Trafikutskottets betänkande

1987/88:20

om bilismen, lastbilstrafiken och vägarna (prop.
1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:100 bil. 8)

1987/88:20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels regeringens förslag i proposition 1987/88:50
bilaga 1 kapitel 9. Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna samt kapitel 18.

Anslagsfrågor vad avser Vägväsende, dels budgetpropositionens bilaga 8
under avsnittet B. Vidare behandlas förslag i sammanlagt 94 motioner.

Finansutskottet har yttrat sig över frågan om lånefinansiering av vägbyggen.
Finansutskottets yttrande FiU 1987/88:3 y är i sin helhet fogat till
trafikutskottets betänkande TU 1987/88:19 om en framtida järnvägspolitik
m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i här aktuella delar och avstyrker
motionsyrkandena eller — i några fall — lämnar dem utan särskild åtgärd.

Utskottet ställer sig således bakom de föreslagna målen för vägpolitiken.

Utvecklingen av bilismen och lastbilstrafiken måste ske under beaktande av
säkerhet och miljö. Vidare tillstyrker utskottet förslaget om ändrat väghållningsansvar.

Anslaget till drift och underhåll av statliga vägar bör öka och få en fortsatt
regionalpolitisk prägel. Detsamma gäller de särskilda bärighetshöjande åtgärderna
för vilka anslås 590 milj.kr. för 1988/89.

Investeringarna i länsvägar och länsjärnvägar samt bidrag till statskommunala
vägar och kollektivtrafikanläggningar bör enligt den trafikpolitiska
propositionen samordnas i ett särskilt anslag för länstrafikanläggningar som
får en väsentlig medelsförstärkning. Utskottet tillstyrker förslagen liksom
också att ett särskilt anslag för byggande av riksvägar skall införas. Genom
ökning av medlen bör byggandet av bl. a. förbifarter kunna påskyndas.

Utskottet tillstyrker förslaget om att det skall bli möjligt att bygga avgiftsfinansierade
vägar. Likaså tillstyrks förslaget att vägverket skall kunna tidigarelägga
angelägna väginvesteringar genom förskottering (lån) från kommuner
och företag.

Utskottets ställningstagande föranleder 17 reservationer och fem särskilda
yttranden.

Beträffande vad som sägs om bilismen och lastbilstrafiken menar vpkledamoten
att marschen bort från det bildominerade samhället måste inledas.
Investeringarna i vägnätet måste minska och ytterligare medel föras
över till miljövänligare transportsystem.

Vpk-ledamoten motsätter sig en höjning av tillåtna fordonsvikter. En
sådan kan vara till stor nackdel för de mest nedslitna vägarna och broarna.

Enligt c-ledamöterna bör medlen för länstrafikanläggningar delas upp på
särskilda delanslag för länsvägar, länsjärnvägar, statskommunvägar, kol- 1

lektivtrafikanläggningar, miljövänliga trafikmedel och cykelleder. Anslaget

1 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 20

bör också höjas med 355 milj.kr. utöver regeringens förslag för att möjliggöra
ett ökat byggande av länsvägar. Ett tioårigt program för förstärkning
och beläggning av grusvägar bör utarbetas. Vpk-ledamoten vill att delanslaget
för cykelleder bör tillföras ytterligare 20 milj.kr.

C-ledamöterna vill att den planerade motorvägssträckningen genom
Ljungskile skall omprövas. Vpk-ledamoten vill att motorvägsbyggandet i
Bohuslän skall avbrytas. Alla planer på ScanLink-projektet skall stoppas.

Anslaget för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar bör enligt
c-ledamöterna höjas med 60 milj.kr. Invändningar reses också mot den
hittillsvarande användningen av anslaget för särskilda bärighetshöjande
åtgärder.

I sju olika motioner från (s), (fp), (c) och (m) behandlas frågan om en
Europaväg i inlandet på sträckan Göteborg-Karesuando. Utskottet lämnar
motionsyrkandena utan särskild åtgärd med hänvisning till de överläggningar
som pågår.

Vpk-ledamoten avvisar förslagen om avgiftsfinansierade vägar och tidigareläggning
av väginvesteringar. Beträffande avgiftsfinansierade vägar finner
m-, fp- och c-ledamöterna det olämpligt att enskilda ärenden om avgiftsfinansiering
skall beslutas av regeringen. De menar också att detta sätt att
finansiera byggande av vägar och broar inte får ge möjlighet till att finansiera
redan anlagda vägar eller tas ut på en vägdel för att bekosta en annan.

