Motion till riksdagen
1987/88: Ub230

av Alf Svensson (c)
om skolpolitiken

Skolans grundvärderingar

Vatje kultur söker med olika medel föra vidare de för kulturen väsentliga
grundvärderingarna och normerna till nästa generation. Föräldrarnas uppfostran,
förskolans och skolans verksamhet samt andra påverkansfaktorer
i individens närhet samverkar till att forma en social identitet hos individen
som också är grunden för den personliga identiteten.

Den yngre generationen är föremål för både en medveten, öppet uttalad
fostran och en omedveten påverkan. Detta syns tydligt i skolans verksamhet,
där den omedvetna påverkan ibland brukar benämnas ”den dolda
läroplanen”. Ofta motverkar den dolda påverkan som är resultatet av
skolans praktiska verksamhet de mål som anges i läroplan och andra
centrala dokument.

Inget samhälle är livsåskådningsmässigt och etiskt neutralt. Det förekommer
dock i många kulturer en starkt etnocentriskt färgad bild av en
egna kulturen och dess uppfostringsmönster. I Sverige - liksom i många
andra länder - talar majoritetsgruppens centrala skoldokument om betydelsen
av att skolan ”utvecklar eleven”. Minoritetsgrupper av olika slag
däremot anses ofta ”indoktrinera eleven”.

Neutralitet eller påverkan?

I de senaste decenniernas skolpolitik kan man observera två strömningar i
uppfattningen om hur eleverna skall påverkas. Å ena sidan skall skolan
ställa sig neutral till olika värderingar:

”1 skolarbetet ställs man dagligen inför frågor där det föreligger olika
uppfattningar. Det kan gälla livsåskådning, politik, sociala värderingar
eller moral, det kan gälla människosyn och historieuppfattning, det kan
gälla stilriktningar och smak. Skolan tar emot barn ur alla grupper och
åsiktsläger i samhället. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna
skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från
skolans sida till förmån för den ena eller den andra av inbördes kämpande
åskådningar och uppfattningar. I frågor, där det föreligger olika uppfattningar,
skall skolans undervisning därför vara saklig och allsidig.”

(Lgr. 80 sid. 18 f. citerad i Ubu 1987/88:4 sid 4)

Å andra sidan skall skolan ”indoktrinera” eleven:

”1 avsnittet 'Fostran och utveckling’ i läroplanens målbeskrivning heter
det att skolan skall fostra. Det innebär att skolan aktivt och medvetet skall

tl Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Ub229-231

påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis
grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk,
vardaglig handling. Det är en huvuduppgift för skolan att väcka respekt för
sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet
och för rätten till personlig integritet ... Utskottet vill framhålla
dessa läroplanens riktlinjer och däijämte betona vad i läroplanen sägs om
att skolan skall vara öppen för att skiljaktiga värderingar och åsikter
framförs. Samtidigt skall emellertid skolan sålunda hävda vår demokratis
väsentliga värden och klart ta avstånd från allt som strider mot dessa.
Skolan får alltså inte ställa sig neutral eller passiv i fråga om det demokratiska
samhällets grundläggande värderingar.”

(Ur UbU 86/87: 2 sid 8)
Resonemanget i det andra citerade stycket ovan utgår från uppfattningen
att ”sanning och rätt”, ”människans egenvärde”, ”människolivets
okränkbarhet” är exempel på grundvärderingar i vår demokrati som kan
definieras oberoende av någon grundläggande livsåskådning eller filosofisk
uppfattning.

I det första citatet anges att man dagligen i skolan ställs inför frågor där
det föreligger olika uppfattningar. Man exemplifierar med livsåskådning,
politik, sociala värderingar, moral, människosyn och historieuppfattning.
Men de åsiktsriktningar som kan förekomma inom de uppräknade områdena
kännetecknas bland annat av att de ofta har olika uppfattningar om hur
just ”sanning och rätt”, människolivets okränkbarhet” etc. skall tolkas.

Enligt kristdemokratisk uppfattning kan vårt samhälles grundläggande
demokratiska värderingar inte definieras och tolkas fristående från en
filosofisk eller livsåskådningsmässig grundsyn.

Vår kultur har kristna rötter

Det är uppenbart att de kristna grundvärderingama och den kristna etiken
sedan snart ett årtusende utövat ett starkt inflytande på vår kultur. Det kan
med fog hävdas att dessa grundvärderingar är viktiga rötter till vårt nutida
demokratiska samhälle. Denna åsikt hävdades bl. a. i regeringens proposition
1953: 32. Där sägs bl. a.:

”att kristendomsundervisningen i våra allmänna skolor icke är avsedd
att påtvinga eleverna en viss troslära utan att under objektiva former
bibringa dem kunskap om de religiösa och etiska värderingar som varit
bestämmande vid uppbyggandet av det svenska samhället liksom för den
västerländska kulturutvecklingen överhuvudtaget.”

