Motion till riksdagen
1987/88:JolO

av Karl Erik Olsson m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:128 om

miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

Jordbruket en oanvänd miljöresurs

Den svenska åkermarken är en tillgång som, om den sköts rätt, år efter år
kan producera nyttigheter för människan. Mark som är brukningsvärd skall
därför odlas med livsmedelsgrödor eller med grödor som ger andra produkter.

När livsmedelskommitténs på sin tid och sedan den s. k. intensitetsgruppens
arbeten - med förslag om en nedläggning av mellan 300000 och
900000 ha åker kom, avvisades denna av centerpartiet. Enligt vår mening
leder dessa förslag till ett bestående beroende av högintensiva brukningsmetoder
och att kvarvarande åkermark helt kommer att krävas för att svara
mot det inhemska behovet av livsmedel. Vi ansåg då som nu att sårbarheten
i samhället därigenom skulle komma att öka. En tillräcklig livsmedelsproduktion
i landet i tider av kris eller avspärrning kan då inte garanteras. Skogen
kommer att återerövra ytterligare mark och det öppna svenska landskapet
kommer i stora delar av landet att försvinna. Arbetet för ett resurssnålt
samhälle, där en stor del av produktionen baseras på ständigt
förnybara råvaror från bl. a. jordbruket skulle därmed inte vara möjligt.
Detta har vi tidigare tagit upp i vår partimotion om jordbrukets framtid
(1987/88:Jo234).

Vi anser att all brukningsvärd åkermark skall brukas och användas för att
minska användningen av ej förnybara råvaror. Den del av åkermarken som
inte krävs för livsmedelsproduktion skall användas för att till exempel producera
råvaror till industrin. Ett väl fungerande jordbruk i alla delar av landet
skall vara ett mål för jordbrukspolitiken. Det är angeläget att Norrlandsjordbruket
bevaras i minst nuvarande omfattning. Detta inte minst av
beredskapsmässiga skäl.

Riksdagen bör därför uttala att all brukningsvärd åkermark ska bevaras.

Jordbruket måste ta sitt ansvar för den del av miljöproblemen som man
bidrar till. Minskad användning av kemikalieprodukter i jordbruket är ett
mål för att minska jordbrukets negativa miljöeffekter.

Användningen av kemikalier och handelsgödsel inom jordbruket kan enligt
vår mening avgiftsbelastas med miljöavgifter. Dessa avgifter skall sedan
gå tillbaka till jordbruket i form av stöd till miljöförbättrande åtgärder, ny
teknik, omställningsstöd för nya grödor och ett stöd för avsättning av nya
produkter.

Växtföljder på åkermarken och spridningen av stallgödsel har fått en allt Mot. 1987/88

större betydelse för växtnäringsläckage från det svenska jordbruket. Be- JolO

tydelsen av en koppling mellan växtodling och djurhållning måste betonas.

Stallgödsel skall utnyttjas som en resurs och inte ses som ett kvittblivningsproblem.
En effektivare stallgödselanvändning ger också ett minskat behov
av handelsgödsel och därigenom minskar den totala användningen av kväve
och därmed också risken för växtnäringsläckage.

Det moderna jordbruket medför också att många speciella naturtyper
försvinner ur vår landskapsbild. Detta har också en negativ inverkan på
växt- och djurliv.

Landskapet måste hållas öppet och med de naturliga variationer som
egentligen skall förekomma. Därför bör de målsättningar som satts upp för
jordbruket kompletteras med en målsättning för miljön. Vi kommer i vår
motion om miljön att framlägga våra synpunkter hur övriga delar av samhället
skall minska sina utsläpp i naturen.

Jordbruket kan, om det bara ges möjlighet, hjälpa till att lösa andra
miljöproblem i andra delar av samhället. En ökad användning av alternativa
grödor skulle kunna ge råvaror som kan ersätta delar av importen av drivmedel,
delvis ersätta importen av kol och olja genom en produktion av
energigrödor och leverera råvaror till massaindustrin och den kemiska industrin.
Alla dessa delar tillsammans skulle få positiva effekter både för miljön
och för jordbruksnäringen.

