmansförordnanden som avses i nuvarande 18 kap. 3 § föräldrabalken normalt är inskrivna vid den tingsrätt inom vars område huvudmannen bor.


Prop. 1987/88: 124


2.4 Förvaltarskap

2.4.1 Allmänna förutsättningar för ett förvaltarförordnande

Mitt förslag: Om någon på grund av sjukdom, hämmad förstånds­utveckling eller liknande förhållande behöver hjälp med sina ekono­miska eller personliga angelägenheter, skall domstol kunna förordna en förvaltare för honom eller henne. En förutsättning är dock atl hjälpbehovet inte kan tillgodoses genom förordnande av god man eller pä något annat mindre ingripande sätt.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 180-181).

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utred­ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Malmö tingsrätt anser atl förutsättningarna i fråga om huvudmannens hälsotillstånd bör vara desam­ma som vid omyndigförklaring enligt gällande ordning. En annan remissin­stans anser att man, om hjälpbehovet är permanent, skall förordna förval­tare även i fall där man i dag utser god man. Från ytterligare ett håll framförs alt hjälpbehovet bör tillgodoses genom förordnande av förvaltare - och inte god man - i de fall då huvudmannen på grund av sitt hälsotill­stånd helt saknar förmåga att samtycka till etl godmansförordnande. Några remissinstanser menar alt förvaltare bör kunna förordnas utan att det först prövas om det är tillräckligt med god man. Ett par andra understryker å sin sida vikten av atl förvaltare inte förordnas i fall dä hjälpbehovet kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan har varit inne pä i avsnitt 2.1 bör etl nytt rättsinstitut, förvaltarskap, införas för att tillgodose det hjälp- och skyddsbehov som kan föreligga hos framför allt sådana personer som omyndigförklaras i dag. Den viktigaste skillnaden mellan elt sådant förval­tarskap och ett godmanskap blir att huvudmannen helt eller delvis förlorar sin rätlshandlingsförmåga i det förra men inte i det senare fallet.

En viktig princip är emellertid all den enskilde inte skall fråntas sin rättshandlingsförmåga i vidare utsträckning än som är befogat i det enskil­da fallet. I förvaltarskapets konstruktion ligger att del skall vara flexibelt och anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall. En annan följd av den sålunda fastslagna principen är atl det innan elt förvaltarförordnande tillgrips först måste undersökas om det inte är tillräckligt att en god man


144


 


förordnas. Etl förvaltarförordnande bör följaktligen inte komma i fråga i fall där den enskilde visserligen saknar förmåga att sköta sina angelägenhe­ter men där del inte föreligger någon risk att han vidtar några disposifioner till skada för sig själv. Förvallarskapen bör alltså ses som etl komplement lill godmanskapen. Det bör ocksä stå klart att den enskildes hjälpbehov inte kan tillgodoses på nägot annat, mindre ingripande sätt, t.ex. genom någon anhörig eller en fullmäktig.

När det gäller huvudmannens hälsotillstånd bör förutsättningarna enligt min mening vara desamma som vid förordnande av god man enligt nuva­rande 18 kap. 3 § föräldrabalken. Därav följer alt det inte bara är psykiska svaghetstillstånd, som nu vid omyndigförklaring, som bör kunna beaktas. Lika litet som vid förordnande av god man bör något krav uppställas på att huvudmannens tillstånd är permanent. I praktiken torde det dock sällan bli aktuellt att förordna en förvaltare för den som endast är kortvarigt sjuk.

Till dem vars psykiska svaghetslillstånd kan motivera ett förvaltarför­ordnande hör framför allt vuxna psykiskt utvecklingsstörda, personer med äldersbefingade psykiska störningar och sädana som lider av vissa psyki­ska sjukdomar, bl. a. manodepressiva. Inte minst beträffande den senast nämnda gruppen har del visat sig svårt att fä ett godmanssystem att fungera, eftersom den sjuke under en manisk period inte sällan företar rättshandlingar som kolliderar med den gode mannens åtgärder. Den sju­kes handlingar kan visserligen ibland ogilligförklaras med stöd av 1924 års lag. Detta är dock i många fall en opraktisk utväg. I stället har i en del fall omyndigförklaring fått tillgripas, något som från andra synpunkter har framstått som alltför långtgående. Med elt förvaltarförordnande uppkom­mer inte dessa problem.

Ett förvaltarförordnande kan ocksä behövas för den som pä gmnd av allvarligt alkohol- eller narkotikamissbruk har etl hjälpbehov. Särskilt när det gäller gruppen narkofikamissbrukare kan det ibland vara ett verksamt medel att förhindra att missbrukaren förslösar sin egendom föratt finansi­era sitt narkotikabmk. Bl. a. sådana missbruksfall torde kunna betecknas som med sjukdom liknande förhållanden.


Prop. 1987/88: 124


2.4.2 Förvaltarskapets omfattning m. m.

Mitt förslag: En förvaltare skall kunna förordnas för att bevaka någons rätt, förvalta någons egendom eller sörja för någons person. Uppdraget skall anpassas till behovet i det enskilda fallet. Vissa angelägenheter fär omfattas av uppdraget endast om det finns sär­skilda skäl. Uppgiften att närmare avgränsa uppdraget skall kunna delegeras till överförmyndaren. Rätlen skall i efterhand kunna an­passa förvaltarskapet till ändrade förhållanden.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med milt för­slag. Remissinstanserna: De flesta lillstyrker utredningens förslag eller lämnar


145


10   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


del utan erinran. En remissinstans vill dock att uppgiften alt sörja för Prop. 1987/88: 124 huvudmannens person hälls utanför förvaltarens åligganden. Från elt par håll förutses vidare svårigheter för tredje man att avgöra vad som omfattas av ett begränsat förvaltarförordnande. Enligt en remissinstans skulle den föreslagna ddegalionsmöjlighelen försvåra möjligheten atl få vetskap om inskränkningarna i den enskildes rättshandlingsförmåga. Två överförmyn-darnämnder anser att även överförmyndaren skall fä ompröva omfattning­en av ett förvaltarskap.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt är det väsentligt att förvaltarskapet, när en förvaltare utses, fär en omfattning som motsvarar den enskildes behov av bistånd i varje särskilt fall. Förvaltarskapet bör ocksä i efterhand på ett smidigt sätt kunna anpassas lill ändrade förhållan­den.

I fräga om en förvaltares huvudfunktioner bör samma regler gälla som beträffande gode män. En förvaltare bör alltsä kunna utses för att förvalla någons egendom. Kravet på alt förvaltarskapet skall anpassas till behovet i det särskilda fallet medför emellertid atl uppdraget kan behöva anges mera detaljerat. Ett förvaltarskap bör t. ex. kunna begränsas till att avse förvalt­ningen av viss egendom, såsom en fastighet, eller handhavandet av huvud­mannens pensionstillgängar. Förvaltaren bör också kunna få i uppdrag att företräda huvudmannen vid ingående av kreditköpsavtal o. d. En ytterliga­re avgränsning bör kunna göras när det gäller egendomens storlek. Del bör sålunda inte alltid vara nödvändigt all huvudmannens hela pension e.d. ställs under förvaltning, utan huvudmannen bör kunna ges rätl alt själv disponera över en del. Ett liknande system praktiseras för övrigt redan nu i vissa fall beträffande dem som har ornyndigförklarats.

Huvudprincipen bör vara att det är domstolen som bestämmer förvaltar-uppdragels omfattning, både vid det ursprungliga förordnandet och vid senare omprövningar. För att man skall uppnå den önskvärda flexibiliteten och för att domstolen inte skall alltför mycket belastas med en detaljregle­ring bör domstolen emellerfid kunna överlåta ål överförmyndaren atl läm­na närmare föreskrifter beträffande omfattningen av etl förvaltamppdrag, t. ex. beträffande vilka beloppsgränser som skall gälla. Vid ändrade förhål­landen, t. ex. alt i fallet med pensionen denna höjs, kan då överförmynda­ren inom ramen för delegationsbeslutet anpassa omfattningen av uppdra­get fill den nya situafionen.

Liksom när det är fråga om omyndigförklarade bör huvudmannen i princip ha rätt att själv ingå arbetsavtal och atl disponera över sin arbetsin­komst, liksom över sådan egendom som han eller hon har fält genom gåva eller testamente med villkor att den skall vara undantagen från särskild förvaltning. Dessa angelägenheter bör fä omfattas av förvaltaruppdraget endast om det finns särskilda skäl, t.ex. en påtaglig risk att egendomen kommer atl användas på elt sätt som skadar huvudmannen. Den bedöm­ningen kan göras antingen i samband med det ursprungliga förvaltarförord-nandet eller vid en senare omprövning av detta.

Även om etl förvaltarskap i första hand torde komma att avse en rent
ekonomisk förvaltning, bör en förvaltare liksom en god man ocksä kunna
få i uppdrag att företräda huvudmannen i angelägenheter av rättslig art. En
     146


 


förvaltare bör exempelvis kunna förordnas alt företräda huvudmannen inför domstolar och andra myndigheter. Ett fall som jag tidigare har berört är när den enskilde är i sådant psykiskt tillstånd att han saknar förmåga atl själv föra sin talan i en process och dessutom motsätter sig ett godmansför­ordnande. Även i t.ex. ärenden om rätt lill bidrag eller lill vård eller omsorg enligt sodallagsliflningen kan den typen av förvaltarförordnande bli aktuell.

På samma sätt som när det gäller gode män bör en förvaltare vidare kunna få i uppdrag alt sörja för huvudmannens person. Även om förvalta­ren inte uttryckligen har fått en sådan uppgift, måste han hälla sig informe­rad om huvudmannens personliga förhållanden. Skall förvaltaren syssla med egendomsförvaltning, bör han vara skyldig att se lill att medlen i skälig omfattning används till huvudmannens nytta.

När det i övrigt gäller den personliga intressebevakningen bör samma principer gälla som för en god man (se avsnitt 2.3.3). Har huvudmannen fått en kontaktperson enligt socialtjänst- eller omsorgslagen, bör förvalta­ren givetvis samråda med denne, liksom med anhöriga och andra som har alt bevaka huvudmannens personliga intressen.

Domstolen bör vara skyldig att ompröva omfattningen av etl förvaltar­skap sä snart del finns anledning till det. Det kan t. ex. vara fräga om atl ge den enskilde rätt att i större omfattning än tidigare disponera över pen­sionsmedel. En omprövning kan ocksä leda till att uppdraget utvidgas lill att avse flera angelägenheter. Självfallet skall en förvaltare liksom en god man entledigas så snart han inte längre behövs, t. ex. därför atl huvudman­nens hälsotillstånd har förbättrats.

I föräldrabalken finns regler om förmyndares och gode mäns förvaltning och redovisningsskyldighet, om tillsyn över förmynderskap och godman­skap samt om inskrivning av sådana. Detta regelsystem bör med vissa justeringar tillämpas även när det gäller förvaltarskap. Den närmare ut­formningen av bestämmelserna behandlas i specialmotiveringen.


Prop. 1987/88: 124


2.4.3 Förvaltarens behörighet och förhållandet till tredje man

Mitt förslag: Förvaltaren har ensam rädighet i de angelägenheter som omfattas av uppdraget. Med förvaltarens samtycke fär dock huvudmannen själv företa rättshandlingar i sädana angelägenheter. Om förvaltaren handlar utanför uppdraget blir rättshandlingen inte bindande för huvudmannen. Förvaltaren är dä skadeständsskyldig mot godtroende tredje man.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 182-184).

Remissinstanserna: Utredningens förslag har i denna del lämnats utan erinran. En remissinstans vill dock att förvaltarens samtycke till huvud­mannen atl företa rättshandlingar skall vara skriftligt.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan har varit inne pä (se avsnitt 2.1) är


147


 


tanken bakom förvaltarinstilutet att förvaltaren inom ramen för sitt upp-     Prop. 1987/88: 124

drag ensam skall ha behörighet att ingå avtal och andra rättshandlingar för

huvudmannens räkning. Det bör dock finnas möjlighet för förvaltaren att

lämna samtycke lill alt huvudmannen själv ingår en sådan rättshandling.

Vid oenighet i frågan humvida samtycke har lämnats torde bevisbördan för

att sä är fallet åvila tredje man. Det kan inte anses påkallat att uppställa

några särskilda formkrav när del gäller ett sådant samtycke.

Det kan inträffa att huvudmannen ingår en rättshandling ulan förvalla-rens samtycke pä ett område där denne har ensamrädighet. Situationen är fullt jämförbar med det fallet att en omyndigförklarad person förfar pä motsvarande sätt. Nu gällande regler om verkningarna av ett sådant förfa­rande bör kunna överföras till del nya systemet med förvaltarskap. Regler­na överensstämmer för övrigt med motsvarande bestämmelser om under­åriga (se 9 kap. 6 och 7 §§ föräldrabalken). Principen bör alltså vara att rättshandlingen inte blir bindande, såvida inte förvaltaren har godkänt den. Blir avtalet inte bindande, skall vardera parten återlämna vad han har mottagit eller, om det inte kan ske, utge ersättning för del mottagnas värde. Den som har förvaltare skall dock inte behöva utge sådan ersättning i vidare män än det som han mottagit har använts till skäligt underhäll eller på annat sätt har medfört nytta för honom. De nu beskrivna konsekvenser­na av avtalets ogiltighet överensstämmer med regleringen i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhel.

Om en förvaltare har överskridit sin behörighet och handlat utanför förvaltaruppdraget, bör regeln - på samma sätt som tidigare har förordats beträffande godmanskap - vara att rättshandlingen inte är gällande mot huvudmannen. I del fallet bör förvaltaren ha ett strikt skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man. De skäl atl inskränka skadeståndsskyl­digheten beträffande gode män som tidigare har angetts kan inte anses föreligga när del gäller förvaltare. Ersättningen vid fall av skadestånds­skyldighet bör motsvara det s. k. positiva kontraktsintresset.

Eftersom rättshandlingar som huvudmannen själv ingår pä ett område som omfattas av elt förvaltamppdrag i princip inte blir bindande, är det angeläget att tredje man har möjlighet atl fä kännedom om såväl förvaltar-förordnanden som den huvudsakliga omfattningen av ett förordnande. Liksom när det i dag gäller omyndigförklaringar bör rätten vara skyldig att kungöra beslut om anordnande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tid­ningar. Även beslut om upphörande av förvaltarskap bör kungöras. Det närmare innehållet i kungörelserna kommer att beröras i specialmotive­ringen.