C-ledamöterna tillstyrker förslaget om tidigareläggning av väg- och broprojekt
genom förskottering men vill att staten skall utbetala ersättning för
räntekostnader fram till dess att projektet löses in.

Vpk-ledamoten anser att vid beräkningar av vägtrafikens kostnadsansvar
ännu större vikt bör fästas vid miljö- och säkerhetsaspekterna.

Enligt m- och fp-ledamöterna bör det övervägas en ändrad företagsform
för delar av vägverket.

Proposition 1987/88:50 bil. 1
(kommunikationsdepartementet)

Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna

Regeringen har i kapitel 9. Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna (s.
158—196) föreslagit riksdagen

1. att anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till
ändring i väglagen (1971:948) (9.7.5),

2. att bemyndiga regeringen att medge vägverket att finansiera vägbyggande
med lån (9.7.6),

3. att godkänna de grunder för vägtrafikens kostnadsansvar som i propositionen
har förordats (9.10),

4. att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för den framtida
väghållningen (9.6),

5. att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för investeringsplaneringen
och investeringsverksamheten (9.7),

6. att ta del av vad i propositionen i övrigt har anförts om bilismen (9.2),
lastbilstrafiken (9.3, 9.4) och vägarna (9.5, 9.9, 9.11).

Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

TU 1987/88:20

Anslagsfrågor m.m.

TU 1987/88:20

SJÄTTE HUVUDTITELN

Regeringen har i kapitel 18. Anslagsfrågor under rubriken B. Vägväsende
(s. 375—386) föreslagit riksdagen
att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 4 925 000 000 kr. (9.8) (punkt B2., s. 375-378),
att medge att regeringen lämnar vägverket de beställningsbemyndiganden
som i propositionen har förordats (punkt B2., s. 375-378),

att medge att regeringen vid behov när allmän väg för vilken staten är
väghållare övergår till enskild väghållning får låta vägverket överföra medel
motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget B2. och anslaget B6.
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2., s. 375—378),
att medge att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra
medel mellan anslaget B2. och anslaget B5. Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator (punkt B2., s. 375—378),
att godkänna att jämkning av kostnadsramarna för åren 1988 och 1989 får
ske i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B2., s. 375-378),
att godkänna att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den
statliga väghållningen får ske i enlighet med vad i propositionen har anförts
(punkt B2., s. 375-378),
att godkänna att vägverket får träffa hyresköpavtal och långtidsförhyra
(leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde av
90 000 000 kr. (punkt B2., s. 375-378),
att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget
B2. för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning (punkt
B2., s. 375-378),

att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget
B2. för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator (punkt

B2„ s. 375-378),

att till Byggande av riksvägar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag
av 1 222 000 000 kr. (9.7.4) (punkt B3., s. 378—380),
att bemyndiga regeringen att besluta om dispositionen av utgående reservationer
på anslagen Byggande av statliga vägar och Bidrag till byggande
av kommunala vägar och gator för budgetåret 1987/88 (punkt B3.,
s. 378-380),

att godkänna att medel från anslaget B3. får föras över mellan åren 1988
och 1989 i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B3.,
s. 378-380),

att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget
B3. för att täcka kapitalkostnader för utbyggnaden av väg E6 som
motorväg på delen Stenungsund-Ljungskile (punkt B3., s. 378—380),
att till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1988/89 anvisa
ett reservationsanslag av 650 000 000 kr. (9.7.3, 9.7.7., 11.7) (punkt B4.,
s. 380-382),

att godkänna att medel från anslaget B4. får föras över mellan åren 1988
och 1989 i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B4.,

s. 380-382),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret TU 1987/88:20
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 670 000 000 kr. (punkt B5., s. 383),
att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 422 000 000 kr. (punkt B6., s. 384),
att godkänna att medel från anslaget B6. får föras över mellan åren 1988
och 1989 i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B6., s. 384),
att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 590 000 000 kr. (punkt B9.,
s. 385-386),

att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget
B9. för utbyggnad av fasta vågstationer (punkt B9., s. 385-386).

Vidare har regeringen under rubriken B. Byggande av länstrafikanläggningar
(s. 380-382) föreslagit riksdagen

1. att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag
av 110 000 000 kr. (11.7, 13.3.1) (punkt B., s. 383),

2. att godkänna vad föredragande departementschefen har anfört om
användningen av anslaget för bidrag till trafiksignalanläggningar och handikappanpassning
(punkt B., s. 383).

