Trafikutskottets betänkande
1987/88:6

om förbud mot radarvarnare (prop. 1987/88:49)

1987/88:6

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i proposition 1987/88:49 framlagt förslag till lagstiftning
om förbud mot s.k. radarvarnare omfattande en ny lag om förbud mot
radarvarnare och en lag om ändring i radiolagen (1966:755). Förbudet skall
omfatta tillverkning, innehav, överlåtelse och användning. Den som bryter
mot förbudet skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I
och med att fängelse kan följa på brottet kan polisen företa husrannsakan och
kroppsvisitation för att söka efter radarvarnare som har dolts. En radarvarnare
som har varit föremål för brott skall kunna förverkas.

Utskottet föreslår att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 april 1988 i
stället för den 1 januari 1988, vilken tidpunkt har föreslagits i propositionen.

Ett motionsförslag (m) om att propositionen skall avslås avstyrks av utskottet
liksom ett motionsförslag (fp) om att fängelsestraff inte skall kunna följa på
brott mot ett förbud mot radarvarnare utan enbart bötesstraff. M-ledamöterna
reserverar sig till förmån för m-förslaget och fp- och c-ledamöterna till
förmån för fp-förslaget.

Propositionen

I proposition 1987/88:49 om förbud mot radarvarnare föreslår regeringen
(kommunikationsdepartementet) - efter hörande av lagrådet - att riksdagen
antar inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om förbud mot radarvarnare,

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755).

Lagförslagen har tagits in i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1987/88:T5 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med ändring i
regeringens förslag beslutar att 3 § i förslaget till lag om förbud mot
radarvarnare skall ges följande lydelse: ”Den som bryter mot 2 § skall dömas
till böter.”

1987/88:T6 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen i dess helhet.

1 Riksdagen 1987188.15 sami. Nr 6

Bakgrund

TU 1987/88:6

Den metod för hastighetskontroll på vägar som polisen använder i de allra
flesta fall är uppmätning av hastigheten med hjälp av radar. De elektromagnetiska
vågor som polisens radar alstrar kan emellertid också tas emot av s.k.
radarvamare som vid mottagningen avger ljudsignaler och ljussignaler.
Radarvamarna kan ge utslag för en hastighetsmätning på mer än två
kilometers avstånd, medan radarhastighetsmätningarna normalt registrerar
fordonens hastigheter på ett avstånd av högst 100 m. Det har blivit alltmer
vanligt att bilister använder radarvarnare för att upptäcka polisens hastighetskontroller
innan hastigheten har hunnit registreras.

I en framställning till regeringen år 1986 hemställde rikspolisstyrelsen om
förbud mot innehav av radarvarnare och annan elektronisk utrustning som
kan användas för att upptäcka polisens hastighetsmätningar med radar med
motiveringen att sådan utrustning försvårar hastighetskontrollerna. Med
anledning av rikspolisstyrelsens framställning utarbetades inom kommunikationsdepartementet
promemorian (Ds K 1987:2) Förbud mot radarvarnare
vari lades fram förslag om förbud mot innehav av radarvarnare i motorfordon.

Utskottet

På grundval av promemorian Förbud mot radarvarnare och remissbehandling
av denna föreslås i proposition 1987/88:49 förbud mot tillverkning,
innehav, överlåtelse och användning av radarvamare, definierad som varje
anordning som är konstruerad för att ta emot elektromagnetiska vågor från
radarhastighetsmätare för vägtrafik. Inte heller en annan anordning, som är
så konstruerad att den kan ta emot elektromagnetiska vågor från en
radarhastighetsmätare skall få användas i fordon för detta ändamål. För brott
mot de föreslagna förbuden skall kunna följa böter eller fängelse i högst sex
månader m.m.

Då marknadsföring av en otillåten produkt enligt marknadsdomstolens
praxis anses som otillbörlig marknadsföring enligt 2 § marknadsföringslagen
(1975:1418) förutsätts att inte heller marknadsföring av radarvarnare skall
vara tillåten.

