Motion till riksdagen
1987/88: Kr244

av Jan Sandberg (m)
om närradion

För närradion finns i dag mycket begränsade finansieringsmöjligheter. Det
utgår inga bidrag till radioverksamheten och reklamfinansiering är förbjuden.
Samtidigt som särskilda intäkter genom radioverksamheten är förbjudna
krävs de som sänder närradio på avgifter till närradiokommittén,
televerket och STIM. Utöver dessa avgifter finns också en rad andra
kostnader för radioverksamheten.

För andra medier tillåts intäkter som är direkt knutna till verksamheten.
Licenser för Sveriges Radio-TV, annonser och i förekommande fall presstöd
för pressen. Närradion är det enda medium som inte har någon av dessa
intäktskällor. I längden finns därför risk för att det bara blir mycket
kapitalstarka organisationer som har råd att betala för den begränsade
yttrandefriheten i närradion.

I vårt grannland Norge har man nyligen avskaffat många begränsningar
inom deras motsvarighet till närradio.

Mot denna bakgrund menar jag att det måste tillåtas en mer vidsträckt
finansieringsmöjlighet för att säkra en kontinuerlig drift av närradion och
garantera möjligheterna att tillgodose behovet inom olika intresseområden.
Min uppfattning är därför att reklamfinansiering bör tillåtas för närradion för
de som önskar använda en sådan finansieringsform.

En reklamfinansierad närradio skulle kunna utvecklas på följande sätt:

o Varje sändande förening anskaffar själv annonsörer.
o Varje sändande förening avgör taxan för reklam i sina program,
o Reklaminslagets stilmässiga utformning kan ske efter överenskommelse
med annonsören.

o Reklamen kan överlämnas i färdigproducerat skick från annonsören eller
produceras av sändande förening,
o Varje förening har rätt att avvisa annonser som strider mot föreningens
värderingar.

o I övrigt bör samma regler som gäller för annan marknadsföring i tillämpliga
delar gälla för radioreklam.

Eftersom varje sändande förening har sin speciella målgrupp av lyssnare kan
också föreningen själv bäst hitta passande annonsörer till sina program. Då
lyssnarunderlaget kan variera bör varje förening också avgöra taxan för
reklamen med hänsyn härtill.

Den ovan redovisade uppläggningen är endast en bedömning av hur ett
normalt närradiosystem med reklam skulle kunna se ut. Min bedömning är
att några fastställda regler enligt ovan ej kommer att behövas. En rimlig
fördelning mellan reklam- och programinslag kommer exempelvis att
utkristalliseras automatiskt om reklam i närradion tillåts.

En fri radio

Utvecklingen mot en fri lokalradio skulle därvid kunna ta fart. De lokala
sändarna finns redan, med olika frekvenser. Att, som i dag, endast tillåta
föreningar att sända är en begränsning av yttrandefriheten. Utbyggnaden av
sändare bör fortgå och även företag skall kunna sända radioprogram. Det
enda som behöver göras från myndighetshåll är att dela ut frekvenser och
certifikat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att tillåta reklam i
närradion,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag om
en fri lokalradio.

Stockholm den 26 januari 1988
Jan Sandberg (m)

Mot. 1987/88
Kr244

13