Utrikesutskottets betänkande
1987/88:30

om lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel ^

(prop. 1987/88:154) och därmed sammanhängande 1987/88:30

frågor

Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens proposition 1987/
88:154 med förslag till ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel och de
motioner som väckts i anledning därav, dels tidigare väckta motioner på
detta område, dels också regeringens skrivelse 1986/87:169 med redogörelse
för den svenska krigsmaterielexporten år 1986. Yttrande i ärendet föreligger
från försvarsutskottet.

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m. Förslaget syftar till en kraftfull skärpning av kontrollen
över krigsmaterielexporten. Sålunda föreslås bl.a. reglering av den svenska
krigsmaterielindustrins marknadsföring av krigsmateriel och kunnande utom
riket och utvidgning av nu gällande regler om förbud mot kunskapsöverföring
till utlandet. Vidare föreslås regler som syftar till att uppnå en effektivare
kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Därutöver behandlas vissa frågor
om rutiner och kontrollåtgärder vid tillämpningen av riktlinjerna för utförsel
av krigsmateriel.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. med
avseende på bl.a. skärpt kontroll över förmedling av krigsmateriel och
kunnande.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

I Sverige råder sedan länge ett generellt förbud mot utförsel av krigsmateriel.
Regeringen kan medge undantag från förbudet.

Regeringens prövning av enskilda exportärenden sker med utgångspunkt i
de riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1971 (prop. 1971:146, UU21,
rskr. 343) och som riksdagen bekräftade år 1982 (prop. 1981/82:196, UU 26,
rskr. 345)

Gällande föreskrifter om krigsmaterielexport återfinns i lagen (1982:513)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.

Mot bakgrund av intresset av att det ökade internationella samarbetet på
krigsmaterielområdet och svenska företags inriktning på utländska marknader
utvecklas på ett sätt som står i överensstämmelse med de intentioner som
ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel beslöt rege -

1 Riksdagen 1987188. 9sami. Nr30

ringen den 19 juni 1985 att bemyndiga förutvarande utrikeshandelsministern
att tillkalla en särskild utredare (landshövding Bengt Gustavsson) med
uppgift att företa en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsindustrins
verksamhet i utlandet. Utredaren fick också i uppgift att utifrån en
sådan genomgång överväga åtgärder som kunde visa sig påkallade för att från
statsmakternas sida styra utvecklingen så att de riktlinjer som riksdagen har
uppställt kan fullföljas.

Utredaren överlämnade i april 1987 sitt betänkande (SOU 1987:8)
Försvarsindustrins utlandsverksamhet. Betänkandet har remissbehandlats.

Genom regeringsbeslut den 2 april 1987 tillkallades en särskild utredare
(ambassadör Torsten Örn) med uppdrag att göra en administrativ översyn
och utvärdering av verksamheten vid krigsmaterielinspektionen inom utrikesdepartementets
handelsavdelning. Utredaren fick också i uppdrag att,
om resultatet av arbetet föranledde det, lämna förslag till hur handhavandet
av de uppgifter som ankommer på inspektionen bör organiseras.

Utredaren överlämnade i maj 1987 sitt betänkande Krigsmaterielinspektionens
verksamhet och organisation.

Den 2 april 1987 tillsattes även en referensgrupp med representanter för
utrikesdepartementets handelsavdelning och generaltullstyrelsen för utarbetande
av förslag till förbättrad tullkontroll vid utförsel av krigsmateriel.

Regeringen bemyndigade också samma dag statsministern att tillkalla en
medborgarkommission för att granska vissa uppgifter om olaglig svensk
vapenexport m.m.

Lagrådets yttrande har inhämtats över förslaget till lag om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m., lag om ändring i lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. och lag om ändring i den i
proposition 1987/88:69 föreslagna lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Den svenska neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden har tilltro till
vår vilja och vår förmåga att stå utanför en konflikt och att militärt försvara
vårt territorium i händelse av angrepp från främmande makt.

En svensk försvarsindustri med förmåga att själv utveckla och tillverka
vapen skapar respekt för Sveriges vilja och förmåga att försvara sig och att
föra en fast och konsekvent neutralitetspolitik. Genom en hög självförsörjningsgrad
när det gäller försvarsmateriel ökar våra möjligheter att motstå
påtryckningar av olika slag. Därigenom understryks fastheten och långsiktigheten
i vår säkerhets- och försvarspolitik.

Det svenska försvaret har hittills inte ansetts vara en tillräcklig avnämare
för att upprätthålla kapaciteten hos svensk försvarsindustri. Det svenska
försvarets beställningar kommer med ibland långa och oregelbundna mellanrum.
En viss export har därför bedömts som nödvändig för att svensk
försvarsindustri skall kunna behålla sin utvecklingskraft och tekniska kompetens.

För att klargöra om eller i vilken utsträckning vår självförsörjning av
försvarsmateriel kan upprätthållas utan krigsmaterielexport bör en närmare
analys göras av sambandet mellan den svenska försvarsindustrins förmåga att
tillgodose kravet på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel självförsörjning
av försvarsmateriel och denna industris beroende av exportmöj -

UU 1987/88:30

2

ligheter. Analysen bör genomföras i syfte att ge underlag för en bedömning
av möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska
krigsmaterielexporten. Regeringen avser därför att tillkalla en kommitté för
att företa en sådan analys.

Av kompetensmässiga och finansiella skäl är det i vissa fall svårt eller
omöjligt för svensk försvarsindustri att på egen hand utveckla materiel för
svenska försvaret. I dessa fall står valet mellan import från ett annat land av
ett färdigt system eller samverkan med utländska tillverkare syftande till
produktion med svenskt deltagande. Genom samarbetsprojekt kan materiel
i högre grad än vid import anpassas till det svenska försvarets behov samtidigt
som svenska företags medverkan i utvecklingsarbete och produktion ger
förutsättningar för en stärkt eller åtminstone bibehållen teknisk kompetens.

Sammanfattning av propositionens förslag

1. Krigsmaterielbegreppet

Lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. innehåller ett
bemyndigande för regeringen att bestämma vad som skall avses med
krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed anges i den förteckning som är
fogad som bilaga till förordningen (1982:1062) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m. vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed
omfattas av utförsellagens bestämmelser.

Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att anse som
krigsmateriel och de bestämningar som däri anges, har i stort sett varit
oförändrad under en lång följd av år. Den nuvarande förteckningen
överfördes år 1983 med smärre förändringar från äldre bestämmelser.

Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen inom detta område, bör enligt
regeringens mening krigsmaterielbegreppet ses över med syfte att genomföra
de utvidgningar som kan behövas för att åstadkomma en korrekt klassificering
av civil resp. militär materiel. Regeriingen avser därför tillkalla en
särskild utredare som skall företa en sådan översyn.

2. Riktlinjer för krigsmaterielexporten

Grundregeln är att krigsmaterielexport från Sverige är förbjuden. Undantag
kan medges från detta förbud. Prövningen av dispensärenden sker med
utgångspunkt i de riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1971
(prop. 1971:146, UU 21, rskr.343) och som riksdagen bekräftade år 1982
(prop. 1981/82:196, UU 26, rskr.345). Riktlinjerna återges på s. 22-24 i
propositionen.

Enligt regeringens mening bör riktlinjerna tillämpas på ett mera restriktivt
sätt. Regeringen anser också att det finns skäl att förändra dessa riktlinjer i
restriktiv riktning. Regeringen vill emellertid i denna del avvakta medborgarkommissionens
resultat, som kan komma att ge ytterligare underlag för
regeringens ställningstaganden.

UU 1987/88:30

3

3. Slutanvändarintyg m.m.

Export av svenska vapen skall endast kunna ske till länder vars regeringar
åtagit sig att se till att dessa vapen inte vidareexporteras. Bruket av
slutanvändarintyg och s.k. deklaration om egen tillverkning byggs ut och
effektiviseras.

De svenska utlandsmyndigheterna får i uppgift att ta emot slutanvändarintygen
från de mottagande ländernas försvarsmyndigheter och vidarebefordra
intygen till KMI.

4. Följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel

Tillämpningen av kraven på slutanvändarintyg och deklaration om egen
tillverkning bygger på ett förtroende för myndigheter och tillverkare i
mottagarländerna. Om en köpare sviker ett sådant förtroende, skall detta
påverka hans möjligheter att få nya leveranser från Sverige. Principen skall
vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport
av svensk materiel inte längre skall få komma i fråga för export av
krigsmateriel från Sverige.

5. Ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Den nuvarande lagen reglerar utförsel från riket av krigsmateriel, upplåtelse
och överlåtelse till utlandet av tillverkningsrätt avseende krigsmateriel samt
inom riket anordnad militärt inriktad utbildning av utländska medborgare.
Gemensamt för de angivna verksamheterna är att det fordras tillstånd innan
de får genomföras, såvitt inte annat följer av lagen eller annan författning.

Dessa grundregler bör överföras till den nya lagen. De huvudsakliga
förändringarna i förhållande till gällande lag redovisas nedan (punkt 6 -14).

6. Marknadsföring av krigsmateriel

Den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel eller att försälja eller
förmedla krigsmateriel m.m., liksom svenska statliga myndigheter som
bedriver motsvarande verksamhet, skall enligt propositionens förslag vara
skyldig att i den ordning som regeringen föreskriver

1. lämna redovisning till regeringen om länder utanför Sverige i vilka
marknadsföring av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare marknadsföringen
riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till regeringen innan anbud lämnas om försäljning
eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket eller om
upplåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan materiel,

3. lämna underrättelse till regeringen innan avtal ingås om försäljning eller
annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får dels meddela föreskrifter om undantag från redovisningsoch
underrättelseskyldighet som nyss sagts, dels i det enskilda fallet medge
undantag från sådan redovisnings- och underrättelseskyldighet.

Regeringen får i det enskilda fallet förbjuda att anbud lämnas om
försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom
riket och om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan

UU 1987/88:30

4

materiel samt att avtal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av
krigsmateriel till någon utom riket och om upplåtelse eller överlåtelse av rätt
att utom riket tillverka sådan materiel.

7. Förbud att upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel

Nuvarande förbud för tillverkare av krigsmateriel att utan regeringens
tillstånd upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel
utvidgas. Sålunda skall avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt
att utom riket tillverka krigsmateriel inte utan regeringens tillstånd få ingås
här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket.

8. Förbud att ingå avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel
m.m.

Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av sådan materiel får inte utan tillstånd av
regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet,
svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

9. Förbud att ingå avtal om ändring av eller tillägg till ingångna avtal om
upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås utan
tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. rätt att vidareupplåta eller vidareöverlåta rätten att tillverka krigsmateriel
till någon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det
ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

10. Försäljnings- och förmedlingsverksamhet avseende krigsmateriel m.m.

Bestämmelsen i 3 § lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. om förbud att utan tillstånd av regeringen försälja,
utbjuda mot vederlag eller förmedla krigsmateriel, m.m. ändras så att
förbudet omfattar yrkesmässigt tillhandahållande här i riket och sådant
tillhandahållande utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den
som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Vissa preciseringar görs också i fråga om undantagen från tillståndskravet.

11.Uppgiftsskyldighet i fråga om ägande i utländska rättssubjekt inom
krigsmaterielområdet

UU 1987/88:30

Den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel eller att försälja, utbjuda
eller förmedla krigsmateriel m.m. liksom svensk statlig myndighet som

5

bedriver motsvarande verksamhet, skall vara skyldig att, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om
ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning,
marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

12. Effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad

Regeringen anser att det bör vara en uppgift för företagen att genom
effektiva åtgärder se till att överträdelser av bestämmelserna inte äger rum
samt att uppbyggnaden av kontrollen bör ske inifrån företagen själva. Som
anförs i propositionen måste företagen inom krigsmaterielindustrin mot
bakgrund av sin viktiga roll för svensk säkerhetspolitik själva ta på sig ett
samhällsansvar och bygga upp system som minimerar risken för överträdelser
av bestämmelserna.

I propositionen framförs ett antal förslag som sammantagna skall fylla
funktionen av ett utbyggt kontrollsystem.

I syfte att kontrollera att levererad materiel kommit avsedd mottagare till
handa, bör ett utförseltillstånd bl.a. kunna förenas med ett åliggande för
exportören att inge en handling som utvisar att materielen nått avsedd
mottagare.

Regeringen får vidare föreskriva att den som har tillstånd att föra ut
krigsmateriel eller att upplåta eller överlåta en tillverkningsrätt skall vara
skyldig att lämna uppgifter om utförd materiel resp. upplåten eller överlåten
tillverkningsrätt.

Det föreslås också att tillstånd till utförsel av krigsmateriel får återkallas av
regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter, villkor eller
kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen
eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. Beslut om att återkalla
utförseltillstånd bör inte omfattas av lagen om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.

