Trafikutskottets betänkande
1987/88: 27

om vissa sjöfartspolitiska åtgärder (prop.
1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:129)

TU

1987/88: 27

Sammanfattning

Med anledning av en framställning av riksdagen i december 1987 om
behovet av sjöfartspolitiska åtgärder föreslår regeringen i proposition
1987/88:129 att ett särskilt statsbidrag på 38000 kr. införs per helårsanställd
sjöman sysselsatt på svenskt handelsfartyg i Qärrfart. Avsikten med
bidraget - för vilket regeringen begär en medelsanvisning av 300 milj. kr.
för nästa budgetår — är att reducera redarnas kostnad för lagstadgade och
avtalsbundna sociala avgifter för berörda ombordanställda med cirka hälften.

Vidare aviseras att regeringen kommer att föreslå att skattebefrielse
fr. o. m. inkomståret 1989 skall gälla för sjömän anställda ombord på svenska
handelsfartyg i fjärrfart för inkomst på sådana fartyg.

De åtgärder som sålunda föreslås och aviseras innebär enligt regeringen
en kostnadsavlastning för berörda rederier av totalt ca 550 milj. kr.

Utskottet tillstyrker regeringens nu framlagda förslag.

I betänkandet behandlas ett fyrtiotal motionsyrkanden, vilka samtliga
avstyrks eller föreslås lämnas utan särskild åtgärd.

Till betänkandet är fogat nio reservationer och ett särskilt yttrande.

M- och fp-ledamöterna motsätter sig den föreslagna medelsanvisningen
och framhåller att regeringen bör förelägga riksdagen lagförslag om sänkta
socialavgifter för de ombordanställda.

M-, fp- och c-ledamöterna förordar att ett internationellt fartygsregister
införs i Sverige.

Vpk-ledamoten reserverar sig i fråga om utskottets motivering för sin
avstyrkan av sistnämnda förslag.

M-, fp- och c-ledamöterna förordar också sjöfartspolitiska åtgärder i
syfte att minska rederiernas kapitalkostnader.

Samma ledamöter anser vidare att regeringen bör redovisa överväganden
huruvida dess nu framlagda och aviserade förslag är tillräckliga för att
de av riksdagen fastställda målen för sjöfartspolitiken skall kunna uppfyllas.

Vpk-ledamoten reserverar sig i fråga om utskottets ställningstaganden
till motionsyrkanden om trafikpolitiska aspekter på sjöfarten m. m., samhällsägd
rederiverksamhet och avveckling av bekvämlighetsregistren.

M- och fp-ledamöterna vill att regeringen förelägger riksdagen förslag
om upphävande av den s. k. flagglagen. 1

1 Riksdagen 1987188. 15 sami. Nr 27

Det särskilda yttrandet avges av c-ledamöterna och gäller sociala avgifter.

Propositionsförslag

Proposition 1987/88: 50 bil. 1
(kommunikationsdepartementet)

Regeringen har i avsnitt 15. Sjöfart under 15.2 (s. 332—337 och s. 344)
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen
i övrigt anfört i avsnittet om sjöfart.

Proposition 1987/88: 129

I proposition 1987/88:129 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att

1. till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 300000000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att

2. ta del av vad föredragande departementschefen har anfört om befrielse
från sjömansskatt.

Efter framställning från riksdagen lägger regeringen i propositionen fram
förslag till sjöfartspolitiska åtgärder. Regeringen föreslår att ett särskilt
statsbidrag införs till svenska rederier för att sänka redarnas bemanningskostnader.
För budgetåret 1988/89 utgår bidraget med 38000 kr. per helårsanställd
sjöman sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Kostnaden
för staten beräknas till 300 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Regeringen
kommer senare i en särskild proposition att föreslå befrielse från sjömansskatt
för tjänstgöring på svenska handelsfartyg i fjärrfart.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88: 129

1987/88:T102 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett svenskt internationellt
sjöfartsregister i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen avslår prop. 1987/88:129 yrk. 1 att till Bidrag till svenska
rederier för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 300000000
kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reduktion av de sociala
avgifterna för sjömän i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:T103 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anta lag om svenskt internationellt skeppsregister
(SIS) med det innehåll som anges i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag
om sådana ändringar i kapitalplaceringsreglerna, bl. a. investeringsfonderna,
att investeringar i svensk sjöfart underlättas.

TU 1987/88: 27

2

1987/88:T104 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett sjöfartspoiitiskt program med
den inriktning och långsiktiga målsättning som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett s. k.
öppet register aldrig kan bli aktuellt för Sveriges del,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att utveckla en
miljövänlig kust- och inrikessjöfart genom samhällsägd rederiverksamhet.

1987/88:T105 av Gunhild Bolander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att vid de fortsatta övervägandena
angående sjöfartspolitikens utformning måste det nödvändiga behovet av
en egen transportkapacitet inom svensk sjöfart i en kris- eller krigssituation
beaktas.

1987/88:T106 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag beträffande direkta
subventioner till sjöfarten,

2. att riksdagen beslutar att ombordanställda på svenska fartyg i fjärrfart
befrias från sjömansskatt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nedsättning av lagstadgade sociala avgifter för ombordanställd
personal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framläggande av förslag till svenskt internationellt fartygsregister,

5. att riksdagen beslutar medge rätt att utnyttja investeringsfonderna för
fartygsinvesteringar.

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88: 50

1987/88:T44 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka den svenska
sjöfartsnäringens ställning.

1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en ny svensk sjöfartspolitik.

1987/88:T66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
25. att riksdagen beslutar att säga nej till ett öppet register för sjöfarten.

1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjöfarten.

TU 1987/88: 27

3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:Sk403 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i
sjömansskattereglerna så att avdrag för resa mellan bostad och arbetsplats
möjliggörs.

1987/88:Sk486 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att de som arbetar ombord på fartyg som går i
fjärrtrafik bör befrias från inkomstskatt.

1987/88:Sf340 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att de sociala avgifterna för sjöfolk som arbetar i
fjärrtrafik bör sänkas.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1987/88:Sk486 (c).

1987/88:T208 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:Fö512 (c) anförts om sjöfartens roll ur totalförsvarssynpunkt.

1987/88:T602 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande de särskilda hänsyn som betingas av sjöfartsnäringens
utpräglat internationella karaktär,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande sjöfartsnettots betydelse för den svenska ekonomin samt
dess bidrag till sysselsättningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande beredskapssynpunkterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande överföring av transporter från landsväg till sjöfart och
konkurrensförhållandena mellan sjöfart och järnväg i syfte att stärka närsjöfarten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande konkurrenskraftiga bemanningskostnader och partrederier,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i
investeringsfondsreglerna att hela det svenska näringslivets investeringar i
sjöfart underlättas.

1987/88:T607 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
svensk sjöfarts framtid.

1987/88:T610 av Sonja Rembo (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet och inriktningen av en svensk sjöfartspolitik,

2. att riksdagen beslutar att anställda på svenska fartyg i fjärrfart skall
befrias från inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att sociala avgifter för anställda på svenska
fartyg i fjärrfart inte skall utgå i enlighet med vad i motionen anförts,

TU 1987/88:27

4

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för underskottsavdrag
vid beskattning av partredare,

5. att riksdagen beslutar om ett frisläppande av investeringsfonderna för
investeringar i fartyg,

6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av finansieringsvillkoren
vid investeringar i fartyg,

8. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1977: 494) om tillstånd till överlåtelse
av fartyg,

14. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag beträffande
utformningen av ett svenskt internationellt register,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om relationerna till EG:s sjöfartspolitik,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete.

1987/88:T612 av Erling Bager och Lennart Alsén (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sjöfarten.

Yttrande från annat utskott

Trafikutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över dels
proposition 1987/88:129 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder, dels motionerna
1987/88:T65 (fp) yrkande 20, T89 (m) yrkande 19, T103 (c), T106 (fp),
T602 (c), T610 (m) och T612 (fp) i de delar de berör skatteutskottets
beredningsområde.

Med anledning härav har skatteutskottet den 26 april 1988 avgivit yttrandet
SkU 1987/88:8 y om vissa sjöfartspolitiska åtgärder. Yttrandet, som
har tagits in som bilaga till detta betänkande, omfattar även motionerna
1987/88:Sk403 (c) och Sk486 (c).

Inledning

Enligt riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 (prop. 1979/80:166, TU 26
och 30, rskr. 412) bör den statliga sjöfartspolitiken ges en sådan inriktning
att förutsättningar skapas för att utföra Sveriges utrikeshandel på ett
tillfredsställande sätt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.
Vidare skall förutsättningar skapas för att trygga landets transportförsöijning
i politiska och ekonomiska krissituationer. Sjöfartens möjligheter att
som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans skall
tas till vara.

Under den allmänna motionstiden vid 1986/87 års riksmöte väcktes ett
antal motionsyrkanden i sjöfartspolitiska frågor. I motionerna uttrycktes
genomgående en oro över den svenska handelsflottans snabba minskning
på senare år samt framfördes krav på skyndsamma åtgärder för att söka
vända den utvecklingen.

TU 1987/88:27

5

Utskottet beslöt i februari 1987 att uppskjuta behandlingen av motionerna
i avvaktan på en av regeringen aviserad sjöfartspolitisk proposition.
Någon sådan proposition förelädes inte riksdagen under år 1987. Den 6
november 1987 meddelade emellertid finansministern att regeringen hade
för avsikt att låta utreda sjöfartens ekonomiska villkor.

