Trafikutskottets betänkande
1987/88:4

om en ny fartygssäkerhetslag (prop. 1987/88:3)

Sammanfattning

Huvudsyftet med propositionen är att anpassa reglerna om arbetsmiljön på
fartyg till arbetsmiljölagens regler. Så sker genom förslag till en ny
fartygssäkerhetslag, avsedd att ersätta den nuvarande sjösäkerhetslagen.

I betänkandet behandlas och tillstyrks förslaget liksom förslag om
ändringar - huvudsakligen följdändringar - i sjöarbetstidslagen, livsmedelslagen,
sjömanslagen, arbetsmiljölagen, vattenföroreningslagen och mönstringslagen.

Vidare behandlas och avstyrks yrkanden i en vpk-motion om bl.a.
rubriken Fartygssäkerhetslag, utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning
om arbetsmiljön till sjöss, vissa bemanningsfrågor, påföljder för
arbetsmiljöbrott samt livsmedelslagstiftningen.

Till betänkandet är fogat fem vpk-reservationer.

Propositionen

I proposition 1987/88:3 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
riksdagen att anta förslagen till

1. fartygssäkerhetslag,

2. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105),

3. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

4. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

5. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

6. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg,

7. lag om ändring i mönstringslagen (1983:929).

Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

I propositionen föreslås en ny fartygssäkerhetslag, som skall ersätta den
nuvarande lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg. I förslagen har
arbetsmiljöreglerna för sjöfarten omarbetats efter mönster från arbetsmiljölagen
(1977:1160). Den föreslagna lagen har även i ett flertal andra
hänseenden omarbetats i förhållande till gällande lag. Dessa ändringar är i
huvudsak redaktionella. Karaktären av ramlag har förstärkts.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

1

TU

1987/88:4

1 Riksdagen 1987/88.15sami. Nr 4

Motionen

TU 1987/88:4

1987/88:T1 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att den nu förändrade lagen även i fortsättningen
skall benämnas Lagen om säkerhet på fartyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges
suveränitet måste omfattas även av självständighet vad gäller lagstiftning
inom arbetsmiljöområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att svensk
arbetsmiljölagstiftning skall gälla på svenskägda fartyg även om de hyrs ut till
utländska redare,

4. att riksdagen avslår förslaget i 9 kap. 4 § vad gäller skyddsombudets
ansvar att övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag vad gäller straffsanktioner
vid arbetsmiljöbrott,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en mer konkret
lagtext vad gäller livsmedelslagstiftningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
även i fortsättningen bör vara överprövningsinstans.

Utskottet

I propositionen föreslås en ny fartygssäkerhetslag, som skall ersätta den
nuvarande lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg, den s.k. sjösäkerhetslagen.

Vidare föreslås ändringar i sjöarbetstidslagen (1970:105), livsmedelslagen
(1971:511), sjömanslagen (1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen
(1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt mönstringslagen
(1983:929).

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Sjösäkerhetslagen är vid sidan av sjölagen (1891:35, s. 1) den viktigaste lagen
rörande sjöfartens förhållanden. Den innehåller bl.a. bestämmelser om
certifikat, sjövärdighet, åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall,
lastning, passagerarfartyg, bemanning, tillsyn, förbud att använda fartyg
eller utrustning och om skyddsverksamhet.

Förslaget till fartygssäkerhetslag innebär främst att reglerna om arbetsmiljön
på fartyg anpassas till reglerna i arbetsmiljölagen (1977:1160), som är den
centrala lagen på arbetsmiljöområdet. Den lagen omfattar emellertid i stort
sett inte arbete ombord på fartyg.

Av propositionen framgår att reglerna om arbetsmiljön på fartyg till en del
redan har anpassats till arbetsmiljölagens regler. Så har skett bl.a. genom
lagarna 1978:109,1979:1107 och 1981:318 om ändring i lagen om säkerheten
på fartyg, dvs. sjösäkerhetslagen.

Vid den ytterligare anpassning som det nu är fråga om har det befunnits
lämpligare att utarbeta förslag till en ny lag, som bygger på den nuvarande
sjösäkerhetslagen, än att föreslå omfattande ändringar antingen i den lagen
eller i arbetsmiljölagen eller en ny lag, som enbart skulle avse arbetsmiljön
till sjöss. Samtidigt har sjösäkerhetslagen ansetts behöva en författningstek -

nisk översyn. Förslaget till fartygssäkerhetslag har som en följd härav bl.a.
givits en starkare karaktär av ramlag än sjösäkerhetslagen i syfte att minska
detaljregleringen.

I motion TI (vpk) behandlas rubriken Fartygssäkerhetslag. Motionärerna
yrkar att riksdagen beslutar att den nya föreslagna lagen skall ges rubriken
Lagen om säkerheten på fartyg. Till stöd för yrkandet framhålls att förslaget
till fartygssäkerhetslag bygger på lagen om säkerheten på fartyg och att den
rubriken bättre täcker sakinnehåll och ändamål än den av regeringen
föreslagna.

Av propositionen framgår att frågan om den nya lagens rubrik ägnats
ingående överväganden. Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning än
att den av regeringen föreslagna rubriken synes ändamålsenlig. Förslaget till
fartygssäkerhetslag tillstyrks därför i här berörd del, medan motionsyrkandet
avstyrks.

Reglerna i den nuvarande sjösäkerhetslagen syftar främst till - framhåller
föredragande departementschefen - att undanröja faktorer som är omedelbart
riskabla för den arbetandes säkerhet och att förebygga vissa speciella
yrkessjukdomar. Denna tekniska och fysiologiska syn på arbetsplatsens
hälsorisker har efter hand avlösts av en insikt att man för att värna om hälsan
bör sträva efter bästa möjliga arbetsförhållanden också från social och
psykologisk synpunkt. Föredraganden framhåller att arbetsmiljölagen ger
uttryck för denna insikt och att det är angeläget att reglerna om arbetsmiljön
till sjöss moderniseras på motsvarande sätt. Vidare måste den nya lagstiftningen
driva fram effektiva insatser mot dåliga arbetsmiljöer. Ingripanden
måste kunna ske på ett tidigt stadium även när arbetsförhållandena har
sådana negativa verkningar på hälsan som yttrar sig först efter lång tid. Efter
mönster från arbetsmiljölagen bör regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer bemyndigas att utfärda generella föreskrifter om olika slag av
förhandsbedömning. Härigenom skapas en ordning som även till sjöss ger
tillfälle till förhandsbedömning i ett läge då åtgärder i ett visst skede kan bli
styrande för möjligheterna att forma arbetsmiljön i ett senare skede.

Föredraganden betonar emellertid att någon fullständig överenstämmelse
mellan bestämmelserna om arbetsmiljön i land och den till sjöss knappast
kan åstadkommas. Förhållandena skiljer sig i åtskilliga hänseenden. Sjöfartens
i hög grad internationella prägel medför också att vad som skall anses
vara en god arbetsmiljö påverkas av förhållandena i andra traditionella
sjöfartsnationer.

I motion TI (vpk) framhålls att utgångspunkten för en moderniserad
lagstiftning om arbetsmiljön på fartyg måste vara de ombordanställdas rätt till
en lika god arbetsmiljö som anställda inom andra arbetsområden har.
Hänvisningar till sjöfartens internationella prägel och förhållanden i andra
traditionella sjöfartsnationer får inte - betonar motionärerna - medföra ett
inflytande till det sämre på utformningen av svensk lagstiftning om arbetsmiljön
till sjöss. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att Sveriges suveränitet måste omfattas även av
självständighet vad gäller lagstiftning inom arbetsmiljöområdet.