Med en utveckling av ny teknik för nya grödor skulle jordbruket få en
ökad betydelse i samhället även i framtiden.

Jordbrukets andel av näringsutlakningen till kustvatten och
hav

Enligt statistik från IVL 1988 så uppgick den totala belastningen av egentliga
Östersjön till 850000 ton N respektive 54 000 ton P. Nederbörden direkt
på havsytan bidrar med 220000 ton N (26%) och 28000 P (7%). Belastningen
från Sverige har beräknats till 28 ton N och 1100 ton P. Detta
skulle då motsvara ca 3 % respektive 2 % av totalbelastningen. I regeringens
aktionsplan mot havsföroreningar föreslås åtgärder som kan minska kvävebelastningen
från det svenska jordbruket med 20%. Denna minskning kan
enligt IVL ej förväntas påverka den storskaliga föroreningssituationen.

Fosforutsläppen från tvätt och diskmedel är ett problem som är av stor
betydelse för jordbruket men framförallt för hushållen. Det är av stor vikt
att åtgärder sätts in för att få fram nya typer av tvätt- och diskmedel som innehåller
mindre fosfor.

Jordbrukets andel av näringssalttillförseln via vattendrag är oklar. Att en
betydande del kommer från denna näring står relativt klart. En minskning
av jordbrukets andel är nödvändig. Åtgärderna att få ner andelen kan vara
många, se nedan om fånggrödor och stallgödselhantering.

1 **Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo6-13

Användning av avgifterna från bekämpningsmedel och Mot. 1987/88

handelsgödsel JolO

Inom jordbruket finns redan miljöavgifter. Sådana bör enligt centerpartiets
mening även införas för industrin. Mer om miljöavgifter för industrin kommer
att redovisas i vår motion om miljön.

Målsättningen med avgiften för jordbruket har varit dels att minska användningen
av handelsgödsel och bekämpningsmedel, dels att avgifterna
skulle komma jordbruket till del för miljöförbättrande åtgärder och för att
underlätta en övergång till en mera miljövänlig produktion. Propositionen
föreslår en höjning med 100 % av de nu existerande avgifterna. Centerpartiet
kan acceptera denna metod som ett sätt att minska kemikalieanvändningen
inom jordbruket under förutsättning att alla de pengar som betalas
in kommer jordbruket till del.

Ny teknik

Delar av den avgift som betalas in bör enligt vår mening gå till utveckling av
ny teknik. Det handlar då om teknik för att förbättra exempelvis spridning
av stallgödsel. Spridningsmängd och spridning vid rätt tidpunkt av året är
två viktiga komponenter för att minska läckage av växtnäring. Viktiga
hjälpmedel är t. ex. bra kemiska analysmetoder och bra rutiner att tillämpa
analysresultaten. Det är angeläget med ytterligare utveckling av denna teknik
och här finns behov av ökade resurser. Det handlar också om teknik för
att utveckla skördesätt för nya grödor. Vid en omställning till alternativa
grödor är denna teknikutveckling nödvändig.

Centerpartiet föreslår ett årligt anslag till ny teknik som skulle verka så
att det sker en satsning på olika projekt under ett antal år.

Ett exempel skulle vara att anslå medel för teknisk utveckling för hantering
av fibergrödor.

Vi föreslår att 15 milj. kr. årligen används i detta syfte. Dessa pengar skall
utgå ifrån de medel som inkommer från avgifterna från handelsgödsel och
bekämpningsmedel.

En utvecklad teknik för fibergrödor ger självklara positiva sidoeffekter.
Om man har delar av åkerarealen bevuxen med gröna grödor, vallväxter,
minskar läckaget från dessa jordar och samtidigt förbättras växtföljden. Avkastningen
skulle då öka de övriga åren i växtföljden. Ett resultat av bättre
jordstruktur.

Detta resonemang har även accepterats av regeringen, men i propositionen
anslås inga medel för denna typ av teknisk utveckling.

Intensitetsnivån inom jordbruket

Propositionen talar på flera ställen om att en intensitetsminskning som en
förutsättning för att minska jorbrukets negativa inverkan på miljön. Enligt
vår syn är detta inte hela sanningen.

