Motion till riksdagen
1987/88: Ub239

av Lars De Geer m. fl. (fp, m, c, vpk)
om skolan i Drevdagen

Drevdagens by, belägen 26 km från Idre i Älvdalens kommun, Kopparbergs
län, har blivit riksbekant genom bybornas uthålliga kamp för att få
behålla sin skola. Striden om skolan i Drevdagen började redan år 1970,
och med användande av många medel lyckades byborna att få allmänna
medel för skolans drift ända fram till vårterminen 1983. Sedan dess har
man upprätthållit undervisningen med egna medel, med undantag för en
halv vårtermin 1984 då länsskolnämnden i Kopparbergs län stödde skolan
för att om möjligt få Älvdalens kommun på andra tankar.

Kommunen hade under dessa år ett starkt argument för att inte driva
skolan, genom att man kunde hänvisa till att elevantalet var alltför lågt för
att det skulle vara rimligt, och till att det i så fall fanns andra skolor som
borde tagas i drift på andra platser inom denna utpräglade glesbygdskommun.
Sedan augusti 1987 är emellertid antalet barn i skolåldern i Drevdagen
14 stycken, vilket är fullt tillfredsställande för att skolan ska kunna
tilldelas en basresurs och drivas som en självständig skolenhet utan att
detta skulle kosta Älvdalens kommun någon extra kostnad jämfört med om
barnen åkte skolskjuts fram och tillbaka till Idre, vilket hela tiden varit
kommunens uppfattning att man borde göra. Genom beslut i skolstyrelsen
i Älvdalens kommun den 1/9 1987 bestämde denna sig för att Drevdagens
skolan skulle förbli stängd trots det ökade elevantalet. Man hänvisade
bl. a. till att ökningen i elevantalet inte kunde förväntas bli bestående.

Redan våren 1986 tog striden om skolan i Drevdagen en illavarslande
vändning genom att flera föräldrar under viteshot och andra tvångsmedel
startade en hungerstrejk. Deras besvikelse och förtvivlan efter skolstyrelsens
i Älvdalen beslut måste alla medborgare förstå oavsett uppfattningen i
själva sakfrågan.

Striden har nu pågått i många år. Föräldrarna har gång på gång fastnat i
skolbyråkratiska, ekonomiska och förvaltningsmässiga irrgångar med för
dem oförståeliga motstridiga uppgifter. De slåss mot en övermäktig byråkrati
för sina barns skull. Den psykiska pressen på föräldrarna har varit
mycket stor, och även hotelsebrev ingår i bilden. I dag vilar återigen hotet
om olika typer av rättsliga tvångsmedel över dessa föräldrar.

För oss framstår det som orimligt att denna fråga ännu inte fått en
lösning!

Det måste i ett demokratiskt land som vårt vara möjligt att hitta en

okonventionell lösning på denna konflikt, som på nytt fastnat i låsningar
som tycks vara omöjliga att bryta upp lokalt och regionalt.

En möjlighet kunde vara att driva skolan som någon form av försöksverksamhet
i glesbygd med föräldramedverkan och med hjälp av regionalpolitiska
medel. Det måste anses vara en viktig del av en god regionalpolitik
att resurser avdelas för att i skälig omfattning vidmakthålla skolor i
landets glesbygder. Säkert finns också andra möjligheter. I vart fall är det i
ett samhälle som vårt ett nederlag om vi inte kan finna en lösning utan att
ta till rättsliga tvångsmedel av orimliga proportioner.

Det är vår förhoppning att inte några partipolitiska förhållanden skall
hindra riksdagen från att med ett öppet sinne söka lösa den djupt tragiska
konflikt mellan en liten grupp människor, deras barn och det för dem
övermäktiga offentliga maskineriet.

Efter 18 års hård kamp för sin skola, fylld av stora personliga uppoffringar
för att med privata medel hålla den igång, är byborna i Drevdagen värda
stöd från det allmänna för att lyckas därmed. Detta gäller i synnerhet som
elevantalet nu, och för överskådlig framtid, kommer att vara så stort att
det uppfyller alla krav för att skolan ska kunna tilldelas en lärarbasresurs.
Någon större extra kostnad uppstår därmed inte för kommunen, som
kommer att spara på skolskjutsar utan att lärarantalet sammanlagt ökar.

Hemställan

Härmed hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur skolor av Drevdagens
typ med lämpliga åtgärder kan garanteras fortsatt undervisning
i det allmännas regi.

Stockholm den 21 januari 1988
Lars De Geer (fp)

Birgitta Hambraeus (c) Björn Körlof (m)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Mot. 1987/88
Ub239

12