TU 1987/88:4

3

Den anpassning av reglerna om arbetsmiljön på fartyg till arbetsmiljölagens
regler som förslaget till fartygssäkerhetslag innebär synes utskottet väl
avvägd. Någon fullständig överensstämmelse mellan bestämmelserna om
arbetsmiljön i land och den till sjöss kan - av de skäl som föredraganden anför
- inte heller enligt utskottets mening åstadkommas. Något riksdagens
uttalande i frågan synes följaktligen inte påkallat, varför yrkandet härom
avstyrks.

Enligt 1 kap. 1 § i förslaget till fartygssäkerhetslag gäller lagen som
huvudregel alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium
samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet.

Under rubriken Tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg och
svensk lagstiftning på utländska fartyg framhåller föredraganden att det i
vissa situationer kan vara mindre lämpligt att tillämpa svenska regler om
skyddsverksamhet på ett fartyg, vars drift upplåtits till ett utländskt rederi.
Föredraganden föreslår dock inte nu någon bestämmelse om en sådan
dispensmöjlighet utan hänvisar till att frågan studeras av skeppslegoutredningen
(K 1985:01). Slutlig ställning bör tas först när utredningens betänkande
föreligger.

Enligt motion TI (vpk) bör dispenser av det slag som föredraganden fäster
uppmärksamheten på inte kunna komma i fråga.

Enligt utskottets mening bör skeppslegoutredningens betänkande och de
lagförslag detta kan komma att föranleda avvaktas, innan riksdagen tar
ställning till den dispensfråga som föredraganden och motionärerna behandlar.
Någon riksdagens åtgärd synes följaktligen inte för närvarande erforderlig,
varför motionsyrkandet härom avstyrks.

En nyhet i förslaget till fartygssäkerhetslag är att bestämmelserna om
arbetsmiljön till sjöss avses gälla alla som utför f artygsarbete, vare sig de är att
anse som ombordanställda eller ej. Motsvarande bestämmelser i sjösäkerhetslagen
gäller endast de ombordanställda.

5 kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag innehåller bestämmelser om fartygs
bemanning.

Den grundläggande bestämmelsen återfinns i 1 §, enligt vilken ett fartyg
skall vara bemannat på ett betryggande sätt. För varje passagerarfartyg och
för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 som transporterar
gods eller passagerare skall enligt 5 § fastställas det minsta antalet besättningsmän
i olika befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt
i den fart som fartyget används i eller avses att användas i
(minimibesättning). Minimibesättning fastställs i regel av sjöfartsverket (7
§). Innan verket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall verket
samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda (8 §
första stycket).

Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibesättningen
och tillhör däcks- eller maskinpersonalen (12 § första stycket). Om
det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan.
Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer som

TU 1987/88:4

4

företräder redare och ombordanställda (12 § andra stycket).

De sålunda återgivna bestämmelserna om arbetsgivare för minimibesättning
skiljer sig från motsvarande reglering i sjösäkerhetslagen så till vida som
enligt den lagen endast redaren kan anställa dem som ingår i minimibesättningen
och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Befogenheten för fartygets ägare att anställa ifrågavarande personal är -framgår det av propositionen - av betydelse vid s.k. bare-boat charter, dvs.
då ett fartyg för viss tid hyrs ut obemannat eller i huvudsak obemannat. I
sådana situationer är befraktaren i allmänhet att anse som redare.

I motion TI (vpk) motsätter sig motionärerna den nämnda dispensregeln i
5 kap. 12 § andra stycket och som innebär att någon annan än fartygets redare
eller ägare kan få anställa den som ingår i minimibesättningen och tillhör
däcks- eller maskinpersonalen. Enligt motionärerna måste anställningstryggheten
för de ombordanställda kunna garanteras samt en utveckling av
bemannings- eller managementbolag förhindras. Något yrkande i frågan
framställs dock inte i motionen.

Föredraganden framhåller i specialmotiveringen till ifrågavarande stadgande
att en första förutsättning för dispens bör vara att sjösäkerheten inte
försämras. Vidare måste i dispensärendet klarläggas att den tilltänkte
arbetsgivaren kan erbjuda en anställningstrygghet som är likvärdig med den
som personalen skulle ha haft om dispens inte hade meddelats. Slutligen
måste naturligtvis den som ansöker om dispens kunna visa att det föreligger
ett verkligt behov därav.

Om dessa grundförutsättningar är uppfyllda - fortsätter föredraganden -bör dispens kunna meddelas främst i två typer av situationer. Den ena är när
en svensk redare vill anlita ett annat seriöst rederiföretag för driften av
fartyget. Den andra typsituationen är när någon med ingen eller endast
begränsad redarerfarenhet blir redare för ett fartyg.

Slutligen betonar föredraganden att han inte avsett att öppna vägen för
andra bemannings- eller managementbolag än sådana som på grund av att de
ansvarar för säkerheten ombord och är arbetsgivare för de ombordanställda
är att anse som redare.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran. Lagförslaget i här berörd del tillstyrks.

Bemanningsfrågor behandlas i vpk-motionen också i anslutning till 9 kap. 4 §
och 13 kap. 3 § i förslaget till fartygssäkerhetslag.

Den sistnämnda paragrafen gäller ordningen för överklagande av beslut
enligt fartygssäkerhetslagen och innebär bl.a. att regeringens befattning med
besvärsärenden minskar avsevärt jämfört med vad som gäller enligt sjösäkerhetslagen.
Som huvudregel föreslås att centrala förvaltningsmyndigheters
beslut överklagas hos kammarrätten, medan andra myndigheters beslut
överklagas hos sjöfartsverket. Beslut som avser ett fartygs bemanning eller
medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket - att annan än fartygets redare
eller ägare skall få anställa den däcks- eller maskinpersonal som ingår i
minimibesättningen - överklagas dock hos regeringen, om beslutet har
meddelats av en central förvaltningsmyndighet. Som skäl för dessa undantag
från huvudregeln i fråga om ordningen för överklagande anför föredragan -

TU 1987/88:4

5

den att inslaget av lämplighetsbedömning i besluten är betydande.

Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna att regeringen även i fortsättningen bör vara överprövningsinstans.
Till stöd för yrkandet åberopas att sjöfartsverkets beslut om minimibemanning
uteslutande grundas på lämplighetsbedömningar.

Vad föredraganden anfört om ordningen för överklagande av beslut har
inte givit utskottet anledning till erinran. Förslaget till fartygssäkerhetslag
tillstyrks i här berörd del. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motionsyrkandet torde få anses tillgodosett. Det bör därför kunna lämnas
utan särskild åtgärd.

9 kap. 4 § gäller skyddsombuds uppgifter. Till dessa hör enligt första stycket
fjärde meningen att övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.

I motionen yrkas avslag på förslaget till fartygssäkerhetslag såvitt det avser
sistnämnda stadgande. Om förslaget antas, finns det enligt motionärerna en
uppenbar risk att sjöfartsverkets ansvar för bemannings- och säkerhetskontroll
luckras upp av ren besparingsnit.

Föredraganden framhåller att med verderbörlig bemanning avses väsentligen
att fartyget skall vara bemannat i överensstämmelse med tillämpligt
beslut om minimibesättning. Att så är fallet behöver kontrolleras bättre än
för närvarande. Utvägen med ökad tillsyn är - fortsätter föredraganden -förenad med svårigheter, eftersom det kan gälla fartyg långt från Sverige, och
en effektiv tillsyn bl.a. därför får beräknas dra betydande kostnader. Det rör
här en viktig säkerhetsfråga, och det är en lämplig utväg att förstärka
övervakningen av fartygs bemanning genom att koppla in skyddsverksamheten.
I praktiken torde redan nu denna uppgift på sina håll utövas av
skyddsombudet. Den nya bestämmelsen innebär naturligtvis - betonas detinte
någon inskränkning i befälhavarens ansvar.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot att ett skyddsombuds uppgifter
vidgas på sätt som föreslås i ifrågavarande bestämmelse. Förslaget till
fartygssäkerhetslag tillstyrks följaktligen i här berörd del, medan motionsyrkandet
avstyrks.

