Trafikutskottets betänkande
1987/88:24

om trafikpolitiken och regional balans
(prop. 1987/88:50 bil. 1)

1987/88:24

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför
1990-talet bilaga 1, såvitt avser avsnittet 16. Regional balans, jämte motioner
med anknytning till vad som föreslås i avsnittet.

Regeringen har berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionsavsnittet
anförs om åtgärder inom trafikpolitiken för att uppnå ökad
regional balans. Föredraganden redovisar åtgärder som föreslås i olika
avsnitt i propositionen och som bidrar till att uppnå sådan balans och
framhåller angelägenheten av samverkan mellan trafikpolitik och regionalpolitik,
m.m.. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad
föredraganden anför.

I propositionsavsnittet föreslås att riksdagen skall godkänna att huvudkontoret
för det blivande banverket senast den 31 december 1990 förläggs till
Borlänge - som ett led i strävan att uppnå ökad regional balans. Förslaget
avvisas i tre m-motioner. Utskottets majoritet föreslår emellertid att
riksdagen skall godkänna förslaget men begär att omlokaliseringen skall
genomföras flexibelt och smidigt. Mot bakgrund av att farhågor har
framförts, bl.a. från SJ, för att teknisk personal inom säkerhetsarbetet inte
kommer att flytta till Borlänge utan kommer att söka och finna andra
anställningar förordar utskottet sålunda att sådan personal övergångsvis skall
kunna finnas kvar i Stockholm, även efter den 31 december 1990. Utskottet
förordar också att merkostnader för flyttningen och kostnader för bibehållande
av teknisk personal i Stockholm inte skall belasta medelsanvisningar
för uppbyggnad och bibehållande av järnvägens infrastruktur. Förslagen i
motionerna följs upp i en reservation av m- och fp-ledamöterna.

Utskottet behandlar också motionsförslag om att det i banverkets regionala
organisation skall finnas - såsom i SJ:s banavdelnings nuvarande regionala
organisation - en Norrköpingsregion och en Sundsvallsregion. Förslagen
avstyrks av utskottets majoritet men följs upp i en reservation av en
c-ledamot och vpk-ledamoten.

Utskottet behandlar och avstyrker också ett motionsförslag om att SJ:s
nuvarande marknadsregion med kontor i Norrköping skall finnas kvar i det
fr.o.m den 1 juli i år förändrade SJ.

Vid betänkandet har fogats fyra särskilda yttranden.

1 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr24

Proposition 1987/88:50 bil. 1
(kommunikationsdepartementet)

Regeringen har i avsnitt 16. Regional balans (s. 345-360) föreslagit riksdagen
att godkänna att banverkets huvudkontor förläggs till Borlänge.

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om åtgärder inom trafikpolitiken för att uppnå ökad regional balans.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T9 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nya
banverkets regionkontor bör lokaliseras till Ånge.

1987/88 :T22 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (båda c)
vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SJ:s
banavdelning i Norrköping skall odelad var kvar i Norrköping,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SJ:s
marknadsregion i Norrköping odelat skall vara kvar i Norrköping.

1987/88:T24 av Jerry Martinger och Gunnel Liljegren (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att statens banverk bör förläggas till Stockholmsområdet.

1987/88:T58 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om sex banregioner med
bibehållandet av Sundsvallsregionen.

1987/88:T84 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om att det föreslagna banverket
skall lokaliseras till Borlänge.

1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
17. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om järnvägstrafiken.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T522 av Karl-Göran Biörsmark och Börje Stensson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nedläggning av banregionkontoret i Norrköping.

1987/88:T528 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare lokaliseringar
till Ånge i samband med omorganisationen av SJ.

TU 1987/88:24

Utskottet

TU 1987/88:24

1. Regional balans som ett delmål i det övergripande målet för
trafikpolitiken, m.m.

Regionalpolitiken i vårt land syftar till att åstadkomma en balanserad
befolkningsutveckling i landets olika delar. De allmänna målen för regionalpolitiken
- som senast bekräftades av riksdagen våren 1987 (AU 1986/87:13
om regionalpolitiken s. 28, rskr. 268) - är att alla människor oavsett var de
bor i vårt land skall ges tillgång till arbete, service och en god miljö. En
balanserad befolkningsutveckling skall sålunda åstadkommas genom att
arbetstillfällen och bostäder erbjuds samt genom att servicen upprätthålls på
en nivå som tryggar tillfredsställande villkor för olika verksamheter.

Riksdagen (TU 1987/88:13, rskr. 159) har tidigare i år godkänt det i
proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet (den trafikpolitiska
propositionen) föreslagna övergripande målet för trafikpolitiken som är
att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Detta övergripande mål vidareutvecklas i
fem likaledes föreslagna och av riksdagen godkända delmål, av vilka ett
delmål är att transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional
balans.

Föredraganden påpekar att trafikpolitiska insatser aldrig ensamma kan
lösa de många gånger svåra problem som olika regioner har. Samtidigt går
det inte heller, påpekar han vidare, att lösa problemen utan insatser på
trafikområdet. Således måste enligt föredraganden det regionalpolitiska
delmålet inom trafikpolitiken stå i samklang med de överordnade regionalpolitiska
målen, och åtgärder inom trafikpolitikens område för att förbättra
den regionala balansen måste syfta till att stödja det som görs inom
regionalpolitiken som helhet. Utskottet instämmer i detta.

