Motion till riksdagen
1987/88:Jo507

av Anna Wohlin-Andersson och Kersti Johansson (c)
om kvalitetskraven på importerade livsmedel, m. m.

Tre av fyra svenskar är beredda att betala mer för maten om de vet att den är
producerad av svenska bönder. Det visar en undersökning som SI FO gjort.

SIFO har frågat drygt 1 000 svenskar om deras inställning till svenskproducerad
mat. 72 procent av de tillfrågade svarade att de är beredda att
betala mer för ”blå-gul” mat. Fler kvinnor än män ansåg det vara värt att
lägga mer pengar på mat från svenska bönder. Det är ingen större skillnad
mellan borgerliga och socialistiska sympatisörer i inställning til vad den
svenskproducerade maten får kosta. 70 procent av socialisterna och 77 procent
av de borgerliga var beredda att betala mer.

Dessa siffror är intressanta ur flera synpunkter. En ökad konsumtion av
svenskproducerad mat skulle vara till stor fördel för
att förbättra Sveriges handelsbalans
att behålla ett livskraftigt svenskt lantbruk
att stärka den svenska trädgårdsnäringen
att ge svenskarna livsmedelsråvaror av bättre kvalitet.

Vi vill ge några förklaringar till det sista påståendet.

Genom en effektiv kontroll både i produktion och distribution skall enligt
beslut svenska konsumenter skyddas mot otjänliga matvaror och orenligheter
i livsmedelshanteringen. Däremot är möjligheterna att kontrollera
produktionen i de länder vi importerar från mycket begränsade. Det gör att
vi i många fall får lita till stickprovstagningar och/eller garantier från exportlandet.

När det gäller kött exporterar vi mer framdelskött än de dyrare bakpartierna.
Det beror på att det i Sverige finns ett köpmotstånd mot kött som
kräver mer omtanke och tid att laga till. Vad begär då Sverige för garanti när
det gäller importerat kött? Jo, ett intyg från ursprungslandet att köttet är
”tjänligt som människoföda”. Svenska konsumenter borde ställa högre
krav än så även på importerat kött!

Inom den svenska köttproduktionen har vi krav på att antibiotika och
kemoterapeutika inte får användas i tillväxtfrämjande syfte. Motivet är att
tillgodose konsumenternas krav på säkra livsmedel av högsta kvalitet. Hur
finner man, eller hur mäter man, om förbjudna ämnen finns i importerat
kött? Svaret är att detta är näst intill omöjligt, eftersom dessa främmande
ämnen enklast hittas i inälvorna i hela djur. Det mesta av det kött vi importerar
förs in styckat och utan inälvor.

Ta sedan trädgårdsnäringens produkter: grönsaker, bär och frukt. Vid
växtskyddsavdelningen på Ultuna tar man regelbundet stora mängder prov
på svenska och importerade trädgårdsprodukter. Mellan 1981 och 1984 tog
man 15 000 prov. Det visade sig att av de svenska varorna var det 0,3 % som
hade för hög halt av bekämpningsmedel. I de importerade var det 12 gånger
så många, nämligen 4 %. I de svenska varorna fann man rester av 33 medel,
varav 4 nu är förbjudna men ibland finns kvar i jorden. I de utländska
frukterna och grönsakerna fann man rester av 61 medel, varav 23 är förbjudna
i Sverige. Det är också viktigt att lägga märke till att det man hittar i
svenska produkkter nästan alltid är ogräsbekämpningsmedel medan det i
de importerade är mycket insektsgifter. De senare är avgjort farligast men
används nästan aldrig hos oss.

Det förs en debatt om bestrålade livsmedel. I Sverige är detta en förbjuden
metod. I andra länder, som vi importerar livsmedel från, används metoden.
Inga mätinstrument finns i dag som kan upptäcka om maten blivit
bestrålad. Därmed finns alltid risken att vi blir lurade att köpa bestrålad
importerad mat.

Hemställan

Med anledning av ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att Sverige skall ställa samma krav på
importerade livsmedel som på svenska,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ursprungsmärkning
av i Sverige försålda livsmedel.

Stockholm den 18 januaari 1988

Anna Wohlin-Andersson (c) Kersti Johansson (c)

Mot. 1987/88
Jo507

13

Svenskt Tryck Stockholm 1988