KDS har i flera tidigare motioner hävdat att förskolan och skolan skall
värdeförankras i den kristna etiken. Av utskottsbetänkanden och debatter
i riksdagen framgår att detta uppfattats som att partiet önskar en konfessionell
skola. Så är dock inte fallet. KDS vill med denna värdeförankring
bestämma viktiga grundförutsättningar för tolkningen av det som i för
skolan centrala dokumentet kallas "det demokratiska samhällets grundläggande
värderingar”.

I många länder som i Sverige betraktas som demokratiska finns liknande
deklarationer inskrivna i skollagar, läroplaner och motsvarande dokument.

Mot. 1987/88

Ub 230

4

Som exempel kan nämnas den norska skolans mönsterplan, där det står:
”Grundskolan skall som helhet bygga på etiska grund värderingar som är
förankrade i kristendomen och i humanistisk tradition”.

Värdeförankringens konsekvenser för skolan

Skolans förankring i kristna grundvärderingar får betydelse på flera områden
och plan:

- Skolan som helhet skall präglas av den kristna människosynen. Barn
med olika begåvning och ursprung måste därför behandlas med samma
omsorg och kärlek. Skolan skall reagera skarpt mot diskriminering av barn
och vuxna i skolan och dess miljö. Vaije människa är en unik individ med
unika möjligheter. Man skall därför se med respekt på varje elev och söka
utveckla vaije individs kunskaper och färdigheter så långt det är möjligt.
Det betyder att skolan också måste värdesätta praktisk begåvning (se
vidare senare avsnitt i motionen).

- Undervisningen skall läggas upp så att den fostrar till solidaritet med
medmänniskorna i enlighet med ”den gyllene regeln”. Solidariteten måste
övas praktiskt. Metoder som gynnar hjälpsamhet och omtanke elever
emellan skall i så hög grad som möjligt utnyttjas.

- De kristna grund värderingarna påverkar också sättet att lägga upp
undervisningen. I natur- och samhällsorienterade ämnen skall undervisningen
därför betona den mänskliga kunskapens gränser och skapa ödmjukhet
inför naturen och universum. Det betyder att eleverna skall lära
sig att också ifrågasätta vetenskapliga resultat.

- Balansen mellan naturvetenskapliga och humanistiska kunskaper
måste förändras så att man betonar etik, historia och andra humanistiska
ämnen och moment.

Friskolor en demokratisk rättighet

Vare sig statsmakterna beslutar att värdeförankra skolan i de kristna
grundvärderingarna eller ej, så kommer skolan att fostra och påverka
eleverna med både ett öppet och ett dolt normsystem. Det kommer därför
alltid att finnas föräldragrupper som anser att skolan motarbetar deras
möjligheter att fostra barnen i enlighet med sina egna grundvärderingar.
Respekten för demokrati, religionsfrihet och föräldrarätt kräver därför att
samhället har en mycket generös inställning till friskolor. Detta utvecklas
närmare i en separat KdS-motion.

Teori och praktik i skolan

Flera gånger har berörts de negativa konsekvenserna av skolans teoretisering.
Den allvarligaste följden är känslan av inkompetens hos elever som
lyckas dåligt i praktiskt taget alla skolans ämnen. Skolan måste därför öka
inslagen av praktisk verksamhet liksom av estetiska aktiviteter.

I första hand kan det ske inom ramen för nuvarande skolämnen. Man
bör söka möjligheter att inom varje ämne söka inslagen av praktisk verk

Mot. 1987/88

Ub 230

5

samhet och praktisk tillämpning. I andra hand bör timfördelningen mellan
ämnena om möjligt förskjutas mot större andel praktiska och estetiska
ämnen. Men trots allt finns det gränser för hur långt en sådan förändring av
timplanen kan tillåtas gå. Vårt moderna samhälle kräver en mängd teoretiska
kunskaper.

Men de praktiska inslagen i skolans verksamhet kan också ökas utanför
den reguljära undervisningens ram. Eleverna kan överta en stor del av de
praktiska göromålen i den arbetsplats som skolan utgör. I många kommuner
har man prövat sådana inslag med goda resultat - städning, kontorsarbete,
arbete i skolmåltidsavdelningen osv. I regel har dock försöken varit
mycket begränsade.