Regleringen av radarvamare föreslås ske i en särskild lag om förbud mot
radarvarnare. I radiolagen (1966:755), som innehåller de grundläggande
bestämmelserna om användningen av radiovågor, föreslås ett tillägg, vari
anges att särskilda bestämmelser finns om radarvarnare. Den föreslagna
lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

I motion T6 (m) begärs att riksdagen skall avslå propositionen. Motionärerna
framhåller att de av principiella skäl är kritiskt inställda mot förslag som
syftar till att förbjuda medborgarna att äga eller att nyttja viss egendom och
särskilt mot propositionens förslag - med vilka avsikten enligt motionärerna
är att medborgarna skall förbjudas att inneha viss egendom endast för att den
försvårar statens kontroll av medborgarnas beteenden i vissa situationer.
Motionärerna anser att ett bättre sätt att förstärka trafikövervakningen än att
förbjuda radarvamare är att förstärka polisens resurser för denna övervak -

ning. De framhåller också svårigheter att övervaka att ett förbud efterlevs.
Motionärerna kritiserar också att fängelsestraff skall kunna följa på brott
mot det föreslagna förbudet. De påpekar att den som bryter mot förbudet
kan bli föremål för så ingripande åtgärder som husrannsakan och fängelse
medan straffet för förseelser mot olika föreskrifter i vägtrafikkungörelsen
(1972:603) - t.ex. hastighetsöverträdelser - är böter, högst 1 000 kr.

Utskottet vill erinra om att ungefär hälften av dagens trafik går med
hastigheter utöver de tillåtna. Beräkningar som har gjorts av statens väg- och
trafikinstitut (VTI) visar att ca 200 människoliv skulle kunna sparas årligen
om ingen överskred hastighetsgränserna (SOU 1987:43 s. 36). Höga
hastigheter ökar också utsläppen av föroreningar.

Med anledning av motionsyrkanden om åtgärder mot hastighetsöverträdelser
med hänsyn till bilavgasernas negativa miljöeffekter och det ökade
antalet trafikolyckor gav riksdagen på förslag av utskottet under förra
riksmötet som sin mening regeringen till känna att hastighetsövervakningen
på vägarna borde förstärkas och sanktionerna mot hastighetsöverträdelser
skärpas (TU 1986/87:1 s. 12 och 28, rskr. 2). I utskottets av riksdagen under
innevarande riksmöte behandlade betänkande TU 1987/88:1 har utskottet
erinrat om detta uttalande (s. 11).

Det är - som föredragande departementschefen framhåller i propositionen
- uppenbart att hastighetskontroller med hjälp av hastighetsmätning med
radar som ett led i hastighetsövervakningen mister sin effekt om bilisterna
genom att använda radarvarnare uppmärksammar kontrollerna i förväg.
Utskottet vill också framhålla att bilister med radarvarnare som kör för fort
och som upptäcker hastighetskontroller med radar kan förorsaka störningar i
trafiken då de kraftigt bromsar in bilarna för att hålla tillåten hastighet.
Utskottet tillstyrker därför att förbud mot radarvarnare införs och att
lagförslagen läggs till grund för lagstiftning härom. Detta innebär att
utskottet avstyrker motion T6 (m).

Som nämnts föreslås i propositionen att fängelse skall kunna följa på brott
mot förbud mot radarvarnare. I förslaget till lag om förbud mot radarvarnare
föreskrivs sålunda i 3 § att den som bryter mot 2 § - dvs. den paragraf som
innehåller bestämmelser om olika slag av olovlig befattning med radarvarnare
m.m. - skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. När
fängelse kan följa på ett brott blir det möjligt för polisen att företa
husrannsakan och kroppsvisitation - för att bl.a. söka efter radarvarnare som
har dolts - i enlighet med vad som föreskrivs i 28 kap. rättegångsbalken
(RB).

I motion T5 (fp) vänder sig motionärerna mot att så ingripande och
integritetskränkande åtgärder som husrannsakan och kroppsvisitation skall
kunna företas för brott mot ett förbud mot radarvarnare. Nämnda åtgärder
bör enligt motionärerna kunna komma i fråga vid brott som är allvarligare.
Motionärerna begär därför att endast bötesstraff skall kunna följa på brott
mot föreslaget förbud.

Enligt föredraganden bör befattning med radarvarnare i strid mot 2 § i
förslaget till lag om förbud mot radarvarnare normalt leda till ett bötesstraff.