12 kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag innehåller ansvarsbestämmelser.

Ansvarsbestämmelserna behandlas också i motion TI (vpk) under rubriken
Hantering av asbest och andra miljöfarliga ämnen. Motionärerna anser
att straffsanktioneringen av arbetsmiljöbrott bör anges mer uttryckligt än i
lagförslaget och yrkar att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till
straffsanktioner vid arbetsmiljöbrott.

Enligt 12 kap. 1 § första stycket 1 jämförd med 8 kap. 2 § första stycket 3
och 4 § och 7 kap. 12 § kan ett brott mot föreskrifter eller villkor i fråga om
användning på fartyg av ämnen, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,
medföra böter eller fängelse i högst ett år. Av propositionen framgår att
farorna vid hantering av asbest och asbesthaltiga produkter särskilt beaktats
vid utformningen av ifrågavarande bestämmelser.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot ansvarsbestämmelserna och
tillstyrker följaktligen 12 kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag. Motion TI
(vpk) i här berörd del avstyrks.

TU 1987/88:4

6

Vidare tillstyrks förslaget till fartygssäkerhetslag i de delar det ej omfattas av
utskottets ställningstaganden i det föregående.

Enligt 4 § livsmedelslagen (1971:511) får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från lagens tilllämpning
på försvarsmakten.

I propositionen föreslås att sådana undantagsföreskrifter även skall kunna
gälla fartyg och luftfartyg.

I motion TI (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en mer
konkret lagtext än vad propositionen innehåller.

Föredraganden framhåller att det inte råder någon tvekan om att den
svenska livsmedelslagstiftningen som sådan också är tillämplig på fartyg. Vad
som kan ifrågasättas är i vilken omfattning lagstiftningen bör tillämpas på
svenska fartyg utom riket och i vilken mån utländska fartyg som befinner sig i
svenska farvatten bör vara underkastade den svenska lagstiftningen på
området. Föredraganden ser dock ingen anledning att i själva lagen precisera
i vilken omfattning som undantag skall kunna göras.

Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens bedömning och
tillstyrker därför förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen. Härav följer
att motionsyrkandet avstyrks.

Lagförslagen om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105), sjömanslagen
(1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg och mönstringslagen (1983:929) tillstyrks.

Ordningen för riksdagens beslut i vissa delar av ärendet

I propositionen framhålls att riksdagens beslut i fråga om vissa paragrafer i
förslagen till fartygssäkerhetslag och till lag om ändring i lagen om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg bör fattas i särskild ordning på sätt som
föreskrivs i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen. Enligt detta stadgande
kan riksdagen besluta om överlåtelse av vissa förvaltningsuppgifter till bl.a.
andra stater eller utländska inrättningar eller samfälligheter. Riksdagen får
också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall
besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning,
skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minst tre
fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i
den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

De paragrafer det gäller är 1 kap. 6 § första stycket, 3 kap. 8 § och 10 kap.
20 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag samt 6 kap. 6 § i förslaget
till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
( vattenföroreningslagen).

Enligt 1 kap. 6 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag har
certifikat som utfärdats av vissa angivna utländska klassificeringssällskap
samma giltighet som om de utfärdats av sjöfartsverket, om det mellan staten
och sällskapet har träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska
fartyg.

I 3 kap. 8 § i förslaget till fartygssäkerhetslag föreskrivs att om minsta
tillåtna fribord fastställts av något av vissa angivna klassificeringssällskap och

TU 1987/88:4

7

om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om sådan fastställelse
för svenska fartyg, skall fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts
av sjöfartsverket.

Enligt 10 kap. 20 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag får
undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de i 1 kap. 6 §
första stycket angivna klassificeringssällskapen godtas som tillsynsförrättningar,
verkställda av svensk myndighet, om det mellan staten och sällskapet
har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg.

I 6 kap. 6 § i förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg föreskrivs att om något av vissa angivna
utländska klassificeringssällskap företagit undersökning av fartyg och utrustning
eller utfärdat ett certifikat efter en sådan undersökning, har undersökningen
eller certifikatet samma giltighet som en undersökning verkställd av
eller ett certifikat utfärdat av en svensk myndighet. Detta gäller dock endast
om det mellan staten och sällskapet föreligger avtal om undersökning av
svenska fartyg och utrustning eller utfärdande av certifikat för svenska
fartyg.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen i fråga om
ordningen för riksdagens beslut beträffande 1 kap. 6 § första stycket, 3 kap. 8
§ och 20 kap. 10 § första stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag samt 6 kap.
6 § i förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg. Ifrågavarande beslut bör sålunda även enligt utskottets mening
fattas i särskild ordning på sätt som föreskrivs i 10 kap. 5 § tredje stycket
regeringsformen. Besluten omfattas av utskottets hemställan i momenten 8
och 15. Vidare förordar utskottet att ärendet om så kan ske i sin helhet avgörs
i ett enda sammanhang och inte till någon del i den ordning som gäller för
stiftande av grundlag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rubriken Fartygssäkerhetslag

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 1 antar
det genom propositionen framlagda förslaget till fartygssäkerhetslag
såvitt avser rubriken,

2. beträffande utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om
arbetsmiljön på fartyg

att riksdagen avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 2,

3. beträffande tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg
att riksdagen avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 3,

4. beträffande arbetsgivare för minimibesättning

att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget såvitt
avser 5 kap. 12 § andra stycket,

5. beträffande ordningen för överklagande
att riksdagen

a) antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 13 kap. 3 §,

b) lämnar motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 7 utan särskild åtgärd,

TU 1987/88:4

8

6. beträffande skyddsombuds uppgifter

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 4 antar
det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 9 kap. 4 § första
stycket fjärde meningen,

7. beträffande ansvarsbestämmelser
att riksdagen

a) antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 12 kap.,

b) avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 5,

8. beträffande överlåtelse av vissa förvaltningsuppgifter enligt förslaget
till fartygssäkerhetslag

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 1
kap. 6 § första stycket, 3 kap. 8 § och 10 kap. 20 § första stycket,

9. beträffande förslaget till fartygssäkerhetslag i övrigt

att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt det inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

10. beträffande livsmedelslagen
att riksdagen

a) antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i livsmedelslagen (1971:511),

b) avslår motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 6,

11. beträffande sjöarbetstidslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105),

12. beträffande sjömanslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

13. beträffande arbetsmiljölagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

14. beträffande mönstringslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i mönstringslagen (1983:929),

15. beträffande överlåtelse av vissa förvaltningsuppgifter enligt
vattenföroreningslagen

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg.

Stockholm den 19 november 1987
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Sven-Gösta Signell (s), Olle Grahn (fp), Rune Johansson (s), Per Stenmarck
(m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Anna
Wohlin-Andersson (c), Anneli Hulthén (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp),
Rune Thorén (c) och Jan Jennehag (vpk).

