Motion till riksdagen
1987/88:Ub267
av Lars Werner m. fl.
om grundskolan
En viktig utgångspunkt för vpk i utbildningspolitiska sammanhang är att använda
bl. a. grundskolan för att åstadkomma en rättvisare fördelning i samhället.
Rättvisare fördelningspolitik innebär att skolan också måste vara ett
verktyg för regional utveckling. Den viktigaste frågan är hur skolans resurser
skall fördelas.
Vpk anser att resurser inte enbart avser anslag i form av pengar. Resurser
handlar också om skolans inre organisation, dess personal och deras utbildning,
tillämpade arbetsformer och skolans plats i samhället. Den handlar om
den möjlighet till utveckling i bestämd riktning som vi anser att skolan har.
För att utnyttja denna potential är det nödvändigt att försvara skolan från
reaktionära angrepp.
En viss förhoppning om att årets budgetpropositon skulle ha något anslag
för en progressiv skolpolitik, förelåg efter den socialdemokratiska partikongressen
och dess löften. Dock får man konstatera, att om förra årets budgetproposition
på skolans område betecknades av nedskärningshysteri och
ideologiska rockader, får årets liknas vid att regeringen stoppar huvudet i
sanden.
Regeringen talar om brister i skolan på läromedelssidan, brister i arbetsmiljön
och tvivelaktig kvalitet på skolmaten. Man föreslår att kommunerna
skall förbättra läromedelskvalitén. De övriga påpekade bristområdena realbehandlas
inte. Vpk kommer i en annan motion att föreslå åtgärder för reella
förbättringar inom ovan nämnda områden.
Vi behandlar här nedan följande frågor:
- Cash-limit inom skolteatern, eller kontantgräns mot skolan.
- Kostnader för kopiering av litterära verk.
- Särskilda insatser inom skolområdet.
- Skolor i glesbygd.
- Kommunala utvecklingsplaner för skolan.
Kontant-gräns mot skolan
Regeringen föreslår att anslaget till lärarkostnader rambegränsas. Den så
kallade cash-limit-metoden skall tillämpas. Denna betyder att om löneutvecklingen
för lärare går ut över regeringens angivna ramar, får detta återverkningar
på vad som kallas verksamhetsområdet. Det kan också uttryckas
på följande sätt: om regeringens lönepolitik inte följs, kommer detta att
drabba eleverna med större klasser som trolig följd. En ytterligare effekt av
den av regeringen förespråkade metoden, är att motsättningar mellan å ena
sidan lärare och å andra sidan elever och föräldrar kommer att uppstå.
Att härska genom att söndra är en väl beprövad metod. Vi anser att detta
är en snyltpolitik gentemot eleverna och en politik som inte har sina grundvalar
i utbildningspolitiska ståndpunkter.
Vi anser att den målsättning som politiskt bestäms för skolans del också
måste fullföljas, även om det kostar pengar. Det kan inte vara rimligt att
låta utgången av en avtalsrörelse bestämma våra barns behov i skolan. Som
bekant betraktar vpk utbildningspolitiken som en investering. Vi har dessutom
vid regeringens alla förslag till nedskärningar inom skolan visat att det
är de sämst ställda eleverna som drabbas hårdast. Detta blir också följden
av regeringens tal om löneramar. Även denna gång drabbas framför allt arbetarklassens
barn.
Vi anser, mot bakgrund av vad vi anfört, att riksdagen bör avvisa förslaget
att utgången av avtalsrörelsen skall få konsekvenser för skolorganisationen.
Kopiering av litterära och konstnärliga verk inom
skolområdet
Regeringen förslår att statens avtal med BONUS (Bild, Ord, Not- Upphovsrättslig
Samorganisation) inte förnyas. Det skall i stället vara kommunerna
eller Kommunförbundet som skall sluta avtal med BONUS om ersättning
för kopiering av litterära och konstnärliga verk.
