Motion till riksdagen
1987/88:Jo528

av Karl Erik Olsson m. fl. (c)
om livsmedels- och konsumentpolitiken

Inledning

Människor kräver bra mat till rimliga priser. Maten ska vara fräsch, smaklig
och nyttig. Allt fler ställer också högre krav på maten än tidigare. Dels beror
detta på att människorna blivit kunnigare som konsumenter. Dels finns
också orsakerna att söka i missförhållanden i livsmedelsindustrin och i
jordbruket.

Människornas intresse för bra mat är välkommet. Under de senaste decennierna
har kvalitén på maten tagits för självklar. Människor har valt att
höja sin levnadsstandard på andra sätt.

Samtidigt motverkades matintresset av ”slit och slängmentaliteten” som
var förhärskande under 1960-talet. Det dagliga brödet skulle intas enkelt,
gärna på stående fot.

Kosten och matlagning ansågs vara en fråga för de stora livsmedelsindustrierna
och för centralköken.

Även inom andra områden negligerades människornas behov av god
mat. Den medicinska forskningen koncentrerades på att finna botemedel
för redan uppkomna sjukdomstillstånd. Kostens betydelse för hälsan begränsades
till allmänna kostråd om matens sammansättning. Kunskapen
om de långsiktiga effekterna av en felaktig kost var — och är fortfarande —
bristfälliga hos en stor del av vårdpersonalen.

Parallellt med denna utveckling pågick ett arbete främst utanför de offentliga
institutionerna av enskilda debattörer som påpekade att människor
inte åt den mat som deras leverne fordrade. Matens sammansättning var
anpassad till det samhälle där merparten av människorna tvingades till
fysiskt tungt arbete. Här kom debatten om den skadliga potatisen, varningarna
mot fettet i nöt- och griskött m. m.

Livsmedelsproducenterna svarade på detta med en prissättning på produkterna
där en låg fetthalt favoriserades. Detta skedde t. ex. så att kött med
låg fetthalt premierades. De svenska konsumenternas väg mot grå fläskkotletter
hade inletts.

De små livsmedelsbutikerna med en personal som hade särskilda kunskaper
om mat och dess tillagning slogs ut av stormarknader vars konkurrensfördel
öppet angavs vara en minimal kundservice men ett lågt pris på
varorna.

Den förda jordbrukspolitiken utformades efter denna livsmedels- och Mot. 1987/88

konsumentpolitik. Kvalitetsaspekterna i produktionen begränsades till att Jo528

uppfylla de minimikrav som livsmedelslagstiftningen ställer. En storskalig
djurhållning eftersträvades uttalat av regeringen och jordbruksministern så
sent som i slutet på 1960-talet. De stora djurfabrikerna ansågs vara kvalitativt
överlägsna den småskaliga djuruppfödningen. Därtill kunde djurfabrikerna
genom s. k. effektivitetsvinster producera stora mängder av en produkt.

Effekterna av koncentrationspolitiken

De åtgärder som styrt livsmedelsproduktionen mot allt större enheter och
en allt mer ensidig produktion ifrågasätts idag av ett folkflertal.

Förespråkare för stordriftsfilosofin har hittills kunnat anföra till stöd för
sina uppfattningar att den fria detaljhandeln givit konsumenterna möjligheter
att välja mat. Dessa debattörer har dock inte i någon utsträckning
påtalat de brister som finns i nuvarande konsumentinformation. Trots detta
har landets konsumenter reagerat.

Olika branscher upplever ett allt större köpmotstånd. I vissa fall är köpmotståndet
riktat mot en produkt som sådan utan hänsynstagande till hur
produkten produceras. Detta gäller exempelvis griskött.

Ytterligare ett exempel på köpmotstånd kan anföras. Det gäller höns och
kyckling. Förekomsten av bakterier (campylobacter) i kyckling och höna
har, i kombination med den uppmärksamhet hanteringen av djuren i slakterierna
rönt, medfört ett kompakt köpmotstånd mot produkterna.

Numer har handeln också insett opinionens krav på bättre kvalitet på
livsmedel. Vi har därför ett utbud av s. k. sprättägg, gårdsgrisar m. m. till ett
något högre pris än de livsmedel som produceras på traditionellt vis.

