Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:123

om handelslager av värdepapper i

fondkommissionsrörelse                         1987/88-123

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 3 mars 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt K.A. Johanssorl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den högsta gränsen för en fondkommissionärs innehav av aktier och vissa andra värdepapper för egen räkning (det s. k. handelslagret) skall höjas från nuvarande 50 milj. kr. till 100 milj. kr. 1 fräga om koncerner föresläs att gränsen om 100 milj. kr. skall gälla för en koncern i dess helhet, oberoende av hur mänga banker med fondkommis-sionstillstånd och fondkommissionsbolag som ingår i koncernen.

1    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 123


 


1 Förslag till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs att 16 8 fondkommissionslagen (1979:748) skall ha följande lydelse.


Prop.; 1987/88:123


 


16§'

Nuvarande lydelse

Fondkommissionsbolag fär inne­ha värdepapper som anges i 15 § första stycket 4 till etl anskaffnings­värde som uppgår till högst fyra miljoner kronor eller som svarar mot fyra procent av den genom­snittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fern närmast föregäende kalenderåren, dock högst femtio miljoner kronor. I fråga om bolag som ej har varit verksamt under fem kalenderår skall den genomsnittliga årsomsäti-ningen i stället avse den tid belagt i har varit verksamt.


Föreslagen lyddse

Fondkommissionsbolag får inne­ha värdepapper som anges i 15 § första stycket 4 lill elt anskaffnings­värde som uppgår till högst fyra miljoner kronor eller som svarar mot fyra procent av den genom­snittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem närmast föregående kalenderåren, dock högst etthundra miljoner kro­nor. Om ett fondkommissionsbolag ingår i en koncern, i vilken ingår ytterligare fondkommissionsbolag eller en hank som har tillstånd att driva fondkoininissionsrörelse. gäl­ler vad som nu har sagts Jör kon­cernen i dess helhet. 1 sådant fall skall moderbolaget till hankinspek­tionen anmäla vilka värdegränser som hestäints för de olika jörcta-gens innehav av värdepapper. I frå­ga om bolag som ej har varit verk­samt under fem kalenderår skall den genomsnittliga årsomsättning­en i stället avse den tid bolaget har varit verksamt.


Fondkommissionsbolag får, för alt underiätta fondkommissionsrörel-sen, förvärva egna aktier i moderbolag ulan hinder av bestämmelsen i 7 kap. I § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385). Delta gäller dock endast om aktierna är av del slag som sägs i 21 § första stycket. Anskaff­ningsvärdet av det sammanlagda innehavet av egna aktier och aktier i annat bolag i den koncern som bolaget tillhör får inte vid något tillfälle överstiga elt belopp som svarar mot tre procent av det för bolaget högsta tillåtna värdet enligt första stycket.

Vid tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eller andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om synneriiga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge alt fond-kommissionbolag fär inneha värdepapper som avses i första stycket i större omfattning än som anges där.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1987:622.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:123


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 7 §

En sparbank och en central föreningsbank fär endast efter tillstånd av bankinspektionen medverka vid emission av aktier, förlagsbevis eller för­lagsandelsbevis pä den allmänna marknaden.

Etl bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank som medverkar vid emission av aktier pä den allmänna marknaden får förvärva akfier som ingår i emissionen men skall avyttra dessa sä snart det lämpli­gen kan ske och senast etl är efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge atl aktierna fär innehas längre fid.


En bank som har tillstånd att dri­va fondkommissionsrörelse fär, för alt underiätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emis­sionsbevis samt andelar i aktiefon­der och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sädana vär­depapper till högre anskaffnings­värde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om en bank driver fondkommissionsrörelse och samti­digt äger ett fondkommissionsbo­lag, skall dessa begränsningar gälla för banken och bolaget gemen­samt. Om synnerliga skäl föreligger kan bankinspektionen medge att banken fär inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.


En bank som har tillstånd att dri­va fondkommissionsrörelse får, för alt underiätta rörelsen, i samband med denna förvärva akfier, emis­sionsbevis samt andelar i aktiefon­der och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana vär­depapper till högre anskaffnings­värde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om en bank sotn driver fondkommissionsrörelse ingår i en koncern, i vilken också ingår fond­kommissionsbolag eller annan bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse, gäller dessa begränsningar för koncernen i dess helhet. I sådant fall skall banken till bankinspektionen anmä­la vilka värdegränser som bestämts för de olika företagens innehav av värdepapper. Om synnerliga skäl föreligger kan bankinspektionen medge alt banken får inneha värde­papper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.


Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

11    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 123


Finansdepartementet                                     Prop. 1987/88:123

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om ändringar i fondkommissionslagen 1 Inledning

Fondkommissionslagen (1979:748) innehåller bl. a. regler om i vilken om­fattning ett fondkommissionsbolag får inneha aktier och vissa andra värde­papper för egen räkning, det s. k. handelslagret. I 16 § anges att ett fond­kommissionsbolag får inneha sädana värdepapper till ett anskaffningsvär­de som uppgår till högst fyra milj. kr. eller som svarar mot 4 % av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem närmast föregående kalenderåren, dock högst 50 milj. kr. Reglerna tar sikte pä en fondkommissionärs bruttoinnehav. Eventuella utestående ter­mins- och optionskontrakt beaktas således inte. Genom en hänvisning i 2 kap. 7 § bankrörelselagen (1987:617) till 16 § fondkommissionslagen gäller denna regel också för en bank som har tillstånd att driva fondkommissions­rörelse.