13. Revisorernas roll i kontrollarbetet

Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon anmärkning i
revisionsberättelsen i fråga om företagets efterlevnad av bestämmelserna i
lagen, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till
regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig
myndighet.

14. Sanktionsbestämmelser m.m.

Överträdelser av det utvidgade förbudet att upplåta eller överlåta rätt att
utom riket tillverka krigsmateriel, att ingå tilläggsavtal, m.m. och att ingå
avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av sådan materiel samt av ett förbud att vidta
marknadsföringsåtgärd skall i ansvarshänseende jämställas med vad som för
närvarande gäller i fråga om upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
och anordnande av militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare.

En särskild straffskala införs för brott mot föreskrifterna om redovisningsskyldighet
och underrättelseskyldighet i fråga om marknadsföring och mot

UU 1987/88:30

6

föreskrifterna att lämna uppgifter om utländskt ägande i utländska rättssubjekt
samt för brott mot föreskrifter, villkor eller kontroll- och ordningsbestämmelser
som har meddelats med stöd av lagen liksom i fråga om oriktigt
uppgiftslämnande vid fullgörande av skyldighet att lämna redovisning,
underrättelser eller uppgifter som nyss sagts.

Övriga förslag

1. Samarbete med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av
krigsmateriel (samarbetsavtal)

Regeringen föreslår inte nu någon reglering av försvarsindustrielit samarbete
med utländsk industri utan avser att ge den tidigare nämnda kommittén i
uppdrag att ytterligare analysera denna fråga.

Vid regeringens prövning av de samarbetsavtal som kan komma att
aktualisera under mellantiden kommer särskild uppmärksamhet ägnas
frågan om eventuell vidareexport av svensk materiel eller materiel som
sammansatts eller tillverkats på grundval av svenska licenser. Sådan vidareexport
skall endast få förekomma till länder som i övrigt uppfyller kraven för
krigsmaterielexport från Sverige. Undantag från denna regel kan endast
komma i fråga i sådana fall då samarbetet är av utomordentlig säkerhetspolitisk
vikt för Sverige. Utrikesnämnden bör alltid höras i sådana ärenden.

2. Tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten

Tullkontrollen behöver förbättras. Regeringen förutskickar en ordning som
innebär att exportörer av krigsmateriel åläggs att hos tullmyndighet anmäla
exportsändningar till utförsel senast sju dagar före utförseltillfället. Generaltullstyrelsen
bör också regelmässigt få information om beslut i ärenden om
utförsel av krigsmateriel liksom i fråga om beslut i klassificeringsärenden.

3. Förenklingar i fråga om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel

Regeringen föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag
från krav på tillverkningstillstånd för sådan tillverkning som bedrivs på
uppdrag av den som har tillstånd att tillverka ifrågavarande materiel.

Tillverkare av krigsmateriel som lämnat uppdrag om sådan tillverkning
skall vara skyldiga att lämna uppgifter om detta.

Vidare föreslås att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om
undantag från skyldighet för tillverkare av krigsmateriel liksom för försäljare
av sådan materiel m.m. att lämna deklaration rörande den verksamhet för
vilken tillstånd har meddelats.

4. Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor

Vissa ärenden rörande krigsmateriel är sådana att överläggning med
utrikesnämnden äger rum. Även om sådana överläggningar inte bedöms
erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt att prövningen av vissa enskilda
ärenden ges en bredare förankring än i regeringen. Till detta ändamål
beslutade riksdagen år 1984 på grundval av proposition 1984/85:82 om ökad

UU 1987/88:30

7

insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en rådgivande
nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (UU 1984/85:5, rskr.61).

Också frågor som kan komma att aktualiseras på grund av de nya regler av
förbudskaraktär som förordats i det föregående bör göras till föremål för
samråd i nämnden.

Bl.a. mot bakgrund av att nämnden härigenom kan förutses tas i anspråk i
större omfattning än vad som hittills har varit fallet, anser regeringen att
arbetsformerna fortlöpande bör förbättras och effektiviseras. Vissa åtgärder
i detta hänseende har redan genomförts.

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till

1. lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m.

3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1-3.

Skrivelsen

I skrivelse 1986/87:169 redogör regeringen för den svenska krigsmaterielexporten
år 1986.

I proposition 1984/85:82 uttalade regeringen sin avsikt att varje år lämna
riksdagen en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten. Härigenom
skulle riksdagen förses med en samlad information om krigsmaterielexporten
samtidigt som underlag skulle ges för en breddning av den allmänna
debatten.

I enlighet härmed föreläde regeringen år 1985 riksdagen en skrivelse
(1984/85:223) med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten under
år 1984. År 1986 lämnades en motsvarande redogörelse för krigsmaterielexporten
under år 1985 (Skr. 1985/86:178). Inom KMI har nu utarbetats en
liknande redogörelse avseende år 1986.

Av den statistiska redovisningen framgår bl.a. att den svenska exporten av
krigsmateriel under 1986 uppgick till 3 242,9 milj.kr. mot 2 137,4 milj.kr.
under år 1985. Detta innebär räknat i 1968 års priser en ökning med 235
milj.kr. eller 46%. Krigsmaterielexportens andel av den totala varuexporten
utgjorde 1,22% mot 0,82% för år 1985. Genomsnittssiffran för den senaste
tioårsperioden är 1,06%.

Som ett led i en eftersträvad vidgad information om svensk krigsmaterielexport
ingår i årets redogörelse också värdet av den berörda exporten till
enskilda länder även under perioden 1971 till 1985. Uppgifter om dessa
värden återfinns i en bilaga till skrivelsen.

Vad gäller krigsmaterielexportens geografiska spridning kan konstateras
att Sverige under lång tid har sålt krigsmateriel till ett fyrtiotal länder.
Uppdelade på regioner dominerar Västeuropa med cirka hälften av värdet av
leveranserna. Under år 1985 mottog de nordiska länderna en större andel av
exporten än tidigare. Denna utveckling har fortsatt under år 1986 och
exporten till Norden svarade då för 36,1% av den samlade exporten av
krigsmateriel.

UU 1987/88:30

8

När det gäller krigsmaterielexportens värdemässiga fördelning på olika UU 1987/88:30
huvudområden är vapen och ammunition den dominerande kategorin.

Denna kategori omfattar ett rikt register av den vapen- och ammunitionstillverkning
som förekommer i Sverige. Även krut och sprängämnen samt
”övrig materiel”, vilken innefattar bl.a. elektronisk apparatur, är betydelsefulla
exportvaror på den västeuropeiska marknaden.

Motioner

Motioner uppskjutna från riksmötet 1986/87

1986/87:U402 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen angetts om åtgärder för
begränsningar, bättre kontroll och redovisning av vapenexporten samt
skärpt tillämpning av gällande lagstiftning.

1986/87:U407 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vapenexporten i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att avskaffa den rådgivande nämden för krigsmaterielexport.

1986/87:U409 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om totalstopp för svensk krigsmaterielexport till
USA,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ny finansiering av
krigsmaterielinspektionens verksamhet,

3. att riksdagen beslutar att befattningen som krigsmaterielinspektör inte
får tillsättas med militär befattningshavare,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till skärpning och
kontroll av den svenska krigsmaterielexporten.

1986/87:U412 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en
avvecklingsplan för den svenska vapenexporten i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om efterlevnaden av gällande riktlinjer för export av
krigsmateriel.

1986/87:U415 av Evert Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen angetts om åtgärder för
begränsningar, bättre kontroll och redovisning av vapenexporten samt
skärpt tillämpning av gällande lagstiftning.

1986/87:U416 av Gunnar Hökmark och Margaretha af Ugglas (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de former under vilka
svensk krigsmaterielexport skall tillåtas ske.

1986/87:U502 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen omedelbart avbryter alla vapenleveranser
till Indonesien,

1986/87:U534 av Oswald Söderqvist och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en redogörelse för Sveriges
inblandning i vapenexporten till Iran och om det svenska engagemanget i den
i motionen omnämnda fabriksanläggningen,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att begränsa
krigsmaterielexporten, t.ex. fordon, till båda sidor i kriget.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:11401 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande export av krigsmateriel.

1987/88:U405 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
klassificering av krigsmateriel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvarsfrågan.

1987/88:U407 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär initiativ till omstrukturering och omställning
av den militära produktionen.

1987/88:U408 av Nils Berndtson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett program för civilt utnyttjande av resurer som kan
frigöras genom nedskärning av krigsmaterielproduktionen och för att trygga
sysselsättningen för de anställda.

1987/88:11409 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för svensk vapenexport,

19. att riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att få till stånd
internationella regler för den internationella vapenhandeln,

1987/88:U410 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär utarbetandet av en vitbok om den
s.k. Indien-affären i enlighet med vad som anförs i motionen,

1987/88:U412 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för den
svenska vapenexporten i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen, i avvaktan på en avvecklingsplan, hos regeringen begär
förslag till sådana ändringar av den lagstiftning och de regler som gäller för
krigsmaterielexporten att sådan export endast tillåts till de nordiska staterna
och andra alliansfria stater,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om efterlevnaden av gällande riktlinjer för export av krigsmateriel.

1987/88:U511 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
omedelbart skall avbryta alla vapenleveranser till Indonesien,

UU 1987/88:30

10

1987/88 :U531 av Margareta Winberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen sorn sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN-observatör,
FN-medling, undersökning angående krigsmateriel samt behovet av katastrofbistånd
till Östtimor. (Den del av yrkandet som rör FN-observatör och
FN-medling behandlas i UU 1987/88:22 och den del som gäller behovet av
katastrofbistånd till Östtimor i UU 1987/88:20).

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:154

1987/88:U8 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra lagen om export av krigsmateriel så att
dispens från förbudet att exportera inte kan lämnas,

2. att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om andra statliga
beställningar och ev. ökade kostnader i samband med ett absolut förbud mot
export av krigsmateriel, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:U9 av Margareta af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt giltighet av riksdagens tidigare bedömning av försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förslaget att utreda avbrytande av krigsmaterielexporten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor, av skäl som anges i motionen,
avskaffas,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändring i lag om förbud
mot utförsel av krigsmateriel vad avser 1 § punkt 5 samt 8 § om Marknadsföring
av krigsmateriel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samarbete med utländsk part om gemensam utveckling
eller tillverkning av krigsmateriel,

6. att riksdagen beslutar att i 1 § andra stycket i lagen om kontroll av
tillverkning av krigsmateriel m.m. ”samt mot marknadsföring av krigsmateriel”
utgår.

1987/88:U10 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1987/88:154,

2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som förbjuder all svensk
vapenexport,

3. att riksdagen beslutar att inga nya vapenexportorder får tecknas,

4. att riksdagen beslutar att redan ingångna avtal om vapenexport endast
får fullföljas om de inte strider mot nu gällande riktlinjer,

5. att riksdagen hos regeringen begär en 5-årsplan för den svenska
vapenindustrins övergång till civil produktion.

1987/88:U11 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för den
svenska vapenexporten i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen i avvaktan på en avvecklingsplan, hos regeringen begär

UU 1987/88:30

11

förslag till sådana ändringar av den lagstiftning och de regler som gäller för
krigsmaterielexporten att sådan export endast tillåts till de nordiska staterna
och andra alliansfria stater,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för samarbetsavtal
som utesluter möjligheten att kringgå gällande bestämmelser för
export av krigsmateriel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om påföljd för land som brutit mot reglerna för svensk
krigsmaterielexport.

1987/88:U12 av Gunnel Jonäng m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av den parlamentariska utredningens
arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samarbetsavtal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kontroll av svensk vapenexport,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om påföljd för land som brutit mot reglerna för svensk
vapenexport,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om FN-initiativ i syfte att åstadkomma internationella
regler för vapenhandel.

1987/88:U13 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om åtgärder angående vapenexportpolitiken.

1987/88:U 14 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgade direktiv för utredning av den svenska vapenexporten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om moratorium för överenskommelser om undantag från de grundläggande
reglerna om förbud mot export vid krig eller inre oroligheter till
frågan blivit noggrant analyserad i det kommande utredningsarbetet kring
vapenexportens framtid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagreglering av riktlinjerna för vapenexporten,

4. att riksdagen beslutar avskaffa den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor,

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag vad avser revisorernas
medverkan i kontrollarbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om KMI:s ställning i statsförvaltningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om slutanvändarintyg.

UU 1987/88:30

12

Sammanfattning av motionerna

UU 1987/88:30

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1987och 1988

I de motioner som väckts under allmänna motionstiden åren 1987 och 1988,
dvs. innan den nu föreliggande propositionen förelädes riksdagen, finns dels
förslag som till stor del faller inom det område som behandlas av propositionen,
dels förslag som kommande utredningar skall behandla, dels också
förslag som berör andra krigsmaterielfrågor.

