Utrikesutskottets betänkande
1987/88:13

om ett zigenskt kulturcentrum

UU

1987/88:13

Motionen

1986/87:U530 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen i lämpliga europeiska
samarbetsorgan tar initiativ till bildandet av ett kulturcentrum för den
zigenska kulturen,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till finansiering och
planering av de svenska insatserna inom ramen för ett europeiskt kulturcentrum
för den zigenska kulturen.

Bakgrund

Zigenarna härstammar ursprungligen från norra Indien. Enligt moderna
forskare tillhörde zigenarna ett folk som kallades rajputer och som levde i
Rajastan, Gujarat och Punjab. Utvandringen från Indien av det folk som vi i
dag kallar zigenare började troligtvis fram emot 1000-talet. Orsaker till
utvandringen anses vara religionskrig, hungersnöd och farsoter. De människor
som utvandrade kom från väl ansedda yrkesgrupper. Zigenarna kom till
Europa på 1300-talet. De första personer som med säkerhet kan identifieras
som zigenare omnämns år 1322 på Kreta. Under de påföljande århundradena
spred sig zigenarna över Europa. I Sverige omnämns zigenare för första
gången år 1512.

Zigenarna kallar sig själva för romer. Benämningen zigenare tros ha
kommit från att man i Europa förväxlade romerna med en sekt av spåmän
från mindre Asien som kallades för artzinganos. Språket heter romanes.

Till en början mottogs zigenarna väl i Europa, men välviljan övergick så
småningom i diskriminering och öppen förföljelse. I slutet av 1400-talet och
början av 1500-talet började överallt i Europa en systematisk förföljelse av
zigenarna. Grymma förordningar utfärdades mot dem bl.a. i Sverige. I
Ungern, Rumänien och Jugoslavien (speciellt i Valakiet och Moldavien)
hamnade stora grupper zigenare i livegenskap. Under 1600-talet och
1700-talet togs zigenare ofta tvångsmässigt ut till krigstjänstgöring.

I Sverige förföljdes och utstöttes zigenarna. År 1637 utfärdades den första
allmänna zigenarförordningen enligt vilken alla zigenare skulle fördrivas.
Många zigenare utvisades då bl.a. till Finland. På 1800-talet påbörjades en ny
vandringsvåg av zigenare från Östeuropa, de s.k. valakiska zigenarna. Dessa
spred sig över hela Europa. De zigenare som sedan tidigare bodde i olika
länder brukar man kalla ”icke-valakiska”.

1 Riksdagen 1987/88. 9sami. Nr 13

Det finns ingen officiell uppgift på hur många zigenare som i dag bor i
Europa. Siffror på mellan 2 och 20 miljoner uppges. Antalet zigenare i
Sverige är i dag drygt 6 000. Härav är 1 500 vad vi kallar svenska zigenare,
3 100 finska zigenare och 1 700 utomnordiska zigenare. De svenska och
utomnordiska zigenarna tillhör olika grupper, huvudsakligen valakiska
stammar som kalderash och lovari, medan de finska zigenarna huvudsakligen
är av den icke-valakiska kalé-stammen. Stora zigenargrupper i övriga
Europa är sinti i Västtyskland, kal 2s och gitanes i Spanien, och manouches i
Frankrike. Därtill kommer stora zigenarbefolkningar i Öststaterna. De flesta
svenska och utomnordiska zigenarna i Sverige är katoliker. En stor del av de
finska zigenarna är pingstvänner.

Under senare år har förmärkts att zigenarna gradvis till sin grupptillhörighet
även lägger en annan dimension, den nationella etniska identiteten.
Enhetssträvandena har lett till organiseradet av olika samarbetsorganisationer.

För närvarande finns det 11 lokala zigenarorganisationer i Sverige. År
1973 bildades ett samarbetsorgan för de olika zigenska organisationerna i
Norden, Nordiska zigenarrådet.

Det finns inget svenskt kulturcentrum för zigenare. I Finland finns ett
centrum för zigensk kultur, men dess verksamhet är liten. Det har framförts
krav från olika zigenska organisationer om ett kulturcentrum i Sverige. Olika
grupper har dock olika önskemål och förväntningar på ett dylikt centrum.

Vid skolöverstyrelsen pågår sedan några år ett projekt i samarbete med
olika zigenska grupper i Sverige och utlandet som syftar till ett gemensamt
skriftspråk (ortografi). Zigenska barn har rätt till hemspråksundervisning. I
syfte att bereda och diskutera frågor av intresse för zigenarna i Sverige har
det bildats en samrådsgrupp med deltagare från arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, invandrarverket, socialstyrelsen och Kommunförbundet
samt representanter för de olika zigenska grupperna i Sverige.

Frågan om ett europeiskt kulturcentrum har inte tidigare varit uppe i något
europeiskt forum. Inom ramen för Europeiska säkerhetskonferensen ESK
behandlas zigenarfrågan som ett minoritetsärende. Inom den ekonomiska
samarbetsorganisationen OECD pågår projekt rörande utbildning av emigrantbarn
och barn från olika kulturer, dock inte speciellt zigenare. En av de
internationella zigenska samarbetsorganisationema, Romani Union, har
konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). Romani
Union driver dock här inte kulturella krav utan kravet på att erkännas som
etnisk minoritet. Uppvaktningar har gjorts inför FN:s kulturorganisation
UNESCO om att organisationen skall ta upp den zigenska språkfrågan. Inom
Nordiska rådet togs frågan om de finska zigenarnas ställning och rätt till olika
sociala förmåner i Sverige upp under några år i början på 1970-talet.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att vidmakthålla och
vidareutveckla det zigenska språket samt göra det möjligt för zigenarna att
bevara sin kultur. Av bakgrundsbeskrivningen framgår att regeringen genom
olika projekt försökt stödja de zigenska grupperna i deras strävanden att slå

UU 1987/88:13

2

vakt om sin kultur. Utbildning, såväl svensk som zigensk, är här av stor
betydelse.

Det finns inget zigenskt kulturcentrum i Sverige men däremot i Finland
och i andra europeiska länder.

Ett europeiskt kulturcentrum skulle säkerligen kunna spela en viktig roll i
bevarandet av den zigenska kulturen i de europeiska länderna. Det bör dock,
enligt utskottets uppfattning, ankomma på de olika zigenska samarbetsorganisationer
som finns att gemensamt lägga grunden för ett ställningstagande
till ett dylikt kulturcentrum baserat på det arbete härvidlag som redan utförts
i olika länder.

Motion 1986/87:U530 avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1986/87:U530.

Stockholm den 26 november 1987
På utrikesutskottets vägnar
Gunnel Jonäng

Närvarande: Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas
(m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Anita Bråkenhielm (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Gunnar
Hökmark (m), Nils T Svensson (s), Bertil Måbrink (vpk), Maj Britt Theorin
(s), Maria Leissner (fp) och Karin Söder (c).

UU 1987/88:13

gotab Stockholm 1987 13731