KdS anser att man i ett stort forsknings- och utvecklingsprojekt bör
pröva möjligheten till en radikal förändring av skolan som arbetsplats.
Syftet skulle vara att låta eleverna alltefter ålder och mognad överta så
mycket av det praktiska arbetet i skolan som möjligt. De vuxna i skolan
skulle fungera som arbetsledare. Målet borde vara att vaije elev fick ett
eget ansvarsområde i skolan vid sidan av undervisningen. Praktiskt arbete
inom skolans ram skulle kunna öka elevernas ansvarskänsla för sin skola.
Grönsaker odlade i skolans trädgård, möbler reparerade i skolans verkstad,
anslag tryckta i skolans enkla tryckpress skulle ge eleverna en upplevelse
av vaije arbetes värde och en ökad förståelse av förvaltarskapstanken
- människornas uppgift att tjäna varandra. Eleverna skulle också få
en större förståelse för vikten av sparsamhet och aktsamhet.

Forskningsprojektet kring skolan som arbetsplats skulle kräva en mycket
noggrann planering. Arbetsskyddsmyndigheter, fackförbund, pedagoger,
föräldrar m. fl. måste först diskutera vilka arbetsuppgifter som skulle
kunna helt eller delvis överföras till elever. Försöksverksamheten skulle
sedan startas med sådana resurser att en verklig radikal förändring av
skolmiljön kunde ske i deltagande skolor. Utvärderingen skulle sedan ge
underlag för en skolreform som om försöksverksamheten givit gynnsamt
resultat, kunde förverkliga arbetsskolan.

Skolan måste ha stöd

Skolan lever inte i ett vakuum. Den är en spegel av det samhälle som
omger den. Om skolan skall kunna fungera tillfredsställande behöver den
ett opinionsmässigt stöd av olika samhällsinstitutioner och inte minst av
massmedia. Lärare och övrig skolpersonal måste få känna att deras arbete
värderas av omgivningen.

Arbetsmiljön i skolan måste också uppmärksammas mer. Verkligheten
på många skolor i dag består av nedslitna lokaler, förbrukade och otillräckliga
läromedel, omoderna hjälpmedel och ett tilltagande fysiskt och psykiskt
våld såväl i skolsalar som på skolgårdar. Dessa förhållanden i kombination
med att läraryrkets status sjunkit kraftigt under senare år leder till
att många lärare lämnar skolan. Många elever skulle säkert vilja göra
likadant, men har inte den möjligheten.

Det måste anses som en av samhällets huvuduppgifter att se till att den
obligatoriska skolan erbjuder en trygg och trivsam miljö för både elever

Mot. 1987/88

Ub 230

6

och personal. Vaije annan skolmiljö är ur alla parters synvinkel oacceptabel
och innebär i själva verket ett förödande av resurser och nonchalans
gentemot individens rättigheter och skyldigheter.

För att skapa den goda och positiva skolan behövs ekonomiska resurser.
KdS kan därför inte acceptera de nedskärningar som gjorts på skolans
område de senaste åren. Skolan kan inte ensam ha ansvaret för barns och
ungdomars fostran. Den måste ha stöd av hemmen. Om skolpolitiken skall
ha utsikt att lyckas, måste den därför kompletteras med en familjepolitik
som ökar föräldrarnas möjlighet att ge sina barn grundtrygghet.

Skolans resultat i jämförelse med skollagens första paragraf

Enligt skollagens första paragraf syftar samhällets utbildning av barn och
ungdom till ”att ge eleverna kunskaper och utveckla deras färdigheter
samt i samarbete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska
människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar”.
Lyckas skolan nå dessa mål?

.. ge eleverna kunskaper ..

Trots att den svenska skolans kunskapsresultat vid internationella jämförelser
visat sig i allmänhet vara gott, finns på vissa viktiga områden
allvarliga brister i skolans kunskapsförmedling. En inte obetydlig del av
eleverna lämnar grundskolan med dåliga baskunskaper i läsning, skrivning
och matematik. Oroande är en iakttagelse som flera forskare gjort, nämligen
att kunskapsklyftan mellan olika grupper av barn tycks öka hela
grundskoletiden igenom. Barn från välsituerade och välfungerande hem
lyckas bättre i skolan, barn från socialt torftiga miljöer och hem med
många problem lyckas sämre. Att utjämna dessa skillnader var just ett av
huvudmålen för den sammanhållna grundskolan. Den här ökade ojämlikheten
mellan olika elevgrupper har olika orsaker - bristfällig kontroll av
basfärdigheterna på mellan- och högstadiet, för stark betoning av teoretiska
kunskaper. Men många av de faktorer som påverkar elevernas skolframgång
ligger utanför skolans kontroll. Förutom en förstärkt undervisning
i baskunskaper och träning av basfärdigheter krävs flera åtgärder,
t. ex. en familjepolitik som ger stöd åt föräldrarna. En förändrad människosyn
som också värderar barnens praktiska färdigheter kan växa fram som
ett resultat av den värdeförankring av skolans som KdS eftersträvar.

.. främja deras utveckling till harmoniska människor ..