Att minska den överoptimala gödslingen är naturligtvis ett mål, men det

ta får ej kopplas samman med att det automatiskt skulle ge en intensitets- Mot. 1987/88

minskning. Man säger vidare i propositionen att den s.k. intensitetsut- JolO

redningen kom fram till att jordbruket i vissa avseenden har påtagligt negativa
effekter på miljön och att dessa effekter har samband med
produktionens struktur och intensitet. Vad vi kan se så fanns det inga direkta
bevis enligt utredningen för att intensiteten skulle spela så stor roll i sambandet
mellan miljö och jordbruk.

En bidragande orsak sades i utredningen vara växtföljd och odlingsmetoder.
Det är inom detta område som vi anser att de största vinsterna kan göras
för miljön och för att minska jordbrukets negativa miljöeffekter.

Enligt vår mening skall man utöka odlingen av alternativa grödor och
vallväxter. Detta ger bevisligen ett minskat läckage. Vad som skiljer sig mellan
propositionen och vårt förslag är att man i regeringens förslag helt inriktar
sig på att öka odlingen av vall. Svagheten i detta förslag är att det nu
inte finns en naturlig avsättningsmarknad för en ökad produktion av vallväxter
i Sverge.

Fånggrödor och alternativ produktion

I propositionen behandlas åtgärder för att öka andelen bevuxen mark. Att
hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är den viktigaste
åtgärden för att minska ett växtnäringsläckage. En ökning av vallodlingen
och andelen höstsådda grödor samt insådd av fånggrödor är tre av
möjligheterna.

En ökad produktion av höstsådd spannmål för foderproduktion och en
högre användning av vall som kreatursfoder är två viktiga faktorer som måste
stimuleras. Fånggrödor eller mellangrödor ger i dag ingen ekonomisk
lönsamhet för jordbruket men minskar kväveläckage. För jordbruket inom
sockerbetsområden är det av vikt att man som i Danmark inräknar sockerbetor
i bevuxen åkermark, detta då sockerbetor har en stor upptagningsförmåga
av växtnäring och är en gröda som skördas sent under året. För att nå
ett resultat som är bra för jordbruket och för miljön måste det skapas avsättningsmöjligheter
bl. a. för alternativa vallgrödor. Här finns exempel på
fibergrödor som ett realistiskt alternativ: luzern, lin, gräsarter och andra
grödor kan ge ett råvarutillskott till fiber- och energiproduktion och därigenom
medverka till att förbättra råvaruförsörjningen för dessa.

Olja och stenkol är basråvaror för ett stort antal kemiska produkter. Redan
nu finns möjligheter att använda åkerjorden för att odla råvaror som
kan ersätta de fossila råvarorna i vissa fall.

Den s. k. överskottsarealen beräknas i dag till 300000 ha åker. Genom att
använda jordbrukets nuvarande produktionsresurser kan en stor andel av
den tillgängliga arealen utnyttjas för annat än livsmedelsproduktion under
den kommande växtperioden. Om den s. k. överskottsarealen används så
kommer jordbruket att vara en nyckelnäring i ett framtida mer resurssnålt
och miljövänligt samhälle. Omställning 90 är bara en början.

En begränsande faktor kommer att vara avsättningsmöjligheterna för de
nya produkterna. En av samhällets viktigaste uppgifter blir därför att med

verka till att skapa en marknad för den nya produktionen. Detta skall ske Mot. 1987/88

genom direkta stimulansinsatser till industrin men också genom att initiera JolO
informations- och utvecklingsprogram riktade till de avnämarna.

En förbättrad växtföljd med 2- och 3-åriga vallar på den åkermark som i
dag ensidigt används för spannmålsodling skulle öka skördarna med mellan
15-20 % utan att man tillför mer gödsel, detta enligt experter från SLU.

Denna avkastningsökning på arealen gör att större delar kan användas för
alternativ produktion och att de negativa miljöpåverkningarna kommer att
minska. Se fig. 5:24 om fånggrödor.