Vi menar att det är mer rationellt och riktigt att staten också i fortsättningen
sluter avtal med BONUS om ersättning. Avtalets förlängning bör ses
som ett bidrag från statens sida till att ge viss grund för läromedelstillgång i
skolan, även om detta är skolhuvudmannens ansvarsområde. Det är heller
inte oviktigt att staten genom sitt avtal markerar att ersättning för kopiering
av litterära och konstnärliga alster också bör ses som en kulturpolitisk insats
av nationell karaktär. Tilläggas bör också att vi, efter de senaste årens nedskärningar
inom skolans område, ställer oss ytterst tveksamma till ytterligare
belastning av kommunernas läromedelskonton.
Riksdagen bör sålunda besluta att staten sluter nytt avtal med BONUS,
samt att därmed tilläggsbidraget förs upp med ett belopp på 60,7 miljoner
förhöjt belopp.
Särskilda insatser inom skolområdet
Inledningsvis påtalade vi att utbildningspolitik kan användas som ett instrument
för rättvisare fördelningspolitik. Utbildningspolitiken kan utformas så
att den har långsiktiga fördelningseffekter både för individen och för samhället
i stort. Detta kräver naturligtvis att det erkänns att behoven är olikartade
också inom själva skolverksamheten, att elever har olika behov. Samtidigt
måste också sägas att detta innebär ett krav på ojämn resursfördelning inom
skolan. Det vill säga att en del måste få mer än andra, allt efter behov.
De nedskärningar som skolan drabbats av under nu snart ett decennium,
har enligt vår mening bl. a. inneburit att det blivit svårare att täcka de speci
Mot. 1987/88
Ub267
7
ella behov sorn finns. Solidariteten sätts på prov när snålblåsten viner och
kärvheten visar sitt råa ansikte.
Naturligt nog kan man inte ersätta solidaritet med ytterligare anslag, men
de behov som finns är kalla realiteter för den som drabbas. De drabbade
eleverna är inte betjänta av att solidariteten lever som ett isolerat väsen. I
sådana fall är hjälpen lika stor om det ”tycks synd om” och det är något helt
annat än levande solidarisk handling.
Vi menar att behoven av reala solidariska insatser i skolan inte har minskat
de senaste tio åren. 100 miljoner kronor bör tillföras anslaget särskilda
insatser inom skolområdet. Denna summa motsvarar ungefär den nettobesparing
skolan utsattes för i förra årets budget.
Nedan följer några konkretiseringar.
Det är rimligt att räkna med att ca 40 000 av de elever som nu går i grundskolan
lämnar denna med ofullständiga kunskaper. Olika vetenskapliga undersökningar
visar att det inte vore irrelevant att göra särskilda insatser utifrån
social bakgrund hos eleverna.
En stor grupp i skolan som har särskilda behov är elever med medicinska
handikapp. Denna grupp kommer att öka, eftersom alltfler drabbas av allergier
och allt fler med andra medicinska handikapp överlever tack vare en
förbättrad vård. Olika undersökningar, som gjorts av planeringsberedningar
i regionerna, visar att det finns ganska stora eftersatta behov såsom specialgymnastik
och tillgång till medicinsk information för skolans personal. Vi
har tidigare år föreslagit att som en resursinsats för elever med medicinska
handikapp skulle konsulenter anställas vid de fem planeringsberedningarna.
Förslag om att till länsskolnämnderna knyta särskild resursperson för att bevaka
elevgruppernas intresse har väckts (jfr ”Vi finns-elever med medicinska
handikapp”, Umeå kommun Delrapport I och ”Elever med medicinska
handikapp i grundskolan” Rapport 1987:9 från planeringsberedningen
i mellersta regionen).
Med de medel vi nu föreslagit menar vi att väsentliga behov för ovannämnda
grupper kan tillgodoses.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att anslaget bör få användas till
särskilda konsulenter för elever med medicinska handikapp eller annan resurs
som planeringsberedningarna och länsskolnämnderna finner lämpligt.
