Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Trafikutskottets betänkande 1987/88:4

om en ny fartygssäkerhetslag (prop. 1987/88:3)

TU

1987/88:4

Sammanfattning

Huvudsyftet med propositionen är att anpassa reglerna om arbetsmiljön på fartyg till arbetsmiljölagens regler. Så sker genom förslag till en ny fartygssäkerhetslag, avsedd att ersätta den nuvarande sjösäkerhetslagen.

I betänkandet behandlas och tillstyrks förslaget liksom förslag om ändringar - huvudsakligen följdändringar - i sjöarbetstidslagen, livsmedels­lagen, sjömanslagen, arbetsmiljölagen, vattenföroreningslagen och möns­tringslagen.

Vidare behandlas och avstyrks yrkanden i en vpk-motion om bl.a. rubriken Fartygssäkerhetslag, utgångspunkten för en moderniserad lagstift­ning om arbetsmiljön till sjöss, vissa bemanningsfrågor, påföljder för arbetsmiljöbrott samt livsmedelslagstiftningen.

Till betänkandet är fogat fem vpk-reservationer.

Propositionen

I proposition 1987/88:3 föreslår regeringen (kommunikafionsdepartemen­tet) riksdagen att anta förslagen till

1.  fartygssäkerhetslag,

2.  lag om ändring i sjöarbetsfidslagen (1970:105),

3.  lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

4.  lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

5.  lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

6.  lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

7.   lag om ändring i mönstringslagen (1983:929).
Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

I proposifionen föreslås en ny fartygssäkerhetslag, som skall ersätta den nuvarande lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg. I förslagen har arbetsmiljöreglerna för sjöfarten omarbetats efter mönster från arbetsmiljö­lagen (1977:1160). Den föreslagna lagen har även i ett flertal andra hänseenden omarbetats i förhållande fill gällande lag. Dessa ändringar är i huvudsak redaktionella. Karaktären av ramlag har förstärkts. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

1 Riksdagen 1987/88.15 saml. Nr 4

Motionen                                                                       TU 1987/88:4

1987/88:T1 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1.  att riksdagen beslutar att den nu förändrade lagen även i fortsättningen skall benämnas Lagen om säkerhet på fartyg,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges suveränitet måste omfattas även av självständighet vad gäller lagstiftning inom arbetsmiljöområdet,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att svensk arbetsmiljölagstiftning skall gälla på svenskägda fartyg även om de hyrs ut till utländska redare,

4.  att riksdagen avslår förslaget i 9 kap. 4 § vad gäller skyddsombudets ansvar att övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat,

5.  att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag vad gäller straffsank­tioner vid arbetsmiljöbrott,

6.  att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en mer konkret lagtext vad gäller livsmedelslagstiftningen,

7.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen även i fortsättningen bör vara överprövningsinstans.

Utskottet

I propositionen föreslås en ny fartygssäkerhetslag, som skall ersätta den nuvarande lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg, den s.k. sjösäkerhets­lagen.

Vidare föreslås ändringar i sjöarbetstidslagen (1970:105), livsmedelslagen (1971:511), sjömanslagen (1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt mönstringsla­gen (1983:929).

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Sjösäkerhetslagen är vid sidan av sjölagen (1891:35, s. 1) den viktigaste lagen rörande sjöfartens förhållanden. Den innehåller bl.a. bestämmelser om certifikat, sjövärdighet, åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning, passagerarfartyg, bemanning, tillsyn, förbud att använda fartyg eller utrustning och om skyddsverksamhet.

Förslaget till fartygssäkerhetslag innebär främst att reglerna om arbetsmil­jön på fartyg anpassas till reglerna i arbetsmiljölagen (1977:1160), som är den centrala lagen på arbetsmiljöområdet. Den lagen omfattar emellertid i stort sett inte arbete ombord på fartyg.

Av propositionen framgår att reglerna om arbetsmiljön på fartyg till en del redan har anpassats till arbetsmiljölagens regler. Så har skett bl.a. genom lagarna 1978:109,1979:1107 och 1981:318 om ändring i lagen om säkerheten på fartyg, dvs. sjösäkerhetslagen.

Vid den ytterligare anpassning som det nu är fråga om har det befunnits lämpligare att utarbeta förslag till en ny lag, som bygger på den nuvarande sjösäkerhetslagen, än att föreslå omfattande ändringar antingen i den lagen eller i arbetsmiljölagen eller en ny lag, som enbart skulle avse arbetsmiljön till sjöss. Samtidigt har sjösäkerhetslagen ansetts behöva en författningstek-

 

nisk översyn. Förslaget till fartygssäkerhetslag har som en följd härav bl.a.      TU 1987/88:4 givits en starkare karaktär av ramlag än sjösäkerhetslagen i syfte att minska detaljregleringen.

I motion TI (vpk) behandlas rubriken Fartygssäkerhetslag.Motionärerna yrkar att riksdagen beslutar att den nya föreslagna lagen skall ges rubriken Lagen om säkerheten på fartyg. Till stöd för yrkandet framhålls att förslaget till fartygssäkerhetslag bygger på lagen om säkerheten på fartyg och att den rubriken bättre täcker sakinnehåll och ändamål än den av regeringen föreslagna.

Av propositionen framgår att frågan om den nya lagens rubrik ägnats ingående överväganden. Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning än att den av regeringen föreslagna rubriken synes ändamålsenlig. Förslaget till fartygssäkerhetslag tillstyrks därför i här berörd del, medan motionsyrkandet avstyrks.

Reglerna i den nuvarande sjösäkerhetslagen syftar främst till - framhåller föredragande departementschefen - att undanröja faktorer som är omedel­bart riskabla för den arbetandes säkerhet och att förebygga vissa speciella yrkessjukdomar. Denna tekniska och fysiologiska syn på arbetsplatsens hälsorisker har efter hand avlösts av en insikt att man för att värna om hälsan bör sträva efter bästa möjliga arbetsförhållanden också från social och psykologisk synpunkt. Föredraganden framhåller att arbetsmiljölagen ger uttryck för denna insikt och att det är ängeläget att reglerna om arbetsmiljön till sjöss moderniseras på motsvarande sätt. Vidare måste den nya lagstift­ningen driva fram effektiva insatser mot dåliga arbetsmiljöer. Ingripanden måste kunna ske på ett. tidigt stadium även när arbetsförhållandena har sådana negativa verkningar på hälsan som yttrar sig först efter lång tid. Efter mönster från arbetsmiljölagen bör regeringen eller den myndighet regering­en bestämmer bemyndigas att utfärda generella föreskrifter om olika slag av förhandsbedömning. Härigenom skapas en ordning som även till sjöss ger tillfälle till förhandsbedömning i ett läge då åtgärder i ett visst skede kan bli styrande för möjligheterna att forma arbetsmiljön i ett senare skede.

Föredraganden betonar emellertid att någon fullständig överenstämmelse mellan bestämmelserna om arbetsmiljön i land och den till sjöss knappast kan åstadkommas. Förhållandena skiljer sig i åtskilliga hänseenden. Sjöfar­tens i hög grad internationella prägel medför också att vad som skall anses vara en god arbetsmiljö påverkas av förhållandena i andra traditionella sjöfartsnationer.

I motion TI (vpk) framhålls att utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om arbetsmiljön på fartyg måste vara de ombordanställdas rätt till en lika god arbetsmiljö som anställda inom andra arbetsområden har. Hänvisningar till sjöfartens internationella prägel och förhållanden i andra traditionella sjöfartsnationer får inte - betonar motionärerna - medföra ett inflytande till det sämre på utformningen av svensk lagstiftning om arbetsmil­jön till sjöss. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att Sveriges suveränitet måste omfattas även av självständighet vad gäller lagstiftning inom arbetsmiljöområdet.

