Motion till riksdagen
1987/88 :Fil 1
av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
med anledning av prop. 1987/88:60 om vissa Mot.
ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. 1987/88
Fil 1 —12
I propositionen presenteras ett s. k. sexpunktsprogram med ekonomiskpolitiska
åtgärder. Syftet är att komma till rätta med det starka efterfrågetrycket,
den snabba pris- och lör.estegringstakten samt att bidra till en lugnare
avtalsrörelse.
Den ekonomiska utvecklingen
Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden är av stor betydelse för Sverige.
En rad lyckliga omständigheter de senaste åren har bidragit till att förstärka
den svenska ekonomin. I kombination med devalveringarna 1981 och 1982
har fallande oljepriser, dollarkursens utveckling och den internationella
högkonjunkturen givit en god skjuts åt svensk exportindustri och därmed åt
den svenska ekonomin.
Detta har givit regeringen en femårig respittid för att ta itu med de långsiktiga
obalanserna i den svenska ekonomin. Tyvärr har enligt vår mening
inte detta andrum utnyttjats tillräckligt. Pris- och lönekostnadsökningarna
är alltjämt snabbare än i våra viktigaste konkurrentländer. Sparandet i hushållssektorn
är fortfarande negativt. Tillväxten bärs upp av konsumtion
och inte av kapitalbildning. Produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn
är dålig. Avsevärda stelheter finns fortfarande i den svenska ekonomin
bl. a. på grund av offentliga monopol och regleringar. Ekonomins funktionssätt
försämras av de avsevärda s. k. skattekilarna.
Mycket pekar nu på att den lyckosamma internationella konjunkturutvecklingen
kommer att mattas framöver. Det kan vara slut på den utifrån
kommande draghjälpen.
Oron på de finansiella marknaderna runtom i världen skapar osäkerhet
och dämpar såväl investeringar som konsumtion. Oljepriserna föll kraftigt
under 1986 men den instabila politiska situationen i Persiska viken gör att
ett fortsatt oljeprisfall är mindre troligt. Utvecklingen av dollarn liksom de
internationella räntorna är osäker. Många väntar fortsatt dollarfall, andra
stigande amerikanska räntor. De tre ekonomiska stormakterna USA, Japan
och Västtyskland har inte deklarerat några definitiva avsikter att dämpa en
internationell konjunkturavmattning. OECD har efter den senaste börsutvecklingen
reviderat ned sin prognos för BNP-tillväxten 1988 med ca 0,5 1
procentenheter.
1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Fil 1 — 12
Den internationella inflationen är emellertid fortfarande låg. Lönekost- Mot. 1987/88
nadsökningarna i våra viktigaste konkurrentländer har varit små. Den un- Fi 1 1
derliggande inflationstakten, dvs. prisökningarna bortsett från tillfälliga
fluktuationer i oljepriset, ligger enligt de flesta bedömningar runt 3,5 %. I
Västtyskland är prisökningstakten för närvarande mindre än I %.
Förutom att de internationella faktorer som hjälpt till att dämpa den
inhemska inflationen (dvs. oljeprisfallet och dollarfallet) nu minskar i betydelse,
drivs de inhemska prisökningarna på av det höga kapacitetsutnyttjandet
i stora delar av svensk industri.
Regeringens förslag
Vid riksmötets början ville folkpartiet väcka en motion med förslag till
ekonomisk-politiska åtgärder för att förbättra förutsättningarna för 1988
års avtalsrörelse. Socialdemokraterna liksom de andra partierna avvisade
detta med motiveringen att det ekonomiska läget inte förändrats så mycket
under sommaren och hösten att det gav motionsrätt. Vi konstaterar nu att
regeringen uppenbarligen insett att vi hade rätt eftersom den nu aktuella
propositionens viktigaste syfte är att dämpa kostnadsökningarna framöver.
Sparstimulanser
Regeringen vill stimulera hushållens sparande, vilket är bra. De sparstimulanser
som föreslås har i första hand som syfte att hindra att de betydande
sparbelopp som frigörs ur skattesparandet och andra bundna sparformer
efter årsskiftet används till konsumtion. Extrainsättningar tillåts i allemanssparande!
medan ytterligare förslag om ungdomssparande för bostadsändamål
utlovas senare.