TU 1987/88:6

Mer omfattande innehav eller t.ex. upprepade överlåtelser bör enligt honom
dock kunna medföra fängelse. Utskottet ansluter sig till detta.

Det är enligt utskottets mening rimligt att - vid utredning om brott mot ett
förbud - husrannsakan och kroppsvisitation skall kunna användas t.ex. för
att söka efter radarvarnare som har dolts.

Utskottet tillstyrker således förslaget till 3 § i förslaget till lag om förbud
mot radarvarnare och avstyrker motion T5 (fp).

Utskottet har inte något att erinra mot utformningen av förslaget till lag om
förbud mot radarvarnare i övrigt och inte heller mot utformningen av
förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755). Utskottet föreslår att
riksdagen antar det förstnämnda lagförslaget även i nu nämnda del samt det
sistnämnda lagförslaget, dock med den ändring av ikraftträdandetidpunkten
för lagförslagen som förordas nedan.

Som nämnts ovan föreslås i propositionen att lagförslagen skall träda i kraft
den 1 januari 1988. Riksdagen beräknas emellertid inte kunna behandla
ärendet förrän i mitten av innevarande december månad, vilket torde
medföra att de nya författningarna inte hinner komma ut i SFS före
årsskiftet. Redan av detta skäl måste ikraftträdandet senareläggas. Härtill
kommer att visst förberedelsearbete kan krävas inför ett ikraftträdande, t.ex.
när det gäller information om förbudet. En viss tid bör således förflyta mellan
riksdagsbeslut och lagstiftningens ikraftträdande. Utskottet föreslår därför
att ikraftträdandet får ske den 1 april 1988.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på proposition 1987188:49
att riksdagen avslår motion 1987/88:T6 (m),

2. beträffande lagtexten i 3 § förslaget till lag om förbud mot
radarvarnare

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag
på motion 1987/88:T5 (fp) antar det i bilaga till betänkandet redovisade
förslaget till lag om förbud mot radarvarnare såvitt avser 3 §,

3. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar

a) förslaget till lag om förbud mot radarvarnare i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan ovan, dock med den ändringen att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 april 1988,

b) förslapet till lag om ändring i radiolagen (1966:755), dock med
den ändringen att ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 april
1988.

Stockholm den 3 december 1987
På trafikutskottets vägnar

TU 1987/88:6

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Sven-Gösta Signell (s), Gösta Andersson (c), Rune Johansson (s), Per
Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Hugo
Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Jarl Lander (s), Ingrid Hasselström Nyvall
(fp), Rune Thorén (c) och Berit Larsson (vpk).

Reservationer

1. Frågan om avslag på proposition 1987/88:49 (mom. 1)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck och Görel Bohlin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 4 slutar med ”1 april 1988” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motion T6 (m) sägs om att det måste
krävas starka skäl innan undantag görs från principen att den enskilde har
rätt att äga eller nyttja egendom efter vad han själv finner lämpligt. Skäl av
sådan styrka att det är motiverat att införa förbud mot radarvarnare finns inte
enligt utskottets mening. Motiveringen för det föreslagna förbudet är ju
endast att användning av radarvarnare försvårar statens kontroll av medborgarna
i vissa situationer.

Om bilister inte använder radarvarnare och sålunda inte kan bli förvarnade
om polisens hastighetskontroller skall detta enligt propositionen leda till att
bilisterna inte överskrider tillåtna hastigheter. Användning av radarvarnare
har strängt taget samma effekt - bilisten sänker hastigheten till den tillåtna.

Som framhålls i motionen måste det också beaktas att kontroll av
efterlevnaden av ett förbud mot radarvarnare ökar byråkratin i samhället och
ställer krav på personalresurser. Polisen har i dag knappa personalresurser
för trafikövervakningen. Det finns angelägnare uppgifter att använda
polisens personalresurser till och de eventuella tillskott av dessa resurser som
sker än till övervakning av ett förbud mot radarvarnare.