 

Den anpassning av reglerna om arbetsmiljön på fartyg till arbetsmiljöla- TU 1987/88:4 gens regler som förslaget till fartygssäkerhetslag innebär synes utskottet väl avvägd. Någon fullständig överensstämmelse mellan bestämmelserna om arbetsmiljön i land och den till sjöss kan - av de skäl som föredraganden anför - inte heller enligt utskottets mening åstadkommas. Något riksdagens uttalande i frågan synes följaktligen inte påkallat, varför yrkandet härom avstyrks.

Enligt 1 kap. 1 § i förslaget till fartygssäkerhetslag gäller lagen som huvudregel alla fartyg som används fill sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet.

Under rubriken Tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg och svensk lagstiftning på utländska fartyg framhåller föredraganden att det i vissa situationer kan vara mindre lämpligt att tillämpa svenska regler om skyddsverksamhet på ett fartyg, vars drift upplåtits till ett utländskt rederi. Föredraganden föreslår dock inte nu någon bestämmelse om en sådan dispensmöjlighet utan hänvisar till att frågan studeras av skeppslegoutred-ningen (K 1985:01). Slutlig ställning bör tas först när utredningens betänkan­de föreligger.

Enligt motion TI (vpk) bör dispenser av det slag som föredraganden fäster uppmärksamheten på inte kunna komma i fråga.

Enligt utskottets mening bör skeppslegoutredningens betänkande och de lagförslag detta kan komma att föranleda avvaktas, innan riksdagen tar ställning till den dispensfråga som föredraganden och motionärerna behand­lar. Någon riksdagens åtgärd synes följaktiigen inte för närvarande erforder­lig, varför motionsyrkandet härom avstyrks.

En nyhet i förslaget till fartygssäkerhetslag är att bestämmelserna om arbetsmiljön titt sjöss avses gälla alla som utför fartygsarbete, vare sig de är att anse som ombordanställda eller ej. Motsvarande bestämmelser i sjösäker­hetslagen gäller endast de ombordanställda.

5 kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag innehåller bestämmelser om fartygs bemanning.

Den grundläggande bestämmelsen återfinns i 1 §, enligt vilken ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt. För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall enligt 5 § fastställas det minsta antalet besätt­ningsmän i ohka befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäker­hetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller avses att användas i (minimibesättning). Minimibesättning fastställs i regel av sjöfartsverket (7 §). Innan verket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda (8 § första stycket).

Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibesätt-ningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen (12 § första stycket). Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer som

 

företräder redare och ombordanställda (12 § andra stycket). 1"U 1987/88:4

De sålunda återgivna bestämmelserna om arbetsgivare för minimibesätt­ning skiljer sig från motsvarande reglering i sjösäkerhetslagen så till vida som enligt den lagen endast redaren kan anställa dem som ingår i minimibesätt-ningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Befogenheten för fartygets ägare att anställa ifrågavarande personal är -framgår det av propositionen - av betydelse vid s.k. bare-boat charter, dvs. då ett fartyg för viss tid hyrs ut obemannat eller i huvudsak obemannat. I sådana situationer är befraktaren i allmänhet att anse som redare.

I motion TI (vpk) motsätter sig motionärerna den nämnda dispensregeln i 5 kap. 12 § andra stycket och som innebär att någon annan än fartygets redare eller ägare kan få anställa den som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen. Enligt motionärerna måste anställningstrygg­heten för de ombordanställda kunna garanteras samt en utveckling av bemannings- eller managementbolag förhindras. Något yrkande i frågan framställs dock inte i motionen.

Föredraganden framhåller i specialmotiveringen till ifrågavarande stad­gande att en första förutsättning för dispens bör vara att sjösäkerheten inte försämras. Vidare måste i dispensärendet klarläggas att den tilltänkte arbetsgivaren kan erbjuda en anställningstrygghet som är likvärdig med den som personalen skulle ha haft om dispens inte hade meddelats. Slutiigen måste naturligtvis den som ansöker om dispens kunna visa att det föreligger ett verkligt behov därav.

Om dessa grundförutsättningar är uppfyllda - fortsätter föredraganden -bör dispens kunna meddelas främst i två typer av situationer. Den ena är när en svensk redare vill anlita ett annat seriöst rederiföretag för driften av fartyget. Den andra typsituationen är när någon med ingen eller endast begränsad redarerfarenhet blir redare för ett fartyg.

Slutligen betonar föredraganden att han inte avsett att öppna vägen för andra bemannings- eller managementbolag än sådana som på grund av att de ansvarar för säkerheten ombord och är arbetsgivare för de ombordanställda är att anse som redare.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till erinran. Lagförslaget i här berörd del tillstyrks.

Bemanningsfrågor behandlas i vpk-motionen också i anslutning till 9 kap. 4 § och 13 kap. 3 § i förslaget till fartygssäkerhetslag.

Den sistnämnda paragrafen gäller ordningen för överklagande av beslut enligt fartygssäkerhetslagen och innebär bl.a. att regeringens befattning med besvärsärenden minskar avsevärt jämfört med vad som gäller enligt sjösäker­hetslagen. Som huvudregel föreslås att centrala förvaltningsmyndigheters beslut överklagas hos kammarrätten, medan andra myndigheters beslut överklagas hos sjöfartsverket. Beslut som avser ett fartygs bemanning eller medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket - att annan än fartygets redare eller ägare skall få anställa den däcks- eller maskinpersonal som ingår i minimibesättningen - överklagas dock hos regeringen, om beslutet har meddelats av en central förvaltningsmyndighet. Som skäl för dessa undantag från huvudregeln i fråga om ordningen för överklagande anför föredragan-

 

den att inslaget av lämplighetsbedömning i besluten är betydande.  TU 1987/88:4

Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till

känna att regeringen även i fortsättningen bör vara överprövningsinstans.

Till stöd för yrkandet åberopas att sjöfartsverkets beslut om minimibeman-

ning uteslutande grundas på lämplighetsbedömningar. Vad föredraganden anfört om ordningen för överklagande av beslut har

inte givit utskottet anledning till erinran. Förslaget till fartygssäkerhetslag

tillstyrks i här berörd del. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med

motionsyrkandet torde få anses tillgodosett. Det bör därför kunna lämnas

utan särskild åtgärd.

9 kap. 4 § gäller skyddsombuds uppgifter. Till dessa hör enligt första stycket fjärde meningen att övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.

I motionen yrkas avslag på förslaget till fartygssäkerhetslag såvitt det avser sistnämnda stadgande. Om förslaget antas, finns det enligt motionärerna en uppenbar risk att sjöfartsverkets ansvar för bemannings- och säkerhetskon­troll luckras upp av ren besparingsnit.

Föredraganden framhåller att med verderbörlig bemanning avses väsentli­gen att fartyget skall vara bemannat i överensstämmelse med fillämpligt beslut om minimibesättning. Att så är fallet behöver kontrolleras bättre än för närvarande. Utvägen med ökad tillsyn är - fortsätter föredraganden -förenad med svårigheter, eftersom det kan gälla fartyg långt från Sverige, och en effektiv tillsyn bl.a. därför får beräknas dra betydande kostnader. Det rör här en viktig säkerhetsfråga, och det är en lämplig utväg att förstärka övervakningen av fartygs bemanning genom att koppla in skyddsverksamhe­ten. I praktiken torde redan nu denna uppgift på sina håll utövas av skyddsombudet. Den nya bestärhmelsen innebär naturligtvis - betonas det -inte någon inskränkning i befälhavarens ansvar.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot att ett skyddsombuds uppgifter vidgas på sätt som föreslås i ifrågavarande bestämmelse. Förslaget till fartygssäkerhetslag tillstyrks följaktligen i här berörd del, medan mofionsyr-kandet avstyrks.