Flera av motionsförslagen återkommer i de motioner som väckts med
anledning av propositionen.

I motion 1987/88:U401 (fp), yrkande 7, motion 1986/87:U409, (vpk),
yrkande 4, motion 1986/87:U412 (c), yrkande 2 och motion 1987/88:11412
(c), yrkande 3, föreslås allmänt att efterlevnaden av gällande regler för
vapenexport, vidareexport och licenstillverkning bör kontrolleras effektivt,
bl.a. genom krigsmaterielinspektionen och tullverket. Redovisningen av
exporten bör göras öppnare. I motion 1987/88:U409 (c), yrkande 18,
förordas bl.a. klarare regler i fråga om vidareexport och förbud för export till
länder där det förekommer yttre eller inre konflikt. En förteckning över
länder till vilka export kan få förekomma bör upprättas. Kontrollen av
krigsmaterielexporten aktualiseras även i motion 1986/87:11407 (fp), yrkande
2, vari föreslås att den rådgivande nämnden avskaffas och motion
1986/87:11409 (vpk) vari föreslås att krigsmaterielinspektionen helt skall
finansieras med statliga medel (yrkande 2) och att inspektören inte skall vara
en militär befattningshavare (yrkande 3). Ansvarsfördelningen mellan KMI
och regeringen berörs i motion 1987/88:11405 (fp), yrkande 2.

I motion 1986/87:11407 (fp), yrkande 1, föreslås en utredning av krigsmaterielexportens
framtida storlek och i motion 1987/88:U405 (fp) en översyn av
själva krigsmaterielbegreppet.

Även i motion 1986/87:416 (m) föreslås en utredning vars syfte skall vara
att skapa klarare regler och tydligare ansvarsförhållanden. Några motionsyrkanden
föreslår en kraftig begränsning av krigsmaterielexporten till nordiska
stater eller de alliansfria länderna (varmed torde avses gruppen av ickealliansbundna
länder i Europa, den s.k. NN-gruppen). Detta gäller motion
1986/87:11402 (s), motion 1986/87:11415 (s) och motion 1987/88:11412 (c),
yrkande 2.

En avveckling av krigsmaterielexporten föreslås i motion 1986/87:11412 (c),
yrkande 1, och motion 1987/88:11412 (c), yrkande 1.

Förbud mot krigsmaterielexport till USA föreslås i motion 1986/87:11409
(vpk), yrkande 1, och till Indonesien i motion 1986/87:11502 (vpk), yrkande
1, och motion 1987/88:11511 (vpk), yrkande 1.

I motion 1986/87:11534 (vpk) föreslås i yrkande 3 att en särskild redogörelse
utarbetas för Sveriges inblandning i vapenexporten till Iran och i yrkande 4
att exporten av krigsmaterielfordon till Iran och Irak begränsas.

Enligt motion 1987/88:11410 (vpk) bör en vitbok utarbetas om samarbetsavtalet
med Indien.

I två motioner från allmänna motionstiden 1988 behandlas frågan om en
omställning av krigsmaterielproduktionen till civil produktion, nämligen
1987/88:11407 (fp) och U408 (vpk).

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:154

I flera motioner berörs frågor som har med kontrollen av krigsmaterielexporten
att göra. Tullen och krigsmaterielinspektionen bör få förbättrade resurser
och kontrollen ske helt på företagens bekostnad, heter det i yrkande 3 i
motion U12 (c).

I motion U14 (fp), yrkande 6, föreslås att krigsmaterielinspektionens
(KMI) ställning utreds i syfte att göra KMI till en självständig myndighet.

I motionerna U9 (m) och U14 (fp) föreslås att den rådgivande nämnden för
krigsmaterielexport avskaffas. Motiveringen som anförs är att den rådgivande
nämnden skapar oklara ansvarsförhållanden.

Krigsmaterielföretagens revisorer bör inte ges den kontrolluppgift som
föreslås i propositionen, anförs det i motion U14 (fp), yrkande 5.

Den nya lagens sanktionsbestämmelser tas upp i motion Ull, yrkande 4
(c), och motion U12 (c), yrkande 4, vilka båda kräver strängare påföljdsregler.
När brott påvisats bör all fortsatt export avbrytas, anser motionärerna.

I motion U14 (fp), yrkande 7, föreslås att slutanvändarintyget skall bli ett
regeringsdokument, reglerat av lagstiftning, och att brott mot slutanvändarbestämmelserna
skall kunna medföra att mottagarlandet avstängs från vidare
export.

I motion U14 (fp), yrkande 3, föreslås att riktlinjerna för krigsmaterielexporten
tas in i lagtexten.

Propositionens förslag om begränsningar i sätten att marknadsföra krigsmateriel
avstyrks i motion U9 (m) yrkandena 4 och 6 med motiveringen att
en formalisering av det informella samråd mellan KMI och företagen som
finns i marknadsföringsfrågor innebär avgränsningssvårigheter. De av regeringen
föreslagna bestämmelserna riskerar att leda till oklarheter. I motion
U12 (c) föreslås att en förteckning görs upp på länder i vilka marknadsföring
får ske.

I fråga om vad som anförs i propositionen om samarbetsavtal finns skilda
åsikter i motionerna.

I motion U9 (m), yrkande 5, anförs bl.a. att den i propositionen aviserade
översynen av det försvarsindustriella samarbetet bör följa de riktlinjer som
angivits av 1984 års försvarskommitté (SOU 1987:9). I väntan på att
översynen blir klar bör export inom ramen för ett samarbetsavtal kunna ske
enligt de intentioner som angavs av försvarskommittén.

I motion U14 (fp), yrkande 2, anförs att inga regeringsöverenskommelser
om försvarsindustriellt samarbete bör ingås innan frågan blivit noggrant
utredd av den kommande utredningen.

I motion U12 (c), yrkande 2, understryks att samarbetsavtal inte får
utnyttjas för att kringgå förbud mot krigsmaterielexport. Avtalen skall
endast avse samutveckling av försvarsmateriel. Enligt motion Ull bör allt
utvecklingssamarbete av detta slag mellan Sverige och utlandet förbjudas.

Åtgärder för en omställning av krigsmaterieltillverkningen till civil produktion
föreslås i motion U10 (vpk), yrkande 5, och i motion U13 (s). Hit hör
också förslaget i motion U8 (c) att regeringen utreder frågan om statliga civila
beställningar som ersättning för bortfall av krigsmaterielproduktion.

Liksom under allmänna motionstiden föreslås även i några av propositio -

UU 1987/88:30

14

nens följdmotioner att hela krigsmaterielexporten skall avvecklas. Åtgärder UU 1987/88:30

av denna innebörd föreslås i motion U8 (c), U10 (vpk) och Ull (c). Som ett

led häri föreslås därtill i motion U10 (vpk) att inga nya vapenexportorder får

tecknas (yrkande 3) och att ingångna avtal får fullföljas endast om de inte

strider mot gällande riktlinjer (yrkande 4). I motion U10 (vpk) yrkas i övrigt

på avslag på regeringens proposition.

I motion Ull (c) förordas att krigsmaterielexporten i väntan på avveckling
inskränks till de nordiska och de neutrala länderna.

Några motioner berör den i propositionen aviserade utredningen om
försvarsindustrins exportbehov. I motion U14 (fp) yrkande 1 föreslås att i
utredningens direktiv också skall ingå vissa principiella överväganden om
Sveriges krigsmaterielexport. Det anförs i motionen att det för andra
neutrala och mindre länder kan vara av värde att ha möjlighet att köpa vapen
från länder utanför supermaktsblocken. Denna fråga bör behandlas av
utredningen som också bör belysa de neutralitetspolitiska och folkrättsliga
aspekterna på fortsättningsleveranser i ett läge då köparlandet råkat in i en
väpnad konflikt.

Även i motion U13 (s) föreslås åtgärder som faller inom ramen för den
kommande utredningen. Motionärerna föreslår att möjligheterna att minska
eller avbryta vapenexporten utreds, att begreppen ”väpnad konflikt” och
”inre väpnade oroligheter” ges en entydig definition i exportsammanhang,
att krigsmaterielbegreppet utvidgas, att den offentliga redovisningen skall
omfatta även varutyp och inte bara köparland.

I motion U12 (c) anförs beträffande utredningen att den framtida
tillämpningen av exportreglerna måste bli restriktiv, att kontrollen av
efterlevnaden skärps och att stor vikt läggs vid en totalbedömning av
köparlandets inrikespolitiska och utrikespolitiska förhållanden. Uppgiften
att se över definitionen av krigsmaterielbegreppet bör tilldelas utredningen
och separeras i en särskild enmansutredning. Ökad uppmärksamhet bör
ägnas åt möjligheterna att finna civil ersättningsproduktion.

I motion U9 (m) hänvisar motionärerna till 1986 års försvarskommittés -och sedermera riksdagens - bedömning att export av viss omfattning är
nödvändig för att bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindustrins
kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga och ifrågasätter mot denna
bakgrund behovet av en utredning om ytterligare begränsning av eller
avbrytande av den svenska krigsmaterielexporten.

I motionen föreslås att riksdagen nu bekräftar giltigheten av tidigare
riksdagsuttalanden om försvarsindustrins betydelse (yrkande 1) och att
regeringen ges till känna vad som anförs om den i utredningen (yrkande 2).

Däremot motsätter sig inte motionärerna att gränsdragningen mellan
militär och civil materiel ses över.

I motion U12 (c), liksom tidigare motion U409 (c), föreslås att regeringen
skall ta initiativ till regler för den internationella vapenhandeln.

15

Utskottet

UU 1987/88:30

I den föreliggande propositionen föreslås en skärpning av kontrollen över
krigsmaterielexporten. Vidare tillkännages att en utredning skall få i
uppdrag att analysera behovet av fortsatt krigsmaterielexport.

Detta sker delvis mot bakgrund av de misstankar om olovlig försäljning av
krigsmateriel till vissa länder som framkommit under senare år och som nu är
föremål för utredning.

Propositionen skall emellertid också ses som ett led i en kontinuerlig
prövning av villkoren för den svenska krigsmaterielexporten. Den svenska
neutralitetspolitiken förutsätter att omvärlden har tilltro till vår vilja och vår
förmåga att stå utanför en konflikt och att militärt försvara vårt territorium i
händelse av angrepp från främmande makt. En svensk försvarsindustri med
förmåga att själv utveckla och tillverka vapen skapar respekt för Sveriges
vilja och förmåga att försvara sig och att föra en fast och konsekvent
neutralitetspolitik. Hittills har det svenska försvarets beställningar inte
ensamma ansetts tillräckliga för att upprätthålla kapaciteten hos den svenska
försvarsindustrin. Export har därför bedömts som nödvändig. I de fall egen
tillverkning inte kunnat ske har försvarets behov därtill kompletterats med
import. På vissa områden äger ett utvecklings- och/eller tillverkningssamarbete
rum mellan svenska och utländska företag.

Sverige deltar således i den internationella handeln med krigsmateriel
genom export, import och annat samarbete, men det sker med utgångspunkt
i våra egna säkerhetspolitiska behov. Detta betyder bl.a. att ingen produktion
skall ske enbart för att tillgodose exportintressen. Det är av dessa skäl
som vår krigsmaterielexport omges av strikta begränsningsregler som
fortlöpande måste ses över för att hela tiden svara mot behovet av styrning
och kontroll.

Utskottet behandlar i det följande först de motionsyrkanden som berör det
av regeringen framlagda nya lagförslaget och propositionens förslag till
kontrollåtgärder, därefter de yrkanden som sammanhänger med krigsmaterielexportens
framtida omfattning och inriktning. Vad beträffar motionernas
innehåll hänvisas till motionssammanfattningen.

Lagförslagen

De framlagda förslagen innebär i förhållande till nuvarande regler förändringar
på följande områden: bruket av slutanvändarintyg, påföljder vid
vidareförsäljning, marknadsföring av krigsmateriel, utvidgning av förbudet
att överlåta tillverkningsrätt (licenstillverkning), förbud att ingå avtal med
någon utom riket om utveckling av krigsmateriel, förbud att ändra tidigare
ingångna licensavtal, viss utvidgning av kontrollen av försäljnings- och
förmedlingsverksamhet, skyldighet att lämna uppgift om ägande i utländska
krigsmaterielföretag, skyldighet att lämna uppgift om utförd materiel och
beviljade licenser, återkallelse av utförseltillstånd, och revisorernas roll i
kontrollarbetet. Gällande riktlinjer för krigsmaterielexporten står tills vidare
fast. De fastställdes av riksdagen år 1971 och bekräftades senast år 1982
(UU1981/82:26).

Lagförslagen sorn sådana ifrågasätts i de nu väckta motionerna endast på
några punkter.

