Trafikutskottets betänkande
1987/88:23

om miljö och energi (prop. 1987/88:50 bil. 1)

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet samtliga de riktlinjer som förordas i
propositionen beträffande miljö och energi.

Ett av de allra viktigaste målen inom trafikpolitiken är att kraftigt begränsa
trafikens miljöpåverkan. Ett annat viktigt mål är att minska energiförbrukningen
inom transportsektorn. Miljövänliga och energieffektiva transportförsörjningar
bör därför utvecklas och stimuleras.

Utskottet anser det viktigt att kostnaderna för de skadeverkningar som
trafiken åsamkar skall ingå i trafikens kostnadsansvar. Härigenom bör en
utveckling av trafiken i miljövänlig riktning stimuleras.

Skadeverkningarna av trafikens avgasutsläpp och buller bör begränsas i
första hand redan vid ”källan”. Därför bör högre miljökrav ställas på
fordonen. Utskottet finner det lämpligt att köpare av nya bussar och lastbilar
under en frivilligperiod genom ekonomiskt stöd inom en bidragsram på 450
milj.kr. stimuleras att anskaffa fordon som uppfyller skärpta avgaskrav.
Även äldre bussar bör få en bättre avgasrening.

Särskilt i de större tätorterna bör åtgärder sättas in för att begränsa
trafikens skadeverkningar på människors hälsa och på miljön. Utskottet
delar föredragandens uppfattning att en utredning bör tillsättas med uppgift
att ta fram ett samlat underlag angående möjligheterna att begränsa trafikens
hälso- och miljöeffekter i storstadsregionerna.

Utskottet finner det också riktigt att åtgärder sätts in för att åstadkomma
bättre efterlevnad av hastighetsgränserna, bl.a. i syfte att minska avgasutsläppen.
Miljöskäl bör beaktas vid fastställande av hastighetsgränser för
enskilda vägsträckor.

Utskottet föreslår att samtliga motioner avslås eller lämnas utan särskild
åtgärd.

Med anledning av utskottets ställningstagande har 14 reservationer och fem
särskilda yttranden avgivits.

Enligt m-ledamöterna bör särskild vikt läggas vid att en förnyelse av
bilparken uppmuntras och att trafiken planeras för att undvika stopp och
ryckig körning. C-ledamöterna betonar att åtgärder måste vidtas för att få
bort den ”onödiga” trafiken. Den övriga trafiken måste förmås att utnyttja
effektiva och energisnåla liksom miljövänliga alternativ. Vpk-ledamoten
framhåller vikten av att bilismen minskar till fördel för miljövänliga

1987/88:23

1 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 23

alternativ. Tunga landsvägstransporter över 30 mil bör förbjudas.

Vpk-ledamoten motsätter sig förslaget att satsa 450 milj.kr. för att
stimulera till inköp av nya dieseldrivna fordon. Motsvarande summa bör i
stället användas för utveckling av alternativa drivmedel och fordonstyper.
C-ledamöterna vill att stimulansbidraget skall få användas även för byte av
motorer på befintliga dieseldrivna fordon.

C-ledamöterna framhåller att Sverige bör ha förutsättningar för att inta en
tätposition när det gäller att ta fram nya bränslen och nya motorer.
Vpk-ledamoten betonar vikten av en planmässig satsning på ny teknologi på
kommunikationsområdet med inriktning på miljövänliga och energisnåla
trafiksystem och fordon.

I fråga om alternativa drivmedel vill c-ledamöterna ha försöksverksamhet
med etanol som dieselersättning i bussar. Även skattebefrielse vid etanolanvändning
bör ifrågakomma.

M-ledamöterna framhåller de miljöproblem som härrör från den dieseldrivna
järnvägstrafiken.

Beträffande storstädernas trafik- och miljöfrågor framhåller c-ledamöterna
att privatbilismen bör begränsas genom en stark förbättring av kollektivtrafiken
och genom regleringsåtgärder. Den nyttotrafik som är ofrånkomlig
bör göras så miljövänlig som möjligt. Vpk-ledamoten vill att biltrafiken
halveras i de större städerna.

För att bl.a. begränsa kväveoxidutsläppen bör enligt c- och vpk-ledamöterna
den högsta tillåtna hastigheten på vägarna sänkas från 110 km/tim till 100,
resp. från 90 km/tim till 80.

Fp-, c- och vpk-ledamöterna vill ha en tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen
för vägprojekt. Regeringen bör därför utreda frågan och
återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

Proposition 1987/88:50 bil. 1
(kommunikationsdepartementet)

Regeringen har i kapitel 6. Miljö och energi (s. 49-95) berett riksdagen
tillfälle

1. att yttra sig över vad föredragande departementschefen anfört beträffande
bidrag till inköp av avgasrenade lastbilar och bussar inom en total ram
av 450 milj.kr.,

2. att ta del av vad föredragande departementschefen i övrigt anfört om
miljö och energi.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T27 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av trafikpoliser.

TU 1987/88:23

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tili känna vad i motionen
anförts om sänkta hastighetsgränser i vissa delar av landet.

1987/88:T48 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser genom lagstiftning, ekonomiska stimulanser till bilister,
stöd till teknisk forskning och formulering av krav på biltillverkare i syfte att
minimera bilismens inverkan på miljön,

6. att riksdagen begär att regeringen verkar för internationella överenskommelser
som underlättar utvecklingen av nya fordonsmotorer i enlighet
med vad som anges i motionen,

7. att riksdagen beslutar att bidraget för byte till miljövänligare fordon
också skall kunna utgå till motorbyte i befintliga fordon.

1987/88:T66 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stoppa tunga
landsvägstransporter över 30 mil,

34. att riksdagen beslutar att sänka högsta tillåtna hastighet till 100 km/tim.
resp. 80 km/tim,

36. att riksdagen beslutar anvisa 450 milj.kr. för utveckling av alternativa
drivmedel och fordonstyper,

37. att riksdagen beslutar avslå förslaget gällande en satsning med 450
milj.kr. för att stimulera till inköp av dieseldrivna fordon,

41. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att halvera
biltrafiken i de tätare delarna av städerna i enlighet med vad som i motionen
anförs,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att
stimulera biluthyrning i kommunal och kooperativ regi,

46. att riksdagen hos regeringen begär förslag om arbetsgivaravgifter och
lägesavgifter för att finansiera kollektivtrafiken,

1987/88:T69 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett långsiktigt forskningsoch
åtgärdsprogram i syfte att introducera vätgastekniken i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vätgas som
biprodukt inte får ventileras bort utan skall ställas till förfogande för Sveriges
kollektivtrafik,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att möjliggöra för
kommuner eller länstrafikbolag som vill introducera vätgasdrivna fordon att
få statliga lån för detta.

1987/88:T75 av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till alternativa drivmedel.

1987/88:T79 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen anslår 80 000 000
kr. från anslaget 15. Stöd till utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt
inom kollektivtrafiken m. m. till en sänkning av vägtrafikskatten med 300 kr.
för bilar av årsmodell 1989.

TU 1987/88:23

1987/88:T84 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om järnvägstrafikens miljöeffekter.

1987/88:T85 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts som åtgärder för att minimera bilismens negativa miljöpåverkan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en generell sänkning av hastighetsgränserna på det svenska
vägnätet inte bör komma i fråga,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att trafikplaneringen bör inriktas på att åstadkomma en jämnare
trafikrytm,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att s.k. trängselavgifter för trafik genom storstädernas centrala
delar ej skall införas,

1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljön,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trängselavgifter i form av biltullar eller områdesavgifter.

1987/88:T95 av Mats Odell (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkta hastigheter på vägarna.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:Jo701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder mot avgasföroreningar
från flygplan i enlighet med vad som angetts i motionen.

1987/88: Jo714 av Eva Johansson och Sylvia Pettersson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder för att rädda miljön kring Arlanda flygplats.

1987/88:Jo767 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trafik och miljö.

1987/88:T202 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:Jo719 (fp) anförts om miljöskyddsprövning av vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:Jo719 (fp) anförts om en skärpt fartkontroll på vägarna.

1987/88:T206 av Torgny Larsson och Marianne Carlström (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av åtgärder så att det blir möjligt att av hälsovårdsskäl med kort
varsel stoppa eller begränsa biltrafiken inom ett tätortsområde.

TU 1987/88:23

1987/88:T215 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas

6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett fungerande vägnät i Dalarna.

1987/88:T227 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:N335 (c) anförts om kollektivtrafiken i Malmö och Helsingborgs
kommuner.

1987/88:T321 av Elving Andersson och Eva Rydén (båda c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncessionsnämndens prövning av planerade motorvägar och
andra större trafikleder enligt miljöskyddslagen.

1987/88:T410 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motion 1987/88: Jo735 (c) anförts om hastighetsbegränsningar.

1987/88:T416 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sänka hastighetsgränserna på 90- och
110-vägar till 80 km/tim. resp. 100 km/tim. i ett första steg för att minska
utsläppen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna bohovet av en
satsning på utveckling av nya motortyper, miljövänligare drivmedel och
bränslesnåla fordon.

Motiveringen till yrkandena finns i motion 1987/88:Sk533 (vpk).

1987/88:T427 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta
hastighetsgränser regionalt för västra Sverige.

1987/88:T933 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett program för att få till stånd en miljövänligare fordonstrafik
i storstäderna.

Yttrande från annat utskott

Trafikutskottet har berett jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över dels
proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet, såvitt avser bilaga
1, dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88:T27
(s), T48 (c), T65 (fp), T66 (vpk), T69 (vpk), T75 (fp), T83 (m), T84 (m), T85
(m), T89 (m) och T95 (c), allt såvitt propositionen i nämnda del och de
angivna motionerna i de delar de berör jordbruksutskottets beredningsområde.
Yttrandet har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

1 Strategi för en bättre miljö

I ett inledande avsnitt, benämnt Strategi för en bättre miljö, anger
föredragande departementschefen att ett av de allra viktigaste målen inom
trafikpolitiken är att kraftigt begränsa trafikens miljöpåverkan. Andelen

TU 1987/88:23

luftföroreningar som härrör från transportsystemet har successivt ökat,
medan utsläppen från andra källor minskat. För att uppfylla grundläggande
hälsokrav och begränsa skogsskador och försurning måste trafikens miljöbelastning
minskas radikalt. Frågan om hur trafikens skadeverkningar på
miljön skall kunna begränsas är således av strategisk betydelse vid utformningen
av 1990-talets transportsystem.

Ett annat viktigt delmål är att minska energiförbrukningen inom transportsektorn.
Dess andel av oljeförbrukningen har ökat och uppgår i dag till nära
hälften.

Miljö- och energieffektiva transportlösningar bör därför utvecklas och
stimuleras. Ett viktigt inslag i strategin för en bättre miljö tar sikte på
fördelningen av trafiken på olika transportslag. Föredraganden hänvisar
bl.a. till angelägenheten av att det sker satsningar på snabbtåg, utbyggnad av
spårbunden kollektivtrafik i storstäderna samt utveckling av kombitrafiken
och nya godstrafiksystem.

En annan viktig del är att kostnaderna för de skadeverkningar som trafiken
åsamkar skall ingå i trafikens kostnadsansvar. Härigenom bör en utveckling
av trafiken i miljövänlig riktning stimuleras. Som en del av strategi för en
bättre miljö anges också att skadeverkningarna av trafikens avgasutsläpp och
buller bör begränsas i första hand genom rening vid källan, dvs. det enskilda
fordonet. Därför bör högre miljökrav ställas på fordonen.

Vidare anges beträffande trafiken i de större tätorterna att framför allt där
måste såväl omedelbara som långsiktiga åtgärder sättas in för att begränsa
trafikens skadeverkningar på människors hälsa och på miljön. Slutligen
framhålls att Sverige bör arbeta internationellt för att minska trafikens
miljöstörningar.

Miljömålet i trafikpolitiken diskuteras i flera motioner. Sålunda framhålls i
motionerna T89 (m) yrkande 7 och T85 (m) yrkande 3 att trafikpolitiken skall
utformas så att den bidrar till att reducera trafikens miljöpåverkan. Bl.a. bör
en förnyelse av bilparken uppmuntras och trafiken planeras för att undvika
stopp och ryckig körning. Enligt motion Jo767 (c) yrkande 16 bör man
anlägga en helhetssyn på samhällets trafikpolitik och den långsiktiga
utvecklingen samt främja miljövänliga transportsystem, som inte rubbar den
ekologiska balansen.

Utskottet har tidigare i sitt av riksdagens godkända betänkande över
trafikpolitikens mål och inriktning (prop. 1987/88:50 bil. 1,TU 13, rskr. 159)
betonat vikten av ett så långt möjligt heltäckande kostnadsansvar för
trafiken. Utskottet vill nu - i likhet med föredraganden - fästa särskild vikt
vid att trafikslagen belastas med kostnaderna för den miljöpåverkan de ger
upphov till. Förutom att denna princip ger en större rättvisa mellan de olika
trafikslagen bör den kunna utgöra ett viktigt incitament för att minska
trafikens negativa miljöpåverkan. Utsläppen av föroreningar från trafiken
måste begränsas för att minska försurningen och för att förbättra miljön för
människorna. Även arbetet med att minska förbrukningen av energi inom
transportsektorn måste fortsätta. Det är därför viktigt att miljö- och
energieffektiva transportlösningar utvecklas och stimuleras. Inriktningen
bör också vara att på sikt övergå till alternativa drivmedel.

Trafikutskottet ställer sig - i likhet med jordbruksutskottet - därmed

TU 1987/88:23

bakom de övergripande målen för trafikpolitiken på miljöområdet som anges
i den trafikpolitiska propositionen. Trafikutskottet har sålunda inte någon
erinran mot vad föredraganden anfört om en strategi för en bättre miljö.

Vad som sägs i motion Jo767 (c) överenstämmer i stort med den strategi för
en bättre miljö på trafikområdet som trafikutskottet ansluter sig till. Den bör
därför i denna del lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet kan också konstatera att motionerna T89 (m) yrkande 7 och T85
(m) yrkande 3 om trafiken och miljön har en likartad inriktning. De
framhåller bl.a. att trafikgrenarna bör belastas med kostnaderna för sin
miljöpåverkan. Utskottet kan dock inte ansluta sig till den betoning av
biltrafiken som dessa motioner uttrycker. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

I motion T66 (vpk) yrkande 6 anges att riksdagen bör hos regeringen begära
ett förslag om att förbjuda tunga landsvägstransporter över 30 mil. Bakom
detta yrkande ligger en kritisk inställning till propositionen, vars förslag
enligt motionärerna kan leda till ytterligare överflyttning av trafik från
järnväg till bilar, lastbilar och bussar med ökade avgasutsläpp som följd.

Utskottet anser att krav på säkerhet, god miljö och regional balans skall
vara centrala inslag i trafikpolitiken. Det är i hög grad angeläget att skapa
sådana villkor för den framtida utvecklingen av inte minst vägtrafiken att de
miljö- och hälsoproblem som denna trafik medför kan övervinnas. Fördelar
från miljösynpunkt står därför att vinna genom att föra över långväga
vägtransporter till järnvägen. Att däremot ange ett maximiavstånd för
landsvägstransporter, som föreslås i motionen, ter sig däremot orealistiskt
och skulle kunna vara till stor nackdel för de delar av landet där förutsättningar
saknas för snabba och direkta vagnslasttransporter med järnväg. En
utveckling av kombitrafiken, vilket utskottet förordat i annat sammanhang,
är enligt utskottets mening en viktig åtgärd som syftar till att begränsa
omfattningen av långväga direkttransporter på landsväg (TU 1987/88:19).

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion T66 (vpk) yrkande 6.

Även i motion T215 (vpk) yrkande 6, som behandlar vägnätet i Dalarna,
framförs långtgående krav pä överflyttningar av vägtrafik till järnvägstrafik.
Huvuddelen av motionsyrkandet handlar emellertid om att vägstandarden i
länet är dålig och att en upprustning av ett antal namngivna vägar därför
måste ske. Betydande insatser måste, enligt motionären, göras inom
vägområdet. Särskilda vägbyggnads- och vägunderhållsresurser måste därför
riktas till länet.

Utskottet har i det föregående uttalat sig för att det ur miljösynpunkt är
önskvärt att flytta över långväga lastbilstrafik till järnvägstrafik. Beträffande
behovet av vägbyggnadsåtgärder är detta något som bör prövas inom ramen
för det decentraliserade planeringssystem som gäller. Härvid beaktas bl.a.
miljöfrågorna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i nu
behandlad del.

TU 1987/88:23

2 Fordonsutveckling

TU 1987/88:23

2.1 Miljövänligare vägtrafik

Trafikutskottet vill inledningsvis hänvisa till vad som framhålls i jordbruksutskottets
yttrande JoU 1987/88:3 y om miljöaspekter på trafikpolitiken.
Jordbruksutskottet erinrar om att det i riksdagen är detta utskott som svarar
för beredningen av avgasreningsfrågor. Dessa frågor kommer jordbruksutskottet
att ta ställning till i samband med behandlingen av den miljöpolitiska
propositionen (prop. 1987/88:85). Därvid behandlas också motionsyrkanden
om avgasrening, vilka avgivits med anledning av den trafikpolitiska propositionen
och som överlämnats till jordbruksutskottet. Trafikutskottets betänkande
behandlar i föreliggande avsnitt 2.1 främst frågor om motorutveckling,
energieffektivitet och vägtrafikbuller m.m. Dessa frågor återfinns i
avsnitten 6.3.1-6.3.3 i den trafikpolitiska propositionen.

I den trafikpolitiska propositionen föreslås att köpare av nya bussar och
lastbilar under en frivilligperiod - till dess att lagkrav på förbättrad
avgasrening kan ställas - bör stimuleras att anskaffa fordon som uppfyller
skärpta avgaskrav. Detta skall ske genom ekonomiskt stöd inom en
bidragsram på 450 milj.kr. Behov av medel för detta ändamål uppkommer
fr.o.m. budgetåret 1989/90 genom tillämpning av bidragsreglerna på 1990 års
modeller vad avser lätta lastbilar och bussar. För tyngre fordon bör bidrag
kunna utgå fr.o.m. 1992 års modeller. För att nå effekter också på kort sikt
föreslås att ägare till äldre bussar ges bidrag för ombyggnad av motorerna så
att de miljöfarliga avgasutsläppen kan begränsas. Vidare föreslås åtgärder
som möjliggör att äldre bussar av mindre storlek kan skrotas tidigare. Även
för dessa ändamål bör bidrag kunna utgå enligt det statsbidragssystem för
stöd till byggande av länstrafikanläggningar som utskottet i sitt betänkande
TU 1987/88:20 godtagit.

I motion T66 (vpk) yrkande 37 begärs avslag på förslaget om att satsa 450
milj.kr. för stimulanser till inköp av nya bussar och lastbilar. Enligt motionen
är det inte riktigt att indirekt gynna de redan rika bilföretagen med en sådan
satsning. Även om det handlar om förbättrad avgasrening innebär detta att
kollektivtrafikföretagen mister incitamenten att satsa på ännu miljövänligare
teknik. I stället bör samma belopp anvisas för utveckling av alternativa
drivmedel och fordonstyper (yrkande 36).