Det kommer också att bidra till en uppluckring av jordstrukturen på våra
i dag ofta hårt packade åkerarealer. En försämrad genomsläpplighet på
grund av jordpackningen innebär större risk för ytvattenbildning, ytavrinning,
vattenmättnad och erosion. Att minimera jordpackningen är och
kommer därför att vara viktigt på de flesta typer av jordar både med tanke
på miljön och på produktionen.

En uppluckring av jordstrukturen ger en ökad upptagningsförmåga för de
växter som odlas på denna åkerareal. Detta minskar i sin tur läckaget. Om
en god vattenförsörjning kan erhållas får man en hög utnyttjandegrad av
kväve. Enligt instutionen för markvetenskap vid SLU har man funnit att för

Källa: IVL 1988

—

NURAT
NOi - N mg/l

sådd av
fånggrödan

utan fånggröda
med fånggröda

aug] sep | okt | nov | dec [Jan | fely | mar|apr |maj | jun |

Fig. 5.24 En åker med, respektive utan, fånggröda kan påverka nitrathalten
i dräneringsvattnet från åkern. Modifierad efter Gustafson
och Torstensson (1984a).

14

stråsäd utnyttjas 70-90 % av tillfört kväve vid god vattenförsörjning och op- Mot. 1987/88

timål gödsling. Under ogynnsamma förhållanden utnyttjade stråsäden 30- JolO

50% av det tillförda kvävet.

Ur markfysikalisk synpunkt borde sålunda vall, gröna grödor, ingå i växtföljden
på lerjordar inom spannmålsintensiva och djurextensiva gårdar och
områden. Då kunde dessutom vallmassan helt eller delvis användas som
markskydd och/eller strukturförbättringsmedel på arealen i öppet bruk.

Professur i alternativ odling

Centerpartiet har tidigare i en reservation i riksdagens jordbruksutskott reserverat
sig till förmån för att en professur i alternativ odling skall inrättas
vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

I reservationen anslås 1 milj. kr. årligen från de medel som inkommer
från avgifterna från jordbruket till denna tjänst. Det är dock beklagligt att
riksdagens majoritet inte ställer upp på vårt krav. Ett inrättande av denna
tjänst skulle enligt vår mening bidra till att lösa delar av de problem som
omtalas i regeringens proposition. Att finna alternativa odlingsmetoder är
ett säkert sätt att få ett framtida jordbruk med minskade negativa miljöeffekter
och därför av vikt.

Djurenheter och djurhållning

Vid en bedömning av antalet djurenheter per brukningsenhet och arealenhet
ser man i propositionen inte till de olika lokala förutsättningar som föreligger.

Förutsättningarna skiljer sig markant från varandra om man jämför olika
landskapstyper. Detta gäller främst de åkerglesa områdena. Att sätta en
gräns som innebär att många av våra mindre och medelstora brukningsenheter
slås ut kan vi inte acceptera.

I arealunderlaget som man skall använda för att beräkna antalet djurenheter
skall enligt vår mening körbar betesmark och kontraktsareal samt
spridningsareal för stallgödsel inräknas. Hänsyn bör tagas till de olikheter
som kan uppkomma genom lokala variationer, bl. a. till jordart och driftsteknik.
Antalet djurenheter per ha bör begränsas till en och en halv (11/2)
djurenhet när det gäller svin och höns och två (2) djurenheter när det gäller
nötkreatur. Begränsningsföreskrifterna bör omfatta brukningsenheter över
20 djurenheter.

(1 Djurenhet = 1 ko eller häst, 2 ungnöt, 3 suggor, 10 slaktsvin eller 100
höns.)

En effektivare användning av stallgödsel kommer att minska utsläppen
från jordbruket och minska beroendet av handelsgödsel.

Specialisering och monokulturer inom jordbruket är en följd av de stordriftstankar
som präglade den socialdemokratiska jordbrukspolitiken under
60- och början av 70-talet. Detta har medfört svårigheter att få en naturlig
koppling mellan animalie- och spannmålsproducenter. Spridningskontrakt
kan därför vara ett sätt för att komma till rätta med problemen.