Export av krigsmateriel får endast ske till länder vars regeringar åtar sig att
inte sälja vapnen vidare till andra länder. Ett sådant åtagande har formen av
ett s.k. slutanvändarintyg, i vilket köparlandets regering intygar att inköpt
materiel endast är avsedd för landets försvarsstyrkor och inte kommer att
reexporteras. I propositionen anmäls att bruket av dessa intyg skall
effektiveras. För att undvika att intyg förfalskas skall svenska utlandsmyndigheter
i köparländerna stå som mottagare av intygen. Vidare skall
köparlandets regering på begäran bekräfta mottagandet av de varor som
omfattas av intyget.

I fråga om påföljder för köpare som inte iakttar förbudet mot vidareexport
heter det i propositionen att ett sådant handlande måste påverka köparens
möjligheter att få nya leveranser från Sverige. Huvudregeln skall vara att
export inte längre skall komma i fråga. I syfte att stärka respekten för de
svenska exportbestämmelserna kan överenskommelser ingås mellan Sverige
och köparlandet för att klarlägga de svenska bestämmelserna.

I motionerna Ull (c) och U12 (c) föreslås strängare regler i detta
avseende. Det bör klart utsägas att fortsatta leveranser avbryts om brott mot
slutanvändarutfästelsen konstateras, heter det i motion Ull. Liknande
formuleringar finns i motion U12. Även i motion U14 (fp) föreslås att det i
fall av brott mot slutanvändarutfästelsen allvarligt bör prövas om det aktuella
landet skall få komma i fråga för fortsatt svensk vapenexport.

Utskottet ansluter sig på denna punkt till regeringens uttalande att
principen skall vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att
förhindra vidareexport av svensk materiel inte längre skall få komma i fråga
för export av krigsmateriel från Sverige. Därigenom torde syftet med de båda
motionerna i denna del vara tillgodosett. Yrkande 4 i motion Ull (c) och
yrkande 4 i motion U12 (c) får således anses besvarade.

Vad beträffar sanktionsbestämmelser i övrigt vid brott mot lagen i dess nya
lydelse finns inget motionsyrkande.

I motion U9 från moderata samlingspartiet heter det i fråga om marknadsföring
att införande av formella regler om skyldighet att underrätta
regeringen vid marknadsföring och anbudsgivning skulle kunna leda till
oklarheter och avgränsningsproblem. Motionärerna anser att de informella
kontakter som redan nu äger rum mellan KMI och företagen i dessa frågor
bör vara till fyllest.

Utskottet får med anledning av motionen anföra följande. Marknadsföring
i propositionens mening är ett vitt begrepp. I de ofta mycket omfattande
affärer det är fråga om på krigsmaterielområdet kan det förflyta lång tid
mellan det att de första kontakterna tas mellan köpare och säljare och ett
slutligt leveransavtal skall skrivas. Det är angeläget att regeringen ges
möjlighet att på ett tidigt stadium i denna process ta ställning till företagets
planer. Det är, som framgår av propositionen, inte fråga om något förbud
mot marknadsföring. Vad som avses är i första hand att regeringen skall ges
möjlighet att ingripa innan anbud lämnas eller ett preliminärt försäljningsavtal
ingås. Genom den föreslagna ordningen kan onödiga påfrestningar i
relationerna till presumtiva köparländer undvikas. Det är riktigt att det

UU 1987/88:30

17

1* Riksdagen 1987188.9 sami. Nr30

informella samråd som äger rum mellan KMI och exportföretagen i flertalet
fall fyller samma funktion, men utskottet anser i likhet med regeringen att det
har ett värde att det också finns formella bestämmelser att hänvisa till i detta
avseende. Utskottet vill i sammanhanget understryka att ett uteblivit förbud
mot marknadsföring självfallet inte innebär ett förhandstillstånd till en
kommande affär. Regeringen måste ha full möjlighet att meddela förbud mot
utförsel vid det tillfälle då ärendet prövas enligt lagens bestämmelser.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda yrkandena 4 och 6 i
motion U9 (m).

I fråga om återkallelse av ett redan givet utförseltillstånd i fall av missbruk
föreslås i propositionen att ett sådant beslut i likhet med övriga beslut som
gäller krigsmaterielexport skall vara undantaget från den nyligen antagna
lagen om domstolsprövning av förvaltningsbeslut (prop. 1987/88:698).
Lagrådet hade uppfattningen att beslut om återkallelse borde kunna prövas i
domstol. Regeringen anser att även ett återkallelsebeslut på samma sätt som
andra beslut i krigsmaterielärenden kan ha inslag av utrikes- och säkerhetspolitiska
bedömningar och att möjligheten till domstolsprövning därför inte
är motiverad.

Det föreligger inget motionsyrkande i denna fråga, endast en erinran i
motion U9 (m) om betydelsen av den nya lagen om rättslig prövning av
förvaltningsbeslut.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en ändring i lagen om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

I motion U14 (fp) föreslås att förslaget om revisorernas medverkan i
kontrollarbetet avstyrks med motiveringen att en sådan uppgift skulle riskera
att försätta revisorerna i en lojalitetskonflikt. Liknande invändningar
framförs i motion U9 (m) som dock inte motsätter sig förslaget.

Utskottet vill erinra om att den uppgift som propositionen tilldelar
företagens revisorer endast är en av flera åtgärder för förbättrad kontroll av
krigsmaterielföretagen. Enligt utskottets bedömning är det inte fråga om att
ålägga revisorerna någon ny granskningsskyldighet men däremot en skyldighet
för dem att fästa regeringens uppmärksamhet på de eventuella lagöverträdelser
de i sin ordinäre granskningsverksamhet blir varse. Detta skall ske
genom att revisorerna sänder in ifrågavarande revisionsberättelser till
regeringen.

Denna ordning fritar självfallet inte regeringen från att på annat sätt utöva
en effektiv kontroll över företagen. Utskottet motsätter sig därför inte
propositionens förslag i detta hänseende men vill föreslå att frågan överlämnas
till den kommande utredningen för en vidare bedömning, bl.a. i syfte att
klarlägga vilka förväntningar som rimligen kan ställas på revisorerna i fråga
om denna kontroll.

Yrkande 5 i motion U14 (fp) avstyrks med det anförda.

I motion U14 (fp) föreslås att 1971 års riktlinjer görs till lag och inarbetas i
lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel. Motiveringen för motionsförslaget
är att en lagreglering skulle ge beslutsfattandet fastare former.

Utskottet har tidigare avstyrkt ett liknande yrkande. Enligt utskottets
mening är det svårt att i en lagtext ange de omständigheter under vilka
undantag från förbudet kan övervägas. Utskottet delar motionärernas

UU 1987/88:30

18

uppfattning att exportreglerna bör ha en fast utformning. Samtidigt är det
ofrånkomligt att prövning av utförseltillstånd måste innehålla en betydande
grad av politisk bedömning, bl.a. av förhållandena i och kring tilltänkta
köparländer. Icke desto mindre kan det med visst fog anföras att en
lagreglering av riktlinjerna skulle kunna ge dem ökad tyngd. Utskottet har
därför ingen invändning mot att den kommande utredningen, samtidigt som
den ser över riktlinjerna, också överväger frågan om en lagreglering av dessa
riktlinjer. Därmed får yrkande 3 i motion U14 (fp) anses besvarat.

I samma motion föreslås att även slutanvändarintygen skall vara ett i lagen
reglerat regeringsdokument. Enligt utskottets mening får slutanvändarintyget
redan anses vara ett regeringsdokument. Det är numrerat och tryckt på
säkerhetspapper. Det kommer att vidarebefordras genom en svensk utlandsmyndighets
försorg.

Även frågan om en ytterligare lagreglering av dokumentet bör emellertid
kunna prövas av utredningen.

Yrkande 7 i motion U14 (fp) torde därmed vara besvarat.

Till följd av det utskottet anfört i det föregående tillstyrks det av
regeringen framlagda förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel.

Andra kontrollåtgärder

I propositionen föreslås ytterligare några åtgärder som syftar till en
förbättrad kontroll av krigsmaterielexporten. Utskottet behandlar särskilt de
förslag i fråga om vilka det väckts motioner.

Riksdagen beslutade år 1984 att en rådgivande nämnd för krigsmaterielfrågor
skulle inrättas. Genom nämnden har regeringen fått tillgång till ett forum
för samråd med företrädare för de politiska partierna.

I motionerna U9 (m) och U14 (fp) yrkar nu två av de fyra partier som har
företrädare i nämnden på att den skall avskaffas. Motiveringen härför är att
nämnden riskerar att bidra till oklara ansvarsförhållanden.

Enligt regeringens bedömning är nämnden en tillgång. Sammanträdena är
täta och regelbundna och ger ledamöterna fortlöpande insyn i regeringens
handläggning av krigsmaterielexporten. Utskottet har mot denna bakgrund
för sin del ingen anledning att föreslå att nämnden avskaffas. Inget hindrar
självfallet den kommande utredningen från att se över nämndens arbetsformer.

Med det anförda avstyrks yrkande 3 i motion U9 (m) och yrkande 4 i
motion U14 (fp) liksom yrkande 2 i motion 1986/87:U407 (fp).

Några motioner berör krigsmaterielinspektionens ställning. Denna har som
framgår av propositionen nyligen setts över och kraftigt förstärks. Verksamheten
leds numera av en civil befattningshavare, såsom föreslogs i motion
1986/87:U409 (vpk). I motion U14 (fp) föreslås att KMI:s ställning utreds
ytterligare i syfte att göra KMI till en självständig myndighet. Ett skäl till
förslaget är att KMI nu har en dubbel roll; på en gång den instans som
bereder regeringens utförselprövning och den instans som utövar kontroll
över företagen. Även denna fråga prövades av regeringen i samband med
den nyssnämnda översynen av KMI. Regeringen kom då till slutsatsen att

UU 1987/88:30

19

berednings- och tillsynsuppgiften borde ligga på ett och samma organ.

Till dess erfarenhet vunnits av KMI:s verksamhet enligt den nya lagen bör
enligt utskottets mening ingen förändring vidtas. Yrkande 6 i motion U14
(fp) avstyrks därför, liksom yrkande 2 i motion 1987/88:U405 (fp).

Krigsmaterielinspektörens verksamhet finansieras i sin helhet med avgifter
från tillverkarna. Detta är den ordning som gällt sedan 1935. Utskottet
har för sin del inte anledning att föreslå någon förändring av finansieringsordningen
men anser likväl att regeringen bör överväga om det nuvarande
uppbördssystemet är det mest ändamålsenliga. Yrkande 2 i motion 1986/
87:U409 (vpk), i vilket föreslås en helt statlig finansiering, avstyrks.

I yrkande 3 i motion U409 (vpk) föreslås att riksdagen beslutar att
krigsmaterielinspektören inte får tillsättas med en militär befattningshavare.
Utskottet anser inte att riksdagen genom ett uttalande bör utesluta någon
yrkesgrupp från detta ämbete men finnér att den nuvarande ordningen med
en civil befattningshavare och en militär rådgivare är en bra lösning.

Yrkande 3 i motion U409 (vpk) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Den nya lagen och de övriga kontrollåtgärder som regeringen föreslår eller
informerar om bör ge möjlighet till en mer omsorgsfull övervakning av
krigsmaterielexporten och effektivare tillämpning av gällande bestämmelser.
Detta har varit det huvudsakliga syftet med flera av yrkandena i de motioner
som väckts under den allmänna motionstiden i år och föregående år i fråga
om krigsmaterielexporten.

Utskottet föreslår därför att riksdagen anser följande yrkanden besvarade
med vad utskottet anfört. (Innebörden av yrkandena beskrivs i motionssammanfattningen):
yrkande 2 i motion 1986/87:U412 (c), yrkande 4 i motion
1986/87:U409 (vpk), yrkande 7 i motion 1987/88:U401 (fp), yrkande 3 i
motion 1987/88:U412 (c), yrkande 18 i motion 1987/88:U409 (c). Även
yrkande 3 i motion 1987/88:U12 (c) och yrkande 4 i motion 1987/88:U10
(vpk), som båda gäller tillämpningen av gällande bestämmelser, torde vara
besvarade med det anförda. Samma bedömning gäller de delar av motion
1986/87:U402 (s) och motion U13 (s) som avser kontroll och tillämpning av
lagstiftningen.

Krigsmaterielbegreppet

Propositionen föreslår inte någon förändring av definititionen av krigsmateriel.
Enligt gällande regler ankommer det på regeringen att bestämma vad
som skall avses därmed. Utgångspunkten är en förteckning som är fogad till
krigsmaterielförordningen. Denna förteckning har varit i bruk i flera år och
är inte längre uttömmande. Ofta uppkommer gränsfall. Regeringen avser
därför låta en särskild utredare se över krigsmaterielbegreppet.