12 kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag innehåller ansvarsbestämmelser.

Ansvarsbestämmelserna behandlas också i motion TI (vpk) under rubri­ken Hantering av asbest och andra miljöfarliga ämnen. Motionärerna anser att straffsanktioneringen av arbetsmiljöbrott bör anges mer uttryckligt än i lagförslaget och yrkar att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till straffsanktioner vid arbetsmiljöbrott.

Enligt 12 kap. 1 § första stycket 1 jämförd med 8 kap. 2 § första stycket 3 och 4 § och 7 kap. 12 § kan ett brott mot föreskrifter eller villkor i fråga om användning på fartyg av ämnen, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, medföra böter eller fängelse i högst ett år. Av propositionen framgår att farorna vid hantering av asbest och asbesthalfiga produkter särskilt beaktats vid utformningen av ifrågavarande bestämmelser.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot ansvarsbestämmelserna och tillstyrker följaktligen 12 kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag. Motion TI (vpk) i här berörd del avstyrks.

 

Vidare tillstyrks förslaget till fartygssäkerhetslag i de delar det ej omfattas av     TU 1987/88:4 utskottets ställningstaganden i det föregående.

Enligt 4 § livsmedelslagen (1971:511) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från lagens till-lämpning på försvarsmakten.

I propositionen föreslås att sådana undantagsföreskrifter även skall kunna gälla fartyg och luftfartyg.

I motion TI (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en mer konkret lagtext än vad propositionen innehåller.

Föredraganden framhåller att det inte råder någon tvekan om att den svenska livsmedelslagstiftningen som sådan också är tillämplig på fartyg. Vad som kan ifrågasättas är i vilken omfattning lagstiftningen bör tillämpas på svenska fartyg utom riket och i vilken mån utländska fartyg som befinner sig i svenska farvatten bör vara underkastade den svenska lagstiftningen på området. Föredraganden ser dock ingen anledning att i själva lagen precisera i vilken omfattning som undantag skall kunna göras.

Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens bedömning och tillstyrker därför förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.

Lagförslagen om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105), sjömanslagen (1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och mönstringslagen (1983:929) tillstyrks.

Ordningen för riksdagens beslut i vissa delar av ärendet

I propositionen framhålls att riksdagens beslut i fråga om vissa paragrafer i förslagen till fartygssäkerhetslag och till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg bör fattas i särskild ordning på sätt som föreskrivs i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen. Enligt detta stadgande kan riksdagen besluta om överlåtelse av vissa förvaltningsuppgifter till bl.a. andra stater eller utländska inrättningar eller samfälligheter. Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

De paragrafer det gäller är 1 kap. 6 § första stycket, 3 kap. 8 § och 10 kap. 20 § första stycket iförstaget till fartygssäkerhetslag samt 6 kap. 6 § i förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (vattenföroreningslagen).

Enligt 1 kap. 6 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag har certifikat som utfärdats av vissa angivna utländska klassificeringssällskap samma giltighet som om de utfärdats av sjöfartsverket, om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

I 3 kap. 8 § i förslaget till fartygssäkerhetslag föreskrivs att om minsta tillåtna fribord fastställts av något av vissa angivna klassificeringssällskap och

 

om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om sådan fastställelse      TU 1987/88:4 för svenska fartyg, skall fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts av sjöfartsverket.

Enligt 10 kap. 20 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag får undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de i 1 kap. 6 § första stycket angivna klassificeringssällskapen godtas som tillsynsförrätt­ningar, verkställda av svensk myndighet, om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg.

I 6 kap. 6 § i förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg föreskrivs att om något av vissa angivna utländska klassificeringssällskap företagit undersökning av fartyg och utrust­ning eller utfärdat ett certifikat efter en sådan undersökning, har undersök­ningen eller certifikatet samma giltighet som en undersökning verkställd av eller ett certifikat utfärdat av en svensk myndighet. Detta gäller dock endast om det mellan staten och sällskapet föreligger avtal om undersökning av svenska fartyg och utrustning eller utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen i fråga om ordningen för riksdagens beslut beträffande 1 kap. 6 § första stycket, 3 kap. 8 § och 20 kap. 10 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag samt 6 kap. 6 § i förslaget fill lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Ifrågavarande beslut bör sålunda även enligt utskottets mening fattas i särskild ordning på sätt som föreskrivs i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen. Besluten omfattas av utskottets hemställan i momenten 8 och 15. Vidare förordar utskottet att ärendet om så kan ske i sin helhet avgörs i ett enda sammanhang och inte till någon del i den ordning som gäller för sfiftande av grundlag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.         beträffande rubriken Fartygssäkerhetslag

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 1 antar det genom propositionen framlagda förslaget till fartygssäkerhetslag såvitt avser rubriken,

2.       beträffande utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om
arbetsmiljön på fartyg

att riksdagen avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 2,

3.   beträffande Ullämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg att riksdagen avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 3,

4.  beträffande arbetsgivare för minimibesättning

att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 5 kap. 12 § andra stycket,

5.       beträffande ordningen för överklagande
att riksdagen

a)  antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 13 kap. 3 §,

b) lämnar motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 7 utan särskild åtgärd.

 

6.         beträffande skyddsombuds uppgifter                              TU 1987/88:4
att riksdagen med avslag på motion 1987/88;T1 (vpk) yrkande 4 antar

det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 9 kap. 4 § första stycket fjärde meningen,

7.         beträffande ansvarsbestämmelser
att riksdagen

a)   antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 12 kap.,

b)   avslår mofion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 5,

8.         beträffande överlåtelse av vissa förvaltningsuppgifter enligt första­
get titt fartygssäkerhetslag

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 6 § första stycket, 3 kap. 8 § och 10 kap. 20 § första stycket,

9.            beträffande/ö«/agef tiU fartygssäkerhetslag i övrigt

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

10.         beträffande livsmedelstagen
att riksdagen

a)   antar det genom propositionen framlagda förslaget fill lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

b)   avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 6,

11.            beträffande sjöarbetstidslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105),

12.            beträffande sjömanslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

13.            beträffande arbetsmiljölagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

14.            beträffande mönstringslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929),

15.          beträffande överlåtelse av  vissa förvaltningsuppgifter enligt
vattenföroreningslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Stockholm den 19 november 1987 På trafikutskottets vägnar Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s), Olle Grahn (fp), Rune Johansson (s), PerStenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Anna Wohlin-Andersson (c), Anneli Hulthén (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Rune Thorén (c) och Jan Jennehag (vpk).