Frägan om fondkommissionärs egenhandel och möjlighet att inneha akfier och vissa andra värdepapper är för närvarande ur olika synvinklar i tre utredningar föremål för utredning. Kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06) har bl. a. till uppgift att mer allmänt överväga vilka slags verk­samheter som är förenliga med fondkommissionsbolagens primära uppgift atl vara förmedlare av värdepapper för annans räkning (Dir. 1983:38). Vidare har optionsutredningen (Fi 1987:01) fått i uppdrag att i sitt utred­ningarbete redovisa bl. a. sin syn pä fondkommssionslagens bestämmelser om fondkommissionärers handelslager (Dir. 1987:1). Slutligen skall också värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03) enligl sina direktiv göra en översyn av centrala delar av fondkommissionslagstiftningen (Dir. 1987:11). Bl. a. gäller detta reglerna om handelslager i värdepapper.

Svenska Bankföreningen har i en skrivelse till regeringen den 1 oktober 1987 föreslagit att 16 § fondkommissionslagen ändras sä atl gränsen för det maximala värdet av handelslager hcjs från nuvarande 50 milj. kr. lill 200 milj. kr.

Bankföreningens skrivelse, som har remissbehandlats, bör fogas som bilaga 1 till protokollet i delta ärende. En sammanställning av remissytt­randena har upprättats inom finansdepartementet och bör fogas som bila­ga 2 fill protokollet i ärendet.


 


2  Bakgrund                                                                  Prop. 1987/88:123

I betänkandet (SOU 1976:54) Om fondkommissionsrörelse m.m. prövade fondbörsutredningen ingående frågan om fondkommissionärernas rätl till handel för egen räkning. Bakom utredningens överväganden låg en strävan att begränsa egenhanddn lill vad som är förenligt med en verksamhet, där kommissionshandeln utgör det väsentliga. Övervägandena syftade till att undvika den intressekonflikt som kan uppkomma om den som köper och säljer i kommission, dvs. handlar på annans uppdrag, samtidigt handlar för egen räkning. Vidare sökte utredningen att också i fråga om egenhandel så långt möjligt utjämna konkurrensvillkoren mellan banker och andra fond­kommissionärer. Mot denna bakgrund föreslog utredningen att såväl ban­ker som fondkommissionsbolag skulle ges rätt att handla med aktier och vissa andra värdepapper i den utsträckning som behövdes för att underlät­ta kundernas affärer. Syftet skulle vara att underiätta fondkommissions­handeln genom att göra marknaden mera likvid och bidra till kursutjäm­ning. Dessutom borde egenhandel få bedrivas för att rationalisera hante­ringen av små värdepappersposter. Utredningen föreslog vissa begräns­ningar av bankernas och fondkommissionsbolagens rätl atl förvärva värde­papper.

I prop. 1978/79:9 anslöt sig departmentschefen till utredningens grund­tankar beträffande egenhanddn och fann utredningens förslag vara en lämplig avvägning av de olika intressen som borde beaktas. Fondkommis­sionsbolagen och bankerna som driver fondkommissionsrörelse gavs alltså rätt att utan särskilt tillstånd förvärva och inneha aktier, dock endast i den omfattning som behövdes för att underlätta fondkommissionshandeln. När det gällde begränsningarna att handla och hålla lager för egen räkning förordade dock departementschefen en annan teknisk lösning än den ut­redningen valt.

Vid fondkommissionslagens tillkomst föreskrevs därför i 16 § första stycket bl. a att fondkommissionsbolag fick inneha vissa slag av värdepap­per - aktier, emissionsbevis m.m- till ett anskaffningsvärde som uppgick till högst 2 milj. kr. eller som motsvarade 2 % av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagels kommissionshandel under de fem närmast före­gående kalenderåren, dock högst 10 milj. kr. I propositionen angavs sär­skilt att de fasta beloppsgränserna kunde behöva omprövas efter några år (prop. 1978/79:9 s. 138).

I 16 § tredje stycket fondkommissionslagen stadgas alt bankinspektio­nen - om synneriiga skäl föreligger - kan medge ett fondkommissionsbo­lag att inneha ett störte handelslager än vad som är tillåtet enligt första stycket.

Den nuvarande fondkommissionslagen ersatte lagen (1919:240) om
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. I 1919 års lag fanns inte
någon regel om begränsning för fondkommissionsbolag av rätten att hålla
lager av egna aktier. För att dessa bolag skulle få rimlig tid att anpassa sig
till de nya reglerna föreskrevs i punkt 3 övergångsbestämmelserna lill den
nya fondkommissionslagen alt bestämmelsen i 16 § skulle träda i kraft den
1 januari 1985, såvitt avsåg fondkommissionsbolag.
                                 5

År 1982 ändrades bestämmelsen om omfattningen av en fondkommissio-


 


närs rätt aft hälla handelslager (prop. 1981/82:116 s. 15 f, NU 43, rskr. 433, Prop. 1987/88:123 SFS 1982:546). En fondkommissionär fick således inneha aktier m. m. för egen räkning till ett anskaffningsvärde av högst 4 milj. kr. eller högst 4 % av rörelsens ärliga omsättning, dock högst 25 milj. kr. Med hänsyn till den ovan redovisade övergångsbestämmelsen till den nya fondkommissions­lagen trädde ändringen i kraft den I januari 1985, men för bankerna har den nya bestämmelsen tillämpats sedan juli 1982.