Proposition 1987/88:100 bil. 8
(kommunikationsdepartementet)

Regeringen har i proposition 1987/88:100 bil. 8 under avsnitt B. Vägväsende
(s. 7-16) föreslagit riksdagen
att till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1988/89
anvisa ett förslagsanslag av 10 700 000 kr. (punkt Bl., s. 11-12),
att till Tjänster till utomstående för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
av 35 400 000 kr. (punkt B7., s. 14—15),
att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av anslaget
B7. för upprustning av vissa vägar (punkt B7., s. 14-15),
att till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1988/89 anvisa ett
reservationsanslag av 38 325 000 kr. (punkt B8., s. 15—16),
att medge att regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande
som i propositionen har förordats (punkt B8., s. 15—16).

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T10 av Kurt Ove Johansson och John Johnsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att traktorer som används och utför med lastbilar jämförbart
transportarbete skall bära sina egna kostnader gentemot samhället.

1987/88:T22 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (båda c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen TU 1987/88:20

anförts om behovet av ökat anslag till länsvägarna i Östergötland,

8. att riksdagen uttalar sig för att Blåviksfärjan mellan Torpön och fastlandet
ej får dras in.

1987/88:T23 av Åke Wictorsson och Oskar Lindkvist (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behov av investeringar i transportanläggningar i Stockholms län.

1987/88:T26 av Margareta Persson och Lena Öhrsvik (båda s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoret för att erhålla statsbidrag för ombyggnad av äldre
fordon.

1987/88:T28 av Berit Löfstedt och Helge Hagberg (båda s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till investeringar för elförsörjning avseende trådbussar.

1987/88:T29 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidigareläggning av tre förbifarter i Värmlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om drift och underhåll av vägar på landsbygden i Värmlands län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av väg E18 på delen Kristinehamn-Karlskoga.

1987/88:T32 av Lennart Nilsson och Nils T Svensson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om möjligheter till dispens vad gäller axeltryck för vissa turistcharterbussar

och vägar.

1987/88:T35 av Nils G Åsling (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar för budgetåret 1988/89 anvisa ett extra anslag om
50 milj.kr. för underhåll och upprustning av vägnätet i Jämtlands län,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge, att vägverket vid
förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt
inom stödområdet också skall medge att ersättning för räntekostnaden
utgår fram till att projektet inlöses,

3. att riksdagen begär att regeringen låter utreda och kommer med förslag
till en ny Europaväg, en inlandsväg från Göteborg till Karesuando.

1987/88:T38 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående vägstandarden i Jämtlands län.

1987/88:T40 av Stig Alemyr m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ökade väganslag i Kalmar län.

1987/88:T42 av Jan Hyttring m. fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom av

riksdagen beslutat anslag för väginvesteringar tilldela Värmland anslag i TU 1987/88:20
enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:T43 av Sigge Godin och Hans Lindblad (båda fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en plan för utbyggnad av E4 längs Norrlandskusten
så att motortrafikled erhålles för sträckan Stockholm—Umeå.

1987/88:T45 av Sylvia Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av Arningeleden.

1987/88:T46 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att ett gemensamt anslag för länsjärnvägar,
länsvägar m.m. ej skall inrättas,

4. att riksdagen uttalar att vid fördelning av de medel som i den trafikpolitiska
propositionen föreslås inför budgetåret 1988/89 Västerbotten bör
tilldelas ytterligare 10 milj.kr. för länsvägar samt andra vägar och för
bärighetsprojekt.

1987/88:T48 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om möjlighet att
omfördela investeringsmedel mellan järnvägs- och vägsatsningar inom det
framtida länstrafikanslaget,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om program för beläggning av länsvägar,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna,

29. att riksdagen beslutar att till B4. Byggande av länstrafikanläggningar
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 355 000 000 kr. förhöjt
anslag på 1 005 000 000 kr. att fördelas på delposter 1-5 i enlighet med vad
som anges i motionen samt att regeringen bemyndigas att göra vissa omfördelningar
mellan delanslagen 1 —3 för att tillgodose eventuella medelsbehov
för länsjärnvägar,

30. att riksdagen beslutar att till B6. Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
60 000 000 kr. förhöjt anslag på 482 000 000 kr. att fördelas enligt de regler
som anges i motionen.

