Motion till riksdagen

1987/88 :L504

av Karl-Anders Petersson och Marianne
Andersson (c)

om friköpsrätt vid historiskt arrende

Utredningsbetänkandet Friköp vid historiskt arrende (SOU 1986:52) visar,
att jordbruksbefolkningen ännu i betydande utsträckning, främst i södra
Sverige, lyder under historiskt betingat arrendejordsägande. Jordbruksbefolkningen
ifråga har aldrig givits rätt till självägande eller rätt till frilösen på
grund av omständigheter som har sin grund i för länge sedan utmönstrade
samhällsförhållanden.

Det kan inte anses rimligt att befolkningen och dess gårdar i hela bygder
och på betydande landområden i vårt land för all framtid skall behöva stå i
beroendeförhållande under t. ex. fideikommiss eller ecklesiastika ägarkategorier.

Värdet i den mark som tillhör arrendegårdarna har upparbetats av
brukarna undan för undan och därmed i betydande grad givits det värde den
representerar i dag. För de flesta brukare av dessa arrendegårdar upplevs de
som de vore egna - ofta är man född och uppvuxen där och är nu brukare av
gården med en ny generation under uppväxt. Att man då också eftersträvat
att uppnå den trygghet för framtiden som ett ägande innebär måste man
förstå och uppfatta som naturligt. I synnerhet som det föreliggande
lagförslaget ej inkräktar på vanligt enskilt ägande då det utgår från att
jordbruksmarken skall ha legat under arrende sedan år 1900 för att betraktas
som historiskt arrende. Det berör således ej något ägarintresse som är
beroende av gårdarna för sin utkomst eller någonsin haft aktiv befattning
med vare sig brukande eller boende. Gårdarna och bygderna har varit
skatteobjekt eller kapitalobjekt för ägarkategorierna sedan tidigare århundraden.

Driften av ett modernt jordbruk kräver nu och i framtiden mycket stora
investeringar i byggnads- och markinventarier. Brukarnas insatser har med
tiden fått ökad betydelse för gårdens avkastning och värde. Arrendeformen
hämmar långsiktig planering och den leder till rättsosäkerhet och tvister om
investeringar, arrendeavgiftsnivå, besittning m.m. som ej förekommer vid
självägande.

Remissvaren på utredningsbetänkandet har visat att det på lokal nivå finns
ett betydande tryck med klar motivering för reformen. Utredningen blev inte
enig om huvudfrågan i det att två ledamöter av tre ej tillstyrker införandet av
friköpsrätt vid historiskt arrende. De hänvisar till opinionsläget som de
ansett vara för svagt för ett införande. Dock instämmer majoriteten i

lagutskottets bedömning, att arrendatorernas intressen allmänt sett är Mot. 1987/88
starkare än jordägarintressena. L504

Reservantens förslag är klart och är utan konstlade gränsdragningar. Det
bör ligga till grund för ärendets vidare behandling då det väl sammanfaller
med lagutskottets uttalanden. Majoriteten och reservanten är i huvudsak
ense om den rent tekniska handläggningen av friköpsärenden. Den bör följa
redan gällande rutiner också på de särskiljande punkterna så att fastighetsbildningsmyndigheten
blir första instans och gällande rätt vad avser kostnader
för överklaganden följs.

Utredningen hade även uppdraget att överväga ett återinförande av en rätt
till friköp av tomtmark till bostadshus på ofri grund. Till skillnad mot
jordbruksarrende har rätt till friköp av tomtmark eller tillhörande mindre
åkerareal funnits genom ensittarlagen fram till år 1976. Inlösen torde redan
ha skett för de fastigheter reformen avser. Då något nytt underlag eller behov
ej påvisats, instämmes i majoritetens avstyrkan i denna del.

Det finns som vi ser det både jordbrukspolitiska, regionalpolitiska och
medborgarrättsliga skäl för att friköp av ifrågavarande arrendegårdar skall få
komma till stånd. Sedan riksdagen år 1983 gjort avgränsning i frågan till att
omfatta historiskt arrende och uttalat sin förståelse för arrendatorernas
insatser och strävan för en friköpsrätt, bör en lösning av frågan inte ånyo
skjutas på framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att lagförslag framläggs som ger
rätt till friköp för jordbruksarrendatorer vid historiskt arrende.

Stockholm den 20 januari 1988

Karl-Anders Petersson (c) Marianne Andersson (c)

1

gotab Stockholm 1988 14287