Motion till riksdagen
1987/88 :Ub527

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om kårobligatoriet

”Den som studerar vid högskoleenhet skall vara medlem i den studerandekår
som finns vid enheten.”

Detta stadgas i förordning om studerandekårer, nationer och studentföreningar
för fakultet (SFS 1983:18).

Historik

Studentkårerna har sitt ursprung i de nationer som bildades vid universiteten
på 1500- och 1600-talen. Nationernas uppgift var att fungera som socialt
skyddsnät åt studenterna, ge social trygghet och erbjuda möjligheter till
social samvaro. Medlemsavgifterna uttogs i proportion till studenternas
ekonomiska förmåga. Pengarna användes till understöd åt sjuka studenter
och till begravningskostnader. Tvånget att erlägga avgift till nationerna var
därför snarast att likna vid en form av socialförsäkringsavgift.

Behovet av detta sociala engagemang berodde på att studenterna inte
betraktades som medlemmar i städerna eller i kommunerna. Universiteten
var helt fristående och hade t. o. m. egen domsrätt.

1 dag omfattas studenterna av i stort sett samma sociala skyddsnät som
övriga samhällsmedborgare. Det finns ingen rimlig anledning till varför
studentkårerna även i dag ska upprätthålla sina traditionella uppgifter på
det sociala området. Denna typ av socialt engagemang borde inte vara
någon uppgift för dagens studentkårer.

Dagens studentkårer

Dagens studentkårer har i många fall påtagit sig uppgifter som det åligger
stat, kommun och landsting att sköta. Studentkårerna har involverat sig i
ägande av bostäder, boklådor, lunchrestauranger m. m. Av staten har man
dessutom ålagts ansvar för motionsidrott, friskvård och förebyggande hälsovård.
Dessa uppgifter är förvisso viktiga, men i ett modernt samhälle som
vårt ingen uppgift för en intresseorganisation. Dagens studentkårer skulle i
stället för ovan beskrivna verksamhet behöva ägna sig åt fackliga uppgifter,
fungera som studenternas fackförening.

Studenternas fackförening

En grundförutsättning för att studentkårerna ska kunna fungera som fackliga
företrädare är att studentkårerna är fristående från högskolan. Denna
fristående ställning gentemot arbetsgivaren är en självklar förutsättning för
all facklig verksamhet. Någon sådan självständighet äger inte dagens studentkårer.
Alla studentkårer är skyldiga att bedriva sin verksamhet i enlighet
med en särskild av regeringen fastställd, ändamålsparagraf. Detta innebär
att alla beslut som studentkårens högsta beslutande organ fattar kan
överklagas till i första hand högskolestyrelsen och i andra hand UHÄ och
prövas gentemot nämnda ändamålsparagraf. Vidare måste alla ändringar
av studentkårernas stadgar och alla förändringar av studentkårernas medlemsavgift
(kåravgiften) godkännas av högskolestyrelsen. Vilken facklig organisation
kan bedriva fackligt arbete under sådana förutsättningar?

En demokratisk intresseorganisation bygger sitt arbete på medlemmarnas
kollektiva intresse och ansvar. I ett demokratiskt land kan aldrig en
intresseorganisation tillåtas bygga sin verksamhet på obligatoriskt medlemskap.
Icke desto mindre är alla svenska studenter skyldiga att tillhöra studentkåren.
Någon möjlighet att reservera sig mot kollektivanslutningen
finns inte och inte heller möjlighet att begära utträde så länge man bedriver
studier vid högskoleenheten. Detta står i uppenbar strid mot den negativa
föreningsrätten som bl. a. finns inskriven i FN:s deklaration om de mänskliga
rättigheterna.

Studentfacklig verksamhet på frivillighetens grund

Mångå tveksamma röster har rests beträffande studentkårernas möjligheter
att leva vidare och bedriva meningsfull facklig verksamhet om den finansiella
grunden för dess verksamhet, Kårobligatoriet, drogs bort. Vidare har
det pekats på studentkårernas stora ekonomiska och sociala åtaganden och
de problem ett avskaffande av kårobligatoriet skulle få för denna verksamhet.

Värdet av en fackförening för studenter

Inget av ovan nämnda problem utgör några oöverstigliga hinder för ett
avskaffande av obligatorielagstiftningen, men problemen är så pass stora
att de måste tas på allvar. Riksdagen måste ta sitt ansvar för att garantera
den studerandefackliga rörelsens fortbestånd åtminstone under en övergångsperiod
tills rörelsen fått möjlighet att stå på egna ben. Statliga bidrag
måste utgå till den studerandefackliga verksamheten. Dessa bidrag bör vara
av en storleksordning som bedöms garantera motsvarande nivå på den
studerandefackliga verksamheten. Bidragen bör utgå budgetårsvis.

Staten och kommunerna måste överta ansvaret för de delar av studentkårernas
verksamhet som i normalfallet ligger under ett offentligt huvudmannaskap.
Staten i form av universitetet är i detta sammanhang att likna vid
studenternas arbetsgivare. En naturlig följd av detta resonemang blir att
universiteten övertar huvudmannaskapet för den fungerande förebyggande
hälsovård, kurativa verksamhet och friskvård/motionsidrott som redan i

Mot. 1987/88

Ub527

14

dag existerar. Dessa uppgifter innefattar egentligen sådant som normalt sett
betraktas som företagshälsovård.

Universitetens ansvar för tillhandahållande av lunchservering till sin personal
måste rimligen också innefatta studenterna. De restauranger som i
dag drivs av studentkårer borde med lätthet kunna överföras till universiteten,
utan att verksamheten därför skulle behöva förändras.

Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla bostäder åt alla kommunens
innevånare. Denna skyldighet förutsätter rimligen att de studerande skriver
sig i den kommun där de studerar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till kårobligatoriets
avskaffande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ekonomiska garantier för den studerandefackliga
verksamheten under fem år efter det att förordningen om kårobligatorium
avskaffats,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskapet för studerandehälsovård,
friskvård, motionsidrott, restaurangverksamhet och studentbostäder.

Stockholm den 20 januari 1988
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Bo Hammar (vpk) Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1987/88

Ub527

15