I det följande (1) redogör utskottet i korta drag för vad föredraganden i den
trafikpolitiska propositionens avsnitt 16. Regional balans anför om åtgärder
inom trafikpolitiken för att uppnå ökad regional balans, (2) behandlar i detta
propositionsavsnitt framfört förslag om att det blivande banverkets huvudkontor
skall förläggas till Borlänge jämte med anledning av detta förslag
framförda motionsyrkanden samt (3) behandlar förslag om det blivande
banverkets och affärsverket SJ:s regionala organisationer som framförts i
motioner som väckts med anledning av propositionen och i motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i år.

2. Åtgärder inom trafikpolitiken för att uppnå ökad regional
balans

Föredraganden framhåller att samspelet mellan de trafikpolitiska och
regionalpolitiska åtgärderna bör förstärkas ytterligare och att insatserna bör
avpassas efter de förutsättningar och förhållanden som finns i olika regioner
och utformas så att de utvecklingsmöjligheter som finns beträffande trafikförsörjningen
kan tas till vara. 3

Olika insatser som görs inom transportsektorn redovisas av föredraganden,
och förslag till förstärkta regionalpolitiska insatser som framförs i olika
avsnitt i propositionen framhålls. Som exempel på förslag av nämnda slag
nämns sålunda förslag om (1) att staten skall köpa trafik från SJ för att trygga
betydelsefull interregional persontrafik, (2) att ett nytt planeringssystem och
högre investeringsnivåer skall införas som ökar möjligheterna att ta regionalpolitiska
hänsyn vid investeringar i järnvägens infrastruktur, (3) att anslagen
till drift av statliga vägar skall ökas och ges en positiv regionalpolitisk
inriktning, (4) att bidraget till flygplatsinvesteringar i Norrlands inland skall
bibehållas varigenom förutsättningar skapas för en förbättring av norra
Sveriges trafikförsörjning med flyg, (5) att ett länstrafikanslag skall inrättas
som medför att det regionala inflytandet över planering och prioritering av
investeringsmedel kraftigt ökar samt (6) att fordonsskatten skall bli lägre i
vissa glesbygdskommuner. Föredraganden understryker att förutsättningarna
för en transportförsörjning som bidrar till regional balans ökar genom att
man bygger vidare på de insatser som redan görs, kompletterade med de
förstärkta regionalpolitiska insatser som föreslås i olika avsnitt i propositionen.

Föredraganden framhåller att uppbyggnaden och vidmakthållandet av
transportinfrastrukturen bör inriktas på att olika delar av landet skall vara
sammanbundna med ett system av trafikanläggningar av hög standard och att
ingen del av landet skall stå utan möjligheter till kontakter med omvärlden på
grund av brister i transportinfrastrukturen. Han redogör för olika åtgärder
och förslag som bl.a. skall bidra till att tillgodose dessa krav och framhåller
att förslagen i propositionen på infrastrukturområdet kommer att innebära
en väsentlig förstärkning av insatserna för att skapa goda transportförutsättningar
i olika delar av landet samtidigt som ökade möjligheter ges att anpassa
insatserna efter de allmänna förutsättningar och förhållanden som finns i
olika regioner och att utforma investeringarna så att de utvecklingsmöjligheter
som finns inom transportsystemet bättre kan tas till vara.

I propositionsavsnittet om regional balans uppehåller sig föredraganden
särskilt vid bl.a. frågan om hur Norrlands kollektiva fjärrförbindelser skall
tillgodoses. Han framhåller att det samordnade tåg-, flyg- och bussystemet
för Norrlands försörjning med långväga persontrafik bör vidareutvecklas och
att särskilda statliga insatser - på grund av Norrlandstrafikens speciella
förutsättningar med begränsat resandeunderlag och stora transportavstånd -är nödvändiga för att säkerställa en tillfredsställande transportförsörjning.
De statliga insatserna måste, framhåller han, inriktas på att resp. transportmedel
utnyttjas för de transportavstånd och de resändamål där transportmedlet
är attraktivast för resenären.

Mot bakgrund av att det har framkommit att det - i ett långsiktigt
perspektiv - inte är möjligt att med företagsekonomisk lönsamhet driva
fortsatt sovvagnstrafik i Norrland framhåller föredraganden att nattågstrafiken
till Övre Norrland och Jämtland bör bibehållas och att staten bör bidra
till att täcka kostnaderna för trafiken i den mån den inte är företagsekonomiskt
lönsam. Han erinrar härvid om ett förslag om att staten skall köpa
sovvagnstrafik till och från övre Norrland, som framförts i propositionsavsnitt
7 om en framtidsinriktad järnvägspolitik.

TU 1987/88:24

Regeringen har berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden i
propositionsavsnitt om regional balans har anfört om trafikpolitik och
regionalpolitik i samverkan m.m. och för vilket utskottet ovan har redogjort i
stora drag. Förslagen till åtgärder på trafikområdet som bidrar till att uppnå
ökad regional balans har utskottet behandlat i sina olika betänkanden med
anledning av den trafikpolitiska propositionen (TU 1987/88:13-23).

