Motion till riksdagen
1987/88: Kl 1

av Alf Svensson (c)

med anledning av prop. 1987/88:22 om vissa
grundlagsfrågor m. m.

Kristdemokratiska samhällspartiets syn på valsystemet
Allmänna synpunkter

Tjugo år efter författningsuppgörelsen 1967 finns nu tillfälle att vidta åtgärder
för att vitalisera den svenska demokratin. Dess värre innebär regeringens
proposition mycket litet av nytänkande på området. I föreliggande
motion vill kristdemokratiska samhällspartiet peka på och föreslå förbättringar
för demokratins vitalitet.

Skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder

Folkstyrelsekommittén har inte lyckats ena sig kring ett förslag med fyraåriga
mandatperioder och skilda valdagar. Inte heller regeringens proposition
har lyckats lösa problematiken. Det är beklagligt. Det finns uppenbara
nackdelar med gemensam valdag. Landstings- och kommunpolitiken riskerar
att hamna i skymundan.

Åtskilda valdagar där riksdagsvalet placeras för sig och landstings- och
kommunvalen för sig vore därför en viktig åtgärd. Även om rikspolitiken
aldrig helt kan undgå att påverka lokala val så kan en sådan ordning leda
till att partierna och väljarna i högre grad kan fokusera den lokala politiken
i landsting och kommuner. Det skulle med andra ord leda till en förbättrad
effektivitet i demokratin.

Vi kristdemokrater menar att stora ansträngningar måste göras för att
åstadkomma denna förändring.

Valsamverkan i 1985 års val

Valsamverkan mellan politiska partier vårföre 1952 inte ovanlig i Sverige.
Efter beslutet att slopa kartellbeteckningar på valsedlarna har valsamverkan
enbart förekommit i ett fåtal fall i val till riksdagen. Det har varit fråga
om lokalt samarbete i allmänhet. I och med den nuvarande författningen
med proportionell fördelning för val sedelsbeteckningar med minst fyra
procent av rösterna har sådan valsamverkan förekommit i 1982 års val och
i 1985 års val. 1982 skedde samverkan mellan tre mycket små partier och
väckte inget större uppseende.

I 1985 års val skedde samverkan mellan ett i riksdagen representerat Mot. 1987/88

parti, centerpartiet, och ett orepresenterat parti, med dåvarande namn Kil

kristen demokratisk samling, numera med namnet kristdemokratiska samhällspartiet.
Denna sistnämnda samverkan väckte stort medialt intresse.

På sina håll hävdades det att en sådan samverkan skulle vara i strid med
författningen. Bevisligen är den det inte. Den nuvarande lagstiftningen
medger valsamverkan mellan politiska partier. Det konstaterar också folkstyrelsekommittén
i sitt betänkande och dessutom anger den klart att

riksdagen i samband med antagandet av lagen om statligt stöd till politiska

partier fastslagit att valsamverkan mellan politiska partier var en konstitutionell
möjlighet. Partibidragsnämnden med sin höga juridiska kompetens
har i beslut den 3 september 1987 bekräftat detta.

Trots att den ramlag som grundlagen utgör i det här fallet medger
valsamverkan har folkstyrelsekommitténs majoritet i sitt betänkande gjort
en märklig markering gentemot förekomsten av en valsamverkan. Liknande
argumentering återfinns i propositionstexten. Man åberopar de fem
principer från grundlagberedningen, vars betänkanden är utgångspunkten
för vår nuvarande författning. Men dessa principer ansågs vara tillgodosedda
i och med det valsystem som konstruerades och antogs av riksdagen.

