Motion till riksdagen
1987/88:Ub227
av Alf Svensson (c)
om lärarnas arbetssituation
Den snabba tekniska utvecklingen har fyllt oss med beundran. De människovårdande
yrkena har i takt med den tekniska utvecklingen fått en allt lägre
status. Detta gäller också läraryrket. Det är ”finare” att syssla med chips och
programvaror än med elever och läromedel.
Under det senaste året har dock skolmiljöerna något lyfts fram i
offentligheten. När en del av Stockholms skollokaler med avflagnad
målarfärg, mer än nerklottrade väggar och allmänt sett usel standard visades
upp för svenska folket via TV, torde åtskilliga föräldrar ute på landsbygden
tänkt: Till sådana lokaler skulle vi aldrig skicka våra barn. De trista
asfalterade och sterila skolgårdarna har också fått någon uppmärksamhet i
debatten. Mest har emellertid påtalats att eleverna inte skall behöva erhålla
nerklottrade läroböcker som inte sällan befinner sig i ett slags lösbladssystern.
Nu är det emellertid alldeles nödvändigt att lärarnas situation också får
vederbörlig uppmärksamhet och omtanke. Osnygga klassrum och korridorer,
sterila utemiljöer och trasiga läromedel ger självfallet elever helt fel
impulser. Det är exempelvis både självklart och belagt att om skolmåltidslokalen
är trivsam och inte liknar något slags utspisningsanläggning, blir
elevernas beteende och uppträdande ett annat. Om läroboken, som elever
använder är trasig och solkig, lockar detta lätt eleven till ett destruktivt
beteende. Detta går i sin tur ut över läraren och undervisningssituationen.
Lärarnas betydelse för undervisningssituationen kan knappast överskattas.
Läraren har således rätt till drägliga arbetsförhållanden. Om lärarens
arbetsmiljö är otrivsam och otrygg blir följden att skolan inte kan fullgöra sin
uppgift, och eleverna kommer i sin tur att uppfatta skoldagarna som
förvaringsdagar, en trist period.
Undersökningar visar att många lärare önskar byta yrke. Sjukskrivningarna
är många. Åtskilliga lärare upplever sin arbetssituation så påfrestande att
det egentligen enbart är lärarens krav på sig själv, att klara av sina
arbetsuppgifter, som gör att inte skyddsombudet får ingripa och sätta stopp
för fortsatt arbete till dess miljön förändrats radikalt till det bättre. Det är
inte självövervinnande att stänga en arbetsplats för att apparatur hotar den
fysiska säkerheten, men det kan kännas som ett personligt nederlag att
stänga eller lämna en arbetsplats för att en eller flera personer i lokalen beter
sig kränkande och omöjliggör arbetet.
Under senare år har könsdiskriminering på arbetsplats uppmärksammats.
Detta med all rätt. Det är ett elementärt krav på en arbetsplats att
trakasserier inte skall få förekomma. För åtskilliga lärare är emellertid
upplevelsen och erfarenheten den att trakasserierna under senare år blivit
allt flera och mer omfattande.
Elever har absolut rätt att erhålla hela och rena läromedel och få gå i
skollokaler som skapar trivsel. Elever har också all rätt och behov av att deras
klassrumsmiljö är lugn och trivsam. Själva skolsituationen är i sig undervisande
och fostrande för livet. Föräldrarna har rätt och bör till myndigheter
ställa krav på att deras barn under de utomordentligt viktiga skolåren få gå i
en skola med arbetsro.
Det är därför nödvändigt att lärarrollen nu blir föremål för uppmärksamhet,
att lärarna omgående erhåller myndigheternas stöd och hjälp.
Hemställan
Mot bakgrund av ovanstående hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett åtgärdsprogram i
syfte att förbättra lärarnas arbetssituation.
Stockholm den 20 januari 1988
Alf Svensson (c)
Mot. 1987/88
Ub227
13