Vi delar regeringens uppfattning att det är viktigt att stimulera ungdomars
regelbundna sparande för bl. a. bostadsändamål. Vi vill emellertid
åter framhålla vikten av att sådant sparande behandlas skattemässigt lika
oavsett hos vilken organisation eller i vilken form det sker. Vi anser därför
att det är angeläget att införa skattefrihet för ränta på ungdomars bostadssparande
i bank, så som redan tillåts för sparande i HSB och Riksbyggen.
Den normala kundrelation som finns i vanligt banksparande bibehålls härigenom.
I allemanssparande! saknas detta då bankerna inte får behålla de
medel som sparas inom allemanssparande!.
Folkpartiet har vid ett flertal tillfällen föreslagit att ideella gåvor inom
vissa ramar skall vara avdragsgilla. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen
nu vill gå en liten bit i den riktningen, genom att tillåta skattefrihet
för avkastning på ideellt sparande. Som regeringens förslag presenteras kan
emellertid den som vill ha kvar sitt vanliga allemanskonto, och fortsätta
med sina månatliga avsättningar dit, inte därutöver öppna ett ideellt allemanssparkonto.
Utdelningen till de ideella organisationerna begränsas i
propositionen till 2 % av förmögenhetsmassan.
Vi föreslår att den som är berättigad att delta i allemanssparande! ges
möjlighet att ha både ett vanligt allemanskonto och ett ideellt allemanskonto
med högsta sparbelopp 800 kr. per månad på vardera kontot. Dessutom
anser vi att utdelningen från det ideella sparkontot till den ideella organisa- Mot. 1987/88
tionen skall fastställas till halva diskontot, dvs. för närvarande 3,75 %. Des- Fil 1
sa båda förändringar skulle enligt vår bedömning skapa ett betydligt större
intresse för den ökning av det personliga sparandet som vi ser som mycket
angelägen.
Det bör ankomma på utskottet att utforma vederbörlig lagtext.
Begränsningar på byggmarknaden
Förhållandena på byggmarknaden anses motivera åtgärder för att dämpa
överhettningen och minska de regionala obalanserna. Regeringen vill införa
ytterligare regleringar på en redan genomreglerad och därför svåröverskådlig
marknad. Bl. a. föreslås nya ramar för beslut om bostadslån för
ombyggnad i vissa storstadsområden.
Folkpartiet ställer sig avvisande till hela tekniken med rambegränsningar.
För att uppnå de önskade resultaten vore det bättre att sänka räntebidragen
för ombyggnad. I övrigt vill vi hänvisa till vår motion om bostadspolitiken
I986/87:Bo258.
Investeringsfonderna
Regeringen har i proposition 1987/88:51 föreslagit att inbetalningskvoten
för företagens investeringsfonder skall höjas till 100%. I den nu aktuella
propositionen meddelas att fonderna frisläpps utanför stödområdet, men
endast för investeringar i bättre miljö. Folkpartiet vill i stället släppa investeringsfonderna
helt fria. Vi hänvisar till vår motion om investeringsfonderna
med anledning av ovannämnda proposition.
Uteblivna höjningar av arbetsgivaravgifterna
Regeringens politik har varit märkligt ryckig i denna fråga. I januari beslutades
om höjning. I april sades att höjningen skulle tas tillbaka förutsatt att
rimliga avtal slöts. I november tas höjningen tillbaka, trots att inga sådana
avtal slutits som var villkoret ett halvår tidigare!
Det är utomordentligt otillfredsställande att regeringen på detta sätt byter
åsikt och därigenom förändrar förutsättningarna för avtalsrörelsen.
När folkpartiet ville motionera om den ekonomiska politiken i samband
med riksmötets öppnande och bl. a. föreslå att arbetsgivaravgiftshöjningen
skulle tas tillbaka avvisades vår begäran att presentera en sådan motion.
Motiveringen var att det ekonomiska läget inte var sådant att några nya
ekonomisk-politiska åtgärder behövdes. En månad senare föreslår regeringen
samma sak som vi. Den allmänna löneavgiften skall nu sänkas så att
uttaget av arbetsgivaravgifter blir oförändrat för 1988, och faktiskt något
lägre än för närvarande för egenföretagare.
