Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo243

av Ingvar Eriksson m. fl. (m)
om jordbruket och miljön

Jordbruket och odlingslandskapet uppfattas som och är i allmänhet en
positiv faktor för miljön. Att utnyttja naturens och markens produktionsförmåga
är en grundläggande nödvändighet för mänsklig överlevnad och utveckling.
Vi hävdar att det går att bruka och vårda men också att bruka och
bevara markens produktionsförmåga. Vårt jord- och skogsbruk är det bästa
exemplet på det förhållandet. Våra glesbygder ger tack vare ett aktivt
lantbruk en levande landsbygd med rika skönhetsupplevelser.

Jord- och skogsbruk med kunniga och ansvarsmedvetna lantbrukare är
inte ett miljöhot utan en stor tillgång i arbetet för en levande och rik miljö.
Även bland lantbrukarna råder en stark och ökad medvetenhet kring miljöfrågorna.
Det är viktigt att målmedvetet arbeta vidare för att minska och
eliminera jordbrukets miljöproblem. Genom ökad noggrannhet i gödselhanteringen
kan detta ske. Mängden gödsel kan allt bättre anpassas till
grödans behov av växtnäring. Samma förhållande gäller också för växtskyddsmedel
då man försöker förbättra tekniken och rådgivningen för att
inte riskera användning på felaktigt sätt. Rådgivning som baseras på senaste
forskningsrön, försöks- och markanalyser kan lägga en än bättre grund för
en god odling. Förändringar, på grund av miljöskäl, som framöver eventuellt
bör ske i jordbruket och jordbrukspolitiken måste baseras på kunskap,
erfarenhet och fakta.

Att bruka och odla mark innebär emellertid risk för vissa förluster av
växtnäringsämnen. Läckage från jordbruksmark kan aldrig helt elimineras.
Under de tider på året då marken inte är beväxt är risken för växtnäringsläckage
till vattendrag och sjöar som störst.

Mycket intressant kunskap om dessa förhållanden håller på att byggas
upp kring erfarenheterna av de s. k. Mellbyförsöken på Laholmsslätten.

Mellbyförsöken är nu inne på sitt 4:e slutförda resultatår.

Prov på dräneringsvattnet från omfattande provytor tas två gånger i
månaden i mån av avrinning. Vid intensiv avrinning är provtagningen
tätare. Dräneringsvattnet analyseras på ammoniumnitrat och totalkväve.
Förutom detta tas analyser också på fosfor, total fosfor samt kalium.

Variationen på avrinningsstorleken från marken och tidpunkten på densamma
är stor.

Bild 1. Medelavrinning Mellby

Mot. 1987/88

Jo243

mm avrinning

MEDELAVRINNING MELLBY

•3-3^ ät''? " S-o o ?
3 3.5.3. 'H ~ ? " =?

1984

3“ 3ctE K g. = £
3 =.£. 3. --to 'H - S "

1985

i?T3.g 3 « 2.3 g

1 =■ 3 a.iä. 3. =VB •o - < «

1986

1987

Bild 2. Utlakning Mellby

WTUKMHG MELLBY

fZLZ

5*1 I Handtlagödaal, normal giva
Vy / Aj A 68~1 Stallgödaal. halv giva, tidig hdat

/\ *51 Ogöda lat

0'w-« i—liw

1*87

/ / /

~7~T

811 Stg., hal giva, tidig höat

ttt-| Stg., dubbal giva,

i-2-1 tidig höat

.«/ s / /zzx.

68 | Stallgödaal. hal giva, aan höat

*61 Stallgödaal, hal giva, vår

44 /l|Bi Stallgödaal, hal giva, vår, fånggröda

hilakhing

10 20 30 80 JO 60

70 80 *0 100 110 kg SOj-N/ha

Streckad stapel skall här illustrera resultatet från 1984/85. Streckad stapel + ofylld
stapel symboliserar 1986 samt vertikal linje meddelar 1987 års resultat.

Bild 3. Kvävets förändringar under ett år i marken vid stråsädodling Mot. 1987/88

Jo243

JOO^Min-M (kg/hi)

Gedikog Gridara N-uppUgn

«0

frviwmvl .

i •

' vnMimri.
-v^-wbMring

Min-N:s principiella förändringar under ett år med stråsäd. (Brink 1982).

Resultaten av Mellbyförsöken kan sammanfattas i följande punkter:

1. att kunna komma ned till noll i kväveläckage är omöjligt då mineraliseringen
från markens eget förråd är en stor leverantör av kväve,

2. att läckaget endast undantagsvis torde ske under vegetationsperioden,

3. att läckaget från ickegödslad men odlad mark är nästan lika stor som
från normalgödslad mark (handelsgödsel),

4. att någon minskning av kväveläckaget genom minskning av kvävegivan
från optimum knappast kan erhållas,

5. att handelsgödselanvändningen inte är det stora problemet, då den helt
övervägande sprids under vegetationsperioden. Läckaget är då normalt
mycket lågt,

6. att stallgödselspridning i stora mängder per hektar ger ökade risker för
utlakning framför allt vid tidig höstspridning,

7. att spridning vid olika tidpunkter ger olika utlakningsrisker,

8. att det går att minska problemen och minska läckaget genom utökad
gödsellagring, bättre odlingsteknik, bättre spridarutrustning för stallgödsel,
ökad vårspridning samt förbättrad rådgivning,

9. att höstspridning av stallgödsel utan efterföljande sådd av höstgröda ger
stora utlakningsförluster och

10. att storleken av utlakningen bestäms av koncentrationen av nitrat i
markvattnet och avrinningsstorleken.

