Motion till riksdagen
1987/88:Ub401

av Pär Granstedt m. fl. (c)
om utbildningen för vuxna

Inledning

I denna motion presenterar centern förslag som bland annat berör folkhögskolan
och folkbildningen. Dessa två utbildningsformer utgör tillsammans
med andra insatser för vuxenutbildning en utomordentligt betydelsefull del
av vårt utbildningsväsende. Många människor som mänskligt att döma har
ett långt yrkesliv framför sig har en alltför bristfällig skolunderbyggnad som
måste kompletteras med utbildningsinsatser i vuxen ålder. Personalutbildning,
förnyelsefonder och uppdragsutbildning är självfallet betydelsefulla
men det är många eftersatta grupper som ej nås av dessa insatser. En
omfattande vuxenutbildning i offentlig regi eller med offentligt stöd måste
även i framtiden spela en stor och kanske växande roll i det svenska
utbildningsväsendet. Bland annat kommer invandrargrupperna att ha betydande
utbildningsbehov på en mängd områden - inte enbart på språkområdet.

Folkhögskolan
Folkhögskolans roll

Folkhögskolan har djupa rötter i det svenska utbildningsväsendet. Undervisningen
i internatform ger en speciell miljö där inte minst kamratskapet
mellan eleverna medverkar till att främja studiearbetet. Tidigare har
folkhögskolan haft en särskild betydelse för arbetar- och landsbygdsungdomens
möjlighet att nå vidare studier. Enligt centerns mening har folkhögskolan
en betydelsefull roll att spela också i dag även om det övriga utbildningsväsendet
byggts ut kraftigt.

Folkhögskoleutbildning är ofta ett bra alternativ för dem med kort
utbildning. Människor med sociala problem har ofta en bristfällig skolunderbyggnad.
Här kan folkhögskolan göra en insats. För invandrarna kommer
sannolikt folkhögskolan att spela en växande roll. Folkhögskoleformen
möjliggör både bredd och mångfald i utbildningsutbudet. Behovet av
folkhögskolan visas av att elevtillströmningen nu är stabil med en ökning
under senare år.

Centern krävde förra året att folkhögskolans situation skulle belysas i en
folkhögskoleutredning. Riksdagen biföll centerns krav. Dessvärre har

regeringen ännu inte tillsatt denna utredning. Det är angeläget att detta sker
skyndsamt.

Ett växande problem för framför allt rörelsefolkhögskolorna är det
bristande byggnadsunderhållet. Det är mycket viktigt att folkhögskoleutredningen
snabbt belyser hur en förbättring härvidlag skall åstadkommas.

Bidrag till driften av folkhögskolor

Sedan några år har de enskilda folkhögskolorna haft en bidragsspärr för sin
verksamhet. Medelvärdet av två tidigare verksamhetsårs statsbidragsberättigade
veckor har gett ett kommande års garanterade bidragsveckor. I den
mån det funnits ”ofördelade bidragsveckor” kvar inom totalvolymen eller
enskilda folkhögskolor ej fullt ut nyttjat sina veckor har skolor som
överskridit sin garanterade volym kunnat få statsbidragstäckning (i proportionell
relation till sin andel av tillgängliga bidragsveckor).

För de ca 33000 bidragsveckor som 80 av folkhögskolorna år 1986/87
genomförde ovanför sina garanterade bidragsveckoresurser erhöll man
statsbidrag motsvarande ca 58 %. Dels beroende på att det inom totalvolymen
fanns en ”ofördelad resurs” på ca 6 000 bidragsveckor och dels beroende
på att de övriga 45 skolorna ej nyttjade garanterade bidragsveckor motsvarande
ca 13000.

Riksdagens beslut för år 1987/88 innebar att två nya folkhögskolor
inrättades (Arbetarrörelsen i Sthlms län samt Hästsportens folkhögskolor)
samt att de två senast tillkomna skolorna Bona och Kvinnofolkhögskolan
skulle tilldelas ytterligare resurser inom totalramen. Den sistnämnda bibehölls
dock till oförändrat 703700 bidragsveckor.

Konsekvensen av riksdagsbeslutet samt SÖ:s fördelning av bidragsveckorna
till de fyra nämnda folkhögskolorna har blivit att redan från början har
flera tusen veckor utöver totalramen fördelats ut till de 127 folkhögskolorna.

Uppgifter har begärts in från samtliga folkhögskolor om beräknat antal
genomförda bidragsveckor under året. Prognosen utifrån detta pekar på att
ca 25 000 bidragsveckor genomförts med i stort sett ingen statsbidragsveckotäckning
alls.