Regeringen för i denna fråga kvartalspolitik. Vi noterar dock med tillfredsställelse
att höjningen nu definitivt inte blir av.
Regeringen föreslår också att ATP-avgiften höjs med 0,4 procentenheter.
Även denna höjning kompenseras av en lika stor sänkning av den allmänna
löneavgiften. Vi har inget att invända mot denna omfördelning. 3
1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr FilI —12
Utgiftsram för den statliga sektorn Mot. 1987/88
Fil 1
Vi stödde i våras regeringens förslag om s. k. cash limits för de statliga
lönekostnadsökningarna. Samtidigt påpekade vi att om sådana effektiviseringar
skall kunna ske som minskar risken för försämringar i servicen på
viktiga områden måste förändringar stimuleras. Vi pekade på organisationsförändringar
inom den offentliga sektorn liksom förändringar genom
ökad konkurrens genom extern upphandling och enskilda alternativ. Detta
resonemang är givetvis fortfarande giltigt. Samtidigt vill vi påpeka att ett
ökat budgetansvar hos verk och myndigheter självfallet måste kunna innebära
att löneökningar kompenseras av andra kostnadsminskningar, t. ex.
genom en ökad datorisering.
När förslaget om cash limits först fördes fram i kompletteringspropositionen
nämndes ingen siffra för löneökningarna men den nivå som refererades
från långtidsutredningen var 3 %. Detta var också den nivå som angavs
som ”riktmärke" i propositionen om den ekonomiska politiken på
medellång sikt för en dryg månad sedan.
Regeringen preciserar nu lönekostnadsökningen för den statliga sektorn
till 4%. Därutöver har sagts att följsamhetsbestämmelserna i 1986—1987
års avtal eventuellt kan motivera en ytterligare ökning på I —2 %.
Vi betraktar denna ombytlighet i regeringens politik som mycket olycklig.
Regeringen har flera gånger tidigare på liknande sätt inför och under
avtalsförhandlingarna ändrat sina besked till arbetsmarknadens parter. Det
är vår bestämda uppfattning att regeringen i förväg måste precisera förutsättningarna
för avtalsrörelsen och därefter undvika att ge nya signaler om
ändrade förutsättningar. Parterna skall sedan sköta förhandlingarna. Detta
bör ges regeringen till känna.
Förslaget om cash limits är ett vällovligt försök, som vi stödjer. Som
framgår nedan är det emellertid vår bedömning att det svårligen kan väntas
resultera i någon reallöneökning för löntagarna om det inte kan kompletteras
med lägre marginalskatter.
Utökad omsättningsskatt på värdepapper
På denna punkt utlovas att ett förslag skall utarbetas och presenteras senare.
Vad som nu finns är en departementspromemoria som skickats ut på remiss.
1 denna promemoria liksom i den nu aktuella propositionen saknas
helt några motiv för den "reform” som är beteckningen på omsättningsskatten
på penningmarknaden.
Folkpartiet anser att den s. k. valpskatten inte skall genomföras. Den
kommer att störa penningmarknadens funktionssätt, och det har inte kunnat
visas att den skulle medverka till mindre svängningar på marknaden.
Enligt vår uppfattning kommer erfarenheterna av raset på aktiebörsen att
ha en betydligt mer återhållande verkan än införandet av en störande skatt.
Regeringen har tidigare lovat att skattetrycket skall förbli i stort sett oförändrat.
Den s. k. valpskatten blir ytterligare ett exempel på att de löftena
inte är värda någonting.
4
Folkpartiets förslag Mot. 1987/88
Fil 1
När det nu finns risk att konjunkturen åter vänder nedåt står den svenska
ekonomin inte så väl rustad som vore önskvärt. Kraven på den ekonomiska
politiken skärps ytterligare. Folkpartiet har tidigare föreslagit åtgärder för
att underlätta den kommande avtalsrörelsen.
För det första ville vi att regeringen skulle ta tillbaka beslutet om att höja
arbetsgivaravgiften för att göra förhandlingsutrymmet så stort som möjligt
för parterna. På denna punkt har regeringen, efter ett visst velande fram och
tillbaka, nu äntligen gått oss till mötes.