Skolpsykologer och annan elevvårdande personal framhåller att ett ökande
antal elever uppvisar nervösa och psykiska problem. Många lågstadielärare
påtalar att alltfler barn har koncentrationssvårigheter och andra problem
redan när de börjar skolan. Också dessa förhållanden påvisar behovet av
en familjepolitik som stödjer föräldrarnas möjligheter att ge barnen stabila,
trygga hemförhållanden. Hem och skola måste stödja varandra och samarbeta
för att ge barnen en så trygg och harmonisk uppväxttid som möjligt.

Mot. 1987/88

Ub 230

7

.. dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar ..

Många tendenser i samhället antyder att skolan skulle behöva förändras i
en riktning som betonar människors personliga ansvar för sina handlingar
och för sina medmänniskor. Framförallt måste skolans samlevnadsundervisning
ta sikte på hemmets och äktenskapets roll som samhällets
solidaritetsskola.

Fostran till solidaritet

Skolan skall ställa personliga krav på varje elev - krav som i första hand
skall fostra till ansvarstagande för andra människor.

Fadderverksamhet inom den egna skolan, dvs. verksamhet där äldre
elever hjälper yngre viss tid i veckan eller vid vissa aktiviteter, kan vara en
bra metod att öva solidaritet. I studie- och yrkesorientering måste eleverna
få bred kontakt med människor som i sitt yrke arbetar med människovärd i
vid mening.

Genom att ge eleverna tillfälle till naturliga vuxenkontakter kan skolan i
hela sin verksamhet bidra till en värdeöverföring från äldre till yngre
generation. Eleverna kommer då att bli medvetna om att solidaritet och
ansvarstagande för andra människor är naturliga grundvalar för vår kultur
liksom andra grundvärderingar som kan betecknas som kristna. Om eleverna
skall kunna tränas till osjälviska insatser, måste de i skolan värdesättas
som unika individer. Skolans fostran till solidaritet måste därför gå
hand i hand med att det hos vaije elev skapas en känsla av värde, ett
medvetande om att man behövs i den mänskliga gemenskapen. Steg för
steg kan eleverna sedan tränas till insatser för andra. Inlevelse i u-ländernas
situation kan exempelvis skapas genom att den enskilda skolan skaffar
sig en fadderskola i något u-land. Det viktigaste reformarbetet inom skolan
måste inriktas på de stora problemen i vår tid och vår värld. Den moderna
tekniken har försett människan med möjligheter att helt skövla naturen och
rasera samhälle och kultur. Också i detta perspektiv måste fostran till
solidaritet och ansvarstagande vara skolans målsättning. Här måste skolan
samverka med hemmen. Fungerande familjer är samhällets viktigaste solidaritetsskola.
I skolan kan erfarenheterna från familjegruppen gradvis
utvidgas till allt större sammanhang.

Fostran till solidaritet behöver inte betyda stora eller dyra förändringar
av skolverksamheten. KdS efterlyser en större fantasi och iver för reformer
av denna typ. Skolans kvalitet beror inte ytterst på befintliga materiella
resurser, utan på den människosyn den förmedlar via lärare, övrig
personal och verksamhetsformer.

Små skolor och mindre klasser

Ett decentraliserat skolsystem bör eftersträvas. Små skolor bör bevaras så
långt det är ekonomiskt möjligt. Vid bedömningen av om små landsbygdsskolor
skall dras in eller ej, måste en total samhällsekonomisk bedömning
göras. Ofta visar det sig att en i och för sig ekonomiskt motiverad indrag

Mot. 1987/88

Ub 230

8

ning av en liten skola medför en katastrof för bygden. När skolan dras in,
försvinner annan service, arbetslöshet och utflyttning ökar.

Ett sätt att öka möjligheterna för små landsbygdsskolor att överleva är
en effektiv skatteutjämning mellan tätortskommuner och glesbygdskommuner,
samt en översyn av systemet med delningstal och basresursmedeltal.

Det bör vara en medveten strävan att minska klassernas storlek. Det
vikande elevunderlaget under tiden fram till sekelskiftet innebär en möjlighet
att utnyttja lediga lokaler och lärarresurser för detta. Målsättningen bör
enligt KdS vara att ingen klass i grundskolan ska ha mer än 25 elever.
Många av skolans problem bottnar i den kontaktlöshet som blir följden av
stora skolenheter och stora elevgrupper med få vuxenkontakter. För kommande
budgetår bör därför enligt KdS 130 miljoner kronor ytterligare
anslås för detta ändamål.

Resursfördelningen

Fördelningen av resurser inom en kommun bör decentraliseras så långt det
är möjligt. Skolöverstyrelsen fördelar resurserna på rektorsområden.
Eventuellt kan en viss resurs avsättas för rektorsområdenas gemensamma
ändamål. Rektorsområdena fördelar tilldelade resurser på enskilda skolor.
Inom varje rektorsområde bör resurserna fördelas så att det gynnar elever
med särskilda behov. Föräldrarna skall ha insyn i resursfördelningen och
kunna påverka den. Den statliga, regionala och lokala skolbyråkratin bör
om möjligt begränsas. En viktig uppgift för skolmyndigheterna på olika
nivåer är att samla upp, bearbeta och sprida resultatet från pedagogiskt
forsknings- och utvecklingsarbete.