En starkt bidragande orsak till att folkhögskolorna trots allt genomför
verksamhet utan statsbidragsgarantier är att man innevarande år haft ett
osedvanligt stort antal sökande till de allmänna kurserna. Jämfört med
föregående verksamhetsår handlar det om drygt 500 fler antagna deltagare.
Till övervägande delen handlar det om personer med tidigare svag utbildningsbakgrund
som folkhögskolorna därmed önskat prioritera.

I budgetpropositionen föreslås när det gäller bidragsveckovolym endast
4 000 nya bidragsveckor. Enligt propositionen skall detta dels användas för
den katolska folkhögskolans resurstilldelning och dels ge ”större möjlighet
för folkhögskolor som har inrättats sedan budgetåret 1980/81 att öka sin
verksamhet till en pedagogiskt och organisatoriskt tillfredsställande nivå”.

Utgår man enbart från regeringens förslag om en ny självständig folkhögskola
samt förutsätter att åtminstone de två under 1987/88 tillkomna
folkhögskolorna (vid SÖ:s fördelning) får minst tusen bidragsveckor vardera
så kommer redan från början den i propositionen föreslagna undervisnings

Mot. 1987/88

Ub401

14

volymen på 707500 bidragsveckor att vara överskriden med ca 5000
bidragsveckor. Det sistnämnda främst som en konsekvens av förra årets
riksdagsbeslut om en ny folkhögskola och särskilda tilldelningar till två andra
skolor utan att samtidigt den totala undervisningsvolymen ökades.

Skall sedan de under 1980-talet tillkomna folkhögskolorna få nya resurser
upp till de av SÖ föreslagna fyra tusen veckorna vardera så fordras en
ytterligare utökning av den totala undervisningsvolymen med ca 4000
bidragsveckor.

Utifrån de förslag som återfinns i budgetpropositionen samt den faktiska
situationen när det gäller de enskilda skolornas garanterade antal bidragsveckor
föreslår centern att den totala undervisningsvolymen för den reguljära
verksamheten beräknas till 716500 bidragsveckor. Detta innebär att ca 6
milj.kr. ytterligare måste anvisas.

Bred datautbildning för vuxna

Folkhögskolan är den enda utbildningsform som ej tidigare år erhållit statligt
stöd för uppbyggnaden av undervisning i datakunskap. Många folkhögskolor
har trots detta utbildning inom området. Genomgående lägger skolorna stor
vikt på samhällsaspekterna och de etiska frågor som uppstår inom den nya
tekniken. Behoven är i dag stora på folkhögskolorna när det gäller såväl
nyinköp som komplettering av utrustningen samt fortbildning av lärarna.
Många folkhögskolor ligger i utpräglade glesbygdsområden och det kan
därför ses som ett led i den pågående Landsbygd 90-verksamheten där
spridning av ny teknik bör vara ett centralt tema.

Datautbildningsgruppen föreslog i sitt samlade handlingsprogram hösten
1986 att statsbidrag borde under en fyraårsperiod utgå också till folkhögskolorna.
Närmast som bidrag för utrustning och pedagogiskt arbete med 2 milj.
kr. vardera år. SÖ föreslog samtidigt i sin anslagsframställning för år 1987/88
ett likartat bidrag.

Under avsnittet 3.2.3.7. ”bred datautbildning för vuxna” framhåller
utbildningsministern att ”det är väsentligt, både ur allmän demokratisk
synpunkt och för att åstadkomma ett väl fungerande arbetsliv, att även
korttidsutbildade vuxna erbjuds grundläggande kunskaper om datatekniken
och dess konsekvenser”.

Som ett komplement till de insatser studieförbunden uppmanas att
fullgöra vill vi framhålla folkhögskolans roll som anordnare av bred
datautbildning. Folkhögskolan bör därför få ett utvecklingsbidrag för
utrustning och fortbildning på 1 milj. kr.

Folkhögskolan som resurs i flyktingmottagandet

Under senare år har folkhögskolorna gjort betydande insatser för flyktingar/
invandrare. Verksamhetsåret 1986/87 utgjorde denna grupp närmare 10%
av eleverna på de långa kurserna. Skolformens pedagogiska uppläggning,
internatsmiljön samt koppling till folkrörelser och organisationer har visat sig
synnerligen lämplig när det gäller integrationen av flyktingar/invandrare i det
svenska samhället.