Många gånger finns det ett aktivt intresse hos en enskild odlare att förädla
livsmedel i nära anslutning till produktionen. Regelsystemet är dock så
utformat att producentens och konsumentens intresse av en lokal livsmedelsproduktion
ofta inte kan tillgodoses. En lokal livsmedelsproduktion är
viktig av flera skäl. Det stärker konsumentinflytandet och möjliggör en
bättre insyn i och inflytande över livsmedlens produktion. Samtidigt ger det
producenten en nära kontakt med konsumenten. På så vis får producentledet
möjligheter till klara och tydliga marknadssignaler från konsumenten
vilket efterfrågats i jordbrukspolitiken som helhet.

De svenska livsmedlens kvalité

Trots den kritik som framförts mot de svenska livsmedlen är de vid en
internationell jämförelse av hög kvalité. Framför allt är de inhemskt producerade
produkterna säkrare ur ett antal aspekter.

Vi har ålagt de svenska odlarna ett antal restriktioner. Det gäller exempelvis
formerna för olika kemiska ämnens användning. Det gäller användningen
av mediciner i djurfoder. Det gäller också etiska restriktioner.

Generellt finns det därför fog för det provokativa påståendet att svensk 9

mat är säkrare och därmed av bättre kvalité för konsumenten än de importerade
livsmedlen.

Kvalitén på de importerade livsmedlen

Det finns därför anledning att studera de metoder som är tillåtna internationellt
men som inte accepteras i Sverige av de ovan angivna skälen:

Användningen av mediciner vid djuruppfödning

1. Antibiotika

Sedan den 1 juli 1985 är det förbjudet att använda antibiotika som en tillsats
till foder i Sverige. Skälet för detta var att antibiotika regelmässigt gavs till
alla djur i förebyggande syfte i de stora djurfabrikerna. Trots detta är det
fortfarande möjligt att ge antibiotika till en hel besättning i förebyggande
och lindrande syfte. Centerpartiet anser att detta krav bör skärpas. Djurhållningen
ska vara sådan att endast de djur som visar symptom på sjukdom
behandlas med mediciner. Internationellt är det dock fortfarande vanligt
med antibiotika i foder.

Detta är skadligt för människan av följande skäl. En kontinuerlig tillförsel
av antibiotika leder till att bakterierna utvecklar en motståndskraft mot
medlen. Detta medför att kött och andra livsmedel kan innehålla resistenta
bakteriestammar som kan angripa människan. Dessutom leder en kontinuerlig
konsumtion av kött och köttprodukter med antibiotikarester till en
ökad risk för människan att utveckla allergier mot antibiotika.

Antibiotika används ofta i djurhållningen internationellt — både som en
generell fodertillsats och efter särskild ordination. Konsumenterna får
ingen information i butikerna eller på restaurangerna om det kött de står i
begrepp att köpa innehåller antibiotika. För allergiska människor kan detta
vara ett svårt problem.

Internationellt används ett antal andra mediciner eller medicinliknande
preparat för att öka djurens tillväxt, öka vatteninnehållet i kött, lugna djuren
m. fl. skäl.

2. Sexualhormoner

Det är förbjudet att använda sexualhormoner som en tillväxtfrämjande
faktor i animalieproduktionen i Sverige. Även EG har numer beslutat att
förbjuda användningen av dessa preparat. Medlen får dock fortfarande
användas och används i England, Australien och Nya Zeeland.

Sverige importerar avsevärda mängder kött, främst bakdelskött från dessa
länder.

Hormonerna tillförs för att öka djurens tillväxt. 1 olika forskningsrapporter
har särskilt små barn visat sig vara känsliga för hormonrester i födan.

3. Sköldkörtelpreparat

Sköldkörtelpreparat, s. k. thyreostatika, används i humanmedicinen mot
struma. I djurproduktionen används medlet t. ex. i vissa EG-länder för att
öka djurens tillväxt vilket sker genom att tiden för födoupptaget i mat/
tarmkanalen förlängs. Dessutom blir djuren lugna. En bieffekt är att preparaten
leder till att djurkroppen tar upp mer vatten än normalt. Konsumenten
köper därmed en vara som innehåller en för hög vattenhalt.

4. Tranquilizers — dvs. neuroleptika och Beta-blockerare

Även dessa preparat används i humanmedicinen inom psykiatrin och inom
t. ex. hjärt- och lungsjukvård. Medlen leder till en ökad tillväxt hos djuren.
Därtill blir djuren lugna. Dessa medel får inte användas i Sverige men
nyttjas flitigt internationellt.