 

Reservationer                                        tu 1987/88:4

1.     Rubriken Fartygssäkerhetslag (mom. 1)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Av propositionen" och slutar med "mofionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är rubriken Fartygssäkerhetslag inte helt lyckad, eftersom lagförslaget endast reglerar den del av fartygssäkerheten som kan sägas bero av faktorer ombord, medan andra viktiga delar av sjösäkerhets­bestämmelserna, t.ex. sjövägsreglerna och bestämmelserna om utmärkning av farleder, inte ingår i lagförslaget. Av nämnda skäl synes inte heller rubriken Sjösäkerhetslag lämplig.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att den nya lagen ges samma rubrik som den lag den ersätter, dvs. lagen om säkerheten på fartyg. Förslaget till fartygssäkerhetslag avstyrks följaktligen i här berörd del, medan motionsyrkandet fillstyrks.

dets att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1.         beträffande rubriken Fartygssäkerhetstag

att riksdagen med avslag på det genom propositionen framlagda förslaget till fartygssäkerhetslag såvitt avser rubriken samt med bifall till motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 1 antar rubriken Lagen om säkerheten på fartyg,

2.     Utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om
arbetsmiljön till sjöss (mom. 2)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Den anpassning" och slutar med "yrkandet härom avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de ombordanställda bör ha rätt till en lika god arbetsmiljö som anställda inom andra verksamhetsområ­den och att utformningen av den svenska lagstiftningen om arbetsmiljön till sjöss inte bör påverkas av andra hänsyn.

Utskottet kan emellertid i stort sett godta förslaget till fartygssäkerhetslag i avvaktan på att regeringen förelägger riksdagen förslag till regler om arbetsmiljön till sjöss som i högre grad än vad nu är fallet tillgodoser den angivna inriktningen.

Vad utskottet sålunda anfört och som i huvudsak torde tillgodose syftet med motionsyrkandet bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2.       beträffande utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om
arbetsmiljön titt sjöss

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

10

 

3.                                                                 Tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg                                                TU 1987/88:4
(mom. 3)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motionsyrkandet härom avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör någon sådan dispensmöjlighet som synes föresväva föredraganden inte kunna komma i fråga. Utskottet delar motio­närernas uppfattning att svensk arbetsmiljölagstiftning skall gälla på sven­skägda fartyg även om de hyrs ut till utländska redare.

Av det sagda framgår att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3.       beträffande tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4.     Arbetsgivare för minimibesättning (mom. 4)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Vad föredraganden" och slutar med "del tillstyrks" bort ha följande lydelse:

Den 1 5 kap. 12 § andra stycket föreslagna dispensbestämmelsen synes utskottet mindre lämplig och avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4.         beträffande arbetsgivare för minimibesättning

att riksdagen avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 5 kap. 12 § andra stycket,

5.     Skyddsombuds uppgifter (mom. 6)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet har för sin del ingen erinran mot att" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det för sin del mindre lämpligt att utvidga ett skyddsom­buds uppgifter på sätt som föreslås i ifrågavarande stadgande. Förslaget till fartygssäkerhetslag avstyrks därför i här berörd del, medan motionsyrkandet tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande skyddsombuds uppgifter att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 4 avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 9 kap. 4 § första stycket fjärde meningen.

11

 

1 Förslag till                                                               TU 1987/88:4

Fartygssäkerhetslag                                        ,           "

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterri­
toriet. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet
eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen före­skriver det.

Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.

Definitioner

2 § Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i
redarens ställe har befattning med fartyget.

Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 §,

3 § Med ombordanställd avses i denna lag den som till följd av anställ­
ning tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra
fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål.

Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer med fartyget.

Certifikat

4 § Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat
skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och
för bestämd tid, vilken får förlängas. 1 certifikatet får anges särskilda
villkor för att det skall vara giltigt.

Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt fart än vad certifikatet avser.

5 § Certifikat utfärdas av sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver
något annat.

Bemyndiganden

6 § Certifikat som har utfärdats av följande utländska klassificeringssäll-
skap, nämligen American Bureau of Shipping, Bureau Veritas, Det Norske
Veritas, Germanischer Lloyd, Lloyd"s Register of Shipping, Registro Itali-
ano Navale eller klassificeringssällskapet i De socialistiska rådsrepubliker­
nas union (Register of Shipping of the USSR), har samma giltighet som om         ]2

 

de utfärdats av sjöfartsverket, om det mellan staten och sällskapet har      TU 1987/88:4
-träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska fartyg.        Bilaga

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får föreskriva eller för särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsut­rustning skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av sjöfarts­verket.

7   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha certifikat avseende något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrif­ter som utfärdas med stöd av lagen.

8   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig uUändsk myndighet eller en mot­svarande handling.

9   § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av första meningen.

2 kap. Fartygs sjövärdighet

Sjövärdighet

1  § Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt, utrustat
och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det
används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot
sjöolyckor.

Fartcertifikat

2   § Ett fartcertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt.

3   § Eu svenskt fartyg skall ha fartcertifikat, om det har en bruttodräktig­het av minst 100 eller om det är ett passagerarfartyg.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fart­certifikat.

Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fartcertifikat, om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 4 kap.

4  §    Sjöfartsverket skall förklara ett fartcertifikat ogiltigt, om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsenfiigt att ändringen
kan antas ha betydelse för sjövärdigheten,                                                          13

 

2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarli-      JU 1987/88:4
gen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälps på det sätt      Bilaga

som sjöfartsverket bestämmer,

3.    någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse för fartygets sjövärdighet, eller

4.    fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.

Bemyndiganden

5   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.

6   § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får meddela föreskrifter om rätt att använda fartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.

3 kap. Fartygs lastning

Lastning

1 § Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller
bärighet äventyras eller aU säkerheten för fartyget eller de ombordvarande
annars sätts i fara.

Fribordsmärken

2 § För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som beford­
rar passagerare eller gods skall sjöfartsverket fastställa fartygets minsta
tillåtna fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.

Sjöfartsverket får medge att ett fartyg används till sjöfart trots att farty­gets minsta tillåtna fribord inte har fastställts.

3   § Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts skall på vardera sidan ha fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna fribord.

4   § Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess fribordsmär­ken.

Fribordscertifikat

5   § Ett fribordscertifikat är ett bevis att eU fartygs fribordsmärken vid tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor pä ett riktigt och varaktigt sätt.

6   § Ett fartyg som enligt 3 § skall ha fribordsmärken skall också ha ett fribordscertifikat.

7   §    Sjöfartsverket skall förklara ett fribordscertifikat ogiltigt, om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt att
fribordet bör ändras,                                                                                             14

 

2.    fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör något förhållande som     TU 1987/88:4 har betydelse för certifikatets innehåll, eller                                                              Bilaga

3.    fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribordsutmärk-ning.

Bemyndiganden

8   § Har minsta tillåtna fribord fastställts av något av de klassificerings­sällskap som anges i 1 kap. 6 § första stycket och har det mellan staten och sällskapet träffats avtal om sådan fastställelse för svenska fartyg, skall fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts av sjöfartsverket.

9   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken, fribordscertifikat och lastning.

Utländska fartyg

10   §    Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordscertifikat gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

11   §    För ett utländskt fartyg får som fribordscertifikat godtas en annan handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.

4 kap. Passagerarfartyg

Passagerarfartyg

1 § Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än
tolv passagerare.

Som passagerare räknas varje person ombord utom

1.    befälhavaren,

2.    övriga ombordanställda,

3.    andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget,

4.    bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöolycka,

5.    personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, samt

6.    barn som inte har fyllt ett år.

Passagerarfartygscertifikat

2 § Ett passagerarfartygscertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid
tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det
högsta antal passagerare som fartyget får medföra.

Det högsta tillåtna antalet passagerare skall bestämmas så, att säkerhe­
ten för passagerarna är betryggande. Avseende skall fästas särskilt vid
fartygets stabilitet och bärighet, vid de åtgärder som har vidtagits för                15

 

utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet mot ohälsa och      TU 1987/88:4
olycksfall ombord.                                                                           Bilaga

3   §    Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat. Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan hand­ling, som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.

4   § Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än som anges i passagerarfartygscertifikatet eller, i fråga om ett utländskt fartyg, motsva­rande handling.