Tabell. Kvävegödselförbrukningen beräknad per hektar åkermark

	1975	1982	Förändring 1975-1982
Sverige	86	84	- 2
Danmark	127	147	+ 20
Norge	124	136	+ 12
Finland	75	92	+ 17
Belgien	208	237	+ 29
Holland	533	530	- 3
Storbritannien	152	224	+ 72
Västtyskland	152	196	+ 44
Irland	123	305	+ 182

Källa: SCB Miljövärden 1985.

Bild 4. Handelsgödselanvändningen per hektar i jordbruk i Sverige

Genomsnitt för hela landet

kg/ha

Kalium

Kväve

Fosfor

1986/87

1976/77

1946/47

1956/57

1966/67

Moderata samlingspartiet anser det viktigt att anpassa gödselmängden till
befintlig spridningsareal och spridning vid lämpliga årstider.

Vi föreslår

att staten skall bidra till byggande av större gödselvårdsanläggningar.
Finansiering kan ske genom de medel som hittills inkommit från ”gödselskatten”,

att godkännande sker av spridningsavtal för gödsel på annans mark då
egen eller arrenderad mark är otillräcklig. Gäller vid enheter som redan
godkänts för viss storlek på djurhållningen,

att vid framtida ny-, till- eller ombyggnad inom animalieproduktionen
anpassning av djurhållningen sker till brukningsenhetens befintliga
spridningsarealer.

Mot. 1987/88

Jo243

Trots det anförda måste en satsning på ytterligare kunskapsuppbyggnad
ske. Den bör framöver kunna ge än bättre underlag för rekommendationer
om gödselmängder, spridningstidpunkt, läckagerisker etc. Spridning av
slam från reningsverk på åkermark har under senare år på goda grunder
starkt ifrågasatts. Slam från tätorter med obetydlig industri är i allmänhet
ett gott gödselmedel medan slam från tätorter med stor industriverksamhet
kan innehålla betydande mängder med skadliga ämnen. Skärpta regler för
användning på åkermark måste komma till stånd och i fall där slammet
innehåller ämnen som skadar mark och grödor måste spridningen stoppas
helt.

Bekämpningsmedelsrester i vattendrag kan bero på olyckshändelser i
samband med påfyllning av lantbrukssprutor, felaktig sprutrengöring eller
vindavdrift vid besprutning. Fyllning av lantbrukssprutor direkt från sjöar,
vattendrag och brunnar bör förbjudas.

Plantering av skog i närheten av sjöar och vattendrag bör stimuleras. Ofta
förekommer där svårbrukade arealer med risk för dubbelgödsling och dubbelbesprutning.
För att minska skador på miljön vore därför skogsplantering
en bra åtgärd.

Tungmetallen kadmium i spannmål har ökat. Kadmium i gödselmedel
och slam måste minska. Samma gäller för det luftburna kadmium som
bildas vid förbränning. Svensktillverkade gödselmedel med låga eller inga
kadmiumhalter finns emellertid i dag att tillgå och bör därför användas.

Friska och starka grödor erhålles genom en allsidig och väl avvägd
tillförsel av växtnäringsämnen och ett behovsanpassat växtskydd. Brist av
ett ämne i marken eller angrepp av växtsjukdom eller insekter kan få
förödande konsekvenser för miljön och livsmedelsk vali teten. En drabbad
gröda tar ej upp näring på normalt sätt och då kan i marken frigjorda ämnen
genom läckage komma att skada miljön. Sjuka och skadade växter kan
innehålla naturligt alstrade farliga gifter som kan överföras till våra livsmedel.

Livsmedelskontrollen är mycket viktig. Det måste ur såväl producentsom
konsumentsynpunkt ställas samma höga krav på livsmedel oavsett om
de producerats i Sverige eller utomlands. Konkurrens på lika villkor länder
emellan måste även gälla livsmedelsproduktionen i miljöperspektivet: odlingsmetoder,
lagringsbehandling, färskhet m. m.

Hemställan

Med anledning av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulanser för
byggande av större och bättre gödselvårdsanläggningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arealanpassad djurproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att erfarenheterna från Mellbyförsöken används
för ytterligare kunskapsuppbyggnad och breddad rådgivning,

Mot. 1987/88

Jo243

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av rådgivning och rekommendation om
gödselmängden och spridningstidpunkt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skärpta regler för spridning av slam
på åkermark,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skogsplantering i närheten av sjöar och vattendrag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot påfyllning
av lantbrukssprutor direkt ur sjöar, vattendrag och brunnar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om neutralitet vad gäller produktionen mellan inhemska
och importerade livsmedel.

Stockholm den 25 januari 1988

Ingvar Eriksson (m)

Sven Eric Lorentzon (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Arne Svensson (m) Sven Munke (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1987/88

Jo243