1987/88:T53 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till bättre villkor för skogsnäringen för byggande och underhåll
av skogsbilvägar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:T54 av Görel Bohlin (m) och Olle Grahn (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna själva skall kunna lösa vissa vägfinansieringsfrågor,
t. ex. enligt modell Österledsprojektet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att varje sådant enskilt
vägfinansieringsärende skall beslutas av regeringen.

1987/88:T56 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbifarter vid Gislaved och Vaggeryd.

1987/88:T57 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av Europaväg 6 i Bohuslän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av övrigt vägnät,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av broar.

1987/88:T60 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna, vad i motionen anförts om vägverkets prioritering
av olika riksvägsprojekt innebärande att sträckningen Mora—Göteborg öster
om Vänern utbyggs i första hand och alternativet väster om Vänern
förverkligas därefter.

1987/88:T63 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket ges i uppdrag att inför
kommande budgetår bygga om riksväg 60 norr om Örebro enligt vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att medel till den i yrkande 1 nämnda förbifarten
bör anvisas ur anslaget till Byggande av riksvägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillskapa en inlandsväg av god standard som alternativ till
E4:an genom Svealand och Norrland.

1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillåten dubbdäcksanvändning.

1987/88:T66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

30. (delvis) att riksdagen beslutar att avbryta alla planer på ScanLinkprojektet
inkl. Öresundsbron,

32. att riksdagen till cykelvägar beslutar anvisa 20 milj.kr. utöver regeringens
förslag.

1987/88:T72 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett
vägpaket till Värmland.

1987/88:T75 av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) vari
yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spårbunden trafik i stadskärnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsvägsanslaget i erforderlig utsträckning går till förbättringar
av länsvägar i glesbygden.

1987/88:T78 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en omprioritering inom anslaget för investeringar i riksvägnätet till

TU 1987/88:20

förmån för vägsträckan Nyland—Ullånger samt södra infarten till Sundsvall TU 1987/88:20
i Västernorrlands län.

1987/88:T85 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftsfinansiering av vägprojekt.

1987/88:T89 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inte skall pröva och godkänna projekt som inte
finansieras med statliga medel,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrad företagsform för vägverket,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kalkyler över olika vägprojekts samhällsekonomiska avkastning.

1987/88:T95 av Mats Odell (c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tid för förbud mot dubbdäck i Norrlandslänen.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T203 av Per Westerberg m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den fortsatta upprustningen av E3 och avlastningen av den tunga
trafiken norrifrån genom Stockholm.

1987/88:T204 av Lennart Alsén m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utbyggnad och upprustning av E66.

1987/88:T205 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson
(båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om väganslagens storlek till Älvsborgs län,

2. att riksdagen beslutar att stödområdet i Älvsborgs län även skall
omfattas av anslaget B9. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder.

1987/88:T207 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av vägmedel till Värmland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inbesparade medel på den icke trafikerade järnvägssträckan
Arvika-Årjäng.

1987/88:T208 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:Fö512 (c) anförts om samordning av civila vägplaner och krigsvägplaner.

1987/88:T209 (delvis) av Kjell Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som TU 1987/88:20

sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A428 (s) anförts
om kommunikationer i Kronobergs län.

1987/88:T211 (delvis) av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer
i Västmanland.

1987/88:T212 (delvis) av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för
att komma till rätta med antalet tåg- och bildödade renar i Norrbottens län.

1987/88:T213 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om en omfördelning
av väganslagen enligt vad som anförts i motionen.

1987/88:T214 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88: Ub807 (m) anförts om behovet av att tidigarelägga planerna för
ombyggnad av den norra infarten till Malmö.

1987/88:T215 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas
6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett fungerande vägnät i Dalarna.

1987/88:T216 (delvis) av Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på kommunikationerna i Gävleborgs län.

1987/88:T217 (delvis) av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A457 (fp)
anförts om kommunikationer i Kronobergs län.

1987/88:T219 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett tioårigt
program för förstärkning och beläggning av grusvägar inom länsvägnätet i
enlighet med vad i motion 1987/88:A462 (c) anförts.

1987/88:T223 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att
beakta vad i motionen anförts om vägnätet i Skåne vid prioriteringen av
väginvesteringar.

1987/88:T224 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av satsning på de i motion 1987/88: A486 (m) omnämnda
vägprojekten.