Högstadieskolor bör byggas enligt s. k. hemrumsprincip, vilket innebär
att eleverna har sitt eget klassrum och om möjligt också eget kapprum.
Erfarenheten av sådana skolor visar att många irritationsmoment försvinner.

Elev- och föräldrainflytande

Eleverna skall genom bl. a. klass- och elevrådsarbete tränas att ta ett allt
större ansvar i skolan. I avsnittet Teori och praktik i skolan visades hur
elevernas praktiska arbete kunde ge dem större ansvar.

Självfallet måste föräldrarna engageras i arbetet på skolans lokala arbetsplaner
som ett led i skolväsendets decentralisering. De måste också
aktiveras och delta direkt i undervisningen, t. ex. i samband med studieoch
yrkesorienteringen. Studiedagarna är också en lämplig kontaktmöjlighet
mellan lärare och föräldrar.

Föräldrarna skall garanteras möjlighet till insyn i läromedels valet. Undervisningen
på områden som är kontroversiella skall ske i samråd med
föräldrarna. Lärarna måste givetvis följa skollag och läroplan men tolkningen
av huvudmoment och genomförande av undervisningen kan alltid
diskuteras i en öppen och generös atmosfär.

Mot. 1987/88

Ub 230

9

När en familjs barn börjar skolan, skall skolan vara skyldig att ge
föräldrarna information om deras rättigheter att i olika hänseenden påverka
skolan. Om skolans beslut går i en annan riktning än föräldrarna önskar,
skall de alltid få besvärshänvisning. Detta utvecklas närmare i en separat
motion.

Undervisning och undervisningsmetoder

Undervisningen skall vara saklig, allsidig och engagerande. Stor vikt måste
fästas vid baskunskaperna men också vid att utveckla varje elevs särbegåvning
så långt det är möjligt. Kraven på kvalitet vad gäller elevernas
egna aktiviteter och produkter måste upprätthållas.

Skolan bör uppmuntra till ett sunt, kritiskt tänkande, där sanningshalten
i påståenden undersöks. Undervisningen bör vara inriktad mot problemoch
konfliktlösning i positiv anda. Undervisningen i natur- och samhällsorienterade
ämnen skall läggas upp så att den betonar den mänskliga
kunskapens gränser och skapar en ödmjukhet inför naturen och universum.
Ofta får undervisningen nu en sådan uppläggning att gamla tiders
doktrinära kristendomsundervisning ersatts av en doktrinär och fastlåst
inställning till vetenskapliga resultat. Vetenskapsmannen uppfattas som en
representant för den absoluta sanningen. En sådan undervisning gynnar
inte det vetenskapliga framåtskridandet.

Bristen på ungdomar som vill ägna sig åt forskning är ett stort problem i
vårt land. Undervisningen i skolan kan ha medverkat till denna situation.
Om man hos eleverna skapar föreställningen att vetenskapen nu kommit
nära sanningen, skapas ingen förväntan hos eleverna.

Skolan bör därför så tidigt som möjligt införa vetenskapsteoretiska och
kunskapsteoretiska resonemang i olika ämnen. Det kan skapa den ödmjuka
inställning till naturen som är en förutsättning för en framgångsrik
forskningsinsats. Sådana kunskapsteoretiska diskussioner bör ingå vid
t. ex. behandlingen av världens eller människans ursprung inom de naturorienterande
ämnena. Olika teorier bör presenteras liksom deras sannolikhetsunderlag,
möjligheten till felaktiga slutsatser osv. Samtidigt skall den
kristna skapelsetanken presenteras. Eleverna bör få klart för sig att olika
kristna riktningar kan ha olika tolkningar av innebörden, men att det
gemensamma är tanken på Gud som världens skapare och uppehållare i
motsättning till materialistiska teoriers uppfattning, slumpteorier etc. Eleverna
kan då komma till insikt om skillnader och likheter mellan religion
och vetenskap.

Temastudier kan vara ett värdefullt inslag i skolarbetet t. ex. i samband
med behandlingen av vår världs stora överlevnadsproblem.