I sitt den 1 december 1987 dagtecknade betänkande TU 1987/88:8 om
behovet av sjöfartspolitiska åtgärder framhöll utskottet inledningsvis att
den svenska handelsflottan - sedan motionerna hade väckts i januari 1987
- hade fortsatt att minska. Vidare erinrades i betänkandet om att ett
norskt internationellt fartygsregister hade inrättats den 1 juli 1987. Registret
gör det möjligt — framhöll utskottet — för främst norska rederier att
bedriva sjöfart under norsk flagg med utländska besättningar och kostnadsvillkor.
Registret är även - fortsatte utskottet - på vissa villkor
tillgängligt för utländska rederier och synes innebära ökade risker för en
fortsatt snabb minskning av den svenska handelsflottan.

I betänkandet berördes vidare ett avtal som i oktober 1983 slöts mellan
Sveriges redareförening och de sjöfackliga organisationerna om överföring
av fartyg till utländsk flagg. Detta s. k. internationaliseringsavtal reglerar
också anställningsvillkor för anställda i svenska rederier för tjänstgöring på
fartyg som med bibehållet svenskt ägare- eller driftsinflytande överförs till
utländsk flagg. Avtalet förutsätter för sin tillämpning vissa ändringar i
skattelagstiftningen. Med anledning av förslag i proposition 1984/85:175
godkände riksdagen (SkU 59, rskr. 351) att anställda ombord på utländska
fartyg vid 1986-1988 års taxeringar undantas från skatt i Sverige på
inkomst vid anställning ombord på utländskt fartyg, om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos
arbetgivare, som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt
fysisk person, och anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som
huvudsakligen går i oceanfart. Riksdagen beslöt i december 1987 (prop.
1987/88:34, SkU 18, rskr. 108) att förlänga skattefriheten t. o. m. 1989 års
taxering. Genom ett särskilt avtal har dessutom den anställdes sociala
skydd reglerats. För redaren har detta inneburit att kostnaden för det
sociala skyddet reducerats med cirka hälften, samtidigt som den anställde
enligt parternas uppfattning fått ett i princip oförändrat socialt skydd.

Den snabba minskningen av den svenska handelsflottan är — betonade
utskottet i sitt betänkande — ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna
att behålla en svensk handelsflotta till tryggande av Sveriges
transportförsörjning i krissituationer.

Vidare noterade utskottet att regeringen hade uttalat sig vara beredd att
föreslå skattefrihet för anställda för inkomst på svenska fartyg som går i
fjärrfart. Utskottet erinrade också om att förslag hade framförts i den
allmänna debatten om en sänkning av de sociala avgifterna. En sådan typ
av åtgärd sade sig emellertid utskottet hysa stor tveksamhet inför. Däremot
borde andra former med motsvarande effekt kunna prövas, t. ex.
direkta subventioner över statsbudgeten. Exempel på vad regeringen därutöver
kan överväga - framhöll utskottet — är att underlätta användningen
av investeringsfonderna för investeringar i fartyg.

TU 1987/88:27

6

Utskottet betonade att det för sin del fann det nödvändigt att skyndsamt
vidta långsiktiga åtgärder som gör det möjligt att bibehålla en svenskflaggad
handelsflotta av rimlig omfattning. Regeringen borde därför senast den
10 mars 1988 förelägga riksdagen en proposition med förslag om sådana
åtgärder, så att beslut kunde fattas före vårsessionens slut.

Avslutningsvis betonade utskottet att sjöfartsnäringen är väsentlig inte
bara från beredskapssynpunkt. Den bidrar också till att stärka Sveriges
bytesbalans. Det s. k. sjöfartsnettot uppgår till ca 7 miljarder kronor.
Sysselsättningsaspekterna berör vidare inte endast de ombordanställda
utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften.
Statens kostnader för genomförandet av erforderliga sjöfartspolitiska åtgärder
uppvägs - underströk utskottet - av fördelarna av att inom landet
kunna bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning.

Riksdagen beslöt den 17 december 1987 (rskr. 107) att bifalla utskottets
hemställan att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad
utskottet anfört om behovet av sjöfartspolitiska åtgärder. Riksdagen biföll
också utskottets hemställan att motionsyrkandena — i avvaktan på den
begärda propositionen - skulle lämnas utan särskild åtgärd.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

Genom proposition 1987/88:50 bil. 1 avsnitt 15.2 - i det följande kallad den
trafikpolitiska propositionen - bereds riksdagen tillfälle ta del av föredragande
departementschefens bedömningar av sjötransporternas och svensk
sjöfarts utveckling. Dessa bedömningar innebär i korthet följande.

- Effektiva sjötransporter är av strategisk betydelse för utrikeshandeln.

- Tillgången till sjötransporter ger ökad valfrihet för näringslivet och
därmed lägre transportkostnader.

- Fäijesjöfarten utgör en viktig länk för konkurrensen på transportmarknaden.

- Den svenska handelsflottan möter en hårdnande internationell konkurrens.
Åtgärder för den svenska handelsflottan övervägs.

Av propositionen framgår att till grund för övervägandena om åtgärder
för den svenska handelsflottan ligger förslag av bl. a. sjöarbetsmarknadens
parter i syfte att få till stånd minskningar av redarnas bemannings- och
kapitalkostnader samt att öka tillgängligheten på kapital för investeringar i
fartyg. Flertalet av dessa förslag framförs även i de motioner som utskottet
kommer att behandla i detta betänkande.

I proposition 1987/88: 129 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder - i det följande
kallad den sjöfartspolitiska propositionen - föreslår regeringen att ett
särskilt statsbidrag på 38 000 kr. införs per helårsanställd sjöman sysselsatt
på svenskt handelsfartyg i ljärrfart. Avsikten med bidraget - för vilket
regeringen begär en medelsanvisning av 300 milj. kr. för nästa budgetår -är att reducera redarnas kostnad för lagstadgade och avtalsbundna sociala

TU 1987/88:27

7

avgifter för de ombordanställda med cirka hälften. Bidraget avses utbetalas
årligen efter ansökan. Kalenderåret 1988 utgör första kvalifikationsår.
Vidare aviseras att regeringen kommer att föreslå att skattebefrielse
fr. o. m. inkomståret 1989 skall gälla för sjömän anställda ombord på svenska
handelsfartyg i fjärrfart. De åtgärder som sålunda föreslås och aviseras
innebär enligt regeringen en kostnadsavlastning för berörda rederier av för
närvarande ca 550 milj. kr.

I den sjöfartspolitiska propositionen tecknas följande bakgrund till regeringens
förslag.

Den svenska sjöfartens utveckling visar sedan år 1975 en i stort sett
obruten nedåtgående tendens. Det året bestod den svenska handelsflottan
av ca 630 fartyg om totalt ca 13,0 miljoner ton dödvikt med ca 24000
ombordanställda. Vid mitten av år 1987 fanns 424 fartyg om ca 2,6 miljoner
ton dödvikt, som sysselsatte mellan 12000 och 13000 personer. Något
mindre än hälften av fartygen opererar i närsjöfart och sysselsätter ca 4 000
personer. Samtidigt som den svenska handelsflottan minskat kraftigt i
omfattning har svenska rederier i ökad utsträckning engagerat sig i ägande
och drift av fartyg under utländsk flagg. Den svenskägda utlandsflaggade
flottan kan tonnagemässigt uppskattas vara nästan dubbelt så stor som den
svenskflaggade. Den samlade dödvikten uppgår till ca 4,5 miljoner ton,
fördelad på ca 115 fartyg. Drygt ett trettiotal av dessa drivs för närvarande
med svensk besättning under internationaliseringsavtalet med ca 1 200
personer sysselsatta. Dessutom förhyrs ett stort antal fartyg från utlandet.
Sammanlagt kan det tonnage som svenska redare disponerar uppskattas
till ca 700 fartyg med en dödvikt om drygt 8 miljoner ton.

Den viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans negativa
utveckling är enligt den sjöfartspolitiska propositionen svårigheterna att
under nuvarande förutsättningar driva en svensk rederinäring med svensk
besättning på fartygen. Bemanningskostnadema blir för höga. Med den
utveckling som äger rum inom den internationella sjöfarten — kännetecknad
av ett ökat utbud av fartyg under bekvämlighets- eller lågkostnadsflagg
- får de höga bemanningskostnadema en avgörande betydelse för den
svenska handelsflottans konkurrenskraft.

Med anledning av bl. a. sjöarbetsmarknadens parters förslag till sjöfartspolitiska
åtgärder framhåller föredragande departementschefen att statliga
åtgärder bör inriktas på de internationellt sett höga svenska bemanningskostnaderna,
eftersom minskningen av den svenska handelsflottan främst
förklaras av dessa kostnader. Skillnaderna mellan kapitalkostnaderna för
fartyg under olika flagg är däremot inte lika omfattande som skillnaderna
avseende bemanningskostnadema. Föredraganden har därför - efter samråd
med statsrådet och chefen för finansdepartementet - inte funnit tillräckliga
skäl att föreslå åtgärder för att sänka redarnas kapitalkostnader.