1987/88:T225 av Elver Jonsson och Anders Castberger (båda fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande riksväg 45 som ingående i landets stomvägnät, samt den
stora andelen grusvägar, m.m.

1987/88:T226 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) vari yrkas TU 1987/88:20

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:A492 (fp) anförts om fördelning av statliga anslag vad gäller vägar
och kollektivtrafik till Stockholms län.

1987/88:T228 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:A493 (m) anförts om väganslag för upprustning av vägnätet i Västernorrlands
län.

1987/88:T301 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en planmässig förstärkning och beläggning av grusvägnätet i
Västerbottens län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslag på 100 milj.kr. för ändamålet för budgetåret 1988/89.

1987/88:T302 av Eva Rydén och Elving Andersson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett program för utbyggnad av broförbindelser inom Göteborgs och
Bohus län.

1987/88:T303 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyldighet för vägverket att varna vägfarande i samband med beläggningsarbeten.

1987/88 :T304 av Hans Nyhage och Arne Svensson (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ombyggnaden av riksväg 41 mellan Kinna och Berghem.

1987/88:T305 av Bertil Danielsson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen snarast vidtar åtgärder i syfte att tidigarelägga väginvesteringar
på E66 genom annan finansiering än över statsbudgeten i enlighet med
vad i motionen anförts.

1987/88:T307 av Rune Evensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksväg 45,
sträckan Göteborg—Trollhättan/Vänersborg bör ingå i det nationella stamvägnätet.

1987/88:T308 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av salt
på vägarna kraftigt skall minskas.

1987/88:T309 av Göran Magnusson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
upprustning av väg E 18 från Köping mot Arboga och Örebro.

1987/88:T310 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning i syfte att åstadkomma en komplettering av vägverkets
avkastningsberäkningar vid investeringar så att företagens tidsvinster och jq

tidskostnader vägs in.

1987/88:T311 av Lennart Pettersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som TU 1987/88:20

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vägverket
vid instängsling av väg ordnar passager med täta mellanrum, så att
svenska folkets urgamla rätt att ströva fritt i markerna inte kringskärs.

1987/88:T312 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande och underhåll av vägar i Sjuhäradsbygden,

2. att riksdagen beslutar höja anslaget för byggande av riksvägar i Älvsborgs
län så att färdigställandet av riksväg 41 tryggas,

3. att riksdagen begär att regeringen fördelar väganslagen så att grusvägsnätet
i Sjuhäradsbygden kan upprustas.

1987/88:T313 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av Europavägnätet genom Sverige så att en
sammanhängande Europaväg skapas genom inlandet.

1987/88:T314 av Helge Klöver och Nils Nordh (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förbifarten vid Vaggeryd och Gislaved.

1987/88:T315 av Anders Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
upprustning av väg 46, sträckan Alvared-Smårör.

1987/88:T316 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg
29.

1987/88:T317 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att vägverket får i uppdrag att planera och genomföra förstärkning
av det gotländska vägnätet.

1987/88:T318 av Åke Gustavsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
nybyggnation av riksväg 31 på sträckan Öggetorp—Nässjö och att medel för
detta tas inom befintliga ramar under budgetåret 1988/89.

1987/88:T319 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att vägverket får i uppdrag att undersöka och utprova om dolomit
kan användas som inslag i asfalt för att få ljusare vägbanor.

1987/88:T320 av Marianne Andersson och Bengt Kindbom (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggandet av vägen Herrljunga-Vårgårda.

1987/88:T321 av Elving Andersson och Eva Rydén (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av Europaväg 6 i norra Bohuslän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslaget till byggande av länsvägar i Göteborgs och Bohus län.

1987/88:T322 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin TU 1987/88:20
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyad prövning
av E6 sträckning genom Ljungskile.

1987/88:T323 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att vägförvaltningens driftskostnader för färjetrafike
Hönö—Fotö i Öckerö kommun efter brobyggets färdigställande skall få
användas till brobyggets finansiering.

1987/88:T324 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av väg Ellös—Varekil
och vad som anförts om finansiering av densamma.

1987/88 :T325 av Margareta Andrén och Hadar Cars (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kommunernas möjligheter att själva lösa vägfinansieringsfrågor, t. ex.
enligt modell Österledsprojektet.

1987/88:T326 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättring av väg 49 och 195.

1987/88:T327 av Christer Skoog m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksväg 29.

1987/88:T328 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om program för beläggning av grusvägnätet i Gävleborgs län samt vad i
motionen anförts om anslag på 25 milj.kr. för budgetåret 1988/89.