Timplan, ämnen och ämnesinnehåll

Religionskunskap med huvudsaklig inriktning på kristendomskunskap

Många elever har mycket bristfälliga kunskaper om det kristna kulturarvet
och de kristna grundvärderingarna. Förutom att eleverna får en vag upp

Mot. 1987/88

Ub 230

10

fattning av den kristna livsåskådningen, leder detta till svårigheter att tolka
stora delar av litteraturen, konsten, musiken och andra kulturelement.
Huvudorsaken till den här bristen är den gradvisa nedskärningen av undervisningen
i kristendomskunskap - först förändringen av ämnet till religionskunskap,
därefter den allt mindre andelen kristendomskunskap inom
religionsämnet, och slutligen den minskande andelen religionskunskap
inom orienteringsämnena. Lärarnas kunskaper inom området har också
blivit sämre, lärarutbildningen bristfällig. Elevernas kunskaper om vår
världs överlevnadsfrågor — ökande klyftor mellan u- och i-land, miljöproblem,
kapprustning m. m. — är inte heller tillräckliga. Här måste ämnesstoffet
förändras i flera av grundskolans ämnen.

En garanterad minimitid skall enligt KdS finnas för ämnet religionskunskap,
med huvudsaklig inriktning på kristendomskunskap inom de samhällsorienterande
ämnena. Den skall uppgå till två veckotimmar (sex stadieveckotimmar)
genom hela grundskolan.

Praktisk och estetisk verksamhet

Praktisk och estetisk verksamhet bör få större utrymme på timplanen och
inom olika ämnen. Sång- och musikundervisningen skall utformas så att
den kan bidra till upplevelser av gemenskap och glädje bl. a. genom att en
för vårt folk traditionell och gemensam kulturskatt hålls levande.

Samlevnadsundervisning

Samlevnadsundervisningen måste präglas av förståelse och öppenhet. Undervisningen
skall ges med sikte på hem och familj. Särskild hänsyn tas till
de många elever som kommer från splittrade hem. Äktenskapet skall lyftas
fram som den naturliga och av samhället prioriterade formen för samlevnad.
Eleverna måste lära sig att konflikter och konfliktlösning är ett naturligt
och värdefullt inslag i ett parförhållande. I undervisningen bör hemmen
framhållas som en nödvändig och naturlig solidaritetsskola.

Historie- och biologiundervisning

I historie- och biologiundervisningen måste det framhållas att det finns
olika vetenskapliga orsaksförklaringar. Mot de materialistiska historieuppfattningarna
kan ställas idealistiska eller religiösa. Det måste framgå att
människors handlande kan formas av andra motiv än rent egoistiska och
materialistiska.

Frågor om människovärdet

I synnerhet inom ämnena biologi, samhällskunskap och kristendomskunskap
skall frågor om människovärdet behandlas. I undervisningen skall
respekten för livets okränkbarhet betonas. Det får konsekvenser för t. ex.
behandlingen av frågan om krig och fred, u-landsproblematiken samt medicinskt-etiska
frågor.

Mot. 1987/88

Ub 230

11

Sanning och rätt

I de samhällsorienterande ämnena bör undervisningen om sanning och rätt
behandlas samtidigt i samhälls- och religionskunskap. Det är då naturligt
att betona den betydelse de tio budorden haft och har för lagstiftning och
enskilda människors handlande.

Teknikens etiska konsekvenser

I ämnet teknik och i andra ämnen där tekniska tillämpningar ingår skall
teknikens etiska konsekvenser behandlas. Inom det nya ämnet datakunskap
bör eleverna få sådana kunskaper att de som vuxna kan påverka och
kontrollera användningen av datorer.

Svenska

I ämnet svenska och i övrigt när språkfärdighet tränas skall undervisning i
språkvård ingå. Eleverna skall bibringas ett rikt ordförråd och göras medvetna
om språkets etiska och estetiska värde.

Elever med särskilda behov

Under en följd av år har elever med olika typer av handikapp i allt högre
grad integrerats i den vanliga undervisningen. KdS finner det viktigt att
utvärdera resultatet av integreringen. Tillräckliga resurser skall avsättas
förde handikappades behov. Den s. k. förstärkningsresursen måste utnyttjas
för att stödja elever med behov av specialundervisning. Den får inte
schablonmässigt fördelas för att enbart åstadkomma generellt mindre
undervisningsgrupper.

En systematisk utvärdering av elevernas baskunskaper måste ske i vaije
årskurs, så att inga elever med icke-funktionella läs- och skrivfardigheter
går vidare utan en för dem avpassad färdighetsträning.

Invandrare och minoriteter

Invandrare och språkliga minoriteter kan få hemspråksundervisning om
föräldrar och barn så önskar. Barn med annat modersmål än svenska bör
om möjligt — där det kan sammansättas tillräckligt stora undervisningsgrupper
- få läsinlärning och viss annan grundläggande undervisning på
sitt modersmål. Alla barn som har minst en förälder med ett annat modersmål
än svenska ska ha rätt att få undervisning i detta språk. Inom skolan
bör sökas vägar att låta invandrarbarn utnyttja sina språkkunskaper. Eleverna
kan få tolka vid utländska besök, utforma turistinformation, tolka
föräldrar etc. Resurserna för modersmålsundervisningen (hemspråksundervisningen)
får inte skäras ned.