Förmynderskapsutredningen har ingående behandlat frägan i vad mån
förvaltarförordnanden bör registreras centralt (se betänkandet s. 182-
184). I dag registreras en uppgift om omyndigförklaring i folkbokföringen.
Enligt utredningens åsikt talar övervägande skäl mot en motsvarande
registrering av förvaltarförordnanden. Däremot anser utredningen atl det
kan vara lämpligt alt låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av
mera speciell karaktär, t. ex. inskrivningsmyndigheternas register. Elt fler­
tal remissinstanser förespråkar en central registrering av förvallarförord-
   148
nanden. Några delar dock utredningens uppfattning i frågan.


 


Det kan ifrågasättas om tredje mans behov av en central registrering är sä stort. Integritetshänsyn talar ocksä starkt emot atl en central registre­ring införs. En central registrering skulle vidare innebära ett avsevärt arbete för berörda myndigheter, bl. a. med hänsyn till atl förvaltarförord-nandena inte sällan torde bli detaljerade och dessutom kan komma att ändras vid upprepade tillfällen. Jag anser därför i likhet med utredningen att nägot centralt register inte bör införas. Det kan däremot övervägas att låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av mera speciell karaktär, t.ex. inskrivningsmyndigheternas register. Det ankommer på regeringen att utfärda föreskrifter om det.

Det sagda innebär inte atl tredje man kommer att sakna möjlighet atl fä veta humvida motpartens egendom står under förvaltning. Tredje man kan få visshet genom atl höra sig för hos överförmyndaren eller tingsrätten. För att tredje man inte skall behöva vända sig lill flera tingsrätter bör det, på samma sätt som jag har förordat beträffande sädana godmanskap som avses i nuvarande 18 kap. 3 § föräldrabalken, införas föreskrifter som medför atl etl förvaltarskap i princip är inskrivet vid den tingsrätt inom vars område huvudmannen bor.


Prop. 1987/88:124


2.5 Processuella frågor m.m. 2.5.1 Handläggningsformen

Mitt förslag: Frägor om godmanskap och förvaltarskap skall hand­läggas som domstolsärenden. I ärenden om anordnande eller upphö­rande av förvaltarskap skall nämnd delta i tingsrättens avgöranden. Detsamma gäller i andra ärenden som rör förvaltarskap eller god­manskap, om de är tvistiga. I övrigt är tingsrätten domför med en ensamdomare.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 185).

Remissinstanserna: En remissinstans anser atl frågor om anordnande eller upphörande av förvaltarskap skall handläggas som mål och att fings­rätten i icke tvistiga mäl av delta slag skall vara domför med ensamdoma­re. En annan remissinstans vill atl nämnd skall delta i ärenden om ompröv­ning av förvaltarskapets omfattning även när de inte är tvistiga. I övrigt har utredningens förslag i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligl gällande bestämmelser handläggs frågor om omyndigförklaring eller hävande av omyndigförklaring som mål, me­dan andra frägor om förmynderskap och godmanskap handläggs som ären­den.

Jag ser det som en fördel om samma handläggningsform tillämpas när det gäller frägor om förvaltarskap och frågor om godmanskap. Om del t. ex. vid prövningen av en ansökan om förordnande av förvaltare visar sig tillräckligt atl en god man utses, kan rätten då inom ramen för del inledda förfarandet meddela ett godmansförordnande.


149


 


Om samma handläggningsform skall användas, framstår det som mest naturiigt alt tillämpa ärendelagens handläggningsregler. Frågor om förval­tarskap och godmanskap bör alltså handläggas som domstolsärenden.

Frågor om anordnande och upphörande av förvaltarskap är sä pass ingripande för den enskilde att nämnd alllid bör delta i avgörandet. Enligt gällande bestämmelser skall nämnd ingå i rätten även i andra fall, om ärendet är tvistigl. Den ordningen bör bestå. I övrigt bör rätten vara domför med en lagfaren domare.


Prop. 1987/88:124


2.5.2 Initiativrätten i ärenden om godmanskap och förvaltarskap

Mitt förslag: I ärenden om anordnande, omprövning eller upphöran­de av godmanskap eller förvaltarskap får ansökan göras av överför­myndaren, förmyndare, den enskilde, om han fyllt sexton år, samt den enskildes make och närmaste släktingar. Detsamma gäller i ärenden om entledigande av god man eller förvaltare. Frågor om upphörande och omprövning saml om entledigande fär också väckas av den gode mannen eller förvaltaren. En god man som förordnas när hjälpbehovet beror på sjukdom o. d. får ansöka om förordnande av förvaltare. Domstolen fär ocksä självmant ta upp alla dessa frågor.


Förmynderskapsutredningens förslag: Saknar motsvarighet till bestäm­melserna rörande generell möjlighet för rätten att självmant la upp frågor om anordnande av godmanskap och förvaltarskap samt rörande god mans och förvaltares rätt att begära omprövning av uppdragets omfattning. Överensstämmer i övrigt i allt väsentligt med milt förslag (se betänkandet s. 179 och 185).

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser anser att frägor om anord­nande av godmanskap och förvaltarskap skall kunna tas upp självmant av rätten. Frän ett håll ifrågasätts om närmaste släktingar skall få ansöka om förvaltarförordnande.

Skälen för mitt förslag: När det gäller kretsen av ansökningsberätligade kan de nuvarande bestämmelsema om omyndigförklaring utgöra en lämp­lig utgångspunkt. Enligl dessa är den som ansökningen avser, make, när­maste släktingar, överförmyndaren och förmyndare behöriga att göra an­sökan om omyndigförklaring (se 10 kap. 10 § föräldrabalken). Hävande av omyndigförklaring kan begäras av den omyndige, hans förmyndare och överförmyndaren. Dessa personer bör i fortsättningen ha rätt atl ansöka om god man eller förvaltare eller att begära atl uppdraget omprövas eller upphör.

En god man eller förvaltare har i regel goda möjligheter att fortlöpande bilda sig en uppfattning om huvudmannens hjälpbehov. Det är därför lämpligt att även gode män och förvaltare ges möjlighet att hos rätten ansöka om omprövning av uppdragets omfattning.

Det kan förekomma situationer dä ett behov av god man eller förvaltare blir känt för rätten ulan att någon ansökan därom har gjorts. En sådan


150


 


situation är att det i en pågående rättegäng visar sig atl förvaltare behöver förordnas för någondera parten. Rätten bör därför ha möjlighet att själv ta initiativ i frågor av detta slag. Även när det gäller omprövning och upphö­rande av godmanskap eller förvaltarskap bör rätten ha motsvarande möj­lighet, liksom i frågor om entledigande av god man eller förvaltare.


Prop. 1987/88: 124


2.5.3 Utredningen i ärenden om förordnande av god man eller förvaltare

Mitt förslag: Den enskilde skall beredas fillfälle atl yttra sig, om del kan ske. I ärenden om förordnande av god man i fall dä hjälpbehovet beror på sjukdom e.d. och i ärenden om förordnande av förvaltare skall ocksä make, närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdin­rättning, omsorgsnämnd och socialnämnd yttra sig, om det inte är obehövligt. I elt sådant ärende gäller som huvudregel atl den enskil­de skall höras muntligt. Rätten får inte förordna förvaltare utan läkarintyg eller motsvarande utredning om den enskildes hälsotill­stånd. Delsamma gäller förordnande av god man när hjälpbehovet beror på sjukdom e.d., om förordnandet sker utan atl den som behöver hjälp har lämnat sitt samtycke.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (se betänkandet s. 178 och 184-185).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig positiva till att en
noggrann utredning görs och lill en huvudregel som innebär alt den enskil­
de skall höras muntligt. Frän enstaka häll ges uttryck för andra uppfatt­
ningar. När del gäller utredningen om den enskildes hälsotillstånd vill flera
remissinstanser ha mera preciserade krav på läkarintyg eller psykologuUä-
tande.
                           /

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt atl behovet av god man eller förvaltare blir ordentligt klarlagt innan förordnande därom meddelas. En grundregel bör vara alt den enskilde bereds tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Har den enskilde själv gjort ansökan, bör han fä tillfälle att yttra sig över det material som har tillförts av andra. Om exempelvis överförmyn­daren har lämnat förslag pä vem som skall utses lill förvaltare, bör sålunda den enskilde yttra sig över förslaget.

I ärenden om förordnande av god man när hjälpbehovet beror pä sjuk­dom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd o.d. liksom i ärenden om förordnande av förvaltare måste det vara ordentligt klarlagt att ett hjälpbehov föreligger och alt detta inte kan tillgodoses pä något mindre ingripande sätt, t. ex. genom en anhörig. Rätten bör därför, om del inte är obehövligt, inhämta yttrande från den enskildes make och närmaste släk-fingar samt frän överförmyndaren, vårdinrättning där den enskilde vistas och omsorgs- eller socialnämnd som har haft kontakt med honom.

För att rätten skall fä en riktig bild av den enskildes hälsofillständ och hans hjälpbehov kan del ocksä många gånger vara av värde alt han hörs muntligt. De regler som gäller i dag vid ansökningar om omyndigförklaring


151


 


kan härvid tjäna som förebild. Principen bör alltså vara att den enskilde skall höras muntligt, om det kan ske utan skada för honom. Han behöver dock inte höras muntligt om det är uppenbart att han inte förstår vad saken gäller. Muntligt hörande bör ocksä kunna underlåtas, om den enskilde själv har ansökt om eller medgett förordnandet eller om det finns andra särskilda skäl. Med hänsyn till atl ett godmansförordnande som beror pä sjukdom e. d. förutsätter antingen atl den enskilde har samtyckt till förord­nandet eller att hans sinnestillstånd utgör hinder mot inhämtande av hans mening, torde bestämmelsen om muntligt hörande ha betydelse framför allt i ärenden om anordnande av förvaltarskap. Det kan dock förekomma situationer då det finns skäl att höra t. ex. en person som själv har ansökt om godmansförordnande.

Normalt bör rätten begära etl läkainntyg om den enskildes hälsotillstånd i ett ärende om anordnande av förvaltarskap. Detsamma gäller vid anord­nande av godmanskap som beror på sjukdom e. d. i fall där den enskildes sinnestillstånd är sådant att hans samtycke inte kan inhämtas. Till skillnad från vad som gäller i dag i mål om omyndigförklaring bör det inte vara nödvändigt med specialistkompetens hos den undersökande läkaren. Lä­karintyg bör ocksä kunna ersättas av yttrande från vårdinrättning eller av annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd.


Prop. 1987/88: 124


2.5.4 Interimistiska förordnanden

Mitt förslag: Rätten skall kunna meddela interimistiska förordnan­den i frågor om förordnande av god man eller förvaltare, ompröv­ning av godmanskaps eller förvaltarskaps omfattning och ehfiedi-gande av en försumlig god man eller förvaltare.


Förmynderskapsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag. Utredningen föreslår dock inte någon möjlighet till interimistiska förordnanden i omprövningsfallen. Enligt utredningens förslag skall i stäl­let förvaltaren kunna omhänderta visst slags egendom i avvaktan pä att domstolen avgör om denna omfattas av uppdraget (se betänkandet s. 179, 181-182 och 185).

Skälen för mitt förslag: Om det krävs omedelbar vård av den enskildes angelägenheter eller etl dröjsmål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde, bör rätten kunna meddela interimisfiskt förordnande om förvaltarskap eller godmanskap. För att förhindra att någon vid uppnådd myndighetsålder skulle sakna erforderligt skydd bör ett sådant förordnan­de även kunna meddelas beträffande en underårig, alt gälla fr. o. m. hans 18-årsdag.

Förmynderskapsutredningen har inte föreslagit någon bestämmelse om interimistiskt förordnande i omprövningsfallen. När del gäller förvaltar­skap har utredningen i stället föreslagit att förvaltaren skall kunna omhän­derta sådan egendom, som huvudmannen normalt råder över själv, i av­vaktan på att rätten avgör om egendomen skall omfattas av uppdraget. Det


152


 


gäller t. ex. arbetsinkomst och gåva som har getts med villkor alt egendo- Prop. 1987/88: 124 men inte skall omfattas av förvaltarens rädighet. Tanken bakom den före­slagna regeln är alt man skulle kunna hindra t. ex. atl egendomen används pä elt sätt som skadar huvudmannen. Som förebild för utredningens för­slag i den delen har tjänat bestämmelserna i 9 kap. 3 och 4 §§ samt 10 kap. 5 och 6 §§ föräldrabalken om förmyndares möjlighet att omhänderta den omyndiges egendom.

Det nya institutet förvaltarskap bygger på grundtanken atl förvaltampp­draget skall anpassas lill den enskildes behov i del särskilda fallet. Mot den bakgmnden framstår det som naturligt all förvaltaren inte får vidta ätgär­der med egendom, som faller utanför det ursprungliga förordnandet, förrän rätten har utvidgat uppdraget till att omfatta även sådan egendom. Men behovet av ett snabbi ingripande i vissa fall kvarstår med en sådan lösning. Rätten bör därför ges möjlighet att förordna interimistiskt i frägan. Den möjligheten bör inte bara stå till buds när del gäller arbetsinkomst och annan egendom av sådant slag som nyss har berörts utan kunna användas även i andra fall av omprövning av ett förvaltamppdrags omfattning. Behov av interimistiskt förordnande kan ocksä uppkomma vid motsvaran­de omprövning av godmanskap.

2.6 Följdändringar i annan lagstiftning

I och med all institutet omyndigförklaring försvinner, kommer begreppet omyndig i fortsättningen att vara liktydigt med underårig. Det kan diskute­ras om terminologin inte borde förenklas, så atl benämningen underårig genomgående används i stället för omyndig. Delta skulle kräva åtskilliga språkliga justeringar i etl stort antal författningar. Något egentligt behov av en sådan terminologiändring synes inte föreligga. Jag vill därför inte föror­da en sådan ändring.

I elt flertal författningar finns bestämmelser om behörighet för en tjänst eller ett uppdrag. Ett vanligt behörighetsvillkor är att den som skall utses inte får vara omyndig. Det gäller t. ex. domare, advokater, styrelseledamö­ter i aktiebolag och utgivare för periodisk skrift. Om omyndigförklarings­institulet avskaffas, kommer endast underåriga att omfattas av sådana bestämmelser. Frägan är då om man bör lägga till regler om atl även de som är allvarligt sjuka e.d. skall vara utestängda. Den uppfattningen har framförts av några remissinstanser. Enligl min mening behövs dock inga sådana regler. Redan i dag finns en mångfald ansvarsfulla befattningar utan behörighetskrav av detta slag. Om någon pä grund av sjukdom e.d. kan anses mindre lämplig atl inneha en tjänst eller etl uppdrag, kan hänsyn i regel tas till detta med stöd av gällande bestämmelser om en allmän lämplighetsprövning. Del kan också erinras om atl elt förordnande av god man enligt nuvarande 18 kap. 3 § föräldrabalken inte automatiskt medför att den som fär god man blir obehörig.