1987/88:T329 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en trafikplats
vid sjön Granvattnet och anslutningsväg till färjeläget Kolhättan—Svanesund.

1987/88:T330 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av lånefinansiering för vägbyggnad.

1987/88:T331 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att motorvägsbyggnationen i Bohuslän
omgående avbryts,

2. (delvis) att riksdagen beslutar att planerna på en Öresundsbro och
motorvägsprojektet Scandinavian Link skall avbrytas samt att detta skall
gälla för överskådlig tid.

1987/88:T332 av Jan Fransson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
förbättring av väg 64 i Skaraborgs län.

1987/88:T333 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av
Europaväg 3. '

1987/88:T334 av Olle Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin TU 1987/88:20
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksvägar i
Södermanlands län.

1987/88:T335 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att vägverket får i uppdrag att objektet 41 Berghem—Kinna får en
sådan plats i flerårsplanen att den pågående utbyggnaden av riksväg 41 kan
fullföljas från Borås till Berghem.

1987/88:T336 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson (båda m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om färdigställande av länsväg 181.

1987/88:T337 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad och
upprustning av vägen mellan Vansbro och Sälen.

1987/88:T338 av Arne Svensson och Hans Nyhage (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid fördelningen av
anslag till vägväsende, Älvsborgs län får en utökad andel som bättre svarar
mot länets behov för en upprustning av länsvägnätet.

1987/88:T339 av Britta Bjelle m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen utreder möjligheterna att åstadkomma en mittsverigeväg med
sträckning från Göteborg till Karesuando i enlighet med vad i motionen
anförts.

1987/88:340 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att genom en
omfördelning inom befintliga anslag tilldela Älvsborgs län högre ram för
byggande av länsvägar.

1987/88:T341 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av Lag
om enskilda vägar.

1987/88:T342 av Bruno Poromaa och Åke Selberg (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en vägförbindelse för Talma sameby.

1987/88:T343 av Elver Jonsson och Bengt A Klang (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av färdigställande av väg 181 Falköping—Vårgårda.

1987/88:T344 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av en inlandsväg med Europavägnummer från
Göteborg genom Dalsland och Värmland till Karesuando.

1987/88:T345 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att
bl. a. av miljöskäl prioritera en nybyggnad av förbifarten i Vadstena utefter
riksväg 50.

1987/88:T346 av Görel Bohlin m. fl. (m) vari yrkas TU 1987/88:20

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att åstadkomma en
komplettering av vägverkets avkastningsberäkningar vid investeringar så att
företagens tidsvinster och tidskostnader vägs in,

2. att riksdagen hos regeringen begär att fördelningssystemet beträffande
väganslagen ses över, varvid beräknad avkastning per objekt i högre grad
skall vara styrande för ordningen över landet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Stockholms
län skall tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöskonande
kringfartsleder bör prioriteras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna
till privat finansiering bör tas till vara som ett sätt att tidigarelägga
angelägna projekt.

1987/88:7347 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A489 (c) anförts om
behovet av en större andel av länsvägsmedlen samt behov av beläggning av
grusvägar i Kronobergs län.

Betänkandets disposition

Hänvisningar i detta betänkande till den ”trafikpolitiska propositionen”
avser proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet, bilaga 1.

De avsnitt som behandlas i denna är kapitel 9. Bilismen, lastbilstrafiken och
vägarna samt vissa delar av kapitel 18. Anslagsfrågor.

Hänvisningar till ”budgetpropositionen” avser proposition 1987/88:100,
bilaga 8.

I ett inledande avsnitt, benämnt Bilismen och lastbilstrafiken, ges en
beskrivning av hittillsvarande utveckling inom vägtrafiken. Därefter behandlar
utskottet under rubriken Vägpolitiken inför 1990-talet de övergripande
mål som bör gälla på vägområdet. Vidare tas upp till behandling
vissa åkerifrågor om åkeribranschens utveckling och struktur samt höjda
tillåtna fordonsvikter och om vad som i propositionen sägs om ändring i
lagen om överlastavgift. Utskottet behandlar i detta avsnitt också vissa
frågor kring vinterväghållning samt motioner i anslutning härtill. Under
rubriken Vägarna och väghållningsansvaret behandlar utskottet regeringens
förslag om ändrad ansvarsuppdelning och motionsyrkande i anslutning till
denna fråga.

