Motion till riksdagen
1987/88 :K433

av Karin Ahrland m. fl. (fp)

om underrättelse till förälder om omyndigs brott

Enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess som huvudregel i utredning

enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål för uppgift om

enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften
röjs. Kapitel 9 rör sekretess till skydd för enskilds förhållande av såväl
personlig som ekonomisk natur.

Här är emellertid att märka att den övergripande regeln för all sekretess är
att man inte skall åstadkomma mer sekretess än vad som är oundgängligen
nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen. Av
denna anledning finner vi i sekretesslagen två skaderekvisit, ett ”rakt” och
ett ”omvänt”. I det förstnämnda finns en presumtion för offentlighet och det
är endast om viss skaderisk föreligger som sekretess inträder. Detta uttrycks i
lagtexten genomgående som så att en uppgift ”kan antas” medföra viss
angiven skada. - Det omvända skaderekvisitet utgår från att sekretess är
huvudregeln.

Även om det naturligtvis mycket ofta är ganska så självklart att en
förundersökningsutredning måste ha ett visst sekretesskydd av hänsyn till
den eller dem den gäller innebär konstruktionen med skaderekvisit också att
frågan om vem som skall få tillgång till en uppgift måste tillmätas betydelse.
Det är t. ex. stor skillnad på att lämna ut uppgifter om misstänkta unga
lagöverträdare till pressen och att lämna uppgifterna till deras föräldrar. I det
förra fallet kan en uppgift säkert antas medföra skada, i det senare måste
presumtionen vara att den inte gör det. Föräldrar är förmyndare för sina barn
under 18 år och måste som sådana ha en absolut rätt att få känna till om deras
barn råkat i klammeri med rättvisan.

Ifrån folkpartiets sida har vi därför ett antal år motionerat om en skyldighet
för polisen att underrätta föräldrarna när någon som inte fyllt 18 blivit
ertappad i något brottsligt förfarande.

Nu invänds från vissa håll att detta skulle stå i strid med bestämmelserna i 9
kap. 17 § sekretesslagen. I och för sig delar vi inte denna uppfattning,
eftersom vi menar att det aldrig kan på objektiva grunder antas vara till Skada
för den unge om hans föräldrar blir upplysta om vad han gjort. Vi menar som
vi anfört i en partimotion att det tvärtom bör bli till hjälp för honom.

Emellertid finnér vi det otillfredsställande att någon tveksamhet över
huvud taget kan uppstå i detta sammanhang. Vi menar därför att det

antingen krävs ett tillägg i lagen sorn klart säger ifrån att sekretess aldrig kan Mot. 1987/88

gälla kontra en omyndigs vårdnadshavare eller klara anvisningar i samma K433

riktning från rikspolisstyrelsen. Vi föredrar det senare. Vilketdera alternativet
som väljs bör det emellertid ankomma på regeringen att föranstalta om
klarlägganden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bestämmelserna i 9 kap. 17 § sekretesslagen.

Stockholm den 26 januari 1988
Karin Ahrland (fp)

Hans Petersson (fp) Lars Sundin (fp)

i Röstånga

6