Motion till riksdagen
1987/88:Ub512

av Birgitta Hambraeus (c)

om större jämlikhet vid tillsättning av
universitetst j änster

Alltför få högre tjänster vid universiteten innehas av kvinnor, trots jämställdhetslagens
regler om prioritering. Kvinnor väljer ofta andra metoder och
frågeställningar än män. Behovet av nya infallsvinklar i forskningen blir allt
större, men det etablerade synsättet försvårar nytänkande.

Tillsättningsförfarandet är en del av orsaken till dessa problem. Fakultetsnämnderna,
som nästan uteslutande består av män, utser sakkunniga som
skall bedöma och rangordna de sökande. Baserat på de sakkunnigas
rangordning föreslår sedan nämnden och utnämnder konsistoriet (i vissa fall
regeringen) den person som får tjänsten. Det inträffar ytterst sällan att
fakultetsnämnderna går emot de sakkunnigas rangordning. Etablissemanget
permanentas alltså.

De sakkunniga borde befrias från uppdraget att rangordna. I stället skulle
de beskriva och bedöma de sökandes kompetens ur olika aspekter var och en
för sig. De sökande skulle därefter ha rätt att läsa och eventuellt bemöta
utlåtandet. Sedan borde det vara fakultetsnämndens uppgift att sammanväga
utlåtandena, rangordna och lämna sitt förslag till konsistoriet. Nämnderna
skulle då ha lättare att väga in fler aspekter än de sakkunnigas uppfattning
och vetenskapssyn. Det skulle också bli lättare att uppfylla jämställdhetslagens
regel att när två sökanden har snarlik formell kompetens, så skall en
kvinna ha företräde före en man, om kvinnorna är i minoritet inom yrket.
Fakultetsnämnden behöver då heller inte desavouera sina sakkunniga.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättningsförfarandet vid universiteten.

Stockholm den 13 januari 1988

Birgitta Hambraeus (c)