Eftersom medlen är tillåtna är det vanligt att medicinera djuren inför
transport till slakt.

Rester av dessa preparat återfinns vanligen i djurens inälvor efter slakt.

5. Arsenikpreparat

Även arsenikpreparat — vilka i höga doser är direkt livshotande för människor
och djur — används ibland i djurhållningen internationellt. Dessa
medel är vanebildande, dvs. dostoleransen höjs. Djuren mår dock bra av
preparaten och tillväxten ökar. Medlen anses också vara verksamma mot
infektioner, hudsjukdomar och motverkar diaréer hos djuren.
Arsenikpreparat kan påvisas flera veckor efter slakt.

6. Tungmetaller

Även tillförsel av tungmetaller ökar djurens tillväxt. Inte heller dessa medel
får användas i svensk djurhållning men används flitigt internationellt.

Tillförsel av zink- och kopparpreparat är därför inte ovanliga. Tungmetallen
zink är nästan alltid kopplad till cadmium, en för biologiskt material
mycket giftig metall. Cadmium är en kalciumantagonist, dvs. metallen
tränger ut och ersätter kalcium i ben och skelett. Metallen påverkar också
njurarna.

Sammanfattning

Sexualhormoner, sköldkörtelpreparat, neuroleptika, arsenikpreparat,
tungmetaller — allt detta är exempel på preparat som inte får användas i
Sverige. Orsakerna till att preparaten förbjudits i vårt land är de risker som
en användning av medlen för med sig för människorna och de krav på en
någorlunda etisk djurhållning som vi har i vårt land. Mot denna bakgrund
är det märkligt att importen av kött och köttkonserver inte omgärdas med
en noggrann kontroll.

Den svenska kontrollen av importerat kött och Mot. 1987/88

köttprodukter. Jo528

Den svenska kontrollen av kött och köttprodukter utförs av särskilda besiktningsveterinärer
när det gäller import av hela djurkroppar och styckade
köttdetaljer och av kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar när
det gäller import av köttkonserver.

Kontrollen avser främst förekomst av bakterier som t. ex. salmonella.

Hormonanalyser eller analyser för att påvisa tungmetaller, arsenik o. d.
förekommer, enligt uppgifter vi inhämtat, inte. Skälen härför har inte redovisats.

När det gäller kontrollen av köttkonserver och liknande produkter är
kontrollen än mer marginell och består av ett fåtal stickprov utförda av
kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar.

En orsak till den bristfälliga kontrollen kan vara analysmetodernas tillförlitlighet.
Ytterligare en förklaring kan vara att många av preparaten lättast
återfinns i djurens inälvor vilka inte importeras till landet.

Etik och djurhållning

Formerna för djurhålling avviker i många länder från de krav som vi i
Sverige ställer. När den svenska debatten kräver en inriktning av djurhållningen
som kan exemplifieras med krav om fribetande kor och förbud mot
burhöns är inriktningen i många andra länder den motsatta. 1 många länder
i Europa är det t. ex. tillåtet med uppfödningsmetoder som bestämt avvisats
i Sverige. Vissa av metoderna har avvisats av djurhänsyn, andra åter av
kvalitetsskäl.

Detta innebär inte att kraven på den inhemska djuruppfödningen ska
sättas lägre. Däremot är det självklart att konsumenterna har ett berättigat
intresse av att få information och kunskap om de skilda metoder som används
i djurhållningen.

Odling av spannmål, grönsaker m. m.

Även odlingen av spannmål, grönsaker, rotfrukter m. m. skiljer sig på väsentliga
punkter vid en jämförelse mellan Sverige och andra länder.

Internationellt betraktas en omfattande användning av handelsgödsel
som absolut nödvändig. Växtnäring tillförs också i sådana mängder att det
oundgängligen fordras intensiva insatser av bekämpningsmedel. Grogrunden
för skadliga mikroorganismer som svampar blir god. Ensidig och intensiv
växtodling kräver omfattande bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur.

Från en avskrift ur radioprogrammet Lantbruksnytt vilket sändes under
hösten 1987 framgår följande.