Utskottet konstaterar att syftet med utredningen är att genomföra en
utvidgning av definitionen på krigsmateriel så att en mer precis gränsdragning
mellan civil och militär materiel uppnås. Därmed får ifrågavarande del
av motion 1986/87:U415 (s) och yrkande 1 i motion 1987/88:U405 (fp) anses
besvarat, liksom yrkande 4 i motion 1986/87:U534 (vpk) som behandlar
frågan om fordon för krigsbruk.

I motion U12 (c) framförs att frågan om definitionen av krigsmateriel är så
väsentlig för totalbedömningen av utförselärendena att utredarens slutsatser

UU 1987/88:30

20

bör överlämnas till utredningen om krigsmaterielexportens framtid för en
samlad bedömning. Utskottet anser det viktigt med en samlad bedömning
och förutsätter att de båda utredningarna håller kontakt med varandra.
Ifrågavarande del av yrkande 1 i motion U12 (c) får därmed anses besvarat.

Samarbetsavtal

I gällande riktlinjer från år 1971 förutses en möjlighet för svenska företag att
ingå avtal med företag i andra länder om samarbete. I fall av samarbetsavtal
om gemensam utveckling och produktion bör enligt riktlinjerna sådan
utförsel till det andra landet som föranleds av avtalet kunna tillåtas oavsett de
skäl som anges som hinder för export. Dock bör de ovillkorliga hindren alltid
gälla. Avtal av detta slag förutsätter en mycket restriktiv prövning vid val av
utländsk samarbetspartner, hette det vidare i 1971 års riktlinjer.

I den föreliggande propositionen föreslås ingen ändring av dessa regler.
Frågan om reglering av försvarsindustrielit samarbete hänvisas i stället till
den kommande utredningen. I väntan på att riksdagen fattat ett nytt beslut
kommer de nuvarande reglerna att gälla. Vid prövning av de samarbetsavtal
som kan komma att aktualiseras under mellantiden bör dock särskild
uppmärksamhet ägnas frågan om eventuell vidareexport av svensk materiel
eller materiel som sammansatts eller tillverkats på grundval av svenska
licenser. Sådan vidareexport skall endast få förekomma till länder som i
övrigt uppfyller kraven för krigsmaterielexport från Sverige. Undantag kan
göras i fall då samarbetet är av utomordentlig säkerhetspolitisk vikt för
Sverige. Då skall alltid utrikesnämnden höras, heter det i propositionen.

Utredningen om försvarsindustrins utlandsverksamhet (SOU:1987:8) definierar
begreppet samarbete med att ”två eller flera företag har ställt
resurser till förfogande för att tillsammans utveckla eller tillverka en ny eller
delvis ny produkt”.

Hittills har ca 60 samarbetsavtal ingåtts mellan svenska och utländska
företag, de flesta i Västeuropa eller Nordamerika. I den mån sådant
samarbete är förenat med export från Sverige eller licenstillverkning skall
prövning ske enligt de svenska reglerna för krigsmaterielexport. Samarbetsavtalen
kan godkännas av regeringen, vilket skett i några få fall. Tre av de
sålunda godkända samarbetsavtalen har kompletterats med en överenskommelse
mellan den svenska regeringen och samarbetslandets regering rörande
villkoren för utförsel från Sverige av krigsmateriel inom ramen för samarbetsavtalen
(Memorandum of Understanding).

Det föreligger tre motionsyrkanden om samarbetsavtal. I motion U12 (c)
anförs att samarbetsavtal endast skall utnyttjas för att samutveckla svensk
försvarsmateriel och att avtalen inte får utnyttjas för att kringgå förbud mot
krigsmaterielexport. För samarbetsavtal måste samma principer gälla som
för svensk krigsmaterielexport. Liknande synpunkter anförs i motion Ull

(c).

I motion U14 (fp) föreslås att inga nya regeringsöverenskommelser om
tillämpningen av samarbetsavtal skall ingås förrän frågan blivit noggrant
utredd (moratorium).

UU 1987/88:30

21

I motion U9 (m) förordas att den förestående översynen av reglerna för
samarbetsavtal skall bedrivas enligt försvarskommitténs riktlinjer och att
riktlinjerna för krigsmaterielexporten i väntan på utredningsresultatet skall
tillämpas i enlighet med de intentioner som försvarskommittén uttryckt.
Dessa innebär att export till tredje land tills vidare skall få ske enligt
samarbetslandets egna regler för krigsmaterielexport om dessa regler liknar
de svenska. I annat fall skall avtal ingås som reglerar exportvillkoren.

Utskottet får med anledning av av dessa motionsyrkanden anföra följande.

Syftet med ett samarbetsavtal får självfallet inte vara att kringgå intentionerna
i vår politik på krigsmaterielexportens område. Utgångspunkten för
regeringens godkännande av ett samarbetsavtal bör, i avvaktan på de nya
riktlinjer som kan följa på utredningsarbetet, vara att en gemensam
utveckling eller tillverkning av en ny eller delvis ny produkt skall ske på ett
område som är av säkerhetspolitisk betydelse för vårt land.

Enligt utskottets mening behövs klarare och mer entydiga regler än dem
som finns i 1971 års riktlinjer. Utskottet konstaterar att den kommande
utredningen skall behandla samarbetsavtalen i dessas vidare sammanhang. I
väntan på att resultatet av utredningen föreligger bör gällande riktlinjer och
de principer som anges i propositionen tillämpas restriktivt och i enlighet
med vad utskottet här anför.

Detta innebär bl a att en eventuell vidareexport till tredje land inom ramen
för ett samarbetsavtal skall få förekomma endast om importlandet uppfyller
kraven för krigsmaterielexport från Sverige. Undantag från detta villkor får
endast göras för sådant avtal om utvecklings- eller produktionssamarbete
som är av utomordentlig säkerhetspolitisk vikt för Sverige.

Utskottet förutsätter att regeringen före sitt ställningstagande och i väntan
på att nya riktlinjer fastställts av riksdagen, alltid kommer att höra
utrikesnämnden då en regeringsöverenskommelse som berör utförselvillkor
inom ramen för ett samarbetsavtal aktualiseras.

Med det anförda torde yrkande 3 i motion Ull, yrkande 2 i motion U 12
(c) och yrkande 2 i motion U 14 (fp) anses besvarade.

Med hänsyn till den restriktiva hållning som bör gälla ifråga om samarbetsavtal
kan utskottet inte godta de något annorlunda principer för samarbetsavtal
som förordas i motion U 9 (m). Yrkande 5 i denna motion avstyrks
därför.

Utredning om den framtida krigsmaterielexporten

Regeringen avser som tidigare nämnts tillsätta en utredning om den framtida
krigsmaterielexporten. Enligt propositionen skall denna utredning göra en
analys av sambandet mellan försvarsindustrins självförsörjning och dess
beroende av export. Syftet är att ge underlag för en bedömning av
möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska
krigsmaterielexporten.

Som framgår av det föregående skall denna utredning också granska
frågan om försvarsindustrieilt samarbete och se över riktlinjerna för krigsmaterielexporten.

UU 1987/88:30

22

Flera motioner från allmänna motionstiden uttalar sig till förmån för en
sådan utredning vars uppgift skall vara att se över och vid behov ytterligare
skärpa eller precisera reglerna för krigsmaterielexport. Det gäller bl.a.
motion 1986/87:U407 (fp) och motion 1986/87:U416 (m).

I motion 1987/88:U13 (s) föreslås en rad åtgärder, varav några torde falla
inom ramen för utredningen, nämligen en minskning eller ett avbrytande av
vapenexporten, en större restriktivitet i tillståndsgivningen, klarare regler
för begreppen ”väpnad konflikt” och ”inre väpnade oroligheter”.

I motion U12 (c) förordas allmänt en restriktiv tillämpning av riktlinjerna.
Motion U9 (m) ställer sig som framgår av motionssammanfattningen
avvisande till att utredningen omfattar frågan om ett avbrytande av
krigsmaterielexporten.

Utskottet får med anledning av dessa motioner anföra följande.

Mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter och den allt snabbare
tekniska utvecklingen på vapenområdet finns det enligt utskottets mening
anledning att genomföra en fördjupad analys av den svenska försvarsindustrins
exportbehov. Flera av de frågor som nämns i de föreliggande
motionerna, och som närmare berörs i proposition 154, kommer att ses över i
denna utredning.

Syftet bör bl.a. vara att utröna vilka delar av den svenska krigsmaterielexporten
som har betydelse för bevarandet av en självständig kompetens och
kapacitet inom den svenska försvarsindustrin.

Utskottet kan därför inte dela uppfattningen som framförs i motion U9
(m), nämligen att utredningen skulle vara överflödig eftersom försvarsutskottet
- och sedermera riksdagen - förra året uttalade att export av viss
omfattning är nödvändig. Utskottet kan inte se någon motsättning mellan
detta uttalande och den förestående utredningens uppdrag. Vad det nu gäller
är att pröva hållfastheten av tidigare antaganden.

Med hänvisning till det anförda får utskottet anse yrkande 1 i motion U9
(m) besvarat. Yrkande 2 i samma motion och motion 1986/87:U416 (m)
avstyrks.

Utskottet föreslår vidare att yrkande 1 i motion 1986/87-.U407 (fp),
återstående delar av motion 1986/87:U402, av yrkande 1 i motion U12 (c), av
motion 1986/87:U415 (s) och av motion U13 (s) anses besvarade med vad
utskottet anfört om utredningen.

Utskottet har ingen invändning mot förslaget i motion U14 (fp) att
utredningen även skall behandla de neutralitetspolitiska och folkrättsliga
aspekterna på frågan om fortsatta leveranser när ett land råkat i konflikt.

Synpunkten i samma motion att det kan vara av värde för små neutrala
länder att kunna köpa vapen från länder som Sverige för att slippa bli
hänvisade till stormakterna tillför enligt utskottets mening en delvis ny
dimension till principerna för vår krigsmaterielexport. Sveriges krigsmaterielexport
motiveras som tidigare nämnts av våra egna behov av en livskraftig
försvarsindustri. Detta innebär, annorlunda uttryckt, att vi förbjuder
krigsmaterielexport med hänvisning till allmänna utrikespolitiska skäl men
samtidigt ger tillstånd till viss export av egna säkerhetspolitiska skäl.
Utskottet får härmed anse även yrkande 1 i motion U14 (fp) besvarat.
Den aviserade utredningen bör enligt utskottets mening vara förutsättningslös.
Det innebär att utskottet inte anser det vara rimligt att riksdagen nu

UU 1987/88:30

23

gör några uttalanden om att krigsmaterielexporten skall begränsas till en viss
krets av länder, att planer för en successiv avveckling skall utarbetas eller att
export skall förbjudas nu.

Utskottet avstyrker därför yrkandena 1 och 2 i motion 1987/88:U412 (c),
yrkande 1 i motion 1986/87:U412 (c), yrkande 1 i motion 1987/88:U8 (c),
yrkandena 2 och 3 i motion 1987/88:U10 (vpk) och yrkandena 1 och 2 i
motion 1987/88:U 11 (c).

Utskottet vill med vad som anförts i de föregående avsnitten tillstyrka
regeringens proposition med de däri framlagda lagförslagen, nämligen

- lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel

- lag om ändring i lagen om kontroll av tillverkningen av krigsmateriel

- lag om ändring i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Därmed avstyrks yrkande 1 i motion U10 (vpk) vari föreslås avslag på

propositionen.

Export till enskilda länder

I några yrkanden behandlas exporten till enskilda länder. I motionerna
1986/87:U502 (vpk), yrkande 1, motion 1987/88:U511 (vpk), yrkande 1, och
motion 1987/88:U531 (s) föreslås att krigsmaterielleveranserna till Indonesien
skall avbrytas. Utskottet vill med anledning därav anföra att det inte är
aktuellt med några nya avtal om krigsmaterielexport till Indonesien.
Yrkandena får därmed anses besvarade.

I yrkande 3 i motion 1986/87:U534 (vpk) hemställs att regeringen skall
lämna en redogörelse för Sveriges inblandning i vapenexporten till Iran och i
yrkande 3 i motion 1987/88:U410 (vpk) att regeringen skall utarbeta en
vitbok om Indienaffären. Båda dessa frågor behandlas under innevarande
riksmöte av konstitutionsutskottet. Utskottet har för sin del ingen anledning
att föreslå de åtgärder motionärerna begär och avstyrker därför de båda
yrkandena.

I motion U409 (vpk) föreslås att krigsmaterielexporten till USA skall
avbrytas. Utskottet finner inte grundade motiv för en sådan åtgärd och
avstyrker därför yrkandet.