Till den kritik som utskottet sålunda anfört mot förslaget om förbud mot
radarvarnare som sådant vill utskottet foga kritik mot de påföljder som
föreslås för överträdelse av ett förbud. Det är nämligen enligt utskottets
mening orimligt att - som det föreslås i propositionen - fängelsestraff skall
kunna följa på en överträdelse, när man betänker att hastighetsöverträdelse
-som skall motverkas enligt syftet med radarvarnare - leder till ordningsbot.
Det förefaller som om fängelsestraff har intagits i den föreslagna straffskalan
för överträdelse av förbud mot radarvarnare för att möjliggöra husrannsakan
och kroppsvisitation i brottsutredande syfte. Att så ingripande och integritetskränkande
åtgärder skall kunna vidtas för att t.ex. söka efter radarvarnare
som dolts understryker det orimliga med hela propositionsförslaget.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att tillräckliga skäl för att
införa förbud mot radarvarnare inte finns, att ett förbud skulle leda till ökad
byråkrati och dränering av polisens knappa personalresurser och att konsekvenserna
för den som överträder ett förbud skulle kunna bli orimliga.

Mot bakgrund av det anförda ansluter sig utskottet till förslaget i motion
T6 (m) att propositionen bör avslås i sin helhet.

TU 1987/88:6

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande frågan om avslag på proposition 1987/88:49
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T6 (m) avslår proposition
1987/88:49,

2. Lagtexten i 3 § förslaget till lag om förbud mot radarvarnare
(mom. 2)

Gösta Andersson (c), Hugo Bergdahl (fp), Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Enligt
föredraganden” och på s. 4 slutar med ”motion T5 (fp)” bort ha följande
lydelse:

I den inom kommunikationsdepartementet upprättade promemorian
Förbud mot radarvarnare, vari som nämnts förbud mot innehav av radarvarnare
föreslogs, anfördes (s. 24) att påföljden för brott mot ett förbud inte
behövde bli mer ingripande än penningböter, vilket skulle medföra den
fördelen att eventuella överträdelser skulle kunna beivras snabbt och
effektivt genom (föreläggande enligt bestämmelserna i 48 kap RB om)
ordningsbot. I propositionen föreslås emellertid påföljden kunna bli så
sträng som fängelsestraff. Därvid skall så ingripande och integritetskränkande
åtgärder som husrannsakan och kroppsvisitation kunna användas i
brottsutredande syfte. Utskottet anser att man inte bör gå längre i fråga om
påföljd än som förutsattes i promemorian. Det bör i sammanhanget beaktas
att den som gör sig skyldig till hastighetsöverträdelser - som man vill
motverka genom ett förbud mot radarvarnare - enligt vägtrafikkungörelsen
(1982:603) härför döms till böter, högst 1 000 kr. Som föreslås i motion T5
(fp) bör den som bryter mot förbud mot radarvarnare kunna dömas till böter.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lagtexten i 3 § förslaget till lag om förbud mot
radarvarnare

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med
bifall till motion 1987/88:T5 (fp) antar det i bilaga till betänkandet
redovisade förslaget till lag om förbud mot radarvarnare såvitt avser
3 §, dock med den ändringen att paragrafen ges följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 §

Den som bryter mot 2 § skall Den som bryter mot 2 § skall

dömas till böter eller fängelse i högst dömas till böter.

sex månader.

TU 1987/88:6

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

TU 1987/88:6
Bilaga

Lag om förbud mot radarvarnare
Härigenom föreskrivs följande

1 § Med radarvarnare förstås i denna lag vaije anordning som är konstruerad
för att ta emot elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare
för vägtrafik.

2 § Radarvarnare får inte tillverkas, innehas, överlåtas eller användas. Ej
heller får en annan anordning som är så konstruerad att den kan ta emot
elektromagnetiska vågor från en radarhastighetsmätare användas i ett fordon
för detta ändamål.

3 § Den som bryter mot 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.

4 § En radarvarnare eller annan anordning som har varit föremål för brott
enligt denna lag skall förklaras förverkad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 3§ radiolagen (1966:755)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mottagare får innehas och användas av var och en. Om avgift för
innehav av mottagare finnas bestämmelser i lagen (1978:478) om avgift för
innehav av televisionsmottagare.

Mottagare får inte användas på sådant sätt att mottagning på andra
platser störs.

3 §

Om radarvarnare finns särskilda
bestämmelser i lagen (1987:000)
om förbud mot radarvarnare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

1 Lagen omtryckt 1986:1209.

gotab Stockholm 1987 14032