Motion till riksdagen
1987/88 :Ju706

av Marianne Karlsson (c)
om delgivning

Genom en reform för några år sedan överfördes på polismyndigheten
uppgiften att delge handlingar, varvid polismyndigheten har att utnämna
stämningsmän till erforderligt antal. Tidigare förordnades stämningsmän av
rätten och betalades genom arvode.

Då som nu gällde att stämningsmans intyg om delgivning gällde som (fullt)
bevis om delgivning. Då stämningsman utförde delgivning åt enskilda, gällde
samma bevisregel. Så är inte längre fallet, i det att delgivningslagen anger att
stämningsmans intyg bara gäller som fullt bevis om delgivningen skett i
tjänsten (24 §).

Det är fortfarande möjligt att vända sig till de numera av polisen anställda
stämningsmännen, när man behöver rent privat delge någon en handling,
t. ex. en uppsägning. Detta sker då som ett privat uppdrag, och man får
förstås betala vad det kostar. Denna tjänst är emellertid stundom oumbärlig,
när det gäller personer som söker undandra sig delgivning. Sådana personer
finns och bereder sina medmänniskor stora besvär.

Eftersom stämningsmans intyg inte längre gäller annat än om denne gjort
uppdrag i tjänsten, är det nödvändigt att leja två personer för ett dylikt
uppdrag. Man frågar sig varför det skall behöva vara på det viset, att en
person, vars skriftliga intyg har vitsord, när det sker i tjänsten, inte skall vara
lika betrodd, om han gör samma tjänst åt en privatperson. Desto underligare
framstår detta, som sådana personers intyg förut ansågs vara fullt bevis.

Orsaken till att man vid privat delgivning gärna vill vända sig till en
stämningsman är, dels att detta har den rätta solennitetskaraktären, så att
man kan bringa en motpart att självmant göra rätt för sig då han förstår att det
är allvar, dels att erfarna stämningsmän vet hur man gör, när man delger
ovilliga personer och kanske i det enskilda fallet rent av känner personen och
hans personliga vanor. I mindre samhällen kan det rent av hända att han vet
exakt var han skall hitta vederbörande.

Dessutom måste det anses vara ett allmänt intresse att det finns en
möjlighet för allmänheten att få en delgivning utförd på oklanderligt sätt, i
det att många tvister kan förebyggas eller förenklas.

Det enklaste sättet att rent lagtekniskt tillfredsställa motionens syfte torde
vara att i delgivningslagen infoga ett stadgande, att intyg utfärdat av
stämningsman även utom tjänsten gäller som fullt bevis att delgivning skett
på sätt som anges i av denne utfärdat intyg. Åtminstone för närvarande ser

jag ingen anledning att utfärda någon delgivningstaxa eller ens att föreskriva
någon skyldighet för stämningsmän att åta sig uppdrag från allmänheten,
eftersom erfarenheten visar att man redan nu kan få delgivningar utförda av
vederbörande personer, fastän med nuvarande regler anses behövas två
personer alldeles i onödan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär lagstiftning så att delgivning av
en enda stämningsman skall kunna anses laggill som fullt bevis, även
om delgivningen sker för privatpersons räkning.

Stockholm den 20 januari 1988

Mot. 1987/88
Ju706

Marianne Karlsson (c)