Omställning av militär produktion till civil

I några motioner (1986/87:U407 (fp), U408 (vpk), U8 (c) och U10 (vpk)
berörs också frågan om en omställning av den militära produktionen i Sverige
till civil tillverkning. Det gäller i första hand de resurser som skulle kunna
frigöras genom en nedskärning av den svenska krigsmaterielexporten.
Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra att Sverige i högre
grad än andra länder har utrett konsekvenserna för sin försvarsindustri inför
en eventuell minskning av de internationella rustningarna. Flera utredningar
har behandlat frågan, däribland utredningen ”Med sikte på nedrustning”
(SOU 1984:62 och 1985:43). Därefter har en arbetsgrupp analyserat frågan
ytterligare. Arbetsgruppens rapport överlämnades till utrikesministern i
mars 1988. I rapporten föreslås bl.a. att företag inom försvarsindustrin
årligen skall avsätta två procent av värdet av företagets krigsmaterielexport
till en företagsanknuten fond. Vidare skall medel i förebyggande syfte kunna

UU 1987/88:30

24

anslås i statsbudgeten för stöd åt orter som har ett starkt försvarsindustriellt
beroende.

Utskottet vill erinra om att frågan om en omställning till civil produktion
hänger nära samman med bedömningen av vår säkerhetspolitiska situation
nu och i framtiden och självfallet också med inriktningen av vår försvarsindustri.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att ta ställning till behovet av
att ytterligare belysa detta område när resultatet av utredningen om
krigsmaterielexporten föreligger. För närvarande finns enligt utskottets
bedömning inget behov av något ytterligare riksdagsuttalande i frågan.
Yrkande 2 i motion U8 (c) och yrkande 5 i motion U10 (vpk) avstyrks därför.
Motionerna 1987/88: U407 (fp) och U408 (vpk) får med det anförda anses
besvarade.

Internationell vapenhandel

I två motionsyrkanden, nämligen yrkande 19 i motion 1987/88:U409 (c) och
yrkande 5 i motion U12 (c) föreslås att Sverige tar initiativ i FN för att
åstadkomma internationella regler för vapenhandel.

Sverige har under senare år genom underhandskontakter i FN försökt
utröna om det funnits möjligheter att inom FN:s ram få till stånd någon form
av åtgärder på detta område. Framgången har emellertid varit mycket
begränsad på grund av motstånd från många medlemsländers sida. Utskottet
utgår från att regeringen fortsatt bevakar frågan.

Yrkande 19 i motion U409 (c) och yrkande 5 i motion U12 (c) får därmed
anses besvarade.

Skrivelsen

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse med redogörelse för
krigsmaterielexporten under år 1986 och föreslår att riksdagen lägger den till
handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande påföljder av vidareförsäljning

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1987/88:U11 och yrkande 4 i
motion 1987/88:U12 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande marknadsföring

att riksdagen avslår yrkandena 4 och 6 i motion 1987/88:U9,

3. beträffande revisorernas medverkan i kontrollarbetet
att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1987/88:U14,

4. beträffande lagstiftning om riktlinjerna

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1987/88:U14, besvarat med
vad utskottet anfört,

5. beträffande lagreglering av slutanvändarintyget

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1987/88:U14 besvarat med
vad utskottet anfört.

UU 1987/88:30

25

6. beträffande avskaffande av rådgivande nämnden

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1986/87:U407, yrkande 3 i
motion 1987/88:U9 och yrkande 4 i motion 1987/88:U14,

7. beträffande krigsmaterielinspektionens ställning

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1987/88:U405 och yrkande 6 i
motion 1987/88:U14,

8. beträffande finansiering av krigsmaterielinspektionen
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1986/87:U409,

9. beträffande befattningen som krigsmaterielinspektör
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1986/87:U409,

10. beträffande tillämpningen av bestämmelserna för krigsmaterielexporten att

riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1986/87:11409, yrkande 2 i
motion 1986/87:11412, yrkande 7 i motion 1987/88:11401, yrkande 3 i
motion 1987/88:11412, yrkande 18 i motion 1987/88:11409, yrkande 3 i
motion 1987/88:1112, yrkande 4 i motion 1987/88:U10, ifrågavarande
delar av motion 1986/87:11402 och av motion 1987/88:1113 besvarade
med vad utskottet anfört,

11. beträffande definitionen på krigsmateriel

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1986/87:11534, yrkande 1 i
motion 1987/88:U405 och ifrågavarande del av motion 1986/87:11415
besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande samlad bedömning av definitionen på krigsmateriel
att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 1 i motion
1987/88:U12 besvarad med vad utskottet anfört,

13. beträffande samarbetsavtal

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1987/88:1111, yrkande 2 i
motion 1987/88:1112 yrkande 2 i motion 1987/88:1114 och besvarade
med vad utskottet anfört,

14. beträffande villkor för samarbetsavtal

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1987/88:119,

15. beträffande uppgifterna för en utredning om den framtida
krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår motion 1986/87:11416 och yrkande 2 i motion
1987/88:119,

16. beträffande utredning om den framtida krigsmaterielexporten
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1986/87:11407, återstående
delar av motion 1986/87:11402, av motion 1986/87:11415, av yrkande 1
i motion 1987/88:1112, och av motion 1987/88:1113 besvarade med vad
utskottet anfört,

17. beträffande uttalande om krigsmaterielindustrin

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1987/88:119 besvarat med
vad utskottet anfört,

18. beträffande vissa neutralitetsaspekter på krigsmaterielexporten
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1987/88:1114 besvarat med
vad utskottet anfört,

UU 1987/88:30

26

19. beträffande förutsättningarna för den parlamentariska utredningen att

riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1986/87:11412, yrkandena 1
och 2 i motion 1987/88:11412, yrkande 1 i motion 1987/88:118,
yrkandena 2 och 3 i motion 1987/88:1110 och yrkandena 1 och 2 i
motion 1987/88:U11,

20. beträffande lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.
att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1987/88:U10 antar
förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.,

21. beträffande kontroll över tillverkningen av krigsmateriel

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

22. beträffande rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut,

23. beträffande krigsmaterielexport till Indonesien

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1986/87:U502, yrkande 1 i
motion 1987/88:U511 och återstående del av motion 1987/88:11531
besvarade med vad utskottet anfört,

24. beträffande krigsmaterielexport m.m. till Iran
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1986/87:11534,

25. beträffande vitbok om Indienaffären

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1987/88:11410,

26. beträffande krigsmaterielexport till USA

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1986/87:U409,

27. beträffande utredning m.m. om omställning till civil produktion
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1987/88:118 och yrkande 5 i
motion 1987/88:1110,

28. beträffande förberedelser för civil produktion

att riksdagen förklarar motion 1987/88:11407 och motion 1987/
88:U408 besvarade med vad utskottet anfört,

29. beträffande internationell vapenhandel

att riksdagen förklarar yrkande 19 i motion 1987/88:11409 och yrkande
5 i motion 1987/88:1112 besvarade med vad utskottet anfört,

30. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1986/87:169 till handlingarna.

Stockholm den 19 maj 1988
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Axel
Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Anita Bråkenhielm (m), Bengt Silfverstrand
(s), Rune Ångström (fp), Gunnar Hökmark (m), Nils T Svensson (s),
Viola Furubjelke (s), Maria Leissner (fp), Oswald Söderqvist (vpk), Pär
Granstedt (c) och Inger Koch (m).

UU 1987/88:30

27

Reservationer

UU 1987/88:30

1. Uttalande om krigsmaterielindustrin (mom. 17)

Anita Bråkenhielm, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m) anser

dels att följande avsnitt skall tillfogas utskottstexten på s. 16 efter stycket
som slutar med ”utländska företag.”:

I motion U9 (m) anför motionärerna liknande synpunkter. I motionen
hänvisas till det riksdagsuttalande som gjordes i samband med 1987 års
försvarsbeslut och där försvarsmaterielindustrins betydelse för den svenska
säkerhetspolitiken slogs fast. I motionen citeras det avsnitt ur försvarsutskottets
betänkande 1986/87:11 som direkt berör försvarsindustrin och dess
framtida förutsättningar, bland annat behovet av effektivt fredstida samarbete
med utländsk industri och behovet av en viss export som underlag för
framtida kompetens och kapacitet. Motionärerna finner det angeläget att
riksdagen nu, när krigsmaterielexporten särskilt behandlas, slår fast att de
bedömningar som då gjordes fortfarande gäller.

Det avsnitt som citeras i motionen innefattas i det citat ur samma
riksdagsbeslut som försvarsutskottet, i det till detta betänkande bifogade
uttalandet, enhälligt ställer sig bakom.

Utskottet finner att inget inträffat som ger anledning göra en annan
bedömning än den riksdagen gjorde för ett år sedan. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande uttalande om krigsmaterielindustrin
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1987/88 :U9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Påföljder av vidareförsäljning (morn. 1)

Anita Bråkenhielm, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”anses besvarade.” bort ha följande lydelse:

I propositionen anges att principen skall vara att ett land vars regering
tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk materiel inte
längre skall få komma i fråga för export av krigsmateriel från Sverige.

Utskottet anser att propositionens förslag på denna punkt är till fyllest och
ger regeringen tillräckliga möjligheter att ingripa.

Yrkande 4 i motion Ull och yrkande 4 i motion U12 avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande påföljder av vidareförsäljning
att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1987/88:U11 och
yrkande 4 i motion 1987/88:U12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

28

3. Marknadsföring (mom. 2)

Anita Bråkenhielm, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
får” och på s. 18 slutar med ”motion U9 (m).” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att det sätt på vilket propositionen avgränsar begreppet
marknadsföring är ägnat att skapa oklarhet om hur bestämmelsen skall
tillämpas. Eftersom beteckningen marknadsföring synes användas på ett sätt
som avviker från vad som vanligen avses med detta begrepp, och avgränsningen
av vad som skall innefattas i formalisering av samråd är oklar, anser
utskottet att denna fråga bör hänvisas till den kommande utredningen för
vidare beredning. En mera entydig avgränsning av vad som skall regleras i ett
formaliserat samråd bör först göras.

Någon motsvarande ändring i lagen bör därför inte nu ske. Propositionens
förslag bör således avslås på denna punkt. Därmed tillstyrker utskottet
yrkande 4 och 6 i motion U9 (m).

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande marknadsföring

att riksdagen med bifall till yrkandena 4 och 6 i motion 1987/88:U9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Revisorernas medverkan i kontrollarbetet (mom. 3)

Anita Bråkenhielm (m), Rune Ångström (fp) och Gunnar Hökmark (m),
Maria Leissner (fp) och Inger Koch (m) anser

dels att den del av utskottet yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt
utskottets bedömning” och slutar med ”med det anförda.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets bedömning är det inte fråga om att ålägga revisorerna
någon ny form av granskningsskyldighet. Däremot faller det enligt utskottets
mening inom ramen för sakrevisionen att fästa uppmärksamhet vid eventuella
misstänkta lagöverträdelser, som framkommer i den ordinarie granskningsverksamheten.

Den kontroll som KMI har att utföra underlättas om de krigsmaterielexporterande
företagen generellt av KMI åläggs att insända kopia av revisionsberättelserna.

Denna ordning fritar självfallet inte regeringen från att på annat sätt utöva
en effektiv kontroll över företagen.

Detta bör riksdagen med anledning av propositionen och motion U14 (fp)
yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande revisorernas medverkan i kontrollarbetet

att riksdagen med anledning av yrkande 5 i motion 1987/88:U14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UU 1987/88:30

29

5. Avskaffande av rådgivande nämnden (mom. 6)

Anita Bråkenhielm(m), Rune Ångström (fp), Gunnar Hökmark (m), Maria
Leissner (fp) och Inger Koch (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”1986/87:U407.” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner dock att den medverkan i beslutsfattandet som kommit att
bli följden av samrådet i den parlamentariska nämnden kan skapa oklarhet
beträffande såväl beslutsansvaret som vad gäller innehav av information om
krigsmaterielexportärenden. Det samråd som bör ske i särskilda fall kan ske
inom utrikesnämnden.

Den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor bör därför avskaffas.
Detta bör riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion U9 (m), yrkande 4 i
motion U14 (fp) och yrkande 2 i motion 1986/87:U407 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande avskaffande av rådgivande nämnden

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1986/87:U407, yrkande
3 i motion 1987/88:U9 och yrkande 4 i motion 1987/88:U14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Krigsmaterielinspektionens ställning (morn. 7)

Rune Ångström och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Även denna
fråga” och slutar på s. 20 med ”motion 1987/88:U405 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att detta förhållande kan leda till otydliga ansvarsförhållanden.
Den kommande utredningen bör därför överväga hur en klarare
gränsdragning mellan regeringskansliet och KMI kan utformas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet ansluter sig
därmed till synpunkterna i motionerna U405 (fp) och UI4 (fp) i detta
avseende.

dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande krigsmaterielinspektionens ställning

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1987/88:U405 och
yrkande 6 i motion 1987/88:U14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

7. Befattningen som krigsmaterielinspektör

Anita Bråkenhielm, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet anser ”
och slutar med ”en bra lösning” bort ha följande lydelse: Utskottet anser inte
att riksdagen genom ett uttalande bör utesluta någon yrkesgrupp från detta
ämbete.

