Trafikutskottets betänkande
1987/88:8

om behovet av sjöfartspolitiska åtgärder

Sammanfattning

Mot bakgrund av den svenska handelsflottans snabba minskning på senare år
och dess betydelse särskilt från beredskapssynpunkt föreslår utskottet i
betänkandet att riksdagen ger regeringen till känna att det är nödvändigt att
skyndsamt vidta långsiktiga åtgärder i syfte att bibehålla en svenskflaggad
handelsflotta av rimlig omfattning. Regeringen bör därför enligt utskottet
senast den 10 mars 1988 förelägga riksdagen förslag om sådana åtgärder.

I sammanhanget noterar utskottet att regeringen sagt sig vara beredd att
föreslå skattefrihet för anställda för inkomst på svenska fartyg i fjärrfart.

Som exempel på ytterligare åtgärder anger utskottet insatser via statsbudgeten
samt användning av investeringsfonderna för att underlätta investeringar
i fartyg.

I en gemensam m-, fp- och c- reservation framhålls att regeringen bör
förelägga riksdagen en sjöfartspolitisk proposition senast den 1 februari
1988.

Propositionen bör enligt reservanterna innehålla förslag om att slopa
skatten för sjömän för inkomst ombord på svenska fartyg i fjärrfart, om
åtgärder i syfte att underlätta investeringar i såväl nytt som begagnat tonnage
samt om att på svenskflaggade fartyg i fjärrfart tillämpa den modell för de
ombordanställdas sociala skydd som det s.k. internationaliseringsavtalet
tillhandahåller.

Vidare bör regeringen enligt reservanterna överväga möjligheterna att
även i Sverige inrätta ett särskilt fartygsregister som skulle göra det möjligt
att operera vissa svenskägda handelsfartyg på internationella kostnadsvillkor.

Motionsyrkanden i sjöfartspolitiska frågor, som väcktes under den allmänna
motionstiden vid 1986/87 års riksmöte, bör enligt utskottet lämnas utan
särskild åtgärd i avvaktan på en sjöfartspolitisk proposition.

Motionerna

1986/87:T211 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett sjöfartspolitiskt program i
enlighet med den inriktning som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för upprättande av en statlig
rederiverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,

1987/88:8

1 Riksdagen 1987188. 15 sami. Nr 8

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att utveckla kustoch
inrikessjöfarten med statlig rederi verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statligt rederi
som föreslås i motionen inte bör äga fartyg under s.k. bekvämlighetsflagg,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sjöfartsforskningen
bör bedrivas i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen av regeringen begär förslag innebärande att utflaggningen
av svenska fartyg till bekvämlighetsflagg i fortsättningen förhindras,

7. att riksdagen av regeringen begär förslag innebärande att de s.k.
internationaliseringsavtalen på sikt avvecklas,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att fartyg som för
flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas anlöpa svensk
hamn, såvida fartyget inte har slutit avtal med ITF eller av ITF godkänt
nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på utrustning,
bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad flagga,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statliga och
kommunala myndigheter för sina transporter inte bör anlita bekvämlighetsflaggade
fartyg.

1986/87:T212 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd till den mindre kustsjöfarten och rederinäringen.

1986/87:T233 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om fortsatt giltighet av lagen
(1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg.

1986/87:T605 av Erling Bager och Lennart Alsén (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om sjöfarten.

1986/87:T606 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att snabbutreda
frågor angående en anpassning av regler och former för svensk sjöfart till
internationella förhållanden.

1986/87:T607 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av avgifter och taxor som påverkar sjöfarten i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1986/87:T610 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
skyndsamma åtgärder för att slå vakt om en betydande svensk handelsflotta.

1986/87:T614 av Gösta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om de särskilda hänsyn som betingas av sjöfartsnäringens
utpräglat internationella karaktär,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om sjöfartsnettots betydelse för den svenska
ekonomin samt dess bidrag till sysselsättningen,

TU 1987/88:8

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om beredskapssynpunkterna,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om överföring av transporter från landsväg till sjöfart
och konkurrensförhållandena mellan sjöfart och järnväg i syfte att stärka
närsjöfarten.

1986/87:T620 av Nic Grönvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning för att
åstadkomma en samnordisk företagsform för linjesjöfart.

Utskottet

1. Inledning

Under den allmänna motionstiden vid 1986/87 års riksmöte väcktes ett antal
motionsyrkanden i sjöfartspolitiska frågor. Utskottet beslöt i februari i år att
uppskjuta behandlingen av motionerna i avvaktan på en av regeringen
aviserad sjöfartspolitisk proposition. Någon sådan proposition har ännu inte
förelagts riksdagen. Den 6 november 1987 meddelade emellertid finansministern
att regeringen avser att låta utreda sjöfartens ekonomiska villkor.