Till belysning av skillnaderna i bemanningskostnader för fartyg under
svensk och utländsk flagg återges vissa uppgifter från Sveriges redareförening.
Enligt dessa uppgifter kostar t. ex. ett tankfartyg på 50000-100000
ton dödvikt med 21 mans besättning ca 10,4 milj. kr. per år under svensk
flagg och 3,1 milj. kr. under norsk internationell flagg med indisk eller
filippinsk besättning. Med norskt befäl och i övrigt indisk eller filippinsk

TU 1987/88: 27

8

besättning uppgår årskostnaden till ca 5,6 milj. kr. Om samma fartyg seglar
med svensk besättning under internationaliseringsavtalet är årskostnaden
ca 7,1 milj. kr. Jämförelser mellan ett linjefartyg med svensk flagg och
norsk internationell flagg visar på en kostnadsdifferens på nära 5 milj. kr.

Föredraganden framhåller att den internationella kostnadsnivån i fråga
om bemanning inom tank- och bulksjöfarten är så låg att det skulle kräva
närmast orimliga stödåtgärder för att driva denna sjöfart med svensk
bemanning. Inom andra delar av sjöfarten, t. ex. närsjöfarten och linjesjöfarten,
har kostnadshandikappet däremot inte ansetts vara omöjligt att
överbrygga. För färjesjöfarten kan situationen för närvarande beskrivas
som gynnsam, även om denna trafik drivs i hård, framför allt nordisk,
konkurrens.

Genom internationaliseringsavtalet - fortsätter föredraganden - har
parterna på sjöarbetsmarknaden kunnat reducera bemanningskostnaderna
med upp till 40%. Detta har kunnat ske genom en kombination av rationaliseringsåtgärder
och genom att sjöinkomsten har befriats från skatt samt
att kostnaderna för det sociala skyddet reducerats med cirka hälften. En
förutsättning för internationaliseringsavtalet är emellertid att det endast
omfattar svenskar som är anställda av svensk arbetsgivare på utländskt
fartyg. Vidare är avtalet tillämpligt endast på fartyg i oceanfart. Med denna
avgränsning faller t. ex. den mest omfattande delen av svensk sjöfart,
närsjöfarten, utanför internationaliseringsavtalets tillämpningsområde.
Det förhållandet att svenska redare valt att driva ett ökande antal fartyg
med internationaliseringsavtal visar - framhåller föredraganden — att den
kostnadsnivå som därigenom uppnås anses konkurrenskraftig av näringen.
I fråga om den lämpliga nivån för kostnadsavlastning bör därför de kostnadsminskningar
som kan uppnås under internationaliseringsavtalet vara
normerande. Med hänsyn till fäijesjöfartens relativt gynnsamma marknadsförutsättningar
saknas anledning att innefatta denna del av sjöfarten i
övervägandena om sjöfartspolitiska åtgärder. I likhet med sjöarbetsmarknadens
parter anser föredraganden att reduktionen av bemanningskostnaderna
enbart bör gälla svenska handelsfartyg i fjärrfart enligt definitionen i
sjömans skattelagen (1958: 295).

Utskottet

1 Sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas
bemanningskostnader

1.1 Sociala avgifter

I motion T102 (m) framhålls vikten av att sjöfartsnäringen får arbeta under
internationellt konkurrenskraftiga villkor och av att dessa villkor blir bestående
under en längre tid, så att näringen inte blir ständigt beroende av
politiska beslut. Direkta subventioner är enligt motionärerna olämpliga
och riskerar snarast att skada sjöfartsnäringen. Regeringens förslag om en
medelsanvisning av 300 milj. kr. för nästa budgetår bör därför avslås av
riksdagen.

TU 1987/88: 27

9

tl Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 27

En reduktion av de sociala avgifterna jämte befrielse från sjömansskatt
kan däremot — betonar motionärerna - inte nu förutses skapa problem i
förhållande till andra sjöfartsnationer. En sådan lösning ger också de fasta
spelregler som är nödvändiga. Regeringen bör därför förelägga riksdagen
förslag till reduktion av de sociala avgifterna, motsvarande ca 50%, i så
god tid att nya regler kan träda i kraft den 1 januari 1989.

Motionärerna finnér det vidare felaktigt att regeringens förslag till subventioner
omfattar såväl lagstadgade som avtalsbundna sociala avgifter.
Parterna bör inte avlastas ansvaret för effekterna av träffade avtal. Det bör
helt överlåtas åt parterna - betonar motionärerna - att i avtal reglera det
sociala skydd som parterna finner nödvändigt.

Även i motion T106 (fp) framhålls att riksdagen bör avslå regeringens
förslag till direkta subventioner till sjöfarten. Sådana riskerar enligt motionärerna
att motverka den vitalisering, utveckling och kostnadsmedvetenhet
som behövs. Det kommer att innebära stora svårigheter för parterna att
i förhandlingar om löne- och anställningsvillkor vara beroende av att
regering och riksdag årligen skall avgöra hur stora bidrag som skall beviljas
näringen. Dessutom kan subventionerna leda till repressalier från konkurrentländer.
Avslutningsvis framhåller motionärerna att såväl arbetsgivarsom
arbetstagarorganisationer har förklarat sig villiga att försäkringsvägen
lösa frågan om det sociala skyddet så att de ombordanstälidas trygghet inte
äventyras.

De sociala avgifterna behandlas också i motionerna T65 (fp), T602 (c),
T610 (m), T612 (fp) och Sf340 (c), vilka samtliga väcktes under den allmänna
motionstiden i år.

I motion T65 (fp) framhålls att de sociala avgifterna bör nedsättas kraftigt.

I motion T602 (c) framhålls att de sociala avgifterna bör sättas ned i
likhet med vad som gäller för internationaliseringsavtalet.

I motion T610 (m) yrkas att riksdagen beslutar att sociala avgifter för
anställda på svenska fartyg i fjärrfart inte skall utgå.

I motion T612 (fp) framhålls att regeringen som en sjöfartspolitisk åtgärd
bör förelägga riksdagen förslag om sänkta sociala avgifter.

I motion Sf340 (c) framhålls att de sociala avgifterna för sjöfolk som
arbetar i fjärrtrafik bör sänkas.

Med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden vill utskottet till en
böljan erinra om att det redan i sitt betänkande TU 1987/88:8 uttalade stor
tveksamhet inför en sänkning av de sociala avgifterna. Däremot förordades
andra former av stöd till sjöfarten med motsvarande effekt, t. ex.
direkta subventioner över statsbudgeten.

I den sjöfartspolitiska propositionen bekräftar också föredraganden —
efter samråd med statsrådet och chefen för socialdepartementet - att
internationaliseringsavtalets förutsättningar inte kan överföras till arbete
ombord på svenska fartyg och att svårigheterna gör sig särskilt gällande i
fråga om avgiftssystemet för det sociala skyddet. Att undanta en viss
yrkesgrupp, bestående av personer som är bosatta i Sverige och anställda
av en svensk arbetsgivare, från den lagstiftning som reglerar det sociala
skyddet är inte förenligt med gällande principer. En sådan åtgärd skulle

TU 1987/88: 27

10

även — betonar föredraganden — stå i strid med Sveriges internationella
åtaganden.

Utskottet vill också - i likhet med föredraganden - understryka att det
av regeringen föreslagna statliga bidraget på 38000 kr. per helårsanställd,
som tjänstgör ombord på svenskt handelsfartyg i fjärrfart, skall ses som en
teknisk lösning för att åstadkomma de villkor som gäller under intemationaliseringsavtalet.
Vidare erinras om att utskottet i sitt betänkande TU
1987/88:8 betonade nödvändigheten av långsiktiga åtgärder i syfte att göra
det möjligt att bibehålla en svensk handelsflotta av rimlig omfattning.

Vad gäller farhågorna att det föreslagna stödet skulle kunna skapa problem
i förhållande till andra sjöfartsnationer vill utskottet fästa uppmärksamheten
på föredragandens uttalande att internationaliseringsavtalets förutsättningar
inte föranlett några internationella komplikationer. Den alternativa,
tekniska lösning för att stärka rederinäringens internationella konkurrenskraft
som stödet utgör - och som skulle kunna sägas innebära en
återbetalning till berörda rederier av en viss del av inbetalda sociala avgifter
— torde därför inte heller behöva medföra några svårigheter i förhållande
till andra sjöfartsnationer.

Med hänvisning till det anförda - och då föredragandens anslagsberäkning
inte synes böra föranleda någon erinran - tillstyrker utskottet regeringens
förslag att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för nästa
budgetår anvisar ett förslagsanslag av 300 milj. kr. Motionsyrkandena avstyrks.

1.2 Befrielse från sjömansskatt m. m.

Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående meddelar föredraganden
i den sjöfartspolitiska propositionen att regeringen har för avsikt att
förelägga riksdagen förslag om att skattebefrielse fr. o. m. inkomståret
1989 genomförs för sjömän för inkomst på svenska handelsfartyg i fjärrfart.

Förslag om en sådan skattebefrielse har också framförts i den med
anledning av den sjöfartspolitiska propositionen väckta motionen T106 (fp)
samt i de under den allmänna motionstiden i januari i år väckta motionerna
Sk486 (c), T65 (fp), T89 (m), T602 (c), T610 (m) och T612 (fp).

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att regeringens förslag bör
avvaktas och avstyrker för sin del motionsyrkandena.