Folkstyrelsekommittén och propositionen redovisar inte hela bilden från
grundlagberedningen och författningspropositionen. Den punkt som man
försöker åberopa gentemot valsamverkan mellan kristdemokraterna och
centerpartiet avsåg inte den typen av valsamverkan. Den handlade i stället
om ”korsvis” valsamverkan i olika valkretsar mellan olika partier (att ett
parti i en valkrets samverkade med ett annat, och i en annan valkrets med
något annat parti). I proposition 1968:27 skrev föredragande statsråd om
just denna punkt följande: ”Några motsvarande missbruksrisker finns inte
med ett riksproportionellt valsystem av den konstruktion som grundlagberedningen
har föreslagit.”

Folkstyrelsekommittén och regeringen försöker alltså med konstlade
medel att åberopa principer från grundlagberedningen. Dessa är dock inte
relevanta för den valsamverkan som skedde 1985.

Uttalandet från folkstyrelsekommittén och propositionens argumentering
kring valsamverkan är alltså främst ett uttryck för partipolitiska och
inte författningsmässiga överväganden. Dessa moralistiska pekpinnar har
heller ingen praktisk betydelse. Det är som reservanten i kommittén
skriver: ”Rättsläget vad gäller tillämpningen av RF 3 kap § 7 är således
helt oförändrat med vad som hittills gällt.”

Valsamverkan mellan politiska partier är vanlig sett ur internationell
synvinkel. I t. ex. Norge och Finland är den ett normalt inslag. Det är
därför svårt att förstå indignationen. Kds har beslutat att inte förnya
valsamverkan med centerpartiet. Men i vill framhålla att valsamverkansprincipen
i sig är demokratiskt betydelsefull och en viktig rättighet.

Partidefinitioner

Både folkstyrelsekommittén och propositionen klargör att regeringsformens
användning av begreppet parti (3 kap. 7 §) inte bygger på en relevant

partidefinition utan egentligen är tillkommen för att reglera fördelningen av Mot. 1987/88
mandaten i riksdagen efter ett val. Med parti avses i gängse språkbruk en Kli
politisk sammanslutning som på olika nivåer arbetar både under och mellan
valen. Det är närmast begreppet politiskt parti såsom juridisk person
som avses när begreppet används i dagligt tal. Det kan också nämnas att
även riksdagsordningen har en liknande icke allmängiltig ”partidefinition”
vad avser val inom riksdagen.

Det relevanta och adekvata begreppet som bör användas i lagtexter av
denna typ är närmast valsedelsbeteckning i stället för parti. I ett till
motionen fogat ändringsförslag till regeringens förslag till lag om ändring i
regeringsformen används detta begrepp.

Förhandsanmälan av parti

Vid en första blick kan förslaget om förhandsanmälan av politiskt parti
som villkor för deltagande i mandatfördelningen vid val till riksdagen te sig
attraktivt, men ur demokratisk och definitionsmässig synpunkt är förslaget
olyckligt.

Regeringens förslag till första stycket i 3 kap. 7 § lyder som följer:

”Mandaten fördelas mellan de partier som inom den tid och på det sätt
som angives i lag anmält sitt deltagande i valet.”

Den allvarligaste bristen i förslaget ligger i den ”gummiparagraf’ som
plötsligt införs i grundlagen. En enkel riksdagsmajoritet kan i framtiden
med minsta möjliga marginal fastställa villkoren, ”på det sätt”, för anmälan
till deltagande i ett val på ett så orimligt sätt att endast majoriteten kan
uppfylla kraven i villkoren. Denna typ av paragrafer är inte ovanlig i många
diktaturer, där man utåt och formellt sett framstår som demokratiska, men
där villkoren för valdeltagande för fria politiska partier i praktiken utesluter
ett demokratiskt deltagande i val.

En av de grundläggande förutsättningarna med svensk grundlag är att
grundlagen skall vara stabiliserande så att det politiska systemet inte med
enkla partipolitiska kast skall kunna stjälpa demokratin över ända. Men
genom den ”gummiparagrafsprägel” som regeringsformens 3 kap. 7 § får
med den i propositionen föreslagna texten uteblir denna stabiliserande
verkan. Enkla majoritetsbeslut i riksdagen kan över en natt avskaffa det
demokratiska valsystemet. Kristdemokratiska samhällspartiet kan omöjligen
acceptera att denna risk byggs in i grundlagen.