I motionerna uttrycks genomgående en oro över den svenska handelsflottans
snabba minskning på senare år samt framförs krav på skyndsamma
åtgärder för att söka vända den utvecklingen.

2. Behovet av sjöfartspolitiska åtgärder

Sedan motionerna väcktes i januari i år har den svenska handelsflottan
fortsatt att minska. Av årets budgetproposition framgår att den svenska
handelsflottan (fartyg med en bruttodräktighet av minst 100) år 1975 bestod
av 616 fartyg med en sammanlagd bruttodräktighet om 7,72 milj. Antalet
ombordanställda uppgick till ca 24 000. Den 1 juli 1986 hade handelsflottan
reducerats till 438 fartyg, med en total bruttodräktighet om 2,3 milj., och
antalet ombordanställda till ca 10 000. Den 1 juli 1987 omfattade - enligt vad
utskottet erfarit - handelsflottan 424 fartyg med en bruttodräktighet av 2 160

000.

Den 1 juli 1987 inrättades ett norskt internationellt fartygsregister som gör
det möjligt för främst norska rederier att bedriva viss sjöfart under norsk
flagg med utländska besättningar och kostnadsvillkor. Registret är även på
vissa villkor tillgängligt för utländska rederier. Registrets tillkomst synes
innnebära ökade risker för en fortsatt snabb minskning av den svenska
handelsflottan.

Sveriges redareförening har träffat ett s.k. internationaliseringsavtal med
de sjöfackliga organisationerna. Detta avtal syftar till att stärka den svenska
rederinäringens konkurrensförmåga. Sjömän som är anställda på utlandsflaggade
fartyg med svenskt ägarintresse eller driftsinflytande är under vissa
villkor befriade från att betala inkomstskatt i Sverige, vilket ger arbetsgivaren
motsvarande lägre lönekostnader. Genom särskilda avtal mellan parterna
regleras det sociala skyddet. Redarens kostnader för detta skydd

TU 1987/88:8

reduceras härigenom avsevärt samtidigt som sjömannen får i princip
oförändrade förmåner.

Den snabba minskningen av den svenska handelsflottan är enligt utskottets
mening ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna att behålla
en svensk handelsflotta till tryggande av landets transportförsörjning i
krissituationer.

Utskottet noterar att regeringen uttalat sig vara beredd att föreslå
skattefrihet för anställda för inkomst på svenska fartyg som går i fjärrfart.
Från olika intressenter inom sjöfartsnäringen har emellertid framhållits att
en sådan skattebefrielse inte räcker för att bibehålla en svenskflaggad
handelsflotta av rimlig omfattning.

Regeringen har beslutat att låta snabbutreda sjöfartens ekonomiska
villkor. I utredningsarbetet skall redovisas vilken typ och storlek av
stödinstatser som krävs för att uppnå de mål för omfattningen av den svenska
sjöfartsnäringen som kan sättas upp.

I debatten har förslag framförts om en sänkning av de sociala avgifterna.
Utskottet vill för sin del uttrycka stor tveksamhet till denna typ av åtgärd.
Däremot bör andra former med motsvarande effekt kunna prövas, exempelvis
direkta subventioner över budgeten. Exempel på vad regeringen därutöver
kan överväga är att underlätta användningen av investeringsfonderna för
investering i fartyg.

Utskottet anser för sin del att det är nödvändigt att skyndsamt vidta
långsiktiga åtgärder som gör det möjligt att bibehålla en svenskflaggad
handelsflotta av rimlig omfattning.

Regeringen bör därför senast den 10 mars 1988 förelägga riksdagen en
sjöfartspolitisk proposition med förslag om sådana åtgärder, så att beslut kan
fattas före vårsessionens slut.

Genomförandet av de sjöfartspolitiska åtgärder som behövs innebär
kostnader för staten. Dessa uppvägs emellertid enligt utskottets mening av
fördelarna av att inom landet kunna bevara en internationellt inriktad
sjöfartsnäring av rimlig omfattning. Näringen är väsentlig inte bara från
beredskapssynpunkt. Den bidrar också till att stärka Sveriges bytesbalans.
Det s.k. sjöfartsnettot uppgår till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna
berör vidare inte endast de ombordanställda utan också andra
sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

3. Motionsyrkandena

Med hänvisning till vad utskottet anfört om behovet av sjöfartspolitiska
åtgärder och i avvaktan på en sjöfartspolitisk proposition synes motionsyrkandena
böra lämnas utan särskild åtgärd.