För egen del vill trafikutskottet framhålla att en befrielse från sjömansskatt
i enlighet med det förslag som aviseras i den sjöfartspolitiska propositionen
är av stor betydelse för att stärka den svenska handelsflottans
internationella konkurrenskraft. Skattebefrielsen framstår därför som ett
oundgängligt komplement till det regeringsförslag som riksdagen nu har att
ta ställning till, om det av riksdagen tidigare angivna målet att bibehålla en
svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning skall kunna uppnås. Utskottet
förutsätter att de överväganden av teknisk natur som enligt propositionen
är nödvändiga hinner avslutas i sådan tid att riksdagen kan besluta
om att skattebefrielsen skall gälla fr. o. m. inkomståret 1989. I avvaktan på
proposition i frågan synes motionsyrkandena böra lämnas utan särskild

TU 1987/88:27

11

åtgärd. Vad föredraganden anfört om befrielse från sjömansskatt bör enligt
utskottets mening riksdagen lämna utan erinran.

Motion Sk403 (c) gäller arbetsreseavdrag för sjömän. Motionären begär en
sådan ändring i sjömansskattereglerna att avdrag för kostnad för resa
mellan bostad och arbetsplats kan erhållas.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande bifall till motionen under hänvisning
bl. a. till en inom finansdepartementet pågående översyn av sjömansbeskattningen.
Trafikutskottet gör ingen annan bedömning och avstyrker
följaktligen även för sin del motionen.

1.3 Ett svenskt internationellt fartygsregister

Föredraganden framhåller att Sveriges redareförening har föreslagit inrättandet
av ett svenskt internationellt fartygsregister, med möjligheter att
tillämpa s.k. lokala avtal, som en lämplig sjöfartspolitisk åtgärd. Lokala
avtal innebär att utländska besättningar kan anställas på fartyg på grundval
av kollektivavtal som tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets
hemländer. Föredraganden konstaterar emellertid att någon enighet bland
sjöarbetsmarknadens parter inte har redovisats om förslaget. Han framhåller
vidare att en sådan lösning kan sänka redarnas kostnader till en internationellt
konkurrenskraftig nivå och att en sådan kostnadsnivå torde vara
avgörande för förutsättningarna att bedriva en lönsam tank- och bulksjöfart.
Föredraganden - som med tank- och bulksjöfart torde avse det stora
tonnaget i vidsträckt oceanfart — säger sig emellertid inte vara beredd att
förorda en internationell registerlösning för svenskt vidkommande.

Krav på inrättande av ett svenskt internationellt register framförs i ett
flertal motioner. Det gäller sålunda de med anledning av den sjöfartspolitiska
propositionen väckta motionerna T102 (m), T103 (c) och T106 (fp)
samt de under den allmänna motionstiden i januari i år väckta motionerna
T65 (fp), T89 (m) och T610 (m).

I motion T66 (vpk) yrkas däremot att riksdagen beslutar att säga nej till
ett öppet register för sjöfarten, och i motion T104 (vpk) yrkas att riksdagen
uttalar att ett s. k. öppet register aldrig kan bli aktuellt för Sveriges del.

I motion T102 (m) framhålls att föredragandens uttalanden om ett
svenskt internationellt register innebär att han på ett lättvindigt sätt utesluter
möjligheterna för svensk sjöfart att hävda sig på den marknad som
under de närmaste åren troligen har de största möjligheterna att återhämta
sig från den långvariga lågkonjunkturen, nämligen tank- och bulkmarknaden.

I motionen framhålls vidare att flertalet av de betydande västeuropeiska
sjöfartsnationerna redan har inrättat eller planerar att inrätta internationella
register i syfte att göra det möjligt för resp. lands handelsflotta att
konkurrera på internationellt likvärdiga villkor. Motionärerna erinrar om
att Norge under år 1987 införde ett internationellt register och om att i
Danmark nyligen har lagts fram förslag om ett liknande register. Tidigare
har Frankrike — fortsätter motionärerna - ett öppet register på Kerguelen,
Storbritannien på Isie of Man och Nederländerna i Nederländska Antiller -

TU 1987/88: 27

12

na. Vidare har Västtyskland genom avtal möjligheter att anlita cypriotisk
flagg. Spanien och Portugal utreder ett gemensamt öppet register på
Madeira. Luxemburg är på väg att införa ett särskilt register öppet också
för belgiska fartyg. Canada planerar ett öppet register. Förenta staterna
har genom avtal med Panama och Liberia förfoganderätt över amerikanska
fartyg införda i dessa länders register.

Det torde inte vara möjligt för Sverige — understryker motionärerna —
att stå vid sidan av denna utveckling utan att förlora också de sista resterna
av svensk sjöfart i oceanfart, med oöverskådliga verkningar för svensk
industri och ekonomi som följd.

I motion T106 (fp) framhålls att principiella invändningar kan riktas mot
ett internationellt register. Sverige kan dock inte i längden bortse från det
förhållandet att vår sjöfart har att konkurrera med rederier i länder där
dessa system blir allt vanligare.

I motion T103 (c) framhålls att ett internationellt svenskt register bör
inrättas fr. o. m. nästa årsskifte och att en förebild för detta bör sökas i det
internationella register som förbereds i Danmark.

I motion T104 (vpk) framhålls att vissa rederiers omättliga profithunger
har lett till att den blågula flaggan och det svenska sjöfolket ansetts och
anses för dyra. Bekvämlighetsflaggade fartyg innebär också - fortsätter
motionärerna - ett hänsynslöst utnyttjande av ofta rättslösa människors
situation, där sjöfolk i olika delar av världen spelas ut mot varandra. Att i
detta läge över huvud taget överväga planer på ett öppet register är
skandalöst. Den norska regeringens övergrepp, och de massiva protester
detta mött i Norden, borde ha lett till att den svenska regeringen bestämt
gett klara utfästelser mot ett internationellt register på ett tidigt stadium.
Liknande synpunkter framförs också i motion T66 (vpk).

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden framhålla
att det i likhet med föredraganden inte är berett att förorda en
internationell registerlösning för svenskt vidkommande. En sådan skulle
kunna innebära att man på svenska fartyg underlåter att tillämpa svenska
lagregler på väsentliga områden — inte minst det arbetsrättsliga — i en
utsträckning som synes oförenlig med svensk rättsuppfattning. Utskottet
avstyrker därför yrkandena i m-, fp- och c-motionema. Genom utskottets
ställningstagande torde syftet med vpk-motionernas yrkanden få anses
tillgodosett. Dessa synes därför kunna lämnas utan särskild åtgärd.

2 Sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas
kapitalkostnader

I motion T65 (fp) framhålls att nuvarande regler för utnyttjande av investeringsfonder
bör ändras så att dessa fonder kan utnyttjas för investeringar i
begagnade fartyg.

I motionerna T103 (c) och T602 (c) begärs förslag till ändringar i reglerna
om investeringsfonderna så att investeringar i svensk sjöfart underlättas.

I motion T106 (fp) yrkas att riksdagen beslutar medge rätt att utnyttja
investeringsfonderna för fartygsinvesteringar.

TU 1987/88: 27

13

I motion T610 (m) yrkas att riksdagen beslutar om ett frisläppande av
investeringsfonderna för investeringar i fartyg.

1 motion T612 (fp) framhålls att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra
användningen av näringslivets investeringsfonder i såväl nya som begagnade
fartyg.

I motion T610 (m) framhålls att det är angeläget att upphäva de negativa
konsekvenserna av 1973 års regler om begränsning i möjligheterna att göra
avdrag för underskott i partrederier. Regeringen bör enligt motionären låta
se över reglerna i syfte att — med garantier mot missbruk - öka tillströmningen
av riskvilligt kapital till partrederier.

I motion T89 (m) framhålls bl. a. att sjöfartspolitiken bör ta sikte på att
rederiernas kapitalkostnader reduceras genom ett slopande av valutaregleringen.
Vidare framhåller motionärerna att skattepolitiken bör ges en inriktning
som stimulerar enskilda och företag att investera i svenska fartyg.

I motion T103 (c) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
utredning och förslag om sådana ändringar i kapitalplaceringsreglerna att
investeringar i svensk sjöfart underlättas.

I motion T610 (m) framhålls att internationellt jämförbara finansieringsvillkor
av såväl nybyggt tonnage som andrahandstonnage bör utredas och
övervägas.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena om ändrade
regler för ianspråktagande av de allmänna investeringsfonderna och för
underskottsavdrag i partrederier.

Trafikutskottet gör ingen annan bedömning och vill för egen del framhålla
att det delar föredragandens uppfattning att de sjöfartspolitiska åtgärderna
bör inriktas på att sänka bemanningskostnaderna samt att tillräckliga
skäl för närvarande inte föreligger att föreslå åtgärder för att sänka rederiernas
kapitalkostnader. Med det anförda avstyrker utskottet samtliga de
motionsyrkanden som nu är i fråga.

3 Vissa sjöfartspolitiska mål

De av riksdagen år 1980 fastställda målen för sjöfartspolitiken - som avser
Sveriges utrikeshandel, beredskap och betalningsbalans - åberopas i flertalet
motioner till stöd för krav på vissa specificerade sjöfartspolitiska
åtgärder. Målen som sådana omfattas emellertid även av särskilda yrkanden
i motionerna T105 (c), T208 (c) och T602 (c).

Sålunda yrkas i den förstnämnda motionen att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att behovet av en egen transportkapacitet
inom svensk sjöfart i en kris- eller krigssituation måste beaktas vid de
fortsatta övervägandena om sjöfartspolitikens utformning.

I motion T208 (c) framhålls att Sverige inte minst av beredskapsskäl
måste utveckla en positiv sjöfartspolitik.