Enligt motion T48 (c) yrkande 7 bör det av regeringen föreslagna
stimulansbidraget för miljövänliga fordon få användas också för byte av
motorer i befintliga dieselfordon.

Utskottet finner det angeläget att åtgärder vidtas för att begränsa
avgasutsläppen och att arbetet med detta sker både på kort och på lång sikt.
Det är viktigt att samhället ger besked om framtida kravnivåer för utsläpp så
tidigt som möjligt och därvid beaktar den tekniska utvecklingen. Redan nu
bör man emellertid frivilligvägen genom stimulansåtgärder få fram fordon
med lägre mängd farliga avgasutsläpp än vad dagens fordon har. Utskottet
har således inget att erinra mot vad föredraganden anfört om ekonomiska
stimulansåtgärder för förbättrad avgasrening på nya lastbilar och bussar.

Utskottet avstyrker därmed motion T66 (vpk) yrkandena 36 och 37.

Utskottet som inte är berett att förorda att bidraget skall få användas för
byte av motorer på begagnade dieselfordon avstyrker även motion T48 (c)
yrkande 7.

Som tidigare nämnts framhåller föredraganden vikten av att det sker en
begränsning av energiförbrukningen och av skadeverkningarna av trafikens
avgasutsläpp. Den långsiktiga utvecklingen av transportsystemet bör syfta till
en minskning av energiförbrukningen, ett minskat oljeberoende och en
övergång till alternativa drivmedel och drivsystem, som på längre sikt kan
baseras på inhemska förnyelsebara råvaror. Skadeverkningarna av trafikens
avgasutsläpp bör begränsas genom ”rening vid källan” och genom att högre
miljökrav bör ställas på fordonen.

I motion T416 (vpk) yrkande 2 begärs en satsning på utveckling av nya
motortyper, miljövänligare drivmedel och bränslesnåla fordon. I motion T48
(c) yrkandena 4 och 6 efterlyses insatser i form av lagstiftning, ekonomiska
stimulanser till bilister, stöd till teknisk forskning samt formulering av krav
på biltillverkare i syfte att minimera bilismens inverkan på miljön. I
motionen erinras om att Sverige rymmer två internationellt välkända
biltillverkare. Det är därför rimligt att Sverige intar en tätposition när det
gäller att ta fram nya bränslen och nya motorer. För att främja övergång till
renare motorer behövs enligt motionärerna stimulanser och internationella
överenskommelser.

Utskottet finner det angeläget att det utvecklas nya motortyper som ger
mindre negativ miljöpåverkan än dagens. Det är särskilt utsläppen från
dieselmotorerna som inger oro. Även om de senaste årsmodellerna avger
utsläpp, som är betydligt mindre hälsofarliga än vad som var fallet med dem
som producerades under början av 1980-talet, kvarstår ändå att även de
senaste generationerna av dieselmotorer, som finns på marknaden, släpper
ut bl.a. mutagena kolväten och partiklar. Särskilda ansträngningar bör
därför göras för att stimulera fram en trafik som är mindre miljöfarlig än den
dieseldrivna. Detta bör som framhålls i motion T48 (c) bl.a. ske genom
internationellt samarbete på forsknings- och utvecklingsområdet. Överenskommelser
inom ramen för arbetet i internationella organ kan också visa sig
behövligt.

Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt betänkande TU 1987/88:20 om
bilismen, lastbilstrafiken och vägarna tillstyrkt att anslaget B4. Byggande av
länstrafikanläggningar får användas också för utveckling och anskaffande av
miljövänliga och energieffektiva fordon för kollektivtrafik. Utskottet vill
också hänvisa till att 100 milj.kr. genom riksdagens beslut anvisats till
anslaget 15. Stöd till utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt inom
kollektivtrafiken (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU 18, rskr. 202). Även härigenom
bör en utveckling av en trafik kunna stimuleras som blir mer miljövänlig än
dagens. De försök som hittills gjorts visar på att stora vinster kan uppnås
genom modern framdrivningsteknik på bussar, t.ex. med eldrift i olika
former, gasdrift, tryckackumulatorer m.m. Genom att en särskild del av
anslaget skall användas för utveckling av spårbunden trafik skapas förutsättningar
för en ökad energieffektivitet även för detta trafikslag.

TU 1987/88:23

Utskottet vill också, i likhet med jordbruksutskottet, erinra om att
riksdagen i 1987 års forskningspolitiska beslut anslog närmare 140 milj.kr.
under en treårsperiod för FoU rörande alternativa drivmedel, motorer m.m.
Sedermera har transportforskningsberedningen, STU och statens energiverk
fått i uppdrag att utarbeta program för energirelaterad forskning med
anknytning till transportsektorn.

Utskottet finner att syftet med motionerna således till betydande del är
tillgodosett. Det innebär att motionsyrkandena bör kunna lämnas utan
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande frågan om alternativa drivmedel hänvisar föredraganden bl.a. till
1985 års riksdagsbeslut om energipolitiken, varvid framhölls att det var
angeläget med mer omfattande erfarenheter av användning av alternativa
drivmedel genom försök i större skala. Bl.a. mot den bakgrunden tillsattes i
mars 1985 en parlamentarisk kommitté (Dir. 1985:14) för att klarlägga
förutsättningarna för låginblandning av motoralkoholer i drivmedel m.m.
Kommittén överlämnade i december 1986 sitt slutbetänkande (SOU
1986:51) Alkoholer som motorbränsle. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

I ett par motioner tas upp frågan om alternativa drivmedel. Enligt motion
T69 (vpk) yrkande 1 bör ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram
startas i syfte att introducera vätgastekniken i Sverige. Vidare anges i
yrkande 2 att vätgas som biprodukt inte får ventileras bort utan bör i stället
stå till förfogande för kollektivtrafiken. I yrkande 3 begärs förslag i syfte att
möjliggöra för kommuner och länstrafikbolag att få statliga lån för kostnader
för introduktion av vätgasdrivna fordon. I motion T75 (fp) yrkande 2 begärs
stöd för försök med etanol som dieselersättning i stadstrafik. Med hänvisning
till avgasproblemen i Malmö och Helsingborg begärs i motion T227 (c)
yrkande 1 att dessa kommuner inom några år åläggs att övergå till
etanoldrivna bussar i stadstrafiken.

Problematiken kring vätgas som energikälla är som jordbruksutskottet
framhåller i sitt yttrande föremål för omfattande diskussion, framför allt
utanför Sverige. Trafikutskottet vill tillägga att även transportforskningsberedningen
har anslagit medel till en studie beträffande vätgasdrift. Någon
ekonomiskt tillfredsställande lösning förutses, enligt vad utskottet erfarit,
inte inom överskådlig tid. Frågan om etanol som dieselersättning har som
nämnts behandlats av bl.a. motoralkoholkommittén i betänkandet Alkoholer
som motorbränsle (SOU 1986:51). Kommittén har där föreslagit att olika
tekniska lösningar för alkoholdrift bör prövas och utvärderas. Bl.a. bör
tätortsbussar ingå i försöken. Betänkandet har remissbehandlats och bereds
för närvarande i regeringskansliet. I detta sammanhang kan noteras att en
lägesredovisning beträffande introduktionsproblemen för alternativa drivmedel,
utarbetad inom miljö- och energidepartementet, införts som bilaga
4.10 (s. 342 ff) i proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 90-talet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör lämna
utan erinran vad föredraganden anfört om alternativa drivmedel och
avstyrker de nu behandlade motionsyrkandena.

TU 1987/88:23

Enligt den trafikpolitiska propositionen skall en del av anslaget B4. Bidrag
till byggande av länstrafikanläggningar kunna få användas för att stimulera
investeringar i lokal och regional kollektivtrafik som främjar miljö och
energieffektivitet. Anslaget skall således kunna användas för anskaffning av
nya fordon men också för avgasrening på äldre bussar. Bidrag skall således
kunna ges för ombyggnader av motorer på äldre tunga dieselbussar samt för
tidigarelagd utskrotning av mindre bussar genom snabbare byte av fordon.
Dessa båda sistnämnda åtgärder har bedömts ge icke oväsentliga minskningar
av avgasutsläppen till måttliga kostnader.

Utskottet lämnar utan erinran vad föredraganden anfört om en sådan
statsbidragsgivning.

I motion T79 (m) begärs att riksdagen anslår 80 milj.kr. från anslaget 15.
Stöd till utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt inom kollektivtrafiken
för att möjliggöra en sänkning av vägtrafikskatten med 300 kr. för bilar av
årsmodell 1989. I motionen hänvisas till att en målsättning bör vara att
underlätta inköp av nya bilar. Detta anges vara extra viktigt inför modellåret
1989, då accisrabatten på avgasrenade bilar upphör.

Utskottet finner för sin del det olämpligt att använda anslaget 15. för några
andra ändamål än stöd för kollektivtrafiken. Utskottet kan inte ställa sig
bakom förslaget att det skall kunna användas för en sänkning av vägtrafikskatten
för personbilar. Motionen avstyrks följaktligen.

I den trafikpolitiska propositionen tas också upp bullerproblem i vägtrafiken.
Föredraganden framhåller vikten av att reducera vägbanebuller och däcksbuller.
Även buller från bilar, mopeder och motorcyklar bör minska. Som ett
led i detta arbete bör Sverige verka internationellt för skärpta bullernormer
för fordon av olika slag.

Utskottet har inte något att erinra mot dessa målsättningar.

2.2 Milj ovänligare flygtrafik

I propositionen förordas att åtgärder vidtas för att minska de miljöproblem
som härrör från flygtrafiken. Sverige bör verka internationellt för åtgärder
som syftar till en övergång till flygplanstyper med lägre buller och med lägre
mängder skadliga avgasutsläpp. Luftfartsverket bör utarbeta förslag som
syftar till att successivt minska den miljöpåverkan som utsläpp från flygplan
förorsakar. Arbetet bör ske i samråd med naturvårdsverket.

För att beakta de samhällsekonomiska marginalkostnader som kan
hänföras till inrikesflygets avgasutsläpp föreslås som ett komplement till
luftfartsavgifterna att en särskild miljöavgift införs. Utskottet har i sitt
betänkande 1987/88:TU 22 tillstyrkt införandet av en sådan miljöavgift.

I motion Jo701 (c) begärs åtgärder mot avgasföroreningar från flygplan.
Det hänvisas till att en mycket stor del av kväveoxidutsläppen över Sverige
kommer från flygplan. Frågan om krav på avgasrening måste därför tas upp
för behandling. Ett förberedande arbete bör inledas med kartläggning av
utsläppens sammansättning, totala omfång och effekter på människor och
totalmiljö. Forskare och konstruktörer inom flygteknik måste enligt motionären
redan nu engageras för att ta fram tekniska lösningar på avgasproblemen.

TU 1987/88:23

Beträffande de problem som anförs i motionen vill utskottet hänvisa till
vad som sägs i propositionen om luftfartsverkets ansvar för att minska
utsläppens miljöpåverkan. Det bör också framhållas att statens naturvårdsverk
har enligt vad utskottet erfarit påbörjat en undersökning av den
miljöpåverkan som de utsläpp som görs på hög höjd ger upphov till. Av den
trafikpolitiska propositionen framgår också att utvecklingen av nya flygplan
och flygplansmotorer har lett till en minskning av bullret samt utsläppen av
koloxider och kolväten. Däremot har det inte skett en motsvarande
reducering av kväveoxidutsläppen. De nordiska miljöministrarna kommer
enligt propositionen att i det internationella arbetet verka för att påskynda
utvecklingen och införandet av miljövänligare flygplanstyper. Med hänvisning
härtill och till det uppdrag luftfartsverket och övriga berörda myndigheter
fått att särskilt bevaka hithörande frågor påkallar motionen enligt
utskottets mening inte någon åtgärd från riksdagens sida. Den avstyrks
följaktligen.

Utskottet lämnar utan erinran vad som anförs i den trafikpolitiska
propositionen om en miljövänligare flygtrafik.

2.3 Miljövänligare tågtrafik

I den trafikpolitiska propositionen konstateras att SJ arbetar med ett
miljöprogram. Det är framför allt problemen med bullerstörningar frän
tågtrafiken som är besvärande.

Föredraganden anför att järnvägen bör ha lika hög ambition i detta
avseende som andra trafikgrenar. Det är därför angeläget att en ambitionsnivå
för åtgärder mot buller fastställs. Av propositionen framgår vidare att
regeringen har för avsikt att ge SJ i uppdrag att i samråd med statens
naturvårdsverk utreda järnvägens miljöeffekter vad gäller buller, vibrationer
och nedskräpning från tågtrafik. I uppdraget skall ingå att redovisa förslag till
åtgärder.

Utskottet lämnar utan erinran vad som anförs i den trafikpolitiska
propositionen om bullerstörningar från tågtrafiken.

I motion T84 (m) yrkande 17 tas upp vissa problem kring järnvägstrafikens
miljöeffekter. Enligt motionärerna är avgasutsläpp från dieseldrivna rälsfordon
hälsofarliga och bidragande till en försämrad miljö. De bör därför
reduceras. Det anges också att SJ:s trafik med diesellok och dieseldrivna
motorvagnar stimuleras genom att SJ slipper att betala vanliga oljeskatter.

I den trafikpolitiska propositionen behandlas de problem som anges i
motionen. Föredraganden framhåller att SJ bör arbeta med att minska
utsläppen av luftföroreningarna. Särskilt bör uppmärksammas att de dieseldrivna
motorvagnar som allmänt används på de trafiksvaga banorna är
mycket energikrävande för sina trafikuppgifter.

Utskottet instämmer i denna bedömning och vill framhålla att inte heller ur
miljösynpunkt kan dagens dieseldrivna motorvagnar anses vara lämpliga. De
drar sålunda mer än dubbelt så mycket dieselolja per mil som en landsvägsbuss.
Det är därför angeläget att det så snart som möjligt tas fram en lättare
motorvagn, som kan användas i den lokala och regionala järnvägstrafiken
men också på längre sträckor såsom på inlandsbanan.

TU 1987/88:23

Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till riksdagens beslut att anvisa 100
milj.kr. till Stöd till utvecklingsarbete och demonstrationsprojekt inom
kollektivtrafiken (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU 18, rskr. 202). En del av dessa
medel skall användas till järnvägsforskning, med inriktning bl.a. på utveckling
av en mera energieffektiv och därmed mera miljövänlig motorvagn.

I motionen tas också upp det förhållandet att järnvägstrafiken inte betalar
energiskatt, vilket skulle kunna innebära en viss stimulans för SJ att bedriva
järnvägstrafik med dieseldrivna fordon.

Utskottet vill för sin del konstatera att järnvägstrafik över huvud taget är
befriad från energiskatt, således också den eldrivna trafiken. Någon ekonomisk
stimulans åt det ena eller andra framdrivningssystemet föreligger därför
inte. Däremot finns det en bristande konkurrensneutralitet så till vida att det
inom transportområdet i dag utgår energiskatt endast för den energi som
förbrukas inom vägtrafiken. Järnvägstrafik, sjöfart och luftfart är således
befriade från energiskatt.

I denna fråga hänvisar föredraganden till att chefen för finansdepartementet
tillkallat en kommitté med uppgift att se över den indirekta skattens
omfattning och utformning. Enligt direktiven (Dir. 1987:30) skall kommittén
behandla bl.a. frågan om energiskattens framtida utformning och frågan om
införandet av mervärdeskatt på energiområdet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet och
lämnar utan erinran vad föredraganden anfört om avgasutsläppen från
dieseldrivna rälsfordon.

2.4 Miljövänligare sjöfart

I den trafikpolitiska propositionen framhålls att fortsatt uppmärksamhet bör
ägnas sjöfartens vattenföroreningar. Ett annat problemområde är luftföroreningarna
från fartygstrafiken. Dessa bör minska. Särskilt nämns de luftföroreningar
som kan uppstå då fartyg ligger vid kaj. En strävan bör vara att förse
sådana fartyg med elström från land, vilket minskar luftföroreningarna men
också bullret.

Utskottet lämnar utan erinran vad föredraganden anfört om en miljövänligare
sjöfart.

3 Tätortsmiljö

I den trafikpolitiska propositionen framhålls att trafiktillväxten i landets tre
storstadsregioner. Stockholm, Göteborg och Malmö, har utvecklats i en
sådan riktning att transportsystemen inte längre förmår klara av de växande
transportbehoven. Nyinvesteringar och reinvesteringar i transportsystemen
har varit otillräckliga, samtidigt som trafiken ökat. Särskilt allvarligt är det
att kollektivtrafiken visat sig otillräcklig med påföljd att biltrafiken ökar.
Trängsel, dålig framkomlighet, försämrad trafiksäkerhet och allvarliga
miljöstörningar har blivit följden. Miljöproblemen består dels i luftföroreningarnas
allmänt försurande inverkan och de hälsofarligt höga föroreningskoncentrationerna
i trånga gaturum, dels i bullerstörningar för dem som bor
och vistas i storstäderna.

Ansvaret för utformningen av trafik och transporter lokalt och regionalt i

TU 1987/88:23

storstadsområdena åvilar i första hand kommunerna och trafikhuvudmännen.
En riktpunkt för deras arbete i framtiden bör enligt föredraganden vara
att skapa samordnade lösningar i hela regionen, där både kollektivtrafiken
och biltrafiken ingår som nödvändiga beståndsdelar. Statens uppgift i detta
sammanhang bör vara att skapa så goda förutsättningar som möjligt för detta
arbete samt att medverka till att lösa problemen med genomfartstrafiken,
framhåller kommunikationsministern. En utgångspunkt är att vägtrafiken
skall betala för sina samhällsekonomiska marginalkostnader.

En utredning bör enligt propositionen därför tillsättas med uppgift att ta
fram ett samlat underlag angående möjligheterna till en begränsning av
trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsregionerna. Vidare måste
särskilda fordonsåtgärder vidtas i landets tätorter för att skyndsamt begränsa
trafikens hälso- och miljöeffekter. Utveckling och anskaffande av miljövänliga
tätortsfordon för kollektivtrafik bör stimuleras.

Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande att regeringen tillsätter en
utredning kring storstädernas trafik- och miljöfrågor. De problem som skall
lösas omfattar enligt jordbruksutskottet både åtgärder som bör vidtas på
mycket kort sikt och åtgärder som innefattar långsiktiga investeringar.
Därför är det angeläget att utredningen arbetar skyndsamt.

Enligt trafikutskottets mening håller miljöproblemen i storstäderna på att
ytterligare förvärras. Den år efter år ökade biltrafiken har lett till överbelastningar
i vägtrafiksystemet. Miljöproblem som luftföroreningar och försurning,
söndervittrande kulturminnesmärken, hälsofarligt höga föroreningskoncentrationer
i trånga gaturum och bullerstörningar måste enligt utskottets
mening angripas och nedbringas. Kväveoxidutsläppen kommer visserligen
att minska efter hand som den katalytiska avgasreningen införs för
personbilar, men den pågående tillväxten av biltrafiken riskerar att omintetgöra
reduceringen. Härtill kommer att ännu så länge kvarstår problemen
med utsläpp av mutagena kolväten och partiklar från den dieseldrivna
trafiken.