Stallgödsel och spridningstid Mot. 1987/88

JolO

I propositionen föreslås att ett generellt spridningsförbud skall införas som
skall begränsa tiden för spridning av stallgödsel och andra organiska gödningsmedel
i syfte att minska urlakningen av näringssalter.

I remissvaren som inkomit understryks från flera håll att det förslag som
läggs fram är dåligt genomtänkt och inte fyller sitt syfte. Bland de faktorer
som man bör ta hänsyn till är på vilken jordtyp spridningen sker, mängden
spridd gödsel per arealenhet och halminblandningen i den spridda stallgödslen.
Dessa faktorer har tydligen inte tagits med som en grund för de
förslag som finns i propositionen.

Jordtyper

Spridning på olika jordtyper vid olika tillfällen ger olika urlakningsresultat.

Spridning av stallgödsel på vissa typer av lerjordar är ej möjlig under vårperioden.
Samtidigt är urlakningen av näringssalter från styva lerjordar
mindre jämfört med andra jordtyper. Se fig 5:22.

Det finns således i dessa fall ingen möjlighet att med nuvarande teknik införa
ett generellt spridningsförbud under viss tidsperiod.

Vi avvisar därför ett generellt spridningsförbud, dock vill vi framhålla vikten
av att spridning, där så är möjligt, sker under rätt tid av året, det vill säga
under vårperioden eller i anslutning till höstsådd eller på bevuxen åker.

Källa: IVL, 1988

MULL ii>f

3

morän

sanp

1976/77

m/re

LERA

10 20 30 W 50 60

kq/ha år

Fig. 5.22 Jordtypen har stor betydelse för utlakningen av kväve från åkermark.
Mull läcker mest kväve och lera minst, vid i övrigt samma
förhållanden. Modifierad efter Gustafson och Hansson (1979).

16

Spridningsmängden

Mängden av stallgödsel och andra organiska gödselmedel som tillförs per
arealenhet är av stor vikt för hur stor urlakning som kommer att ske. På detta
område behövs det en stor informationsinsats för att man skall kunna informera
jordbrukarna om vilka mängder som är lämpliga för deras område.

SLU har i sitt remissyttrande påpekat detta faktum att en styrning till enbart
en spridning på våren skulle ge upphov till att stora mängder gödsel sprids
på allt för små arealer. Detta skulle medföra en risk för en större urlakning
och miljömålsättningen genom styrningen till vårperioden skulle därmed
förfela sin verkan.

Halminblandning i stallgödsel

I den stallgödsel som sprids förekommer ofta en förhållandevis stor del av
halm. Denna halm ger upphov till att nedbrytningen och urlakningen fördröjs.
Stallgödsel som sprids på våren med en inblandning av halm kan få
den effekten att den stora urlakningen sker på hösten i stället för på våren.

Mängden av halm i stallgödseln är svår att påverka, men tidpunkten för
spridning blir desto viktigare. Även i detta avseende anser vi att ett generellt
förbud inte ger de eftersträvade effekterna.

Rådgivning och informationsinsatser på detta område är av största vikt
för att få ett riktigt utnyttjande av gödseln och minska läckage.

Lagringskapacitet för stallgödsel

I propositionen föreslås att ett begränsat antal av kustnära och andra jordbruksintensiva
län skall få stöd till att förbättra sin lagringskapacitet av stallgödsel.
Bidrag skall enligt propositionen utgå med upp till 20% av investeringskostnaderna,
högst 25000 kr., under perioden 88/89-90/91.

Enligt vår uppfattning är detta inte tillräckligt. Man måste gå längre för
att kunna uppnå den bästa effekten.

Därför föreslår vi att 25 % bidrag till nyinvesteringar för ökad lagringskapacitet
utgår med för hela landet högst 30000 kr. och att dessa föreskrifter
skall gälla för företag med mer än 10 djurenheter i kustbygder från
Bohuslän-Stockholms skärgård, Öland och Gotland samt Blekinge, Malmöhus,
Kristianstad och Hallands län. För övriga delar av landet skall föreskrifterna
gälla för företag med över 100 djurenheter, och vara klar före
1995. Bidrag skall även utgå som stimulansbidrag till företag (under 100
djurenheter men över 10 djurenheter) som ej ingår i de ovan uppräknade
områdena, men som ändå vidtar åtgärder enligt föreskrifterna.