Ytterligare en ändring har skett i bestämmelserna om storleken av en fondkommissionärs handelslager, .kr 1984 beslutades nämligen, efter för­slag av bankinspektionen, att högsta gränsen för etl sådant lager skulle höjas från 25 milj. kr. fill 50 milj. kr. (prop. 1983/84:164, NU 38, rskr 381, SFS 1984:438). I lagstiftningsärendet förelåg också ett förslag frän Säfve-äns Aktiebolag och Bonnier & Bonnier Independent Investment Aktiebo­lag alt maximigränsen pä 25 milj. kr. skulle slopas, medan 4 %-gränsen skulle bibehållas. I propositionen uttalade föredraganden alt del - mot bakgrund av bl. a. den starkt ökade omsättningen och kursstegringarna när det gällde såväl börsregistrerade aktier som OTC-aktier - fanns anledning att vidga ramarna för en fondkommissionärs möjligheter atl inneha han­delslager av aktier m. m. Han förklarade sig emellertid inte vara beredd att därvid ge avkall på principen om en fast maximibeloppsgräns. Inte heller ansåg han att gränsen borde höjas så kraffigl som exempelvis Svenska Bankföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund hade föreslagit i sina remissvar. Bankföreningen hade föreslagit alt gränsen skulle sättas till högst 200 milj. kr. medan Föreningsbankernas förbund hade förordat en gräns vid högst 100 milj. kr.

3 Bankföreningens skrivelse

I den inledningsvis nämnda skrivelsen har Bankföreningen - med instäm­mande av PKbanken - föreslagit alt beloppsgränsen i 16 § fondkommis­sionslagen höjs frän nuvarande 50 milj. kr. till 200 milj. kr., vilket motsva­rar den nivå som Bankföreningen och PKbanken föreslog i samband med den senaste ändringen av bestämmelsen (se avsnitt 2). Som skäl för fram­ställningen har Bankföreningen anfört bl. a. följande.

Aktiviteten på den svenska värdepappersmarknaden har fortsatt atl öka även under senare år. Omsättningen på svenska börsregistrerade aktier pä A-listor fördubblades mellan åren 1984-1986, från ca 71 miljarder kr. till ca 142 miljarder kr. Antalet bolag, vilkas aktier omsätts på marknaden, har också ökat under de senaste åren, även om den största ökningen i den delen hänför sig till liden före är 1984. Huvudparten av affärerna pä värdepappersmarknaden görs gencm fondkommissionärer. Delta är till nytta för en pä alla sätt väl fungerande marknad. Bankerna ombesörjer i egenskap av fondkommissionärer omkring hälften av de affärer som görs genom fondkommissionärer. Erfarenheterna har visat att den begränsning i rätten att hålla handelslager som följer av 16 § fondkommissionslagen har medfört avsevärda och tilllagande svårigheter för fondkommissionärerna, inte minst bankerna.


 


I skrivelsen anför föreningen vidare alt frågan om handelslagrets storlek Prop. 1987/88:123 visserligen kommer att behandlas av bl. a. kreditmarknadskommittén. För­eningen konstaterar emellertid därvid atl kommitténs förslag, som ännu inte föreligger, inte torde kunna genomföras på ganska lång tid. Enligl föreningens uppfattning är dock frägan så viktig att en ändring bör genom­föras redan nu.

När det gäller risker för intressekonflikter i en fondkommissionärs egen­handel och i kommissionärens handel för kunders räkning anser föreningen att sädana knappast har aktualiserats i den praktiska verksamheten. För­eningen tror inte heller alt detta skulle ske med etl handelslager av den föreslagna storleken, bl. a. till följd av att marknaden nu fungerar väl i fräga om såväl kurssättning som kursdokumentation.

Enligl föreningens mening skulle den föreslagna höjningen inte heller medföra någon nämnvärd risk för bankerna eller fondkommissionsbo­lagen. För det första skulle handelslagret nämligen alltjämt ligga pä en låg nivå. För det andra skulle fyraprocentspärren såsom hittills sälta en lägre gräns för de mindre fondkommissionärerna och för del tredje begränsas förlustriskerna av att rörelserna i ett handelslager är mycket kortfristiga.

Avslutningsvis framhåller Bankföreningen att den föreslagna höjningen kommer att innebära atl handdslagren förfarande kommer alt ligga pä en begränsad nivä. Föreningen hänvisar därvid lill att fyraprocenlregeln i 16 § skulle medge handelslager för de största kommissionärerna på miljardbe­lopp, om den beloppsmässiga begränsningen inte fanns.

4 Remissutfallet

Samtliga remissinstanser har anslutit sig lill Bankföreningens uppfattning att de nuvarande reglerna om handelslagrets begränsning inte är anpassade till den volym som akfiemarknaden har i dag. De flesta har därvid tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget atl gränsen höjs till 200 milj. kr. Bankin­spektionen anser atl en långsiktig lösning kräver en annan konstmktion av handelslagerbegränsningen. I avvaktan på optionsutredningens och värde-pappersmarknadskommitténs förslag föreslär inspektionen en höjning av gränsen till 100 milj. kr. En motsvarande höjning förespråkas av fullmäkti­ge i Sveriges riksbank. Enligt fullmäktiges mening bör gränsen avse en koncern i dess helhet även om del i denna ingår flera fondkommissionärer. Fullmäktige erinrar samtidigt om att en begränsning av det fysiska inneha­vet av ett visst slags värdepapper inte nödvändigtvis återspeglar en fond­kommissionärs totala position i sådana papper eftersom eventuellt uteslå­ende termins- och optionskontrakt inte beaktas. Frågan om även sädana innehav bör innefattas i begränsningen övervägs enligt fullmäkfiges me­ning lämpligen när ställning tas till kreditmarknadskommitténs belänkan­de. Ocksä kreditmarknadskommittén anser att gränsen för värdepappers­innehav bör höjas till 100 milj. kr. Kommittén föreslär ocksä att den lägre begränsningen höjs från 4 milj. kr. till 25 milj. kr., bl. a. i syfte att underlät­ta nyetableringar av fondkommissionsbolag. I fråga om koncerner skall begränsningen enligt kommitténs mening gälla för koncernen i dess helhet.