5   § Bestämmelserna i 2 kap. 4 § om ogiltigförklaring av fartcertifikat skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygscertifikat.

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan
hinder av vad som sägs i detta kapitel.

5 kap. Fartygs bemanning

Bemamung

1  §    Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.

Skyldigheter för befäl

2  § Befälhavaren skall se till att han har den kännedom om fartyget som
han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerhe­
ten pä fartyget.

Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se till att fartyget görs sjö-klart.

När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall han genom befälhavarens försorg få behövlig kännedom om fartyget samt om grund­läggande säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid sjöolycka.

3  § Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maski­
neri med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.

Innan en resa påbörjas, skall maskinchefen se till att maskineriet med de anordningar som hör till detta är i behörigt skick, att brandskyddsanord­ningarna är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maskine­riets drift finns ombord.

Syn och hörsel

4  §    Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel

som hans uppgifter kräver.                                                                                   16

 

Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18-21 §§ mönst-     TU 1987/88:4
ringslagen (1983:929).                                                                  Bilaga

Minimibesättning

5 § För varje passagerarfartyg och för vaije annat fartyg med en brutto­
dräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall
fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar som kan
anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget
används i eller avses att användas i (minimibesättning).

På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller som skall köpas från någon annan.

6 § Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt 5 § får
inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.

Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras, om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som anges i beslutet.

7§    Minimibesättning fastställs av sjöfartsverket.

För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget, om inte regeringen föreskriver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samrå­da med sjöfartsverket före beslutet.

8 § Innan sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall
verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordan­
ställda.

En myndighet som med stöd av 7 § andra stycket beslutar om minimibe­sättning skall före beslutet samråda med de organisationer som företräder de anställda inom myndigheten.

Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägen­het. Ett provisoriskt beslut gäller i högst två månader.

9 § Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får
återkalla beslutet

1. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas
ha betydelse för minimibesättningens sammansättning, eller

2.    om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.

10 8 Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras trots
att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesättning un­
der förutsättning                                                                                                  17

r Riksdagen 1987/88. 15saml. Nr4

 

att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse,

att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och

att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.

Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt avser kvalifikationerna hos befälhavaren, radiotelegrafister eller radiotele­fonister.

Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller, om resan till närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för resan dit.

I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.

TU 1987/88:4 Bilaga

11   § Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 10 § skall han samråda med skyddskommittén eller, om det inte finns någon sådan på fartyget, med skyddsombudet.

12   § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibe­sättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer som företräder redare och ombordanställda.

Bemanningsföreskrifter

13  § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva eller i särskilda fall besluta att för fartyg, som inte enligt 5 § skall ha minimibesättning fastställd, skall gälla andra krav i fråga om den beman­ning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt (bemanningsföreskrifter).

14   § Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.

Bemyndiganden

15   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare förskrifter om fartygs bemanning.

16   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytteriigare föreskrifter om syn- och hörselkraven enligt 4§ första stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva eller för särskilda fall besluta att minimibesättning skall fastställas även för andra fartyg än sådana som avses i 5 §.

18

 

18 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får     TU 1987/88:4
meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 10 § och om underrät-     Bilaga

telser om sådana beslut.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på
fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis och
för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.

Utländska fartyg

20 §    Bestämmelserna i 5-19 §§ gäller inte utiändska fartyg.

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det.

6 kap. Arbetsmiljön

1 § Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hän­
syn till sjösäkerhetens krav, arbetets natur samt den sociala och tekniska
utvecklingen i samhället.

Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fy­siskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.

2 § Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i
sund och säker miljö.

Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från arbets­miljösynpunkt.

3 § De arbetshygieniska förhållandena, bland annat såvitt avser luft,
ljud, ljus och vibrationer, skall vara tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller sjö eller genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.

4   § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så beskaffade och placerade och användas på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.

5   § -Ämnen som kan föranleda phälsa eller olycksfall får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet.

6   § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall vid fartygsarbete inte nås på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas.

7   § Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande bo­stads- och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för matlagning,

utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt inrättade ut-     19

 

rymmen för de ombordanställdas personliga behov, bekvämlighet och   . TU 1987/88:4 trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och inredda och    , Bilaga utrustade på lämpligt sätt.

8   § För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn till antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som det an­vänds i.        '

9   § Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara tillräcklig och av fullgod beskaffenhet.

Vatten för de ombordanställdas behov, såsom till dryck, personlig hygi­en, matlagning och diskning, skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsme­del finns i livsmedelslagen (1971:511).

10 § Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen
(1970:105).

Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i sjömanslagen (1973:282).

11 § Bestämmelserna i 3-9 §§ gäller inte utländska fartyg i vidare mån
än regeringen föreskriver det.

7 kap. Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön

1    § Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.

2    § Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs föratt förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycks­fall. De skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas så, att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall underhål­las väl.

Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.

Vad som sägs i denna paragraf om redaren skall gälla, även annan arbetsgivare ät den som utför fartygsarbete.

3 § Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till
fartygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för överan­
strängning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
utveckling.

Med minderårig avses i denna lag den som inle har fyllt 18 år.

20

 

4 §   Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom     TU 1987/88:4
om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de upplyses om de     Bilaga
risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall förvissa sig om

att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall även i övrigt ta hänsyn till en arbetstagares särskilda förutsättningar för arbetet.

Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.

När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsut­rustning, svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls, om inte någon annan arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren är anställd, har åtagit sig detta ansvar.

5   § Redaren och andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på samma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.

6   § Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera arbets­givares anställda.

Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige, vilar ansvaret i stället på den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ansvaret överlåts på redaren.

I fråga om ett fartyg i svensk hamn vilar ansvaret för sådan samordning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret kan överlåtas till redaren.

Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärder­na på fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som arbetar på fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som han lämnar i detta syfte.

7   § Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd och av fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över bostads- och hälsovårdsförhällandena ombord.

8   § De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt använ­da de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

9   § Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta en ansvarig arbetsledare eller ett skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättnings­skyldighet för skada till följd av att han underlåter att utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas.

1" Riksdagen 1987/88.15 saml. Nr 4

21

 

10 §    Vad som sägs i detta kapitel skall iakttas i tillämpliga delar även när      TU 1987/88:4
en arbetsgivare utför arbete själv. Detsamma gäller när någon ensam eller     Bilaga

när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha någon arbetstagare anställd.

11   § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett redskap, en skyddsutrustning eller någon annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för anordningens montering, användning och skötsel skall följa med vid av­lämnandet. Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.

12   § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar eller över­låter ett ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycks­fall skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avläm­nas för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande, som det förvaras i, skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.

13   § Den som installerar en anordning som avses i 11 § på ett fartyg skall se till att behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt behövliga skyddsåtgärder blir vidtagna.

14   § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 9§ inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

8 kap. Bemyndiganden att meddela föreskrifter om arbetsmiljön

1   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmän­na skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.

2   § Om det i fråga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva

 

1.    att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter tillstånd,

2.    att en anordning som avses i 7 kap. 11 § endast efter godkännande får användas eller avlämnas för att tas i bruk, varvid särskilda villkor får uppställas som förutsättning för godkännandet,

3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § får användas endast efter godkän­
nande eller under iakttagande av särskilda villkor.

Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för använd­
ningen.
I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket 2 får faststäl-         22

 

las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en    TU 1987/88:4
anordning avlämnas för att tas i bruk.                               Bilaga

Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i den ordning som anges där föreskrivas om kontroll, provning och fortlöpande tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om undersök­ning av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av verksamhet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­
skriva

1.    att en anordning som avses i 7 kap. 11 § skall ha en skylt eller annan märkning, som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift om anordningen,

2.    att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § eller en förpackning, ett kärl eller liknande, som ämnet förvaras i, skall vara märkt vid användningen,

3.    att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen.