Bidragen för nyinvesteringar skall tas ur de medel som inkommer från avgifterna
från gödsel och bekämpningsmedel.

Ammoniakutsläpp

Ammoniakutsläpp från djurproduktion är ytterligare ett problem som regeringen
tar upp i sin proposition. Ågärder för att minska utsläppen hänförs 17

Mot. 1987/88
JolO

till spridningen av stallgödsel och ökad lagringskapacitet för stallgödsel. Mot. 1987/88

Ammoniakavgång är ett miljöproblem, men enligt vår mening ett problem JolO
som kommer att minska om de rätta åtgärderna sätts in på andra områden
inom jordbruket. Vi har tidigare i denna motion gett vår syn på stallgödselhantering
och ökad lagringskapacitet för stallgödsel. Ammoniakutsläppen
har minskat i Sverige sedan sekelskiftet. Detta är tätt förknippat med animalieproduktionen
då antalet djur har minskat i Sverige men ökat i Europa.

Den svenska delen av ammoniakutsläpp är förhållandevis liten jämfört
med övriga Europa, se fig. 3.5.

För att på ett effektivt sätt minska jordbrukets negativa miljöeffekter anser
vi att tyngdpunkten av en miljösatsning inom jordbruket bör ske för att
få ner N och P läckagen från jordbruket. En effektivare användning av stallgödsel
och därmed ett minskat behov av handelsgödsel, kommer att på ett
effektivt sätt minska ammoniakavgången, detta i kombination med en ökad
lagringskapacitet.

Sverige bör även inom detta område verka för ett ökat internationellt
samarbete för att i övriga Europa få ned ammoniakutsläppen.

• • • •>

5^ -7!

.

• 76000.

• 57000.

• 38000.

• 19000.

IMOU-85

Fig. 3.5 Utsläpp av ammoniak i olika områden av Europa (ton/år)

Källa: Institut voor Meteorologie en Oceanografie. Källa: Naturvårdsverket rapport 3379, 1987
Nederländerna.

Kulturlandskapet

Jordbruket är en näring som behandlas mycket hårt jämfört med andra näringar.
Jordbruket skall svara för en nyttoproduktion som samhället behöver
och här har jordbruket ett ansvar. Men man kan inte belasta jordbruket
med att ta över områden som egentligen är samhällsintressen. Kulturlandskapet
är ett sådant intresse. I dag står jordbruket för både skötsel
och kostnader. Vi anser att detta ansvar inte enbart kan läggas på jordbruket
utan att samhället måste ta sitt ansvar och betala om det ligger i samhällets
intresse.

Regeringen föreslår i sin proposition att 20 milj. kr. skall avsättas under
en treårsperiod för att upprätthålla kulturlandskapet. Dessa pengar skall
enligt förslaget tas ur de avgifter som inflyter på grund av avgifterna på handelsgödsel
och bekämpningskemikalier. Regeringens förslag avstyrks av
centerpartiet.

Vi har i vårt förslag till statsbudget avsatt 25 milj. kr. årligen för liknande
åtgärder. Vi anser som ovan anförts att det är ett samhällsintresse att bevara
dessa naturtyper. Därför utgår anslaget i vårt förslag ur statskassan ur den
del som är avsatt som omställningsstöd för jordbruket. Anslaget går in under
B6.

Livsmedelskvalitet

Människor kräver bra mat till rimliga priser. Maten ska vara fräsch, smaklig
och nyttig. Allt fler ställer också högre krav på maten än tidigare. Dels beror
detta på att människorna blivit kunnigare som konsumenter. Dels finns
också orsakerna att söka i missförhållanden i livsmedelsindustrin och i jordbruket.

Människornas intresse för bra mat är välkommet. Under de senaste decennierna
har kvaliteten på maten tagits för självklar. Människor har valt att
höja sin levnadsstandard på andra sätt.

Samtidigt motverkades matintresset av ”slit-och-släng-mentaliteten” som
var förhärskande under 1960-talet. Det dagliga brödet skulle intas enkelt,
gärna på stående fot.