I motion T602 (c) framhålls att existensen av en svensk handelsflotta är
avgörande för våra möjligheter att klara en försöijningskris i orostider. 1
sammanhanget betonar motionärerna att sjöfarten till sin karaktär är internationell
och att sjöfartspolitiken bör ta detta grundläggande förhållande
som utgångspunkt. Särskilda svenska regler och pålagor för sjöfartsnäring -

TU 1987/88:27

14

en kan medföra att denna slås ut. Vidare framhåller motionärerna att TU 1987/88:27

sjöfartsnettot för år 1988 uppgår till 7 miljarder kronor och att sjöfartspolitiken
bör inriktas på att stärka sjöfartsnettot.

I motion T610 (m) åberopas målen för sjöfartspolitiken och framhålls att
denna nu i första hand bör baseras på en strategi för överlevnad.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa yrkanden framhålla att
det i sitt betänkande TU 1987/88:8 åberopade de av riksdagen fastställda
sjöfartspolitiska målen till stöd för sitt av riksdagen bifallna förslag att
regeringen skulle förelägga riksdagen en proposition med förslag till långsiktiga
åtgärder i syfte att bibehålla en svensk handelsflotta av rimlig
omfattning. Regeringen har enligt utskottets mening genom de förslag den
nu framlägger och aviserar tillgodosett riksdagens önkemål i en väl avvägd
omfattning. De grundläggande principerna för sjöfartspolitiken enligt 1980
års riksdagsbeslut ligger fast. Utskottet utgår från att de föreslagna och
aviserade åtgärderna är av långsiktig karaktär. Någon riksdagens åtgärd
med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga synes med
hänvisning till det anförda inte för närvarande erforderlig. Yrkandena
avstyrks följaktligen.

4 Trafikpolitiska aspekter på sjöfarten m. m.

I motion T602 (c) framhålls sjöfartens fördelar från miljö- och energipolitiska
synpunkter. En viss godsmängd kräver fem gånger så mycket energi —
säger motionärerna - när den transporteras med lastbil som när den
transporteras med fartyg. Därför måste alla möjligheter att föra över långväga
transporter från lastbilar till fartyg utnyttjas. Vidare bör konkurrensförhållandena
mellan järnväg och sjöfart utvecklas på ett sunt sätt. Från
övergripande trafikpolitiska synpunkter sett är det enligt motionärerna
angeläget att järnvägens ökade godsandelar tas från de långväga landsvägstransporterna
och inte från närsjöfarten.

I motion T44 (s) framhålls att det bör vara möjligt att genom statliga styroch
stimulansåtgärder föra över transporter av farligt gods från lastbil till
kustsjöfarten.

I motion T104 (vpk) framhålls att fortsatta satsningar på tunga och
miljöförstörande landsvägstransporter rubbar underlag och förutsättningar
för såväl sjöfarten som järnvägstrafiken. De båda senare transportområdena
är - betonar motionärerna - de klart mest energisnåla och miljövänliga.
Ett sjöfartspolitiskt program bör utarbetas — med nationell suveränitet,
tryggad miljö och samhällsekonomiska aspekter som utgångspunkter — i
syfte att att rädda och upprätthålla svensk sjöfart.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet erinra om att
frågan om trafikens kostnadsansvar, dvs. hur skatter och avgifter inom
transportsektorn bör utformas, har givits en central ställning i den trafikpolitiska
propositionen. Den av regeringen föreslagna och av riksdagen godkända
grundprincipen (prop. 1987/88: 50 bil 1, TU 13, rskr. 159) är att de
avgifter som tas ut av trafiken som ersättning för utnyttjandet för den av
samhället tillhandahållna infrastrukturen skall utformas så att de täcker de
totala samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov till. För att 15

stimulera en utveckling i miljövänlig riktning bör alla trafikslag belastas TU 1987/88: 27
med kostnaderna för den miljöpåverkan de förorsakar. Skatter och avgifter
som inte är trafikpolitiskt motiverade skall utformas likformigt för olika
tran sportalternativ.

Det finns inte - framhåller föredraganden i sjöfartsavsnittet av den
trafikpolitiska propositionen — någon anledning från statens sida att ingripa
i företagens val av transportlösningar. Kundernas krav måste få styras
av de fördelar som olika transportalternativ kan erbjuda. Vid den bedömningen
är det inte enbart undervägskostnaden som är avgörande. Varans
värde, få omlastningar, kundens krav på leveransstorlek, punktlighet,
tidsfaktorn och risk för godsskador är exempel på faktorer som styr det
slutliga valet. Näringslivets förändrade krav på transportsystem har styrt
efterfrågan mot relativt snabba och samtidigt mer frekventa transporter.

För närsjöfarten ligger den huvudsakliga konkurrensfördelen i att kunna
transportera relativt stora godsmängder vid ett och samma tillfälle.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran.

I sammanhanget förtjänar nämnas att statens räddningsverk nyligen
redovisat ett uppdrag av regeringen att i samråd med bl. a. trafiksäkerhetsverket
utarbeta riktlinjer för vägvalsstyrning för transporter med farligt
gods. Räddningsverket förordar i sin rapport bl. a. att vägvalsstyrningen
sker genom rekommendationer om färdvägar och i undantagsfall genom
förbud. Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T44 (s),

T104 (vpk) yrkande 1 och T602 (c) yrkande 4. Vad föredraganden i den
trafikpolitiska propositionen anfört om sjötransporternas och svensk sjöfarts
utveckling bör riksdagen enligt utskottets mening lämna utan erinran.

5 Övriga frågor

I motion T104 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
syftande till att utveckla miljövänlig kust- och inrikessjöfart genom samhällsägd
rederiverksamhet.

Utskottet ser för sin del inget skäl att överföra kust- och inrikessjöfart i
samhällets ägo och avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion T607 (s) framhåller motionärerna att tanken på att inrätta ett
svenskt internationellt register i grunden är felaktig. Sjöfartens problem —
betonar motionärerna - löses inte genom inrättande av fler bekvämlighetsregister.
Det är tvärtom bristen på nationell och internationell reglering
samt kontroll av sjöfartens villkor som är problemet. Sverige bör därför
arbeta för initiativ i internationella samarbetsorgan med inriktning på att
uppnå internationella överenskommelser om avveckling av bekvämlighetsregistren.
Detta är särskilt angeläget — framhåller motionärerna - från
miljösynpunkt, då det bekvämlighetsflaggade tonnaget står för merparten
av miljöförstörande haverier och oljeutsläpp. Bristen på säkerhetslagstiftning
eller obefintlig kontroll är en av grunderna för bekvämlighetsregist -

I motion T610 (m) framhålls att Sverige i internationella sammanhang
bör verka för en sundare utveckling av sjöfartens internationella villkor.

Enligt utskottets mening kan internationella register som t. ex. det norska
inte oreserverat betecknas som bekvämlighetsregister. Som framgår av
den trafikpolitiska propositionen tillämpas för fartyg som införs i detta
register de säkerhets-, minimibemannings- och arbetstidsregler, varom
internationella överenskommelser träffats inom ramen för det arbete som
bedrivs av FN:s fackorgan Internationella sjöfartsorganisationen (IMO)
och Internationella arbetsorganisationen (ILO).

I 1980 års sjöfartspolitiska beslut framhölls att bekvämlighetsflaggen
utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten och att Sverige bör verka för
internationell enighet om att undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflottornas
verksamhet.

Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att ändra denna
inställning. Arbetet med att undanröja skadeverkningarna bör i första hand
inriktas på att söka tillgodose högt ställda krav på fartygens säkerhet och
på goda arbetsförhållanden för de anställda.

Med stöd av en överenskommelse år 1982 är sjöfartsverket och sjöfartsmyndigheterna
i 13 andra västeuropeiska länder engagerade i ett samarbete
för hamnstatskontroll. Samarbetet syftar till att säkerställa att fartyg av
alla nationaliteter som besöker någon av de 14 staternas hamnar uppfyller
krav av det angivna slaget. Fartygen kan underkastas inspektioner, varvid
undersöks t. ex. skrov, stabilitet, livbåtar, maskineriets driftsäkerhet, lastens
fördelning, anordningar för hantering av oljeavfall samt arbetarskyddet
och arbetsmiljön. Om inspektionen ger vid handen att fartyget har
brister av betydelse för säkerheten, den marina miljön eller de ombordanställdas
hälsa, får det hållas kvar i hamn till dess bristerna avhjälpts. Om
detta inte är möjligt, kan nyttjandeförbud utfärdas.

Sverige deltar vidare aktivt i arbetet inom IMO och ILO i syfte att
ytterligare förbättra fartygssäkerheten och arbetsförhållandena ombord.

Vad utskottet nu anfört synes ägnat att tillgodose syftet med de motionsyrkanden
som nu är i fråga. Dessa bör därför kunna lämnas utan särskild
åtgärd.

I motionerna T89 (m) och T610 (m) framställs önskemål om ett upphävande
av flagglagen.

Lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg - den s.k.
flagglagen - föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel
däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara
svenskt.

Lagen gällde ursprungligen till utgången av juni 1978. Giltighetstiden har
emellertid förlängts vid flera tillfällen, senast i december 1986 (prop.
1986/87:29, TU 4, rskr. 48).