Som anförs i propositionen är bl.a. de styrmedel som nu finns otillräckliga.
Olika former av avgifter för att styra trafikflödet och utgöra den finansiella
grunden för investeringar kan behöva aktualiseras. Regeringen har den 5 maj
i år tillsatt den i propositionen aviserade utredningen om storstädernas trafikoch
miljöfrågor. Utskottet ser positivt på detta. Kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att minska biltrafiken, framför allt i de större städerna. Samtidigt
kommer en utveckling av fordon och drivmedel med låg miljöpåverkan och
en utbyggnad av kollektivtrafiksystemet att vara helt nödvändiga.

Enligt motion Jo767 (c) yrkande 16 bör vissa stadskärnor befrias från
biltrafik. I särskilt belastade tätorter bör miljöavgifter prövas. Liknande
synpunkter förs fram i motion T933 (c), där ett program för att få till stånd en
miljövänligare fordonstrafik i storstäderna efterlyses.

Utskottet finner att flera av de frågor som tas upp i motionerna kommer att
ytterligare beredas inom ramen för den nu tillsatta storstadsutredningen.
Motionerna bör därför lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motion T66 (vpk) yrkande 41 begärs förslag till åtgärder för att åstadkomma
en halverad biltrafik i de tätare delarna av städerna. Resurserna bör i stället
satsas på en kollektivtrafik av hög kvalitet.

TU 1987/88:23

Sorn föredraganden framhåller behöver biltrafiken i storstäderna begränsas.
Vilka åtgärder som behöver vidtas kommer att belysas av den ovan
angivna utredningen. Utskottet är inte berett att förorda att biltrafiken i vissa
områden skall halveras. Motionen avstyrks därför i denna del.

I likalydande yrkanden i motionerna T85 (m) yrkande 22 och T89 (m)
yrkande 11 krävs att s.k. trängselavgifter för trafik i storstädernas centrala
delar inte skall införas. Det hänvisas bl.a. till att beskattningen av bilismen
redan finansierar direkt och indirekt byggande och drift av vägnätet.

Den fråga som motionärerna tar upp har ett samband med trafikens
kostnadsansvar. I den trafikpolitiska propositionen framhålls att vägtrafikens
marginalkostnader är betydligt högre i storstadsområdena än i andra
delar av landet. Det gäller inte bara kostnaderna för olyckor och försämrad
miljö utan också de s.k. trängselkostnaderna. Med dessa menas inte bara den
enskilde trafikantens kostnader till följd av låg framkomlighet i trafiknätet
utan också de merkostnader som han orsakar för andra trafikanter som får en
sämre framkomlighet. Det blir alltså ökade marginalkostnader även för
dessa.

Med utgångspunkt i en samhällsekonomisk marginalkostnadsprissättning
är det enligt utskottets mening rimligt att beakta även trängselkostnaderna i
avgiftssystemet. Utskottet konstaterar att storstadsutredningen har möjlighet
att ta upp frågor om olika ekonomiska styrmedel, innefattande även en
avgiftssättning med hänsyn till trängselkostnader. Av det anförda följer att
motionsyrkandena avstyrks.

I motion T206 (s) påtalas behovet av tillfällig begränsning av biltrafik i
tätorter. Det skall enligt motionärerna vara möjligt att av hälsovårdsskäl med
kort varsel stoppa eller begränsa biltrafiken inom ett tätortsområde. Det
anförs att arbetet på att förbättra miljön måste föras på en bred front och på
lång sikt. När luftförhållandena akut blir mycket ohälsosamma kan dock
snabba åtgärder bli nödvändiga. Några lagliga medel för att tillfälligt
begränsa biltrafiken kraftigt finns emellertid inte.

Det är som utskottet ser det ett viktigt problem som motionärerna tar upp.
Även om åtgärder vidtas för att begränsa avgasutsläppen kan det vid vissa
tillfällen uppstå situationer då det på grund av väderförhållanden, topografi
m.m. blir en särskilt hög koncentration av hälsofarliga luftföroreningar.
Detta gäller framför allt i storstäderna med deras stora trafikmängder på en
koncentrerad yta.

Även efter det att alla personbilar utrustats med modern avgasrening
kvarstår betydande luftkvalitetsproblem. Detta hänger bl.a. samman med att
många personbilar som är försedda med katalysator kör korta körsträckor
och att avgasreningen då fungerar mindre väl. Studier som gjorts för
Stockholmsområdet visar att hälso- och miljöproblemen kommer att öka
ytterligare, om inte några åtgärder vidtas. För Göteborgsområdet medverkar
topografin med regionens starkt kuperade terräng till att problemen med
luftföroreningarna förvärras i de trånga dalgångar där de stora trafiklederna
går fram. I Malmöområdet medför närheten till kontinenten att mängden
luftföroreningar från biltrafiken får ett tillskott till skada för människors
hälsa och miljö.

TU 1987/88:23

I regeringens miljöpolitiska proposition (prop. 1987/88:85) finns ett förslag
till ändring av miljöskyddslagen innebärande att regeringen får förklara ett
visst område som miljöskyddsområde. Det innebär att regeringen föreslås få
meddela generella föreskrifter inom områden som är särskilt belastade av
förorenande och annan miljöfarlig verksamhet. Med det förslaget synes
motionärernas önskemål kunna bli tillgodosett. Motionen bör därför lämnas
utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motion T66 (vpk) yrkande 42 begärs ett införande av biluthyrning i
kommunal eller kooperativ regi. Staten bör enligt motionärerna stimulera
utvecklingen av en sådan verksamhet. Motivet är att även vid en väl utbyggd
kollektivtrafik kan det för många människor uppstå behov av att kunna
använda bil för resor t.ex. till områden utan kollektivtrafik, vid frakt av varor
eller för semesterresor. I stället för att äga en bil bör det kunna finnas en
möjlighet att hyra en bil i varje stadsdel.

Enligt vad utskottet erfarit har det gjorts försök att introducera bilandelsföreningar
i landet. En sådan förening finns sedan fem år tillbaka i Örebro.
Introduktionen av föreningen har beskrivits i en rapport från transportforskningsberedningen
(TFB rapport 1984:30). Dåvarande kollektivtrafikberedningen
anslog medel till verksamheten och tillen utvärdering av densamma.

Några efterföljare synes föreningen emellertid inte ha fått. Verksamheten
bedrivs i relativt liten skala med sammanlagt fyra bilar som är tillgängliga för
föreningens medlemmar samt även för viss uthyrningsverksamhet till andra.

Några lagliga hinder för att bilda motsvarande föreningar i andra delar av
landet finns inte. Utskottet är inte berett att förorda statliga bidrag för att
stimulera ytterligare verksamhet med biluthyrning i kommunal eller kooperativ
regi. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion T66 (vpk) yrkande 46 begärs att riksdagen hos regeringen begär
förslag om arbetsgivaravgifter och lägesavgifter för att finansiera kollektivtrafiken.

Motivet för ett införande av arbetsgivaravgifter som ett sätt att finansiera
kollektivtrafiken anges vara att god tillgång till kollektivtrafik underlättar för
företagen att anställa personal som inte har bil. En sådan avgift bör enligt
motionärerna kompletteras med en lägesavgift, vars storlek bestäms utifrån
vilket läge ett företag har i förhållande till kollektivtrafiksystemet. Högsta
avgift bör betalas av dem som etablerar sig i perifiera lägen. Hög avgift bör
emellertid också tas ut av företag i överhettade citybildningar.

Frågan om alternativa finansieringskällor har ingående belysts av dåvarande
kollektivtrafikberedningen inom ramen för ett övergripande projekt, Den
lokala och regionala kollektivtrafiken om 10-20 år. Därvid behandlades även
de båda avgiftssystem som nämns i motionen. Det konstaterades att de skulle
kunna användas för att finansiera underskotten för kollektivtrafiken utom i
storstadsområdena. Några entydigt positiva effekter av annan art jämfört
med nuvarande avgiftssystem förelåg inte.

Som framgår av den tidigare redovisningen förutsätts att den särskilda
utredningen kring storstädernas miljöproblem skall analysera olika ekonomiska
styrmedel för att åstadkomma framkomlighets- och miljöförbättringar

TU 1987/88:23

liksom också olika finansieringskällor för investeringar i trafikleder och
kollektivtrafikanläggningar.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

4 Regional miljö

I den trafikpolitiska propositionen framhålls att åtgärder bör sättas in för att
åstadkomma bättre efterlevnad av hastighetsgränserna. Vidare bör miljöskäl
kunna beaktas vid fastställande av hastighetsgränser för enskilda vägsträckor.
I denna sistnämnda fråga aviseras en regeländring så att länsstyrelserna
vid sin sammanvägda bedömning av olika faktorer, som är av betydelse vid
fastställandet av en hastighetsgräns på en vägsträcka, uttryckligen kan
beakta även buller- och luftföroreningseffekterna på denna sträcka.

Med anledning av propositionen föreligger ett antal motioner som kan sägas
ha tre olika inriktningar. I några motioner yrkas sålunda på generellt sänkta
hastighetsgränser. Det gäller motion Jo767 (c), yrkande 16 i denna del, där
det begärs att gränserna bör sänkas från 110 km/tim till 100, resp. från 90
km/tim till 80. Undantag bör dock göras för de minst föroreningsdrabbade
Norrlandslänen. Sänkningen motiveras främst av miljöskäl men också av
säkerhetsskäl. Med hänsyn till miljön yrkas i motion T410 (c) att hastigheten
på vägarna bör vara högst 100 km/tim.

Även i motionerna T66 (vpk) yrkande 34 och T416 (vpk) yrkande 1 begärs
att hastigheterna bör sänkas till 100 km/tim på nuvarande 100-vägar och till
80 km/tim på nuvarande 90-vägar. Ytterligare sänkningar kan komma i fråga
vid annan tidpunkt.

I motionerna T427 (s) och T27 (s) yrkande 2 förordas sänkning av
hastighetsgränserna regionalt, inom västra Sverige resp. inom de mest
försurningsdrabbade länen. Även i motion T95 (c), yrkande 11, förordas
regionalt inriktade sänkningar av hastigheterna på vägarna.

Enligt motion T85 (m) yrkandena 6 och 7 bör riksdagen begära en översyn
av hastighetsgränserna för motorfordon. De bör utformas så att trafikanterna
i större utsträckning upplever dem som motiverade. På vissa sträckor bör
hastighetsgränserna höjas, på andra sänkas. En generell sänkning av
hastighetsgränserna på det svenska vägnätet bör enligt motionärerna icke
ifrågakomma, utan trafikplaneringen bör inriktas på att åstadkomma en
jämnare trafikrytm.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det föreligger ett antal olika
uppgifter om hastighetens betydelse för mängden kväveoxidutsläpp. Jordbruksutskottet
har i sitt yttrande gjort en sammanställning av ett antal
utredningsresultat. 1 likhet med jordbruksutskottet finner trafikutskottet att
en viktig del av förklaringen till att så olika värden redovisas torde ligga i
skilda utgångspunkter beträffande efterlevnaden av gällande hastighetsgränser.
Naturvårdsverket utgår från den verkan ett fullständigt iakttagande av
bestämmelserna skulle få, medan VTI gör vissa antaganden om vilken
efterlevnad man reellt bör räkna med. Naturvårdsverket och VTI använder
även i viss mån olika beräkningsmetoder och olika antaganden om trafikarbetets
framtida storlek och fördelning på olika väg- och gatutyper m.m.

Trafikutskottet finner i likhet med föredraganden det angeläget att göra

TU 1987/88:23

2 Riksdagen 1987/88.15 sami. Nr 23

trafikanterna medvetna om betydelsen av sambandet mellan hastighet,
utsläpp och miljöpåverkan. Genom ett mera strikt hållande av hastighetsgränserna
kan en minskning av vägtrafikens negativa miljöpåverkan ske.

Sedan den katalytiska avgasreningen genomförts kommer avgasutsläppen
att påverkas i mindre utsträckning av hastigheterna. Det informationsarbete
som för närvarande pågår bör således inriktas särskilt på nödvändigheten av
att på kort sikt anpassa hastigheten på vägarna till gällande fartgränser. En
viktig åtgärd blir också som anges i propositionen att länsstyrelserna föreslås
få möjlighet att vid fastställande av hastigheten för enskilda vägsträckor göra
sådana avvägningar att - förutom säkerhetsaspekten - även miljöeffekten
beaktas. Därmed kan lokala miljöproblem som härrör från höga hastigheter
på en vägsträcka begränsas.

Samma bedömning gör jordbruksutskottet i sitt yttrande men vill dock
utvidga länsstyrelsernas befogenhet genom att även regionalt betingade
faktorer skall kunna ligga till grund för ett beslut om hastighetsbegränsning.
Genom samarbete mellan länsstyrelser skall hastighetsnedsättningar kunna
ske även över större områden än det enskilda länet. Jordbruksutskottets
uppfattning innebär att man tar fasta på de förslag som framförs i motionerna
T27 (s) och T427 (s).

Trafikutskottet vill i likhet med föredraganden betona att länsstyrelsens
bedömning bör röra sig om enskilda, väl avgränsade sträckor, för vilka
avvägningar om en hastighetsbegränsning bör göras. En nedsättning av
hastigheten bör enligt utskottet vara ett resultat av en sammanvägd
bedömning, i vilken miljöfaktorerna bör vara en av flera utgångspunkter.
Det betyder att utskottet ställer sig avvisande till de motioner i vilka det
föreslås att länsstyrelserna skall få befogenhet att införa regionalt differentierade
hastighetsnedsättningar för hela län eller för flera län tillsammans.
De motionsyrkanden som avstyrks är således T27 (s) yrkande 2, T427 (s) och
T95 (c) yrkande 11. Utskottet lämnar därmed utan erinran vad som sägs i den
trafikpolitiska propositionen om att miljöskäl skall kunna beaktas vid
fastställandet av hastighetsgränser för enskilda vägsträckor.

Enligt utskottets mening är väl avpassade hastighetsgränser av central
betydelse för att trafikanternas förståelse för skyltade hastighetsgränser skall
kunna vinnas. En viktig uppgift är därför att hos trafikanterna inskärpa
betydelsen av respekt för hastighetsgränserna. En sådan inriktning har som
utskottet ser det större möjlighet att bli framgångsrik än generellt sänkta
hastighetsgränser. Samma uppfattning har jordbruksutskottet i sitt yttrande.
Trafikutskottet vill också hänvisa till det tidigare behandlade förslaget om att
länsstyrelserna bör få uttrycklig befogenhet att vid fastställande av hastigheten
på en enskild sträcka kunna beakta även buller- och luftföroreningseffekten
på sträckan.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena
Jo767 (c) yrkande 16 såvitt nu är i fråga, T410 (c), T66 (vpk) yrkande 34, och
T416 (vpk) yrkande 1 om generellt sänkta hastighetsnedsättningar.

Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion T85 (m) yrkande 6
tillgodoses. I detta yttrande framhålls att någon generell sänkning av

TU 1987/88:23

hastighetsgränserna inte bör komma i fråga. Motionsyrkandet bör därför
lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet delar motionärernas mening i motion T85 (m) yrkande 7 att
trafikplaneringen bör inriktas på att åstadkomma en jämnare trafikrytm. Som
kommunikationsministern anför är åtgärder som kan medverka till en
lugnare trafikrytm och bättre anpassning till hastighetsgränserna nödvändiga
kompletteringar till effektivare avgasrening på fordon och andra långsiktiga
åtgärder. Utskottet anser att motionsyrkandet till väsentlig del är tillgodosett
med det anförda. Yrkandet bör därför kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motionerna T27 (s) yrkande 1 och T202 (fp) yrkande 3 tas upp frågan om
skärpt fartkontroll på vägarna. Det hänvisas till att om bilisterna strikt skulle
hålla hastighetsgränserna skulle utsläppen reduceras högst avsevärt. I
motion T27 (s) framhålls att de personella resurserna för trafikövervakning
är otillräckliga.

Utskottet instämmer i motiveringarna för en skärpt fartkontroll och vill i
sammanhanget hänvisa till regeringens förslag beträffande medel till drift av
statliga vägar. För att minska antalet överträdelser av hastighetsbestämmelserna
behöver de tekniska möjligheterna att övervaka bestämmelserna
förbättras. För detta behövs utrustning för kontroll av hastigheten.

Utskottet har i sitt betänkande (TU 1987/88:20) tillstyrkt förslaget att av
anslaget Drift av statliga vägar anvisa 5 milj.kr. för anskaffning av sådan
utrustning och att polisen bör få tillgång till denna för kontroll av hastigheten.
Utskottet finner motionsyrkandena i huvudsak vara tillgodosedda och anser
att de bör lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

5 Trafikverken och miljön

Enligt propositionen bör trafikverken ges i uppdrag att i samråd med statens
naturvårdsverk utreda resp. trafikslags miljöeffekter och ge förslag till
åtgärder för att begränsa störningarna. Alla trafikverk bör upprätta beskrivningar
av åtgärdernas miljökonsekvenser.

I propositionen hänvisas till att luftfartsverket i september 1987 fastställde
ett miljöpolitiskt program, som innebär att verket skall kartlägga och vidta
åtgärder för att minska de miljöproblem som flygtrafiken förorsakar. I
programmet påpekas att buller samt utsläpp av luft- och vattenföroreningar
från flygtrafiken påverkar miljön i närheten av flygplatser. Is och snö på
bansystem som inte kan avlägsnas mekaniskt smälts bort genom spridning av
urea, som är en kväveförening. Smältvattnet rinner ut i dagvattensystem och
vidare ut i naturen utan föregående rening. Is och snö på flygplan avlägsnas
med hjälp av glykol. I vissa fall uppsamlas spillet för vidare transport till
reningsverk. I andra fall rinner glykolen ut i naturen. Enligt programmet
skall resurser avsättas för att minska miljöstörningarna. För varje flygplats
skall verket utreda lämpliga kombinationer av banavisningskemikalier.

Vidare framhålls att utredningar av de olika trafikslagens miljöeffekter bör
göras och att miljökonsekvensbeskrivningar av olika åtgärder skall upprättas
av alla trafikverk. Bakgrunden är bl.a. att energianvändningen och miljön
inom transportsektorn påverkas i hög grad av investeringar i infrastrukturen,

TU 1987/88:23

för vilka de statliga trafikverken svarar för en stor andel.

Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad föredraganden
anfört om trafikverken och miljön.

I motion Jo714 (s) betonas behovet av åtgärder för att rädda miljön vid
Arlanda flygplats. Luftfartsverket bör också åläggas ansvar för att en
saneringsplan snarast utarbetas och att saneringen av området sätts i gång.