Utskottet har har inte något att erinra mot vad föredraganden i här aktuellt
propositionsavsnitt har anfört om trafikpolitik och regionalpolitik i samverkan
m.m.

3. Förläggning av huvudkontoret för det blivande banverket
Bakgrund

På förslag i den trafikpolitiska propositionens avsnitt 7. En framtida
järnvägspolitik har utskottet nyligen (TU 1987/88:19) bl.a. tillstyrkt att
riksdagen (1) godkänner att affärsverket statens järnvägar (SJ), delas upp i
ett affärsverk - statens järnvägar (SJ) - med ansvar för trafiken, och en ny
myndighet - banverket - med ansvar för infrastrukturen, (2) bemyndigar
regeringen att besluta om den närmare arbetsfördelningen mellan statens
järnvägar och banverket, (3) bemyndigar regeringen att bemyndiga banverket
att besluta om sin organisation samt (4) godkänner att en järnvägsinspektion,
som skall inrättas, får ställning som egen myndighet inom banverket
med självständigt ansvar för säkerheten på järnvägsområdet.

Uppgifterna för det blivande banverket (i det följande kallat enbart
banverket) beräknas i väsentliga delar motsvara de uppgifter som banavdelningen
inom SJ nu har.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen i november 1987 tillsattes en
organisationskommitté för inrättande av statens banverk m.m. med uppdrag
(dir. 1987:52) att dels lämna förslag till organisation av banverket, dels
medverka i arbetet med att förbereda och - under förutsättning av riksdagens
godkännande - genomföra den nya organisationen som förutsattes skola
börja verka redan den 1 juli 1988. Kommittén skulle vidare förbereda en
lokalisering av banverkets huvudkontor till Borlänge senast den 31 december
1990 samt pröva för- och nackdelar med en sammanslagning mellan
banverket och det till Borlänge förlagda vägverket.

När det gäller affärsverket SJ:s organisation äger SJ enligt riksdagens
beslut år 1985 om riktlinjer för järnvägspolitiken (prop. 1984/85:114, TU 22,
rskr. 348) besluta om sin egen organisation.

Banverket beräknas komma att ledas av en styrelse och under denna av en
generaldirektör. Enligt banverkets organisationskommitté beräknas verkets
fältorganisation vara indelad i 20-30 lokala distrikt och fem regioner. För
administrationen m.m. av verksamheten kommer-under ett huvudkontorregionkontor
och distriktskontor att finnas. Huvudkontoret beräknas omfatta
enheterna generaldirektörens sekretariat, generaldirektörens stab och
järnvägsinspektionen samt de centrala enheterna Planering, Teknik, Ekonomi,
Personal och Service. Vid huvudkontoret beräknas komma att finnas
200-250 heltidstjänster. För regionkontoren föreslås - under regionchefer -

TU 1987/88:24

enheter för entreprenader, teknik, regiongemensamma resurser samt administration.

Enheten Teknik vid huvudkontoret avses ha verkets centrala specialistkompentens
inom ban-, el-, signal- och teleteknik. Organisationskommittén
beräknar att ca 130 heltidstjänster skall finnas vid enheten.

Förläggning av banverkets huvudkontor till Borlänge

1 den trafikpolitiska propositionen föreslås i avsnitt 16. Regional balans att
banverkets huvudkontor skall förläggas till Borlänge senast den 31 december
1990, och det begärs att riksdagen skall godkänna denna förläggning.

Föredraganden framhåller att en stor del av verksamheten under kommunikationsdepartementet
genom tidigare beslut om utlokalisering har getts en
geografisk spridning som har varit värdefull från regional fördelningssynpunkt.
Han påpekar bl.a. att vägverket och trafiksäkerhetsverket nu finns i
Borlänge. Föredraganden framhåller vidare att en förläggning av banverkets
huvudkontor till Borlänge kommer att stärka regionen i sysselsättningshänseende
och bidra till att stimulera regionens utveckling. Han framhåller
också möjligheter till samordning med vägverkets verksamhet. Befintliga
och planerade utbildningar på högskolenivå m.m. i regionen redovisas, och
föredraganden påpekar att dessa bedöms kunna förstärka Borlänges attraktivitet
i utbildnings- och arbetsmarknadshänseende.

I motionerna T84 (m) och T89 (m) begärs (yrkande 18 resp. del av yrkande
17) att riksdagen skall avslå regeringens förslag. I motion T84 (m) framhålls
att en flyttning av banverkets huvudkontor till Borlänge kommer att starkt
negativt påverka möjligheterna att genomföra en nödvändig omstrukturering
av järnvägstrafiken och kan komma att reducera säkerheten i järnvägstrafiken.
Motionärerna torde mena att till säkerhetsarbetet knuten kvalificerad
personal inte kommer att flytta tili Borlänge utan lämnar verket och
söker sig till andra verksamheter. Den sistnämnda invändningen framhålls
även i motion T89 (m).

I motion T24 (m) framförs också invändningen om nackdelar för säkerhetsarbetet
med en flyttning av huvudkontoret till Borlänge. Huvudkontoret
bör enligt motionärerna kunna förläggas till någon av Södertörnskommunerna,
exempelvis till Huddinge kommun, som ett led i strävan att utjämna den
strukturella obalansen mellan de norra och södra delarna av Stockholms län.
Motionärerna begär att regeringen snarast skall undersöka de möjligheter
som Södertörnskommunerna erbjuder för lokalisering av banverkets huvudkontor.