Svenska som främmande språk måste bli ett timplanebestämt ämne för
invandrarelever som har behov av sådan undervisning. Utbildningen av
lärare i detta ämne skall leda till särskild behörighet i ämnet.

Mot. 1987/88

Ub 230

12

SYO - studie- och yrkesorientering

Det är av stort värde att elever hela grundskolan igenom får information
om studievägar och yrken. Genom den praktiska arbetslivsorienteringen
(PRAO) får eleverna praktisk erfarenhet av yrkeslivets villkor. Här kan
skapas förståelse för det mänskliga värdet i olika yrken — att inget yrke är
finare än något annat. Återigen har skolan möjlighet att betona förvaltarskapstanken
— genom de olika yrkesrollerna tjänar vi varandra.

KdS vill starkt betona vikten av ”kompensatorisk SYO” dvs. åtgärder
som siktar till att anpassa arbetslivet och skolan till den enskilde elevens
behov. Med en aktiv studie- och yrkesorientering kan arbetslöshet förebyggas.
Det förutsätter dock att syofunktionärerna har reell möjlighet att
påverka lärarnas undervisning. Skolan måste också se allvarligt på sin
uppgift att bedriva uppföljande SYO för ungdomar upp till 18 års ålder som
slutat skolan. En ökad satsning på lärlingsutbildning bör ske.

Skoltrötta elever

Den praktiska utbildningen inom grundskolan måste förstärkas för alla
elever. I dagens överteoretiserande skola är det en vanlig utväg att låta
skoltrötta elever sluta skolan något tidigare eller låta dem få förlängd
praktisk yrkesorientering. Ett sådant beslut måste ses som en bekräftelse
på att den nuvarande skolan inte kan anpassas till varje barns behov. I
väntan på en skola där praktik har en större plats och en högre status,
måste man ge större möjligheter till varvad utbildning för ”teoritrötta”
elever. Arbetsplats skall då erbjudas. Dessa elever skall ha rätt att utan
kostnad ta igen den förlorade utbildningen i folkhögskola eller vuxenutbildning.

Läromedel

Läromedelssituationen i skolan har debatterats flitigt under 1987. Eleverna
får på många håll nöja sig med böcker som är både trasiga och nedklottrade.
I några skolor har föräldrarna själva gått in och bekostat inköp av
läroböcker. Eftersom situationen är så alarmerande är det ytterst angeläget
att den kartläggning av läromedelssituationen som pågår snarast slutförs.
Kommunerna bör enligt KdS ges riktlinjer för vad som förväntas av dem
när det gäller pedagogisk kvalitet och standard. I det omorganiserade och
nedbantade SÖ finns ingen läromedelssektion. Läromedelsnämnden i den
tidigare formen har också försvunnit. Samtidigt sker en snabb medieutveckling
i samhället — både tekniskt och innehållsmässigt. Eleverna påverkas
sammanlagt fler timmar per år av massmedia än av skolundervisning.

KdS har tidigare hävdat att det inte kan vara rimligt att staten i detta läge
praktiskt taget helt lägger ner den centrala läromedelsbevakningen. Landets
ledande skolmyndighet måste ha en resursstark uppföljning av läromedelsutvecklingen.
Det är därför med tillfredsställelse vi noterar att
föredraganden i budgetpropositionen aviserar att staten måste ta ett ansvar
för utvecklingsarbetet på läromedelsområdet och att förslag i den riktning

Mot. 1987/88

Ub 230

13

en kommer att läggas under vårriksdagen. Det är också tveksamt om
förhandsgranskningen av samhällsorienterade läromedel verkligen skall
upphöra. En kontroll behövs av att läromedel verkligen följer läroplanen.
Även denna tillsyn bör enligt KdS tillkomma staten.

Utvärdering och betyg

Beslut om lokala arbetsplaner, läroplaner för tillvalsämnen m. m. tas nu
ute i kommunerna. Följden kan bli ett mycket ojämlikt utbildningsväsen
med ojämn utbildningsstandard. SÖ bör få betydande resurser för att
utvärdera och kontrollera att utbildningen i olika delar av landet verkligen
får en tillräckligt hög kvalitet.

De enskilda samtal mellan lärare, elever och föräldrar som idag förekommer
bör kompletteras med betyg i årskurs 6 och på grundskolans
högstadium. Alla betygssystem kan få icke önskvärda konsekvenser för de
elever som genomgående har mycket dåliga betyg. Skolan måste därför
lägga ner stor möda på att för eleverna förklara betygssättningens uppgifter
— att vara urvalsinstrument för högre utbildning och ge en viss information
till t. ex. föräldrar. Man bör dock öppet deklarera att betygssättningen
innehåller många osäkerhetsmoment.