Som framgår av den tidigare redovisningen anser föredraganden att det är
angeläget att spridningen av kemikalier för avisning av landningsbanor och
flygplan minskar. Ett arbete med detta syfte pågår inom luftfartsverket.
Enligt vad utskottet erfarit är arbetet för Arlandas del inriktat bl.a. på en
anläggning av ett avloppssystem, i vilket kemikalier för avisning kan tas till
vara.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionen till väsentlig
del är tillgodosedd. Den bör därför lämnas utan särskild åtgärd.

Enligt motion T202 (fp) yrkande 1 bör tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen
för vägprojekt införas. Den praktiska utformningen bör enligt motionen
utredas ytterligare. Särskilt bör därvid beaktas Svenska naturskyddsföreningens
förslag om att alla vägprojekt skall anmälas till naturvårdsverket,
som sedan avgör om tillståndsplikt skall gälla. Ett motsvarande yrkande
återfinns i motion T321 (c) yrkande 3, vari efterlyses koncessionsnämndsprövning
enligt miljöskyddslagen av planerade motorvägar och
andra större trafikleder. Det hänvisas bl.a. till att den samlade effekten av
sådana anläggningar ofta är svår att överblicka.

Jordbruksutskottet uttalar i sitt yttrande att det ansluter sig till vad som
anförs i motionerna T202 (fp) och T321 (c) om miljöskyddsprövning av vägoch
gatubyggnadsföretag. Enligt utskottets mening bör regeringen utreda
frågan och snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag med
utgångspunkt i miljöskyddsutredningens förslag och de nu berörda motionerna.

Frågan om byggande av allmän väg prövas enligt väglagen (1971:948,
omtryckt 1987:459). Bestämmelserna i lagen innebär bl.a. att hänsyn till
miljön skall tas vid vägbyggande. Så gäller enligt 4 § att vid väghållning, vilket
innefattar byggande av väg, tillbörlig hänsyn skall tas till allmänna intressen,
däribland miljöskydd, naturvård och fornminnesvård. Enligt 13 § skall också
vid byggande av väg tillses att vägen får sådant läge och utförande att
ändamålet vinns med minsta intrång och olägenhet och utan oskälig
kostnad.

Dessa bestämmelser i väglagen har genom flera olika riksdagsbeslut helt
nyligen fått ett innehåll som ytterligare främjar miljöintressen.

Sålunda skall en samordning av väglagen ske med den nya plan- och
bygglagen (1987:10), PBL, och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m., NRL, vilka trädde i kraft den 1 juli 1987.

Samordningen innebär att hushållningsbestämmelserna om bl.a. en god
miljö i NRL skall tillämpas vid prövning av ärenden enligt väglagen, t.ex.
ärenden om arbetsplaner. I förhållande till PBL innebär samordningen bl.a.
att en väg inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser i princip
inte får byggas i strid mot planen eller bestämmelserna.

TU 1987/88:23

Vidare har miljöintressena i samband med vägbyggen i väsentlig mån
stärkts genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition
(prop. 1986/87:135) om ändring av miljöskyddslagen (1964:387). I denna
proposition framhålls bl.a. att det från miljösynpunkt är särskilt viktigt att
miljökonsekvenserna av ett planerat vägbyggnadsföretag blir belysta på ett
så tidigt stadium som möjligt, eftersom det då i allmänhet finns störst
möjligheter att vidta effektiva åtgärder till skydd för miljön. Så t.ex. bör
möjligheterna att ändra vägens sträckning fortfarande vara ganska stora i de
tidiga planeringsskedena. Erfarenheterna visar också att rena skyddsåtgärder
vid utformningen av vägen måste övervägas på ett tidigt stadium om bästa
resultat skall uppnås. Är redovisningen av miljöeffekterna bristfällig,
försvårar det också för miljövårdsmyndigheterna att tillvarata miljöskyddsintressena.

Genom ändring (1987:745) i väglagen har därför gjorts obligatoriskt att
miljökonsekvensbeskrivningar skall göras av en arbetsplan för ett vägbygge.
Härmed regleras innehållet i arbetsplanen. Föredragande departementschefen
betonade att hon hade svårt att tänka sig att en arbetsplan över huvud
taget läggs fram som enligt miljökonsekvensbeskrivningen inte är acceptabel
från miljösynpunkt.

Genom riksdagsbeslutet kompletterades också väglagen med uttryckliga
krav på samråd med de naturvårdsmyndigheter som berörs vid upprättande
av arbetsplanen. För att ytterligare förstärka miljöskydds- och naturvårdsintressena
i de tidigare planeringsskedena beslöt riksdagen vidare att också
upprättandet och fastställandet av de tioåriga flerårspianerna i fortsättningen
skall ske efter samråd med naturvårdsverket och med rätt för verket att
överklaga sådana planer.

Utskottet kan konstatera att ändringen i väglagen beslöts av riksdagen så
sent som våren 1987 och att en formaliserad ordning med miljökonsekvensbeskrivningar
hunnit verka under endast kort tid. Utskottet finner det därför
mindre lämpligt att nu börja utreda frågan om koncessionsprövning av
vägbyggen. Genom framför allt ändringen i väglagen men också genom
tillkomsten av PBL och NRL finns enligt utskottets mening goda förutsättningar
för att miljöfrågorna blir allsidigt belysta i vägplaneringens olika faser,
såväl vid upprättande av arbetsplaner som vid fastställande av flerårsplaner.

Beträffande de önskemål som framförs i de båda motionerna om
tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen för vägprojekt vill utskottet
därutöver peka på de betydande praktiska problem som därvid skulle uppstå,
något som också riksdagen framhållit (prop. 1986/87:135, JoU 25, rskr.
319).

För trafikutskottet framstår det som en betydande risk att en omfattande
byråkrati kan uppstå genom att ett och samma vägbyggnadsärende kan
komma att överprövas av regeringen enligt tre olika lagbestämmelser,
nämligen om skyldighet till prövning hos koncessionsnämnden föreligger
eller inte, beträffande koncessionsnämndens beslut och också beträffande
vägverkets och länsstyrelsens beslut enligt väglagen om arbetsplanen som
sådan. Risk för onödiga förseningar av genomförandet av de ca 100
arbetsplaner som fastställs varje år är således uppenbar. Med anledning av
jordbruksutskottets yttrande förutsätter trafikutskottet att regeringen noga

TU 1987/88:23

följer och vid lämplig tidpunkt utvärderar den år 1987 beslutade ordningen
för miljöfrågornas behandling i samband med de olika planeringsfaser som
föregår ett vägbygge. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet de
båda motionsyrkandena.

6 Transport av farligt gods

Problemen kring transporter av farligt gods har under senare år rönt en allt
större uppmärksamhet. Området är komplicerat och svåröverskådligt.
Lagstiftningen bygger i stor utsträckning på internationella konventioner. På
den statliga sidan är flera olika myndigheter engagerade i arbetet. Dessutom
berörs många enskilda organisationer och företag.

Föredraganden gör den bedömningen att det intensifierade arbete som
pågår inom ett flertal myndigheter och organisationer för att minska
problemen med transporter av farligt gods bör fullföljas.

Utskottet har för sin del inte någon erinran mot vad föredraganden anfört
om transporter av farligt gods.

7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande strategi för en bättre miljö

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 3
och 1987/88:T89 (m) yrkande 7 lämnar utan erinran vad föredragande
departementschefen härom anfört samt lämnar motion 1987/88:Jo767
(c) yrkande 16 i denna del utan särskild åtgärd,

2. beträffande tunga landsvägstransporter över 30 mil
att riksdagen avslår motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 6,

3. beträffande krav på överflyttningar av vägtrafik till järnväg
att riksdagen avslår motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 6 i denna del,

4. beträffande stimulanser för inköp av nya bussar och lastbilar
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 7 och
1987/88:T66 (vpk) yrkandena 36 och 37 lämnar utan erinran vad
föredragande departementschefen härom anfört,

5. beträffande begränsning av energiförbrukningen och av skadeverkningarna
av trafikens avgasutsläpp

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört samt lämnar motionerna 1987/88:T48 (c) yrkandena
4 och 6 och 1987/88:T416 (vpk) yrkande 2 utan särskild åtgärd,

6. beträffande alternativa drivmedel ■

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T69 (vpk), 1987/
88:T75 (c) yrkande 2 och 1987/88:T227 (c) yrkande 1 lämnar utan
erinran vad föredragande departementschefen härom anfört,

7. beträffande avgasrening på äldre bussar

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört,

8. beträffande sänkning av vägtrafikskatten
att riksdagen avslår motion 1987/88:T79 (m).

TU 1987/88:23

9. beträffande bullerproblem i vägtrafiken

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört,

10. beträffande en miljövänligare flygtrafik

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo701 (c) lämnar utan
erinran vad föredragande departementschefen härom anfört,

11. beträffande bullerstörningar frän tågtrafiken

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört,

12. beträffande avgasutsläpp frän dieseldrivna rälsfordon

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T84 (m) yrkande 17
lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen härom
anfört,

13. beträffande miljövänligare sjöfart

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört,

14. beträffande en utredning kring storstädernas trafik- och miljöfrågor att

riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört,

15. beträffande miljövänligare fordonstrafik i storstäderna

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88: Jo767 (c) yrkande 16 i denna
del och 1987/88:T933 (c) utan särskild åtgärd,

16. beträffande en halverad biltrafik i de tätare delarna av städerna
att riksdagen avslår motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 41,

17. beträffande trängselavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 22 och
1987/88:T89 (m) yrkande 11,

18. beträffande tillfällig begränsning av biltrafik i tätorter

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T206 (s) utan särskild åtgärd,

19. beträffande biluthyrning i kommunal eller kooperativ regi
att riksdagen avslår motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 42,

20. beträffande arbetsgivaravgifter och lägesavgifter

att riksdagen avslår motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 46,

21. beträffande fastställande av hastigheten för enskilda vägsträckor
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T27 (s) yrkande 2,
1987/88:T95 (c) yrkande 11 och 1987/88:T427 (s) lämnar utan erinran
vad föredragande deprtementschefen härom anfört,

22. beträffande generellt sänkta hastigheter

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo767 (c) yrkande 16 i denna
del, 1987/88:66 (vpk) yrkande 34, 1987/88:T410 (c) och 1987/88:T416
(vpk) yrkande 1 och lämnar motion 1987/88:T85 (m) yrkande 6 utan
särskild åtgärd,

23. beträffande jämnare trafikrytm

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T85 (m) yrkande 7 utan särskild
åtgärd,

24. beträffande skärpt fartkontroll på vägarna

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:27 (s) yrkande 1 och
1987/88:T202 (fp) yrkande 3 utan särskild åtgärd,

TU 1987/88:23

25. beträffande trafikverken och miljön

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört,

26. beträffande miljön vid Arlanda flygplats

att riksdagen lämnar motion 1987/88:Jo714 (s) utan särskild åtgärd,

27. beträffande tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen för vägprojekt att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:T202 (fp) yrkande 1 och
1987/88:T321 (c) yrkande 3,

28. beträffande transporter av farligt gods

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört.

Stockholm den 10 maj 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s),
Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m), Sten-Ove Sundström (s), Hugo
Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m), Jarl Lander (s), Anna Wohlin-Andersson
(c), Viola Claesson (vpk). Yngve Wernersson (s), Anders Andersson (m),
Anneli Hulthén (s) och Rune Thorén (c).

Reservationer

1. Strategi för en bättre miljö (mom. 1)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet har”
och på s. 7 slutar med "avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= utskottet s. 6) alternativa drivmedel.

Utskottet vill emellertid ge en delvis annan inriktning för en strategi för en
bättre miljö än vad som anges i den trafikpolitiska propositionen. Utskottets
utgångspunkt är att inom samtliga samhällsområden måste värnandet av
miljön prioriteras och då inte minst inom kommunikationsområdet. Ett väl
fungerande transportsystem är viktigt för samhällets funktion och utveckling.
Detta går mycket väl att kombinera med en framsynt miljöpolitik.

Bilismens negativa miljöpåverkan måste minimeras. Detta kan ske bl.a.
genom att uppmuntra förnyelse av bilparken, genom att nyanläggning och
underhåll av vägnätet ges hög prioritet, genom att kringfartsleder kring
tätorter anläggs, genom att trafikplaneringen inriktas på att undvika stopp
och ryckig körning samt genom att i övrigt stimulera en teknisk och

TU 1987/88:23

miljövänlig utveckling av bilparken. Den industriella tekniken bör medverka
till att ta fram miljövänligare transportmedel.

Vidare vill utskottet framhålla att den enskilda människan måste ta ett
ökat miljöansvar. En sådan utveckling underlättas bl.a. av en god ekonomisk
utveckling, som t.ex. möjliggör en stor försäljning av nya bilar utrustade med
avgasrening.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T85 (m) yrkande 3
och T89 (m) yrkande 7 tillstyrks och att syftet med motion Jo767 (c) yrkande
16 såvitt nu är i fråga till viss del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande strategi för en bättre miljö
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
motion 1987/88:Jo767 (c) yrkande 16 i denna del samt med bifall till
motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 3 och 1987/88:T89 (m)
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

2. Strategi för en bättre miljö (mom. 1)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 7 slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Trafiken är i dag den dominerande föroreningskällan i tätorterna. Också
när det gäller försurningen och långvariga effekter av luftföroreningen är den
av stor betydelse.

Ett av målen för en ny trafikpolitik måste därför vara att minska mängden
miljöfarliga utsläpp. Miljövänliga och energisnåla motorer och fordon måste
utvecklas. För att ytterligare klara minskningen måste alla åtgärder vidtas för
att få bort den ”onödiga” trafiken. Den övriga trafiken måste förmås att
utnyttja effektiva och energisnåla liksom miljövänliga alternativ.

En strategi för en bättre miljö kan enligt utskottets mening sammanfattas i
följande punkter:

1. Utveckla miljövänliga bilmotorer.

2. Krav på bästa avgasrenande teknik för lätta resp. tunga lastbilar och
bussar bör införas.

3. En förbättrad avgasteknik för den äldre bilparken måste införas.

4. Överför godstransporter till järnväg. Begränsa transittrafiken med bil
genom Sverige.

5. Flera ”bilfria” stadskärnor. Pröva miljöavgifter för bilismen i särskilt
belastade tätorter.

6. Miljöpröva nya trafikanordningar.

7. Sänk hastighetsgränserna.

Trafikens miljöproblem är nu så hotande och fordrar så genomgripande
insatser och beslut att frågan om vägtrafikens framtida struktur liksom de
krav och begränsningar på bilismen som en lindring av miljöskadorna medför
enligt utskottets mening inte kan anstå.

TU 1987/88:23

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion Jo767 (c) yrkande 16 i
denna del tillstyrks och att syftena med motionerna T85 (m) yrkande 3 och
T89 (m) yrkande 7 till viss del blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande strategi för en bättre miljö
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 3 och 1987/88:T89 (m)
yrkande 7 och med bifall till motion 1987/88:Jo767 (c) yrkande 16 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

3. Strategi för en bättre miljö (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 7 slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Propositionen ägnar många sidor text åt miljöfrågorna. Enligt utskottet
hjälper det emellertid inte att i ord ange problemen eller att ange målet om
radikala förslag till åtgärder saknas. Miljöavsnittet innehåller endast ett
konkret förslag.

En grundläggande utgångspunkt för insatser på miljöområdet är enligt
utskottets mening att både gods- och persontransporter på landsväg måste
minskas. Detta betyder att trafikströmmar i största möjliga utsträckning
flyttas över till spårbunden trafik. Bilismen måste minska till fördel för
miljövänligare och energisnåla transporter.

Detta behöver inte innebära att trafikvolymen totalt sett begränsas.
Däremot måste regering och riksdag ta det övergripande ansvaret för att alla
regioners behov av bra trafiklösningar tillgodoses. Koncentrationen av allt
fler verksamheter till Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna sker
på övriga regioners bekostnad och leder samtidigt till allt svårare problem
med trafikkaos och hälso- och miljöeffekter som följd i storstadsområdena.

Utskottet kan definitivt inte dela den ideologi och ovetenskapliga utvecklingsoptimism,
som tar sig uttryck i begrepp som ”intelligenta fordon på
intelligenta vägar”. Inte heller delar utskottet den syn på bilismen och dess
förväntade tillväxt som i propositionen framställs på följande sätt: ”Den
teknologiska utvecklingen och den fortsatta välståndstillväxten i vårt samhälle
leder till att bilismen kommer att växa ytterligare. Bilismen kommer alltså i
högsta grad att vara en del av det framtida transportsystemet”.

Regeringens uppfattning är oförenlig med de grundläggande hälso- och
miljökrav som nu snabbt måste få ett genomslag. Utskottet anser för sin del
att utvecklingen kan och måste styras mot ett minskat bilberoende. Detta kan
ske med hjälp av en restriktiv lagstiftning i kombination med kraftfulla
satsningar på spårbundna trafikslag och kollektivtrafik.

Projekt som Öresundsbron och ScanLink främjar bilismen och leder till en
ökning av biltrafiken som leder till en förödelse av skogen, vattnet och luften.
Investeringar måste i stället satsas på att bygga ut och rusta upp järnvägen.

TU 1987/88:23

Inrikes- och kustsjöfarten är i likhet med spårbundna transporter ett
miljövänligt och energisnålt alternativ till tunga landsvägstransporter. Järnväg
och sjöfart är därför enligt utskottet de samhällsekonomiskt bästa
områdena att utveckla.

Utvecklingen med en snabbt ökande flygtrafik måste stoppas. Som ett
medel för att uppnå detta bör ett införande av en flygbränsleskatt övervägas.
Detta skulle ytterligare gynna järnvägen.

Hela samhällets planering, med inriktning på regional rättvisa, arbete åt
alla, goda bostadsmiljöer osv. måste enligt utskottet utgöra grunden även för
en vettig trafikplanering. Såväl tunga landsvägstransporter som personbilismen
måste av miljöskäl minskas. Detta blir möjligt när trafikpolitiken sätts in
i en helhetssyn som rör samhällsplaneringen i stort. Enligt utskottet är det
omöjligt att bedriva en ekologiskt inriktad trafikpolitik med bil- och
vägbyggnadsindustrierna som styrorgan. På motsvarande sätt kommer alla
goda miljöpolitiska ambitioner att misslyckas om konkurrensen skall släppas
än friare än i dag inom transportområdet. De ekonomiskt starka maktgrupper
som i dag styrt Sverige in i ett farligt beroende av massbilismen har redan
nu ett för stort inflytande. Miljöorganisationernas krav på systemskifte i
trafikpolitiken bygger på denna insikt.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionerna T85 (m), T89 (m)
och Jo767 (c) i nu behandlade delar.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande strategi för en bättre miljö
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 samt
med avslag på motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 3, 1987/88:T89
(m) yrkande 7 och 1987/88:Jo767 (c) yrkande 16 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskotte härom anfört,

4. Tunga landsvägstransporter över 30 mil (mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med "motion T66 (vpk) yrkande 6” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ser det som positivt att regeringen nu visar intresse för miljön i
trafikpropositionen. Det betyder att man trots allt påverkats av den starka
opinionen. Men efter närmare 50 sidor text om hur viktigt det är att begränsa
trafikens miljöpåverkan finner utskottet endast ett konkret förslag, nämligen
att kommunikationsministern vill anslå pengar för att stimulera till inköp av
lastbilar och bussar med förbättrad avgasrening.