 


dvs. oavsett antalet banker med fondkommissionstillständ och fondkom-     Prop. 1987/88:123 missionsbolag som ingår i koncernen. Kommittén har vidare anfört att frägan om höjning av gränsen avseende handelslager inte har sådan kopp­ling till kommitténs arbete att lösningen måste anstå till dess atl kommittén lämnar sitt betänkande.

5 Föredragandens överväganden

Som jag har anfört tidigare är tanken bakom begränsningarna av fondkom­missionärers rätt att inneha akfier för egen räkning, det s. k. handelslagret, att intressekonflikter härigenom skall undvikas. Av många skäl, inte minst praktiska, är det emellertid också viktigt att en fondkommissionär för att underiätta fondkommissionshandeln har möjlighet att ha etl tillräckligt stort handelslager.

Aktieomsättningen på Stockholms fondbörs ökade under är 1985 med 18 % och under är 1986 med 70 %. Under år 1987 uppgick omsättningen fill 125 miljarder kr. att jämföras med 142 miljarder kr. för år 1986. Under åren 1985 och 1986 steg fondbörsens totalindex med drygt 24 % resp. drygt 51 %. Under år 1987 sjönk index med 7 %.

Ovan nämnda uppgifter talar för att det nu kan vara befogat att fillåta fondkommissionärer atl inneha ett större handelslager. En utvidgning skul­le också ligga helt i linje med vad som uttalades i samband med att begränsningsregeln infördes (prop. 1978/79:9 s. 138), då det anfördes att beloppsgränsen kunde behöva omprövas efter några år. Sä har också skett såväl år 1982 som år 1984. Å andra sidan har, som framgär av vad jag har anfört tidigare, kreditmarknadskommittén, optionsulredningen och värde­pappersmarknadskommittén enligt sina direktiv att överväga bl. a. frågan om fondkommissionärers handelslager.

I sitt remissyttrande har kreditmarknadskommittén ställt sig positiv till en höjning av den beloppsmässiga gränsen för handelslager. Kommittén har samtidigt uttalat atl frågan inte har en sådan koppling till kommitténs arbete atl lösningen måste anstå lill dess att kommittén lämnar sitt betän­kande. Jag delar den uppfattningen och föreslår därför att det nu genom­förs en utvidgning av del slag som Bankföreningen har begärt. Den slutli­ga, mer genomgripande, prövningen av frågan bör anstå till dess att utred­ningsförslagen föreligger. Detta gäller även den fråga som riksbanken särskilt berört, nämligen om begrärisningsregdn skall ändras så att utestå­ende termins- och optionskontrakt beaktas. Med hänsyn till volymutveck­lingen och kursförändringarna på aktiemarknaden under de senaste åren är det emellertid enligt min mening angeläget att redan nu medge en höjning av gränsen för handelslagrets storiek, så att det gmndläggande syftet med handelslager inte hämmas. Jag vill dock samtidigt understryka att den lösning som jag nu förordar endast torde bli av kortfristig karaktär.

När det gäller storieken av den höjning som bör genomföras ansluter jag mig till det ställningstagande som bankinspektionen, riksbanksfullmäktige och kreditmarknadskommittén har gjort i sina remissyttranden. Jag föror­dar således att den högsta gränsen för fondkommissionärers innehav av


 


aktier m. m. för egen räkning höjs från 50 milj. kr. lill 100 milj. kr. Denna     Prop. 1987/88:123 höjning anser jag vara väl förenlig med de syften som ligger bakom be­gränsningsregeln.

I fräga om koncerner bör begränsningsregeln gälla för en koncern i dess helhet, oberoende av hur många banker med fondkommissionstillständ och fondkommissionsbolag som ingår i koncernen. Som jag har framhållit i propositionen om finansiella koncerner (prop. 1986/87:148 s. 30) måste en bank, som avser att driva fondkommissionsrörelse inom banken och samti­digt äger ett fondkommissionsbolag, bestämma hur stor del av det gemen­samma handelslagret som skall hänföras till banken resp. fondkommis­sionsbolaget. På motsvarande sätt bör man nu bestämma hur stor del av den föreslagna höjningen som skall hänföras lill resp. institut inom koncer­nen. Denna fördelning skall anmälas till bankinspektionen.

I sitt remissyttrande har kreditmarknadskommittén ocksä föreslagit att den lägre begränsningen för en fondkommissionärs rätt att inneha värde­papper för egen räkning skall höjas från 4 milj. kr. fill 25 milj. kr. Försla­get syftar enligt kommittén bl. a. lill att underlätta nyetableringar av fond­kommissionsbolag på marknaden. Jag anser emellertid inte att del finns anledning alt nu genomföra en sådan ändring. I stället bör de förslag som är att vänta frän de olika utredningar som är sysselsatta med frågan om handelslager avvaktas. De eventuella problem som härvidlag kan uppstå för ett nyetablerat fondkommissionsbolag bör dessutom kunna lösas ge­nom dispensregeln i 16 § tredje stycket fondkommissionslagen.

6 Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelsema föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. Några övergångsbestämmelser är inte erforderliga. Reglerna om atl begränsning­en av handelslager i en koncern skall avse koncernen i dess helhet, oavsett hur många fondkommissionsbolag eller banker med fondkommissionstill­ständ som ingår i koncernen, skulle i och för sig kunna innebära en begränsning i förhållande lill vad som gäller i dag. Delta skulle emellertid förutsätta koncerner med tre eller flera banker med fondkommissionstill­ständ eller fondkommissionsbolag. Någon sådan koncern finns emellertid - med ett särskilt undantag - inte i Sverige. Undantaget avser GotaGmp-pen-koncernen, i vilken ingår bl. a. två banker och etl fondkommissionsbo­lag. För denna koncern har dock regeringen i ett beslut i januari 1988 föreskrivit att koncernens handelslager får uppgå fill högst 100 milj. kr.