Därutöver ansåg och anser vi att marginalskatterna måste sänkas. En
marginalskattesänkning skulle öka utrymmet och ha gynnsamma effekter
på avtalsförhandlingarna. Vi föreslår därför att marginalskatten sänks med
3 procentenheter för alla inkomster över 80 000 kr., dvs. för praktiskt taget
alla heltidsarbetande.
Regeringen har i direktiven till utredningen om reformerad inkomstbeskattning
klarsynt argumenterat för de gynnsamma effekter på avtalsförhandlingarna
som följer av sänkta marginalskatter. Vi instämmer till fullo i
denna analys och anser att den är lika giltig 1988 som 1991 eller senare. Vi
kan också konstatera att LO:s ordförande Stig Malm nyligen tycks ha kommit
till insikt om de höga marginalskatternas negativa inverkan på löntagarnas
löneökning efter skatt.
Det blir knappast någon reallöneökning, än mindre efter skatt, om den
nominella löneökningen är 4% och priserna stiger med ca 5%. För att
löntagarna skall få reallöneökning efter skatt krävs under sådana omständigheter
nominella ökningar som ligger på ungefär samma nivå som för
innevarande år, vilket är för högt. Med de marginalskattesänkningar folkpartiet
föreslår blir det däremot reallöneökning efter skatt även med en låg
nominell kostnadsökning.
Vi föreslår också att riksdagen upphäver det tidigare beslutet att belägga
avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinst-system med arbetsgivaravgifter.
Bortsett från de andra fördelar sådana system för med sig, bidrar de
också till en ökad förståelse hos de anställda för vinster i företagen. När de
anställda vet att de får del i den vinst som kan uppstå blir behovet att i
förväg i löneförhandlingarna ta ut denna eventuella vinst mindre. Även
löneglidningen dämpas om de anställda får andel i vinsten.
För övrigt vill vi hänvisa till folkpartiets partimotion om den ekonomiska
politiken på medellång sikt för en mera utförlig diskussion av nödvändiga
åtgärder.
Den skattesänkning vi föreslår innebär minskade statsinkomster på
knappt 5 miljarder kronor utöver regeringens förslag. När vi i januari i år
lade fram samma förslag om sänkta marginalskatter för 1988 föreslog vi
samtidigt att intäktsbortfallet skulle kompenseras genom bl. a. vissa besparingar.
Vad som därefter har skett är emellertid en oväntad och ovälkommen
skärpning av skattetrycket, bl. a. genom att inkomsterna har stigit mer
än väntat. Det otillräckliga inflationsskyddet under 1987 och inför 1988
innebär en real skattehöjning, som vi anser skall återtas.
5
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisas i motionen,
2. att riksdagen beslutar om de ytterligare förbättringar av s. k.
ideellt sparande som föreslagits i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ytterligare regleringar på byggmarknaden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om lägre räntebidrag för ombyggnadslån,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om statens agerande inför och under avtalsförhandlingarna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om avvisande av en utvidgning av omsättningsskatten
på värdepapper,
7. att riksdagen beslutar anta följande ändring i 10 § lagen om
statlig inkomstskatt:
Mot. 1987/88
Fil 1
Nuvarande lydelse
1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp
och tilläggsbelopp enligt följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:
när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7 basenheter:
5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;
när beskattningsbar inkomst
överstiger 7 basenheter:
grundbeloppet för 7 basenheter
och 20 procent av återstoden.
Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:
14 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter;
när underlaget överstiger 19 basenheter:
tilläggsbeloppet för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.
Föreslagen lydelse
1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp
och tilläggsbelopp enligt följande.
Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:
när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7 basenheter:
5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;
när beskattningsbar inkomst
överstiger 7 basenheter:
grundbeloppet för 7 basenheter
och 17 procent av återstoden.
Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:
14 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter;
när underlaget överstiger 19 basenheter:
tilläggsbeloppet för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.
8. att riksdagen beslutar upphäva beslutet att belägga avsättningar
till vinstandelssystem med arbetsgivaravgifter, vilket innebär återgång
till den lagtext som gällde före beslutet under föregående riksmöte.
6
Stockholm den 25 november 1987
Mot. 1987/88
Fil 1
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Karin Ahrland (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Kerstin Ekman (fp)
Anne Wibble (fp)
7