I de bestämmelser som innehåller behörighetskrav bör således begrep­pet omyndig - med betydelsen underårig - stå kvar ulan någon komplet­tering.

Flera författningar innehåller särbestämmelser beträffande omyndiga      153


 


som en följd av att dessa saknar rätlshandlingsförmåga. Hit hör bestäm- Prop. 1987/88: 124 melserna i 18 kap. 3 § jordabalken om atl godtrosförvärv inte kan grundas pä en handling som har utfärdats av en omyndig och i 4 kap. 3 § aktiebo­lagslagen (1975:1385) om atl emissionsbevis m.m. inte med befri­ande verkan kan skickas till en omyndig aktieägare. Skyddsregler av detta slag bör gälla även personer som har förvaltare, förutsatt atl angelägenhe­ten i fråga faller inom ramen för förvaltaruppdraget.

I några angelägenheter av övervägande personlig natur krävs enligt gällande bestämmelser atl en omyndigförklarad person har samtycke av förmyndaren. Del gäller t.ex. giftermål och adoption. Frågan är om mot­svarande krav pä samtycke bör uppställas när det gäller personer som har förvaltare eller om någon annan typ av begränsning bör införas i deras fall. Under remissbehandlingen har olika uppfattningar kommit lill uttryck i frågan. Det finns enligt min mening inte skäl alt i angelägenheter av delta slag utsätta en person för särbehandling enbart på den grunden att förvalta­re har förordnals för honom. Något krav på samtycke av förvaltaren i dessa fall bör alltså inte uppställas. Jag kommer i specialmotiveringen att beröra vilken belydelse t.ex. den enskildes sinnestillstånd kan ha i de fall som nu avses.

Del finns i flera författningar bestämmelser som avser såväl förmyndare som gode män. Dessa bestämmelser bör i fortsättningen gälla även förval­tare. Vidare bör vissa bestämmelser, som i dag avser endast förmyndare, göras tillämpliga på bäde förvaltare och gode män. En förutsättning är naturiigtvis atl angelägenheten omfattas av uppdraget. Det handlar framför allt om regler angående anmälningsskyldighet o. d.

Den föreslagna reformen nödvändiggör ändringar i de internationellt privaträltsliga författningar som innehåller regler om omyndiga. Ett förslag i den delen utarbetas för närvarande av förmynderskapsutredningen. I utredningens fortsatta uppdrag ingår också atl se över föräldrabalkens bestämmelser rörande förmyndares och god mans förvaltning m.m. Jag avser alt senare återkomma med förslag i dessa delar.

2.7 Ikraftträdande m. m.

Det är angeläget alt reformen kan genomföras sä snart som möjligt, sä alt bl. a. det nuvarande rösträttshindret försvinner. Eftersom det i den delen krävs en grundlagsändring, måste del emellertid först fattas två riksdags­beslut med mellanliggande val. Det torde också vara nödvändigt med visst förberedelsearbete hos berörda myndigheter, främst domstolar och över­förmyndare, innan de nya reglerna kan träda i kraft. Med hänsyn till det sagda framstår den I januari 1989 sorn en lämplig ikraftträdandedag.

Det kan förutsättas att många av dem som i dag är omyndigförklarade även i fortsättningen behöver hjälp genom bl. a. förvaltare. Alt utreda hjälpbehovet hos alla berörda lar självfallet en viss lid. Det kan därför ifrågasättas att låta gällande omyndigförklaringar bestå under en period efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, till dess hjälpbehovet i varje särskilt fall har blivit utrett.

Liksom förmynderskapsutredningen anscrjag dock alt det är en bättre    154


 


ordning alt låta omyndigförklaringsinstitulet upphöra helt och hållet, så Prop. 1987/88: 124 snart de nya bestämmelserna träder i kraft. För atl de som i dag är omyndigförklarade inte skall stå utan skydd under en övergångsperiod kan det lämpligen föreskrivas atl de tills vidare skall anses ha förvaltare med uppdrag att bevaka deras rätt, förvalla deras egendom och sörja för deras person. De tidigare förmyndarna bör då tills vidare, ulan särskilt förord­nande, tjänstgöra som förvaltare.

Överförmyndarna bör emellertid vara skyldiga att sä snart som möjligt gä igenom alla sina förmynderskapsärenden och ta ställning till vilka åtgär­der som behöver vidtas. I mänga fall torde det bli aktuellt att ansöka hos domstolen om ett mera permanent förvaltarförordnande, eventuellt be­gränsat till viss egendom c. d. Det är också tänkbart att ett godmansförord­nande är tillräckligt.

För att inte de nyss berörda provisoriska förvallarskapen skall beslå under alltför lång tid bör det, som utredningen har förordat, föreskrivas atl de upphör senast vid en viss tidpunkt. Enligt utredningens förslag skall denna övergångstid utgöra etl år. Flera remissinstanser anser dock att denna tid är alltför kort. Enligt min mening bör en övergångsperiod pä två år vara tillräcklig. Överförmyndarna bör alltså ha den liden på sig att ansöka om ett mera permanent förvaltar- eller godmansförordnande.

Vad beträffar tidigare meddelade godmansförordnanden ger den nya lagstiftningen inte anledning till en systematisk genomgäng av alla ärenden pä samma sätt som när det gäller förmynderskapsärendena. För tillämp­ningen av de nya reglerna om godmansförordnande torde därför inte krävas någon övergångsperiod.

2.8 Kostnader och resursbehov

Det är svårt att göra en säker bedömning när det gäller kostnadseffekterna av reformen. Som flera remissinstanser har framhållit kan de föreslagna Utredningskraven i godmans- och förvaltarärendena komma alt medföra ett visst merarbete i förhållande till nuläget hos berörda myndigheter. Detta uppvägs dock av de besparingar som blir följden av att omyndigför­klaringsinstitulet upphävs.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät­tals förslag lill

1.  lag om ändring i föräldrabalken,

2.  lag om ändring i regeringsformen,'

3.  lag om ändring i vallagen (1972:620),

4.  lag om ändring i kommunallagen (1977: 179),

5.  lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

6.  lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,'

' Ändringsförslagen beträffande regeringsformen och tryckhetsförordningen ingår i       155

prop. 1987/88: 32.


 


7.  lag om ändring i äktenskapsbalken,                             Prop. 1987/88:124

8.  lag om ändring i ärvdabalken,

9.  lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

10.   lag om ändring i jordabalken,

11.   lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

12.  lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

13.  lag om ändring i rättegångsbalken,

14.  lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären­den,

15.  lag om ändring i lagen (1924:322) om värd av omyndigs värdehand­lingar,

16.  lag om ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt,

17.  lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område,

18.  lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

19.  lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

20.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

21.  lag om ändring i lagen (1962:392) om hustmfillägg och kommunalt bostadstillägg,

22.  lag om ändring i studieslödslagen (1973:349),

23.  lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

24.  lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

25.  lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

26.  lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,

27.  lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall,

28.  lag om ändring i transplantationslagen (1975:190),

29.  lag om ändring i lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.,

30.  lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

31.  lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

32.  lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

33.  lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

34.  lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

35.  lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

36.  lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

37.  lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

38.  lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

39.   lag om ändring i lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendel
under krig och krigsfara.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

Samråd har skett med chefen för socialdepartementet beträffande lagför­slag 20, 21, 23-28, 38 och 39, med statsrådet Lindqvist beträffande lagför­slag 29, med chefen för finansdepartementet beträffande lagförslag 35 och 36, med statsrådet Johansson beträffande lagförslag 30, 31, 33 och 34, med chefen för utbildningsdepartementet beträffande lagförslag 22 samt med chefen för civildepartementet beträffande lagförslag 4, 5 och 37.

156


 


4 Specialmotivering                                       Prop. 1987/88:124

Här redovisas mina kommentarer lill de enskilda lagförslagen.

4.1 Föräldrabalken

I det följande används förkortningen FB för föräldrabalken.

Genom atl institutet omyndigförklaring avskaffas upphör de nuvarande bestämmelserna i 10 kap. FB. Detta kapitel föreslås i stället innehålla bestämmelser om förmyndare för underåriga, motsvarande dem som nu finns i 11 kap. I etl nytt II kap. återfinns reglerna om god man och förvaltare. Reglerna om god man har med vissa ändringar överförts lill

II kap. från 18 kap., vilket därigenom kan upphöra alt gälla.

I 12-17 samt 19 och 20 kap. har gjorts ändringar som har föranlelts av bl. a. det nya institutet förvaltarskap, omyndigförklaringarnas avskaffande och den ändrade regleringen av institutet godmanskap.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

3 kap. 4 §

Är part i mäl som avses i I eller 2 § underårig, fär förmyndaren eller god man, om sådan enligt // kap. skall förordnas, föra talan för honom. Modern skall höras i målet, om det kan ske.

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag)

Paragrafen har justerats med hänsyn till atl reglerna om god man har flyttats till II kap.

4 kap. Om adoption

4 kap. 5 a §

Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräck­ligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnels adoptivföräldrar eller, om en adop­tivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, frän båda dessa makar.. Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. Är detta fallet beträffan­de var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka lill adopfio-nen, skall i stället samtycke inhämtas frän barnets förmyndare.

(Jfr 4 kap. 5 a § i utredningens lagförslag I)

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § och 5 a § tredje stycket, där det föreskrivs
att förmyndare skall lämna sitt samtycke när en omyndigförklarad person
vill adoptera resp. avses bli adopterad, föresläs upphävda. Något motsva­
rande krav pä samtycke kommer i fortsättningen inte att gälla beträffande
dem som har fyllt 18 år. Enligt 4 kap. 6 § har emellertid rätten att göra en
allmän prövning av en tilltänkt adoptions lämplighet.
                              157


 


10 kap. Om förmyndare                                                                Prop. 1987/88: 124

I och med att institutet omyndigförklaring avskaffas, handlar detta kapitel bara om förmyndare för underårig.

1 §

Den som är underårig får inte vara förmyndare.

(Jfr 10 kap. 5 § andra stycket i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 4 § första stycket.

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa förmynda­re. Dör en av föräldrarna eller är någon av dem underårig eller blir någon av dem entledigad från förmynderskapel, är den andre barnets förmynda­re.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

(Jfr 10 kap. 1 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 1 § med bl. a. en ändring som föranletts av att innehållet i 11 kap. 4 § första stycket delvis har utgått.

En underårig förälder får enligt I § i dess nya lydelse inte vara förmyn­dare. Är en sådan förälder ensam vårdnadshavare, skall rätten förordna förmyndare enligt 4 §.

Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingående

var förmyndare för barnet alltjämt vara barnels förmyndare.

(Jfr 10 kap. 2 § i utredningens förslag 1) Paragrafen överensstämmer med nuvarande 11 kap. 2 §.

4§i

Har en underårig inte någon förmyndare enligt 1—3 §§, skall rätten förord­na förmyndare/ör den underårige.

(Jfr 10 kap. 3 § i utredningens förslag 1)

Bestämmelsen i nuvarande 11 kap. 3 § andra stycket om att förmyndare skall förordnas för omyndigförklarade har tagits bort.

Har förmyndare förordnats enligt 4 § på grund av att fadern eller modern år underårig, gäller förordnandet lill dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.

(Jfr 10 kap. 4 § i utredningens förslag I) Bestämmelsen i nuvarande 11 kap. 4 § första stycket om atl den som är

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             158


 


omyndig inte får vara förmyndare har utgått. I sin nya lydelse motsvarar 10     Prop. 1987/88: 124 kap. 5 § nuvarande andra stycket av 11 kap. 4 §. Alt den som är underårig inte fär vara förmyndare framgär av 1 §.

Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man

eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, om inte särskilda skäl talar emot det.

(Jfr 10 kap. 5 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 5 §.

7§'

Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar till förmyndare, skall denne förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

(Jfr 10 kap. 6 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 6 §.

8 §2

När omständigheterna påkallar det, kan flera förmyndare förordnas för samma person.

Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte lämpli­gen ha hand om förmynderskapel allena, skall medförmyndare förordnas.

(Jfr 10 kap. 7 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 7 §.

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynderskapel. Detta gäller dock ej, om förmynderskapel utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har tvä särskilt förordnade förmyndare utsetts atl gemensamt utöva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten pä talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet ät en av dem efter vad som är bäst för barnet.

(Jfr 10 kap. 8 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 8 §.

10 §

En förmyndare skall entledigas från sitt uppdrag, om förmyndaren vid utövandet av uppdraget gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om förmyndaren kommer på ekonomiskt obestånd och på gmnd därav är

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
 Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
                                               159


 


olämplig att vara förmyndare eller om förmyndaren av någon annan orsak     Prop. 1987/88: 124 inte längre är lämplig att inneha sill uppdrag.

(Jfr 10 kap. 9 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 9 §.

11        §

Dör förmyndaren och finns del inte någon som pä grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård ulan dröjsmål anmäla förhållandel lill den tingsrätt hos vilken förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

(Jfr 10 kap. 10 § i utredningens förslag I) Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 10 §.

12      §

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och tingsrätten.

(Jfr 10 kap. 11 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 11 §.

13§

Fräga om förordnande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där förmyn­derskapel är inskrivet eller, om inskrivning av förmynderskapel inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapel är eller skall vara inskrivet.

(Jfr 10 kap. 12 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 12 §. Till skillnad från den paragrafen innehåller första stycket inte längre orden "för underårig".

Andra stycket i nuvarande 11 kap. 12 §, som handlar om förordnande av förmyndare för omyndigförklarad, har utgått, vilket har medfört att del nuvarande tredje stycket i II kap. 12 § har förts över till andra stycket i förevarande paragraf.

14       §

I ärende om förordnande av förmyndare skall rätlen bereda överförmynda­ren tillfälle atl lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

(Jfr 10 kap. 13 § i utredningens förslag 1) Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 13 §.

15      •§

Ingen får förordnas fill förmyndare eller entledigas från ett sådant uppdrag utan att ha fält tillfälle atl yttra sig.