Detta behöver inte innebära att trafikvolymen totalt sett begränsas.

TU 1987/88:23

Däremot måste regering och riksdag ta det övergripande ansvaret för att alla
regioners behov av bra trafiklösningar tillgodoses. Koncentrationen av allt
fler verksamheter till Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna sker
på övriga regioners bekostnad och leder samtidigt till allt svårare problem
med trafikkaos och hälso- och miljöeffekter som följd i storstadsområdena.

Som ett konkret uttryck för denna miljö- och trafikpolitiska inställning bör
tunga landsvägstransporter på sträckor över 30 mil förbjudas genom
lagstiftningsåtgärder i kombination med att järnvägens kapacitet successivt
byggs ut för att motsvara kraven på effektivitet i godstrafiken.

Möjlighet till dispenser skall finnas för att underlätta genomförandet.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning
i enlighet med utskottets riktlinjer.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T66 (vpk) yrkande 6
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tunga landsvägstransporter över 30 mil
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Stimulanser till inköp av nya bussar och lastbilar (mom. 4)
Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 9 slutar med ”motion T48 (c) yrkande 7” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner (= utskottet s. 8—9) yrkandena 36 och 37.

Utskottet finner att en förbättrad avgasteknik även för den äldre bilparken
måste införas. Ekonomiska stimulanser bör införas för komplettering med
reningsteknik i den befintliga bilparken. Detta kan väsentligt minska
utsläppen och kan kombineras med åtgärder för att effektivisera förbränningen.

Detta är särskilt viktigt för dieselfordon med deras stora mängd utsläpp av
mutagena kolväten och partiklar. Denna fråga behandlas i motion T48 (c)
yrkande 7, där det föreslås att stimulansbidraget skall få användas inte bara
för nyanskaffning av miljövänligare fordon utan även för motorbyte i
befintliga dieselfordon. Utskottet finner en sådan användning av stimulansbidraget
lämplig och framåtsyftande, särskilt för dieseldrivna lastbilar, som
kan ha ett högt restvärde även sedan motorn slitits ut.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T48 (c) yrkande 7
tillstyrks och att motion T66 (vpk) yrkandena 36 och 37 avstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande stimulanser till inköp av nya bussar och lastbilar
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1, med
bifall till motion 1987/88:T48 (c) yrkande 7 samt med avslag på motion
1987/88:T66 (vpk) yrkandena 36 och 37 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört.

TU 1987/88:23

6. Stimulanser till inköp av nya bussar och lastbilar (mom. 4)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 9 slutar med ”motion T48 (c) yrkande 7” bort ha följande
lydelse:

Utskottet är av den åsikten att bestämda krav nu måste ställas för att
minska luftföroreningarna och försurningen. Det är tillräckligt dokumenterat
hur allvarligt läget är för att samhället skall kunna gå till motangrepp.

Mot den bakgrunden anser utskottet det inte vara riktigt att indirekt gynna
de redan rika bilföretagen genom att införa ett bidrag på 450 milj.kr. för att
stimulera till inköp av dieseldrivna fordon. Även om det handlar om
förbättrad avgasrening så innebär detta att kollektivtrafikföretagen för lång
tid mister incitamenten att satsa på ännu miljövänligare teknik.

Utskottet anser att motsvarande summa i stället bör satsas på utveckling av
alternativa drivmedel och fordonstyper.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T66 (vpk) yrkandena 36
och 37 tillstyrks och att motion T48 (c) yrkande 7 avstyrks, bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande stimulanser till inköp av nya bussar och lastbilar
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1, med
bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkandena 36 och 37 samt med
avslag på motion 1987/88:T48 (c) yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Begränsning av energiförbrukningen och av
skadeverkningarna av trafikens avgasutsläpp (mom. 5)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 10 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill (= utskottet s. 9-10) till transportsektorn.

Sammanfattningsvis anser utskottet att samhället måste vara berett att
använda hela medelsarsenalen - lagstiftning, ekonomiska stimulanser till
bilister, stöd till teknisk utveckling, krav på fabrikanterna osv. - för att
åstadkomma förbättringar av miljön. Det är nödvändigt om bilismen i
framtiden skall kunna tillåtas spela en framträdande roll i transportsystemet.

Sverige rymmer två internationellt välkända biltillverkare. Det är därför
rimligt att Sverige intar en tätposition när det gäller att ta fram nya bränslen
och nya motorer. Sådana framtidssatsningar kommer dock att kräva
internationella överenskommelser mellan stater, eftersom hela energi- och
transportstrukturen påverkas. Sverige bör i internationella organ verka för
gemensamma miljökrav på framtidens motorer. Det bör exempelvis vara
möjligt att satsa betydligt mer på eldrift särskilt för servicefordon som körs
mycket inom ett begränsat geografiskt område. Det skulle medverka till att
minska föroreningarna i våra mest utsatta miljöer. Vad som här sagts om

TU 1987/88:23

elbilar är också tillämpligt på gasdrift. Denna skulle också i dag vara
användbar för kollektivtrafikens fordon i våra tätorter. Dieselbussar, som i
dag ger betydande föroreningar i stora och medelstora städer, bör så snart
som möjligt ersättas med miljövänligare fordon.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T48 (c) yrkandena 4 och
6 tillstyrks och att syftet med motion T416 (vpk) yrkande 2 i huvudsak blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande begränsning av energiförbrukningen och av skadeverkningarna
av trafikens avgasutsläpp

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
motion 1987/88:T416 (vpk) yrkande 2 samt med bifall till motion
1987/88:T48 (c) yrkandena 4 och 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

8. Begränsning av energiförbrukningen och av
skadeverkningarna av trafikens avgasutsläpp (mom. 5)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 10 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

I propositionen ställs upp många vackra mål om en miljövänlig och
energieffektiv trafik. De föreslagna åtgärderna är emellertid alldeles otillräckliga,
vilket hänger samman med en ensidig inriktning av forsknings- och
utvecklingsresurserna mot framför allt vägtrafiksidan.

Vad som enligt utskottets mening är särskilt viktigt är en planmässig
satsning på ny teknologi på kommunikationsområdet, vilken gynnar miljövänliga
och energisnåla trafiksystem och fordon. Järnvägen måste få
motsvarande resurser som landsvägstrafiken.

För att kunna åstadkomma en begränsning av luftföroreningarna är
naturvårdsverkets rapport 3379 en viktig utgångspunkt. Tyvärr har faktorer
som en kraftig biltrafikökning visat att åtgärdsförslagen är otillräckliga
t.o.m. i förhållande till den blygsamma målsättningen om en 30-procentig
minskning av kväveoxidutsläppen (1980-1995).

Utskottet, som finner de miljö- och hälsoproblem som vägtrafiken orsakar
som klart alarmerande, föreslår som en första åtgärd att omfattningen av
vägtransporterna bör minska.

Därutöver bör uttalade krav ställas på fordonstillverkarna i syfte att
begränsa utsläppen av kväveoxider från bensindrivna personbilar. Det gäller
både nya bilar och de befintliga.

Vidare bör de i aktionsplanen föreslagna kraven för lastbilar och bussar
tidigareläggas.

Över huvud taget finner utskottet att samhället på ett helt annat sätt än vad
som sägs i den trafikpolitiska propositionen bör medverka till att det sker en
målmedveten satsning på utveckling av nya motortyper, miljövänligare
drivmedel och bränslesnåla fordon.

Utskottet anser att fler alternativa energikällor och tekniker måste komma

TU 1987/88:23

till användning. Vätgasen är ett exempel som kan komma att spela en viktig
roll i världens framtida energiförsörjning. Sverige bör enligt utskottet ha en
beredskap med inriktning på bl.a. detta alternativ.

De förslag som förs fram i motionerna T69 (vpk) samt T75 (fp) yrkande 2
och T227 (c) yrkande 1 är intressanta. Utskottet förutsätter att regeringen
noga följer den internationella utvecklingen på dessa olika områden.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T416 (vpk) yrkande 2
tillstyrks och att syftet med motion T48 (c) yrkandena 4 och 6 i huvudsak blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande begränsning av energiförbrukningen och av skadeverkningarna
av trafikens avgasutsläpp

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
motion 1987/88:T48 (c) yrkandena 4 och 6 samt med bifall till motion
1987/88:T416 (vpk) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

9. Alternativa drivmedel (mom. 6)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Problematiken
kring” och slutar med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att arbetet med att minska förbrukningen av energi inom
transportsektorn är mycket viktigt. Statens stöd till experiment och fullskaleförsök
för att ta fram alternativa drivmedel och användningen av desamma är
emellertid alltför litet.

För att kraven på en bättre miljö skall ges ökad tyngd i trafikpolitiken bör
konkreta åtgärder vidtas. En sådan åtgärd kan vara att ge klartecken för
utökad försöksverksamhet med etanol som dieselersättning i bussar för
reguljär stadstrafik.

Statligt stöd till användning av etanol kan också ske exempelvis genom
skattebefrielse.

Vissa undersökningar ger vid handen att miljöeffekterna av en generell
etanolinblandning i bensin under de närmaste tio åren skulle vara väl så bra
som den förbättring av miljön som väntas ske genom att nya bilar förses med
katalysatorer.

Utskottet finner vidare att de förslag som tas upp i motion T69 (vpk) om
introduktion av vätgasteknik är intressanta. Utskottet finner dock att det
ännu inte finns underlag för att ur teknisk och ekonomisk synpunkt kunna ta
ställning i frågan. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer den
internationella utvecklingen på området.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T75 (fp) yrkande 2
tillstyrks, att syftet med motion T227 (c) yrkande 1 och motion T69 (vpk) till
väsentlig del blir tillgodosett, resp. till en del blir tillgodosett.

TU 1987/88:23

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som
överensstämmer med de riktlinjer som utskottet angivit.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande alternativa drivmedel
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
motionerna 1987/88:T69 (vpk) och 1987:88 T227 (c) yrkande 1 samt
med bifall till motion 1987/88:T75 (fp) yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

10. Avgasutsläpp från dieseldrivna rälsfordon (mom. 12)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
instämmer” och på s. 13 slutar med ”dieseldrivna rälsfordon” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i denna bedömning och vill framhålla att inte heller ur
miljösynpunkt kan dagens dieseldrivna motorvagnar anses vara lämpliga.
Den järnvägstrafik som sker på det elektrifierade järnvägsnätet är däremot
generellt sett miljövänlig. Samtidigt bör dock betonas att när alltmer kol,
enligt regeringens planer, kommer att ersätta kärnkraft för att utnyttjas vid
produktion av elkraft kommer denna trafiks negativa inverkan på miljön att
öka.

De negativa miljöeffekterna är redan i dag betydande från trafiken på det
icke elektrifierade nätet. Åtgärder bör därför vidtas även inom denna del av
vårt lands trafikförsörjning i syfte att reducera dess skadliga miljöeffekter.
Staten stimulerar SJ:s trafik med diesellok och dieseldrivna rälsbussar genom
att företaget slipper att betala sedvanliga oljeskatter. Det bör övervägas om
denna ordning bör bestå, bl.a. inom ramen för den nyligen tillsatta
utredningen med uppgift att se över den indirekta skattens omfattning och
utformning (dir. 1987:30).

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T84 (m) yrkande 17
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande avgasutsläpp frän dieseldrivna rälsfordon
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
med bifall till motion 1987/88:T84 (m) yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

11. Miljövänligare fordonstrafik i storstäderna (mom. 15)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

För att råda bot på de rådande problemen krävs en rad åtgärder. Dit hör
insatser för att begränsa privatbilismen genom en stark förbättring av
kollektivtrafiken och genom regleringsåtgärder. Samtidigt är det viktigt att
den nyttotrafik som är ofrånkomlig görs så miljövänlig som möjligt. För

TU 1987/88:23

fordon som i huvudsak rör sig i storstadsområdena borde det vara möjligt TU 1987/88:23
med pionjärinsatser med miljövänliga drivmedel.

Regeringen bör därför ta initiativ till ett program för att få nyttofordon i
storstadsområdena att gå över till miljövänlig teknik som eldrift, gasdrift,
etanol eller metanoldrift. Aktuella fordonstyper är bussar, taxi och distributionsfordon
av olika slag. Tänkbara styrmedel är investeringsbidrag, befrielse
från energibeskattning, andra skatteförmåner och, efter en övergångstid,
miljövänliga motorer som villkor för att använda kollektivfiler. Det finns
alltså möjligheter att angripa storstädernas miljöproblem genom många
olika åtgärder.

Vad utskottet nu anfört innebär att motion T933 (c) tillstyrks. Genom vad
utskottet anfört torde syftet med motion Jo767 (c) yrkande 16 såvitt nu är i
fråga till viss del bli tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande miljövänligare fordonstrafik i storstäderna

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T933 (c) och med
anledning av motion 1987/88:Jo767 (c) yrkande 16 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

12. En halverad biltrafik i de tätare delarna av städerna (morn.

16)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Sorn
föredraganden” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

För att få till stånd en bra miljö i alla hänseenden och kunna återskapa
staden som en fin levnadsform måste enligt utskottets mening biltrafiken i de
tätare delarna av våra städer minskas med hälften.

En rad åtgärder är nödvändiga, men de två viktigaste är kraftiga allmänna
restriktioner på bilanvändningen samt satsning på en kollektivtrafik av en
betydligt högre kvalitet än dagens.

Målet skall vara att återskapa staden till något av dess ursprungliga form,
dvs. ett rum där människor kan röra sig fritt utan risk för liv och lem och med
möjlighet att samtala i vanlig samtalston utan att överröstas av trafikbuller. I
bostäderna skall man kunna ha fönstren öppna på somrarna utan att bli
störd.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T66 (vpk) yrkande 41
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande en halverad biltrafik i de tätare delarna av städerna
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 41 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr23

13. Generellt sänkta hastigheter (mom. 22)

TU 1987/88:23

Anna Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk) och Rune Thorén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 19 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

På sikt kan kraftiga sänkningar av kväveoxidutsläppen från fordon
åstadkommas med tekniska åtgärder och vid nuvarande hastigheter. För att
åstadkomma en sådan minskning av utsläppen bör emellertid generellt sänkta
hastigheter omedelbart genomföras. De förorenade utsläppen från biltrafiken
har ett tydligt samband med hastigheten. Vid sidan av miljöfrågorna är
det belagt att sänkt hastighet har en dramatiskt sänkande effekt på antalet
trafikolyckor med allvarlig utgång.

Enligt utskottets mening bör hastighetsgränserna därför sänkas från 110
km/tim. till 100 resp. från 90 km/tim. till 80. Undantag bör göras för de minst
försurningsdrabbade Norrlandslänen.

Sänkningen bör kopplas till en intensiv informationskampanj som motiverar
bilförarna att hålla hastighetsgränserna.

En förnyad prövning av vilka hastighetsgränser som ur trafiksäkerhetssynpunkt
bör gälla bör ske när hela personbilsparken försetts med katalytisk
avgasrening.

Med hänsyn till de uttalanden som finns i motion T85 (m) yrkande 6, att en
generell sänkning av hastighetsgränserna icke bör ifrågakomma, avstyrks
detta motionsyrkande.

Vad utskottet nu anfört innebär att motion Jo767 (c) yrkande 16 såvitt nu
är i fråga, motionerna T66 (vpk) yrkande 34 och T416 (vpk) yrkande 1
tillstyrks och att syftet med motion T410 (c) i allt väsentligt blir tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande generellt sänkta hastigheter
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 och
motion 1987/88:T410 (c), med bifall till motionerna 1987/88:Jo767 (c)
yrkande 16 i denna del, 1987/88:T66 (vpk) yrkande 34 och 1987/
88:T416 (vpk) yrkande 1 samt med avslag på motion 1987/88:T85 (m)
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

14. Tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen för vägprojekt
(mom. 27)

Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Viola
Claesson (vpk) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 22 slutar med ”båda motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Personbilars utsläpp kommer att minska kraftigt efter hand som katalytisk

avgasrening införs. Kväveoxidutsläppet från en katalysatorbil beräknas i
bästa fall vara i genomsnitt 70 % mindre än vad det är från dagens bilar.

Det dröjer dock till en bit in på 2000-talet innan alla bilar har katalytisk
rening. Innan dess kommer trafiken att öka med 40 % enligt prognoserna.
Samtidigt ökar utsläppen från lastbilar med ca 25 000 ton per år och från
flyget med drygt 40 000 ton enligt gällande trafikprognoser.

För att begränsa skadeverkningarna av kväveoxidutsläppen från kommunikationssektorn
räcker det således inte med katalytisk avgasrening. Vad
som enligt utskottets mening är särskilt viktigt är att det, i enlighet med vad
som framförs i motionerna T202 (fp) yrkande 1 och T321 (c) yrkande 3, sker
en miljöskyddsprövning av väg- och brobyggnadsföretag. Utskottet vill
också hänvisa till motion Jo26 (vpk) yrkande 19 där det begärs att vägar och
trafikleder skall omfattas av miljöskyddslagen. Detta yrkande behandlas av
jordbruksutskottet.

De sammanlagda miljöeffekterna av byggande av motorvägar och andra
stora trafiksystem är ofta svåra att överblicka. Olika experter har ofta olika
uppfattningar. Av den anledningen är det nödvändigt att koncessionsnämnden
för miljöskydd får pröva utbyggnaden av t.ex. motorvägar och andra
stora trafikleder enligt miljöskyddslagen.

Den praktiska utformningen bör utredas ytterligare, särskilt Naturskyddsföreningens
förslag om att alla vägprojekt skall anmälas till naturvårdsverket
som sedan avgör om tillståndsplikt skall gälla. I samband med en sådan
reform bör också möjligheter införas att tillämpa miljöskyddslagens förbudsbestämmelser.

Vad trafikutskottet nu anfört innebär att utskottet ansluter sig till vad som
sägs i jordbruksutskottets yttrande JoU 1987/88:3 y, nämligen att regeringen
bör utreda frågan och snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag
med utgångspunkt i de båda nu berörda motionsyrkandena och i miljöskyddsutredningens
förslag i dess betänkande Bättre miljöskydd II (SOU
1983:20). Trafikutskottets ställningstagande innebär därmed att syftet med
motionerna T202 (fp) yrkande 1 och T321 (c) yrkande 3 torde bli tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen för vägprojekt att

riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T202 (fp) yrkande
1 och 1987/88:T321 (c) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

Särskilda yttranden

1. Strategi för en bättre miljö (mom. 1)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Trafiken utgör en av de dominerande källorna till luftföroreningar. Trafikpolitiken
blir därmed nära sammanflätad med miljöpolitiken. Problemen är

TU 1987/88:23

störst i tätorterna men betydligt mindre i glesbygden, där biltätheten är låg TU 1987/88:23
och avgasutsläppen små.