Dessutom ökar paragrafförslaget förvirringen vad avser partibegreppet.

Frågan är dock om de konstitutionella följderna verkligen analyserats av
utredning och regering när det gäller denna nya grundlagsparagraf och dess
konsekvenser i vallagen. Ett exempel är att två partier (x och y) kan
anmäla sitt deltagande i valet men ange samma partibeteckning (z). Vilket
begrepp är det då som gäller vid fördelningen av mandaten? Är det de
anmälda partierna (de juridiska personerna x och y) eller den gemensamma
partibeteckningen (z)? Paragrafen antyder att fördelningen skall ske mellan
de juridiska personerna (partierna) om de var för sig passerat de fyra
procenten, medan sunda förnuftet närmast vill hävda att mandaten skall
fördelas mellan partibeteckningarna om dessa passerat de fyra procenten. 7

Exemplet visar att den eventuella otydlighet i regeringsformen man velat Mot. 1987/88
undanröja förblir om möjligt ännu otydligare. Kl 1

Kristdemokraternas förslag till ändrat valsystem

Som vi tidigare anfört i våra motioner om valsystemet bör valsystemet ge
utrymme för demokratisk vitalitet. I kravet på demokratins intensitet och
effektivitet ligger att väljarnas inställning till de politiska partierna skall ges
ett rimligt genomslag i parlamentets sammansättning. I princip bör gälla att
vaije röst skall ha lika värde för utdelning av mandat. I Sverige har man
delvis beskurit denna princip genom mandatfördelningsspärr i valet till
riksdagen. En valsedelsbeteckning måste uppnå minst fyra procent av
giltiga valsedlar i hela riket för att få delta i fördelningen av mandaten. Det
enda undantaget är om en valsedelsbeteckning uppnår minst tolv procent i
en enskild valkrets. Då kan riksdagsmandatet erhållas där.

Man kan ha förståelse för att valsystemet inte alltför mycket skall
uppmuntra till partibildningar utifrån opportunistiska vindar, men samtidigt
är det viktigt att valsystemet heller inte diskriminerar nya politiska
rörelser genom helt orimliga tröskeleffekter. Det måste finnas dynamik
och möjlighet till vitalisering i det demokratiska systemet. Det svenska
valsystemet har alltför litet av detta; det tillhör i själva verket ett av de
mest rigida i västvärlden.

Det finns självklart olika tekniska lösningar för att göra det svenska
valsystemet mer representativt för väljaropinionen. I debatten framställs
gärna en handlingsduglig riksdag som motpol till en vitaliserad demokrati
öppen för nya politiska opinioner. Men det behöver inte vara motstridiga
krav om man avstår från en absolut millimeterrättvisa när det gäller riksproportionaliteten.
Och det har man ju redan gjort genom nuvarande
system. Om en absolut millimeterrättvisa skulle gälla skulle ju de mandat
som inte fördelas till partibeteckningar under fyra procent egentligen vara
obesatta i riksdagen. Redan nu förekommer alltså en viss överrepresentation
för partierna i riksdagen.

Systemet med en kraftig spärr vid fördelning av mandaten bör avvecklas.
Man skulle slippa alltför kraftiga marginaleffekter i mandatfördelningen
om nuvarande riksspärr på fyra procent ersattes med en intrappningsskala,
som kunde börja vid förslagsvis en procent. För partier är det
ju viktigare att ha någon representation i parlamentet än att stå utanför helt
i ett system med kraftig initialspärr. Ett sådant system skulle göra valsystemet
smidigare och leda till en ökning av demokratins intensitet och effektivitet.