Med anledning av propositionsförslaget har företrädare för olika arbetsenheter
och personalgrupper vid SJ:s banavdelning m.fl. i skrivelser till utskottet
och vid uppvaktningar inför företrädare för utskottet framfört kritik mot
propositionsförslaget. Man har t.ex. påpekat att huvuddelen av den tekniska
personalen - däribland många med utbildning på civilingenjörsnivå - inte
kommer att flytta till Borlänge utan kommer att söka och erhålla annan
anställning m.m. Av innehavarna av ca 70 tjänster för vilka krävs utbildning
och erfarenhet som civilingenjör skulle endast tio komma att flytta till

TU 1987/88:24

Borlänge. I avvaktan på att teknisk personal som lämnar verket har ersatts
och de nyanställda har förvärvat tillräcklig erfarenhet på resp. tekniska
område skulle risker för brister i den dagliga verksamheten, t.ex. inom
säkerhetsarbetet, kunna komma att föreligga. Arbetet med utveckling och
utbyggnad av infrastrukturen m.m - bl.a. för trafik med förutskickade
snabbtåg - skulle komma att försenas. Vidare har man bl.a. påpekat att
kontakterna mellan ett till Borlänge förlagt huvudkontor för banverket, å
ena sidan, samt SJ, andra myndigheter och företag m.m. med huvudkontor i
Stockholm, å andra sidan, kommer att försvåras.

Generaldirektören för SJ och chefen för SJ :s banavdelning anförde i en
framställning till regeringen i slutet av mars i år för organisationskommitténs
räkning att omlokalisering av banverkets huvudkontor kommer att medföra
merkostnader och brist på personal under ett övergångsskede. Man hänvisar
till en vid framställningen fogad promemoria av professorn Lars Nordström,
Göteborg, vari han har beräknat effekterna i olika avseenden av en
omlokalisering av banverkets huvudkontor samt gjort en uppskattning av
merkostnaderna för en omlokalisering. I framställningen hemställdes att
regeringen skulle verka för att banverket ges frihet att organisera verket så
att konsekvenserna av en utflyttning minimeras.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen i fråga om lokalisering av statliga
myndigheter har fastslagit (prop. 1986/87:100 bil. 14 s. 30, AU 13 s. 37,rskr.
268) att det är viktigt att det vid inrättande av nya myndigheter prövas att
välja annan lokaliseringsort än Stockholm och att - om inte särskilda skäl
talar emot - sådana myndigheter bör förläggas till annan del av landet. Detta
bör enligt utskottets mening var utgångspunkt även för överväganden om
förläggning av banverkets huvudkontor.

Borlängeregionen behöver, som föredraganden framhåller, den förstärkning
i sysselsättningshänseende och den stimulans för utvecklingen i regionen
som en lokalisering dit av banverkets huvudkontor kan beräknas medföra.
Utskottet kan se fördelar för verket självt med en förläggning till Borlänge då
möjligheter därigenom öppnas för ett nära samarbete med det redan till
Borlänge förlagda vägverket. I ett vidare perspektiv kan man också se
möjligheter till samordning av verken. Den högteknologiska inriktning som
vägverkets och banverkets verksamheter till stor del kommer att få ger, som
föredraganden framhåller, goda förutsättningar för att verken skall kunna bli
en attraktiv arbetsmarknad i regionen. Även när det gäller kvalificerad
administrativ sysselsättning kommer banverket att utgöra ett betydelsefullt
tillskott till arbetsmarknaden i regionen.

Utskottet är medvetet om de i skrivelser och vid uppvaktningar påtalade
riskerna för olägenheter i olika avseenden med en flyttning av banverkets
huvudkontor till Borlänge. Utskottet anser emellertid att frågan om flyttning
främst måste prövas från regionalpolitisk synpunkt. Från denna utgångspunkt
bör flyttning till Borlänge ske. Utskottet tillstyrker således propositionsförslaget
att banverkets huvudkontor senast den 31 december 1990 skall
förläggas till Borlänge och avstyrker därmed motionsförslagen. Utskottet vill
i anslutning härtill framhålla följande.

Det är viktigt är att det i Borlängeregionen finns utbildning på högskole -

TU 1987/88:24

nivå inom ett brett område, som i utbildningshänseende förstärker Borlänges
attraktivitet och som stöder rekryteringen av personal till vägverket och
banverket. I propositionen har redovisats befintlig och planerad utbildning
vid högskolan Falun-Borlänge, bl.a. viss civilingenjörsutbildning i samverkan
mellan Uppsala universitet och högskolan. I propositionen förutskickas
att ingenjörsutbildning i produktion och underhåll av vägar och broar skall
anordnas vid högskolan. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att man
bevakar frågan om förläggning till Borlänge av ytterligare utbildning som kan
stödja rekryteringen av personal till vägverket och banverket. Man bör i
detta sammanhang även beakta att trafiksäkerhetsverket efterfrågar kvalificerad
teknisk och administrativ personal. Professor Nordström anför i
ovannämnda promemoria att det största problemet när det gäller rekrytering
av teknisk personal avser området elteknik, då utbildningen på detta område
i vårt land är underdimensionerad. Utskottet förutsätter att fråga om
utökning av utbildningen på detta område beaktas.