Folkhögskolan är också en av de utbildningsanordnare som kommunen i

Mot. 1987/88

Ub401

15

form av uppdragsutbildning kan använda sig av för genomförandet av
undervisningen i grund-sfi. Mellan 10—20 folkhögskolor genomför för
närvarande sådan utbildning.

Ett samarbetet pågår också mellan SIV:s flyktingförläggningar och ett
femtontal folkhögskolor. I formen av uppdragsutbildningar tar folkhögskolorna
emot grupper på 10-15 flyktingar som sedan under 4-6 månader får
bo på folkhögskolorna. Flyktingarna är kyrkobokförda på förläggningarna
och väntar på att erhålla en kommunplacering. Vistelsen på folkhögskolan
blir ett mellanled i avvaktan på utflyttningen till en kommun.

Jämfört med en fortsatt vistelse på flyktingförläggningen har folkhögskolan
blivit ett efterfrågat alternativ. Samtidigt innebär det en första sluss ut i
samhället.

Under folkhögskoletiden erhåller flyktingarna undervisning i svenska och
samhällskunskap. Vid de tester som sedan gjorts när utplacering skett i
kommuner visar det sig att folkhögskolekursen gett flyktingarna kunskaper
på grund-sfinivå. Någon ytterligare utbildning i grund-sfi måste med andra
ord inte anordnas av kommunen. Det innebär också att statsbidrag ej
behöver utgå till kommunen för själva grund-sfiundervisningen. Kostnaderna
för folkhögskolans undervisning av flyktingarna har tidigare bestridits av
SIV.

Samarbetet mellan flyktingförläggningarna och folkhögskolorna har fungerat
bra och folkhögskolornas insatser för flyktingarna har av dessa själva
upplevts mycket positivt.

Ett par hundra flyktingars vistelse i förläggningarna har av dessa själva
upplevts mycket positivt.

Ett par hundra flyktingars vistelse i förläggningarna har avsevärt förkortats
samtidigt som såväl undervisning ägt rum som kontakter med andra svenskar
samt samhälls- och kulturliv inom och utanför folkhögskolemiljön etablerats.

Enligt folkhögskolornas egna bedömningar borde ytterligare ett antal
folkhögskolor i framtiden kunna engageras inom ramen för flyktingmottagandet.

Med tanke på dels problematiken med de långa väntetiderna på flyktingförläggningarna,
dels kvaliteten på den helhetsmiljö folkhögskolorna kan
erbjuda bör riksdagen som sin mening uttala att folkhögskolorna i största
möjliga utsträckning bör nyttjas inom det framtida flyktingmottagandet.

Folkbildningen

Folkbildningens situation

De bidragsregler som i dag styr folkbildningen tillkom i samband med
folkbildningspropositionen 1981 och bygger på schablonbidrag med s. k.
högre och lägre schablonbidragstimmar. Timmarna fördelas på ett 3-årigt
genomsnitt av genomförd verksamhet och målsättningen är 70 % täckning
med s. k. högre schablonbidragstimmar. Bidragskonstruktionen har av
studieförbunden uppfattats positivt och gett betydande frihet i användning av
tilldelade resurser.

Mot. 1987/88

Ub401

16

Förutsättningarna för att konstruktionen i det långa tidsperspektivet skall
fungera är dock, att bidragens reala värde per studietimma kan upprätthållas
liksom målsättningen med en 70-procentig täckning med s. k. högre schablonbidragstimmar.

Om dessa förutsättningar inte kan nås, vilket är förhållandet i dag, är
systemet förödande för studieförbundens ekonomi. Jakten på studietimmar
blir ett mycket starkt och nödvändigt inslag.

Inget studieförbund kan, med bevarad ekonomi, tillåta sig några större
förändringar av verksamheten i förhållande till andra studieförbund. Det
innebär att satsningar på hög kvalitet inom samhällsområdet, eller eftersatta
grupper drabbas av sänkta resurser då detta inte ger stora kvantitativa
ökningar.

Trots att flera utredningar t. ex. Ahlénska utredningen, Kultur i Studieförbunden,
ESTU-rapporten och liknande har visat att studieförbunden nått
bättre resultat än andra vuxenutbildningsanordnare vad gäller att nå de
samhällspolitiska målsättningarna inom kultur- och utbildningsområdet har
just anslagen till folkbildningen minskat i fast penningvärde med 30 % under
1980-talet. Denna utveckling kan inte få fortsätta.

Ett bibehållande av nuvarande bidragssystem kräver betydligt uppräknade
anslag för att fungera.