I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst slag av anordning som avses i 7 kap. 11 §.

4   § Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i fartygsarbete använda en arbetsprocess, en arbetsmetod, en anordning som avses i 7 kap. 11 § eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 §.

5   § Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycks­fall, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före­skriva om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning av dem som sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift får också meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk.

6   § Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som regering­en bestämmer föreskriva förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare som tillhör en sådan grupp eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av sädana arbetstagare.

Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga arbetstagare, såsom olycksfall, överansträngning eller någon annan skadlig inverkan på deras hälsa eller utveckling, får i samma ordning föreskrivas förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till ett sådant arbete.

7   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att redare, andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap. 10 § skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller förvara hand­lingar som har betydelse från skyddssynpunkt.

8   §    Regeringen får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till

myndighet om sjukdom som han får kännedom om i sin verksamhet och      23

som kan ha samband med fartygsarbete.

 

9 kap. Skyddsverksamhet                                                             TU 1987/88:4

1 §    Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverksamhet     Bilaga
som är organiserad på lämpligt sätt.

Om någon annan än redaren är arbetsgivare för ombordanställda, skall även den arbetsgivaren delta i skyddsverksamheten, om det lämpligen kan ske.

2 § På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses
ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra
fartyg, om det behövs. Ersättare bör utses för varje skyddsombud.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskom­mitté som har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att ett eller flera skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsom­bud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.

3   § Omfler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt för flera fartyg, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.

4   § Skyddsombudet företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet skall i detta syfte delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller använd­ning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.

Skyddsombudet skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i skydds­arbetet.

Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de ombordan­ställda svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig utbildning.

5   8 Skyddsombudet har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att om­bord disponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs för uppdraget.

6   8 Redaren skall underrätta skyddsombudet ont förändringar av bety­delse för skyddsförhållandena på fartyget.

Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och få de upplysning­ar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.

Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa skyddsom­budet kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skyddsfrå­gor, om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.

24

 

7 §   Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för nå-     TU 1987/88:4
gon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås     Bilaga
genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet bestämma att

arbetet skall avbrytas.

Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet avbryta arbete    ■ som en arbetstagare utför ensam.

Om skyddsombudet finner att eft förbud enligt 11 kap. 1 § överträds, får han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att fartyget skall kunna påböija eller fortsätta en förbjuden resa.

8 § Ett beslut av ett skyddsombud enligt 7§ gäller i fråga om ett fartyg
som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket
har tagit ställning i saken.

I andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombu­dets beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren får beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han finner att beslu­tet är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller förebygga en fara som han bedömer vara större än den risk som har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut, skall han höra skyddskommittén, om det finns en sådan ombord enligt 10 § första stycket och det inte föreligger tvingande hinder.

9 8 För skada till följd av en åtgärd som avses i 7 8 är skyddsombudet fri
frän ersättningsskyldighet.

10 § På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer
skall det finnas en skyddskommitté, sammansatt av företrädare för redaren

och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på ett 

annat fartyg, om de ombordanställda begär det.

I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare än redaren. De ledamöterav kommittén som inte företräder redaren eller någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana ledamöter deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller ledamot av kom­mittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att en skydds­kommitté utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra skyddskommittéer.

11 8 Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på far­
tyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot
ohälsa och olycksfall, verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i
fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas häl­
sovård och om planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord  eller användning där av        25

 

ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgår-     TU 1987/88:4 der av större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning     Bilaga och utbildning rörande arbetsmiljön.

12 8    Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.

Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade arbetsför­hållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När uppdraget upphör skall den som har haft det vara tillförsäkrad arbetsför­hållanden och anställningsvillkor som överensstämmer med eller är likvär­diga med dem som skulle ha rått om han inte hade haft uppdraget.

13 8 Den som bryter mot 12 § skall ersätta därav uppkommen skada. Vid
bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt
med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadestån­
det sättas ned eller helt falla bort.

Är flera ansvariga för en skada, skall skadeständsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

14 8 En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i
strid mot vad som sägs i 12 8 är ogiltig.

Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.

Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är ogiltig enligt första stycket, får domstol på yrkande förordna att skyddsom­budet skall få återgå i arbetet för tiden till dess ett beslut eller en dom i frågan vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller har skyddsombu­det rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befatt­ning.

Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 eller 18 8 sjömanslagen (1973:282).

15 8 Den som vill fordra skadestånd enligt 13 § eller väcka talan som
avses i 14 § skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex
månader från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har
inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektiv­
avtal, skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två år från avslutandet av
den åtgärd som anspråket grundas på.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk pä anställnings­
förmåner enligt 5 §.                -                                                        26

 

Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket, är rätten till      TU 1987/88:4
talan förlorad.                                                               Bilaga

16   § Målom tillämpningen av 12-1488 handläggsenligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.

17   § I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 4-9 och 12-1688 börja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har underrättat redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet.

18   8 Vad som sägs i 5 och 12-17 88 skall tillämpas också på ledamöterna av en skyddskommitté.

19   8 Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskom­mitté som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation han tillhör. Detta gäller dock inte i den mån hans rättigheter enligt detta kapitel därigenom skulle inskränkas.

20   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 7 och 8 88 samt om underrättelser om sådant beslut.

21   8 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

10 kap. Tillsyn

Tdlsynsmyndigheler

1 8 Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift enligt denna lag och
enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket,
om något annat inte anges i lagen:

I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedels­lagen (1971:511).

2   8 Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller gods utövas av den myndighet som förvaltar fartyget, om regeringen inte föreskriver något annat. Myndigheten skall samråda med sjöfartsverket.

3   8 Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av vissa slag av fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord skall

utövas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.                                  27

 

4 8    Sjöfartsverket och svenska utlandsmyndigheter som bar förordnats      TU 1987/88:4
att utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt                             Bilaga

1.    svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sveri­ge,

2.    svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana förrättning­ar.

Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av redaren.

Tillsynsförrättningar

5 8 Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsyns­
förrättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar eller som in­
spektioner.

Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledning till det, kan en besiktning företas även utom planen.

Besiktningar skall företas främst

för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt,

för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg, och

för att bestämma dess minsta tillåtna fribord.

Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat.

6 8 Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan
det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.

Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning beträffande sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller passagerarfartyg, oavsett dräk­tighet, och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20.

7   8 Ett fartyg som har besiktigats enligt 68 skall besiktigas särskilt, om det har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten.

8   8 Vid en inspektion skall, om förhållandena inte föranleder annat, undersökas

om arbetsmiljön är tillfredsställande, om fartyget är behörigen lastat eller barlastat, om fartyget är bemannat på betryggande sätt, och , om fartyget i övrigt är i behörigt skick.

9 8 Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till
granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 1
kap. 8 8, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget eller dess
utrustning avviker från uppgifterna i certifikaten eller, handlingarna i något
väsentligt avseende.

Pä framställning av en myndighet i en främmande stat får dock sjöfarts-    28

 

verket besliita om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg     TU 1987/88:4 som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda ett     Bilaga certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

10 8 Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan
förrättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra de undersök­
ningar och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande
fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning.

Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs eller att någon annan olägenhet uppkommer.

11 8 Polismyndigheter, tullmyndigheter, miljö- och hälsoskyddsnämnder
samt läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de
upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.