TU 1987/88:4

9

Reservationer

TU 1987/88:4

1. Rubriken Fartygssäkerhetslag (mom. 1)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 sorn börjar med ”Av
propositionen” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är rubriken Fartygssäkerhetslag inte helt lyckad,
eftersom lagförslaget endast reglerar den del av fartygssäkerheten som kan
sägas bero av faktorer ombord, medan andra viktiga delar av sjösäkerhetsbestämmelserna,
t.ex. sjövägsreglerna och bestämmelserna om utmärkning
av farleder, inte ingår i lagförslaget. Av nämnda skäl synes inte heller
rubriken Sjösäkerhetslag lämplig.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att den nya lagen ges
samma rubrik som den lag den ersätter, dvs. lagen om säkerheten på fartyg.
Förslaget till fartygssäkerhetslag avstyrks följaktligen i här berörd del,
medan motionsyrkandet tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rubriken Fartygssäkerhetslag

att riksdagen med avslag på det genom propositionen framlagda
förslaget till fartygssäkerhetslag såvitt avser rubriken samt med bifall
till motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 1 antar rubriken Lagen om
säkerheten på fartyg,

2. Utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om
arbetsmiljön till sjöss (mom. 2)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Den
anpassning” och slutar med ”yrkandet härom avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de ombordanställda bör ha
rätt till en lika god arbetsmiljö som anställda inom andra verksamhetsområden
och att utformningen av den svenska lagstiftningen om arbetsmiljön till
sjöss inte bör påverkas av andra hänsyn.

Utskottet kan emellertid i stort sett godta förslaget till fartygssäkerhetslag i
avvaktan på att regeringen förelägger riksdagen förslag till regler om
arbetsmiljön till sjöss som i högre grad än vad nu är fallet tillgodoser den
angivna inriktningen.

Vad utskottet sålunda anfört och som i huvudsak torde tillgodose syftet
med motionsyrkandet bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utgångspunkten för en moderniserad lagstiftning om
arbetsmiljön till sjöss

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg
(mom. 3)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motionsyrkandet härom avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör någon sådan dispensmöjlighet som synes
föresväva föredraganden inte kunna komma i fråga. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att svensk arbetsmiljölagstiftning skall gälla på svenskägda
fartyg även om de hyrs ut till utländska redare.

Av det sagda framgår att utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :T1 (vpk) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Arbetsgivare för minimibesättning (mom. 4)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vad
föredraganden” och slutar med ”del tillstyrks” bort ha följande lydelse:
Den i 5 kap. 12 § andra stycket föreslagna dispensbestämmelsen synes
utskottet mindre lämplig och avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetsgivare för minimibesättning

att riksdagen avslår det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 5
kap. 12 § andra stycket,

5. Skyddsombuds uppgifter (mom. 6)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har
för sin del ingen erinran mot att” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det för sin del mindre lämpligt att utvidga ett skyddsombuds
uppgifter på sätt som föreslås i ifrågavarande stadgande. Förslaget till
fartygssäkerhetslag avstyrks därför i här berörd del, medan motionsyrkandet
tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande skyddsombuds uppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T1 (vpk) yrkande 4 avslår
det i moment 1 nämnda lagförslaget såvitt avser 9 kap. 4 § första
stycket fjärde meningen,

TU 1987/88:4

11

1 Förslag till
Fartygssäkerhetslag

TU 1987/88:4

Bilaga

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet.
Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet
eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen föreskriver
det.

Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.

Definitioner

2 § Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i
redarens ställe har befattning med fartyget.

Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 §.

3 § Med ombordanställd avses i denna lag den som till följd av anställning
tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra
fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål.

Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som
utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer med
fartyget.

Certifikat

4 § Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat
skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och
för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges särskilda
villkor för att det skall vara giltigt.

Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt
fart än vad certifikatet avser.

5 § Certifikat utfärdas av sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver
något annat.

Bemyndiganden

6 § Certifikat som har utfärdats av följande utländska klassificeringssällskap,
nämligen American Bureau of Shipping. Bureau Veritas, Det Norske
Veritas, Germanischer Lloyd, Lloyd’s Register of Shipping, Registro Italiano
Navale eller klassificeringssällskapet i De socialistiska rådsrepublikernas
union (Register of Shipping of the USSR), har samma giltighet som om 12

de utfärdats av sjöfartsverket, om det mellan staten och sällskapet har
träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får
föreskriva eller för särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en
sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning
skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av sjöfartsverket.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha certifikat
avseende något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrifter
som utfärdas med stöd av lagen.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall
inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en motsvarande
handling.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall
finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också
meddela föreskrifter om rätt för sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma
att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av
första meningen.

2 kap. Fartygs sjövärdighet

Sjövärdighet

1 § Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt, utrustat
och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det
används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot
sjöolyckor.

Fartcertifikat

2 § Ett fartcertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har befunnits
sjövärdigt.

3 § Ett svenskt fartyg skall ha fartcertifikat, om det har en bruttodräktighet
av minst 100 eller om det är ett passagerarfartyg.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används
uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fartcertifikat.

Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fartcertifikat,
om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 4 kap.

4 § Sjöfartsverket skall förklara ett fartcertifikat ogiltigt, om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att ändringen
kan antas ha betydelse för sjövärdigheten.

TU 1987/88:4

Bilaga

13

2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarligen
är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälps på det sätt
som sjöfartsverket bestämmer,

3. någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha
betydelse för fartygets sjövärdighet, eller

4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.

Bemyndiganden

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat
och hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om rätt att använda fartyg till sjöfart utan hinder av
vad som sägs i detta kapitel.

3 kap. Fartygs lastning

Lastning

1 § Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller
bärighet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande
annars sätts i fara.

Fribordsmärken

2 § För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som befordrar
passagerare eller gods skall sjöfartsverket fastställa fartygets minsta
tillåtna fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.

Sjöfartsverket får medge att ett fartyg används till sjöfart trots att fartygets
minsta tillåtna fribord inte har fastställts.

3 § Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts skall på
vardera sidan ha fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna fribord.

4 § Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess fribordsmärken.

Fribords certifikat

5 § Ett fribordscertifikat är ett bevis att ett fartygs fribordsmärken vid
tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt
sätt.

6 § Ett fartyg som enligt 3 § skall ha fribordsmärken skall också ha ett
fribordscertifikat.

TU 1987/88:4

Bilaga

7 § Sjöfartsverket skall förklara ett fribordscertifikat ogiltigt, om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt att
fribordet bör ändras,

14

2. fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör något förhållande sorn
har betydelse för certifikatets innehåll, eller

3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribordsutmärkning.

Bemyndiganden

8 § Har minsta tillåtna fribord fastställts av något av de klassificeringssällskap
som anges i 1 kap. 6 § första stycket och har det mellan staten och
sällskapet träffats avtal om sådan fastställelse för svenska fartyg, skall
fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts av sjöfartsverket.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken,
fribordscertifikat och lastning.

Utländska fartyg

10 § Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordscertifikat gäller
inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

11 § För ett utländskt fartyg får som fribordscertifikat godtas en annan
handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.

4 kap. Passagerarfartyg

Passagerarfartyg

1 § Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än
tolv passagerare.

Som passagerare räknas varje person ombord utom

1. befälhavaren,

2. övriga ombordanställda,

3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets
räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget,

4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan
detta drabbats av sjöolycka,

5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, samt

6. barn som inte har fyllt ett år.

Passagerarfartygscertifikat

2 § Ett passagerarfartygscertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid
tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det
högsta antal passagerare som fartyget får medföra.

Det högsta tillåtna antalet passagerare skall bestämmas så, att säkerheten
för passagerarna är betryggande. Avseende skall fästas särskilt vid
fartygets stabilitet och bärighet, vid de åtgärder som har vidtagits för

TU 1987/88:4

Bilaga

15

utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet mot ohälsa och
olycksfall ombord.

3 § Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat.
Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan handling,
som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.