En annan väg att gå är att kraftigt minska antalet mandat i riksdagen. Då
kommer den jämkade uddatalsmetoden att i sig innebära en mandatfördelningsspärr
som vore tillräcklig utifrån rimliga skäl. Ett genomförande av
detta förutsätter dock en viss självövervinnelse hos ett stort antal riksdagsledamöter.
Sett i detta perspektiv är troligen ett intrappningssystem det
bästa alternativet.

Kristdemokratiska samhällspartiet vill dock betona att den principiella
inställningen partiet har är att kraftiga spärrar i valsystemet inte har något 8

värde i sig. Med hänsyn till det rådande opinionsläget vill kds dock föreslå Mot. 1987/88
ett intrappningssystern vid val till riksdagen enligt följande modell: Kl 1

Valsedelsbeteckningar som erhållit minst en procent av rösterna i hela
riket deltar i fördelningen av de fasta valkretsmandaten. I enskild valkrets
får valsedelsbeteckning delta i fördelningen av valkretsens fasta mandat,
om beteckningen uppnått minst åtta procent av rösterna i valkretsen.

För valsedelsbeteckningar som uppnått en procent men ej fyra procent
av rösterna utgår utjämningsmandat på följande sätt: beteckning som erhållit,
en procent av rösterna men ej 1,5 procent tilldelas ett utjämningsmandat,
i intervallet 1,5-2 procent utgår två mandat, i intervallet 2-2,5
procent utgår tre mandat, osv. för vaije halvprocent intervall upp till fyra
procent. Högst sex utjämningsmandat kan därmed tilldelas sådan valsedelsbeteckning.
Vid fördelningen av utjämningsmandat till sådan beteckning
skall också hänsyn tas till antalet erhållna valkretsmandat. Har sex
fasta valkretsmandat eller flera erhållits tilldelas inte utjämningsmandat.

Om utjämningsmandat tilldelas skall det totala antalet, alltså valkretsmandat
och utjämningsmandat, uppgå till högst sex mandat.

För valsedelsbeteckningar med minst fyra procent av rösterna sker en
proportionell fördelning enligt nuvarande modell efter det att de mandat
som tilldelats valsedelsbeteckningar med mindre än fyra procent av rösterna
har avräknats.

Ett förslag om annan lydelse av regeringens förslag till lag om ändring
vad avser RF 3 kap. 7 §, 8 § och 9 § bifogas motionen.

Exempel på motionens förslag om mandatfördelning: Om röststödet för
de olika partierna i 1985 års val används för att undersöka effekterna av
kds-förslaget så erhålls (utan valsamverkan) följande mandatfördelning
med faktiskt utfall för valet 1985 inom parentes: moderaterna 77 mandat
(76), centerpartiet 35 mandat (43), folkpartiet 51 mandat (51), socialdemokraterna
160 mandat (159), vänsterpartiet kommunisterna 19 mandat (19),
kristdemokraterna 5 mandat (1) och miljöpartiet 2 mandat (0).

Riksdagsordningen

I konsekvens med förslaget till ändring av RF ovan bör riksdagsordningens
bestämmelser om partigrupper ”sorn motsvarar partier med minst fyra
procent av rösterna i hela riket” ändras till ”sorn motsvarar partier med
minst en procent av rösterna i hela riket”.

Den nya paragrafen RO 4 kap. 3 a § om fördelning av utskottsplatser är
diskutabel till sin konstruktion och undanröjer 7 kapitlets bestämmelser
om val inom riksdagen. Att begränsa utskottsplatserna till att endast fördelas
på partigrupper över en viss storlek är inte rimligt. Man kan tänka sig
att regionala partier skulle kunna få ett avsevärt antal fasta valkretsmandat
genom att passera valkretsspärren, dock utan att var för sig vara tillräckligt
stora för att bilda partigrupper av den föreslagna storleken. De kan också
vara obenägna att bilda sammanslagna partigrupper, men trots detta kan
de vilja genomföra valkarteller i val till utskotten enligt RO 7 kap. Vi
föreslår att paragrafen avvisas.

