Motion till riksdagen
1987/88 :Sk462
av Alf Svensson (c)
om kulturarbetarnas skattevillkor
För många kulturarbetare upplevs och är de facto reglerna för beskattning
mycket krångliga och illa anpassade till den speciella verksamhet som de
bedriver.
Enligt bokföringslagen är alla rörelseidkande kulturarbetare bokföringsskyldiga.
Kulturarbetarna skall därmed sköta bokföring med både grundbok
och dagbok. Detta tar självfallet mycket tid i anspråk och innebär svåra, för
att inte säga omöjliga, avvägningar i samband med deklarationstillfället.
Kulturarbetare skall ta hänsyn till fordringar, lager och skulder. För att ta ett
exempel skall en bildkonstnärs lager, enligt anvisningar från RSV, värderas
till materialkostnaderna ökat med arbetskostnaderna (ej eget arbete).
Hänsyn skall tas till inkurans och eventuell prisfallsrisk. Vid deklarationen
skall konstnären alltså veta materialets anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde.
Konstnären skall också bedöma möjligheten att sälja konstverken
i fråga. Det är uppenbart att lagstiftningen i detta avseende inte är
utformad efter kulturarbetarnas villkor och förutsättningar. Materialkostnaden
har i fråga om konst oftast mycket litet med marknadsvärdet att göra.
Det är också mycket svårt att göra kalkyler på försäljningspriser, eftersom
varje konstnärs verk är unikt.
Kulturarbetarna kan många gånger ha mycket komplicerade inkomstförhållanden.
Problemen för kulturarbetarna har också, och inte minst, att göra
med att de i regel har inkomst både av tjänst och av rörelse. Konstnärerna har
möjlighet att avsätta medel på ett s. k. upphovsmannakonto vilket möjliggör
en viss inkomstutjämning över tiden. Upphovsmannakontot kan dock endast
nyttjas för inkomst av rörelse.
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, KLYS, som
företräder kulturarbetarnas organisationer, tog i maj 1975 i en skrivelse till
regeringen bl. a. upp och belyste den speciella situation som gäller för
kulturarbetare i skattehänseende. I januari 1987 såg sig KLYS föranledd att i
en ny omfattande skrivelse återigen aktualisera frågan.
KLYS framhåller ”att det från det allmännas sida under den senaste
tioårsperioden vidtagits åtskilliga åtgärder till fromma för kulturarbetarna;
utredningar har genomförts, författningar har ändrats och centrala myndigheter
har sökt informera medarbetarna på fältet. Ett stort antal problem
kvarstår emellertid.”
Det stora problemet är enligt KLYS att skattelagstiftningen och förvalt
ningspraxis utformats efter två medborgarprototyper: löntagare och företagare.
KLYS menar att kulturarbetarna varken är att hänföra till den ena eller
andra kategorin: ”existensen av andra kategorier förnekas visserligen inte,
men likt jätten Prokrustes i Teseussagan menar uppenbarligen staten - eller i
varje fall dess företrädare - att den medborgare för vilken sängen inte passar
får anpassas till denna genom att förkortas eller tänjas ut. På detta sätt
uppstår i konfrontationen mellan kulturarbetare och det allmänna en serie
absurda situationer, ofta nöjsamma som anekdoter, men för den utsatte
besvärande för att inte säga plågsamma.”
KLYS efterlyser förenklingar genom att ett nytt inkomstslag införs vid
beskattning. På detta vis skulle kulturarbetarna komma bort från den
komplicerade rörelsebeskattningen, och i stället skulle ett nytt inkomstslag
för inkomster från konstnärlig och litterär verksamhet, definitionsmässigt
anknutet till upphovsrättslagen, tillskapas. Enligt KLYS rör det sig om ca
20 000 kulturarbetare som skulle kunna komma i fråga för deklaration enligt
ett sådant inkomstslag.
Skatteutskottet har tidigare behandlat frågan om att införa ett nytt
inkomstslag i enlighet med ovanstående (SkU 1986/87:33). Utskottet hänvisade
då till kulturskattekommittén som i sitt betänkande prövat denna fråga
men funnit att ett särskilt inkomstslag i fråga om konstnärlig verksamhet
skulle medföra så betydande administrativa nackdelar att man avstod från att
lägga ett sådant förslag. Skatteutskottet delade kommitténs uppfattning.
1 detta fall handlar det om en bedömning om var de administrativa
problemen skall placeras. Undertecknad anser att kulturpolitiska skäl talar
för att kulturarbetarna bör avlastas administrativa nackdelar. Administrativa
hänsyn till myndigheterna är inte skäl nog för att överlåta desamma till
gruppen av kulturarbetare.
Hemställan
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att skyndsamt utarbeta förslag om nya regler beträffande
bokföringsskyldigheten samt skatte- och socialavgiftsreglerna för
kulturarbetare.
Stockholm den 22 januari 1988
Alf Svensson (c)
Mot. 1987/88
Sk462
9