Normalt tillförs 200 kg. kväve per ha vid kornodling och mellan 250 till
300 kg. rent kväve per ha vid veteodling. Av denna mängd tillförs 100 kg.
rent kväve per ha som s. k. sengödsling dvs. i axgång för att höja proteinhalten
(vilket förbättrar bakningsegenskaperna). För att undvika liggsäd används
stråförkortningsmedel två till fem gånger under odlingssäsongen. 12

Dessutom tvingas de europeiska odlarna att använda bekämpningsmedel Mot. 1987/88

mot svamp upp till sex gånger under samma period. Kontrollen av rest- Jo528

mängder i spannmål av bekämpningsmedlen kan vara bristfällig.

Spannmålen lagras därefter under flera år i de s. k. interventionslagren
innan de säljs på export. För att motverka svamp- och mögelangrepp under
lagringen behandlas spannmålen med olika fosforpreparat. Fosfor är mycket
giftigt för människor.

Bevisligen har spannmål som behandlats och lagrats på detta sätt importerats
till Sverige. Eftersom spannmålen lagras orensad och importeras som
sådan omfattas denna import över huvud taget inte av den svenska livsmedelskontrollen.
Endast sådan spannmål som importeras som s. .k kvarnfärdig
vara är enligt lagstiftningen livsmedel. Kontrollen av spannmål utförs
av växtskyddsinspektionen och omfattar endast en besiktning av att spannmålen
inte innehåller vissa skadedjur.

Någon analys av om partiet innehåller rester av svampbekämpningsmedel
eller stråförkortningsmedel utförs alltså inte. Inte heller någon kontroll
för att undersöka om partiet behandlats med fosforpreparat under lagerhållningen
och om det finns rester av dessa preparat kvar.

Den spannmål som importeras till landet rensas därefter och mals till
mjöl som distribueras och försäljs till konsumenterna på sedvanligt sätt. Nu
åvilar kontrolluppgiften återigen kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar
som genom stickprovskontroller ute i butikerna analyserar mjölet
efter förekomst av t. ex. stråförkortningsmedel.

När de importerade partierna med hög proteinhalt blandas ut med inhemskt
producerad spannmål av lägre halt är det inte möjligt att avgöra
varifrån bekämpningsmedelsresterna härrör. Stickprovskontrollen kommer
också in först när livsmedlet (mjölet) nått detaljhandeln. Det är därför
inte heller möjligt att dra in ett parti mjöl med höga halter av restsubstanser.

Mot denna bakgrund är det inte förvånande att en analys ur ett antal mjölförpackningar
ger olika resultat.

Det beskrivna tillvägagångssättet leder till misstanken om att importörerna
medvetet kringgår den livsmedelskontroll vi har i landet. Det kryphål
som finns i lagstiftningen bör därför omgående täppas till. Spannmål som
importeras till landet för livsmedelsanvändning ska kontrolleras på samma
sätt som andra importerade livsmedel.

Ytterligare ett exempel på skillnaderna mellan inhemsk produktion och
internationell produktion av livsmedel kan illustreras av vitkål. I vissa länder
används upp till 14 olika kemiska bekämpningsmedel i vitkålsodlingarna
varav 10 inte används i vårt land. Vissa av preparaten är så giftiga att de
numer inte får användas förrän vitkålshuvudet knyter sig. Skälen härför är
att preparaten orsakade en omfattande fågeldöd därigenom att fåglarna
drack av förgiftat vatten i kålodlingarna.

Vitkål importeras till landet inte minst från Europa. Den svenska livsmedelskontrollen
för dessa importprodukter utförs av växtskyddsinspektionen
på statens livsmedelsverks uppdrag. Även för de i Sverige förbjudna
preparaten finns i vissa fall gränsvärden. Det är därmed möjligt att införa
vitkål till landet som innehåller restsubstanser av preparat som inte får
användas i vårt land på grund av sin giftighet. 13

Statens livsmedelsverks rapport om livsmedelskontrollen

Årligen redovisar statens livsmedelsverk (SLV) en redogörelse för den livsmedelskontroll
som verket svarat för under året. 1 denna rapport ingår
därmed inte den kontroll som kommunernas hälsoskyddsförvaltningar svarar
för och inte heller besiktningsveterinärernas arbete.

Rapporten omfattar därmed endast kontrollverksamheten för importerade
frukt och grönsaker. Av rapporten framgår att verket vid stickprovskontroller
funnit bekämpningsmedelsrester i ett antal partier.