Utskottet förutsätter att omlokaliseringen av banverkets huvudkontor till
Borlänge kan ske i sådana former att eventuellt uppkommande olägenheter
kan undvikas så att järnvägens fortsatta utveckling och det säkerhetshöjande
arbetet inom järnvägssystemet inte hämmas. Banverket bör därför ges
möjlighet att välja sådana organisatoriska lösningar att omlokaliseringen kan
genomföras flexibelt och smidigt. Detta innebär att teknisk personal inom
säkerhetsarbetet, såsom inom el-, signal- och teleteknik, som hör till
huvudkontoret övergångsvis kan behöva finnas kvar i Stockholm - även efter
den 31 december 1990 - varvid motsvarande verksamheter successivt får
byggas upp i Borlänge.

Då lokalisering av banverkets huvudkontor till Borlänge har motiverats
från regionalpolitiska utgångspunkter förutsätter utskottet vidare att eventuella
merkostnader till följd av omlokaliseringen och av bibehållande
övergångsvis i Stockholm av säkerhetsfunktioner inte finansieras med medel
som anvisas för uppbyggnad och bibehållande av järnvägens infrastruktur.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur dessa merkostnader
skall finansieras.

Vad utskottet sålunda anfört om övergångsåtgärder m.m. vid förläggning
av det blivande banverkets huvudkontor till Borlänge bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

4. Regionindelningen inom banverket och det nya SJ, m.m.

Regionindelningen

Den nuvarande regionala indelningen av fältorganisationerna för SJ:s banoch
marknadsfunktioner omfattar åtta banregioner resp. åtta marknadsregioner,
vilkas gränser är desamma. Regionkontoren är förlagda till Malmö,
Göteborg. Norrköping, Stockholm, Örebro, Gävle. Sundsvall och Luleå.

Fältorganisationen inom banverket beräknas komma att omfatta fem
regioner med regionkontor i Malmö, Göteborg, Stockholm, Gävle och
Luleå. Som redan nämnts kommer den lokala organisationen att vara indelad
i distrikt. Regionernas områden är inte något fall helt desamma som
banavdelningens regioner.

TU 1987/88:24

För SJ :s resandetrafik avses skola finnas fyra geografiska affärsområden
med kontor i Malmö, Göteborg, Stockholm och Gävle och för SJ:s godstrafik
fem geografiska affärsområden, vilka i fråga om omfattning och förläggning
av kontoren överensstämmer med banverkets blivande regioner.

I regionindelningen inom banverket och SJ kommer det således inte att
finnas Norrköpings-, Örebro- och Sundsvallsregioner.

I fyra motioner kritiseras den förutskickade regionindelningen, såvitt avser
indragning av Norrköpings- och Sundsvallsregionerna.

När det gäller Norrköpingsregionerna begärs i motionerna T22 (c)
yrkande 2 och T522 (fp) att banavdelningens nuvarande Norrköpingsregion
odelad skall finnas kvar som en region inom banverket. I den förstnämnda
motionen begärs också (yrkande 3) att SJ:s nuvarande marknadsregion i
Norrköping odelad skall finnas kvar inom SJ. I motion T22 (c) framhålls att
indragning av Norrköpingsregionerna innebär att ca 70 resp. ca 85 tjänster
vid regionkontoren dras in. I båda motionerna kritiseras indragningarna som
åtgärder med centraliserande effekter.

I motion T58 (fp) begärs att det skall finnas en Sundsvallsregion kvar i
banverket mellan en Gävleregion och en Luleåregion. I motion T9 (s) begärs
också att en Sundsvallsregion skall finnas kvar i banverket samt att regionens
huvudort till en början skall vara Sundsvall men slutligen Ånge. I motionerna
framhålls att en indragning av den nuvarande banavdelningens regionkontor
i Sundsvall innebär att Västernorrland återigen drabbas av minskning av
sysselsättningstillfällen.

Kommunikationsministern besvarade den 29 februari i år i riksdagen (prot.
1987/88:78 s.6-12) en interpellation om den förutskickade omorganisationen
av SJ:s marknadsregioner. Han framhöll att verksamheten i det nya SJ skall
bedrivas helt affärsmässigt och att detta bl.a. får till följd att effektivitetskraven
skärps. De ändrade förutsättningarna för verksamheten kräver, framhöll
kommunikationsministern vidare, en anpassning av organisationen. I svaret
anfördes att den förutskickade indelningen av de nuvarande marknadsregionerna
i fyra affärsområden för persontrafik och i fem affärsområden för
godstrafik utgick från marknadens krav och skulle innebära att en anpassning
till trafikströmmar och kundunderlag sker. Affärsområdena avsågs enligt
kommunikationsministern få en självständig ställning genom en långtgående
decentralisering av ansvar och befogenheter.

Riksdagen har, som nämnts ovan, gett SJ befogenhet att besluta om den
egna organisationen. Detta gäller också beträffande den regionala verksamheten.
Med hänsyn härtill och till att de i kommunikationsministerns svar
angivna utgångspunkterna för avsedd organisation av den regionala verksamheten
synes ändamålsenliga bör förslaget i motion T22 (c) om SJ:s
nuvarande marknadsregion i Norrköping inte föranleda något initiativ av
riksdagen. Yrkande 3 i motionen avstyrks således.