7 Lagrådets hörande

De föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.


 


8  Hemställan                                                                             Prop. 1987/88:123

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

2.    lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617).

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

10


 


Svenska Bankföreningen                                                 Prop. 1987/88:123

FRAMSTÄLLNING        '  1987-10-01

Finansdepartementet

Ändring I fondkommissionslagens bestämmelse om fondkommlssionsbolags handelslager

Fondkommissionslagens (1979:748) 16 § innehåller en bestämmelse om hur stort innehav av aktier m. m. ett fondkommissionsbolag får ha för egen räkning, det s.k. handelslagret. Bestämmelsen innehåller bl.a. följande: "Fondkommissionsbolag får inneha värdepapper ... som svarar mot fyra procent av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissions-handel under de fem närmast föregående kalenderåren, dock högst femtio miljoner kronor." Genom hänvisning i 2 kap. 7 § tredje stycket bankrörel­selagen (1987:617) till den nu nämnda bestämmelsen gäller den också i banks fondkommissionsrörelse.

Begränsningen till fyra procent respektive högst 50 milj. kr. har gällt sedan den 1 juli 1984 (se prop. 1983/84:164), då den beloppsmässiga gränsen höjdes från 25 till 50 milj. kr. Den i fondkommissionslagen ur­sprungligen införda bestämmelsen hade redan dessförinnan ändrats år 1982 (se prop. 1981/82:116), ocksä dä i höjande riktning, nämligen så att en tidigare tvåprocentsgräns höjdes till därefter alltså alltjämt gällande fyra procent och den beloppsmässiga ramen höjdes från tio till tjugofem milj. kr. De höjningar som således förekommit ligger i linje med uttalanden som gjordes vid fondkommissionslagens tillkomst om att de fasta beloppsgrän­serna i 16 § fondkommissionslagen efter viss tid kunde behöva omprövas (prop. 1978/79:9, s. 138). De skäl som legat bakom hittills genomförda höjningar har främst gällt den ökande omsättningen på värdepappersmark­naden. Det kan noteras all Svenska Bankföreningen och PKbanken i samband med den senaste av de båda nämnda höjningarna föreslog att den beloppsmässiga gränsen skulle sättas till 200 milj. kr.

Aktiviteten på den svenska värdepappersmarknaden har fortsatt att öka även under senare år. Omsättningen på svenska börsnoterade aktier pä A-listorna fördubblades mellan åren 1984 och 1986 frän ca 71 Mdr. kr. fill ca 142 Mdr. kr. Antalet bolag vars aktier omsätts på marknaden har också ökat under de senaste åren, även om den största ökningen i den delen ligger i tiden före är 1984. Kurserna pä aktier har under större delen av 1980-talet stigit kraftigt och i del närmaste fördubblats under perioden 1984—1986. Kursstegringen har varit markant även under innevarande år.

Huvudparten av affärerna på värdepappersmarknaden görs genom fond­kommissionär. Detta är till gagn för en pä alla sätt väl fungerande mark­nad. Bankerna ombesörjer i egenskap av fondkommissionärer omkring hälften av de affärer som går genom fondkommissionär.

Erfarenheterna har visat att den begränsning i rätten att hälla handels­
lager som följer av 16 § fondkommissionslagen har medfört avsevärda och
       ''


 


tilltagande svårigheter för fondkommissionärerna, inte minst bankerna.     Prop. 1987/88:123
Frågan om en höjning av ramen måste därför nu återigen aktualiseras.
        Bilaga 1

Del är tydligt alt frågan om handelslagrets storlek tas upp i kredit­marknadskommittén och enligt ultcilanden som gjorts i massmedia av kommitténs ordförande är del också tydligt all kommittén syftar till en höjning av den legala ramen för lagret. Kommitténs förslag, som ännu inte föreligger, torde dock inte kunna genomföras på ganska lång tid. Frägan är emellertid så viktig alt bankföreningen anser att en höjning bör genomföras redan nu. Den kan ske oberoende av kreditmarknadskommitténs arbete och av det arbete som utförs inom den statliga kommitté, som ser över värdepappershandeln i stort och som - liksom kreditmarknadskommittén - torde ha anledning att komma in också pä handelslagrel och som kanske kan presentera förslag till mera långtgående förändringar i hittillsvarande ordning. Del förslag som framförs i del följande får ses som provisoriskt i avvaktan på den mer genomgripande översyn av reglerna om handelslagrel som pågår.

Handelslagrets egentliga funktion är alt underiätta aktiehandeln och handeln i vissa andra värdepapper. Elära det faktum all lagret måste hållas pä en nivä som för många kommissionärer är mycket låg i förhållande till omsättningen gör att lagret inte får denna åsyftade effekt. Det är angeläget att servicen mot de många kunderna som handlar med smärre poster kan hällas pä en hög nivå, vilket underlättas av ett decentraliserat innehav hos fondkommissionärerna, nägot som hindras av nuvarande alltför begränsa­de handelslager. Här kan vidare pekas på alt många affärer avser mycket stora poster till avsevärda belopp, i vilket fall del inte är möjligt för en kommissionär att köpa eller sälja den aktuella posten vid ett tillfälle. Denne måste antingen under en kortare tid samla pä sig den aktuella posten eller successivt sälja ut den. Detta försvåras eller hindras helt av del gällande taket för lagrets storiek. Här kan ocksä pekas på den konkur­rens från utlandet som blir alltmer märkbar även när det gäller svenska aktier. För atl svenska fondkommissionärer skall klara den konkurrens får de inte hämmas av legala begränsningar som går längre än vad som gäller hos konkurrenterna, vilkel är fallet med nu behandlade regler. Etl aktivt deltagande från svenska fondkommissionärers sida i internationell aktie-handel, vilket är angelägel, understryker ytterligare behovet för kommis­sionärerna att kunna hålla hög likviditet i värdepapper, antingen så att de snabbt måste kunna ta på sig en stor post i eget lager eller lill undvikande av oönskade kursrörelser successivt sälja ut en dylik post.