Avgaserna från fordonstrafiken innehåller en lång rad ämnen med effekter
på människors hälsa och på miljön. Långt ifrån alla är klarlagda. Kolväten,
dioxiner, partikulära föroreningar som bly, damm och sot är några av de
ämnen som orsakar problem. Dessutom skapar vägtrafiken bullerproblem i
tätorter och längs stora vägar, liksom flygtrafiken gör det kring de största
flygplatserna.

Vi delar utskottets uppfattning att miljöbelastningen från transportsystemet
måste minska. Därigenom kan man bidra till att uppfylla sådana
grundläggande hälso- och miljökrav som kampen mot luftföroreningar och
försurning ställer. Målet måste vara att kraftigt minska de skadliga utsläppen
från transportsystemet, begränsa bullerstörningarna och minska fordonens
energiförbrukning.

Vi ansluter oss därmed till den allmänna syn på trafikpolitikens utformning
i miljöhänseende som utskottet anlägger men vill - i likhet med jordbruksutskottet
- ytterligare betona betydelsen av både rening vid källan och
infrastrukturella förändringar av trafiksystemen.

2. Begränsning av energiförbrukningen och av
skadeverkningarna av trafikens avgasutsläpp (mom. 5)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Av de inhemska föroreningarna från trafiken står vägtrafiken för ca 70 % av
kväveutsläppen, mer än 50 % av kolväteutsläppen och en ansenlig del av
tungmetallerna.

Riksdagen har slagit fast att kväveutsläppen måste minska med 30 % under
perioden 1980-1995. Illavarslande är att utsläppen har ökat under de allra
senaste åren bl.a. på grund av vägtrafiken och flygtrafiken. Mätningar visar
att minskningen för hela perioden 1980-1995 inte kommer att överskrida

20 %.

Vi vill i sammanhanget erinra om vad som sägs i folkpartiets miljöpolitiska
partimotion som behandlas av jordbruksutskottet. I denna motion framhåller
vi det nödvändiga i att kväveutsläppen minskar med 50 % under
tjugoårsperioden mellan 1980 och fram mot sekelskiftet. Detta kan bl.a. ske
genom katalytisk avgasrening även på äldre vägtrafikfordon.

3. En miljövänligare flygtrafik (mom. 10)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Vi vill - i likhet med utskottet - fästa särskild vikt vid att trafikslagen belastas
med kostnaderna för den miljöpåverkan de ger upphov till. Förutom att
denna princip ger en större rättvisa mellan de olika trafikslagen bör den
kunna utgöra ett viktigt incitament för att minska trafikens negativa
miljöpåverkan.

Även flyget bör sålunda betala en miljöavgift som står i proportion till det
enskilda flygplanets avgasutsläpp. Vi anser att detta är ett steg i rätt riktning.

Det är angeläget att miljöavgiften är så hög och så utformad att den TU 1987/88:23

stimulerar övergången till miljövänligare flygplan. Som vi framhåller i
reservation 6 i anslutning till trafikutskottets betänkande TU 1987/88:22 om
luftfart är det viktigt att miljöavgiften är differentierad. Vi anser att hela
poängen med miljöavgifter går förlorad, om de som anpassat sin utrustning
drabbas i samma utsträckning som dem som inte gjort det. Användande av
miljöförbättrande motorer och av moderna och mera miljövänliga flygplan
bör sålunda medföra lägre avgifter.

4. En miljövänligare flygtrafik (mom. 10)

Viola Claesson (vpk) anför:

1 r ' '• '

I en reservation i anslutning till trafikutskottets betänkande TU 1987/88:13
om trafikpolitikens mål och inriktning har jag framhållit att den svenska
luftfartens snabba expansion måste brytas. Ett viktigt skäl är flygtrafikens
sent uppmärksammade men stora miljöskadliga effekter: bullret men kanske
främst luftföroreningarna. Det räcker heller inte med att utgå från miljöeffekter
som nu är klart kända. Den globala oron för störningar i stratosfären
(ozonskiktet) reser särskilda varningar inför utsläpp som sker på hög höjd.

Det är positivt att regeringen genom förslaget till miljöavgifter på
flygtrafiken godtar principen om överföring av medel från flyget till
miljövänligare transportsätt, men summorna är snarast symboliska, och
propositionen förutsätter också en fortsatt stark expansion av inrikesflyget.

5. Miljön vid Arlanda flygplats (mom. 26)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

Vi delar utskottets bedömning att det är angeläget att spridningen av
kemikalier för avisning av landningsbanor och flygplan minskar. Det är
tillfredsställande att ett arbete i detta syfte pågår inom luftfartsverket.

Det är också riktigt att en miljöavgift skall få tas ut på flygtrafiken.

Avgiften bör som föreslås i motionerna T18 (m) och T83 (m) få användas i sin
helhet till miljöförbättrande åtgärder inom luftfartens område. Inkomster av
en miljöavgift bör alltså kunna användas direkt till åtgärder som minskar
riskerna för miljön vid användning av glykol och urea på flygplatserna.

Sådana problem har uppmärksammats för Arlandas del men gör sig också
gällande i anslutning till andra flygplatser i landet.

Jordbruksutskottets yttrande

1987/88:3 y

om miljöaspekter på trafikpolitiken
(prop. 1987/88:50)

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över dels
vissa under allmänna motionstiden 1988 väckta motioner, dets proposition
1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet, såvitt avser bilaga 1, dels vissa
med anledning av propositionen väckta motioner, allt såvitt propositionen i
nämnda del och de angivna motionerna avser jordbruksutskottets beredningsområde.

I yttrandet behandlar utskottet följande fristående motioner 1987/88:
Jo701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c),

Jo714 av Eva Johansson och Sylvia Pettersson (s),

Jo767 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 16,

T202 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

T227 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkande 1.,

T321 av Elving Andersson och Eva Rydén (c) yrkandena 1 och 3,

T410 av Alf Svensson (c).

T416 av Lars Werner m.fl. (vpk),

T427 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s),

T933 av Pär Granstedt m.fl. (c),

och följande med anledning av propositionen väckta motioner 1987/88:
T27 av Berit Löfstedt m.fl. (s) yrkande 2,

T48 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkandena 1. 4-8, 24,

T65 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) yrkandena 1 och 4,

T66 av Lars Werner m.fl.(vpk) yrkandena 3, 5-7, 30, 34, 36, 37 och 41,
T69 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk),

T75 av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (fp) yrkandena 1-3.
T83 av Rolf Clarkson m.fl. (m) yrkande 7.

TU 1987/88:23

Bilaga

T84 av Rolf Clarkson m.fl. (m) yrkande 17,

T85 av Rolf Clarkson m.fl. (m) yrkandena 3, 5-7, 9 och 22,

T89 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 7 och 10,

T95 av Mats Odell (c) yrkande 11.

Med utskottets yttrande överlämnas även motionerna Jo701, Jo714 och
Jo767 yrkande 16 till trafikutskottet för beredning.

Utskottet yttrar sig i detta sammanhang icke över motionerna T65
yrkandena 2 och 3, T66 yrkande 35, T85 yrkandena 1, 4 och 8 samt T95
yrkande 14. Nämnda motionsyrkanden rör avgasrening på fordon och ingår i
jordbruksutskottets beredningsområde. Utskottet hemställer att trafikutskottet
överlämnar dem, eventuellt tillsammans med eget yttrande, till
jordbruksutskottet för beredning.

Utskottet kommer i det följande att avge yttrande över miljöaspekterna på
trafikpolitiken och följer därvid i stort samma disposition som miljöavsnittet
- kap. 6 Miljö och energi - i propositionen. Miljöfrågorna behandlas i
propositionen även i anslutning till resp. sakområden. I den mån motionerna
ger anledning härtill kommer utskottet vid sin granskning in även på dessa
andra avsnitt av propositionen.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår i propositionen, såvitt avser avsnitt 6 Miljö och energi,
dels att riksdagen yttrar sig över vad som anförts beträffande bidrag till inköp
av avgasrenade lastbilar och bussar inom en total ram av 450 milj. kr., dels
även att riksdagen tar del av vad som i övrigt anförts om miljö och energi.

Utskottet
Trafikpolitikens mål

Syftet med trafikpolitiken är, som kommunikationsministern framhåller i
propositionen, att ge grundläggande riktlinjer och utgångspunkter för
allmänhetens, företagens och olika samhällsorgans beslut i transport- och
trafikfrågor. Det finns därvid anledning att skilja mellan utformningen av
transportsystemet på längre sikt som en följd av investeringarna i systemet
och den påverkan på trafiken och utnyttjandet av trafikanläggningar som är
aktuell i ett kort perspektiv.

Det övergripande målet för samhällets trafikpolitik skall enligt propositionen
vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Transportsystemet skall utvecklas så att en
god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.

Inriktningen på lång sikt när det gäller trafikens miljöeffekter skall vara att
radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av

TU 1987/88:23

Bilaga

föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt, till vad naturen
tål. ’

När det gäller trafikpolitikens inriktning betonas i propositionen att
konsumenterna skall ges valfrihet beträffande utnyttjandet av olika trafikmedel.
Samhället skall ha ansvaret för trafikanläggningarna men varken
riksdagen eller regeringen kan annat än i undantagsfall ta ställning tili
enskilda åtgärder i transportsystemet. En långtgående delegering till olika
verk och myndigheter samt kommuner och landstingskommuner av beslutanderätten
i frågor av central betydelse måste därför kombineras med en väl
utvecklad målstyrning från riksdagens och regeringens sida. Behovet av en
ökad målstyrning från riksdag och regering skalf inte minst ses i belysningen
av de komplicerade sammanvägningar av intressen som krävs när man skall
ta ställning i övergripande trafik- och transportfrågor. Det behövs mål bch
riktlinjer som ger en betydligt klarare vägledning än vad som hittills har varit
fallet för verksamheten i de beslutande organen. Annars får inte samhällets
trafikpolitik avsedd verkan. I vissa fall finns också anledning för statsmakterna
att ta ställning till enskilda större investeringar sorn kan ha långtgående
verkningar för flera trafikgrenar eller utanför transportsektorn

Under rubriken Strategi för en bättre miljö framhåller kommunikationsministern
att miljö- och energieffektiva transportlösningar bör utvecklas och
stimuleras. Kostnaderna för de skadeverkningar som trafiken åsamkar
miljön skall ingå i trafikens kostnadsansvar och således bäras av varje
trafikslag. Härigenom bör en utveckling av trafiken i miljövänlig riktning
stimuleras. - Utsläppen av skadliga ämnen och buller bör i första hand
begränsas redan vid "källan". - Främst i de större tätortefna måste såväl
omedelbara som långsiktiga åtgärder sättas in för att begränsa trafikens
skadeverkningar på människors hälsa och på miljön. Slutligen framhålls att
Sverige bör arbeta internationellt för ätt minska trafikens miljöstörningar.

Miljömålet i trafikpolitiken diskuteras i flera parti- och kommittémotioner.
Folkpartiet instämmer enligt motion T65 i regeringens beskrivning av mål
och riktlinjer för trafikpolitiken (yrkande 1). Moderata samlingspartiet
framhåller i motionerna T89 (yrkande 7) och T85 (yrkande 3) att trafikpolitiken
skall utformas så att den bidrar till att reducera trafikens,miljöpåverkan.
Bl. a. bör en förnyelse av bilparken uppmuntras och trafiken planeras för att
undvika stopp och ryckig körning. Enligt centerns motion T48 (yrkande 1)
bör man anlägga en helhetssyn på samhällets trafikpolitik och den långsiktiga
utvecklingen samt främja miljövänliga transportsystem sorn inte rubbar den
ekologiska balansen. Liknande resonemang förs i den fristående motion
Jo767 (yrkande 16). Enligt motion T66 (vpk), slutligen, skall krav på
säkerhet, god miljö och regional balans vara det bärande i trafikpolitiken
(yrkande 3). Motionärerna är kritiska till propositionen och framhåller att
regeringens förslag kommer att leda till ytterligare överflyttning av trafik från
järnväg till bil och buss med ökade utsläpp av kväveoxider som följd. De mål
som anges måste motsvaras av konkreta åtgärdsförslag, framhåller motionärerna.
Det hjälper t.ex. föga att i ord ange målet god miljö om åtgärderna
härför är otillräckliga.

TU 1987/88:23

Bilaga

Utskottets överväganden

Utskottet biträder regeringens uppfattning att miljöbelastningen från transportsystemet
måste minska. Därigenom kan man bidra till att uppfylla
sådana grundläggande hälso- och miljökrav som kampen mot luftföroreningar
och försurning ställer. Målet måste vara att kraftigt minska de skadliga
utsläppen från transportsystemet, begränsa bullerstörningarna och minska
fordonens energiförbrukning. Som kommunikationsministern framhåller är
det sätt på vilket detta skall ske på kort och lång sikt av strategisk betydelse
vid utformningen av 1990-talets trafikpolitik. Utskottet delar den allmänna
syn på trafikpolitikens utformning i miljöhänseende som regeringen anlagt i
propositionen men vill ytterligare betona betydelsen av både rening vid
källan och infrastrukturella förändringar av trafiksystemen.

Vad utskottet anfört innebär att riksdagen bör lämna här berörda
motioner från folkpartiet och centern utan vidare åtgärd. De överensstämmer
i stort med de förslag till strukturering av trafikpolitiken som framlagts
av regeringen.

Till viss del har även motionerna från moderata samlingspartiet en likartad
inriktning. Enligt utskottets mening bortser emellertid motionärerna i alltför
stor utsträckning från infrastrukturens betydelse i sammanhanget, samtidigt
som man överbetonar effekterna av vissa stimulanser och frihet från
generella restriktioner beträffande fordonstrafiken. Utskottet kan därför
inte oreserverat instämma i motionärernas synpunkter.

Utskottet delar icke vpk:s bedömning att risken är stor för att konkurrenskravet
kommer att sättas före krav som säkerhet, god miljö och regional
balans. Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för propositionen
betonas däri riksdagens och regeringens ansvar för de övergripande
målen, myndigheters och kommuners ansvar för utformningen av investeringar
i trafikanläggningar och slutligen medborgarnas valfrihet att använda
olika trafikmedel för sina transporter. Genom en sådan ansvarsfördelning
kan enligt utskottets mening en utveckling av trafiken i takt med den
allmänna ekonomiska utvecklingen främjas samtidigt som miljökraven
uppfylls. Enligt utskottets mening är det viktigt att anlägga en helhetssyn.
Den fortsatta utbyggnaden av trafiksystemet bör utformas så att miljövänliga
transportalternativ främjas och kombineras med ett kostnadsansvar som
också omfattar miljökostnader. Utskottet avstyrker mot den bakgrunden
vpk:s motionskrav om trafikpolitikens allmänna inriktning.

Fordonsutveckling

Kommunikationsministern erinrar om att det är miljö- och energiministern
som i regeringen föredrar frågor som rör avgasutsläpp från vägfordon. Han
har dock funnit angeläget att redovisa sin strategiska syn på framtida
fordonskrav från miljösynpunkt. Utskottet erinrar om att det i riksdagen är
jordbruksutskottet som svarar för beredningen av avgasreningsfrågor. 1
enlighet därmed avger utskottet icke något yttrande över de motionsyrkanden
som rör avgasrening. Denna fråga kommer utskottet att ta ställning till i

TU 1987/88:23

Bilaga

4 Riksdagen 1987/88.15 sami. Nr 23

samband med behandlingen av den miljöpolitiska propositionen (prop.
1987/88:85). 1 förevarande sammanhang yttrar sig utskottet över vad som
anförs i proposition 50 och de motionsyrkanden som rör motorutveckling
m.m.

Enligt propositionen bör skadeverkningarna av trafikens avgasutsläpp
begränsas i första hand genom "rening vid källan", och högre miljökrav bör
därför ställas på fordonen. Köpare av nya bussar och lastbilar bör under en
frivilligperiod - till dess att lagkrav på förbättrad avgasrening kan ställas
fr.o.m. 1994 års modeller - stimuleras att anskaffa fordon som uppfyller
skärpta avgaskrav genom ekonomiskt stöd med en sammanlagd bidragsram
på 450 milj.kr. Behov av medel för detta ändamål uppkommer först fr.o.m.
budgetåret 1989/90. För att nå effekter på kort sikt föreslås att äldre bussar
ges bidrag för ombyggnad så att de miljöfarliga avgasutsläppen kan
begränsas. För mindre bussar kan tidigarelagd skrotning komma i fråga.
Även för sådant ändamål bör bidrag kunna utgå enligt ett statsbidragssystem
för stimulansåtgärder för miljövänlig och energieffektiv kollektivtrafik.

I motion T66 (vpk) yrkas avslag på förslaget om att satsa 450 milj. kr. för
stimulanser till inköp av dieseldrivna fordon. Enligt motionen är det inte
riktigt att indirekt gynna de redan rika bilföretagen för en sådan satsning.
Även om det handlar om förbättrad avgasrening innebär detta att kollektivföretagen
mister incitamenten att satsa på ännu miljövänligare teknik. I
stället bör samma belopp anvisas för utveckling av alternativa drivmedel och
fordonstyper (yrkandena 36 och 37).

Utskottet finner regeringens förslag väl motiverat. Som kommunikationsministern
framhåller är det angeläget att samhället ger besked om framtida
kravnivåer för emissioner så tidigt som möjligt och därvid också beaktar den
tekniska utvecklingen. Av bl.a. handelspolitiska skäl och med hänsyn till de
svenska lastbilsproducenternas betydelse på världsmarknaden har regeringen
icke bedömt möjligt att införa skärpta emissionskrav för tyngre dieselfordon
före 1984 års modeller. Redan dessförinnan torde de krav som förutses
kunna uppfyllas. Det är då enligt utskottets mening rimligt, med hänsyn till
de viktiga miljövinster som kan göras, att staten träder in med stimulansåtgärder
under en övergångstid. Utskottet tillstyrker således regeringens
förslag och avstyrker samtidigt vpk-motionen i motsvarande del.

I motion T66 (vpk) yrkas även på forskning om bilen och bilindustrins roll i
framtiden (yrkande 5). I motion T416 (vpk) yrkas på satsning på utveckling
av nya motortyper, miljövänligare drivmedel och bränslesnåla fordon
(yrkande 2). 1 viss mån likartade krav framställs i motion T48 (c), vari
efterlyses insatser genom lagstiftning, ekonomiska stimulanser till bilister,
stöd till teknisk forskning och formulering av krav på biltillverkare i syfte att
minimera bilismens inverkan på miljön. 1 motionen erinras om att Sverige
rymmer två internationellt välkända biltillverkare. Det är därför rimligt att
Sverige intar en tätposition när det gäller att ta fram nya bränslen och nya
motorer.För att främja övergång till renare motorer behövs enligt motionärerna
stimulanser och internationella överenskommelser. Slutligen betonas
att bidrag bör kunna utgå till motorbyte i befintliga fordon (yrkandena 4-7).