I den sistnämnda propositionen framhölls att frågan om s. k. bare-boat
charter ligger utflaggningsfrågan nära och att regeringen hade tillsatt en
särskild utredare med uppdrag att utreda frågor med anknytning till bareboat
charter över gränserna, den s. k. skeppslegoutredningen. I direktiven

TU 1987/88:27

17

(dir. 1985:5) påtalades det nära sambandet mellan frågorna om uthyrning
och om överlåtelse av fartyg till utlänning. Bl. a. framhölls att det inte är
godtagbart att avtal om uthyrning av fartyg till utlänning sluts för att
kringgå bestämmelserna om tillstånd enligt flagglagen. Skeppslegoutredningen
hade därför att ta ställning till bl. a. om bare-boat charter till
utlänning skulle kräva tillstånd. I avvaktan på resultatet av skeppslegoutredningen
föreslog regeringen att flagglagen skulle ges fortsatt giltighet till
utgången av år 1989. Riksdagen biföll förslaget.

Utredningens betänkande Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser,
flaggskifte (SOU 1987:27) har, enligt vad utskottet erfarit, remissbehandlats.
Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Mot den
angivna bakgrunden finner utskottet ej skäl att nu ompröva riksdagens
beslut om förlängning av lagens giltighetstid och avstyrker därför motionsyrkandena.

I motion T610 (m) framhålls att det är ett oavvisligt överlevnadsvillkor för
svensk sjöfart att dess konkurrenssituation inte försvåras till följd av att
Sverige inte följer eller omfattas av EG:s regler på sjöjartsområdet.

I proposition 1987/88: 66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
framhålls att EG:s regelsystem på sjöfartsområdet i dag inte kan
sägas vålla några svårigheter för svensk sjöfart. En slutlig bedömning kan
dock göras först när man ser hur regelsystemet tillämpas. Om liberalisering
av inrikes- och kusttrafik skulle bli aktuell inom EG-marknaden, dvs. om
cabotage tillåts, kan detta få konsekvenser för Sveriges del. Våra kustsjöfartsavtal
med EG-medlemmar som t. ex. Nederländerna och Storbritannien
måste då förmodligen revideras.

Vad sålunda anförts i proposition 1987/88: 66 är enligt utskottets mening
ägnat att tillgodose syftet med ifrågavarande motionsyrkande. Det bör
följaktligen kunna lämnas utan särskild åtgärd.

6 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sociala avgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/
88:129 samt med avslag på motionerna 1987/88:Sf340 (c),
1987/88:T65 (fp) yrkande 20 i denna del, 1987/88:T102 (m) yrkandena
2-3, 1987/88:T106 (fp) yrkandena 1 och 3, 1987/88:T602 (c)
yrkande 7 i denna del, 1987/88:T610 (m) yrkande 3 och 1987/88:T612
(fp) i denna del till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 300000000 kr.,

2. beträffande befrielse från sjömansskatt

att riksdagen lämnar utan erinran vad som härom anförs i proposition
1987/88:129 samt lämnar motionerna 1987/88:Sk486 (c),
1987/88:T65 (fp) yrkande 20 i denna del, 1987/88:T89 (m) yrkande 19
i denna del, 1987/88:T106 (fp) yrkande 2, 1987/88:T602 (c) yrkande 7
i denna del, 1987/88:T610 (m) yrkande 2 och 1987/88:T612 (fp) i
denna del utan särskild åtgärd,

TU 1987/88: 27

18

3. beträffande arbetsreseavdrag för sjömän
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk403 (c),

4. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 20 i denna
del, 1987/88:T89 (m) yrkande 19 i denna del, 1987/88:1102 (m) yrkande
1, 1987/88:T103 (c) yrkande 1, 1987/88:T106 (fp) yrkande 4
och 1987/88:T610 (m) yrkande 14 samt lämnar motionerna
1987/88:T66 (vpk) yrkande 25 och 1987/88:T104 (vpk) yrkande 2
utan särskild åtgärd,

5. beträffande sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas
kapitalkostnader

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 20 i denna
del, 1987/88:T89 (m) yrkande 19 i denna del, 1987/88:T103 (c) yrkande
2, 1987/88:T106 (fp) yrkande 5, 1987/88:T602 (c) yrkande 8,
1987/88:T610 (m) yrkandena 4—6 och 1987/88:T612 (fp) i denna del,

6. beträffande vissa sjöfartspolitiska mål

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T105 (c), 1987/88:T208 (c)
yrkande 3, 1987/88:T602 (c) yrkandena 1-3 och 1987/88:T610 (m)
yrkande 1,

7. beträffande trafikpolitiska aspekter på sjöfarten m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T44 (s),
1987/88:T104 (vpk) yrkande 1 och 1987/88.T602 (c) yrkande 4 lämnar
utan erinran vad som i proposition 1987/88: 50 bilaga 1 anförs om
sjötransporternas och svensk sjöfarts utveckling,

8. beträffande samhällsägd rederiverksamhet

att riksdagen avslår motion 1987/88:T104 (vpk) yrkande 3,

9. beträffande avveckling av bekvämlighetsregistren m. m.

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:T607 (s) och 1987/88:T610
(m) yrkande 16 utan särskild åtgärd,

10. beträffande upphävande av flagglagen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T89 (m) yrkande 19 i denna
del och 1987/88:T610 (m) yrkande 8,

11. beträffande EG:s regler på sjöfartsområdet

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T610 (m) yrkande 15 utan särskild
åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell
(s), Olle Grahn (fp), Rune Johansson (s), Per Stenmarck (m), Margit
Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Anna Wohlin-Andersson
(c), Viola Claesson (vpk), Anneli Hulthén (s), Ingrid Hasselström
Nyvall (fp), Rune Thorén (c) och Sven-Olof Nordlund (s).

TU 1987/88: 27

19

Reservationer

TU 1987/88:27

1. Sociala avgifter (mom. 1)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m)
och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Med
anledning” och på s. 11 slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör det av regeringen föreslagna bidraget till
svenska rederier en mindre lyckad lösning för att få till stånd den erforderliga
förstärkningen av den svenska rederinäringens internationella konkurrenskraft.
Förslaget innebär att näringen blir beroende av årliga politiska
beslut och står därför inte i överensstämmelse med det av riksdagen
uttalade önskemålet att få sig förelagd förslag till långsiktiga åtgärder, som
gör det möjligt att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning.

Härtill kommer de enligt utskottets mening allvarliga riskerna att stödet
kan förorsaka motåtgärder från konkurrerande sjöfartsnationer eller andra
komplikationer i förhållande till dessa länder.

Sådana problem kan undvikas om man lagstiftningsvägen vidtar åtgärder
i syfte att minska de sociala avgifterna för det berörda sjöfolket och
överlåter åt arbetsmarknadsparterna att träffa överenskommelser om det
sociala skyddet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag att
riksdagen till bidrag till svenska rederier för nästa budgetår anvisar ett
förslagsanslag av 300 milj. kr.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en sådan
sänkning av de lagstadgade sociala avgifterna för ombordanställda i fjärrfart
att rederiernas kostnader för dessa avgifter kraftigt reduceras. Förslaget
bör föreläggas riksdagen i så god tid att nya regler kan träda i kraft den
1 januari 1989.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motionerna T102 (m) yrkande
2 och T106 (fp) yrkande 1 samt att syftet med de övriga motionsyrkanden
som nu är i fråga torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sociala avgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T102 (m) yrkande 2
och 1987/88:T106 (fp) yrkande 1 samt med anledning av motionerna
1987/88:Sf340 (c), 1987/88:T65 (fp) yrkande 20 i denna del,
1987/88:T102 (m) yrkande 3, 1987/88:T106 (fp) yrkande 3,
1987/88:T602 (c) yrkande 7 i denna del, 1987/88:T610 (m) yrkande 3
och 1987/88:7612 (fp) i denna del dels avslår regeringens förslag i
proposition 1987/88: 129 att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 300000000 kr., dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Ett svenskt internationellt fartygsregister (mom. 4) TU 1987/88:27

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m),
Anna Wohlin-Andersson (c) Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Rune
Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt m-, fp- och c-motionerna
talar för att ett internationellt fartygsregister bör införas även i
Sverige.

Regeringen bör därför skyndsamt låta utreda förutsättningarna härför.
Erfarenheterna från Norge och Danmark bör därvid kunna tjäna som
vägledning. Förslag på grundval av utredningsarbetet bör med minsta
möjliga tidsutdräkt och ej senare än under 1988/89 års riksmöte föreläggas
riksdagen.

Vad utskottet nu anfört — och som i huvudsak torde tillgodose syftet
med ifrågavarande motionsyrkanden — bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

Vpk-yrkandena avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ett svenskt internationellt fartygsregister
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande
20 i denna del, 1987/88:T89 (m) yrkande 19 i denna del, 1987/88:T102
(m) yrkande 1, 1987/88:T103 (c) yrkande 1, 1987/88:T106 (fp) yrkande
4 och 1987/88:T610 (m) yrkande 14 samt med avslag på motionerna
1987/88:T66 (vpk) yrkande 25 och 1987/88:T104 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Ett svenskt internationellt fartygsregister (mom. 4 -motiveringen)

Viola Claesson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”särskild åtgärd" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig helt till de överväganden som enligt vpk-motionerna
talar för att statsmakterna med största bestämdhet bör avvisa varje
förslag om att införa ett s. k. internationellt eller öppet fartygsregister i
Sverige.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandena i m-, fp- och c-motionerna.
Syftet med vpk-motionernas yrkanden torde genom utskottets ställningstagande
få anses tillgodosett. Dessa synes därför kunna lämnas utan
särskild åtgärd.