Kosten och matlagning ansågs vara en fråga för de stora livsmedelsindustrierna
och för centralköken. Även inom andra områden negligerades människornas
behov av god mat. Den medicinska forskningen koncentrerades
på att finna botemedel för redan uppkomna sjukdomstillstånd. Kostens betydelse
för hälsan begränsades till allmänna kostråd om matens sammansättning.
Kunskapen om de långsiktiga effekterna av en felaktig kost var och
är fortfarande - bristfälliga hos en stor del av vårdpersonalen.

Parallellt med denna utveckling pågick ett arbete främst utanför de offentliga
institutionerna av enskilda debattörer som påpekade att människor
inte åt den mat som deras leverne fordrade. Matens sammansättning var anpassad
till det samhälle där merparten av människorna tvingades till fysiskt
tungt arbete. Här kom debatten om den skadliga potatisen, varningarna
mot fettet i nöt- och griskött m. m.

Livsmedelsproducenterna svarade på detta med en prissättning på pro- Mot. 1987/88

dukterna där en låg fetthalt favoriserades. Detta skedde exempelvis så att JolO
kött med låg fetthalt premierades. De svenska konsumenternas väg mot grå
fläskkotletter hade inletts.

De små livsmedelsbutikerna med en personal som hade särskilda kunskaper
om mat och dess tillagning slogs ut av stormarknader vars konkurrensfördel
öppet angavs vara en minimal kundservice men ett lågt pris på
varorna.

Den förda jordbrukspolitiken utformades efter denna livsmedels- och
konsumentpolitik. Kvalitetsaspekterna i produktionen begränsades till att
uppfylla de minimikrav som livsmedelslagstiftningen ställer. En storskalig
djurhållning eftersträvades uttalat av regeringen och jordbruksministern så
sent som i slutet på 1960-talet. De stora djurfabrikerna ansågs vara kvalitativt
överlägsna den småskaliga djuruppfödningen. Därtill kunde djurfabrikerna
genom s. k. effektivitetsvinster producera stora mängder av en produkt.

Effekterna av koncentrationspolitiken

De åtgärder som styrt livsmedelsproduktionen mot allt större enheter och
en allt mer ensidig produktion ifrågasätts i dag av ett folkflertal.

Förespråkare för stordriftsfilosofin har hittills till stöd för sina uppfattningar
kunnat anföra att den fria detaljhandel givit konsumenterna möjligheter
att välja mat. Dessa debattörer har dock inte i någon utsträckning påtalat
de brister som finns i nuvarande konsumentinformation. Trots detta
har landets konsumenter reagerat.

Olika branscher upplever ett allt större köpmotstånd. I vissa fall är köpmotståndet
riktat mot en produkt som sådan utan hänsynstagande till hur
produkten produceras. Detta gäller exempelvis griskött.

Ytterligare ett exempel på köpmotstånd kan anföras. Det gäller höns och
kyckling. Förekomsten av bakterier (campylobacter) i kyckling och höna
har, i kombination med den uppmärksamhet hanteringen av djuren i slakterierna
rönt, medfört ett kompakt köpmotstånd mot produkterna.

Numera har handeln också insett opinionens krav på bättre kvalitet på
livsmedel. Vi har därför ett utbud av s. k. sprättägg, gårdsgrisar m. m. till ett
något högre pris än de livsmedel som produceras på traditionellt vis.

Många gånger finns det ett aktivt intresse hos en enskild odlare att förädla
livsmedel i nära anslutning till produktionen. Regelsystemet är dock så utformat
att producentens och konsumentens intresse av en lokal livsmedelsproduktion
ofta inte kan tillgodoses. En lokal livsmedelsproduktion är viktig
av flera skäl. Det stärker konsumentinflytandet och möjliggör en bättre
insyn i och inflytande över livsmedlens produktion. Samtidigt ger det producenten
en nära kontakt med konsumenten. På så vis får producentledet
möjligheter till klara och tydliga marknadssignaler från konsumenten, vilket
efterfrågats i jordbrukspolitiken som helhet.