4 § Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än som anges i
passagerarfartygscertifikatet eller, i fråga om ett utländskt fartyg, motsvarande
handling.

5 § Bestämmelserna i 2 kap. 4§ om ogiitigförklaring av fartcertifikat
skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygscertifikat.

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan
hinder av vad som sägs i detta kapitel.

5 kap. Fartygs bemanning

Bemanning

1 § Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.

Skyldigheter för befäl

2 § Befälhavaren skall se till att han har den kännedom om fartyget som
han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerheten
på fartyget.

Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se till att fartyget görs sjöklart.

När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall han genom
befälhavarens försorg få behövlig kännedom om fartyget samt om grundläggande
säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid sjöolycka.

3 § Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maskineri
med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.

Innan en resa påbörjas, skall maskinchefen se till att maskineriet med de
anordningar som hör till detta är i behörigt skick, att brandskyddsanordningarna
är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maskineriets
drift finns ombord.

Syn och hörsel

4 § Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel
som hans uppgifter kräver.

TU 1987/88:4

Bilaga

16

Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18-21 §§ mönstringslagen
(1983:929).

Minimibesättning

5 § För varje passagerarfartyg och för vaije annat fartyg med en bruttodräktighet
av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall
fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar som kan
anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget
används i eller avses att användas i (minimibesättning).

På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som
avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller
som skall köpas från någon annan.

6 § Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt 5 § får
inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.

Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras,
om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som
anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som
anges i beslutet.

7 § Minimibesättning fastställs av sjöfartsverket.

För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används
uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning
fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget, om inte regeringen
föreskriver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samråda
med sjöfartsverket före beslutet.

8 § Innan sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall
verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda.

En myndighet som med stöd av 7 § andra stycket beslutar om minimibesättning
skall före beslutet samråda med de organisationer som företräder
de anställda inom myndigheten.

Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning
får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda
med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om
dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägenhet.
Ett provisoriskt beslut gäller i högst två månader.

9 § Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får
återkalla beslutet

1. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas
ha betydelse för minimibesättningens sammansättning, eller

2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.

10 § Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras trots
att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesättning under
förutsättning

TU 1987/88:4

Bilaga

17

1* Riksdagen 1987188.15 sami. Nr4

att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har
inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse,
att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och
att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt
med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.

Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som
anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt
avser kvalifikationerna hos befälhavaren, radiotelegrafister eller radiotelefonister.

Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller, om resan till närmaste
destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för resan dit.

I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut
enligt första stycket inskränkas ytterligare.

11 § Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 10 § skall han samråda
med skyddskommittén eller, om det inte finns någon sådan på fartyget,
med skyddsombudet.

12 § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibesättningen
och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon
annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer
som företräder redare och ombordanställda.

Bemanningsföre skrifter

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller i särskilda fall besluta att för fartyg, som inte enligt 5 § skall ha
minimibesättning fastställd, skall gälla andra krav i fråga om den bemanning
som behövs från sjösäkerhetssynpunkt (bemanningsföreskrifter).

14 § Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras
endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.

Bemyndiganden

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare förskrifter om fartygs bemanning.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om syn- och hörselkraven enligt 4 § första
stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
eller för särskilda fall besluta att minimibesättning skall fastställas
även för andra fartyg än sådana som avses i 5 §.

TU 1987/88:4

Bilaga

18

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 10 § och om underrättelser
om sådana beslut.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på
fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis och
för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.

Utländska fartyg

20 § Bestämmelserna i 5-19 §§ gäller inte utländska fartyg.
Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller utländska fartyg endast i den mån

regeringen föreskriver det.

6 kap. Arbetsmiljön

1 § Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hänsyn
till sjösäkerhetens krav, arbetets natur samt den sociala och tekniska
utvecklingen i samhället.

Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt
och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så,
att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.

2 § Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i
sund och säker miljö.

Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från arbetsmiljösynpunkt.

3 § De arbetshygieniska förhållandena, bland annat såvitt avser luft,
ljud, ljus och vibrationer, skall vara tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller
sjö eller genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.

4 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så
beskaffade och placerade och användas på ett sådant sätt att betryggande
säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.

5 § -Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast
under förhållanden som ger betryggande säkerhet.

6 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall vid fartygsarbete
inte nås på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas.

7 § Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande bostads-
och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas sovrum,
dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för matlagning,
utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt inrättade ut -

TU 1987/88:4

Bilaga

19

rymmen för de ombordanställdas personliga behov, bekvämlighet och
trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och inredda och
utrustade på lämpligt sätt.

8 § För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas
ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn till
antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som det används
i.

9 § Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara tillräcklig
och av fullgod beskaffenhet.

Vatten för de ombordanställdas behov, såsom till dryck, personlig hygien,
matlagning och diskning, skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig
mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsmedel
finns i livsmedelslagen (1971:511).

10 § Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen
(1970:105).

Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i sjömanslagen
(1973:282).

11 § Bestämmelserna i 3-9 §§ gäller inte utländska fartyg i vidare mån
än regeringen föreskriver det.

7 kap. Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön

1 § Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma
en god arbetsmiljö.

2 § Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att
förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycksfall.
De skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas
så, att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt maskiner,
redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall underhållas
väl.

Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en
arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.

Vad som sägs i denna paragraf om redaren skall gälla även annan
arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.

3 § Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till
fartygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för överansträngning
eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
utveckling.

Med minderårig avses i denna lag den som inte har fyllt 18 år.

TU 1987/88:4

Bilaga

20

4 § Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom
om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de upplyses om de
risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall förvissa sig om
att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att
iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall även i övrigt ta hänsyn
till en arbetstagares särskilda förutsättningar för arbetet.

Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare
åt den som utför fartygsarbete.

När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsutrustning,
svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls, om
inte någon annan arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren är anställd, har
åtagit sig detta ansvar.

5 § Redaren och andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på
samma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.

6 § Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa
och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera arbetsgivares
anställda.

Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige, vilar ansvaret i stället på
den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. Om det finns särskilda skäl,
får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ansvaret överlåts
på redaren.

I fråga om ett fartyg i svensk hamn vilar ansvaret för sådan samordning
av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller
lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret
kan överlåtas till redaren.

Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärderna
på fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som arbetar på
fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som
han lämnar i detta syfte.

7 § Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd och av
fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över
bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.

8 § De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en
tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt använda
de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs
för att förebygga ohälsa och olycksfall.

9 § Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och
allvarlig fara för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta en ansvarig
arbetsledare eller ett skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättningsskyldighet
för skada till följd av att han underlåter att utföra arbete i
avvaktan på besked om det skall fortsättas.

TU 1987/88:4

Bilaga

21

1** Riksdagen 1987188.15sami. Nr4

10 § Vad som sägs i detta kapitel skall iakttas i tillämpliga delar även när
en arbetsgivare utför arbete själv. Detsamma gäller när någon ensam eller
när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet
utan att ha någon arbetstagare anställd.

11 § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar, överlåter
eller upplåter en maskin, ett redskap, en skyddsutrustning eller någon
annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tas i bruk eller
ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för
anordningens montering, användning och skötsel skall följa med vid avlämnandet.
Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är
av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.

12 § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar eller överlåter
ett ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycksfall
skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att
ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avlämnas
för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för
hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande, som det förvaras
i, skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att
förebygga ohälsa och olycksfall.

13 § Den som installerar en anordning som avses i 11 § på ett fartyg skall
se till att behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt behövliga
skyddsåtgärder blir vidtagna.

14 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 9§ inte
utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

8 kap. Bemyndiganden att meddela föreskrifter om arbetsmiljön

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmänna
skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.

