Motion till riksdagen

1987/88: K14 655

av Carl Bildt m.fl. (m) w „

Mot.

med anledning av prop. 1987/88: 22 om vissa 1987/88

grundlagsfrågor m. m. K14-19

I propositionen läggs fram förslag på grundval av folkstyrelsekommitténs
betänkande (SOU 1987: 6) Folkstyrelsens villkor. Propositionen behandlar
ett flertal frågor varom enighet rått i folkstyrelsekommittén. Propositionen
innehåller emellertid även förslag i fråga om riksdagens arbetsformer, bl. a.
att finansutskottet och skatteutskottet skall slås samman till ett utskott och
att samtliga utskottsplatser skall fördelas proportionellt. Det råder inte
politisk enighet om dessa förslag. Tvärtom anfördes en gemensam borgerlig
reservation i folkstyrelsekommittén vad gäller majoritetens förslag om
nya regler för fördelning av utskottsplatser. Trots detta har förslaget tagits
upp i propositionen.

Förutsättningen för arbetet med regeringsformen och de konstitutionella
reformer som därefter genomförts har varit en bred anslutning i grundläggande
frågor. Det har i vårt land ansetts ligga ett särskilt värde i politisk
enighet kring konstitutionella och andra frågor av central betydelse för
demokratins och parlamentarismens funktionssätt.

Frågor om riksdagens arbetsformer har av tradition behandlats internt
inom riksdagen och utan sådana initiativ från regeringens sida som annars
är det vanliga i lagstiftningsarbetet. Har en sådan fråga beretts i en av
regeringen tillsatt utredning har det legat nära till hands att regeringen
överlämnat utredningsförslagen till riksdagen utan något eget ställningstagande.
Regeringen har nu i sin proposition konstaterat att bl. a. ovan
nämnda förslag angående finans- och skatteutskotten samt fördelning av
utskottsplatser enbart avser riksdagens interna arbetsformer. Departementschefen
förordar därför att regeringen i dessa delar bara överlämnar
förslagen till riksdagen för överväganden där. Överlämnandet tillgår emellertid
på ett anmärkningsvärt sätt. Det sker genom att folkstyrelsekommitténs
förslag till lagändringar upptas i det förslag till ändring i regeringsformen
och riksdagsordningen som föreläggs riksdagen i propositionen. De
lagförslag som regeringen sålunda säger sig icke ta ställning till innefattas i
den hemställan som finns i propositionen (s. 68).

Regeringens förfarande i detta lagstiftningsärende är oacceptabelt. I
praktiken vill regeringen styra riksdagens behandling av frågor som enligt
fast konstitutionell praxis riksdagen självständigt skall handha. Regeringens
bristande respekt i detta avseende framstår snarast som mer klan

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr K14-19

dervärd genom att den påstår sig överlämna frågorna till riksdagens eget Mot. 1987/88
avgörande. K14

Från konstitutionell synpunkt ter sig handlandet betänkligt även på det
sättet att regeringen föreslår lagändringar samtidigt som den förklarar sig
inte ta ställning till sagda lagförslag. Regeringen lämnar inte heller några
motiveringar till förslagen. Därmed uppfyller propositionen inte det ovillkorliga
krav härom som uppställs i 3 kap. 1 § riksdagsordningen.

Vad gäller förslagen i sak vill vi i detta sammanhang anföra följande.

Frågan om proportionell fördelning av utskottsplatser har varit aktuell i
tidigare utredningar. Grundlagberedningen tog upp frågan i sitt slutbetänkande
(SOU 1972: 15). Den fäste avgörande vikt vid att de politiskt relevanta
styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt skulle komma
att avspeglas i varje utskott. Den föreslagna ändringen vad gäller fördelning
av utskottsplatser skulle däremot kunna resultera i att ett parti eller en
grupp av partier som har majoritet i kammaren inte kommer att förfoga
över en majoritet i alla utskotten.

Normalt förhåller det sig så att alla partier som uppnått 4% av rösterna i
riksdagsvalet också beretts plats i utskotten i förhållande till sin storlek.

Detta har möjliggjorts genom att det parti som innehaft regeringsmakten
har ansett det värdefullt att även det parti som utgör en del av dess
parlamentariska underlag också är representerat i utskottet. Vid de flesta
tillfällen har för övrigt enighet kunnat uppnås om utskottens sammansättning
efter partiöverläggningar.

Folkstyrelsekommitténs motivering för förslaget att slå samman finansoch
skatteutskotten var att riksdagen skulle få bättre möjlighet till ett
samlat grepp om budgetfrågorna. Detta behov föreligger onekligen, men
det gäller i första hand en samordning av den utgiftsprövning som sker i
andra utskott än skatteutskottet. Samarbetet i frågor som rör statsinkomsterna
erbjuder mindre problem, eftersom det endast är två utskott som är
berörda.

En sammanslagning av finans- och skatteutskotten skulle alldeles klart
medföra en arbetsbelastning som inte kan klaras med nuvarande villkor för
utskottsarbetet i riksdagen. Skatteutskottet har under senare år tillhört de
mest arbetstyngda utskotten. För finansutskottets del gäller att arbetsintensiteten
periodvis blir mycket hög. Inte heller av arbetstekniska skäl är
det således motiverat med en sammanslagning av dessa båda utskott.

Det finns skäl att företa en översyn av utskottsorganisationen i riksdagen.
Därvid bör prövas hur man skall kunna nå fram till en mer samlad
behandling av budgetens utgiftssida. Därutöver kan det finnas skäl att
företa flyttningar av ärenden. Med anknytning till de ovan behandlade
utskotten kan nämnas att frågor rörande bank och försäkring, som hittills
mest betraktats som servicefunktioner åt näringslivet och därför legat i
näringsutskottet, bör flyttas till finansutskottet, där kreditpolitiken och
därmed de växande finansmarknaderna behandlas. Dessa frågor bör dock
övervägas av riksdagen utan någon styrning från regeringens sida.

2

Hemställan

Mot. 1987/88
K14

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslagen om proportionell
fördelning av utskottsplatser samt sammanslagning av
finans- och skatteutskotten.

Stockholm den 17 november 1987

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (nt)

Rolf Clarksson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Nils Carlshamre (m)

Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

L Arne Andersson (m)
i Ljung

tl Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr KI4-19.