(Jfr 10 kap. 14 § i utredningens förslag I)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                               160


 


Paragrafen överensstämmer med nuvarande 11 kap. 14 §, frånsett några    Prop. 1987/88:124 språkliga justeringar.

16      §'

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyn­dare, fär rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyndare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs.

(Jfr 10 kap. 15 § i utredningens förslag 1)

Jämfört med motsvarande paragraf i gällande rätt, 11 kap. 15 §, har den sakliga ändringen gjorts att andra stycket, som handlar om interimistiska förordnanden av förmyndare för omyndigförklarade, har utgått.

17 §               ■

Uppkommer fräga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, fär rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig, om del inte är fara i dröjsmål.

(Jfr 10 kap. 16 § i utredningens förslag I)

Paragrafen motsvarar nuvarande II kap. 16 §. Uttrycket "om del kan ske utan märklig tidsutdräkt" i andra stycket i den paragrafen har dock ändrats till "om det inte är fara i dröjsmål" (jfr nya lydelsen av II kap. 24§).

18      §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den underårige själv, om denne har fyllt sexton är, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig atl utöva vårdnaden får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekom­mer fill del.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när del rör en underårig som fyllt sexton är, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som avses i första stycket får överklagas, för­utom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

(Jfr 10 kap. 17 § i utredningens förslag 1) Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 kap. 17 §.

11 kap. Om god man och förvaltare

Kapitlet innehåller de nya bestämmelserna om god man och förvaltare. I 1—6 §§ finns de särskilda bestämmelsema om god man, medan 7-11 §§

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                              161

11    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 124


reglerar förvaltarinstilutet. I 12-28 §§ återfinns gemensamma bestämmel-     Prop. 1987/88:124 ser.

Otn god man

1 §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utöva förmynderskapel eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall rätten förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

(Jfr 11 kap. 1 § i utredningens förslag I)

Paragrafen motsvarar, med vissa språkliga och redaktionella ändringar, nuvarande 18 kap. I §. Paragrafen handlar i fortsättningen endast om god man för underårig i fall då förmyndaren blir sjuk e. d. Någon motsvarande möjlighet att utse god man när t. ex. en förvaltare blir sjuk har inte ansetts behövlig.

Ett förordnande enligt denna paragraf avser alla förmyndarens uppgifter beträffande den underåriges förmögenhet och person. Förordnandet skall alltså inte begränsas till vissa på förhand bestämda angelägenheter. Är ett hinder för förmyndaren sådant alt del bara gäller någon viss angelägenhet, bör förmyndaren kunna använda ombud.

Om en förmyndare enligl 10 kap. 17 § skiljs från sitt uppdrag, har rätlen möjlighet att, i stället för att utse en god man enligl förevarande paragraf, förordna en ny förmyndare genom interimistiskt beslut enligt 10 kap. 16 §.

2§'

Har en förmyndare eller förmyndarens make och den underårige del i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man alt vårda den underåriges rätt i boet vid boulredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftal bo.

God man skall även förordnas för en underårig eller någon annan på vars vägnar del skall företas en rättshandling vid vilken ställföreträdaren enligt 13 kap. 2 § ej kan företräda den underårige eller huvudmannen. Detsamma gäller, om del uppslår fråga om rättegång mellan å ena sidan den underårige eller huvudmannen och å andra sidan ställföreträdaren eller dennes make eller någon som siällföreträdaren företräder.

Om det i annat fall än som avses i första eller andra stycket förekommer en angelägenhet där ställföreträdaren eller ställföreträdarens make kan ha ett intresse som strider mot den underåriges eller huvudmannens, skall rätten förordna god man för den underårige eller huvudmannen, om siällföreträdaren begär det eller det annars är lämpligt.

(Jfr 11 kap. 2 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar nuvarande 18 kap. 2 §. Den har emellertid vidgats på sä sätt alt god man kan utses inte bara när en omyndig, dvs. en underårig, och hans förmyndare m.fl. har motstridiga intressen utan också när motsvarande förhållanden inträffar inom ramen för elt godmanskap eller förvaltarskap (jfr 13 kap. 2 §).

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             162


 


3§'                                                                                                 Prop. 1987/88:124

Rätten skall förordna god man

1.    om det vid etl dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på
okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och
förvalta sin lott i det,

2.   om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före allmänna arvsfon­den eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller också kunskap saknas om såväl namnet som vistelseorten beträffande en i övrigt känd arvinge, och det på grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,

3.   om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver bevakas enligt vad som föreskrivs om arvinge,

4.   om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas,

5.   om del enligl förordnande i testamente eller annan rättshandling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först framdeles skall tillträdas med äganderätt, och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för den bli­vande ägarens räkning, eller

6.   om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första stycket sker efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos tingsrätten av den som har boet i sin vård.'

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förord­nande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnan­det avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att företräda.

(Jfr 11 kap. 3 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om utseende av god man för bl. a. bortavaran­de, motsvarar, med en del språkliga och redakfionella ändringar, nuvaran­de 18 kap. 4 §.

Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalla sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, förordna god man för honom eller henne. Förordnande får inte meddelas utan samtycke av den för vilken god man skall utses, om inte den enskildes hälsotillstånd hindrar alt hans eller hennes mening inhämtas.

(Jfr 11 kap. 4 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, nuvarande 18 kap. 3 §. I paragrafen anges således fömtsättningarna för förordnande av god man i


' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.  Ändrad lydelse i propositionsförslaget.


163


 


andra fall än som anges i  1-3 §§. I fräga om det närmare innehållet     Prop. 1987/88:124 hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2 och 2.3.3.

Pä samma sätt som uttryckligen har föreskrivits beträffande förvaltar­skap i 7 § kan ett godmansförordnande vara begränsat fill att avse viss egendom eller angelägenhet e.d. Detta överensstämmer med vad som gäller i dag.

I andra meningen i paragrafen anges alt förordnande inte fär meddelas utan samtycke frän den för vilken god man skall utses, om inte vederbö­randes fillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Av 11 kap. 17 § första stycket framgår att rätten inte får underlåta att inhämta den enskildes mening, om det inte föreligger läkarintyg eller annan likvärdig utredning om tillståndet. Möjligheten i nuvarande 18 kap. 3 § att efterge kravet pä samtycke vid särskilda skäl av annat slag har inte behållits. Skälen för detta har utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2.

5§'

Om en god man, som har företagit en rättshandling för huvudmannen, har handlat utanför sitt förordnande, är rättshandlingen inte bindande för huvudmannen. En rättshandling är inte heller bindande för huvudmannen, om en god man har företagit den inom ramen för förordnandet men utan samtycke av huvudmannen, såvida inte huvudmannens sinnestillstånd har hindrat atl hans eller hennes mening inhämtas eller huvudmannens me­ning av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshand­ling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall huvud­mannens samtycke anses föreligga, om han eller hon inte före rättshand­lingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

(Jfr 11 kap. 5 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, handlar om den gode mannens behörighet att med bindande verkan för huvudmannen ingå rättshandlingar för dennes räkning. Hithörande frågor har diskuterats i avsnittet 2.3.4 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Ramen för den gode mannens behörighet bestäms genom rätlens förord­nande enligt I -4 §§, eventuellt ändrat efter omprövning med slöd av 23 §.

För bedömningen av om rättshandlingen är bindande saknar tredje mans goda tro betydelse. God tro hos tredje man är dock en förutsättning för att han enligt 6 § skall ha rätt till skadestånd av den gode mannen.

Hinder mot att inhämta huvudmannens mening på gmnd av hans hälso­tillstånd bör anses föreligga inte bara när han helt saknar förmåga att uttrycka en vilja ulan ocksä när hans tillstånd är sådant som avses i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. Andra omständigheter som kan utgöra hinder är att hu-

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             164


 


vudmannen är underårig eller bortavarande. Här avses främst de fall dä en     Prop. 1987/88:124 god man har förordnals enligt 1-3 §§.

Liksom fallet är med förmyndares samtycke till underårigas handlande kan huvudmannens samtycke lämnas i efterhand eller vara underförstått. Huvudmannen kan också ge den gode mannen ett generellt samtycke till rättshandlingar inom ramen för uppdraget.

Bestämmelsema i förevarande stycke ger uttryck för principen att den som har fått god man har kvar sin rättshandlingsförmåga och att den gode mannen närmast skall ses som ett biträde åt huvudmannen. Bestämmelser­na är emellertid ocksä ägnade att minska risken för att den gode mannen och huvudmannen företar kolliderande rättshandlingar. Helt kan dock denna risk inte elimineras. Om en god man ingår en rättshandling för huvudmannens räkning gentemot exempelvis en bank efter att ha fått huvudmannens samtycke men huvudmannen därefter vill handla på ett annat sätt, kan banken inte vägra att gå huvudmannen lill mötes med hänvisning till den tidigare rättshandlingen eller godmansförordnandet, såvida inte omständigheterna är sädana atl t.ex. lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet är tillämplig. Huvudmannen har med andra ord samma rätt all upphäva eller modifiera verkningarna av den gode mannens rättshandling som om hu­vudmannen själv hade företagit denna. Det är härvid utan betydelse om huvudmannen handlar själv eller genom någon befullmäkligad person.

På motsvarande sätt blir gävohandlingar som huvudmannen företar i princip giftiga, även om de strider mot vad den gode mannen anser lämp­ligt. De begränsningar som enligt 15 kap. FB gäller för den gode mannens förvaltning, bl. a. skyldigheten att i vissa fall inhämta överförmyndarens samtycke, kan inte åberopas gentemot huvudmannen.

Om den gode mannen och huvudmannen t. ex. säljer samma lösa egen­dom till två olika personer, kan det liksom för närvarande bli fräga om alt tillämpa reglerna om tvesalu. Det innebär alt god tro hos tredje man jämte besittningsövergång blir avgörande för vilket köp som skall anses gälla. Om den gode mannen har handlat utan samtycke frän huvudmannen trots att detta har kunnat inhämtas, har emellertid huvudmannens rättshandling företräde, om den inte kan anses ogiltig av någon annan anledning. Tredje mans goda tro eller besittningsövergången blir i det fallet utan betydelse.

När den gode mannen tar kontakt med en tredje man för att ingå en rättshandling för huvudmannens räkning, torde han normalt få förete ett bevis om sitt förordnande. För alt tredje man skall kunna.vara säker på att rättshandlingen blir bindande gentemot huvudmannen, måste den gode mannen i princip också visa att han har fått huvudmannens samtycke eller alt huvudmannens mening inte har kunnat inhämtas. Tredje man kan naturligtvis också själv ta kontakt med huvudmannen för att få reda på dennes mening. Är det fråga om mera betydelsefulla transaktioner får den angivna ordningen anses naturlig. Vid oenighet mellan tredje man och huvudmannen huruvida den gode mannen har haft huvudmannens sam­tycke fill en rättshandling, får tredje man anses ha bevisbördan för att så är fallet.

Kravet pä huvudmannens samtycke till rättshandlingar företagna av den 165


 


gode mannen föranleder behov av mera omfattande utredning i vissa typer Prop. 1987/88:124 av myndighetsärenden. Det gäller t.ex. inskrivningsmyndighets prövning av ansökan om lagfart. Har en god man undertecknat köpehandlingarna för huvudmannens räkning, mäste han styrka sin behörighet, bl. a. att huvud­mannen har samtyckt till åtgärden eller atl huvudmannens mening inte kan inhämtas. Svårigheterna med alt förebringa sådan utredning bör dock inte överdrivas. Vid den typ av rättshandlingar som det nu är fråga om krävs redan i dag överförmyndarens tillstånd till åtgärden (15 kap. 15 § FB). Det får fömtsättas att överförmyndaren, innan han lämnar sådant fillstånd, har kontrollerat att förutsättningarna för rättshandlingens giltighet är uppfyll­da. Den hos överförmyndaren förebragta utredningen kan därefter i de flesta fall åberopas även vid prövningen hos inskrivningsmyndigheten.

Andra stycket

Presumtionsregeln i andra stycket har ställts upp för att inte mera vardagli­ga rättshandlingar skall försvåras alltför mycket av kravet pä huvudman­nens samtycke. Under presumtionsregeln faller normala inköp av livsme­del och kläder m. m. och även andra regelbundna betalningar som följer med ett hushåll, t.ex. hyresbetalningar. Regeln täcker ocksä bankuttag och överföringsuppdrag m. m. som utgör led i sådana betalningar. Del är särskilt i fråga om denna typ av transaktioner som regeln torde få praktisk belydelse.

Presumtionsregeln gäller bara i den mån den gode mannen handlar inom ramen för sitt uppdrag. Regeln är alltsä inte tillämplig, om godmansförord­nandet avser en intressebevakning som inte har med huvudmannens dagli­ga hushållning att göra.

Som framgår av lagtexten bryts presumtionen för huvudmannens sam­tycke, om denne pä ett eller annat sätt har gett till känna för tredje man, t. ex. den bank som har hand om utbetalningar för huvudmannens räkning, att han inte vill gä med pä rättshandlingen. Detta är ett utflöde av principen att ett godmansförordnande inte fråntar huvudmannen hans rätlshand­lingsförmåga. För att presumtionen skall brytas måste emellertid huvud­mannen ge till känna sin mening i förväg. Skulle han i efterhand, sedan rättshandlingen har ingåtts, ge uttn/ck för sift ogillande, har detta ingen verkan mot tredje man.

6§'                     

Om en rättshandling som en god man har företagit för huvudmannens räkning inte blir bindande för huvudmannen enligt 5 §, är den gode mannen skyldig alt ersätta godtroende tredje man skada som denne lider på grund härav. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindan­de verkan mot huvudmannen till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände .'.ill och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.

(Jfr 11 kap. 6 § i utredningens förslag 1)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             166


 


Paragrafen reglerar den gode mannens skadeståndsskyldighet gentemot     Prop. 1987/88:124 en godtroende tredje man.

Förutsättningen är att den gode mannen har företagit en rättshandling för huvudmannens räkning som enligt 5 § inte blir bindande mot huvud­mannen. Den skadeståndsskyldighet som den gode mannen ådrar sig mot­svarar vad som enligt 25 § avtalslagen gäller för en fullmäktig som handlar utanför sin behörighet.