Uppsökande verksamhet

Bidraget till uppsökande verksamhet i bostadsområden föreslås upphöra.
Utan tvekan har detta bidrag skapat förutsättningar som fört många
kortutbildade och andra eftersatta i kontakt med studie- och kulturverksamhet.
Människor ifrån just dessa grupper återfinns oftast inte på arbetsplatserna
utan kontakterna knyts just i den egna bostadsmiljön. Vi motsätter oss
därför den föreslagna ändringen. Stödet till uppsökande verksamhet i
bostadsområdena skall finnas kvar.

Handikappbidraget

Den föreslagna uppräkningen av handikappanslaget är välmotiverat. Vid
SÖ-fördelningen av dessa medel bör man se till att hänsyn även tas till
verksamhetens omfattning samt de olika handikappgruppernas speciella
behov.

Gruppen synskadade har öronmärkta anslag via ABF medan t. ex.
utvecklingsstörda, afatiker och dementa, som alla kräver helt andra former
av pedagogik och studiematerial än de fysiskt handikappade, inte alls
erhåller några sådana anslag.

Förslag och kostnadsberäkning

Mot den bakgrund vi här har presenterat vill vi föreslå följande åtgärder:

□ Det högre schablonbidraget bör fastställas till 102 kr. per studietimme —
dvs. 3 kr. mer per timme än vad regeringen föreslår. Kostnaden härför
beräknar vi till ca 20 milj. kr.

□ Det högre schablonbidraget bör utgå till 6600000 timmar, vilket torde
ligga närmare den 70-procentsnivå som förutsattes när anslagssystemet

Mot. 1987/88

Ub401

17

lades fast. Kostnaden härför kan beräknas till ca 10 milj. kr.

□ Även det lägre schablonbidraget bör höjas med en krona. Kostnaden
härför kan beräknas till ca 3 milj. kr.

□ Anslaget till bl. a. pedagogisk utveckling bör tillföras 5 milj. kr. ytterligare.

□ I enlighet med vad som anförts tidigare måste bidrag även i fortsättningen
utgå till uppsökande verksamhet i bostadsområden. 7 milj. kr bör anslås
härför.

Sammanfattningsvis bör således anslaget C4. Bidrag till studieförbunden
m.m. tillföras ytterligare 45 milj. kr.

Vuxenstudiestöd

Det är angeläget att så många som möjligt av de som är berättigade till
vuxenstudiestöd får del av detta. Ett problem vad gäller korttidsstudiestödet
är att många saknar studietradition och erfarenhet av studiestöd. Detta leder
till att man ibland av ekonomiska skäl avstår ifrån en utbildning trots att den
berättigar till vuxenstudiestöd. Det är därför angeläget att man för dessa kan
förenkla ansökningsförfarandet. Det skulle avsevärt underlätta för dessa att
delta i exempelvis internatkurser på folkhögskola om organisationer typ LRF
eller småföretagens riksorganisation i likhet med vad som gäller för
handikapp- och pensionärsorganisationer ges möjlighet att kollektivt ansöka
om korttidsstudiestöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att fastställa folkhögskolans bidragsveckovolym
till 716500,

2. att riksdagen beslutar att bidrag skall utgå till utrustning och
fortbildning för folkhögskolans medverkan i bred datautbildning,

3. att riksdagen till C6. Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 7000000 kr.
förhöjt anslag om 549819000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhögskolornas medverkan i flyktingmottagningen,

5. att riksdagen beslutar att bidrag till studieförbunden för uppsökande
verksamhet i bostadsområden skall utgå med 7000000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att bidraget till studieförbundens pedagogiska
verksamhet och utvecklingsarbete skall tillföras ytterligare
5000000 kr.,

7. att riksdagen beslutar att bidraget till högschablontimmar skall
utgå med 102 kr. till 6600000 studietimmar,

8. att riksdagen beslutar att bidraget till lågschablontimmar skall
utgå med 30 kr.,

Mot. 1987/88

Ub401

18

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om studieförbundens handikappbidrag,

10. att riksdagen till C4. Bidrag till studieförbunden anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 45 000 000 kronor förhöjt
anslag på 1 086 366 000 kronor,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kollektiv ansökan om korttidsstudiestöd.1]

Stockholm den 26 januari 1988
Pär Granstedt (c)

Karl Boo (c) Larz Johansson (c)

Kerstin Göthberg (c) Jan Hyttring (c)

Marianne Andersson (c) Stina Gustavsson (c)

Mot. 1987/88
Ub^Ol

1 1987/88:Sf422