20

De svenska livsmedlens kvalitet

Trots den kritik som framförts mot de svenska livsmedlen är de vid en internationell
jämförelse av hög kvalitet. Framför allt är de inhemskt producerade
produkterna säkrare ur ett antal aspekter.

Vi har ålagt de svenska odlarna ett antal restriktioner. Det gäller exempelvis
formerna för olika kemiska ämnens användning. Det gäller användningen
av mediciner i djurfoder. Det gäller också etiska restriktioner.

Generellt finns det därför fog för det provokativa påståendet att svensk
mat är säkrare och därmed av bättre kvalitet för konsumenten än de importerade
livsmedlen.

Centerpartiet har i en motion till riksdagen (1987/88:Jo528) behandlat
ämnet livsmedelpolitik. I denna motion drogs bland annat följande slutsatser:

• Livsmedel som framställts med hjälp av bekämpningsmedel och fodertillsatser
som inte är tillåtna i Sverige skall inte importeras.

• Import av produkter som avses användas som livsmedel skall omfattas av
den svenska livsmedelskontrollen.

• Livsmedelskontrollen skall samordnas och omfatta de bekämpningsmedel
och fodertillsatser som används på den internationella marknaden.

• Formerna för livsmedelskontroll ska förbättras med bl. a. möjligheter att
kvarhålla importpartier tills analysresultaten är kända.

• Bestrålad mat är onaturlig mat. Därför ska bestrålning som konserveringsmetod
förbjudas, såväl vad avser inhemska produkter som importerade
livsmedel.

• Reglerna för märkning av livsmedel som skall saluföras i Sverige bör
kompletteras med datummärkning avseende plockningsdag, skördedag
eller förpackningsdag.

• Märkning av tillverkare/odlare skall ske på varorna.

Finansieringsfrågor

I propositionen görs föjande beräkning vad gäller avgiftsinkomster som
kommer att inflyta. Under perioden 1988/89-1990/91 kommer i genomsnitt
180—190 milj. kr. årligen att inflyta. Jämfört med regeringens redan beslutade
program skulle det ge 230 milj. kr. i nya medel under 3 år. Centerpartiet
har i detta förslag något högre kostnader för genomförande av vårt
program. Denna ökning motsvaras av de delar som vi, i tidigare behandling
av regeringens program, yrkat avslag på.

Under samma inkomstförutsättningar och samma tidsperiod som ligger
till grund för regeringens proposition fördelas medlen enligt vårt förslag enligt
följande:

Bidrag och anslag som utgår ur inkomna medel för avgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel

Anslag till ny teknik 15 milj. kr. löper årligen, under perioden, 45 milj. kr.
1988/89-1990/91.

Mot. 1987/88
JolO
Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anfört hemställer vi

1. att riksdagen uttalar att all brukningsvärd åkermark skall bevaras,

2. att riksdagen beslutar om anslag till ny teknik, enligt det förslag
som anförts i motionen, på 15 milj. kr. årligen

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om odling av vall och andra gröna grödor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fånggrödor och alternativ produktion,

5. att riksdagen beslutar att för inrättande av en professur i alternativ
odling vid SLU anslå 1 milj. kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet djurenheter per arealenhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om stallgödselspridning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag på 25 % av investeringskostnaderna för
ökad lagringskapacitet för stallgödsel, med högsta bidrag på 30000
kr.,

9. att riksdagen beslutar anslå 25 milj. kr. för naturvårdande åtgärder
för kulturlandskapet. Anslaget skall utgå från statskassans del
av omställningsstödet till jordbruket. Anslaget går in under punkten

B6,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska livsmedels kvalitet och en ökad livsmedelskontroll,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot att bestråla livsmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om märkning av livsmedel.

Stockholm den 24 mars 1988

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Jonasson (c) Kerstin Göthberg (c)

Karl-Anders Petersson (c) Lennart Brunander (c)

Anslag till professur i alternativa odlingsmetoder vid SLU, löper årligen,
1 milj. kr., under perioden, 3 milj. kr. 1988/89-1990/91.

Bidrag till investeringar för ökad lagringskapacitet för stallgödsel, under
perioden 255 milj. kr., 1988/89-1990/91.

22