Skadeståndsansvaret är strikt, med undanlag för fall då rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen till följd av någon särskild omständig­het som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte heller rimligen kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna lill. Som exempel på sädana särskilda omständigheter kan nämnas att ett skriftligt samtycke från huvudmannen visar sig vara förfalskat utan att bära spär därav eller att huvudmannen i ett läkarintyg, vars vederhäftighet man saknat anledning att ifrågasätta, felaktigt bedömts ha elt sådant hälsotill­stånd som hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

En förutsättning för tredje mans rätt till skadestånd är att han har handlat i god tro. Därvid tillämpas sedvanliga kriterier (se t.ex. 39 § avtalslagen). Har den gode mannen före rättshandlingen undertältat tredje man om att han är osäker på om han har huvudmannens samtycke till rättshandlingen eller huruvida huvudmannens hälsotillstånd är sådant att kravet på samtycke kan efterges, kan tredje man inte hävda att god tro har förelegat.

Om huvudmannens samtycke skall anses föreligga enligt presumtionsre­geln i 5 § andra stycket, blir den gode mannens rättshandling bindande för huvudmannen. Någon skadeståndsskyldighet blir då inte aktuell.

I fall där tredje man begär skadestånd av den gode mannen enligt denna paragraf och den gode mannen hävdar att den av honom företagna rätts­handlingen är bindande för huvudmannen, torde det åvila den gode mannen att styrka detta i förhållande till tredje man.

Den gode mannens skadeslåndsskyldighet avser inte endast den kostnad som motparten kan ha förorsakats genom att den gode mannen ingick avtalet, del s. k. negafiva koniraktsintresset, utan ocksä den förlust som motparten har drabbats av genom alt avtalet inte är bindande, dvs. det positiva intresset. Ersättningsskyldigheten kan alltsä omfatta ocksä en utebliven vinst (jfr 15 kap. 18 §).

Om förvaltare

7§i

Om det beträffande någon föreligger en sådan situation som anges 14 § och det inte är tillräckligt att god man förordnas eller att den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp, får rätten förordna förvalta­re för honom eller henne. Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             167


 


Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma uppdra-     Prop. 1987/88:124 gets omfattning.

(Jfr 11 kap. 7 § i utredningens förslag 1)

I paragrafen anges grundfömtsällningarna för användningen av det nya institutet förvaltare. En förvaltare kan förordnas, om någon pä grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller lik­nande förhällande behöver hjälp med alt bevaka sin rätl, förvalta sin egendom eller sörja för sin person och del inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller henne eller att den enskilde fär hjälp på nägot annat mindre ingripande sätt.

Etl förordnande om förvaltare är alltså förbehållet de situationer då ett godmansförordnande inte är tillräckligt. Situationen kan vara sådan alt det utan vidare måste bedömas som meningslöst att förordna en god man för den enskilde. Det kan också vara fråga om ett fall då den enskilde redan har en god man men då samarbetet mellan huvudmannen och den gode mannen inte fungerar och den gode mannen därför bör ersättas av en förvaltare. Det måste dock pä goda grunder kunna antas att det bristande samarbetet inte endast är tillfälligt eller beroende av vem som har förord­nats till god man.

Lika litet som när det gäller förordnande av god man enligt 4 § är möjligheten att förordna förvaltare begränsad till fall dä den enskildes hjälpbehov är föranlett av ett psykiskt svaghetstillstånd. Allmän ålder­domssvaghet eller fysisk sjukdom är i sig tillräckligt. Det kan också vara fråga om ett alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk av allvarligt slag som gör atl missbrukaren inte kan sköta sina angelägenheter på etl till­fredsställande sätt. Nägot krav pä att tillståndet skall vara permanent har inte heller uppställts. Avsikten är dock inte atl förvaltare skall förordnas vid fall av t.ex. övergående fysisk sjukdom. I en sådan situation torde bistånd normalt kunna ordnas på något annat mindre ingripande sätt.

Över huvud tagel skall, liksom fallet är vid förordnande av god man enligt 4 §, prövas om inte den enskildes rättsliga eller ekonomiska angelä­genheter kan bli tillfredsställande skötta pä etl mindre ingripande sätt, t.ex. genom en banks notarialavddning, advokat eller annan uppdragsta­gare. När del gäller behovet av personlig omvårdnad måste förekomsten av anhöriga beaktas, liksom möjligheten till insatser genom kommunal social verksamhet eller sjukvård.

Att den enskilde normalt skall höras muntligt framgär av 11 kap. 16 § andra stycket. I samma lagrum finns en bestämmelse om inhämtande av yttrande frän anhöriga m. fl. Vidare föreskrivs i 11 kap. 17 § att rätten inte fär förordna förvaltare ulan alt ha tillgäng lill läkarintyg eller annan likvär­dig utredning om den enskildes tillstånd.

I förevarande paragraf föreskrivs vidare att förvaltaruppdraget skall
anpassas lill den enskildes behov i vaije särskilt fall och att del fär begrän­
sas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigan­
de ett visst värde. I denna föreskrift ligger en möjlighet, som inte finns vid
de nuvarande omyndigförklaringarna, att avgränsa uppdraget för en förval­
tare så att det passar varje enskilt fall. Detta kan ses som en vidareulveck-
     . n
ling av den möjlighet att ta hänsyn lill varje enskilds behov som enligl 4 §
finns vid ett förordnande av god man.


 


Med stöd av bestämmelsen kan en förvaltare t. ex. förordnas att förvalta Prop. 1987/88:124 en viss angiven fastighet eller att företräda huvudmannen vid ingående av kontokreditförbinddser eller kreditköp och andra läneavtal. I fall då den enskilde uppbär pension eller annan löpande inkomst kan det ofta vara lämpligt atl låta honom själv disponera över en del, medan förvaltaren kan få till uppdrag atl bestämma över resten. Motsvarande bör gälla när den enskilde har tillgångar på bank e. d. Det kan då vara lämpligt att en del av medlen sätts in på en räkning där den enskilde själv får göra uttag, medan tillgångarna i övrigt sätts in pä en eller flera räkningar som förvaltaren bestämmer över, eventuellt efter tillstånd från överförmyndaren enligt bestämmelsema i 15 kap. Om förvaltarförordnandet rör banktillgodo­havanden i mer än en bank, bör förvaltaren lämpligen se till att de belopp som huvudmannen själv skall få förfoga över samlas hos en bank.

Ett förvaltarförordnande kan naturligtvis också omfatta en persons hela egendom, såväl lös som fast. En förvaltare kan då få i uppdrag atl t.ex. "företräda X i alla ekonomiska angelägenheter".

Det kan vara värt att uppmärksamma att etl begränsat förvaltarförord­nande medför att huvudmannen har rätt att ingå rättshandlingar som inte omfattas av förvaltarförordnandet. Om exempelvis förvaltare förordnas att sköta den hjälpbehövandes fastighet, finns del inget som hindrar att den hjälpbehövande t.ex. handlar på kredit eller skriver på borgensförbindel­ser. Detta kan naturligtvis — t. ex. i samband med utmätning - leda till att fastigheten måste tas i anspråk för att infria de förbindelser som huvud­mannen själv har ådragit sig. Om risk föreligger atl huvudmannen skadar sina angelägenheter pä detta sätt, är det därför ofta påkallat atl förvaltar­förordnandet görs generellt.

Enligt nuvarande ordning är del möjligt all förordna en god man att bevaka huvudmannens rätt i en viss rättegäng. Som framgår av specialmo­fiveringen till 4 § föreslås att den möjligheten inskränks i viss mån. Det skall vid förordnande av god man inte vara möjligt att, som för närvarande, vid särskilda skäl efterge kravet på den enskildes samtycke. Sådana sär­skilda skäl har i tillämpningen av gällande rätt ansetts föreligga bl. a. om den enskilde är part i rättegäng och hans psykiska tillstånd 'är sådant att han inte själv kan föra sin talan. Skulle den enskilde i situationer av detta slag vägra lämna sitt samtycke till förordnande av god man, kan del finnas anledning att pröva om inte förvaltare bör förordnas för honom (se i detta sammanhang II kap. 1 § och 34 kap. I § rättegångsbalken). Ett förvaltar­förordnande är inte beroende av samtycke frän den som ansökningen avser, och förvaltaren blir genom förordnandet ensam behörig enligl 9 § i förevarande kapitel. Förordnanden av detta slag kan ges oavsett om hu­vudmannen är kärande (sökande) eller svarande (motpart).

Slutligen föreskrivs i förevarande paragraf atl rätlen fär överlåta åt
överförmyndaren att närmare bestämma förvaltamppdragets omfattning.
Denna ddegalionsmöjlighet bör framför allt kunna utnyttjas när det är
aktuellt alt låta den enskilde själv disponera över en del av sin pension e. d.
Eftersom bl. a. beloppsgränsen kan behöva ändras med vissa mellanmm
kan det vara lämpligt att låta överförmyndaren bestämma denna gräns
liksom andra detaljer. Rättens förordnande kan dä utformas så att förvalta-
     169


 


ren får i uppdrag att "förvalta X' pen:5ionsmedel med de begränsningar och     Prop. 1987/88:124 förbehåll som överförmyndaren kan komma atl meddela".

Överförmyndaren kan vid ett sådant förordnande i sin tur föreskriva t.ex. atl "av de pensionsbelopp som förvaltas åt X skall X själv förfoga över 1 000 kr per månad, utom juni-augusti och december dä X själv har rätt att förfoga över 2 000 kr per månad''.

När det uppkommer behov av att ändra en sådan beloppsgräns — t. ex. vid en pensionshöjning — fär överförmyndaren inom ramen för rättens delegationsbeslut meddela ett nytt 1'örordnande i frägan. Omprövningar som går utöver denna ram fär dock bara göras av rätten enligt 23 §.

Om en förvaltare inte rättar sig efter domstolens eller överförmyndarens föreskrifter utan företar en rättshandling för huvudmannen utanför ramen för sitt uppdrag, blir rättshandlingen enligt 11 § inte bindande för huvud­mannen. 1 ett sådant fall kan förvaltaren enligt samma paragraf bli skade­ståndsskyldig gentemot tredje man. Det kan vidare bli aktuellt att entlediga förvaltaren med stöd av 20 §.

Skulle å andra sidan huvudmannen ingå rättshandlingar och ikläda sig förpliktelser utöver vad som följer av förordnandet om förvaltare eller överförmyndarens föreskrifter, blir de alt bedöma enligt 9 och 10 §§.

8§'

Endast om det finns särskilda skäl får rätlen förordna att förvaltaruppdra­get skall omfatta

1.     huvudmannens rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete,

2.    vad huvudmannen genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe saml

3.    vad huvudmannen efter del att förvaltare har förordnals erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egendomen inte skall omfat­tas av förvaltarens rådighet.

(Jfr 11 kap. 10 § i utredningens förslag 1)

Huvudregeln är att de angelägenheter som anges i paragrafen inte ingår i uppdraget. Om rätten har meddelat ett förordnande av generell karaktär, t. ex. "att företräda X i alla ekonorniska angelägenheter", faller de angelä­genheter som avses i denna paragraf utanför uppdraget. År avsikten att någon av dem skall ingå däri, måste detta anges särskilt i förvaltarförord­nandet.

Särskilda skäl krävs till en början för att ett förvaltamppdrag skall fä omfatta huvudmannens rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete. Motsvarande begränsning föreligger beträffande vad huvudmannen har förvärvat genom eget arbete efter del alt förvaltare har förordnats, liksom beträffande avkastning av sådan egendom och substitut för egendo­men. Bestämmelserna överensstämmer med vad sorn föreskrivs i vissa fall för underåriga i 6 kap. 12 § och 9 kap. 3 § FB.

I kravet pä särskilda skäl ligger främst alt huvudmannen skulle lida skada av att ha egen rädighet. Han kan t.ex. välja en anställning som

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             170


 


uppenbart inte är lämplig för honom. Pä samma sätt kan förfogandet över     Prop. 1987/88:124

arbetsinkomsten behöva inskränkas, om den används till direkt skadliga

ändamål. Det är emellertid inte tillräckligt att huvudmannen är mindre

sparsam än normalt eller konsumerar till övermätt. Vid fall av t. ex. mera

uttalat alkoholmissbruk eller förödelse av egendomen kan en inskränkning .

dock komma i fråga.

Som arbetsinkomst räknas inte pensionsmedel även om de till någon del avser t.ex. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och grundas på inkomst av förvärvsarbete.

I paragrafen föreskrivs vidare att huvudmannen i princip har egen förfo­ganderätt över egendom som han eller hon har fått genom gåva eller testamente med villkor atl egendomen skall vara undandragen förvaltarens rådighet. Endast om det finns särskilda skäl fär sådan egendom ingå i förvaltaruppdraget. Liksom vid arbetsinkomst avser detta undantag fram­för allt fall dä ett förfogande kan skada huvudmannen.

Bestämmelserna i denna del motsvarar vad som föreskrivs beträffande underåriga i 9 kap. I och 4 §§ FB. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 9 kap. 5 § om rätt att ingå rättshandlingar inom en rörelse har inte ansetts påkallad.

Ett förordnande enligt förevarande paragraf kan tas in i det ursprungliga förvaltarförordnandet, om behovet redan dä står klart. Skulle det först senare visa sig atl huvudmannen inte själv förmår handha någon av de angelägenheter som nu avses, kan rätten ompröva förvaltarskapets omfatt­ning enligt reglerna i 23 §.

Ett förordnande enligt denna paragraf meddelas av rätlen. Prövningen av dessa frägor kan inte delegeras till överförmyndaren.

9§'

Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över huvudmannens egendom och företräder denne i alla angelägenheter som rör uppdraget.

(Jfr 11 kap. 8 § i utredningens förslag 1)

Genom bestämmelsen markeras skillnaden mellan en god man och en förvaltare. Förvaltaren är inte beroende av huvudmannens samtycke för sina ätgärder ulan har att handla på eget ansvar i huvudmannens intresse och för dennes räkning.

Förvaltarens rädighet gäller enbart inom uppdragets ram sådan den har angetts i rättens förordnande enligt 7 och 8 §§, eventuellt kompletterat genom närmare föreskrifter av överförmyndaren. Uppdragets omfattning kan emellerfid ocksä ha ändrats efter omprövning med stöd av 23 §. I 11 § anges följden av att förvaltaren har handlat utanför uppdraget.

En konsekvens av förvaltarens ensamrädighet blir att eventuella full­makter som huvudmannen har utfärdat före förvaltarförordnandet förlorar sin verkan i motsvarande mån (se förslaget fill ändring i 22 § avtalslagen).