Stickprovsverksamheten utgår från att partiet inte innehåller sådana
mängder av restsubstanser att det måste avvisas. I de fall detta påvisas har
SLV i praktiken ytterligt små möjligheter att förhindra att partiet sprids på
marknaden. När så sker förs den aktuella importören upp på en särskild
lista för s. k. riktad provtagning. Importören har därmed kännedom om den
mer intensiva och fullständiga kontroll som kommer att utföras på de partier
som därefter kommer till landet. Det är inte förvånande att den riktade
kontrollverksamheten ofta visar att partierna med marginal faller inom det
tillåtna området.

Informationen om verkets kontrollverksamhet redovisas i efterhand. Det
har förekommit att partier med upp till 1 000 % högre värden än de tillåtna
mängderna importerats utan att verket eller någon annan myndighet kunnat
förhindra spridning av partiet till konsumenterna.

Listan på produkter skulle kunna göras lång. Samma förhållanden som
råder för grönsaker gäller även för potatis, rotfrukter och för frukt. SLV
utför också kontroller av inhemskt producerade frukter och grönsaker. Inte
i något fall har verket vid dessa kontroller funnit så höga halter som i vissa
importerade partier. Till detta kommer att verket endast analyserar för vissa
preparat. Ett antal av analyserna utförs för medel som överhuvudtaget inte
är tillåtna i Sverige. Sammantaget medför detta att vi har fog för uppfattningen:
De svenska livsmedlen är säkrare för konsumenterna och har därmed
en bättre kvalitet.

Den rimliga slutsatsen är:
o Livsmedel som framställs med hjälp av bekämpningsmedel och fodertillsatser
som inte är tillåtna i Sverige ska inte importeras,
o Import av produkter som avses användas som livsmedel ska omfattas av
den svenska livsmedelskontrollen,
o Livsmedelskontrollen ska samordnas och omfatta de bekämpningsmedel
och fodertillsatser som används på den internationella marknaden.

0 Formerna för livsmedelskontroll ska förbättras med bl. a. möjligheter att
kvarhålla importpartier tills analysresultaten är kända.

Konsumenternas rätt till information

1 den svenska lagstiftningen finns ett antal lagar och regelverk som syftar till
att stärka konsumenternas ställning. En central förordning avser konsumentverkets
och konsumentombudsmannens arbetsuppgifter. Av verkets
instruktion (SFS 1984:942) framgår verkets åligganden. I 3 § 5:e stycket
åläggs verket "att utföra eller låta utföra undersökningar av olika varor,

tjänster och andra nyttigheter”. I samma paragraf 7:e stycket stadgas vidare Mot. 1987/88

att verket har ett myndighetsansvar för ”att informera konsumenterna om Jo528

för dem väsentliga fakta och förhållanden”.

Konsumentverket och dess generaldirektör (KO) har också utfört ett
stort antal provningar och undersökningar av viktiga varor för konsumenterna.
Dit hör exempelvis verkets omfattande provningsverksamhet för
hushållsapparater. Verket har likaså medverkat till att tillsammans med
olika branscher ta fram tvingande riktlinjer för konsumentinformation.

Här kan nämnas deklarationsplikten avseende textilvaror där såväl varans
innehåll som tillverkningsland ska anges.

Sammantaget har verkets arbete medfört att konsumenterna har tillgång
på bra och tillförlitlig information om ett stort antal varor.

Detta förhållande gäller dock inte livsmedelssektorn. Någon märkning
av ursprungsland förekommer inte. Inte heller någon tvingande deklaration
om varans innehåll.

Det svenska konsumentskyddet kan därför med fog sägas vara bättre när
det gäller alla andra varor än livsmedel. Informationsskyldigheten är därmed
större för varor som diskmaskiner och matberedare än för livsmedel.

När det gäller möbler har verket och möbelbranschen överenskommit
om en deklaration av möbler som bl. a. anger möbelns hållbarhet och dess
användningsområde. Det är dessutom självklart att det inte är så att en
köksstol måste deklareras som en köksstol och trädgårdsstol som en trädgårdsstol.

Inom livsmedelsområdet är förhållandena inte så enkla och rätlinjiga.

Där är en åsnebiff inte alltid en åsnebiff — den kan serveras som nötkött.

Livsmedelskontrollen åvilar som tidigare sagts statens livsmedelsverk.

Detta medför dock inte att konsumentverkets allmänna informationsskyldighet
gentemot konsumenterna så som den uttryckts i verkets instruktion
3 § 5 :e att-satsen är tillgodosedd. Satsen ålägger verket att informera konsumenterna
om för dem väsentliga fakta.