2 § Om det i fråga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva

1. att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter
tillstånd,

2. att en anordning som avses i 7 kap. 11 § endast efter godkännande får
användas eller avlämnas för att tas i bruk, varvid särskilda villkor får
uppställas som förutsättning för godkännandet,

3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § får användas endast efter godkännande
eller under iakttagande av särskilda villkor.

Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för användningen.

I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket 2 får faststäl -

TU 1987/88:4

Bilaga

22

las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en
anordning avlämnas för att tas i bruk.

Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i den
ordning som anges där föreskrivas om kontroll, provning och fortlöpande
tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om undersökning
av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av verksamhet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva 1.

att en anordning som avses i 7 kap. 11 § skall ha en skylt eller annan
märkning, som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift om
anordningen,

2. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § eller en förpackning, ett kärl eller
liknande, som ämnet förvaras i, skall vara märkt vid användningen,

3. att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen.

I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst
slag av anordning som avses i 7 kap. 11 §.

4 § Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i
fartygsarbete använda en arbetsprocess, en arbetsmetod, en anordning
som avses i 7 kap. 11 § eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 §.

5 § Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall,
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning av dem som
sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift får också meddelas
om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett
någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en
sådan risk.

6 § Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa
grupper av arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare som
tillhör en sådan grupp eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när
arbetet utförs av sådana arbetstagare.

Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga
arbetstagare, såsom olycksfall, överansträngning eller någon annan skadlig
inverkan på deras hälsa eller utveckling, får i samma ordning föreskrivas
förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till ett sådant arbete.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att redare, andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap. 10 §
skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller förvara handlingar
som har betydelse från skyddssynpunkt.

TU 1987/88:4

Bilaga

8 § Regeringen får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till
myndighet om sjukdom som han får kännedom om i sin verksamhet och
som kan ha samband med fartygsarbete.

23

9 kap. Skyddsverksamhet

1 § Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverksamhet
som är organiserad på lämpligt sätt.

Om någon annan än redaren är arbetsgivare för ombordanställda, skall
även den arbetsgivaren delta i skyddsverksamheten, om det lämpligen kan
ske.

2 § På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses
ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra
fartyg, om det behövs. Ersättare bör utses för vaije skyddsombud.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud
deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskommitté
som har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att ett eller flera
skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett
sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsombud
eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.

3 § Om fler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt
för flera fartyg, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.

4 § Skyddsombudet företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och
skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom
sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet
skall i detta syfte delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler,
anordningar, arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning
där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid
planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet
skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.

Skyddsombudet skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i skyddsarbetet.

Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de ombordanställda
svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig utbildning.

5 § Skyddsombudet har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid
med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att ombord
disponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs för
uppdraget.

6 § Redaren skall underrätta skyddsombudet om förändringar av betydelse
för skyddsförhållandena på fartyget.

Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och få de upplysningar
i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.

Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa skyddsombudet
kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skyddsfrågor,
om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.

TU 1987/88:4

Bilaga

24

7 § Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för någon
ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås
genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet bestämma att
arbetet skall avbrytas.

Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås
genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet avbryta arbete
som en arbetstagare utför ensam.

Om skyddsombudet finnér att ett förbud enligt 11 kap. 1 § överträds, får
han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att
fartyget skall kunna påbölja eller fortsätta en förbjuden resa.

8 § Ett beslut av ett skyddsombud enligt 7 § gäller i fråga om ett fartyg
som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket
har tagit ställning i saken.

1 andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombudets
beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren får
beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han finnér att beslutet
är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller
förebygga en fara som han bedömer vara större än den risk som har
föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i
strid mot skyddsombudets beslut, skall han höra skyddskommittén, om
det finns en sådan ombord enligt 10 § första stycket och det inte föreligger
tvingande hinder.

9 § För skada till följd av en åtgärd som avses i 7 § är skyddsombudet fri
från ersättningsskyldighet.

10 § På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer
skall det finnas en skyddskommitté, sammansatt av företrädare för redaren
och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på ett
annat fartyg, om de ombordanställda begär det.

I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare
än redaren. De ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller
någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana
ledamöter deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller ledamot av kommittén
som före valet har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att en skyddskommitté
utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En
sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra
skyddskommittéer.

11 § Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på fartyget.
Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot
ohälsa och olycksfall, verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i
fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas hälsovård
och om planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning där av

TU 1987/88:4

Bilaga

25

ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgärder
av större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning
och utbildning rörande arbetsmiljön.

12 § Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.

Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade arbetsförhållanden
eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När
uppdraget upphör skall den som har haft det vara tillförsäkrad arbetsförhållanden
och anställningsvillkor som överensstämmer med eller är likvärdiga
med dem som skulle ha rått om han inte hade haft uppdraget.

13 § Den som bryter mot 12 § skall ersätta därav uppkommen skada. Vid
bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt
med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadeståndet
sättas ned eller helt falla bort.

Är flera ansvariga för en skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas
mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

14 § En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i
strid mot vad som sägs i 12 § är ogiltig.

Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget
att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått
sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han rätt
att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och
anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av
redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.

Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan
om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är
ogiltig enligt första stycket, får domstol på yrkande förordna att skyddsombudet
skall få återgå i arbetet för tiden till dess ett beslut eller en dom i
frågan vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller har skyddsombudet
rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befattning.

Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller
återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 eller 18 § sjömanslagen
(1973:282).

15 § Den som vill fordra skadestånd enligt 13 § eller väcka talan som
avses i 14 § skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex
månader från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har
inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal,
skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två år från avslutandet av
den åtgärd som anspråket grundas på.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk på anställningsförmåner
enligt 5 §.

TU 1987/88:4

Bilaga

26

Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket, är rätten till
talan förlorad.

16 § Mål om tillämpningen av 12-14 §§ handläggs enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller
dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.

17 § I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 4-9 och 12-16 §§ bölja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har underrättat
redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet.

18 § Vad som sägs i 5 och 12-17 §§ skall tillämpas också på ledamöterna
av en skyddskommitté.

19 § Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskommitté
som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974:358) om
facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han
vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation
han tillhör. Detta gäller dock inte i den mån hans rättigheter enligt detta
kapitel därigenom skulle inskränkas.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 7 och 8 §§ samt om
underrättelser om sådant beslut.

21 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare
mån än regeringen föreskriver det.

10 kap. Tillsyn

Tillsynsmyndigheter

1 § Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift enligt denna lag och
enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket,
om något annat inte anges i lagen.

I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med
arbetarskyddsstyrelsen.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen
(1971:511).

2 § Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som
används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller
gods utövas av den myndighet som förvaltar fartyget, om regeringen inte
föreskriver något annat. Myndigheten skall samråda med sjöfartsverket.

3 § Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva
tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av
vissa slag av fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord skall
utövas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.

TU 1987/88:4

Bilaga

27

4 § Sjöfartsverket och svenska utlandsmyndigheter som har förordnats
att utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt

1. svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sverige,

2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana förrättningar.

Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av redaren.

Tillsynsförrättningar

5 § Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsynsförrättningar.
Sådana förrättningar utförs som besiktningar eller som inspektioner.

Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledning till
det, kan en besiktning företas även utom planen.

Besiktningar skall företas främst

för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt,

för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg,
och

för att bestämma dess minsta tillåtna fribord.

Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat.

6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan
det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.

Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning beträffande
sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt
med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller passagerarfartyg, oavsett dräktighet,
och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20.

7 § Ett fartyg som har besiktigats enligt 6§ skall besiktigas särskilt, om
det har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller
har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten.