9

Mot. 1987/88
Kli

Statligt stöd till politiska partier

Med hänvisning till vårt förslag vad gäller RF 3 kap. 7 § avvisas förslaget
till ändring av första paragrafen i lagen om statligt stöd till politiska partier.
Vad avser grunderna för fördelning av statligt stöd till politiska partier
hänvisar vi till kds motion 1986/87: K708.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av
regeringsformen vad avser 3 kap. 7 §,

2. att riksdagen antar det till motionen fogade förslaget vad avser
regeringsformens 3 kap. 7 §, 8 § samt 9 §,

3. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen,

4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring av vallagen,

5. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen om
kyrkofullmäktige val,

6. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen om
statligt stöd till politiska partier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om ändrad riksdagsordning, vallag och lag om
kyrkofullmäktige val,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder.

Stockholm den 17 november 1987
Alf Svensson (c)

Vallagen

Anmälningsförfarandet för politiska partier och den därmed sammanhängande
anmälan av kandidater kan kvarstå i vallagen, dock med den skillnaden
att även icke anmälda valsedelsbeteckningar får delta i mandatfördelningen.
Den första paragrafen i vallagen måste ändras så att frivilligheten i
anmälan framgår.

Enligt vårt förmenande är en ändring av vallagen inte akut. Ett antagande
av vårt förslag till ändring av RF:s bestämmelser om mandatfördelning
kan senare ge anledning till justeringar och konsekvensändringar i vallagen.
Till detta kan regeringen återkomma. Vi föreslår därför att riksdagen
avslår förslaget till den lag om ändring i vallagen som avses träda i
kraft den 1 januari 1989. Detsamma gäller förslaget till lag om ändring av
kyrkofullmäktigeval.

Bilaga: lagförslag

10

Bilaga till motion av Alf Svensson med anledning av prop.
1987/88: 22

Förslag till utformning av regeringsformens 3 kap. 7 §, 8 § samt 9 §:

3 kap.

7 §

Mandaten fördelas mellan valsedelsbeteckningar.

Endast valsedelsbeteckningar som har fått minst en procent av rösterna i
hela riket är berättigade att deltaga i fördelningen av mandaten. Valsedelsbeteckning
som har fått färre röster deltager dock i fördelningen av de fasta
valkretsmandaten i valkrets, där beteckningen har fått minst åtta procent
av rösterna.

8 §

De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan
valsedelsbeteckningarna på grundval av valresultatet i valkretsen.

För valsedelsbeteckningar som erhållit minst en procent men ej fyra
procent av rösterna i hela riket görs följande fördelning av utjämningsmandaten.
Beteckning som erhållit 1 procent men ej 1,5 procent av rösterna
tilldelas ett mandat. För vaije ytterligare halvprocentsintervall upp till fyra
procent av rösterna tilldelas ett mandat, dock så att fasta valkretsmandat
och utjämningsmandat uppgår till högst sammanlagt sex mandat. Har
sådan valsedelsbeteckning erhållit sex eller flera fasta valkretsmandat
bortses från beteckningen vid fördelning av utjämningsmandat.

De återstående utjämningsmandaten fördelas mellan valsedelsbeteckningar
på minst fyra procent av rösterna i hela riket så, att fördelningen av
alla mandat i riksdagen, med undantag av de mandat som har tillfallit
valsedelsbeteckningar med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell
mot de i fördelningen deltagande beteckningarnas röstetal i hela
riket. Har valsedelsbeteckning vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten
erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen
i riksdagen för valsedelsbeteckningen, bortses vid fördelningen av
utjämningsmandaten från beteckningen och de fasta valkretsmandat den
har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan valsedelsbeteckningarna
tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan valsedelsbeteckningarna användes uddatalsmetoden
med första divisorn jämkad till 1,4, utom vid fördelning
enligt andra stycket.

9§

För vaije mandat som en valsedelsbeteckning erhållit utses en riksdagsledamot
samt ersättare för honom.