UU 1987/88:30

30

8. Villkor för samarbetsavtal (mom. 14)

Anita Bråkenhielm, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Med det
anförda” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Vad som utskottet uttalat innebär givetvis att den kommande utredningen
måste beakta vad den svenska säkerhetspolitiken kräver.

Den fortsatta tillämpningen av nu gällande regler ger enligt utskottets
mening utrymme för de samarbetsavtal och de regeringsöverenskommelser i
anslutning till sådana, som hänsyn till den svenska säkerhetspolitiken kan
komma att kräva. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda torde yrkande 5 i motion U9 (m), yrkande 3 i motion Ull,
yrkande 2 i motion U12 (c) och yrkande 2 i motion U14 (fp) vara besvarade.

dels att utskottets hemställan i moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande villkor för samarbetsavtal
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1987/88: U9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Uppgifterna för en utredning av den framtida
krigsmaterielexporten (mom. 15)

Anita Bråkenhielm, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”1986/87:U416 (m) avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar däremot den uppfattning som framförs i motion U9 (m) att
ett avbrytande av krigsmaterielexporten inte kan komma i fråga.

Det svenska försvarets beställningar är små och kommer med långa
mellanrum. För att upprätthålla kompetens och kontinuitet samt möjlighet
att erbjuda för svensk säkerhetspolitik oundgänglig handlingsfrihet även vad
gäller samarbete med företag i andra länder måste krigsmaterielindustrin ha
en viss kapacitet. Detta har slagits fast i flera olika sammanhang, senast av
riksdagen i samband med 1987 års försvarsbeslut och av den utredning som
gjorts om försvarsindustrins utlandsverksamhet.

Detta hindrar inte att bland annat riktlinjer för och inriktning av
krigsmaterielexporten bör bli föremål för utredning. De direktiv som
meddelas utredningen bör ges med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört.
Yrkande 2 i motion U9 (m) och motion 1986/87:U416 bifalls därmed.

dels att utskottets hemställan i moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande uppgifterna för en utredning om den framtida
krigsmaterielexporten

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U416 och yrkande 2 i
motion 1987/88:U9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

UU 1987/88:30

31

10. Förbud mot krigsmaterielexport (mom. 19)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med rubriken
”Krigsmaterielbegreppet” och på s. 24 slutar med ”avslag på propositionen.
” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående behandlat enskilda förslag i propositionen
som syftar till en bättre kontroll av utförseln av krigsmateriel och i vissa fall
en skärpning av bestämmelserna. Varje sådan skärpning är nödvändig och
välkommen.

Det är emellertid utskottets övertygelse att det på något längre sikt är
nödvändigt att helt avveckla den svenska krigsmaterielexporten. Flera goda
skäl kan åberopas för ett totalt och undantagslöst förbud mot krigsmaterielexporten.
Dessa skäl har utvecklats närmare i motion U10 (vpk) till vilken
utskottet ansluter sig. Det främsta skälet är att Sveriges trovärdighet som
pådrivare i de internationella freds- och nedrustningssträvandena påverkas
negativt av att vi samtidigt uppträder som en betydande exportör av vapen.
Det kan ligga en sanning i att det inte finns någon motsättning mellan vår
nedrustningspolitik och vår vilja att hålla oss med ett eget försvar. Det ligger
enligt utskottets mening dock en klar motsättning mellan vår nedrustningspolitik
och vår roll som internationell vapensäljare.

Ett ytterligare skäl som talar för en avveckling av krigsmaterielexporten är
vår neutralitetspolitik. Sveriges i vissa fall starka engagemang i andra länders
upprustning och de starka bindningar som det expanderande försvarsindustriella
samarbetet skapar, är ett klart hot mot förtroendet för vår neutralitet.
Utskottet föreslår därför att den utredning som aviseras i propositionen får
som främsta uppgift att förbereda och lägga förslag till en successiv
avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. I väntan på resultatet av
utredningen bör inga nya vapenexportorder tecknas.

Utskottet tillstyrker därmed yrkandena 2 och 3 i motion U10 (vpk), liksom
de övriga motionsyrkanden som föreslår en avveckling av den svenska
krigsmaterielexporten.

De yrkanden vilkas innebörd är att regeringen skall planera för en fortsatt
krigsmaterielexport avstyrks.

dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande förutsättningarna för den parlamentariska utredningen att

riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1986/87:U412, yrkande
1 i motion 1987/88:U412, yrkande 1 i motion 1987/88:U8, yrkandena 2
och 3 i motion 1987/88:U10 och yrkande 1 i motion 1987/88:U11 samt
med besvarande av yrkande 2 i motion 1987/88:U412 och yrkande 2 i
motion 1987/88:U11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

UU 1987/88:30

32

11. Krigsmaterielexport till USA (mom. 26)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
finner inte” och slutar med ”därför yrkandet.” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i detta förslag. Enligt gällande riktlinjer får utförsel
av krigsmateriel inte äga rum till en stat som befinner sig i väpnad konflikt
med annan stat eller till stat som är invecklad i internationell konflikt som kan
befaras leda till väpnad konflikt. Detta är tillämpligt på USA varför utförsel
dit inte bör vara tillåten. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 1 i motion
1986/87:U409 (vpk).

dels att utskottets hemställan i moment 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande krigsmaterielexport till USA
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1986/87:U409 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Marknadsföring

Gunnel Jonäng och Pär Granstedt (båda c) anför:

Det är enligt vår uppfattning viktigt att förhindra marknadsföring av svenska
vapen i länder dit export av krigsmateriel inte kan tillåtas. Krigsmaterielinspektionen
bör kunna ge upplysningar om vilka länder som alls kan komma i
fråga för export, t.ex. genom att en inofficiell lista på sådana länder
upprättas. En sådan lista bör givetvis inte ersätta den tillståndsprövning som
skall ske i varje enskilt fall.

2. Befattningen som krigsmaterielinspektör
Rune Ångström (fp) anför:

Med anledning av yrkande 3 i motion U409 om förbud att tillsätta militär
befattningshavare som krigsmaterielinspektör anser jag att utskottets motivering
för avslag enbart borde ha innehållit den klara principiella ståndpunkten
att ingen yrkesgrupp bör uteslutas från ett ämbete.

3. Samarbetsavtal

Oswald Söderqvist (vpk) anför:

De gällande riktlinjerna från 1971 angående samarbetsavtal har större
betydelse när det gäller importen av krigsmateriel till Sverige än när det
gäller export från vårt land.

Det största samarbetsavtalet hittills är det som Sverige ingått med USA
och andra NATO-iänder för produktion av militärflygplanet JAS-Gripen.
Indirekt innebär det också export eftersom t.ex. 40 % av motordelarna till
JAS, som tillverkas av AB Flygmotor i Trollhättan, går på export via
huvudentreprenören General Electric.

UU 1987/88:30

33

1** Riksdagen 1987/88. 9sami. Nr30

I händelse av att det svenska försvaret går in för anskaffning av andra
större vapensystem, t.ex. en ny stridsvagn, kommer det också att innebära
samarbetsavtal med andra, troligast väststater. Att i debatten om den
svenska krigsmaterielexporten särskilt kritisera samarbetsavtalen utan att
sätta in dem i detta större sammanhang bidrar endast till att förvirra
begreppen. Vad det handlar om är Sveriges ökade beroende av USA/NATO
och naurligtvis på sikt EG, på detta liksom inom alla andra områden.

Lösningen av detta problem är inte nya bestämmelser utan en omstrukturering
av det svenska försvaret, som möjliggör mindre bindningar, självständigare
materielanskaffning och därmed mindre beroende av såväl export som
import. En sådan helhetssyn bör eftersträvas av den utredning som nu skall se
över riktlinjerna för krigsmaterielexporten och i alla andra sammanhang.

UU 1987/88:30

34

Propositionens lagförslag

UU 1987/88:30

Bilaga 1

1 Förslag till
Lagom förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,

3. avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och metod
för framställning av sådan materiel,

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk
medborgare, och

5. marknadsföring av krigsmateriel.

I lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.
finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande
av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod
för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel
enligt denna lag.

Utförsel av krigsmateriel

2 § Krigsmateriel får inte föras ut ur riket utan tillstånd av regeringen, om inte
annat följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte
är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av

1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning
samt av skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,
tävling eller övning utom riket,

2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjutvapen som införts till riket för åtgärd som avses i 2,

4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som
har förts in till riket i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen
(1973:1176).

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel, m.m.

4 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket

35

och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som
är bosatt eller stadigvarande vistas här.

5 § Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla
krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel får inte utan
tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk
myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas
här.

6 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås utan
tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. rätt att vidareupplåta eller vidareöverlåta rätten att tilllverka krigsmateriel
till någon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det
ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Militärt inriktad utbildning

7 § Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får inte bedrivas
inom riket utan tillstånd av regeringen.

Första stycket gäller inte

1. utbildning som anordnas av staten,

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel
eller med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

8 § Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet
som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning som regeringen
föreskriver

1. lämna redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige i vilka
marknadsföring av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som
marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till regeringen

a) innan anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av
krigsmateriel till någon utom riket,

b) innan anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel,

c) innan avtal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av
krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från redovisningsskyldighet
och underrättelseskyldighet som avses i första stycket. Regeringen får
också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings- och underrättelseskyldighet.

UU 1987/88:30

Bilaga 1

36

9 § Regeringen får i enskilda fall förbjuda att

1. anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel
till någon utom riket,

2. anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel,

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon
utom riket,

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

10 § Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet
som bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i
utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring
eller försäljning av krigsmateriel.

Villkor m.m.

11 § Tillstånd enligt 2, 4, 5, 6 eller 7 § får förenas med villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m.

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 2 § skall lämna uppgifter rörande utförd
krigsmateriel,

2. den som har tilllstånd enligt 4 § skall lämna uppgifter om upplåten eller
överlåten rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Återkallelse av utförseltillstånd

13 § Tillstånd enligt 2 § får återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har
åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser som
har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till
återkallelse.

Skyldighet för revisorer

14 § Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon
anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m.
i vissa företag i fråga om företagets efterlevnad av bestämmelserna i denna
lag, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen.
Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

UU 1987/88:30

Bilaga 1

37

Ansvarsbestämmelser m.m.

15 § Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

16 § Den som bryter mot 4, 5, 6 eller 7 § eller förbud som har meddelats med
stöd av 9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17 § Om brott som avses i 16 § första stycket 1 är att anse som grovt, döms till
fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett
tillverkningsrätt av betydande värde, utveckling, utbildning eller marknadsföring
av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars
varit av särskilt allvarlig art.

18 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 8 § första stycket eller 10 § eller mot föreskrifter, villkor eller
kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet,
underrättelseskyldighet eller uppgiftsskyldighet som avses i första punkten.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

19 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1982:513) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.

Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen
av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.

UU 1987/88:30

Bilaga 1

38

2 Förslag till
Lagom ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs att 1-3, 6 och 10 §§ lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillverkning av krigsmateriel samt
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinning avseende krigsmateriel
och metod för framställning av sådan
materiel skall kontrolleras enligt bestämmelserna
i denna lag. Föreskrifter
om förbud mot utförsel av krigsmateriel
och förbud mot upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel finns i lagen
(1982:513) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m. m.

1 §

Föreslagen lydelse

I denna lag finns föreskrifter om
kontroll över

1. tillverkning av krigsmateriel och

2. tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinning avseende krigsmateriel
och metod för framställning av
sådan materiel.

I lagen (1988:000) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m. m. finns
föreskrifter om förbud mot utförsel
av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse
av rätt att utom riket tillverka
krigsmateriel, avtal med någon utom
riket om utveckling av krigsmateriel
och metod för framställning av sådan
materiel, bedrivande av militärt inriktad
utbildning inom riket av utländsk
medborgare samt mot marknadsföring
av krigsmateriel.

Denna lag gäller inte för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som Regeringen meddelar föreskrifter
skall avses med krigsmateriel enligt om vad som skall avses med krigsmadenna
lag. teriel enligt denna lag.

2 §'

Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen, om
ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.
Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk medborgare,
svenskt handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt
som avses i 3 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m. m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehåll
som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd
ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från tillståndskravet
enligt första stycket för ändring
eller ombyggnad av skjutvapen i fall
som avses i 24 § första stycket vapenlagen
(1973:1176) samt för tillverkning
av enstaka skjutvapen och av

Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från tillståndskravet
enligt första stycket för

1. tillverkning av krigsmateriel
som bedrivs på uppdrag av den som
har tillstånd att tillverka ifrågavarande
krigsmateriel,

UU 1987/88:30

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1987:422.