Särskilt anslag till drift av skolor i glesbygd
Inledningsvis slog vi fast att ett ändamål med vpk:s skolpolitik är att främja
en regional utveckling.
Dessvärre har det i den allmänna politiska debatten varit så, att när det
handlat om regionalpolitik och utbildning har debatten inriktats enbart mot
högskoleutbildning. Denna inriktning är naturligtvis inte oviktig, men den
blir ibland korttänkt eftersom det ofta glöms bort att tillgång till grundskola
i en bygd är av mer grundläggande betydelse än en högskola inom en radie
av 15 till 20 mil.
Vi menar att Sverige har råd att satsa på skolor i glesbygd. I sammanhanget
vill vi erinra om vad Göran Palm säger i sin bok ”Sverige en vintersaga”
om vad Fattigsverige had råd med på skolans område. ”Det säger sig
Mot. 1987/88
Ub267
8
ju självt att Välfärdssverige inte har råd att hålla minsta by med jordbruk,
barnmorska och handelsbod som Fattigsverige hade.” (Fritt citat).
Ett ytterligare skäl vill vi anföra är den kampanj som nu bedrivs under
parollen ”Hela Sverige skall leva”. Vpk anser att ett särskilt anslag bör införas
för att ge skolor i glesbygd en möjlighet att överleva. Insatsen är, som
vi ser det, helt i linje med uttalanden som gjorts bl. a. från regeringens sida
i anledning av ovannämnda rikskampanj.
Vpk menar också att ett sådant, särskilt anslag, som kan disponeras av
skolöverstyrelsen, innebär att vi kan undvika uppslitande och föga utvecklade
strider som den i Drevdagen.
Riksdagen bör anslå 25 miljoner kronor för särsklt stöd till skolor i glesbygd.
Kommunala utvecklingsplaner för skolan
Situationen i dagens skolor har kommit att uppmärksammas mycket noga i
massmedia på senare tid. Från vpk:s sidan välkomnar vi det uppvaknande
intresset för skolfrågorna. Vi vill gå vidare och bredda samt fördjupa den
allmänneliga debatten om skolan. Detta är nödvändigt mot bakgrund av
bl. a. de larmrapporter som kommit om arbetsmiljön, skolmåltider, läromedel
och de särskilda insatsernas användning.
Skolans fortsatta utveckling kräver också en diskussion i breda folklager.
Det är väl onödigt att erinra om att skolan är Sveriges största arbetsplats.
Som ett blygsamt bidrag i strävan att få stringens i skolplaneringen och att
få lokala skolpolitiska diskussioner till stånd i en tid då skolan blir alltmer
målstyrd, vill vi föreslå att kommunerna upprättar kommunala utvecklingsplaner
för skolan.
Enligt vår mening bör dessa planer innefatta skolutvecklingen på både
lång och kort sikt. Kanske skulle skolutvecklingen och debatten därom
kunna anta både pragmatisk och visionär karaktär.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs om
kommunala skolutvecklingsplaner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om cash-limit inom skolanslag,1]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om nytt avtal med BONUS,
2. att riksdagen till tilläggsbidraget på grundskoleområdet för budgetåret
1988/89 anslår 60,7 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit,
3. att riksdagen till Särskilda insatser inom skolområdet för budgetåret
1988/89 anslår 100 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit,
Mot. 1987/88
Ub267
1 1987/88: Fi209
9
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsulenter eller särskild resurs för elever med medicinska
handikapp,
5. att riksdagen till särskilt stöd till skolor i glesbygd för budgetåret
1988/89 anslår 25 milj. kr.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala utvecklingsplaner.
Stockholm i januari 1988
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)
Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)
Björn Samuelson (vpk) Bo Hammar (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Mot. 1987/88
Ub267
10