Skolan måste också utveckla andra metoder för utvärdering som låter
människors hela personlighet kothma till sin rätt. Praktiska färdigheter bör
väga tyngre vid betygssättningen i ämnen där det är möjligt. För att få till
stånd ett mer rättvist och mindre konkurrensskapande betygssystem bör
en parlamentariskt sammansatt betygsutredning tillsättas. Enligt KdS bör
också betyg i ordning och uppförande återinföras. Detta utvecklas närmare
i en separat motion. Gymnasieskolan bör dimensioneras så att alla elever
som önskar kan få plats. Genom en aktiv SYO under första årskursen i
gymnasieskolan skall sedan eleverna slussas över till lämpliga linjer om det
visar sig att de valt en utbildning som inte passar deras begåvning och
färdigheter.

Lärarutbildning, fortbildning

En av de viktigaste faktorerna för påverkan av skolans verklighet är
lärarutbildningen. Vid intagning till lärarhögskolorna måste därför lämpligheten
för yrket väga tungt.

Riksdagen beslutade 1985 om en ny lärarutbildning för grundskolan
(prop. 1984/85:122, UbU 31, rskr. 366). Enligt detta beslut ersätts nuvarande
klasslärarutbildningar samt ämneslärarutbildningen för grundskolan
av en linje, grundskollärarlinjen. Inriktningen på en gemensam pedagogisk
grundutbildning för alla grundskolans lärare ser KdS som positiv. När det
gäller uppdelningen av inriktningen på årskurser för s. k. tidigarelärare och
senarelärare anser KdS att uppdelningen borde ha gjorts så att tidigarelärama
skulle utbildas för årskurs 1-6 i stället för årskurs 1—7. Det finns
både praktiska skäl vad gäller skolans organisation och kvalitén på utbildningen
som talar för detta. KdS anser därför att regeringen bör återkomma

Mot. 1987/88

Ub 230

14

till riksdagen med ett nytt förslag till utbildning av grundskolans lärare för
årskurserna 1—6.

I lärarutbildningen måste ingå en undervisning i värderingsfrågor och
etik. Betyg i undervisningsskicklighet bör ges, men nuvarande gradering
ses över. Bedömningen bör göras av flera lärarutbildare än nu. Därigenom
ökas möjligheterna till en objektiv bedömning.

Lärarkandidater och lärare på en skola bör ha stöd av en pedagogisk
ledare. Skolledningen är alltför hårt belastad av administrativa uppgifter.
Studierektorsfunktionen tillkom ursprungligen för att utgöra denna pedagogiska
resurs. Skolledningen bör ges sådana resurser och organiseras på
sådant sätt att lärarkandidater och lärare får erforderlig pedagogisk ledning.

Med tanke på den ständigt förändrade lärarrollen skall kontinuerlig
fortbildning ges år alla lärare. Med anledning av den fortbildning av lärare
som skall ske i anslutning till den nya lärarutbildningen har regeringen
anslagit 50 milj. kr./år under en tioårsperiod utöver de 250 milj. för lokalt
utvecklingsarbete som också skall användas till fortbildning. Denna summa
motsvarar ca 500 kronor/lärare i grundskolan. Detta måste anses som
en alldeles för låg ambitionsnivå för att utbildningen ska uppnå önskad
kvalitet. Enligt KdS mening bör betydligt större resurser avsättas för detta
ändamål fr. o.m. budgetåret 1989/90 då fortbildningen beräknas starta.
Lärare som så önskar bör beredas tillfälle att inom skolans hela verksamhetsområde
pröva på andra befattningar än rent pedagogiska. Utbildning
för vikarier bör anordnas.

Hemställan

Med hänvisning till den anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
svenska skolan som helhet skall bygga på etiska grundvärderingar
som är förankrade i kristendomen och i humanistisk tradition,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny betygsutredning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bevarande av små skolor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om maximalt 25 elever per klass i grundskolan,

5. att riksdagen utöver regeringens förslag anslår 130 milj. kr. i
syfte att minska klassernas storlek samt ge bidrag till drift av små
skolenheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om religionskunskapsämnets utrymme inom orienteringsämnenas
ram,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade inslag av praktiska och estetiska ämnen
i skolundervisningen.

Mot. 1987/88

Ub 230

15

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer till kommunerna angående pedagogisk
kvalitet och standard på läroböcker,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett forsknings- och utbildningsprojekt som
prövar möjligheten till en radikal förändring av skolan som arbetsplats
enligt motionens intentioner,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående ett nytt förslag till utbildning av grundskolans
lärare för årskurserna 1 -6.

Stockholm 20 januari 1988
Alf Svensson (c)

Mot. 1987/88

Ub 230

16