Utskottet delar motionärernas bedömning att det är önskvärt att nya
motortyper utvecklas som ger mindre miljöpåverkan än dagens. Som
framgår av propositionen släpper även de senaste generationerna av

TU 1987/88:23

Bilaga

dieselmotorer som finns på marknaden fortfarande ut mutagena kolväten
och partiklar. Därför bör särskilda ansträngningar göras för att stimulera
fram en trafik som är mindre miljöfarlig än den dieseldrivna i tätorterna. Det
finns i sammanhanget även skäl att erinra om att riksdagen i 1987 års
forskningspolitiska beslut anslog närmare 140 milj. kr. under en treårsperiod
för FoU rörande alternativa drivmedel, motorer m.m. Sedermera har
transportforskningsberedningen, STU och statens energiverk fått i uppdrag
att utarbeta program för energirelaterad forskning med anknytning till
transportsektorn. Utskottet finner att motionerna således till betydande del
kan besvaras med hänvisning till det anförda. Något särskilt riksdagens
uttalande med anledning av motionerna i övrigt synes icke påkallat.

I ett par motioner tas upp frågan om alternativa drivmedel. Enligt motion
T69 (vpk) bör ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram startas i syfte att
introducera vätgastekniken i Sverige. I motion T75 (fp) begärs stöd för
försök med etanol som dieselersättning i stadstrafik.

Utskottet är, bl.a. mot bakgrund av det nyss anförda, icke berett förorda
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna. Problematiken kring
vätgas som energikälla är föremål för omfattande diskussion, framför allt
utanför Sverige. Någon ekonomiskt tillfredsställande lösning förutses enligt
vad utskottet erfarit icke inom överskådlig tid. Frågan om etanol som
dieselersättning har behandlats av bl.a. motoralkoholkommittén i betänkandet
Alkoholer som motorbränsle (SOU 1986:51).Kommittén har där föreslagit
att olika tekniska lösningar för alkoholdrift bör prövas och utvärderas.
Bl.a. bör tätortsbussar ingå i försöken. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande i regeringskansliet. I detta sammanhang kan
noteras att en lägesredovisning beträffande introduktionsproblemen för
alternativa drivmedel, utarbetad inom miljö- och energidepartementet,
införts som bilaga 4.10 (s. 342 ff.) i proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken
inför 1990-talet.

Miljövänligare flygtrafik

Regeringen förordar att åtgärder vidtas för att minska bullerstörningarna
från flygtrafiken och att Sverige internationellt verkar för åtgärder som syftar
till en övergång till flygplanstyper med lägre mängder skadliga avgasemissioner.
Luftfartsverket bör utarbeta förslag som syftar till att successivt minska
den miljöpåverkan som utsläpp från flygplan förorsakar. Arbetet bör ske i
samråd med naturvårdsverket.

För att beakta de samhällsekonomiska marginalkostnader som kan
hänföras till inrikesflygtrafikens avgasutsläpp skall som ett komplement till
luftfartsavgifterna en särskild miljöavgift införas.

Enligt motion T65 (fp) bör miljöavgiften på flyget utformas så att den klart
stimulerar övergång till miljövänligare maskiner. Ett motsvarande krav ställs
i motion T83 (m), vari även begärs att denna avgift i sin helhet skall användas
för miljöförbättringar inom luftfartsområdet.

Utskottet delar motionärernas mening om att miljöavgiften skall vara
styrande så att en minskning av utsläppen också skall medföra att avgiften
minskar. Som framgår av propositionen (s.329) är detta även regeringens
avsikt. Något uttalande av riksdagen påkallas alltså icke. Däremot avstyrker

TU 1987/88:23

Bilaga

utskottet förslaget om att intäkterna från avgiften skall specialdestineras.

Enligt motion T48 (c) bör riksdagen begära regelförändringar så att det blir
möjligt att belägga även utrikesluftfarten med miljöavgifter (yrkande 24). I
motion Jo701 (c) begärs åtgärder mot avgasföroreningar från flygplan.

Frågan om utrikesluftfartens miljöpåverkan är självfallet icke möjlig att
avgöra internt inom Sverige. I propositionen redovisas att Sveriges internationella
åtaganden på luftfartens område utgör hinder för att belägga den
utrikes linjetrafiken med en miljöavgift. Denna bör därför omfatta endast
den inrikes flygtrafiken. Utskottet delar regeringens mening. Motion T48
bör alltså avslås av riksdagen. När det gäller förslaget i motion Jo701 om
avgasföroreningar hänvisar utskottet till redovisningen ovan av vad som
anförts i propositionen om luftfartsverkets ansvar för att minska utsläppens
miljöpåverkan. Utskottet har erfarit att statens naturvårdsverk påbörjat en
undersökning av miljöpåverkan från de utsläpp som görs på hög höjd, som
ett led i myndigheternas arbete på området. Av propositionen framgår även
att utvecklingen av nya flygplan och flygplansmotorer har lett till en
minskning av bulleremissionerna och utsläppen av koloxider och kolväten.
Däremot har det inte skett en motsvarande reducering av kväveoxidutsläppen.
De nordiska miljöministrarna kommer enligt propositionen att i det
internationella arbetet verka för att påskynda utvecklingen och införandet av
miljövänligare flygplanstyper. Med hänvisning härtill och till det uppdrag
luftfartsverket och övriga berörda myndigheter fått att särskilt bevaka
hithörande frågor bör motionen enligt utskottets mening icke påkalla någon
riksdagens ytterligare åtgärd.

Miljövänligare tågtrafik

Under denna rubrik bedömer kommunikationsministern att bullerstörningarna
från järnvägstrafiken, liksom utsläppen från dieseldrivna rälsfordon,
bör minska. Av propositionen framgår att SJ arbetar med ett miljöprogram.

När det gäller frågan om järnvägens roll i det framtida transportsystemet
framhålls i propositionen (s.95 ff) att järnvägen skall ges förutsättningar att
spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt
transportmedel. SJ:s insatser för att förbättra persontrafiken har koncentrerats
till de områden där järnvägens fördelar är mest uppenbara. Trots detta är
den långsiktiga trenden för SJ:s persontrafik negativ med försämrad
konkurrenskraft gentemot såväl bilismen som flygtrafiken. På godstrafikområdet
har lastbilstrafiken på många viktiga marknadssegment tagit marknadsandelar,
även om SJ på senare tid återtagit en del av tidigare förlorade
godsvolymer. Den långsiktiga trenden är emellertid också här att SJ har svårt
att hålla priser som ger acceptabel lönsamhet och att behålla marknadsandelar
både i förhållande till lastbilstrafiken och sjöfarten. Sammantaget innebär
utvecklingen enligt propositionen ett allvarligt hot mot järnvägens framtidsmöjligheter.
Bl.a. mot den bakgrunden föreslår regeringen att en kraftfull
satsning skall göras på s.k. kombitrafik, dvs. kombinerade transporter
lastbil-järnväg.

Enligt motion T48 (c) framträder framför allt de eldrivna järnvägstransporterna
som ett verkligt utvecklingsbart reformalternativ som har framtiden
för sig. Riksdagen bör därför göra ett uttalande om järnvägens roll i det

TU 1987/88:23

Bilaga

framtida transportsystemet (yrkande 8). Mot en likartad bakgrundsteckning
begärs i motion T66 (vpk) ett principuttalande att tunga landsvägstransporter
över 30 mil stoppas och att järnvägens kapacitet successivt byggs ut för att
motsvara kraven på effektivitet i godstrafiken. Sveriges trafikpolitik bör
organiseras efter principen ”lastbilen på tvären och järnvägen på längden”
(yrkandena 6 och 7). Enligt motion T84 (m) bör riksdagen göra ett uttalande
av innebörd att trafiken på det icke elektrifierade nätet har betydande
negativa miljöeffekter.

Utskottet vill för egen del framhålla att järnvägen som helhet är ett
miljövänligt och även energisnålt transportmedel. Som framhålls i propositionen
är det angeläget att de negativa miljöeffekterna av järnvägstrafiken
gås igenom och att åtgärder vidtas för att minska dem. Någon anledning för
riksdagen att, som föreslås i motion T84, göra ett särskilt uttalande om de
icke elektrifierade linjernas negativa miljöeffekter finns icke.

Utskottet har i annat sammanhang haft anledning att behandla de frågor
som tas upp i motionerna T48 och T66 om en överföring av godstrafiken från
landsväg till järnväg. I sitt betänkande om skärpta avgasreningskrav för
personbilar m.m. hösten 1985 konstaterade utskottet att en väsentlig del i
den järnvägspolitik som lagts fast våren 1985 skulle vara satsning på
kombitrafik, dvs. transport av trailers på järnväg som ett led i strävan att
överföra dieseldrivna vägfordons transporter till järnväg. Utskottet framhöll
att denna omläggning var av stor betydelse från miljösynpunkt och att det var
nödvändigt att målsättningen verkligen uppnås. Mot bakgrund bl.a. härav
antog riksdagen på förslag av utskottet ett uttalande av innebörd att
miljöaspekterna måste särskilt beaktas i arbetet med vägplanerna för tiden
fram till 1997 (prop. 1985/86:61, JoU 11, rskr. 101).

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda regeringens förslag att
statsmakterna genom trafikpolitiska åtgärder skall skapa sådana förutsättningar
att kombitrafiken kan vidareutvecklas som ett konkurrenskraftigt och
miljövänligt alternativ till främst fjärrtrafik på landsväg. Enligt utskottets
mening kommer syftet med förslaget i centermotionen därigenom att i
väsentlig grad tillgodoses.

Utskottet är däremot icke berett tillstyrka vpk:s förslag om drastiska
inskränkningar av vägtransporterna. Förutom att de skulle innebära synnerligen
långsiktiga och kostsamma investeringar i järnvägar och tåg skulle de
medföra allvarliga hämningar av transportutvecklingen.

Storstadstrafiken

Kommunikationsministern framhåller i propositionen att trafiktillväxten i
landets tre storstadsregioner. Stockholm, Göteborg och Malmö, har utvecklats
i en sådan riktning att transportsystemen inte längre förmår klara av de
växande transportbehoven. Problemen består i att trafiken som helhet växer
och att nyinvesteringar och reinvesteringar i transportsystemen varit otillräckliga.
Särskilt allvarligt är det att kollektivtrafiken inte längre kan klara av
trafiken med påföljd att biltrafiken ökar. Trängsel, dålig framkomlighet och
allvarliga miljöstörningar har blivit följden. Miljöproblemen består dels i

TU 1987/88:23

Bilaga

luftföroreningarnas allmänt försurande inverkan och de hälsofarligt höga
föroreningskoncentrationerna i trånga gaturum, dels i bullerstörningar för
dem som bor och vistas i storstäderna.

Ansvaret för utformningen av trafikförsörjningen lokalt och regionalt i
storstadsområdena åvilar i första hand kommunerna och trafikhuvudmännen.
En riktpunkt för deras arbete i framtiden bör vara att skapa samordnade
lösningar i hela regionen där både kollektivtrafiken och biltrafiken ingår som
nödvändiga beståndsdelar. Statens uppgift i detta sammanhang bör vara att
skapa så goda förutsättningar som möjligt för detta arbete samt att medverka
till att lösa genomfartstrafiken, framhåller kommunikationsministern. En
utgångspunkt är att vägtrafiken skall betala för sina samhällsekonomiska
marginalkostnader.

En utredning bör därför tillsättas med uppgift att ta fram ett samlat
underlag angående möjligheterna att begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter
i storstadsregionerna. Vidare måste särskilda fordonsåtgärder vidtas i
landets tätorter för att skyndsamt begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter.
Utveckling och anskaffande av miljövänliga tätortsfordon för kollektivtrafik
bör stimuleras. På längre sikt kan en övergång till alternativa drivmedel
eller motorer vara fördelaktig.

De motioner som behandlas i detta sammanhang innehåller bl.a. följande.

Enligt centerns miljömotion Jo767, som redan tidigare refererats, bör vissa
stadskärnor befrias från biltrafik. I särskilt belastade tätorter bör miljöavgifter
prövas (yrkande 16 i motsvarande del). Liknande synpunkter förs fram i
motion T933 (c), där ett program för att få till stånd en miljövänligare
fordonstrafik i storstäderna efterlyses. I motion T66 (vpk) begärs förslag till
åtgärder för att halvera biltrafiken i de tätare delarna av städerna. Resurserna
bör i stället satsas på en kollektivtrafik av hög kvalitet, anser motionärerna
(yrkande 41). Enligt motion T75 (fp) bör det statliga stödet till spårbunden
trafik i stadskärnor som Norrköping ökas (yrkande 3). Staten bör stödja
alternativa drivmedel, framhåller motionärerna och pekar på möjligheten att
använda etanol som dieselersättning i bussar för reguljär stadstrafik (yrkande
2). Ett likartat yrkande framförs i motion T227 (c), yrkande 1, beträffande
Malmö och Helsingborgs kommuner. 1 motion T85 (m) framhålls att
privatbilismen betalar höga skatter. Därför bör riksdagen enligt motionen
uttala att s.k. trängselavgifter för trafik genom storstädernas centrala delar
inte bör genomföras (yrkande 22).

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens oro för att miljöproblemen i storstäderna
förvärras. Den ökade biltrafiken som följer av att de kollektiva trafiksystemen
inte längre förmår klara av en ökande efterfrågan har lett till
överbelastningar i vägtrafiksystemet. Miljöproblem som luftföroreningar
och försurning, hälsofarligt höga föroreningskoncentrationer i trånga gaturum
och bullerstörningar måste enligt utskottets mening angripas och
nedbringas. Kväveoxidutsläppen kommer visserligen att minska efter hand
som den katalytiska avgasreningen införs för personbilar, men den pågående

TU 1987/88:23

Bilaga

tillväxten av biltrafiken riskerar att omintetgöra reduceringen. Kraftfulla
åtgärder måste därför vidtas för att minska biltrafiken, framför allt i de större
städerna. Samtidigt kommer investeringar för upprustning av väg- och
gatunät, för utveckling av fordon och drivmedel med låg miljöpåverkan och
för en utbyggnad av kollektivtrafiksystemet att vara helt nödvändiga. Som
anförs i propositionen är bl.a. de styrmedel som nu finns otillräckliga. Olika
former av avgifter för att styra trafikflödet och utgöra den finansiella grunden
för investeringar kan aktualiseras. Utskottet tillstyrker mot den angivna
bakgrunden att regeringen inom kort tillsätter en utredning kring storstadstrafikens
trafik- och miljöfrågor. De problem som skall lösas omfattar både
åtgärder som bör vidtas på mycket kort sikt och åtgärder som innefattar
långsiktiga investeringar. Därför är det enligt utskottets mening angeläget att
utredningen arbetar skyndsamt.

Med den angivna målsättningen kommer flera av de frågor som tas upp i
motionerna att ytterligare beredas inom ramen för den aviserade utredningen
och bör således inte nu föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd. De
aktuella center- och folkpartimotionerna bör därför lämnas utan åtgärd.

Även förslaget i vpk-motionen T66 om satsning på en högklassig kollektivtrafik
omfattas av utredningsuppdraget. Något särskilt riksdagsuttalande
påkallas således icke. Yrkandet i motionen om åtgärder för att halvera
biltrafiken avstyrks av utskottet.

Det förslag som väcks i moderata samlingspartiets motion T85 om att s.k.
trängselavgifter ej skall införas strider mot den beskrivning av utredningsuppdraget
som lämnas i propositionen. Utskottet avstyrker motionen i
berörd del.

Regional miljö

Regeringen bedömer i propositionen att åtgärder bör sättas in för att
åstadkomma bättre efterlevnad av hastighetsgränserna. Vidare bör miljöskäl
kunna beaktas vid fastställande av hastighetsgränser för enskilda vägsträckor.
I denna sistnämnda fråga aviseras en regeländring.

I propositionen redovisas olika beräkningar av effekterna av en bättre
efterlevnad av fartgränserna. Utskottet återkommer härtill i den följande
framställningen. Sammanfattningsvis anför kommunikationsministern att
den viktigaste uppgiften i dagens läge är att hos trafikanterna inskärpa
betydelsen av respekt för dagens hastighetsgränser.

I folkpartiets motion T202 yrkas på skärpt fartkontroll på vägarna.
Motionärerna framhåller att utsläppen enligt naturvårdsverkets beräkningar
skulle reduceras med 15 % om bilisterna strikt höll alla hastighetsbestämmelser
(yrkande 3). Skärpt hastighetsövervakning efterlyses även i motion T75
(fp), yrkande 1.1 motionerna T410 och T95 yrkande 11 (c), T416 yrkande 1
och T66 yrkande 34 (vpk) samt den tidigare refererade Jo767 yrkande 16 (c)
förordas en allmän minskning av fartgränserna från 110 till 100 km/tim, från
90 till 80 km/tim. Sänkningen motiveras främst av miljöskäl men även av
säkerhetsskäl. Enligt motionerna T85 yrkandena 6,7 och 9 samt T89 yrkande
10 (m) bör riksdagen begära en översyn av hastighetsgränserna för motorfordon.
De bör utformas så att trafikanterna i större utsträckning upplever dem

TU 1987/88:23

Bilaga

som motiverade. På vissa sträckor bör hastighetsgränserna höjas, på andra
sänkas. En generell sänkning av hastighetsgränserna på det svenska vägnätet
bör enligt motion T85 icke ifrågakomma, utan trafikplaneringen bör inriktas
på att åstadkomma en jämnare trafikrytm. I motionerna T427 (s)ochT27 (s),
yrkande 2, förordas sänkning av hastighetsgränserna regionalt, inom västra
Sverige resp. inom de mest försurningsdrabbade länen.

Utskottets överväganden

Som inledningsvis antytts föreligger olika uppgifter om vilken miljöeffekt en
anpassning till gällande hastighetsgränser skulle få. Uppgiften i folkpartimotionen
om att utsläppen skulle reduceras med 15 %, om alla hastighetsgränser
iakttogs, är enligt vad utskottet inhämtat hos naturvårdsverket korrekt.
Siffran avser den effekt laglydnaden skulle ha fått för något år sedan, innan
över huvud någon katalytisk avgasrening fanns i Sverige, och avser utsläppen
på landsvägar utanför tätorterna.

I propositionen redovisas uppgifter i en promemoria från naturvårdsverket
den 21 juni 1987 benämnd Hastighetens inverkan på vägtrafikbuller och
bilavgaser. Enligt SNV är det främst emissionen av kväveoxider som
påverkas av hastigheten, och då mest i intervallet 70-110 km/tim. Vägtrafikens
kväveoxidemission skulle minska med 7 % år 1995, om man strikt följde
dessa hastighetsgränser. Utskottet har härvidlag erfarit att det lägre procenttalet
beror på att kväveoxidutsläppen redan minskar betydligt oberoende av
hastigheten på bilar med katalysatorrening, varav det beräknas finnas ett
stort antal år 1995. Dessutom är siffran i sistnämnda rapport relaterad till
kväveoxidutsläppen över huvud från motorfordon (såväl i tätort som på
landsväg).