Enligt centerpartiet är det ett väsentligt faktum för en allergiker att få
information om att kött kan innehålla antibiotikarester. Det är ett viktigt
förhållande för konsumenterna att få information om att köttet endast bör
konsumeras efter upphettning. Vetskapen om att ett livsmedel kan innehålla
tungmetallrester liksom restsubstanser av sexualhormoner och sköldkörtelpreparat
är inte oväsentligt för människorna. Detta är väsentliga fakta
som det åligger konsumentverket att informera om.

Konsumentverket har också en skyldighet att utföra undersökningar av
varor, tjänster och andra nyttigheter. Detta sker enligt vår uppfattning i en
alltför ringa omfattning i i dag.

Konsumentverket bör därför utvidga sin verksamhet att i högre grad än
nu omfatta livsmedel såväl importerade sådana som inhemskt producerade.
För den enskilde konsumenten är kraven på kvalitet desamma oavsett
var livsmedlet producerats.

Konsumentverket bör därför åläggas att omgående påbörja ett konsumentinformerande
arbete avseenden följande insatser:
o Märkning av livsmedlet med ursprungsland. Detta torde kunna utformas

med märkningen av textilvaror som förebild. 15

o Information om livsmedlets innehåll. Denna informationsskyldighet bör Mot. 1987/88

omfatta såväl de varor som försäljs i detaljhandeln som de varor som Jo528

tillhandahålls på restauranger och andra näringsställen,
o Information om livsmedlets användningsområde och begränsningar härför.
Hit hör t. ex. information om rekommenderad tillagning.

Syftet med verksamheten är att ge konsumenterna valmöjligheter. Varje
konsument ska därmed ha tillgång till sådana uppgifter om varorna att de
kan göra ett fritt och självständigt val. Denna möjlighet förvägras konsumenterna
inom livsmedelsområdet i dag.

Det eviga äpplet

Allt fler livsmedel bestrålas. Hållbarheten blir därmed obegränsad. Det
evigt frestande äpplet är en realitet. Vi måste räkna med att det årligen till
landet förs in ett stort antal produkter i avsevärda kvantiteter som bestrålats.

Bestrålning med Cs I 37 är en vanlig konserveringsmetod i många länder.

Det finns enligt centerpartiet flera skäl att avstå från bestrålning och inte
heller tillåta att livsmedel som behandlats enligt metoden importeras. Tanken
om bestrålning strider mot livsmedelspolitikens övergripande mål om
friska, färska och fräscha livsmedel.

Människan är en biologisk varelse som behöver biologiskt levande föda.

Bestrålad mat är död mat. Den är skenbart oförändrad i förhållande till den
färska produkten. Den förändras i princip inte över tiden. Detta är det
förrädiska med metoden.

Vi vet att produkten påverkas av bestrålning. Viktiga naturliga enzymer
och vitaminer förstörs. Födoämnets proteiner förändras — men maten ser
likadan ut. Däremot vet vi ännu inte om människan riskerar att skadas efter
att ha konsumerat bestrålade livsmedel under lång tid.

Slutsatsen måste vara:
o Bestrålad mat är onaturlig mat. Därför ska bestrålning som konserveringsmetod
förbjudas såväl vad avser inhemska produkter som för importerade
livsmedel.

Märkning — en nödvändig garanti

Alla livsmedel bör datummärkas. Detta bör gälla såväl de livsmedel som
säljs förpackade som de som försäljs i lösvikt. Det är fullt möjligt att informera
konsumenterna om t. ex. plockningsdag för frukt och om skördedag
för grönsaker.

En märkning med tillverkningsdag, skördedag eller förpackningsdag är
också ett sätt att motverka möjligheterna att införa bestrålade livsmedel i
landet. Även av detta skäl är datummärkning nödvändig.

Konsumenterna bör också få information om vem som tillverkat ett visst
livsmedel. En stor svensk grönsaksdistributör har redan på eget initiativ
genomfört detta. Märkning av tillverkare eller odlare används också internationellt.
Det är viktigt att genomföra en märkning av livsmedel också
med dessa uppgifter. 16

Inhemsk frukt och grönsaker bör också märkas så att konsumenterna får Mot. 1987/88
informationer om tillverkaren. Odlare och tillverkare kommer på detta sätt Jo528
att få tydligare signaler från marknaden och konsumenterna om vilka varor
som är tillfredsställande och om vilka kvalitetskrav konsumenterna ställer.