39

Nuvarande lydelse

ammunition för tillverkarens eget
bruk.

Föreslagen lydelse

2. ändring eller ombyggnad av
skjutvapen i fall som avses i 24 §
första stycket vapenlagen (1973:
1176),

3. tillverkning av enstaka skjutvapen
och av ammunition för tillverkarens
eget bruk.

Krigsmateriel, uppfinning avseende
krigsmateriel och metod för framställning
av sådan materiel får inte
yrkesmässigt tillhandahållas här i riket
genom försäljning, utbjudande
mot vederlag eller förmedling åt någon
inom landet eller i utlandet utan
tillstånd av regeringen, om ej annat
följer av andra stycket eller av föreskrifter
som har meddelats med stöd
av denna lag.

3§

Krigsmateriel, uppfinning avseende
krigsmateriel och metod för framställning
av sådan materiel får inte
här i riket och inte heller utom riket av
svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande
vistas här yrkesmässigt tillhandahållas
genom försäljning, utbjudande
mot vederlag eller förmedling
åt någon inom landet eller i utlandet
utan tillstånd av regeringen, om ej
annat följer av andra stycket eller av
föreskrifter som har meddelats med
stöd av denna lag.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte

1. vid tillhandahållande till svensk statlig myndighet eller sådan tillverkare
som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet
avser,

2. för innehavare av tillverkningstillstånd,
om tillhandahållandet avser
krigsmateriel, uppfinning eller
metod som tillhör eller innehas av
tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från tillståndskravet
enligt första stycket i fråga om
handel med skjutvapen, ammunition
eller annan explosiv vara som
omfattas av vapenlagen (1973:1176)
eller förordningen (1949:341) om explosiva
varor.

2. för innehavare av tillverkningstillstånd,
om tillhandahållandet avser
sådan krigsmateriel som tillhör
tillståndshavaren och som finns inom
landet eller uppfinning eller metod
som innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från tillståndskravet
enligt första stycket i fråga om
sådan handel med skjutvapen, ammunition
eller annan explosiv vara
som reglertis genom föreskrifterna i
vapenlagen (1973:1176) eller förordningen
(1949:341) om explosiva
varor.

Tillståndshavaren skall, enligt de
närmare föreskrifter som regeringen
meddelar, till kontrollmyndigheten
lämna deklaration på heder och samvete
rörande den verksamhet för
vilken tillstånd har meddelats.

§

Tillståndshavaren skall, enligt de
närmare föreskrifter som regeringen
meddelar, till kontrollmyndigheten
lämna

1. deklaration på heder och samvete
rörande den verksamhet för
vilken tillstånd har meddelats,

2. uppgifter om uppdrag som läm -

UU 1987/88:30

Bilaga 2

40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

näts ät någon annan att tillverka
krigsmateriel.

Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från skyldighet att
avlämna sådan deklaration som avses
i första stycket 1.

10 §2

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i denna lag än som avses i 9 § eller mot
villkor som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller mot föreskrift eller
ordnings- eller kontrollbestämmelse som har meddelats med stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller i deklaration enligt
denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

Om en gärning som har begåtts av I ringa fall skall inte dömas till
oaktsamhet är att anse som ringa, ansvar,
skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

UU 1987/88:30

Bilaga 2

2 Senaste lydelse 1984:944.

UU 1987/88:30

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Lagen gäller inte heller

1. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgarskap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring
inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i
frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen (1982:513) 8. beslut enligt lagen (1988:000)

om förbud mot utförsel av krigsma- om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m. m., teriel, m. m.,

9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m. m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3—5 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

1 Förslag enligt prop. 1987/88:69.

42

Försvarsutskottets yttrande
1987/88:4 y

över proposition 1987/88:154 med förslag till lag om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. jämte
motioner

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel samt de motioner som väckts med anledning av denna
proposition.

Försvarsutskottet konstaterar att ifrågavarande proposition liksom motionerna
behandlar ett brett spektrum av frågor med anknytning till den svenska
krigsmaterielexporten, m.m. Flertalet av dessa frågor och aspekter får anses
ligga utanför försvarsutskottets beredningsområde. Utskottet har därför valt
att i detta yttrande avstå från att avge synpunkter på enskildheter i
propositionen och på de olika motionerna som sådana. I stället kommer
utskottet att här nedan redovisa sin övergripande syn på vissa grundläggande
frågor som aktualiseras i propositionen och även i flertalet motioner.
Krigsmaterielexportfrågorna kan värderas och prövas utifrån flera olika
utgångspunkter inom det utrikes- och säkerhetspolitiska fältet. Nedan
redovisade synpunkter anläggs med utgångspunkt från försvarsutskottets
beredningsområdes horisont och från det uttalande om den svenska försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar som riksdagen gjorde i samband
med 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95 bil. 1, FöU 1986/87:11 s. 132,
rskr. 310).

1 riksdagens tillkännagivande gjordes sålunda, med betoning av de behandlade
frågornas betydelse och det säkerhetspolitiska värdet av politisk enighet
kring de redovisade bedömningarna, vissa uttalanden om den svenska
försvarsindustrins betydelse och förutsättningar. Den inriktning som fastlädes
i tillkännagivandet angavs med instämmande i vad försvarsministern
anfört i proposition 1986/87:95 vilket i sin tur byggde på vad som anförts av en
i denna del enig försvarskommitté (SOU 1987:9).

Sålunda anförde försvarsutskottet, sedermera riksdagen, följande (FöU
1986/87:11 s. 127-128).

Utskottet instämmer i försvarsministerns och försvarskommitténs övergripande
bedömning att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och
underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk
tillgång, som bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en
långsiktig, fast och konsekvent alliansfri politik och att värna vårt land. En

UU 1987/88:30

Bilaga 4

43

inhemsk försvarsindustri utgör i många fall en förutsättning för vära
möjligheter att under kriser och i krig självständigt kunna vidmakthålla vår
försvarsmateriel. Med en egen forskning och försvarsindustri kan vi förse
försvarsmakten med materiel som är anpassad till de speciella behov och
förutsättningar som vårt värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår
geografi skapar. Därigenom ges också bättre möjligheter att till rimliga
kostnader välja en egen försvarsprofil som ökar effekten av vårt försvar och
minskar verkan mot oss av de vapen och motmedel som maktblocken
utvecklar för användning mot varandra. Härtill kommer att kraven på
sekretess för viss materiel är så höga att anskaffning i utlandet är antingen
omöjlig eller olämplig varvid en svensk utveckling och produktion framstår
som det enda möjliga alternativet. Dessutom geren inhemsk försvarsindustri
möjlighet till krigsproduktion.

Utskottet instämmer också i vad försvarsministern i anslutning till
försvarskommitténs förslag anför beträffande betydelsen av svensk försvarsindustri
och dess framtida förutsättningar. Export av viss omfattning är
nödvändig för att bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindustrins
kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga. Som alternativ till import
bidrar samarbete med utländsk industri till att inom landet bevara och
befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna upprätthållas.
Hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindustrin
är en förutsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk
industri. Samarbetets lämplighet från utrikes- och försvarspolitisk synpunkt
prövas av statsmakterna, varvid det är en självklar förutsättning att
samarbetsprojektens villkor inte begränsar våra möjligheter att föra vår
neutralitetspolitik. Det är angeläget att vårt utlandssamarbete i försvarsmaterielfrågor
fördelas på flera länder så att ensidiga beroendeförhållanden kan
undvikas. Utskottet instämmer även i vad som i övrigt anförs om den svenska
försvarsindustrins betydelse och förutsättningar.

Utskottet delar försvarsministerns och försvarskommitténs uppfattning att
den för ett litet land ovanligt breda industriella förmåga att sammanhålla
utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel som för närvarande
finns i Sverige så långt möjligt bör bevaras. Utskottet noterar att
försvarskommittén inte funnit något betydande materielområde där det med
utgångspunkt från försvarets långsiktiga behov inom landet finns onödig
industriell kapacitet, men instämmer i likhet med försvarsministern i
bedömningen att det däremot finns ett flertal områden där den svenska
försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens behov av
materiel och till rimliga exportantaganden. I likhet med försvarsministern
anser utskottet att man vid en sådan anpassning även måste ta rimliga
regionalpolitiska hänsyn.

Med hänsyn till betydelsen av här behandlade övergripande frågor och till
det säkerhetspolitiska värdet av politisk enighet kring de redovisade
bedömningarna anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen
till känna vad som i det föregående uttalats om den svenska försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar.

Försvarsutskottet får i detta sammanhang, då de behandlade frågorna fått
förnyad aktualitet genom den nu föreliggande propositionen och det
ytterligare utredningsarbete som i denna aviseras, anledning att särskilt
understryka det värdefulla i att riksdagen lagt en hållfast grund för den vidare
beredningen genom detta uttalande om den svenska försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar. Betydelsen av detta gemensamma ansvarstagande
för den övergripande, säkerhetspolitiskt motiverade syn som här ovan

UU 1987/88:30

Bilaga 4

44

återgivits får anses snarast ytterligare accentuerad av den omständigheten att
det i den offentliga debatten och i hittillsvarande utredningsarbete framkommit
en mängd indicier på överträdelser gentemot gällande bestämmelser för
utförsel av krigsmateriel - överträdelser som självfallet måste beivras och
förebyggas med al! kraft. Det är en uppenbar nödvändighet att den
krigsmaterielexport som bedöms angelägen från säkerhets- och försvarspolitisk
synpunkt sker i former och enligt kriterier som är förenliga med Sveriges
allmänna utrikespolitiska mål och svenska lagar.

I föreliggande proposition anför föredragande statsrådet att det enligt
hennes mening är angeläget att ingående och allsidigt analysera hur
sambandet mellan den svenska försvarsindustrins utvecklingsbetingelser och
behov av export gör sig gällande liksom hur ett sådant samband kan tänkas
komma att utveckla sig i framtiden. Hon aviserar därför sin avsikt att föreslå
regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att kartlägga och
analysera i vilken utsträckning det inom ramen för den av riksdagen i 1987 års
försvarsbeslut fastlagda inriktningen föreligger behov av export av krigsmateriel
för att bibehålla en livskraftig svensk försvarsindustri. I denna
kommittés uppdrag kommer enligt föredragande statsrådet även att ingå att
analysera de konsekvenser i fråga om kostnader, teknisk kompetens och
beroende av andra länder som kan bli följden dels av import av vapen, dels av
ett mer omfattande försvarsindustriellt utvecklings- och produktionssamarbete
med utländsk industri. Föredragande statsrådet avstår, med hänvisning
till detta kommande uppdrag, från att i föreliggande proposition lämna
förslag till ny reglering av försvarsindustriellt samarbete mellan svensk och
utländsk industri.

Till detta får försvarsutskottet med utgångspunkt från sitt beredningsområde
anföra följande.

Den inriktning enligt ovan som fastlades av riksdagen i 1987 års försvarsbeslut
- och inom vars ram krigsmaterielexportfrågorna nu föreslås närmare
utredas av en särskild parlamentarisk kommitté - grundades på arbetet i 1984
års försvarskommitté som enligt sina direktiv kom att ägna försvarsindustrifrågorna
särskilt stor uppmärksamhet. Det ter sig naturligt och angeläget att
försvarsindustrifrågorna noggrant bereds av parlamentariska försvarskommittéer
med tanke på dessas hävdvunna uppgift i vårt svenska försvarsplaneringssystem
att med utgångspunkt från en säkerhetspolitisk helhetsbedömning
skärskåda planeringsläget inom hela totalförsvaret för att utifrån detta
kunna bedöma och avväga behov och problem inom de olika delarna. Även
om, såsom nu föreslås, vissa frågor rörande krigsmaterielexport och försvars -industrisamarbete, m.m. görs till föremål för en särskild parlamentarisk
utredning torde även nästa försvarskommitté komma att behöva ägna dessa
frågor betydande uppmärksamhet inom ramen för sitt ordinarie arbete. Det
torde enligt försvarsutskottets mening vara av säkerhetspolitisk vikt att

UU 1987/88:30

Bilaga 4

45

arbetet inför och inom resp. parlamentarisk utredning tidsmässigt planeras
och i övrigt läggs upp på ett sådant sätt att en gemensam färdriktning kan
anges.

Stockholm den 26 april 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Olle Göransson (s), Åke
Gustavsson (s). Gunhild Bolander (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson
(m), Ingemar Konradsson (s). Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle
Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Christer
Skoog (s). Lennart Holmsten (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

UU 1987/88:30

Bilaga 4

46

gotab Stockholm 1988 15320