En ytterligare faktor som talar för ett större handelslager än f n. är det förhållandet att numera i en finansiell koncern kan ingå fler än en fondkom­missionär. Här må hänvisas lill bankföreningens remissyttrande denna dag över GotaGruppens dispensansökan och vad däri anförs om handelslager. Eftersom GotaGmppen inte bör tillåtas ha ett större sammanlagt handels­lager än vad en kommissionär tillåls ha, kan det nu gällande låga beloppet ä andra sidan i elt slag menligt inskränka de i gmppen ingående kommissio­närernas sedan länge inarbetade förmåga att driva handel.

Den risk för att intressekonflikter skulle kunna uppstå i fondkommissio­
närs egenhandel och i kommissionärens handel för kunds räkning som i
            12


 


några sammanhang påtalats har knappast aktualiserats i den praktiska Prop. 1987/88:123 verksamheten. Det finns inte anledning alt befara att detta skulle ske heller Bilaga 1 med ett handelslager av den storlek som här kommer att föresläs. Markna­den torde dessutom nu fungera sä väl i fräga om kurssättning och kurs­dokumentation alt kunden normalt sett inte skall behöva utsättas för en dylik risk. Viktigast i detta sammanhang är emellertid att bankerna med denna framställning inte vill skapa utrymme för egenhandel ulan vill få bättre möjligheter att genomföra affärer för kunders räkning. Även om det skulle gå att göra vinster i egenhanddn är dessa nämligen så obetydliga i delta sammanhang jämfört med andra vinster i handeln att de kan försum­mas. Att hålla ett handelslager är dessutom kostsamt.

Med en så begränsad höjning som bankföreningen här föreslär skulle heller inte uppkomma någon nämnvärd risk för bankerna eller fondkom­missionsbolagen. För det första skulle handelslagret alltjämt ligga pä en låg nivä. För del andra skulle fyraprocentspärren såsom hittills sätta en lägre gräns för de minsta fondkommissionärerna och för det tredje begränsas förlustrisken av att rörelserna i handelslagret är myckel kortfristiga, vilket i sig ger en begränsad risk för kursförluster. En stor del av risken kan dessutom elimineras med hjälp av options- eller terminsaffärer.

Del anförda föranleder bankföreningen att föreslå att den beloppsmässi­ga gränsen i 16 § fondkommissionslagen höjs från nuvarande femtio milj. kr. till tvåhundra milj. kr., dvs. till den nivå som bankföreningen och PKbanken föreslog redan i samband med den senaste ändringen av be­stämmelsen. Med en sådan höjning återförs inte endast lagret lill en mark­nadsmässig nivå motsvarande 1984 års utan en sådan höjning borde ocksä ge lagret en sådan storiek att del räcker till dess atl en mer genomgripande översyn av regleringen av handelslagrel kommit lill stånd.

När det gäller den sålunda föreslagna ändringen kan påpekas atl fyrapro-centsregeln i samma bestämmelse, om inte den beloppsmässiga begräns­ningen fanns, skulle medge handelslager för de största kommissionärerna pä miljardbelopp. Detta visar på vilken begränsad nivå lagret skulle ligga för dessa företag även med nu föreslagen höjning.

Hemställan

Svenska Bankföreningen hemställer således om den ändringen i 16 § fond­kommissionslagen att den beloppsmässiga gränsen för handelslagrel som nu diskuterats höjs till 200 milj. kr. Detta bör ske så atl ändringen kan träda i kraft senast vid årsskiftet 1987/88.

PKbanken har förklarat sig instämma i denna framställning.

SVENSKA BANKFÖRENINGEN C.-G. Kallner

Per-Ola Jansson

13


 


Sammanställning av remissyttranden över skrivelse   Prop. 1987/88:123 den 1 oktober 1987 från Svenska Bankföreningen       Bilaga 2 om ändring av 16 § fondkommissionslagen (1979:748).

1. Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgivits av bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sparbankernas Bank, Föreningsbankernas Bank, styrelsen för Stockholms fondbörs, kreditmarknadskommittén saml värdepappersmarknadskommittén.

Sparbankernas Bank har förklarat sig instämma i yttrandet frän Svenska sparbanksföreningen, och på motsvarande sätt har Föreningsbankernas Bank instämt i yttrandet från Sveriges Föreningsbankers Förbund.

2. Remissyttrandena

Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanksföreningen samt Sveriges Föreningsbankers Förbund har i sina remissyttranden endast förklarat att man tillstyrker förslaget eller lämnar detta utan erinran. Vär­depappersmarknadskommittén har fö:fklarat att kommittén för närvarande inte är beredd att uttala sig. I övrigt har följande synpunker framförts.

2.1 Bankinspektionen

Enligt bankinspektionens mening är nuvarande regler för handelslagret inte anpassade till den aktiemarknad som finns i dag. En långsiktig lösning kräver, som inspektionen ser del, en annan konstruktion av handelslager­begränsningen. Ett slutligt ställningstagande lill den frägan bör dock anslå till dess atl den prövats i optionsutredningen och värdepappersmarknads­kommittén.