När en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid tillsyn enligt denna lag, har tjänstemän vid tullverkets kustbevakning de befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 488 lagen (1982:395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifter­na i 5, 6, 8 och 9 SS nämnda lag.

Skyldigheter för redare m.fl.

12 8 Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår
tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd av
lagen.

Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsyns­myndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.

13 8 På anmodan av sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som
regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och
material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahål­
la prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maski­
ner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.

I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet som åvilar redaren enligt första stycket.

En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av statsmedel.

Om någon underlåter att följa en anmodan enligt denna paragraf eller inte kan underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärderna pä hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett

1 * * • Riksdagen 1987/88.15 saml. Nr 4

 

beslut har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas     TU 1987/88:4
bli vidtagen av den som avses med beslutet.                      Bilaga

En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.

14 8    Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har uppdragit åt någon annan att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig att på anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet. En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.

Rdtungar

15 8 Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget
enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall
undergå besiktning, skall ritningar till fartyget ges in till sjöfartsverket i god
tid innan det arbete påbörjas som ritningarna avser. I trängande fall får
ritningarna sändas in snarast därefter.

Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall ges in till sjöfartsverket så snart det kan ske.

16   8 Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses i 15 § ges in till sjöfartsverket inom den tid som anges där.

17   8 På begäran av en beställare, redare eller skeppsbyggare skall sjö­fartsverket granska ritningar som avses i 15 8 och avge det yttrande som granskningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritningar till maskineri, utrustning eller särskilda anordningar ombord skall granskas även på framställning av en tillverkare.

Tlllsynsbok

18 § Ett svenskt passagerariartyg, oavsett dräktighet, och ett annat
svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok.

När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i tillsyns­boken anteckna förrättningen, anmärkningar som har framkommit vid föiTättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärk­ningarna. Förrättningsmannen skall även underrätta tillsynsmyndigheten och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.

19 § Befälhavaren skall se till att fartygets tillsynsbok och de certifikat
som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som har
utfärdats med stöd av lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid tillsyns­
förrättningar.                                                                                  30

 

Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han     TU 1987/88:4
behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.                                Bilaga

Bemyndiganden

20 8 Undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de klas­
sificeringssällskap som anges i 1 kap. 6 8 första stycket får godtas som
tillsynsförrättningar, verkställda av svensk myndighet, om det mellan sta­
ten och sällskapet har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får föreskriva eller för särskilda fall besluta att undersökningar som bara avser utrustning fill fartyg och personlig skyddsutrustning och som företagits av sakkunniga får godtas som tillsynsförrättningar verkställda av en tillsynsmyn­dighet.

21   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar och om tillsyns­böcker.

22   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg. Detsamma gäller avgifter för provning och granskning av material och utrustning samt för granskning av ritningar till fartyg.

23   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av ritningar och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndig­heten får också föreskriva eller i särskilda fall medge undantag från skyl­digheten att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till fartyg som innehar klass i ett klassificeringssällskap.

11 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg

Förhud

1 8 Ett fartygs resa får förbjudas tills rättelse har skett, om det finns skälig anledning att anta

att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,

att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot ohälsa eller olycksfall,

att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,

att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller

att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett.

Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal,
arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för              31

 

ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har    TU 1987/88:4
skett.                                                                          Bilaga

Ett fartygs resa får också förbjudas, om fartyget inte hålls tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget saknar ett certifikat eller en motsvaran­de handling som fartyget skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av I kap. 7 eller 8 8.

2 § Ett beslut enligt 1 8 meddelas av sjöfartsverket eller av annan myn­
dighet som regeringen föreskriver.

Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgärder som skall vidtas för rättelse.

3 § Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa skall, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet till poUs-,
tull- och lotsmyndigheterna.

Polismyndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra att förbudet överträds.

Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som ankommer på den.

Om fartyget står under tullkontroll, får tullmyndigheten inte tillåta det att avgå. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om fartygets nationa­litetshandling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.

Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utiandsmyndighet lämna den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.

4 § För aU säkerställa ett förbud enligt I 8 andra eller tredje stycket får
den myndighet som har meddelat beslutet även besluta om försegling eller
annan avstängning av anordningar eller utrymmen som är bristfälliga. Ett
sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg.

Förelägganden

5 § Om det föreligger en brist som avses i 1 8 men det inte finns tillräckli­ga skäl att meddela ett förbud, får en myndighet som enligt 2 8 får meddela ett förbud i stället förelägga fartygets redare eller ägare att avhjälpa bristen inom viss tid.

Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 88 får en myn­dighet som avses i 2 8 meddela föreläggande som behövs för att bestäm­melserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. skall efterievas.

Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om han inte kan
underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet
med det, får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad.
Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har meddelats, om
omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som
avses med föreläggandet.                                                                  32

 

Vite                                                                            TU 1987/88:4

6 §   I ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får vite        ' ° sättas ut.

12 kap. Ansvarsbestämmelser

Påföljder

1 §   Till böter eller fängelse i högst ett år döms

1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller
ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 8,

2.    den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt 11 kap. 1 8 mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för arbetet eller annat som nämns i andra eller tredje stycket av nämnda paragraf,

3.    den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 8.

Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.

2 8   Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1.    den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av I kap. 7 8 eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat förlängd,

2.    redare och befälhavare som uppsåtiigen eller av oaktsamhet använ­der ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller motsvarande handling som skall ha utfärdats för fartyget eller dess utrustning enligt denna lag eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av I kap. 7 eller 8 8,

3.    redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ­der ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett certifikat eller en motsvarande handling som avses i 2,

4.    redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ­der ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmär­ken,

5.    redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlå­ter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan till­stånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren,

6.    en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller beman­ningsföreskrifter,

7.    redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrif­ter,

8.    redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som

har meddelats med stöd av lagen, och                                                 33

 

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när     TU 1987/88:4
han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.       Bilaga

3  8   Till böter döms

1.    befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 S andra stycket och 3 S andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,

2.    befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläg­gande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 2 S tredje stycket,

3.    befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte förseelsen är ringa,

4.    redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte

.förseelsen är ringa,

5.      den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som
' befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behö­
righet som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsfö­
reskrifterna, dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av ett
plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,

6.    befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsför­hållanden enligt 7 kap. 7 8,

7.    den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion,

8.    den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5-7 SS.

9.    befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 8 utan att något sådant skäl som anges i 9 kap. 8 8 föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,

10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldighe­
ter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 S eller tillsynsbok
och certifikat enligt 10 kap. 19S,

11. den som i andra fall än som sägs 12 8 1 uppsåtligen eller av oaktsam­
het lämnar oriktiga uppgifter till én tillsynsmyndighet vid fullgörande av
skyldighet enligt 10 kap. 12 8 andra stycket eller 14 8 eller annars i fråga om
en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 S.

4    8    Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om tystnadsplikt i 13 kap. 9 S finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

5    8    Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd         34 med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen (1891:35 s. 1).

 

Förverkande                                                                                  TU 1987/88:4

6 8    Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne     Bilaga använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4 8 eller 11 kap. 1 8 andra och tredje styckena, skall egendomen förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Behörig domstol

7 8 Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt föreskrif­ter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 336 och 338 SS sjölagen (1891:35 s. 1).

13 kap. Övriga bestämmelser

Beslut

1 8 Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om det inte före­skrivs något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet som skall pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.

Underställning och överklagande

2 8 Har ett beslut om förbud enligt 11 kap. 1 8 meddelats av en annan
myndighet än sjöfartsverket, skall det genast underställas verket.

Ett beslut som skall underställas sjöfartsverket får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och som, enligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom verket.

