Motion till riksdagen
1987/88:Ub376

av Alf Svensson (c)

om invandrar- och minoritetsundervisningen

Hemspråksundervisningen

Sverige har ett stort behov av språkkunniga personer både inom landet och i
kontakterna med andra länder. Personal i biståndsprojekt, i exportindustrin,
inom utrikesförvaltningen behöver goda språkkunskaper. Det har visat sig
att kontakter som sker med utnyttjande av ”motpartens” modersmål ofta ger
större effekt än omvägen över ett för båda parter främmande språk, t. ex.
engelska. Sverige behöver för att uttrycka det ekonomiskt personer som talar
”de nya marknadernas språk” — arabiska, kinesiska, spanska, japanska,
olika afrikanska språk etc.

Resultaten av den hemspråksundervisning som pågått ett antal år börjar
nu visa sig även i utrikeskontakterna. Allt fler invandrarungdomar som dels
talar perfekt svenska, dels är mycket kunniga i föräldrarnas modersmål, har
fått anställningar och uppdrag inom biståndsprojekt och exportföretag.
Detta är en ofta förbisedd effekt av hemspråksundervisningen.

Å andra sidan finns många exempel på ungdomar som fått en bristfällig
undervisning både i svenska som andraspråk och i hemspråket. Många
personer verksamma inom utbildningen tycks ha tagit fasta på dessa negativa
erfarenheter. Det avspeglar sig i förslag på olika nivåer, även inom
riksdagen, som syftar till att på olika sätt begränsa möjligheten att läsa
hemspråket.

De nuvarande resurserna för hemspråksundervisning kan inte skäras ned.
Riksdagen ha beslutat att målet för invandrarelevernas språkundervisning
skall vara aktiv tvåspråkighet. En jämförelse mellan hemspråksundervisningens
och svenskämnets resurser i grundskolan, visar att målet är svårt att
uppnå. Om man tänkte sig att ämnet svenska för svenska elever hade samma
timplan som nu, men ekonomiska resurser per elev räknat som hemspråksundervisningen,
skulle undervisningen i svenska upphöra ungefär vid
påsktiden i årskurs 2! Exemplet visar att resurserna milt sagt är ansträngda.

Andra förslag går ut på att slå ihop resurser för hemspråkundervisning och
för svenska som andraspråk. Detta kan leda till att skolorna anser svenskundervisningen
för invandrareleverna så viktig att man skär ned antalet
undervisningstimmar i hemspråket. Om undervisningen i svenska som andra
språk har dålig kvalitet, så får det lösas på andra sätt än genom en
nedskärning av hemspråksresurserna.

Förslag har också framförts om att hemspråksundervisningen skulle
koncentreras till låg- och mellanstadiet. Detta skulle få negativa effekter på
flera områden:

□ Ämnets status sänks. Det förstärker ”handikappsynen” på hemspråksundervisningen.

□ Det försvårar kontakterna mellan invandrarelever och föräldrar just i den
känsliga pubertetsåldern.

□ Det minskar möjligheterna för eleverna att få kunskaper på en nivå som
de har nytta av i sin yrkesverksamhet.

Också i årets budgetproposition framförs ett förslag som om det feltolkas i
grundskolan kan medföra att hemspråksundervisningen får sämre status.
Föredraganden skriver bl. a.: ”Jag anser att hemspråksundervisningen i
större utsträckning bör förläggas utanför den ordinarie timplanen.” Av
föräldrar, elever och lärare kan det tolkas som att hemspråksundervisningen
är ett ämne som är mindre viktigt än övriga ämnen.

Möjligheten att förlägga undervisningen på tider så att den inte schemamässigt
kolliderar med andra ämnen är positiv. I skolor med många
hemspråk är dock detta närmast omöjligt. Man måste därför hålla isär frågan
om timplan och schema. När eleven och föräldrarna begär hemspråksundervisning,
bör därför frågan ställas om man önskar en utökad timplan för
eleven, eller om man önskar att antalet undervisningstimmar inte skall ökas
ut.

Om frågan formuleras så, leder det inte till att hemspråksundervisningen
uppfattas som något utanför den vanliga undervisningen. Hemspråket är ett
ämne inom timplanen. Timplanen kan utvidgas eller ligga kvar på för stadiet
normal nivå.

Undervisning i svenska som andraspråk

Alltför många lärare som undervisar invandrarelever i svenska som andra
språk saknar utbildning eller fortbildning i ämnet. Visserligen kommer den
nya lärarutbildningen att innehålla möjligheter till sådan utbildning, men
behovet kommer inte att täckas på många år. Det är därför rimligt att en
särskild kompletterande undervisning ordnas för de lärare och kommuner
som har behov av det. Situationen kan jämföras med den period när många
lärare saknade undervisningskompetens i engelska.

Läromedelsfrågor

Statskontoret har tidigare utrett behovet av lexikon och ordböcker för olika
”invandrarspråk”. Utredningen var positiv till en satsning på fortsatt
utveckling av lexikon för olika språk. Däremot har något förslag till
utvecklingsprojekt inte framförts i de senaste budgetpropositionerna.

Både för hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska som
andraspråk behövs goda lexikon. Av samma skäl som nämnts i inledningen
till motionen har Sverige nytta av goda lexikon för ”de nya marknadernas
språk”.

Mot. 1987/88
Ub376

11

Det utvecklingsprojekt som SIL och SÖ drev i samarbete med Språkdata i
Göteborg, det s. k. LEXIN-projektet bör därför utvidgas till att avse flera
språk och till att också tillgodose de behov näringslivet och biståndsverksamheten
har av goda ordböcker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kvalitetshöjande
åtgärder inom hemspråksundervisningen,

2. att riksdagen beslutar uttala att resurserna för hemspråksundervisningen
inte skall slås ihop med andra resurser för grundskolan och
att resurserna skall på ett likvärdigt sätt avse grundskolans samtliga
stadier,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskild kompletterande
utbildning för de lärare som undervisar i svenska som andraspråk
utan att ha lämpliga kunskaper,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett utvecklingsprojekt
avseende lexikon på ”de nya marknadernas språk” och på vissa
invandrar- och minoritetsspråk.

Stockholm den 26 januari 1988
Alf Svensson (c)

Mot. 1987/88
Ub376

12