När det gäller banverkets regionorganisation vill utskottet inledningsvis
framhålla att organisationskommittén för banverket har förordat att verkets
verksamhetsidé skall vara att det skall tillhandahålla ett bansystem som
möjliggör att järnvägstrafik blir konkurrenskraftig. Som mål och strategier

TU 1987/88:24

för verksamheten i banverket föreslår kommittén effektivitet, affärsmässighet,
arbetsglädje, kundanpassad teknik och organisation, samlad kompetens
avseende järnvägssystem, koncentration på verksamheter i vilka verket vill
vara bäst eller billigast, långtgående decentralisering och delegering samt
målstyrning och resultatansvar.

Den av kommittén förordade regionindelningen för banverket är baserad
på överväganden om hur dessa mål och strategier skall kunna förverkligas i
den regionala och lokala verksamheten och bör därför kunna accepteras.
Även när det gäller den regionala organisationen för banverket bör särskilt
framhållas att den - enligt vad utskottet har inhämtat - innebär en anpassning
efter trafikströmmarna. Mot nu nämnd bakgrund bör motionsförslagen om
banregioner med huvudorter i Norrköping och Sundsvall/Ånge inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida utan avstyrks.

Lokaliseringar till Ånge

I motion T528 (c) begärs - för att sysselsättningsmöjligheterna i Ånge skall
ökas - att både det nya SJ och banverket förlägger verksamheter där.

Enligt vad utskottet har inhämtat beräknas viss ökning av sysselsättningen
i Ånge bli möjlig inom det nya SJ och en ökning av sysselsättningen inom
banverket torde inte vara utesluten. Med hänsyn härtill synes motionen
kunna lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

5. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för regional balans

att riksdagen lämnar utan erinran vad i proposition 1987/88:50 har
anförts om åtgärder inom trafikpolitiken för att uppnå ökad regional
balans,

2. beträffande förläggning av det blivande banverkets huvudkontor
till Borlänge

att riksdagen

a) med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 och
med avslag på motionerna 1987/88:T24 (m), 1987/88:T84 (m) yrkande
18 och 1987/88:T89 (m) yrkande 17 i denna del godkänner att det
blivande banverkets huvudkontor förläggs till Borlänge,

b) med anledning av regeringens ovannämnda förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om övergångsåtgärder
m.m. vid förläggning av banverkets huvudkontor till Borlänge,

3. beträffande Norrköpings marknadsregion inom SJ
att riksdagen avslår motion 1987/88:T22 (c) yrkande 3,

4. beträffande en Norrköpingsregion och en Sundsvallsregion inom
det blivande banverket

att riksdagen avslår motionerna I987/88:T9 (s), 1987/88:T22 (c)
yrkande 2, 1987/88:T58 (fp) och 1987/88:T522 (fp),

TU 1987/88:24

5. beträffande lokaliseringar till Ange
att riksdagen lämnar motion 1987/88:T528 (c) utan särskild åtgärd.

Stockholm den 28 april 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s),
Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove
Sundström (s). Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m). Jarl Lander (s). Anna
Wohlin-Andersson (c), Yngve Wernersson (s), Rune Thorén (c), Jan
Jennehag (vpk) och Sven-Olof Nordlund (s).

Reservationer

1. Förläggning av det blivande banverkets huvudkontor till
Borlänge (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp)
och Görel Bohlin (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet vill”
och på s. 8 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska och företagsmässiga kris som SJ befinner sig i har tvingat
fram en omstrukturering av SJ. En grundförutsättning för att SJ skall ha
framgång är att företaget kan drivas på ett rationellt sätt. Uppdelningen i ett
företag för driften och ett för infrastrukturen är riktig. Driftföretaget borde
emellertid organiseras i aktiebolagsform.

Det nya SJ och banverket står inför stora påfrestningar genom att de båda
utgör nya organisationer med av naturliga Skäl övergångs- och ”intrimningsproblem”.
I denna situation skall de båda företagen också ha i väsentliga
delar ändrad inriktning i förhållande till vad som gällt för de verksamheter
som utgör deras bas. I det nya SJ blir kravet på affärsmässighet och därmed
kraven på effektivitet och lönsamhet mera accentuerade än tidigare.
Banverket skall tillhandahålla ett bansystem som gör att järnvägstrafik blir
konkurrenskraftig. Även för banverket blir kraven på affärsmässighet och
effektivitet accentuerade.

Det skulle vara mycket olyckligt att, när det nya SJ och banverket under de
närmaste åren kommer att ha stora omställningsproblem, försvåra dessa
problem genom en flyttning av banverkets huvudkontor till Borlänge.
Genom flyttningen går den nära kontakten mellan huvudkontoren för SJ och
banverket förlorad. Vad nu sagts är enligt utskottets mening tillräckliga skäl
för att förslaget till omlokalisering av banverkets huvudkontor till Borlänge
bör avvisas.