3 8 Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon får
överklagas

1.    hos sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet,

2.    hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett medgivande enligt 5 kap. 12 8 andra stycket och har meddelats av en central förvaltningsmyndighet,

3.    hos kammarrätten i andra fall än som avses i 1 och 2.

Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.

4 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna
lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller, om ett sådant ombud inte
finns, av ett annat skyddsombud. Även en arbetstagarorganisation får

överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.                     35

 

Bemyndiganden m.m.                                                                    TV 1987/88:4

5 8 Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händel­
ser ombord till sjöfartsverket finns i sjölagen (1891:35 s. 1).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri­va skyldighet för redare och befälhavare att anmäla

1.    inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen,

2.    uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett fartygs sjövärdighet.

 

6   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.

7   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be­träffande fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar och i enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.

8   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmel­serna i 6-9 kap. i denna lag.

Bilaga

Sekretess

9 8 Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas ekono­miska eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) i stället för vad som sägs i första stycket. 1 fråga om den som är skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10 88 sekretesslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1965:719) om säkerhe­ten på fartyg skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna om preskription i 9 kap. 15 8 i den nya lagen tillämpas endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter ikraft­trädandet. I annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription i 3 kap. 11 8 sjätte stycket i den gamla lagen.

Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som
gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den
nya lagen anses ha meddelats enligt denna. 1 fråga om påföljd för överträ­
delse av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen             36

 

gäller dock alltid äldre bestämmelser, om dessa leder till lindrigare påföljd    TU 1987/88:4
eller frihet från påföljd.                                                   Bilaga

Om det i en lag eller i en författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskrif­ten.

37

 

2 Förslag till                                                               TU 1987/88:4

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)           '

Härigenom föreskrivs i fråga om sjöarbetstidslagen (1970:105) dels att 3 och 17 SS skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 21 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

3 S'

I denna lag förstås med

sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,

ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passa­gerarnas förplägning eller uppassning, för andra'sysslor som har Samband med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänst­göring,

dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej tillhör radio- eller ekonomipersonalen,

passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,

dygn: tiden från klockan O till klockan 24,

vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,

oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än 2 timmar vid något tillfälle,

lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräktig­het understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer än 12 timmars oavbruten gäng,

närfart: fart, dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller annars i Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför linjen TrondbeimsQorden-Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11° västlig longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest,

oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen.

Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart som resan omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträck­ning av resan som föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsituation.

Förordnande enligt / kap. II §    Förordnande enligt / kap. 8§
tredje stycket lagen (1965:719) om andra meningen fartygssäkerhets-
säkerlieten på fartyg gäller även vid lagen (1987:000) gäller även vid till­
tillämpningen av sjöarbetstidslagen lämpningen av sjöarbetstidslagen i
i den mån förordnandet har bety- den mån förordnandet har betydel-
delse för tillämpningen.                             se för tillämpningen.

Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fall som avses i 8 8, dels måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen enligt förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar minst 1 timme.

' Senaste lydelse 1982:257.                                                                                 38

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     TV 1987/88:4

17 §2                                                                                             Bilaga

Tillsyn över efterlevnaden av     Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter för till- denna lag och föreskrifter för till-
lämpningen av lagen utövas av lämpningen av lagen utövas av
myndighet som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestäm­
mer. Därvid äger / kap. 6, 8 och mer. Därvid äger 10 kap. och 13
15§§,7kap. I och 16§§ och 11 kap. kap. I-3§§ fartygssäkerhetslagen
3 § lagen (1965:719) om säkerheten (1987:000) motsvarande tillämp-
på fartyg motsvarande tillämpning.                                   ning.

Anteckningar om arbetstid skall hållas tillgängliga vid tillsynsförrätt­ning.

21  S

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1975:729.                                                                                  39

 

3 Förslag till                                                                TU 1987/88:4

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)              "8

Härigenom föreskrivs att 4 8 livsmedelslagen (1971:511) skall ha följan­de lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 8' Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning i fråga om vissa slag av livsmedel eller livsmedelstillsatser.

Regeringen eller den myndighet    Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag meddela föreskrifter om undantag
frän lagens tillämpning på försvars- från lagens tillämpning på försvars­
makten,                                      makten oc/i såvifr avser/arfyg oc/i

luftfartyg.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senaste lydelse 1982:1081.                                                                                 40

 

4 Förslag till                                                               TU 1987/88:4

Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrivs att 58 8 sjömanslagen (1973:282) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

58                                                 S'
Befälhavaren skall se till att ex- Befälhavaren skall se till att ex­
emplar av denna lag, semesterlagen emplar av denna lag, semesterlagen
(1977:480), lagen (1965:719) om (1977:480), fartygssäkerhetslagen
säkerheten på fartyg, förordningen (1987:000), de föreskrifter som re-
(1965:908) om säkerheten på fartyg geringen har utfärdat i anslutning
och tillämpliga kollektivavtal finns tiU sistnämnda lag och tillämpliga
tillgängliga på fartyget.          kollektivavtal finns tillgängliga på

fartyget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1982:199.                                                                                   41

 

5 Förslag till                                                                TU 1987/88:4

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 8 arbetsmiljölagen (1977:1160) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.
3 8-
Lagen gäller ej                               Lagen gäller ej

1. skeppstjänst på andra fartyg  I. fartygsarbete som avser andra
än örlogsfartyg,                                    fartyg än öriogsfartyg,

2. arbete som utföres i arbetsgi-      2. arbete som utförs i arbetsgiva-
varens hushåll.                                      rens hushåll.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senaste lydelse 1982:674.                                                                                   42

 

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 68 lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg' skall ha följande lydelse.

TU 1987/88:4 Bilaga

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

6 8

Regeringen får föreskriva att un­dersökning av fartyg och utrustning som företas av en utländsk myndig­het eller av en klassificeringsan-statt skatt godkännas som tillsyns-förrättning verkställd av svensk myndighet samt att ett certifikat som utfärdats efter en sådan under­sökning har samma giltighet som ett certifikat utfärdat av svensk myndighet.

Har något av följande utländska klassificeringssällskap, nämligen American Bureau of Shipping, Bu­reau Veritas, Det Norske Veritas, Germanischer Lloyd, Lloyd's Re­gister of Shipping, Registro Itali-ano Navale eller klassificerings­sällskapet i De socialistiska rådsre­publikernas union (Register of Shipping of the USSR) företagit undersökning av fartyg och utrust­ning eller utfärdat ett certifikat ef­ter en sådan undersökning, har un­dersökningen eller certifikatet sam­ma giltighet som en undersökning verkställd av eller ett certifikat ut­färdat av en svensk myndighet. Detta gäller dock endast om det mellan staten och sällskapet före­ligger avtal om undersökning av svenska fartyg och utrustning eller utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Lagen omtryckt 1983:463.

43

 

7 Förslag till

Lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)

Härigenom föreskrivs att 14 5 mönstringslagen (1983:929) skall ha föl­jande lydelse.

TU 1987/88:4 Bilaga

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 8

Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjö­mansrulla och andra handlingar rö­rande bemanningen ombord till­gängliga för sjöfartsverket eller an­nan tillsynsmyndighet som förord­nats med stöd av lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg.

Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjö­mansrulla och andra handlingar rö­rande bemanningen ombord till­gängliga för sjöfartsverket eller an­nan tillsynsmyndighet som förord­nats med stöd av fartygssäkerhets­lagen (1987:000).

Fackliga företrädare för sjömän ombord på fartyget har motsvarande rätt att ta del av handlingarna rörande bemanningen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

gotab   Stockholm 1987 13998

44