I fräga om egendom och angelägenheter som omfattas av uppdraget är

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             171


 


förvaltarens rådighet alltså utan konkurrens från huvudmannen. Om emel- Prop. 1987/88:124 lertid förvaltaren enbart har förordnats att ha hand om huvudmannens ekonomiska angelägenheter, har han inte någon bestämmanderätt över huvudmannen i frågor av mera per:ionligl slag. Huvudmannen torde då normalt själv få t. ex. ansöka om medlemskap i en ideell förening, om detta inte medför några mera omfattande ekonomiska åtaganden. Även i de fall dä förvaltaren har förordnats att representera huvudmannen i någon icke­ekonomisk fråga, t. ex. rörande den sociala vårdlagstiftningen, bör huvud­mannen ofta kunna tillerkännas en viss självständighet. Risken för nega­fiva konsekvenser av kolliderande rättshandlingar pä det området torde vara försumbar med hänsyn till den officialprövning som åligger sociala myndigheter m.fl.

I allmänhet bör huvudmannen också själv få bestämma i frägor som rör hans boende liksom innehållet i erbjuden vård. En förvaltare bör således i normala fall inte företräda huvudmannen när det gäller frägor om samtycke fill t.ex. operafiva ingrepp. Detta hindrar naturligtvis inte att man frän bl. a. värdinrättningars sida inhämtar förvaltarens synpunkter.

Den ensamrädighet som enligl paragrafen fillkommer förvaltaren inver­kar inte pä möjligheterna att utmäta egendom som står under förvaltning. Sådan egendom skall ocksä ingå i huvudmannens konkursbo.

10       §'

Med förvaltarens samtycke får huvudmannen själv företa rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal som huvudmannen har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§för underåriga.

(Jfr 11 kap. 9 § i utredningens förslag 1)

I paragrafen ges huvudmannen rätt att med förvaltarens samtycke ingå rättshandlingar även inom områden som omfattas av förvaltarens ensamrä­dighet. Om huvudmannen handlar utan sådant samtycke, blir rättsverk­ningen densamma som den som föreskrivs när en underårig handlar utan förmyndarens samtycke. Det innebiir att avtalet enligt huvudregeln inte blir bindande, om samtycke inte ges, och att tredje man i vissa fall kan ha att avvakta samtycke. Har avtalet fullgjorts eller, när det gäller arbetsav­tal, fullgörs pä ett behörigt sätt, fär tredje man inte frånträda avtalet. Se vidare 9 kap. 6 §.

Även beträffande huvudmannens återbärings- och ersättningsskyldighet i de fall ett avtal går åter gäller samma regler som för underåriga. Detta följer av hänvisningen till 9 kap. 7 §.

11       §'

Om en förvaltare som har företagit en rättshandling för huvudmannen har handlat utanför förvaltaruppdraget, är rättshandlingen inte bindande för huvudmannen. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada sotn denne lider på grund härav.

(Jfr 11 kap. 12 § i utredningens förslag 1)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

 Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                              172


 


Uppdragets omfattning bestäms av rättens förordnande enligt 7 och 8 §§    Prop. 1987/88:124 eventuellt kompletterat genom närmare föreskrifter av överförmyndaren. Omfattningen av uppdraget kan också ha omprövats med stöd av 23 §.

Förvaltarens skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man är strikt. Undantagsregeln i 6 § andra stycket avseende god mans skade­ståndsskyldighet har ingen motsvarighet när del gäller förvaltare. Som framgår av specialmötiveringen lill 6 § tar den undantagsregeln främst sikte på situationer då den gode mannen handlat i villfarelse med avseende på förhandenvaron eller behovet av huvudmannens samtycke.

I likhet med vad som gäller för en god man motsvarar förvaltarens skadeståndsansvar det s. k. positiva koniraktsintresset.

Har förvaltaren brutit mot föreskrifterna i 15 kap. om inhämtande av överförmyndarens samtycke, gäller dessutom 15 kap. 17 och 18 §§. Även skadeståndsbestämmelserna i 13 kap. 9 § kan bli fillämpliga.

Gemensamma bestämmelser

12 §'

Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man förordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett tillkänna vem den avlidne önskar till god man, skall denne förordnas, om han eller hon Inte är olämplig.

Den som är underårig får inte vara god man eller förvaltare.

(Jfr 11 kap. 13 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om gode mäns och förvaltares kvalifikationer, motsvarar méd vissa redaktionella ändringar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § första stycket och 11 kap. 5 § första stycket för god man och förmyndare.

Vid val av god man och förvaltare gör sig olika synpunkter gällande beroende pä det huvudsakliga syftet med förordnandet. Skall den gode mannen eller förvaltaren främst sörja för huvudmannens person, ligger det nära till hands alt till uppdraget förordna en släkting till den hjälpbehövan-' de eller en annan närslående person. Är det däremot fräga om mera krävande egendomsförvaltning eller bistånd i en rättslig angelägenhet av mera kvalificerat slag, kan uppdraget behöva anförtros en ekonomiskt eller juridiskt kunnig person. Självfallet bör valet inte falla på en person som har intressen motsatta den hjälpbehövandes.

Något hinder att förordna en socialtjänsteman föreligger inte. Däremot kan inte uppdraget knytas till en viss befattning. Kan en socialtjänsleman, på gmnd av att han lämnar sin befattning, inte ha kvar ett uppdrag som god man eller förvaltare, får han enfiedigas frän uppdraget enligt reglerna i 19 § och ersättas av en annan person.

I fall där ett godmanskap helt eller delvis ersätts av etl förvaltarförord-

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                              173


 


nande, bör den som varit god man kunna utses till förvaltare. En sådan     Prop. 1987/88:124

lösning kan dock i en del situationer vara mindre lämplig, t. ex. om del har

uppstått motsättningar mellan den gode mannen och huvudmannen. I vissa

fall kan behovet av att granska den tidigare gode mannens förvaltning

ulgöra ett skäl mot all anförtro denne uppdraget som förvaltare. Det nu

sagda gäller på motsvarande sätt i situationer då elt förvaltarskap ersätts

av elt godmansförordnande.

Av paragrafens andra stycke framgår atl elt uppdrag som god man eller förvaltare inte får ges ät en underårig. Något motsvarande förbud avseen­de t. ex. personer som slår under förvaltarskap har inte kommit lill uttryck i lagtexten. Härvidlag fär lämplighetskriterierna i första stycket anses utgöra en tillräcklig avgränsning av den personkrets som kan komma i fräga för uppdraget.

13 §1

När omständigheterna påkallar det, kan fiera gode män eller förvaltare

förordnas för samma person.

År fiera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsbe­loppet skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållan­de som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas på samma sätt.

(Jfr 11 kap. 14 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 18 kap. 5 § andra stycket och 11 kap. 7 § första stycket, såvitt avser god man och förmyndare.

Del kan i detta sammanhang påpekas all del inte föreligger något hinder mot att rätlen beträffande samma person förordnar en god man för en viss angelägenhet och förvaltare för en annan. En sådan ordning torde dock endast undantagsvis komma i fräga.

Andra stycket

Detta stycke lar sikte på fall då flera gode män eller förvaltare har handlat så att skadeståndsansvar enligl 11 kap. 6 resp. 11 § föreligger. En föreskrift om solidariskt ansvar för skada som har vållats huvudmannen finns i 13 kap. 9 § andra stycket.

14 §

Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmyndaren och

tingsrätten.

(Jfr 11 kap. 15 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om tillsyn över godmanskap och förvaltarskap,

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             174


 


motsvarar vad som nu föreskrivs för god man i 18 kap. 6 §.         Prop. 1987/88:124

15       §'

Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av överför­myndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt hans eller hennes make och närmaste släktingar.

Ansökan om förordnande av förvaltare får också göras av god man som avses i4 §.

Frågor om förordnande av god nian eller förvaltare skall rätlen också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.

(Jfr 11 kap. 16 § i utredningens förslag I)

I paragrafen anges vem som fär ansöka om förordnande av god man eller förvaltare. Bestämmelserna motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 14 § jämförd med 11 kap. 17 §.

En ansökan från förmyndare kan bli aktuell dels när det är fräga om godmansförordnande enligt 1-3 §§, dels när det är fräga om all förordna god man enligl 4 § eller förvaltare för en underårig som närmar sig 18 års ålder. Del kan dä finnas behov alt interimistiskt förordna en god man eller förvaltare enligt 18 §.

När det gäller förvaltarskap ingår också gode män enligt 4 § i kretsen av dem som får göra ansökan. En ansökan av en god man kan bli aktuell när godmanskapet inte fungerar på grund av exempelvis kolliderande rätts­handlingar.

Till "närmaste släktingar" kan hänföras bröstarvingar, föräldrar och syskon. Det är inte nödvändigt att sökanden är den som i släktskapshänse­ende slår den hjälpbehövande allra närmast.

Av paragrafens tredje stycke framgår alt rätten självmant kan ta upp frågor om förordnande av god man eller förvaltare. Den möjligheten kan komma till användning t. ex. om det i en rättegång visar sig att en part är i sådant psykiskt tillstånd all han inte själv kan föra sin talan. Etl annat fall är då rätten får kännedom atl en tidigare förordnad god man eller förvaltare har avlidit (jfr 22 §).

16       §-

/ ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om del kan ske.

1 ärende om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall i ett sådant ärende höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.


Ändrad lydelse i propositionsförslaget. ■ Ändrad lydelse i propositionsförslaget.


175


 


Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att     Prop. 1987/88:124 lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.

(Jfr 11 kap. 17 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Bestämmelsen, som handlar om inhämtande av yttrande från den för vilken ett godmans- eller förvaltarförordnande har ifrågasatts, motsvarar nuvarande 18 kap. 14 § jämförd med 11 kap. 17 § andra stycket.

Yttrande skall inhämtas, om del kan ske. Rätten kan sålunda låta bli atl inhämta yttrande, om den enskilde är bortavarande eller ur stånd atl uttrycka en vilja. Har han själv ansökt om god man eller förvaltare, skall han beredas tillfälle att yttra sig över sådant som har tillförts ärendet av andra, t. ex. förslag pagod man eller förvaltare.

Andra stycket

Med närmaste släktingar avses främst bröstarvingar, föräldrar och syskon. Skulle någon av dem underlåta all efterkomma en begäran om yttrande, kan rätten i regel utgå från atl vederbörande inte har något atl tillföra ärendet. I vissa fall kan man länka sig att synpunkter från exempelvis ett syskonbarn kan vara av betydelse för rättens bedömning. Rätten är då oförhindrad att inhämta yttrande från den personen. Rent allmänt kan sägas att utredningen bör ges sådan omfattning att det står helt klart om förutsättningarna för ett förordnande är uppfyllda.

Yttrande behöver inte inhämtas om det är obehövligt. Om t. ex. en anhörig eller överförmyndaren är sökande torde inställningen från dem framgå redan av ansökningen. Överförmyndaren bör dock alltid beredas tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget (jfr nuvarande 18 kap. 13 §). Yttrande ftån socialnämnd kan avvaras, om det t. ex. gäller en person som under läng tid varit intagen för vård på vårdin­rättning.

Vad som föreskrivs om inhämtande av yttrande gäller också när fråga uppkommer om byte av god man eller förvaltare. I sistnämnda fall torde dock vissa yttranden ofta kunna anses obehövliga. Att den som skall entledigas skall beredas tillfälle atl yttra sig framgår av 24 §.

Den som avses med en ansökan om god man enligt 4 § eller förvaltare
skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom och det inte är
uppenbart att han inte förstår vad saken gäller. Om det inte föreligger
hinder mot den enskildes hörande, är det alltså inte tillräckligt alt han
yttrar sig skriftligen, utan han skall i princip inställa sig lill sammanträde
med rätten. Detta överensstämmer i stort med vad som gäller i dag vid
ansökningar om omyndigförklaring men är en nyhet såvitt avser ansök­
ningar om god man. Syftet med alt den enskilde skall höras är i första hand
att rätten själv fär bilda sig en uppfattning om hans hälsotillstånd m. m. När
han hörs, bör han ocksä yttra sig över behovet och omfattningen av ett
godmanskap eller förvaltarskap.
                                                                         176


 


Rätten kan underlåta att höra den enskilde, om han själv har ansökt om Prop. 1987/88:124 god man eller förvaltare eller har medgett det ifrågasatta förordnandet eller om det annars finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan föreligga, om det t. ex. bara är fråga om byte av god man eller förvaltare. Är det fräga om godmanskap, bör förhör också kunna underlåtas om godmanskapet är av mindre omfattning. Om god man skall förordnas för att t. ex. avveckla ett hyresförhållande, kan det vara onödigt att höra den enskilde munUigt. Det bör dock mera sällan komma i fråga att underlåta förhör av en sådan anledning i ärenden om förordnande av förvaltare.

Frågan humvida den enskildes sinnestillstånd hindrar att han hörs torde normalt få avgöras med ledning av det läkarintyg eller den motsvarande utredning som skall föreligga enligt 17 §. Om den enskilde inte kan höras pä grund av sitt sinnestillstånd, skall god man förordnas enligt 20 kap. 2 §. Förordnas inte en sådan god man, kan den enskilde fä ett rättegängsbiträde enligt 20 kap. 2 a §.

Tredje stycket

Bestämmelsen innebär alt exempelvis myndigheter inom hälso- och sjuk­vården eller socialtjänsten inte med hänvisning lill sekretesslagstiftningen kan underlåta att lämna vissa upplysningar i etl infordrat yttrande, jfr I kap. 3 §, 7 kap. 1 och 4 §§ samt 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). För t.ex. läkare i privat verksamhet innebär bestämmelsen en regel om uppgiftslämnande utan hinder av den tystnadsplikt som här gäller (jfr 6 § lagen 1980:11 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.). De sekrelessbdagda uppgifter som domstolen genom förevarande bestämmel­se kan komma atl erhålla är sekretessbdagda också hos domstolen i den omfattning som anges i 12 kap. sekretesslagen.