TU 1987/88:24

Härtill kommer de risker för säkerhetsarbetet inom järnvägen som följer
av att för detta arbete väsentlig teknisk personal sannolikt inte kommer att
flytta med banverket utan kommer att lämna verket samt de avsevärda
kostnader för förseningar av utvecklingen av infrastrukturen som beräknas
bli följden av bortfallet av teknisk personal. Detta påpekas i motionerna och
har framhållits för utskottet i skrivelser som har inkommit och vid uppvaktningar
som har skett inför företrädare för utskottet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet propositionsförslaget om
förläggning av banverkets huvudkontor till Borlänge. De här aktuella
yrkandena i motionerna T84 (m) och T89 (m) tillstyrks således liksom
utskottet ansluter sig till syftet i motion T24 (m) att banverkets huvudkontor
inte skall flyttas från Stockholmsområdet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förläggning av det blivande banverkets huvudkontor
till Borlänge

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T24 (m) och med bifall
till motionerna 1987/88:T84 (m) yrkande 18 och 1987/88:T89 (m)
yrkande 17 i denna del avslår regeringens förslag i proposition
1987/88:50 om förläggning av banverkets huvudkontor till Borlänge,

2. En Norrköpingsregion och en Sundsvallsregion inom det
blivande banverket (mom. 4)

Anna Wohlin-Andersson (c) och Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Den av” och
slutar med ”utan avstyrks” bort ha följande lydelse:

I regionorganisationen för banverket avses Malmö- och Stockholmsregionerna
komma att överta uppgifter som för närvarande ligger på SJ:s
banavdelnings Norrköpingsregion samt Gävle- och Luleåregionerna att
överta uppgifter som för närvarande ligger på banavdelningens Sundsvallsregion.
De nuvarande Norrköpings- och Sundsvallsregionerna fungerar väl och
skulle utgöra goda grundvalar för att de ovan angivna målen och strategierna,
som skall gälla för verksamheten i banverket, skall kunna styra handlandet.
Att bryta sönder väl fungerande arbetsenheter befrämjar inte målen m.m.
avseende effektivitet och arbetsglädje inom verksamheten. Omorganisationen
innebären centralisering av uppgifter till Malmö, Stockholm, Gävle och
Luleå och raserar den nära kundkontakt som har byggts upp i Norköpingsoch
Sundsvallsregionerna. Omorganisationen innebär således inte heller
decentralisering och förutsättningar för bättre kundanpassning, som också
skall gälla som mål m.m. för verksamheten i banverket.

En indragning av banavdelningens regionkontor i Norrköping och Sundsvall
är dessutom beklaglig med hänsyn till sysselsättningssituationen i
Östergötland och Västernorrland. Vid regionkontoret i Norrköping finns
enligt motion T22 (c) för närvarande ca 70 tjänster och vid regionkontoret i
Sundsvall - enligt vad utskottet inhämtat - för närvarande ca 50 tjänster.
Även om en del av dessa tjänster skulle komma att finnas kvar i Norrköping
resp. Sundsvall genom att de inordnas i banverkets distriktsorganisation eller

TU 1987/88:24

i det nya SJ - såsom t.ex. tjänster för de fastighetsfrågor som övertas av det
nya SJ - skulle resultatet av indragningen ändå bli en försämring av
sysselsättningsläget i länen.

En sammanfattande bedömning leder enligt utskottets mening fram till att
i banverkets regionorganisation bör finnas även regioner med kontor i
Norrköping och Sundsvall - motsvarande banavdelningens nuvarande
Norrköpings- och Sundsvallsregioner. Den minskning av de förutskickade
Malmö-, Stockholms-, Gävle- och Luleåregionerna som föranleds av att
Norrköpings- och Sundsvallsregioner finns kvar bör vara till fördel genom att
bättre geografisk kundanpassning kan uppnås m.m.

Vad utskottet sålunda har anfört om en Norrköpingsregion och en
Sundsvallsregion inom det blivande banverket bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Utskottet är inte nu berett att uttala att kontoret för en Sundsvallsregion
efter en övergångstid i Sundsvall skall förläggas till Ånge. Motionsförslaget
härom avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en Norrköpingsregion och en Sundsvallsregion inom
det blivande banverket
att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1987/88:T9 (s), såvitt avser en
Sundsvallsregion, 1987/88:T22 (c) yrkande 2, 1987/88:T58 (fp) och
1987/88:T522 (fp) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en Norrköpingsregion och en Sundsvallsregion
inom det blivande banverket,

b) avslår motion 1987/88:T9 (s), såvitt avser förläggning av regionkontor
till Ånge,

Särskilda yttranden

1. Förläggning av det blivande banverkets huvudkontor till
Borlänge (mom. 2)

Görel Bohlin (m) anför:

Jag vill särskilt framhålla att följande förhållanden har gjort att jag 1) vid
ärendets behandling i utskottet har stött m-motionerna och således föreslagit
avslag på regeringens förslag samt 2) har biträtt reservation nr 1 i ärendet.

Den förestående uppdelningen av det nuvarande SJ i ett ”affärs-SJ” och i
ett banverk kommer i sig att innebära stora påfrestningar för de båda
organisationerna. I det läget skulle dessutom banverkets huvudkontor enligt
regeringens förslag flyttas till Borlänge. Det nya SJ och banverket kommer
att vara starkt beroende av ett väl fungerande samarbete med varandra.
Genom flyttning av banverkets huvudkontor skulle den nära kontakten
mellan huvudkontoren för det nya SJ och banverket gå förlorad.