Yrkandena gäller frågor om statlig rederiverksamhet, bekvämlighetsflagg,
sjöfartsforskning och det s.k. internationaliseringsavtalet enligt motion 1986/
87:T211 (vpk), rederistöd enligt motion 1986/87:T212 (fp), upphävande av
flagglagen enligt motion 1986/87:T233 (fp), kustsjöfarten m.m. enligt motion
1986/87:T605 (fp), internationalisering av svensk sjöfart enligt motion
1986/87 :T606 (m), avgifter och taxor som påverkar sjöfarten enligt motion

TU 1987/88:8

1986/87:T607 (m), ett sjöfartspolitisktprogram enligt motion 1986/87:610 (s),
principerna för sjöfartspolitiken enligt motion 1986/87:T614 (c) samt en
samnordisk företagsform för linjesjöfart enligt motion 1986/87:T620 (m).

4. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behovet av sjöfartspolitiska åtgärder

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

2. beträffande statlig rederiverksamhet

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T211 (vpk) yrkandena 1-3 utan
särskild åtgärd,

3. beträffande bekvämlighets flagg

att riksdagen lämnar motion 1986/87 :T211 (vpk) yrkandena 4 och 6
samt 8-9 utan särskild åtgärd,

4. beträffande sjöfartsforskning

att riksdagen lämnar motion 1986/87 :T211 (vpk) yrkande 5 utan
särskild åtgärd,

5. beträffande det s.k. internationaliseringsavtalet

att riksdagen lämnar motion 1986/87:211 (vpk) yrkande 7 utan särskild
åtgärd,

6. beträffande rederistöd

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T212 (fp) yrkande 4 utan särskild
åtgärd,

7. beträffande upphävande av flagglagen

att riksdagen lämnar motion 1986/87 :T233 (fp) yrkande 8 utan särskild
åtgärd,

8. beträffande kustsjöfarten m.m.

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T605 (fp) utan särskild åtgärd,

9. beträffande internationalisering av svensk sjöfart

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T606 (m) utan särskild åtgärd,

10. beträffande avgifter och taxor som påverkar sjöfarten

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T607 (m) utan särskild åtgärd,

11. beträffande ett sjöfartspolitiskt program

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T610 (s) utan särskild åtgärd,

12. beträffande principerna för sjöfartspolitiken

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T614 (c) yrkandena 1-4 utan
särskild åtgärd,

13. beträffande en samnordisk företagsform för linjesjöfart

att riksdagen lämnar motion 1986/87:T620 (m) yrkande 1 utan särskild
åtgärd.

Stockholm den 1 december 1987
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist

TU 1987/88:8

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Sven-Gösta Signell (s), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Rune
Johansson (s), Per Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström
(s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m). Jarl Lander (s), Anna WohlinAndersson
(c) och Jan Jennehag (vpk).

Reservation

Behovet av sjöfartspolitiska åtgärder (mom. 1 - motiveringen)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck
(m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m) och Anna Wohlin-Andersson (c)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Åtgärder bör därför snarast vidtas i syfte att sänka handelsflottans
kostnadsnivå och därmed stärka dess internationella konkurrenskraft samt
för att underlätta fartygsinvesteringar.

I förstnämnda avseende bör regeringen förelägga riksdagen förslag om att
slopa skatten för sjömän för inkomst ombord på svenska handelsfartyg i
fjärrfart. Om skatten slopas, får arbetsgivaren motsvarande lägre lönekostnader.

Investeringar i fartyg bör enligt utskottets mening underlättas dels genom
att nuvarande regler om investeringsfonder ändras så att fonderna kan tas i
anspråk för investeringar i begagnade fartyg, dels genom en generösare
praxis än för närvarande i fråga om möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna
för fartygsinvesteringar.

En proposition med förslag till erforderliga lagändringar bör föreläggas
riksdagen snarast, dock ej senare än den 1 februari 1988.

I denna proposition bör också förslag föreläggas riksdagen om att på
svenskflaggade handelsfartyg i fjärrfart tillämpa den modell för de ombordanställdas
sociala skydd som internationaliseringsavtalet tillhandahåller.

De av utskottet föreslagna åtgärderna torde inte vara till fyllest för att
säkerställa en tillräckligt stor svensk handelsflotta. Regeringen bör därförinom
ramen för ett sjöfartspolitiskt program - överväga ytterligare åtgärder i
syfte att stärka den svenska handelsflottans internationella konkurrenskraft.

Ett exempel på vad regeringens överväganden bör omfatta är möjligheterna
att även i Sverige inrätta ett särskilt register som gör det möjligt att
operera vissa svenskägda fartyg på internationella kostnadsvillkor.

Genomförandet av de sjöfartspolitiska åtgärder som behövs innebär en
inkomstförsvagning för staten. Inkomstbortfallet uppvägs emellertid enligt
utskottets mening av fördelarna av att inom landet kunna bevara en
internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. Näringen är
väsentlig inte bara från beredskapssynpunkt. Den bidrar också till att stärka
Sveriges bytesbalans. Det s.k. sjöfartsnettot uppgår till ca 7 miljarder
kronor. Sysselsättningsaspekterna berör vidare inte endast de ombordanställda
utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1987/88:8

gotab Stockholm 1987 14006