21

4. Sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas
kapitalkostnader (mom. 5).

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m),
Anna Wohlin-Andersson (c), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Rune
Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Trafikutskottet
gör” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

För egen del vill trafikutskottet erinra om att de svenska rederiernas
negativa ekonomiska utveckling under ett flertal år har omöjliggjort investeringar
i nya fartyg och att rederierna inte heller haft möjlighet att beställa
billigt andrahandstonnage vid lågkonjunkturerna. En förutsättning för att
en svensk handelsflotta av rimlig omfattning skall kunna bibehållas är
därför att investeringar i fartyg underlättas och stimuleras. Sådana åtgärder
utgör också ett nödvändigt inslag i en långsiktig sjöfartspolitik. De
allmänna investeringsfonderna får enligt gällande regler endast tas i anspråk
för nya fartyg. Enligt utskottets mening bör denna begränsning nu
tas bort och regeringen förelägga riksdagen erforderligt lagförslag om att
de allmänna investeringsfonderna skall kunna tas i anspråk även för begagnade
fartyg.

Skattepolitiken bör vidare enligt utskottets mening ges en sådan utformning
att den stimulerar till nyinvesteringar i fartyg. 1973 års regler om
begränsning av rätten att göra avdrag för underskott i partrederi bör i det
sammanhanget bli föremål för en översyn.

Vad utskottet nu anfört - och som i huvudsak torde tillgodose syftet
med de motionsyrkanden som nu är i fråga — bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas
kapitalkostnader

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande
20 i denna del, 1987/88:T89 (m) yrkande 19 i denna del, 1987/88:T103
(c) yrkande 2, 1987/88:T106 (fp) yrkande 5, 1987/88:T602 (c) yrkande
8, 1987/88:T610 (m) yrkandena 4-6 och 1987/88:T612 (fp) i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

5. Vissa sjöfartspolitiska mål (mom. 6)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m),
Anna Wohlin-Andersson (c), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Rune
Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

I sitt betänkande TU 1987/88:8 betonade utskottet vikten av långsiktiga
sjöfartspolitiska åtgärder.

TU 1987/88:27

22

Det förslag sam regeringen nu lägger fram kännetecknas dock enligt
utskottets mening av bristande långsiktighet.

I betänkandet framhölls vidare fördelarna av att inom landet kunna
bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning liksom
näringens betydelse från beredskapssynpunkt och för Sveriges bytesbalans.
Utskottet underströk också att sysselsättningsaspekterna inte endast
berör de ombordanställda utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter
än själva fartygsdriften.

Totalförsvaret kommer som en konsekvens av 1987 års försvarsbeslut
om reducerad fredskrigslagring att i högre grad än tidigare vara beroende
av en väl fungerande utrikeshandel.

Ett grundläggande motiv för att behålla en svensk handelsflotta är nödvändigheten
av att Sverige har en egen transportkapacitet i en kris- eller
krigssituation. Det är då tillgängligheten sätts på prov. Om och när stora
delar av sjöfarten behövs för militära ändamål samtidigt som lager ska
byggas upp för att klara en avspärrning ställer nationerna krav på att få
disponera de fartyg som bär deras flagg. Om få fartyg eller ett otillräckligt
antal fartyg bär svensk flagg innebär detta en katastrof i försörjningshänseende.

I ett läge där den svenska handelsflottan minskat kraftigt torde samhällets
sårbarhet ha ökat väsentligt vad gäller sjötransporter. Att med en
kraftigt decimerad handelsflotta planera för ett antagande om ökad import i
ett avspärrningsläge är inte realistiskt.

Utskottet finnér det anmärkningsvärt att regeringen underlåtit att för
riksdagen redovisa överväganden huruvida de förslag som läggs fram och
aviseras i den sjöfartspolitiska propositionen är tillräckliga för att de av
riksdagen angivna målen för sjöfartspolitiken skall kunna uppfyllas.

En analys av dessa måls betydelse för utformningen av en långsiktig
sjöfartspolitik bör enligt utskottets mening ske utan dröjsmål och redovisas
i den aviserade propositionen om befrielse från sjömansskatt.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandena
— bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande vissa sjöfartspolitiska mål
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T105 (c),

1987/88:T208 (c) yrkande 3, 1987/88:T602 (c) yrkandena 1-3 och
1987/88:T610 (m) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

6. Trafikpolitiska aspekter på sjöfarten m. m. (mom. 7)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Med
anledning” och på s. 16 slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det från miljö- och energipolitisk
synpunkt är angeläget att i största möjliga utsträckning föra över
godstransporter från lastbilar till fartyg.

TU 1987/88:27

23

Ett sjöfartspolitiskt program med den inriktning som förordas i vpk-mo- TU 1987/88: 27
tionen bör utarbetas genom regeringens försorg och föreläggas riksdagen.

Det betyder att till grund för programmet bör ligga överväganden inte
endast om erforderligheten av att föra över godstransporter från lastbilar
till fartyg.

En utgångspunkt för programmet bör vara den från beredskapssynpunkt
alarmerande situationen för svensk handelssjöfart samt det förhållandet att
redarnas kortsiktiga intressen i längden är oförenliga med målet att skapa
förutsättningar för att landets utrikeshandel skall kunna bedrivas på ett
effektivt sätt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

Programmet bör syfta till en sjöfartspolitik som genom att slå vakt om
nationell suveränitet, tryggad miljö och samhällsekonomiska överväganden
säkerställer upprätthållandet av svenskflaggad sjöfart.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i vpk-motionen.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med yrkandena i s- och
c-motionerna torde få anses i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande trafikpolitiska aspekter på sjöfarten m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T104 (vpk) yrkande 1
samt med anledning dels av vad som i proposition 1987/88:50 bilaga
1 anförs om sjötransporternas och svensk sjöfarts utveckling, dels
av motionerna 1987/88:T44 (s) och 1987/88:T602 (c) yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Samhällsägd rederiverksamhet (mom. 8)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är redarnas kortsiktiga intressen oförenliga
med målet att skapa förutsättningar för att landets utrikeshandel skall
kunna bedrivas på ett effektivt sätt till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. En tryggad försörjningsberedskap måste utgå från ett samhälleligt
ägande av fartygen och ökat inflytande för de ombordanställda. Det samhälleliga
ägandet bör till en början avse tonnage som används i kust- och
inrikessjöfart, varvid bör säkerställas att gods från lastbilar i största möjliga
utsträckning förs över till sådant tonnage. Regeringen bör förelägga
riksdagen förslag med nu angivna inriktning.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande samhällsägd rederiverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T104 (vpk) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

24

8. Avveckling av bekvämlighetsregistren m. m. (mom. 9) TU 1987/88:27

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som böljar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

De osunda konkurrensförhållandena inom den internationella sjöfarten
finnér ett av sina mest frånstötande uttryck i den allt ymnigare förekomsten
av bekvämlighetsregister eller vad som med förskönande omskrivningar
också kallas ”internationella register”, ”öppna register” och ”lågkostnadsregister”.

Enligt vad utskottet erfarit överväger man numera också inom EG att
införa ett för EG-staterna gemensamt bekvämlighetsregister.

Sverige bör enligt utskottets mening inte bara säga ett bestämt nej till ett
bekvämlighetsregister för egen del utan också med kraft verka på det
internationella planet för en avveckling av alla former av sådana register.

Vad utskottet nu anfört — och som i huvudsak torde tillgodose syftet
med motionsyrkandena — bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande avveckling av bekvämlighetsregistren m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T607 (s) och
1987/88 :T610 (m) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

9. Upphävande av flagglagen (mom. 10)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m)
och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 böijar med ”1 den” och
på s. 18 slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Flagglagen har enligt utskottets mening inte fyllt någon annan funktion
än att försvåra den internationalisering av svensk sjöfart som varit nödvändig
i avsaknad av en aktiv sjöfartspolitik. Det svenskflaggade tonnaget har
trots lagen minskat med 80%, och bemanningen har halverats. Utan utflaggning
hade den svenskägda handelsflottan troligen varit ännu mindre
än i dag.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att regeringen förelägger
riksdagen förslag om upphävande av flagglagen med verkan från den 1
januari 1989.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandena
— bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande upphävande av flagglagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T89 (m) yrkande
19 i denna del och 1987/88:T610 (m) yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

25

Särskilt yttrande
Sociala avgifter (mom. 1)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anför:

Vi skulle i och för sig hellre ha sett ett regeringsförslag om sänkta socialavgifter
än det nu föreliggande förslaget om statliga subventioner till rederinäringen.

Det är emellertid angeläget att sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska
rederiernas bemanningskostnader vidtas med minsta möjliga tidsutdräkt.
Vi har därför inte motsatt oss regeringens förslag.

TU 1987/88: 27

26

Skatteutskottets yttrande
1987/88:8 y

TU 1987/88:27

Bilaga

om vissa sjöfartspolitiska åtgärder

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens
proposition 1987/88:129 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder jämte motioner.

Skatteutskottet har tidigare överlämnat motionerna Sk403 av Martin
Olsson (c) och Sk486 av Alf Svensson (c) till trafikutskottet.

Skatteutskottet får anföra följande.

Riksdagen har under hösten 1987 beslutat begära att regeringen lägger
fram förslag till åtgärder som syftar till att bibehålla en svenskflaggad
handelsflotta av rimlig omfattning.