Enligt bankinspektionens uppfattning utgör emellertid volymutveckling­en och kursförändringarna sedan 1984 tillräckliga skäl för att ytterligare höja gränsen för handelslagrel. Samtidigt kräver dock den intressekonflikt, som ligger i handelslagret, liksom även risksynpunkter atl en höjning blir mer begränsad än vad Bankföreningen har föreslagit. Bankinspektionen konstaterar ocksä alt fondkommissionärernas behov av en ökning av be­loppsgränsen skiftar med hänsyn till den historiska utnyltjandegraden.

Bankinspektionen anser vid en sammanvägning av de anförda synpunk­terna att höjningen av lagergränsen bör stanna vid 100 milj. kr.

14


 


2.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank                    Prop. 1987/88:123

Frågan om handelslagrets storlek i en finansiell koncern har tidigare be­handlats av fullmäktige i remissyttrandet över promemorian "Finansiella koncerner". I sitt yttrande anförde fullmäktige att maximibeloppet borde höjas till 100 milj. kr. och alt i en koncern detta belopp borde gälla koncernen i dess helhet oavsett om däri ingick en eller flera fondkommis­sionärer. Fullmäktige framhöll atl förslaget var elt provisorium till dess en mera genomgripande prövning skett av bestämmelserna i anknytning lill behandlingen av kreditmarknadskommitténs betänkande.

Fullmäktige tillstyrker med hänvisning fill vad som anfördes i nämnda remissyttrande att handelslagrels storlek höjs. Höjningen bör dock begrän­sas till 100 milj. kr. som fullmäktige då föreslog och avse individuella fondkommissionärer eller, om flera fondkommissionärer ingår i en kon­cern, koncernen i dess helhet.

Fullmäktige vill emellertid erinra om att en begränsning av det fysiska innehavet av ett visst slags värdepapper inte nödvändigtvis återspeglar en fondkommissionärs totala position i sådana papper eftersom eventuella utestående termins- och optionskontrakt inte beaktas. Frågan om begräns­ningen av handelslagret bör innefatta även sådana positioner bör lämpligen övervägas när ställning tas till kreditmarknadskommitténs betänkande.

2.3 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Under år 1985 och 1986 ökade akfieomsättningen med 18 respektive 70 procent. Fondbörsens totalindex steg under dessa två år med drygt 24 respektive 51 procent. För är 1987 uppgår omsättningen t.o.m. oktober månad till 105,9 miljarder kr. att jämföra med 1986 års motsvarande tal 123,0 miljarder. Index har t. o. m. oktober 1987 ökat med 4 procent.

Frän den I oktober 1985 finns tillföriilliga uppgifter om OTC-markna­den. Omsättningen under tre månader 1985 uppgick till 0,2 miljarder kr. medan motsvarande uppgift för hela 1986 utgjorde 2,1 miljarder. Omsätt­ningen t.o.m. oktober år 1987 uppgick fill 2,4 miljarder. OTC-index har vid motsvarande tidpunkt ökat med 8 procent.

Den nu angivna utvecklingen beträffande aktiehandeln under åren 1985-1987 har varit sådan att den i och för sig enligl börsstyrelsens mening motiverar en höjning av gränsen för fondkommissionärernas handelslager. Lagrets syfte är bl. a. att underiätta handeln för de aktieägare som inte har möjlighet att handla i hela börsposter samt att inom ramen för market-makersystemet göra OTC-handeln sä effektiv som möjligt. Med dagens handelsvolymer kan det i vart fall för de större kommissionärerna vara svårt att inom nuvarande ramar hälla en fillfredsställande likviditet för dessa ändamål.

Den i febmari 1987 tillsatta värdepappersmarknadsutredningen har att
enligt sina direktiv överväga bl. a. reglerna om fondkommissionärernas
handelslager i värdepapper. I direktiven anges vidare beträffande fond­
kommissionärernas verksamhet att den internationella utvecklingen enty­
digt går mot en minskning av kommissionshandeln och en ökning av
           15


 


handeln i egen portfölj. Slopandet den 1 juli 1984 av fast courtage kan på     Prop. 1987/88:123
sikt leda till en likartad utveckling här i landet.
                    Bilaga 2

Mot bakgrund av angivna direktiv finns det skäl alt anta att värdepap-persmarknadsutredningen i sinom tid kommer att ompröva den regel som nu föreslås justerad. Det torde emellertid dröja minst ett par år innan ett utredningsförslag om detta kan bli gällande lag. Även om det finns skäl som talar för att invänta utredningens grundligare genomgäng av de pro­blem rörande intressekonflikter m. m. som kan vara förknippade med ett störte handelslager, vill börsstyrelser med hänsyn till den ovan redovisade utvecklingen på aktiemarknaden inte motsätta sig att den övre gränsen för fondkommissionärernas handelslager justeras redan nu.

2.4 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén kommer i sitt betänkande att redovisa en prin­cipskiss över hur stmkturen på den svenska värdepappersmarknaden i framtiden bör vara uppbyggd samt vilka funktioner fondkommissionärerna bör utöva. De funktioner som avses .ir fondkommissionärens mäklarfunk­tion och handlarfunktion på respekfive penningmarknad och aktiemark­nad. En form av kvalificerad handlariunktion som bör övervägas är märket maker rollen dvs. en fondkommissionär som ställer officiella köp- och säljkurser, tvåvägspriser. Kommittén kommer att föreslå konkreta regler för samtliga funktioner utom vad avser aktiehandlarfunktionen och märket making. I dessa delar har kommittén konstaterat att grundläggande fömt­sättningar för tillskapande av dessa funktioner för närvarande saknas. Det som i första hand åsyftas är avsaknaden av handelsregler och effektiv genomlysning av marknaden. Därför anser kommittén att det bör ankom­ma på värdepappersmarknadskommittén att utarbeta förslag till detaljreg­lering för handlarfunktionen på aktiemarknaden.