8 § Vid en inspektion skall, om förhållandena inte föranleder annat,
undersökas

om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fartyget är behörigen lastat eller barlastat,
om fartyget är bemannat på betryggande sätt, och
om fartyget i övrigt är i behörigt skick.

9 § Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller

förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till

granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 1
kap. 8 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget eller dess
utrustning avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något
väsentligt avseende.

På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock sjöfarts -

TU 1987/88:4

Bilaga

28

I

verket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg
som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda ett
certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter
som utfärdas med stöd av lagen.

10 § Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan
förrättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra de undersökningar
och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande
fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning.

Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs
eller att någon annan olägenhet uppkommer.

11 § Polismyndigheter, tullmyndigheter, miljö-och hälsoskyddsnämnder
samt läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de
upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.

När en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid
tillsyn enligt denna lag, har tjänstemän vid tullverkets kustbevakning de
befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4§§ lagen (1982:395) om
tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifterna
i 5, 6, 8 och 9 §§ nämnda lag.

Skyldigheter för redare m.fl.

12 § Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår
tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd av
lagen.

Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsynsmyndigheten
det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna
varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.

13 § På anmodan av sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som
regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och
material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahålla
prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maskiner,
redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.

I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som
ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet
som åvilar redaren enligt första stycket.

En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har
ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för
undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller
delvis skall ersättas av statsmedel.

Om någon underlåter att följa en anmodan enligt denna paragraf eller
inte kan underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål
som äventyrar syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa
åtgärderna på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett

TU 1987/88:4

Bilaga

29

1*** Riksdagen 1987188.15sami. Nr4

*

beslut har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas
bli vidtagen av den som avses med beslutet.

En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.

14 § Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har
uppdragit åt någon annan att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig att på
anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har
levererat produkten eller utför arbetet.

En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.

Ritningar

15 § Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget
enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall
undergå besiktning, skall ritningar till fartyget ges in till sjöfartsverket i god
tid innan det arbete påböijas som ritningarna avser. I trängande fall får
ritningarna sändas in snarast därefter.

Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall
undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall ges in till sjöfartsverket
så snart det kan ske.

16 § Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses
i 15 § ges in till sjöfartsverket inom den tid som anges där.

17 § På begäran av en beställare, redare eller skeppsbyggare skall sjöfartsverket
granska ritningar som avses i 15 § och avge det yttrande som
granskningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna i denna lag
eller i föreskrifter som utfördas med stöd av lagen.

Ritningar till maskineri, utrustning eller särskilda anordningar ombord
skall granskas även på framställning av en tillverkare.

Tillsynsbok

18 § Ett svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och ett annat
svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok.

När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i tillsynsboken
anteckna förrättningen, anmärkningar som har framkommit vid
förrättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärkningarna.
Förrättningsmannen skall även underrätta tillsynsmyndigheten
och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.

19 § Befälhavaren skall se till att fartygets tillsynsbok och de certifikat
som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som har
utfärdats med stöd av lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid tillsynsförrättningar.

TU 1987/88:4

Bilaga

30

Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han
behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.

Bemyndigande/}

20 § Undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de klassificeringssällskap
som anges i 1 kap. 6§ första stycket får godtas som
tillsynsförrättningar, verkställda av svensk myndighet, om det mellan staten
och sällskapet har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får
föreskriva eller för särskilda fall besluta att undersökningar som bara avser
utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning och som företagits av
sakkunniga får godtas som tillsynsförrättningar verkställda av en tillsynsmyndighet.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar och om tillsynsböcker.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg. Detsamma
gäller avgifter för provning och granskning av material och utrustning samt
för granskning av ritningar till fartyg.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av
ritningar och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndigheten
får också föreskriva eller i särskilda fall medge undantag från skyldigheten
att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till fartyg som
innehar klass i ett klassificeringssällskap.

11 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg

Förbud

1 § Ett fartygs resa får förbjudas tills rättelse har skett, om det finns
skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot
ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redskapen
förbjudas tills rättelse har skett.

Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal,
arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för

TU 1987/88:4

Bilaga

31

I

ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har
skett.

Ett fartygs resa får också förbjudas, om fartyget inte hålls tillgängligt för
tillsynsförrättning eller om fartyget saknar ett certifikat eller en motsvarande
handling som fartyget skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §.

2 § Ett beslut enligt 1 § meddelas av sjöfartsverket eller av annan myndighet
som regeringen föreskriver.

Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de
åtgärder som skall vidtas för rättelse.

3 § Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa skall, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet till polis-,
tull- och lotsmyndighetema.

Polismyndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra att
förbudet överträds.

Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som
ankommer på den.

Om fartyget står under tullkontroll, får tullmyndigheten inte tillåta det
att avgå. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om fartygets nationalitetshandling,
när det behövs för att hindra fartygets avgång.

Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är
befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna
den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.

4 § För att säkerställa ett förbud enligt 1 § andra eller tredje stycket får
den myndighet som har meddelat beslutet även besluta om försegling eller
annan avstängning av anordningar eller utrymmen som är bristfälliga. Ett
sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg.

Förelägganden

5 § Om det föreligger en brist som avses i 1 § men det inte finns tillräckliga
skäl att meddela ett förbud, får en myndighet som enligt 2 § får meddela
ett förbud i stället förelägga fartygets redare eller ägare att avhjälpa bristen
inom viss tid.

Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 §§ får en myndighet
som avses i 2 § meddela föreläggande som behövs för att bestämmelserna
i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 8
kap. skall efterlevas.

Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om han inte kan
underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet
med det, får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad.
Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har meddelats, om
omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som
avses med föreläggandet.

TU 1987/88:4

Bilaga

32

Vite

6 § I ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får vite
sättas ut.

12 kap. Ansvarsbestämmelser

Påföljder

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms

1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller
ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 §,

2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt
11 kap. 1 § mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för
arbetet eller annat som nämns i andra eller tredje stycket av nämnda
paragraf,

3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande
som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 §.

Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är
förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat
som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap.

7 § eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat förlängd,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder
ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller motsvarande handling
som skall ha utfärdats för fartyget eller dess utrustning enligt denna lag
eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder
ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett
certifikat eller en motsvarande handling som avses i 2,

4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder
ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår
i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan tillstånd
anställs av någon annan än redaren eller ägaren,

6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett
fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,

7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra
vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid
mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,

8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen, och

TU 1987/88:4

Bilaga

33

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när
han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.

3 § Till böter döms

1. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 3 § andra
stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,

2. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till
att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläggande
säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 2 §
tredje stycket,

3. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

4. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan
fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som
befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behörighet
som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsföreskrifterna,
dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av ett
plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,

6. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina
skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsförhållanden
enligt 7 kap. 7 §,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en
skyddsanordning eller sätter den ur funktion,

8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,

9. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av
ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 § utan att något sådant skäl som anges i 9
kap. 8§ föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord
bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,

10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter
beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller tillsynsbok
och certifikat enligt 10 kap. 19 §,

11. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av
skyldighet enligt 10 kap. 12 § andra stycket eller 14 § eller annars i fråga om
en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 §.

4 § Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om
tystnadsplikt i 13 kap. 9 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

TU 1987/88:4

Bilaga

5 § Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd
med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen (1891:35 s. 1).

34

Förverkande

6 § Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne
använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4§ eller 11 kap. 1 § andra och
tredje styckena, skall egendomen förklaras förverkad, om det inte är
uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Behörig domstol

7 § Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är
behörig enligt bestämmelserna i 336 och 338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1).

13 kap. Övriga bestämmelser

Beslut

1 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om det inte föreskrivs
något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet som skall
pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.