17 §1

Innan rätten förordnar förvaltare skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Sådan utredning krävs också när domstolen skall förordna god man enligt 4 § utan att den enskilde har samtyckt till det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

(Jfr 11 kap. 18 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Domstolen får inte förordna förvaltare eller god man enligt 4 § utan alt den enskilde har lämnat sitt samtycke, om det inte genom läkarintyg eller pä annat likvärdigt sätt föreligger utredning om den enskildes tillstånd. Möj­ligheten atl efterge kravet på samtycke vid förordnande av god man enligt 4 § är inskränkt till fall då den enskildes sinnestillstånd hindrar atl hans mening inhämtas.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             177

12    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 124


Läkarintyg är således inte obligatoriskt. Det är inte nödvändigt att Prop. 1987/88:124 läkaren har specialistkompetens i t. ex. psykiatri. Vidare behöver intyget inte ha utfärdats i del aktuella ärendet. Föreligger del etl färskt uttalande från läkare som har gjorts för elt annat ändamål, kan detta således ibland godtas. Pä motsvarande sätt kan det när det gäller en person som sedan lång tid är föremål för värd på vårdinrättning vara tillräckligt atl hälsolill-ståndet styrks genom journaluppgifter jämte utlåtande frän en kompetent befattningshavare.

Är del fräga om byte av god man eller förvaltare, torde rätten normall inte behöva införskaffa nytt läkarintyg e.d. utan kunna nöja sig med den utredning som redan föreligger.

Andra stycket

Med stöd av denna delegafionsbestämmelse kan regeringen exempelvis uppdra åt socialstyrelsen att meddehi de föreskrifter som kan behövas för alt få en enhetlig tillämpning bland läkarna vid avgivande av intyg, t. ex. på en särskild blankett.

18       §'

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får rätten, om den enskildes angelägenheter kräver ome­delbar vård eller elt dröjsmål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde, förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Förordnande av detta slag av god man som avses i 4 § eller förvaltare kan meddelas även för den som är underårig alt gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Beslut enligtförsta stycket får när som helst ändras av rätten.

(Jfr 11 kap. 19 § i utredningens förslag I)

Första stycket motsvarar i stort vad som nu föreskrivs enligt 18 kap. 14 § och 11 kap. 15 § i fråga om god man och förmyndare.

Enligl första stycket kan etl interimistiskt beslut om sådan god man som avses i 4 § eller om förvaltare meddelas även beträffande den som är underårig alt gälla från och med den dag han fyller arton år. Bestämmelsen avser att förhindra att någon vid uppnådd myndighetsålder skulle sakna erforderligt skydd. Någon möjlighet att annat än interimistiskt förordna en god man enligt 4 § eller en förvaltare för den som är underårig finns inte.

Av andra stycket följer atl hörande ocksä kan underlåtas, om den enskilde inte skulle förstå vad saken gäller (jfr 16 § andra stycket).

19       §

Om en god man eller förvaltare Inte längre behövs, skall rätten besluta att

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

■ Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                           178


 


godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra. Har god man förord-     Prop. 1987/88:124 näts enligt 3 § 1—5, skall den gode mannen entledigas så snart huvudman­nen begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till rätten.

En god man eller förvaltare har rätt alt på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är han dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

(Jfr 11 kap. 20 § i utredningens förslag I)

Paragrafen motsvarar lill viss del vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § tredje stycket och 10 § samt 11 kap. 8 § för god man och förmyndare.

För atl kunna besluta att exempelvis elt förvaltarskap skall upphöra kan rätten behöva ha tillgång till läkarintyg eller annan utredning som avses i 17 §. Rätten kan också behöva inhämta yttrande från anhöriga m.fl., liksom naturligtvis frän den enskilde själv, om det inte är han som har begärt att förvaltarskapet skall upphöra. Rätten har emellertid frihet att bestämma vilken utredning som krävs.

Om en god man har förordnats med huvudmannens samtycke enligl 4 § och huvudmannen begär att godmanskapet skall upphöra, brister en av fömtsättningarna för förordnandet, nämligen huvudmannens samtycke. Under fömtsättning att hans tillstånd inte är sådant atl kravet på samtycke enligt 4 § kan efterges, bör rätten i den situationen entlediga den gode mannen. I vissa fall kan det därvid finnas skäl att ersätta godmanskapet med ett förvaltarförordnande, som inte kräver samtycke frän huvudman­nen.

Vid huvudmannens fränfälle behöver rätten inte fatta beslut om att godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra. Del räcker atl rätten antecknar dödsfallet i förmynderskapsboken och avför inskrivningen. Dessutom bör den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren underrättas om åtgärden.

Liksom överförmyndare i dag är skyldiga alt regelbundet gä igenom sina förmynderskapsärenden bör en viktig uppgift för dem vara att bevaka alla godmans- och förvaltarärenden och göra framställning hos rätten om att godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra, sä snart del finns anled­ning anta alt del inte längre behövs. Överförmyndaren har enligt 21 § behörighet att göra sådan framställning.

Regeln om skyldighet alt anmäla att etl uppdrag slutförts lar främst sikte på gode män. En sådan anmälan kan dock bli aktuell även vid begränsade förvaltamppdrag, t. ex. etl uppdrag att företräda huvudmannen i en viss rättegäng.

20 §'

En god man eller förvaltare skall entledigas, om han eller hon vid utövan­det av sitt uppdrag gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om han eller hon kommer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara god man eller förvaltare eller om han eller hon av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha sitt uppdrag.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             179


 


Uppkommer fråga om atl enligl första stycket.entlediga en god man     Prop. 1987/88:124 eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för huvudmannen, besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

(Jfr II kap. 21 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som reglerar entledigandefrägor vid fall av missbruk m. m., motsvarar med vissa redaktionella ändringar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § tredje stycket och II kap. 9 § samt 18 kap. 14 § och II kap. 16 § beträffande god man och förmyndare.

21 §1

Ansökan otn entledigande av en god man eller förvaltare och om upphö­rande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren. Rätten får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket.

(Jfr 11 kap. 22 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om vem som får ta initiativ till entledigande av en god man eller förvaltare och upphörande av godmanskap eller förval­tarskap, motsvarar vad som nu gäller enligt 18 kap. 14 § och 11 kap. 17 § första stycket för god man och förmyndare. Om en person utanför kretsen av ansökningsberätligade gör en framställning som nu avses, kan rätten med stöd av andra stycket ta upp frägan lill prövning. Den som gjort framställningen är i denna situation inte att anse som part i ärendet. I specialmotiveringen till 19 § har understmkils vikten av att överförmyn­darna fortlöpande bevakar sina godmans- och förvaltarärenden och tar de initiativ som behövs.

22 §

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.

(Jfr 11 kap. 23 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som behandlar det fallet att en god man eller förvaltare dör, motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 § tredje stycket och II kap. 10 § för godmanskap och förmynderskap.

23 §

Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren ompröva ett godman­skaps eller förvaltarskaps omfattning. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan omprövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och huvudmannen bere-

' Nytt tredje stycke i propositionsförslaget.

" Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             180


 


das tillfälle att yttra sig.                                                                 Prop. 1987/88:124

Kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för huvudmannen, meddela beslut i frågan för liden till dess ärendet avgörs. I fråga om sådant beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § andra och tredje styckena.

(Jfr 11 kap. 24 § i utredningens förslag I)

Första stycket

Bestämmelserna är avsedda alt säkerställa all ett godmanskap eller förval­tarskap vid varje fillfälle har den lämpligast möjliga omfattningen. De ger möjlighet att bäde öka och minska vidden av etl förordnande. Rätlens beslut kan t.ex. innebära att ett förvaltarskap begränsas till viss egendom eller att en ny beloppsgräns införs för den enskildes rätl att bestämma över sina inkomster. Som nämnts i specialmotiveringen till 7 § har överförmyn­daren möjlighet att inom ramen för ett enligt den paragrafen meddelat delegationsbeslut ompröva t. ex. en beloppsgräns av nu avsett slag. Utan­för den ramen fär omprövningen bara göras av rätten.

En omprövning kan också leda till att ett förvaltarskap upphör och ersätts med förordnande av god man eller omvänt. Innan etl sådant beslut fattas, mäste emellerfid rätten beakta ulredningskraven enligl 16 och 17 §§. Även vid en mera ingripande förändring inom ramen för t.ex. ett förvaltarförordnande bör dessa paragrafer vara vägledande för utredning­en. Det kan gälla exempelvis en utvidgning av elt förordnande att bevaka huvudmannens rätl i en viss rättegång till att omfatta även uppgiften att företräda honom i alla ekonomiska angelägenheter.

Det kan inte uteslutas alt rätten i vissa fall fär etl stort antal ompröv­ningsärenden t. ex. genom att huvudmannen själv påkallar prövning. Skul­le huvudmannen återkomma gäng på gång med en uppenbart ogrundad ansökan, kan emellerfid rättens prövning bli summarisk.

Anledning för en tingsrätt att självmant ompröva omfattningen av ett förvaltarskap kan uppkomma genom exempelvis information från boupp­teckningsavdelningen vid tingsrätten.

Andra stycket

När det gäller huvudmannens möjligheter att yttra sig fär naturligtvis dennes hälsotillstånd betydelse (jfr specialmotiveringen till 16 § andra stycket).

Utöver vad som följer av lagbestämmelsen är rätten givetvis oförhindrad att när så erfordras införskaffa ytterligare utredning. Som nyss nämnts kan ibland utredningskraven enligt 16 och 17 §§ bli fillämpliga.

Tredje stycket

Bestämmelserna kommer antagligen att få störst belydelse vid utvidgning
av förvaltamppdrag. I sådana fall kan det vara viktigt att huvudmannens
egendom omedelbart ställs under förvaltarens rådighet. Det kan t. ex. röra
     181


 


sig om arbetsförtjänst eller annan egendom som avses i 8 §. Det finns här     Prop. 1987/88:124 ingen motsvarighet till regeln i 9 kap. 3 § andra stycket om förmyndares möjlighet att omhänderta underårigs egendom.

I fräga om den utredning som skall föregå elt interimistiskt beslut har hänvisats till vad som i 18 § föreskrivs beträffande interimistiskt förord­nande av god man eller förvaltare. Huvudmannen skall alltsä få fillfälle alt yttra sig i frägan, om det kan ske ulan större tidsförlust och ulan skada för honom.

Av hänvisningen till 18 § tredje stycket följer atl ett interimistiskt beslut när som helst får ändras av rätten.

24        §'

Ingen får förordnas till god man eller förvaltare eller entledigas från ett sådant uppdrag utan att ha fått tillfälle att yttra sig. År delfråga om beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte ärjhra i dröjsmål.

(Jfr 11 kap. 25 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som handlar om hörtinde av god man och förvaltare i olika fall, motsvarar vad som nu i 18 kap. 14 § samt 11 kap. 14 § och 16 § andra stycket föreskrivs för god man och förmyndare. För att den gode mannen eller förvaltaren snabbt skall kunna avstängas när det finns en överhängan­de risk att han vållar huvudmannen skada gäller enligt paragrafen att yttrande i fall som avses i 20 § andra stycket kan avvaras om det är fara i dröjsmål.

25 §2

Frågor om förordnande eller entledigande av god man enligt 1 eller 2 § las upp av den tingsrätt där förmynderskapel eller motsvarande ställföreträ-darskap är eller skall vara inskrivet. År det fråga om förmynderskap som inte skall vara inskrivet, avgörs frågan om behörig domstol med tillämp­ning av 12 kap. 1 § andra stycket.

Uppkommer vid utredning av etl dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 §, hör ärendet till den tingsrätt varunder boel lyder. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tes ärendet upp av tingsrätten i den ort där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 1-3 §§ tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.

(Jfr 11 kap. 26 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen, som anger vilken domstol som är behörig att ta upp olika frågor rörande god man enligl 1-3 §§, motsvarar regleringen i den nuva­rande 18 kap. 12 §. Första stycket har utformats sä, att det även täcker fall dä det är fräga om förordnande eller entledigande av god man enligt 2 § för den som redan har god man eller förvaltare men där det föreligger motstri­diga intressen.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.

 Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                              182


 


Forumbestämmelserna beträfffande godmanskap enligl 4§ överens-     Prop. 1987/88:124 stämmer med dem som gäller förvaltarskap och har därför upptagits i 26 §.

26      §

Ansökan om förordnande av god man enligt 4 § eller av förvaltare tas upp av tingsrätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap tas upp av den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet.

(Jfr 11 kap. 27 § i utredningens förslag 1)

Första stycket

Att ansökan om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare tas upp av tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist innebär för godmanskapens del en ändring jämfört med gällande bestämmelser. Enligt nuvarande 18 kap. 12 § andra stycket förordnas god man enligt 18 kap. 3 § av den rätt där den enskilde har egendom eller eljest behov av god man visat sig. Ändringen syftar fill att man lättare skall kunna kontrollera om god man är förordnad för en person som kan ifrågasättas ha ett hjälpbehov av det slag som avses i 11 kap. 4 §. Det är också en fördel att fommregler-na överensstämmer med dem för förvaltarskap.

Andra stycket

Andra stycket behandlar andra frågor som rör godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Dessa frågor skall handläggas av den domstol där godman­skapet eller förvaltarskapet är inskrivet. Inskrivningsforum gäller således för t. ex. frågor om entledigande av god man eller förvaltare, förordnande av ny sådan eller omprövning enligt 23 § av ett godmanskap eller förval­tarskap.

Av 12 kap. 2 § följer att godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan gjordes. I 12 kap. 3 § finns regler om ny inskrivning när huvudmannen bytt hemvist.

27        §'

Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Förmyndare eller annan ställföreträdare får dock inte överklaga beslut enligt 2 § första och andra styckena.

(Jfr 11 kap. 28 § i utredningens förslag I)

Paragrafen, som behandlar rätten att överklaga, motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 14 § och 11 kap. 17 § tredje stycket för god man och förmyndare. Beskrivningen av fall dä rätt lill överklagande inte föreligger har dock anpassats till 2 §.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                              183


 


28 §'                                                                                              Prop. 1987/88:124

Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar.

(Jfr 11 kap. 29 § i utredningens förslag 1)

Under bestämmelsen faller även interimistiska förordnanden av förval­tare enligt 18 §. Andra beslut som gäller förvaltarskap, t. ex. beslut efter omprövning enligt 23 §, behöver däremot inte kungöras.

Bestämmelsen tar i första hand sikte på beslut av tingsrätten men är också tillämplig på beslut i högre instans efter överklagaride (jfr nuvarande 10 kap. 17 § andrastycket).

Syftet med kungörelsen är att ge tredje man kunskap om att förvaltar­skap har anordnats eller upphört. Det erfordras emellertid inte att alla detaljer i rättens beslut kungörs. Det bör vara tillräckligt att kungörelsen anger t.ex. att "tingsrätten har beslutat att förordna förvaltare åt X med uppdrag att förvalta viss egendom ... alt. ... företräda denne i vissa angelä­genheter".

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap

Rubriken har ändrats så att den också innefattar godmanskap och förval­tarskap.

Godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansö­kan om anordnande av godtnanskapet eller förvaltarskapet gjordes.

(Jfr 12 kap. 2 § i utredningens förslag I)

Motsvarande föreskrift finns nu i 18 kap. 7 § första stycket när det gäller godmansförordnanden.

Finner den tingsrätt där ett förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att fillsynen över förmynderskapel lämpligen bör flyttas över till en annan tingsrätt, får den tingsrätt där förmynderskapel är inskrivet besluta om det. Underrättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsyneny7y»a5, och förmynderskapet skall skrivas in där.

Första stycket tillämpas även ifråga om godmanskap enligt 11 kap. 1 — 3 §§. Överflyttning av godmanskap som avses i 11 kap. 1 eller2 § fårdock, om även förmynderskapel eller motsvarande ställföreträdarskap är inskri­vet, inte ske annat än i samband med överflyttning av detta.

Om den tingsrätt där ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller ett förval­tarskap är inskrivet får kännedom om att huvudmannen har fått sitt hemvist på en ort som hör under en annan tingsrätt, skall den förstnämnda

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
■ Ändrad lydelse i propositionsförslaget.
                                                          184


 


tingsrätten flytta över tillsynen dit. Underrättelse om beslutet skall utan     Prop. 1987/88:124 dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen har flyttats, och godmanskapet eller förvaltarskapet skall skrivas in där.

(Jfr 12 kap. 3 § i utredningens förslag I)

Första stycket

I första stycket har vissa språkliga ändringar gjorts. Bestämmelserna kom­mer i fortsättningen, liksom övriga regler om förmynderskap, att gälla förmynderskap för underåriga.

Andra stycket

Bestämmelsen motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 7 § andra styc­ket.

Tredje stycket

Bestämmelserna medför att etl godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller étt förvaltarskap i princip alltid är inskrivet vid tingsrätten på den ort där huvudmannen har sitt hemvist. Detta är lill fördel för bl. a. den som står i begrepp alt träffa avtal med någon som kan tänkas ha god man eller förvaltare. Han kan dä kontrollera hos tingsrätten i vederbörandes hemort hur det förhåller sig.

Tingsrätten torde normall få underrättelse från överförmyndaren om att huvudmannen har flyttat. Underrättelse kan emellertid ocksä lämnas di­rekt av den gode mannen eller förvaltaren. Det får anses ligga i deras uppdrag att alltid hålla sig informerade om förändringar i huvudmannens bosättning. Som framgår av 11 § jämförd med 19-24 och 27 §§ folkbokfö­ringslagen (1967:198) leder inte alla flyttningar till ändrad kyrkobokföring. Speciella regler finns för bl. a. boende i servicehus resp. intagning på sjukvårdsinrättning (23 resp. 24 §). Den gode mannen eller förvaltaren bör i princip inte göra någon tolkning av dessa bestämmelser utan enbart anmäla flyttningen fill överförmyndaren eller tingsrätten, som sedan fär undersöka om förändringen ocksä har medfört ändrad kyrkobokföring och därav följande ändring av mantalsskrivningen. En följd av kopplingen till folkbokföringen är att flyttningar mellan vårdinrättningar i närliggande kommuner normalt inte behöver medföra alt tillsynen överflyttas.

Huvudmannens flyttning kan men behöver inte medföra alt ocksä god man eller förvaltare byts. Även om huvudmannen och den gode mannen eller förvaltaren har skilda hemvist kan uppdraget i mänga fall utföras tillfredsställande. Av 17 kap. 2 § andra stycket jämfört med 17 kap. 7 § framgår att överförmyndaren i huvudmannens kommun kan begära hjälp av överförmyndaren i den gode mannens eller förvaltarens distrikt när det gäller tillsynen.

När förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap skrivs in, skall tings-         185


 


rätten, om det behövs, ange vilken överförmyndare som skall utöva tillsy-     Prop. 1987/88:124 nen.

I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap från en överförmyndare tUl en annan inom samma domsaga tillämpas 3 §.

(Jfr 12 kap. 4 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen, som för närvarande reglerar vilken överförmyndare som skall utöva tillsyn över ett förmynderskap, har gjorts direkt tillämplig ocksä på godmanskap och förvaltarskap. För godmanskapens del är para­grafen för närvarande fillämplig genom en hänvisning i 18 kap. 7 §.

Tingsrätten skall se till att förmynderskap skrivs in och förmyndare/öraii-

nas, då det skall ske.

(Jfr 12 kap. 5 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen har jämkats språkligt. Det har inte ansetts påkallat att göra paragrafen tillämplig på godmanskap och förvaltarskap. Att sådana skall skrivas in vid tingsrätten framgår av 2 §. Vidare föreskrivs i 11 kap. 15 § tredje stycket att rätten självmant kan ta upp frågor om förordnande av god man eller förvaltare.

Det har inte heller ansetts motiverat att bygga ut 7 § att gälla annat än förmynderskap.

Då rätten har meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, godman­skap eller förvaltarskap, skall anteckning därom ske i förmynderskapsbok som/ör5 hos tingsrätten.

(Jfr 12 kap. 6 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen har gjorts direkt tillämplig pä såväl förmynderskap som god­manskap och förvaltarskap.

13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, god mans och förvaltares plikter

Rubriken har fått ändrad lydelse för alt omfatta också god man och förvaltare.

2§'

Uppstår fräga om rättshandling melltm en myndling och förmyndaren eller hans make eller någon som han företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda myndlingen enligt 1 §. Har syskon gemensam förmyndare, får denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, om de inte har inbördes stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inie rätt alt företräda sin huvudman, om det uppstår fråga om rättshandling mellan å ena sidan huvudmannen och

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                              186


 


å andra sidan den gode mannen eller förvaltaren, dennes make eller någon     Prop. 1987/88:124 som den gode mannen eller förvaltaren företräder.

Har en förmyndare, god man eller förvaltare slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket ifråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.

(Jfr 13 kap. 2 § i utredningens förslag 1)

Första stycket har jämkats språkligt. Samtidigt har en motsvarande regel införts i andra stycket för det fallet att det uppstår fråga om rättshandling mellan å ena sidan den som har god man eller förvaltare och å andra sidan den gode mannen eller förvaltaren, hans make eller någon som den gode mannen eller förvaltaren företräder.

Tredje stycket motsvarar beträffande förmyndare nuvarande andra styc­ket.

Enligt 11 kap. 2 § andra stycket skall en särskild god man förordnas för den enskilde, om det skall företas en rättshandling för honom och den ställföreträdare som den enskilde annars har är obehörig enligt förevaran­de paragraf.

Förmyndare skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i skälig omfaltnirig används till nytta för myndlingen.

(Jfr 13 kap. 3 § i utredningens förslag 1)

Paragrafen, som handlar om förmyndares skyldigheter, motsvarar nuva­rande 4 §.

4§'

Gode män och förvaltare skall omsorgsfullt och noggrant utföra sina uppdrag. Vid förvaltning av huvudmannens medel skall de se till att medlen i skälig omfattning används till nytta för huvudmannen.

(Jfr 13 kap. 4 § i utredningens förslag I)

Motsvarande bestämmelser gäller redan i dag för gode män.

Vilka insatser som gode män och förvaltare mera i detalj skall göra blir i första hand beroende av hur deras förordnande är utformat. De huvudupp­gifter som kan komma i fräga är, som framgär av 11 kap. 4 och 7 §§, atl bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom eller sörja för hans person. I många fall torde emellertid gränsen komma att dras snävare, sä att den gode mannen eller förvaltaren fär i uppgift att t.ex. förvalta en viss närmare angiven egendom (se vidare specialmotiveringen fill II kap. 7 §). I ett uppdrag att förvalta viss egendom ingår i regel uppgiften att bevaka huvudmannens rätt inför domstol och andra myndig­heter i angelägenheter som rör egendomen. Vilka insatser som krävs av den gode mannen eller förvaltaren blir också i någon män beroende av uppdragets längd.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             187


 


I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3 och 2.4.2) har särskilt berörts Prop. 1987/88:124 vilket ansvar för huvudmannens person sorn bör åvila gode män och förvaltare. Ett sådant ansvar uppkommer naturligtvis i första hand när det uttryckligen framgår av förordnandet. Men även i andra fall torde den gode mannen eller förvaltaren många gånger vara skyldig att svara för en viss personlig intressebevakning. Delta följer bl. a. av bestämmelsen om att den som förvaltar huvudmannens medel skall se till att de i skälig omfatt­ning används till huvudmannens nytta. För atl kunna uppfylla detta krav mäste den gode mannen resp. förvaltaren skaffa sig kännedom om huvud­mannens personliga förhållanden och undersöka i vilket avseende medlen kan göra mest nytta.

Den gode mannen eller förvaltaren bör således hålla sig informerad om bl. a. huvudmannens boendeförhållanden, hans behov av vård eller social service saml omfattningen och behovet av sociala kontakter och rekrea-fion. Om det konstateras brister, har den gode mannen eller förvaltaren skyldighet att så långt möjligt försöka se till att de avhjälps. Kontakt kan dä behöva tas med anhöriga eller sociala organ. I mänga fall torde det ocksä vara befogat att huvudmannens medel används för att bekosta en bättre bostad eller en bättre form av vård. Det kan ocksä ligga i huvudmannens intresse att få göra en rekreationsresa e.d. I de fall huvudmannen är intagen på en vårdinrättning bör den gode mannen eller förvaltaren inhäm­ta de synpunkter som frän medicinskt eller kurativt häll kan finnas på medelsanvändningen.

Även om den gode mannens eller förvaltarens uppdrag är av begränsad omfattning torde det ofta vara naturligt att han träffar sin huvudman och ägnar sig åt en viss kurativ verksamhet. För de gode männens del gäller dessutom att de i princip är skyldiga att inhämta huvudmannens samtycke till varje rättshandling (se II kap. 5 §). Det föreskrivs också i 13 kap. 5 § andra stycket att såväl gode män som förvaltare bör, så längt del lämpligen kan ske, inhämta huvudmannens och dennes makes mening i angelägenhe­ter av vikt.

Vilket mått av personlig intressebevakning som den gode mannen eller förvaltaren skall ägna sig åt beror naturligtvis, utöver förordnandet, ocksä på omständigheterna i det särskilda fallet. Om huvudmannen har make eller andra anhöriga är det naturligt att dessa i första hand svarar för personlig omvårdnad och intressebevakning. Det är alltsä inte meningen att en god man eller förvaltare skall ta ifrån de anhöriga sådana uppgifter som dessa vill och lämpligen bör ha hand om. Pä motsvarande sätt blir de gode männens och förvaltarnas ansvar för huvudmannens person i de flesta fall mindre, när huvudmannen är intagen för vård e.d. I de fall dä huvudmannen har fått en kontaktperson utsedd enligt socialtjänst- eller omsorgslagen åligger det i första hand denne att bevaka huvudmannens personliga intressen. Den gode mannen resp. förvaltaren bör i sådana fall diskutera med kontaktpersonen vilka ätgärder som skall vidtas för huvud­mannens räkning. Över huvud taget är det angeläget att samräd sker med såväl kontaktpersoner som andra samhällsorgan, så att bl. a. dubbelarbete undviks.

Det arbete som den gode mannen eller förvaltaren har lagt ned på         188


 


personlig omvårdnad och intressebevakning skall beaktas vid beslämman-     Prop. 1987/88:124

del av arvode enligt 15 kap. 20 § (jfr beträffande förmyndare i 15 kap.

19§).

5§'

Har en myndling fyllt sexton är, bör förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt. Är myndlingen gift, skall även makens mening inhämtas.

Motsvarande skyldighet åvilar gode män och förvaltare gentemot hu­vudmannen och dennes make. Om betydelsen av huvudmannens samtycke i vissa fall finns bestämmelser i 11 kap. 5 §.

(Jfr 13 kap. 5 § i utredningens förslag 1)

Första stycket är oförändrat. Genom etl nytt andra stycke har bestäm­melserna i första stycket gjorts tillämpliga ocksä på gode män och förvalta­re. För de gode männens del gäller dessa regler redan i dag till följd av hänvisningen lill 13 kap. i 18 kap. 8 §.

I andra stycket har också tagits in en erinran om betydelsen av huvud­mannens samtycke enligl 11 kap. 5 §.

Förmyndare, gode män och förvaltare skall rörande allt som hör till förmynderskapet, godmanskapet eller förvaltarskapet ge överförmynda­ren och rätten de upplysningar som infordras.

För en omyndigs egendom skall förmyndaren, om rätten finner skäl till del, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Motsvarande skyldighet att ställa säkerhet åvilar gode män och förvalta­re. Säkerheten skall, enligl vad rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.

Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapel gemensamt. Rätten kan dock förordna att tillgångar­na skall för förvaltning fördelas pä visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom omrädet för dessa tillgångars förvaltning.

Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Rätten kan ocksä utse tvä förmyndare att gemen­samt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om del är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten alt delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter.

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i elt ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fräga om en åtgärd som kräver

Ändrad lydelse i propositionsförslaget.                                                             189


 


överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om     Prop. 1987/88:124 förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslu­tar i saken.

Första och tredje styckena tillämpas även när någon har flera gode män eller förvaltare.

9§i

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de uppsätligen eller av vårdslöshet har orsakat den omyndige eller huvud­mannen.

Är flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat den omyndige eller huvudmannen, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsbeloppet skall slutligt fördelas mellan de ansvari­ga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestäm­mas på samma sätt.

10 §2

Vill en omyndig, sedan han blivit myndig, eller en ny förmyndare göra anspråk pä ersättning enligt 9 §, skall han, om de handlingar som anges i 16 kap. 12 § har överlämnats lill honom, inom ett år därefter väcka talan om anspråket. / annat fall har han förlorat sin talerätt. Vad som nu har sagts gäller inte om den avgående förmyndaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

Första stycket tillämpas även i fråga om talan mot god man eller förvaltare.

(Jfr 13 kap. 6-10 §§ i utredningens förslag 1)

Genom tillägg till 6-10 §§ har dessa gjorts tillämpliga även på gode män och förvaltare. Härjämte har vissa redaktionella ändringar gjorts. För de gode männens del ersätter ändringarna den nuvarande hänvisningen i 18 kap. 8 § till ifrågavarande paragrafer.

14 kap. Om vård av rätt i oskiftat bo'

Rubriken har fått ändrad lydelse för att innefatta ocksä godmanskap och förmynderskap.