Diskussionen om handelslagrets begränsning har samband med hur stmkturen på den framtida marknaden löses. Enligt den principskiss kre­ditmarknadskommittén förordar skall den fondkommissionär som bedriver aktiemarknadsmäkleri - den renodlade aktiemarknadsmäklaren - inte tillåtas ha nägot handelslager eftersom denne aldrig tar egna positioner. När det gäller fondkommissionärer som valt att uppträda som handlare eller märket maker skall denne ha möjlighet att ha ett väsentligt större handelslager än vad som idag är möjligt.

De nuvarande reglerna beträffande handelslager gmndar sig pä bmtto-
innehav och beaktar inte de nya möjligheterna som tillskapats på senare tid
att med hjälp av optioner och terminskontrakt minska riskpositionstagande
i handdslager. Reglerna innebär dessutom att i praktiken lika stora lager­
positioner ges till samtliga fondkommissionärer oavsett kapitalbasens stor­
lek och verksamhetens omfattning. Kreditmarknadskommittén har mot
bakgmnd av bland annat dessa omständigheter övervägt att i sitt betänkan­
de föreslå nya regler som bygger pä nettolagerberäkningar kombinerat med
detaljerade föreskrifter om "hedging", dvs. olika sätt att begränsa risker. I
ett dylikt system, där man bortser från bruttoinnehavets storlek, utom
eventuellt ett högsta tak, och i stället koncentrerar sig på att beräkna
      16


 


nettorisker, borde parallellt möjligheten till blankning tillålas. 1 etl system Prop. 1987/88:123 med netlolagerberäkning och där blankning tillåts kommer fondkommis- Bilaga 2 sionärerna alt på grund av kostnads- och riskskäl sträva efter att ha etl så litet handelslager som möjligt och del lager de innehar kommer de att riskförsäkra med hjälp av de nya instrumenten. Ett annat alternativ vore alt la bort del absoluta taket för handelslagrels storiek och i stället relatera lagerstorleken lill storleken av det egna kapitalel. Delta skulle dock inne­bära införandet av en ny kapitaltäckningsregel där handelslagret skulle jämställas med andra placeringar.

Kreditmarknadskommittén har funnit atl tiden ännu inte är mogen för atl kommittén i sill betänkande skall kunna föreslå så genomgripande föränd­ringar i reglerna om handelslager som de tvä ovan skisserade lösningarna skulle innebära. Vidare har den under våren 1987 lillsalla värdepappers­marknadskommittén i sina direktiv fält i uppdrag atl utreda reglerna om handelslager och därvid söka en ny konstruktion för handelslagerbegräns-ning. Mot denna bakgrund har kommittén valt atl i sill förslag modifiera de gällande bmttolagerbegränsningsreglerna. Kommitténs förslag skall i den­na del betraktas som en interimistisk lösning i avvaktan på all förutsätt­ningar föreligger alt pä den svenska aktiemarknaden introducera handlar­funktionen och märket maker rollen.

Den nuvarande aktidagerbegränsningen trädde i kraft den I januari 1985. Efter regelns ikraftträdande har aktiemarknaden utvecklats kraftigt. Bland annat har omsättningen pä Stockholms fondbörs liksom börsvärdel mer än fördubblats. Enbart mot bakgrund härav finns elt behov att höja handelslagrets storlek för alt inte handelslagrets grundläggande funktioner skall hämmas. Dessutom har under samma period fondkommissionsbola­gens totala egna kapital jämte obeskattade reserver ökat kraftigt och där­med har bolagens förmåga att bära förluster i handelslagret ökat. Enligt kreditmarknadskommittén skulle dock den av bankföreningen föreslagna höjningen till 200 milj. kr. innebära en aMtför kraftig ökning av möjligheten att inneha aktier i handelslager och rätten att bedriva egenhandel. Det är kommitténs mening att del skulle vara oförenligt med syftet bakom de nuvarande begränsningsreglerna att tillåta sä stora aktielager som bank­föreningen föreslår. Föreningens förslag skulle kunna innebära ett steg i utvecklingen av införandet av handlarfunktionen pä den svenska aktie­marknaden ulan att de av kommittén ovan nämnda förutsättningarna, handelsregler och genomlysning av marknaden, är för handen.

Kreditmarknadskommittén föreslår därför att lagerbegränsningen höjs lill 100 milj. kr. och atl den lägre begränsningen höjs från fyra milj. kr. lill 25 milj. kr. bland annat i syfte atl underlätta nyetableringar. Däremot bör 4-procentsregeln, vilken beaktar omfattningen av tidigare års kommis­sionshandel, kvarstå eftersom de föreslagna ändringarna inte syftar lill atl förändra handelslagrets grundläggande funktion och syfte. Den belopps­mässiga gränsen för handelslagret - 100 milj. kr.- skall gälla en koncern i dess helhet dvs. oavsett hur mänga banker med fondkommissionstillständ och fondkommissionsbolag som ingår i samma koncern skall dessa gemen­samt maximall ha rätt alt inneha handelslager om 100 milj. kr.

Kreditmarknadskommittén ställer sig sålunda positiv lill en höjning av            17


 


den beloppsmässiga gränsen för handelslagret på sätt ovan angivits. Frå-     Prop. 1987/88:123 gan har inte sådan koppling lill kommitténs arbete att lösningen på frågan     Bilaga 2 behöver avvaktas fram till dess att kommittén lämnar sitt betänkande. Slutligen skall erinras om alt reglerna om handelslager inte berör handeln med options- och terminskontrakt.

Norstedts Tryckeri, Stockliolm 1988