Företrädare för all personal på alla nivåer inom det nuvarande SJ som
skulle beröras av utflyttningen av banverket har protesterat mot en
utflyttning. Skälet till de omfattande protesterna är framför allt oro för att

TU 1987/88:24

säkerhetsarbetet inom järnvägen kommer att äventyras. Detta arbetes
funktion och resultat är beroende av en högt utbildad personal, som förutom
högskoleutbildning har internutbildning på cirka fem år. Samtlig personal
tillhörande nyckelgrupperna för säkerhetsarbetet har förklarat sig inte vilja
flytta med banverket till Borlänge. Det finns inga svårigheter för denna
personal att få annat kvalificerat arbete i Stockholmsområdet. Argument hos
denna personal mot flyttning är - förutom omsorg om att säkerhetsarbetet
skall fungera - omsorg om familjesituationen. Försörjaren i en familj är
numera inte en enda utan som regel är båda makarna familjeförsörjare. Att
skaffa sig ett arbete i Borlänge skulle inte bli lätt för den av makarna som inte
skulle komma att arbeta i banverket. Flyttning innebär också problem för
barnen, som måste vänja sig vid en ny miljö och nya kamrater. Detta är inte
heller tilltalande för den personal inom det nuvarande SJ för vilken flyttning
till Borlänge skulle bli aktuell. Jag vill erinra om att den förra omgången av
utlokalisering av statliga myndigheter m.m. från Stockholm också resulterade
i en rad personliga tragedier såsom i form av skilsmässor och till och med
självmord.

I motion T24 (m) har föreslagits att banverkets huvudkontor skall vara
förlagt till Stockholmsområdet och att en förläggning till Södertörn, exempelvis
till Huddinge kommun, bör övervägas. Om detta förslag vill jag
framhålla, att tanken på en förläggning till Södertörn har mottagits positivt
av den personal som skulle omfattas av en flyttning till Borlänge. Tiderna för
pendlingsresor mellan bostad och arbetsplats i Stockholmsområdet är inte
långa. Om man inte vill skaffa sig bostad nära arbetsplatsen kan pendlingsresor
accepteras. En förläggning till Södertörn skulle som framhålls i motionen
vidare bidra till att utjämna den strukturella obalansen i Stockholms län.
Om, som jag hoppas, kammarens majoritet ansluter sig till reservation 1 och
sålunda bestämmer att banverkets huvudkontor inte skall flyttas till Borlänge
kan - sedan övergångs- och ”intrimningsproblemen” för banverket har
övervunnits - tanken på en slutlig förläggning till Södertörn väckas på nytt
med hänsyn till de fördelar en sådan förläggning skulle ha.

2. Förläggning av det blivande banverkets huvudkontor till
Borlänge (mom. 2)

Jan Jennehag (vpk) anför:

Inom vpk motsatte vi oss från början att SJ skulle splittras upp i ett nytt SJ för
affärsrörelsen och i ett banverk för infrastrukturen.

När det nu blir en uppdelning av SJ vill vi inte motsätta oss att det blivande
banverkets huvudkontor flyttas till Borlänge, dock under de förutsättningar
som utskottets majoritet har angett.

3. Norrköpings marknadsregion inom SJ (mom. 3)

Anna Wohlin-Andersson (c) anför:

Grundtanken bakom den affärsorganisation som man vill ge det nya SJ är att
ansvaret skall vara decentraliserat. Därigenom skall SJ komma nära
marknaden. Mot denna bakgrund har jag svårt att förstå att man inte låter

TU 1987/88:24

Norrköpingsregionen finnas kvar. Det livaktiga näringsliv som finns i
Östergötland, det center för näringsliv och för utbildning och utveckling som
Norrköping och Linköping tillsammans utgör samt det faktum att Norrköping
alltmer har blivit ett transportcentrum borde enligt min mening ha
utgjort tillräckliga skäl för att Norrköping även i fortsättningen skulle vara en
bas för SJ:s kommersiella insatser.

Då SJ enligt lämnat bemyndigande äger självt besluta om sin organisation
har jag ansett mig vara förhindrad att stödja yrkandet i motion T22 (c) om
bibehållande av Norrköpings marknadsregion.

4. Lokaliseringar till Ånge (mom. 5)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anför:

Vi knyter starka förhoppningar till att det såväl inom det nya SJ som inom
banverket skall bli möjligt att öka sysselsättningen i Ånge. Ånge har varit och
är för sin utveckling starkt beroende av SJ. Utan ett livskraftigt Ånge
kommer denna del av Norrlands inland att förtvina.

TU 1987/88:24

Innehållsförteckning TU 1987/88:24

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet) 2

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 .... 2

Utskottet 3

1. Regional balans som ett delmål i det övergripande målet för
trafikpolitiken, m.m 3

2. Åtgärder inom trafikpolitiken för att uppnå ökad regional
balans 3

3. Förläggning av huvudkontoret för det blivande banverket .... 5

Bakgrund 5

Förläggning av banverkets huvudkontor till Borlänge 6

4. Regionindelningen inom banverket och det ny SJ, m.m 8

Regionindelningen 8

Lokaliseringar till Ånge 10

5. Hemställan 10

Reservationer 11

Särskilda yttranden 13

gotab Stockholm 1988 15213