För de importerade varorna har kravet om tillverkarmärkning också
andra fördelar. En sådan märkning medger en selektiv importkontroll därigenom
att envar odlare/tillverkare kan kontrolleras. I det fall kontrollen
visar oacceptabelt höga värden kan det fortsatta kontrollarbetet riktas särskilt
mot dessa odlare/tillverkare. Reglerna för märkning av livsmedel som
saluförs i Sverige bör därför kompletteras med

o datummärkning avseende plockningsdag, skördedag eller förpackningsdag,

o märkning av tillverkare/odlare.

Folkhälsomålet — en livsviktig fråga

Under den senaste tiden har olika forskningsrön visat att kostens betydelse
för en god hälsa underskattats. Allt fler sjukdomstillstånd kan orsakas av en
felaktig kost. Här är det viktigt att poängtera att kosten naturligtvis ensamt
leder till sjukdomen. 1 kombination med andra faktorer kan dock kosten
vara det avgörande för hälsa eller sjukdom. Den förebyggande medicinen
måste därför i ökad utsträckning inriktas på att belysa bl. a. kostens betydelse
för hälsa.

Fortfarande är kunskaperna om kostens betydelse ofullständigt kända.

Redan nu vet vi dock att valet av råvaror liksom metoderna för tillagning av
maten påverkar hälsoriskerna.

Det är därför viktigt att informera och utbilda konsumenterna om lämpliga
metoder och råvaruval. En sådan verksamhet är en grannlaga uppgift.

Informationen måste därför vara sakligt underbyggd och syfta till att även
ge människor valmöjligheter. En ökad kunskap i dessa frågor är angelägen
också därför att en allt större del av födointaget sker utanför hemmet. Människor
måste därför ha kunskaper nog att kunna ifrågasätta och kräva en
näringsriktig och hälsosam mat oavsett om den tillagas i hemmen eller inte.

Konsumentutbildningen i skolan är ett särskilt viktigt område. Goda
matvanor grundläggs i unga år. Barnen och ungdomarna måste därför få
möjligheter att grundlägga dessa även i skolan. Konsumentutbildningen får
inte hänvisas till enbart de timmar som avsätts för verksamheten i läroplanen.
En stor del av denna bör bedrivas dagligen därigenom att skolluncherna
utnyttjas som ett utbildningstillfälle.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförs hemställer vi

1. att riksdagen av regeringen begär en översyn av regleringen rörande
livsmedelshantering m. m. i syfte att underlätta möjligheterna
till lokal livsmedelsproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om antibiotikainblandningen i foder, 17

3. att riksdagen beslutar att import av livsmedel som produceras på Mot. 1987/88

ett i Sverige förbjudet sätt inte skall tillåtas, Jo528

4. att riksdagen beslutar att import av produkter som avses användas
som livsmedel skall omfattas av livsmedelskontrollen,

5. att riksdagen av regeringen begär förslag till en utvidgning av
livsmedelskontroll till att omfatta alla de bekämpningsmedel och
fodertillsatser som används och som kan tänkas ha använts i importerade
livsmedel,

6. att riksdagen av regeringen begär förslag om effektiviseringar av
livsmedelskontrollen,

7. att riksdagen av regeringen begär insatser så att märkning av
livsmedlens ursprungsland införs,

8. att riksdagen av regeringen begär förslag om en förbättrad information
om livsmedel såsom i motionen anförs,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumentverkets ansvar och insatser avseende
information om livsmedlens användningsområde m. m. ']

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestrålad
mat inte får produceras, införas eller försäljas i Sverige,

10. att riksdagen av regeringen begär förslag om datummärkning
av livsmedel så som i motionen anförts,

11. att riksdagen av regeringen begär förslag om producent- och
tillverkarmärkning av livsmedel,

[att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumentutbildning i skolan,2]

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i övrigt i motionen anförts om inriktningen av konsument-
och livsmedelspolitiken.

Stockholm den 26 januari 1988
Karl Erik Olsson (c)

Kerstin Göthberg (c) Lennart Brunander (c)

Berti! Jonasson (c) Karl-Anders Petersson (c)

' 1987/1988: L728
! 1987/88: Ub399

18