Underställning och överklagande

2 § Har ett beslut om förbud enligt 11 kap. 1 § meddelats av en annan
myndighet än sjöfartsverket, skall det genast underställas verket.

Ett beslut som skall underställas sjöfartsverket får inte överklagas.
Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och
som, enligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom
verket.

3 § Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon får
överklagas

1. hos sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighet som
inte är central förvaltningsmyndighet,

2. hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett
medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket och har meddelats av en
central förvaltningsmyndighet,

3. hos kammarrätten i andra fall än som avses i 1 och 2.

Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.

4 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna
lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller, om ett sådant ombud inte
finns, av ett annat skyddsombud. Även en arbetstagarorganisation får
överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.

TU 1987/88:4

Bilaga

35

Bemyndiga/iden m. m.

5 § Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händelser
ombord till sjöfartsverket finns i sjölagen (1891:35 s. 1).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
skyldighet för redare och befälhavare att anmäla

1. inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad
som anges i sjölagen,

2. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett
fartygs sjövärdighet.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får beträffande
fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet
meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar och i
enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmelserna
i 6-9 kap. i denna lag.

Sekretess

9 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts
till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om
yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas ekonomiska
eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för
rikets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100) i stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den som är
skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas
verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1965:719) om säkerheten
på fartyg skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna om preskription i 9 kap. 15 § i den nya lagen tillämpas
endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter ikraftträdandet.
1 annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription i 3 kap.
11 § sjätte stycket i den gamla lagen.

Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.

En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som
gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den
nya lagen anses ha meddelats enligt denna. I fråga om påföljd för överträdelse
av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen

TU 1987/88:4

Bilaga

36

gäller dock alltid äldre bestämmelser, om dessa leder till lindrigare påföljd
eller frihet från påföljd.

Om det i en lag eller i en författning hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

TU 1987/88:4

Bilaga

37

2 Förslag till

Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjöarbetstidslagen (1970:105)
dels att 3 och 17 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

I denna lag förstås med

sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas
förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har Samband
med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring,

dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej
tillhör radio- eller ekonomipersonalen,

passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper
hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än 2
timmar vid något tillfälle,

lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräktighet
understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer än 12
timmars oavbruten gång,

närfart: fart, dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller annars i
Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför
linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11°
västlig longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48°
nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest,
oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen.

Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart
som resan omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträckning
av resan som föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsituation.

Förordnande enligt I kap. II § Förordnande enligt I kap. 8§
tredje stycket lagen (1965:719) om andra meningen fartygssäkerhets säkerheten

på forty g gäller även vid lagen (1987:000) gäller även vid tilltillämpningen
av sjöarbetstidslagen lämpningen av sjöarbetstidslagen i

i den mån förordnandet har bety- den mån förordnandet har betydel delse

för tillämpningen. se för tillämpningen.

Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fall som avses i 8 §, dels
måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen enligt
förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och
detta varar minst 1 timme.

TU 1987/88:4

Bilaga

1 Senaste lydelse 1982:257.

38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TU 1987/88:4

17 §2

Bilaga

Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter för tilllämpningen
av lagen utövas av
myndighet som regeringen bestämmer.
Därvid äger 1 kap. 6, 8 och
15 §§, 7 kap. 1 och 16 §§ och 11 kap.
3§ lagen (1965:719) om säkerheten
på fartyg motsvarande tillämpning.

Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter för tilllämpningen
av lagen utövas av
myndighet som regeringen bestämmer.
Därvid äger 10 kap. och 13
kap. l—3§§ fartygssäkerhetslagen
(1987:000) motsvarande tillämpning.

Anteckningar om arbetstid skall hållas tillgängliga vid tillsynsförrättning.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter för
totalförsvaret med avvikelse från
denna lag. Föreskrifter som avser
förhållandet mellan enskilda eller
som annars måste meddelas i lag
får dock inte meddelas med stöd av
denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

2 Senaste lydelse 1975:729.

39

3 Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs att 4§ livsmedelslagen (1971:511) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §>

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från lagens tillämpning i fråga om vissa slag av
livsmedel eller livsmedelstillsatser.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om undantag meddela föreskrifter om undantag

från lagens tillämpning på försvars- från lagens tillämpning på försvarsmakten.
makten och såvitt avser fartyg och

luftfartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

TU 1987/88:4

Bilaga

1 Senaste lydelse 1982:1081.

4 Förslag till
Lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

TU 1987/88:4

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 58 § sjömanslagen (1973:282) skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

58 §'

Befälhavaren skall se till att exemplar
av denna lag, semesterlagen
(1977:480), lagen (1965:719) om
säkerheten på fartyg, förordningen
(1965:908) om säkerheten på fartyg
och tillämpliga kollektivavtal finns
tillgängliga på fartyget.

Befälhavaren skall se till att exemplar
av denna lag, semesterlagen
(1977:480), fartygssäkerhetslagen
(1987:000), de föreskrifter som regeringen
har utfärdat i anslutning
till sistnämnda lag och tillämpliga
kollektivavtal finns tillgängliga på
fartyget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
undantag från första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1 Senaste lydelse 1982:199.

5 Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §'

Lagen gäller ej Lagen gäller ej

1. skeppstjänst på andra fartyg 1. fartygsarbete som avser andra

än örlogsfartyg, fartyg än örlogsfartyg,

2. arbete som utföres i arbetsgi- 2. arbete som utförs i arbetsgiva varens

hushåll. rens hushåll.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

TU 1987/88:4

Bilaga

1 Senaste lydelse 1982:674.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 6§ lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Regeringen får föreskriva att undersökning
av fartyg och utrustning
som företas av en utländsk myndighet
eller av en klassificeringsanstalt
skall godkännas som tillsynsförrättning
verkställd av svensk
myndighet samt att ett certifikat
som utfärdats efter en sådan undersökning
har samma giltighet som
ett certifikat utfärdat av svensk
myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

§

Har något av följande utländska
klassificeringssällskap, nämligen
American Bureau of Shipping, Bureau
Veritas, Det Norske Veritas,
Germanischer Lloyd, Lloyd’s Register
of Shipping, Registro Italiano
Navale eller klassificeringssällskapet
i De socialistiska rådsrepublikernas
union (Register of
Shipping of the USSR) företagit
undersökning av fartyg och utrustning
eller utfärdat ett certifikat efter
en sådan undersökning, har undersökningen
eller certifikatet samma
giltighet som en undersökning
verkställd av eller ett certifikat utfärdat
av en svensk myndighet.
Detta gäller dock endast om det
mellan staten och sällskapet föreligger
avtal om undersökning av
svenska fartyg och utrustning eller
utfärdande av certifikat för svenska
fartyg.

TU 1987/88:4

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1983:463.

43

7 Förslag till

Lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)

Härigenom föreskrivs att 14 § mönstringslagen (1983:929) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Redaren och befälhavaren är
skyldiga att på begäran hålla sjömansrulla
och andra handlingar rörande
bemanningen ombord tillgängliga
för sjöfartsverket eller annan
tillsynsmyndighet som förordnats
med stöd av lagen (1965:719)
om säkerheten på fartyg.

Redaren och befälhavaren är
skyldiga att på begäran hålla sjömansrulla
och andra handlingar rörande
bemanningen ombord tillgängliga
för sjöfartsverket eller annan
tillsynsmyndighet som förordnats
med stöd av fartygssäkerhetslagen
(1987:000).

Fackliga företrädare för sjömän ombord på fartyget har motsvarande
rätt att ta del av handlingarna rörande bemanningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

TU 1987/88:4

Bilaga

göteb Stockholm 1987 13998

44