I propositionen redovisas även beräkningar som utförts av statens väg- och
trafikinstitut (VTI) i promemorian Trafik, luftföroreningar och buller (Ds K
1987:5). Enligt denna skulle en konsekvent anpassning till gällande hastighetsgränser
reducera vägtrafikens kväveoxidutsläpp med blott 3 % för år
1995.

I propositionen (s.56) redovisas i tabellform uppskattade procentuella
förändringar av utsläpp under år 2000 till följd av olika åtgärder. Enligt
tabellen beräknas en anpassning till gällande hastighetsgränser ge en effekt i
form av minskade kväveoxidutsläpp om mindre än 1 %. En viktig del av
förklaringen till att så olika värden redovisas torde ligga i skilda utgångspunkter
beträffande efterlevnaden. Naturvårdsverket utgår från den verkan ett
fullständigt iakttagande av bestämmelserna skulle få. medan VTI och
regeringen gör vissa antaganden om vilken efterlevnad man reellt bör räkna
med. Naturvårdsverket och VTI använder även i viss mån olika beräkningsmetoder.
Slutligen bör det erinras om att hastigheten betyder mindre för
kväveutsläppen från personbilar med katalytisk avgasrening.

Utskottet delar regeringens mening att det är viktigt i dagens läge att göra
trafikanterna medvetna om betydelsen av sambandet mellan hastighet,
utsläpp och miljöpåverkan. Som framgår av den lämnade redovisningen
skulle kväveoxidbelastningen längs landets vägar kunna nedbringas väsent -

TU 1987/88:23

Bilaga

ligt med dagens bilpark om gällande hastighetsgränser följdes. Sedan den
katalytiska avgasreningen genomförts kommer avgasutsläppen att vara
mindre beroende av hastigheterna. Det informationsarbete som för närvarande
pågår bör således inriktas särskilt på nödvändigheten att på kort sikt
anpassa hastigheten på vägarna till gällande fartgränser. Som framgår av
propositionen har NTF tillsammans med polisen planerat särskilda intensivperioder,
som bl.a. omfattar ökade övervakningsinsatser. Utskottet vill
särskilt understryka den betydelse detta arbete har från miljövårdens
synpunkt. Vad utskottet anfört innebär att syftet med motionerna T202 och
T75 i berörda delar får anses tillgodosett.

Vad utskottet anfört om möjligheten att nedbringa kväveoxidutsläppen
från bilar genom att hålla lägre hastighet får särskild vikt i de delar av Sverige
som är värst drabbade av försurningen, dvs. landskapen i södra och västra
Sverige. I propositionen förutses att länsstyrelserna vid fastställande av
hastigheten för olika vägsträckor bör göra sådana avvägningar att - förutom
säkerhetsaspekten - även miljöeffekten beaktas. Därmed kan, framhåller
kommunikationsministern, miljöproblem som härrör från höga hastigheter
på en vägsträcka begränsas. I propositionen görs i detta hänseende ingen
åtskillnad mellan olika län. Enligt utskottets mening finns emellertid
härvidlag anledning att ta fasta på de förslag som framförs i motionerna T427
(s) och T27 (s). Utskottet vill i anslutning till motionerna framhålla vikten av
att hastigheterna från miljösynpunkt måste nedbringas särskilt i de speciellt
försurningsdrabbade och samtidigt folktäta delarna av vårt land. Genom de
ökade befogenheter som länsstyrelserna enligt propositionen kommer att få
för att anpassa hastighetsgränserna till miljökraven kan både regionalt och
lokalt betingade faktorer läggas till grund för länsstyrelsens beslut. Då
miljöproblemen inte upphör vid länsgränserna är det enligt utskottets
mening synnerligen viktigt att ett samarbete i fråga om hastighetsbegränsningar
snarast inleds mellan länsstyrelserna. Enligt utskottets mening bör
trafikutskottet föreslå riksdagen att göra ett uttalande i enlighet med vad
utskottet anfört med anledning av motionerna.

Däremot avstyrker utskottet de motioner - T410, T416 yrkande 1, T66
yrkande 34, T95 yrkande 11 och Jo767 yrkande 16 i motsvarande del - som
förordar generellt lägre hastighetsgränser i hela riket. Utskottet delar
regeringens mening att i dagens läge är den viktigaste uppgiften att hos
trafikanterna inskärpa betydelsen av respekt för nu gällande hastighetsgränser.
En sådan inriktning har större möjlighet att bli framgångsrik än generellt
sänkta hastighetsgränser.

Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion T85 yrkande 6
tillgodoses. Utskottet delar även motionärernas mening att trafikplaneringen
bör inriktas på att åstadkomma en jämnare trafikrytm. Som kommunikationsministern
anför är åtgärder som kan medverka till en lugnare trafikrytm
och bättre anpassning till hastighetsgränserna nödvändiga kompletteringar
till effektivare avgasrening på fordon och andra långsiktiga åtgärder. Något
särskilt uttalande av riksdagen påkallas således icke med anledning av
motionerna T85 yrkandena 6 och 7 samt motion T89 yrkande 10. Utskottet
avstyrker yrkande 9 i motion T85, vari begärs en översyn av hastighetsgrän -

TU 1987/88:23

Bilaga

serna. Som tidigare anförts kommer länsstyrelserna att få i uppgift att vid sina
beslut om hastighetsbegränsningar även beakta miljöfaktorerna.

Trafikverken och miljön

Luftfartsverket har i september 1987 fastställt ett miljöpolitiskt program
som innebär att verket skall kartlägga och vidta åtgärder för att minska de
miljöproblem som flygtrafiken förorsakar. I programmet påpekas att buller
samt utsläpp av luft- och vattenföroreningar från flygtrafiken påverkar
miljön i närheten av flygplatser. Is och snö på bansystem som inte kan
avlägsnas mekaniskt smälts bort genom spridning av urea, som är en
kväveförening. Smältvattnet rinner ut i dagvattensystem och vidare ut i
naturen utan föregående rening. Is och snö på flygplan avlägsnas med hjälp
av glykol. I vissa fall uppsamlas spillet för vidare transport till reningsverk. I
andra fall rinner glykolen ut i naturen. Enligt programmet skall resurser
avsättas för att minska miljöstörningarna. För varje flygplats skall verket
utreda lämpliga kombinationer av banavisningskemikalier. Kemikalier för
avisning av flygplan skall inte släppas ut i sjöar eller vattendrag om det inte
kan ske utan olägenhet.

Utskottet delar regeringens mening att det är angeläget att spridningen av
kemikalier för avisning av landningsbanor och flygplan minskar. Som
framgår av det anförda pågår ett arbete med detta syfte inom luftfartsverket.
Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen synes mot den
bakgrunden icke påkallad. Självfallet får flygsäkerheten inte äventyras
genom de åtgärder som vidtas i miljövårdande syfte.

I propositionen anges att ett arbete pågår inom vägverket med att se över
verksamhetens miljöeffekter och fastlägga en strategi för hur verket skall
arbeta med miljöfrågorna.

I flera motioner diskuteras vägbyggens påverkan på miljön. Enligt motion
T202 (fp), yrkande 1, bör tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen införas
för vägprojekt. Den praktiska utformningen bör enligt motionen utredas
ytterligare. Särskilt bör därvid beaktas Svenska naturskyddsföreningens
förslag om att alla vägprojekt skall anmälas till naturvårdsverket, som sedan
avgör om tillståndsplikt skall gälla. Ett motsvarande yrkande återfinns i
motion T321 (c), yrkande 3, vari efterlyses koncessionsnämndsprövning
enligt miljöskyddslagen av planerade motorvägar och andra större trafikleder.
1 sistnämnda motion yrkas vidare att satsningen på motorvägsbygge
mellan Stora Höga och Uddevalla ersätts med en upprustning av hela

TU 1987/88:23

Bilaga

vägsträckan genom Bohuslän av Europaväg 6 (yrkande 1). I motion T66
(vpk) yrkas avslag på ScanLink-projektets alla delar inkl. Öresundsbro.
Motorvägsbygget i Bohuslän måste avbrytas (yrkande 30).

Utskottet erinrar om att miljöskyddsutredningen på sin tid - i betänkandet
Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) - föreslagit att miljöskyddslagen
(1969:387, ML) kompletteras med en regel, varigenom regeringen bemyndigas
att föreskriva att vissa gatu- och vägbyggen m.m. inte får utföras utan
tillstånd av koncessionsnämnden. Vid den ändring av ML som företogs för
ett år sedan beslöt riksdagen på förslag av regeringen att icke genomföra
utredningens förslag, vilket enligt vad utskottet anförde skulle medföra vissa
praktiska svårigheter. I sammanhanget underströks vikten av att varje
sektorsmyndighet bevakar och tillvaratar miljöintressena inom sin sektor.
Från miljösynpunkt betonades särskilt vikten av att miljökonsekvenserna av
ett planerat vägbyggnadsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som
möjligt (prop. 1986/87:135, JoU 25).

Enligt utskottets mening finns det skäl att ompröva riksdagens beslut för
ett år sedan. Utskottet ansluter sig således till vad som anförs i motionerna
T202 och T321 om miljöskyddsprövning av väg- och gatubyggnadsföretag.
Enligt utskottets mening bör regeringen vidare utreda frågan och snarast
återkomma till riksdagen med ett lagförslag med utgångspunkt i miljöskyddsutredningens
förslag och de nu berörda motionerna. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utskottet avstyrker yrkandena i motionerna T321 och T66 om stopp av
motorvägsbygget i Bohuslän och om den planerade Öresundsbron. Enligt
vad utskottet erfarit skall det påbörjade motorvägsbygget icke ses som ett led
i den s.k. ScanLink. På grund av trafiksäkerhet är en upprustning av vägen
nödvändig. Sommarturism och industriexpansion motiverar bygget. Frågan
om en fast förbindelse över Öresund utreds inom regeringskansliet.

Utskottet tar slutligen upp ett yrkande i motion T202 enligt vilket tillsynen
av att gällande avgasregler efterlevs bör förbättras genom att avgasutsläppen
ägnas större uppmärksamhet vid den årliga kontrollbesiktningen (yrkande
2). Utskottet erinrar om att kontrollsystemet förbättrats sedan nya regler för
avgaskontrollen infördes från den 1 januari 1988 (SNFS 1987:2). Utskottet
utgår från att reglerna följs av AB Svensk Bilprovning. Något särskilt
uttalande från riksdagens sida ter sig icke påkallat.

Stockholm den 15 mars 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s). Sven Eric
Lorentzon (m). Ove Karlsson (s). Martin Segerstedt (s). Jens Eriksson (m).
Jan Fransson (s). Margareta Winberg (s), Ingvar Eriksson (m). Åke Selberg
(s). Lennart Brunander (c). Jan Jennehag (vpk). Kaj Larsson (s). Ivar Virgin
(m) och Anders Castberger (fp).

TU 1987/88:23

Bilaga

Avvikande meningar

1. Trafikpolitikens mål

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Till viss” och slutar med
"motionärernas synpunkter” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den syn på trafikpolitikens miljömål som framförs i de
moderata motionerna T89 och T85. Bl.a. bör således en förnyelse av
bilparken uppmuntras och trafiken planeras för att undvika stopp och ryckig
körning.

2. Trafikpolitikens mål

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet biträder” och slutar med ”av
regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder den syn på trafikpolitiken som företräds i centermotionerna.
Man bör således anlägga en helhetssyn på samhällets trafikpolitik och
den långsiktiga utvecklingen. Miljövänliga transportsystem bör främjas som
inte rubbar den ekologiska balansen.

3. Trafikpolitikens mål

Jan Jennehag (vpk) anser att utskottets yttrande på s.4 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”allmänna inriktning" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar vpk:s bedömning att risken är stor för att konkurrenskravet
kommer att sättas före krav som säkerhet, god miljö och regional balans.
De mål som anges måste motsvaras av konkreta åtgärdsförslag. Förslag till
konkreta åtgärder för att snabbt få ned förbrukningen måste ersätta
allmänna uttalanden som att ”oljeförbrukningen borde minska”.

4. Fordonsutveckling

Anders Castberger (fp) anser att följande stycke bör införas som andra
stycke under rubriken Fordonsutveckling.

Utskottet vill med anledning av motion T66 anföra att frågor kring skärpta
emissionskrav för tyngre dieselfordon m.m. och stimulanser för tidigareläggning
av bättre rening av dieselfordon bör behandlas i samband med
jordbruksutskottets övergripande behandling av avgasfrågor i anslutning till
miljöpropositionens förslag.

5. Fordonsutveckling

Jan Jennehag (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet finner” och slutar med ”motsvarande del”, den del som pås.
5 börjar med ”Utskottet delar” och på s. 6 slutar med ”icke påkallat” samt
den del som på s. 6 börjar med ”Uskottet är” och slutar med ”inför
1990-talet” bort ha följande lydelse:

TU 1987/88:23

Bilaga

Utskottet delar den mening som uttrycks i motionerna T66 och T416 om att
miljöarbetet måste inriktas på forskning om bilens och bilindustrins roll samt
på utveckling av nya motortyper, miljövänligare drivmedel och och bränslesnåla
fordon. De medel regeringen föreslagit för stimulanser till inköp av
dieseldrivna fordon bör, som motionärerna framhåller, i stället anvisas för
satsning på miljövänlig teknik. Riksdagen bör alltså bifalla motion T66
beträffande anslaget och göra ett särskilt uttalande i enlighet med motionerna
T66, T69 och T416 i berörda delar om utveckling av fordon, motorer och
drivmedel.

6. Fordonsutveckling

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att den del av
uskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet delar” och på s. 6 slutar
med ”icke påkallat” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den mening som framförs i centermotionen att
riksdagen bör göra insatser genom lagstiftning, ekonomiska stimulanser till
bilister, stöd till teknisk forskning och formulering av krav på biltillverkare i
syfte att minimera bilismens inverkan på miljön. Som biltillverkarland bör
Sverige inta en tätposition i detta hänseende. Riksdagen bör göra ett särskilt
uttalande härom.

7. Alternativa drivmedel

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Anders Castberger (fp)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”inför 1990-talet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att stöd ges
för försök med etanol som dieselersättning i stadstrafik. Riksdagen bör göra
ett särskilt uttalande i denna riktning.

8. Miljövänligare flygtrafik

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 7 slutar med ”skall specialdestineras” bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder förslaget i den moderata motionen. Riksdagen bör
således uttala att den miljöavgift som läggs på flyget i sin helhet skall
användas för miljöförbättringar inom luftfarsområdet samt vara så utformad
att miljöförbättrande åtgärder på motorerna medför lägre avgifter.

9. Miljövänligare flygtrafik

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Frågan om” och slutar med
”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i motion T48 yrkande 24. Riksdagen bör
således begära regelförändringar så att det blir möjligt att belägga även
utrikesluftfarten med miljöavgifter. Utskottet delar även den mening som

TU 1987/88:23

Bilaga

TU 1987/88:23

Bilaga

10. Miljövänligare tågtrafik

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson, Ingvar Eriksson coh Ivar Virgin (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”finns icke” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill (= utskottet) minska dem. Riksdagen bör göra ett

särskilt uttalande härom med anledning av motion T84.

11. Miljövänligare tågtrafik

Jan Jennehag (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med ”Utskottet är” och slutar med ”av transportutvecklingen” bort ha
följande lydelse:

Utskottet tillstyrker de förslag som läggs fram i vpk-motionen om successiv
utbyggnad av järnvägens kapacitet för att möjliggöra en avveckling av
godstransporter på landsväg över 30 mil, liksom även yrkandet om ”lastbilen
på tvären, tåget på längden”. Riksdagen bör således göra ett uttalande i
denna riktning.

12. Storstadstrafiken

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 10 med ”arbetar skyndsamt” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) och nedbringas. Kväveutsläppen

kommer visserligen att minska efter hand som den katalytiska avgasreningen
införs för personbilar, förutsatt att antalet personbilar ökar blott måttligt.
Ändå kommer kraftfulla åtgärder att krävas som minskar biltrafiken,

framför allt i storstädernas centrala delar. Samtidigt kommer ( =

utskottet) arbetar skyndsamt.

dels att den del av yttrandet på s. 10 som börjar med ”Det förslag” och slutar
med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker vad som sägs i motion T85 (m) yrkande 22 att s.k.
trängselavgifter för trafik genom storstädernas centrala delar inte bör
genomföras.

13. Storstadstrafiken

framförs i motion Jo701 om åtgärder mot avgasföroreningar från flygplan.
Arbetet bör i första hand inriktas på en kartläggning av utsläppens
sammansättning, totala omfång och effekter på människor och totalmiljö.
Vad utskottet anfört med anledning av berörda motioner bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Anders Castberger (fp)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Med den”
och slutar med "utan åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de förslag som framförs i folkparti- och
centermotionerna om befrielse från biltrafik i vissa stadskärnor, om miljöavgifter,
om statligt stöd till spårbunden trafik och till användande av etanol
som dieselersättning i bussar för reguljär trafik, Spårvägstrafiken i exempelvis
Norrköping och den utbyggnad som förestår där visar på de positiva
alternativ som spårbunden trafik kan erbjuda. Riksdagen bör göra ett särskilt
uttalande till regeringen i enlighet med vad utskottet anfört. En utredning
kan endast fördröja genomförandet av angelägna beslut.

14. Storstadstrafiken

Jan Jennehag (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Även förslaget" och slutar med "av utskottet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i vpk-motionen T66 om satsning på högklassig
kollektivtrafik. Likaså bör riksdagen uttala sig till förmån för att åtgärder
vidtas för att halvera biltrafiken i de tätare delarna av storstäderna.

15. Hastighetsgränserna

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Däremot
avstyrker” och slutar med ”sänkta hastighetsgränser” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker även de yrkanden i motionerna från centern och vpk
vari begärs generellt lägre hastighetsgränser så att den högsta tillåtna
hastigheten bestäms till 100 km/tim i stället för 110 km/tim och att 90
km-gränsen sätts ned till 80 km/tim. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört i denna fråga.

16. Motorvägsbygget i Bohuslän m.m.

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet
avstyrker" och slutar med "inom regeringskansliet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder även yrkandena i motionerna T66 och T321 om att
motorvägsbygget i Bohuslän bör stoppas av hänsyn till bl.a. miljön.
Riksdagen bör av samma skäl även uttala sig mot byggandet av Öresundsbron.

TU 1987/88:23

Bilaga

Innehållsförteckning TU 1987/88:23

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet) 2

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 .... 4

Yttrande från annat utskott 5

Utskottet 5

1 Strategi för en bättre miljö 5

2 Fordonsutveckling 8

2.1 Mil jövänligare vägtrafik 8

2.2 Miljövänligare flygtrafik 11

2.3 Miljövänligare tågtrafik 12

2.4 Miljövänligare sjöfart 13

3 Tätortsmiljö 13

4 Regional miljö 17

5 Trafikverken och miljön 19

6 Transport av farligt gods 22

7 Hemställan 22

Reservationer 24

Särskilda yttranden 35

Jordbruksutskottets yttrande JoU 1987/88:3 y om miljöaspekter på
trafikpolitiken 38

gotab Stockholm 1988 15278