Motion till riksdagen

1987/88:Jo508

av Margareta Andrén (fp)
om kvalitetskraven på utländska livsmedel

i

Mot.
1987/88
Jo508 —512

Vid en nyligen företagen SIFO-undersökning konstaterades att tre fjärdedelar
av de tillfrågade föredrog svensk mat framför utländsk. De uppgav
också att de skulle göra detta även om den svenska maten skulle vara något
dyrare än den importerade. Slakteriförbundet kommer under 1988 att på
sina förpackningar tala om att innehållet är svenska produkter. Tydligt är
att mat från Sveriges bönder uppfattas som bra mat.

En orsak till att man föredrar svensk mat är vetskapen om en effektiv
kontroll av både produktionen och distributionen av livsmedlen. Enligt
beslut skall svenska konsumenter skyddas mot otjänliga matvaror och
olämplig livsmedelshantering. I Sverige är det dessutom förbjudet att sälja
mat som bestrålats med radioaktiva ämnen för att hållbarheten skall öka. På
grund av en lucka i lagen gäller dock inte detta importerad mat som därför i
stor utsträckning kan vara bestrålad. För närvarande krävs endast ett intyg
från ursprungslandet på att t. ex. kött är "tjänligt som människoföda".

Ett annat exempel på ett inkonsekvent handlande är förbudet mot stråförkortningsmedel
i Sverige samtidigt som vi importerar brödsäd från länder.
där det inte finns ett sådant förbud.

Det är därför angeläget att vi ställer samma krav på all mat oberoende av
om den producerats i vårt eget land eller i andra länder. Den lucka som nu
finns i lagen bör därför täppas till. Det borde också vara naturligt att de
nordiska länderna hade likartade kvalitetskrav när det gäller produktion
och import av livsmedel. Sverige borde därför aktivt söka påverka övriga
nordiska länder så att de bl. a. inte tillåter försäljning av bestrålade livsme

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall ställa samma krav på importerade
livsmedel som på svenska.

Stockholm den 19 januari 1988
Margareta Andrén (fp)

del.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo508— 5I2