I proposition 1987/88:129 föreslår regeringen åtgärder som syftar till att
reducera bemanningskostnaderna för svenska handelsfartyg i fjärrfart till
den nivå som gäller för utländska fartyg under det s.k. internationaliseringsavtalet.
De åtgärder regeringen föreslår är dels ett särskilt statsbidrag till
svenska rederier som har anställda ombord på svenska handelsfartyg i
fjärrfart, dels en befrielse från sjömansskatten vid tjänstgöring ombord på
sådana fartyg. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen anvisar
medel till statsbidraget. När det gäller skattebefrielse anförs att ett förslag
inte kan läggas fram nu eftersom de tekniska frågorna kräver ytterligare
överväganden. Utgångspunkten för det fortsatta beredningsarbetet är att
skattebefrielsen skall gälla fr.o.m. inkomståret 1989. Riksdagen bereds i
denna del tillfälle att ta del av vad som anförs.

I motionerna T65 av Ingemar Eliasson m.fl.(fp), T89 av Carl Bildt m.fl. (m),

T103 av Anna Wohlin-Andersson (c), T106 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp),

T602 av Anna Wohlin-Andersson m.fl (c), T610 av Sonja Rembo (m), T612
av Erling Bager och Lennart Alsén (fp) och Sk486 av Alf Svensson (c)
framställs dels yrkanden om att sjömansskatten skall lindras eller slopas, dels
yrkanden om utvidgade möjligheter att använda de allmänna investeringsfonderna
för investeringar i nya och begagnade fartyg.

Enligt utskottet bör regeringens förslag om en befrielse från sjömansskatten
nu avvaktas. Utskottet avstyrker därför de motionsyrkanden som går ut
på en befrielse från eller en lindring i sjömansbeskattningen.

När det gäller de allmänna investeringsfonderna får dessa användas för
underhåll, reparation, ombyggnad eller avskrivning av fartyg. Fonderna får
emellertid inte tas i anspråk för begagnade fartyg. Anledningen är dels att 27

fondernas primära syfte är att ge företagen möjligheter att under goda år
avsätta viss del av sina vinster för att bygga upp ett kapital som i sämre tider
kan användas för investeringar, dels att en utvidgning till begagnade
inventarier medför en risk för missbruk. Enligt utskottet bör denna
begränsning kvarstå. Utskottet avstyrker med det anförda motionsyrkandena
om ändrade regler för ianspråkstagande av de allmänna investeringsfonderna.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet således motionerna T65 yrkande
20, T89 yrkande 19, T103 yrkande 2, T106 yrkande 2 och 5, T602 yrkande 8,
T610 yrkande 2 och 5, T612 och Sk486.

I motion T610 yrkande 4 framhåller Sonja Rembo (m) att det är angeläget att
upphäva de negativa konsekvenserna av 1973 års regler om begränsning i
möjligheterna att göra avdrag för underskott i bl.a. partrederier. Sonja
Rembo yrkar att riksdagen begär en översyn av dessa regler.

Partrederi föreligger när flera gemensamt driver sjöfart med eget fartyg.
Den civilrättsliga regleringen finns i sjölagen (1891:35 s. 1). Partrederierna
taxeras inte utan deras inkomst beskattas hos delägarna med utgångspunkt i
ett belopp som svarar mot vars och ens andel av rederiets inkomst. År 1973
infördes särskilda regler för att hindra skatteflykt bl. a. genom kontraktsavskrivning.
Fysiska personer och fåmansbolag får enligt dessa regler inte
utnyttja underskott till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än
inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Detsamma gäller i fråga om
underskott som uppkommit på grund av avskrivning med mer än 10 % av
anskaffningsvärdet för fartyg eller 15 % av anskaffningsvärdet för luftfartyg.
Underskott som inte har kunnat utnyttjas under ett beskattningsår får
utnyttjas under en följande sexårsperiod. Begränsningsregeln tillämpas inte i
fråga om fiskeskepp eller’kontrakt på fiskeskepp om den skattskyldige är
yrkesfiskare. Föreligger synnerliga skäl får regeringen medge undantag från
begränsningsregelns tillämpning.

Företagsskattekommittén (B 1979:13) lade i juni 1984 fram delbetänkandet
(SOU 1984:70) Staketmetoden, en nyimetod för beskattning av enskild
näringsverksamhet. I betänkandet föreslog kommittén en modell för beskattning
av näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten
uppkommen vinst (inkomst av näringsverksamhet) som näringsidkaren
låter vara kvar i verksamheten endast skall beskattas med en lågprocentig
proportionell statlig skatt. Vinst som näringsidkaren tar ut för att användas
för konsumtion eller annat privat ändamål (inkomst av eget företag) skall
däremot på vanligt sätt beskattas enligt den för fysiska personer gällande
progressiva skatteskalan. I den mån näringsidkaren skjuter till medel för att
täcka underskott i verksamheten skall näringsidkaren ha rätt att göra ett
motsvarande allmänt avdrag i den egna självdeklarationen. Kommitténs
förslag är för närvarande föremål för överväganden i finansdepartementet.

Våren 1986 konstaterade utskottet när det gällde frågan om béskattningort
att partrederiernas akuta ekonomiska situation gjorde att staketmodellens
genomförande inte kunde avvaktas. Utskottet framhöll då i sitt betänkande
SkU 1985/86:28 s. 32 att det fanns anledning att överväga en mer generell rätt
till kvittning mellan kommunerna. Problemet har fått sin lösning genom att

TU 1987/88:27

Bilaga

28

all inkomst fr.o.m. 1988 års taxering beskattas i hemortskommunen.

Enligt utskottet finns det mot den angivna bakgrunden och med hänsyn till
de av regeringen föreslagna åtgärderna inte anledning att för närvarande
göra ändringar i 1973 års begränsningsregler. Utskottet avstyrker motion
T610 yrkande 4.

Slutligen yrkas i motion Sk403 av Martin Olsson (c) att sjömansskattereglerna
ändras så att avdrag för kostnad för resa mellan bostad och arbetsplats
kan erhållas.

Sjömansskatten är en definitiv källskatt och är i allmänhet lägre än skatten
på motsvarande landinkomst. Dess karaktär av definitiv källskatt medför
fördelar för såväl de skattskyldiga som myndigheterna. Detta gör enligt
utskottet att vissa skatteförmåner och en del ojämnheter i beskattningen bör
kunna accepteras. I finansdepartementet pågår dessutom för närvarande
arbete med en allmän förändring av sjömansbeskattningen (jfr prop.
1987/88:34, SkU 18). Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet även
motion Sk403.

Stockholm den 26 april 1988
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Bo Forslund (s)*, Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson
(s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s)*, Karl-Anders Petersson (c),
Sverre Palm (s), Margit Gennser (m), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp),
Paul Lestander (vpk)* och Sylvia Lindgren (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c). Margit Gennser (m) och Leif
Olsson (fp) anför:

Den svenska sjöfartsnäringens hela existens är nu hotad som en följd av
regeringens underlåtenhet att vidta nödvändiga och snabba åtgärder. De
åtgärder som redovisas i propositionen avser endast bemanningskostnaderna,
och det råder dessutom osäkerhet om när en befrielse från sjömansskatt
kan börja gälla. Det finns enligt vår mening anledning att göra en förnyad
framställning till regeringen av innebörd att förslaget om en befrielse från
sjömansskatten bör läggas fram i så god tid att det kan gälla fr.o.m. den
1 januari 1989. Vidare föreslås i propositionen inte några åtgärder som syftar
till lindring i rederiernas kapitalkostnader. De svenska rederiernas negativa
ekonomiska utveckling har under ett flertal år omöjliggjort investeringar i

TU 1987/88:27

Bilaga

29

nya fartyg, och rederierna har inte heller haft möjlighet att beställa billigt
andrahandstonnage vid lågkonjunkturerna. En förutsättning för att en
svensk handelsflotta av rimlig omfattning skall kunna bibehållas är därför att
investeringar i fartyg underlättas och stimuleras. Denna åtgärd utgör också
ett nödvändigt inslag i en långsiktig sjöfartspolitik. De allmänna investeringsfonderna
får enligt gällande regler endast tas i anspråk för nya fartyg. Enligt
vår mening bör denna begränsning nu tas bort. En lagändring som gör att de
allmänna investeringsfonderna kan tas i anspråk även för begagnade båtar
bör därför begäras. Vidare bör regeringen ges till känna behovet av en
skattepolitik som stimulerar till investeringar i fartyg. Slutligen anser vi att
riksdagen bör begära en översyn av 1973 års regler om begränsning av rätten
att göra avdrag för underskott i partrederi.

TU 1987/88: 27

Bilaga

30

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionsförslag 2

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet) 2

Proposition 1987/88:129 2

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:129 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88: 50 3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 4

Yttrande från annat utskott 5

Inledning 5

Propositionernas huvudsakliga innehåll 7

Utskottet 9

1 Sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas bemanningskostnader
9

1.1 Sociala avgifter 9

1.2 Befrielse från sjömansskatt m. m 11

1.3 Ett svenskt internationellt fartygsregister 12

2 Sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att minska rederiernas kapitalkostnader
13

3 Vissa sjöfartspolitiska mål 14

4 Trafikpolitiska aspekter på sjöfarten m. m 15

5 Övriga frågor 16

6 Hemställan 18

Reservationer 20

Särskilt yttrande 26

Skatteutskottets yttrande SkU 1987/88:8 y om sjöfartspolitiska åtgärder
27

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

31