Avsnittet Anslags- och bidragsfrågor innehåller regeringens förslag dels
från den trafikpolitiska propositionen, dels från budgetpropositionen. Två
nya anslag föreslås bli inrättade, nämligen för byggande av riksvägar och
byggande av länstrafikanläggningar. I avsnittet behandlas därjämte ett stort
antal motionsyrkanden.

I avsnitt 8 behandlas motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor
samt flerårs- och fördelningsplaner m.m.

Vägtrafikens kostnadsansvar behandlas i avsnitt 5. Under rubriken Avgiftsfinansierade
vägar samt tidigareläggning av väginvesteringar tar ut- 14

skottet upp till behandling regeringens förslag kring dessa frågor samt TU 1987/88:20
motionsyrkanden i anslutning härtill.

Utskottet

1 Bilismen och lastbilstrafiken

I den trafikpolitiska propositionen lämnas en redogörelse för den hittillsvarande
utvecklingen. Av redogörelsen framgår att vägtrafiken sedan 1940-talets slut ökat alltmer i betydelse. I dag sker, i personkilometer räknat,

75 % av personresandet med bil och ca 10 % med buss. Bilen har alltså en
dominerande roll i persontrafiksystemet och bussen är det viktigaste transportmedlet
inom kollektivtrafiken. Större delen av biltrafiken, räknat i
fordonskilometer, bedrivs på landsbygden. Omkring 30 % är tätortstrafik.

Det kan också konstateras att antalet körkortshavare ökar. Särskilt markant
är ökningen bland kvinnorna och pensionärerna. Enligt den trafikpolitiska
propositionen uppgick år 1986 antalet körkortshavare i landet till
omkring 4,8 milj. personer. Av dessa var 42 % kvinnor och 58 % män. I de
bilinnehavsprognoser som har tagits fram bedöms att kvinnornas körkortsandel
i slutet av 1990-talet kommer att vara på ungefär samma nivå som
männens. Ett ökat antal körkortshavare och en höjd realinkomst kan bedömas
leda till ökad efterfrågan på vägtransporter, och det är kvinnorna och
pensionärerna som svarar för nästan hela ökningen.

Lastbilstrafikens omfattning hänger nära samman med konjunkturerna
och näringslivets strukturomvandlingar. Totalt sett har den med lastbil
transporterade godsmängden minskat från omkring 450 milj. ton per år i
början av 1970-talet till omkring 350 milj. ton i mitten av 1980-talet. Denna
nedgång beror i huvudsak på en minskad byggverksamhet. För långväga
transporter är dock utvecklingen den omvända. Utvecklingen går mot en
ökande medellastvikt och en ökande medeltransportlängd. Under de senaste
15 åren har de långväga lastbilstransporterna i yrkesmässig trafik ökat
med närmare 50 %.

Godstransporterna med lastbil mätt i tonkilometer har därmed ökat trots
minskade godsmängder.

En stör del av lastbilstrafikens ökningstakt hänger samman med den
ökade andelen högvärdigt gods inom näringslivet, vilket medfört en förskjutning
mellan olika transportmedel. Gods med högre varuvärde transporteras
i stor utsträckning med de mer flexibla transportsystemen, dvs.
med lastbil eller med flyg.

En annan viktig utvecklingstendens inom transportmarknaden är den
ökade efterfrågan på systemlösningar vilka innebär en kombination av flera
transportmedel. Lastbilarna är därvid ofta en viktig länk i transportkedjan.

Moderna metoder och ny teknik för material- och produktionsstyrning
inom industri och handel innebär också en utveckling mot ett effektivare
materialflöde. För de externa transporterna leder detta bl. a. till mindre
sändningsstorlekar, krav på ökad transportfrekvens och tidsprecision. Justin-time—principen
som innebär att produkterna skall levereras exakt i det
ögonblick de behövs — för t. ex. vidareförädling eller försäljning — har

blivit allt viktigare. Lastbilstransporter är en viktig och betydelsefull del i
sådana transportsystem.

Utskottet lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen anfört
om bilismen och lastbilstrafiken.

2 Vägpolitiken inför 1990-talet

Föredraganden framhåller att bilismen svarar för merparten av persontransporterna
och att den är en förutsättning för att samhällets behov av transporter
skall kunna tillgodoses.

Lastbilstrafiken kommer i framtiden liksom hittills att ha stor betydelse
för att tillgodose det svenska näringslivets behov av transporter och för att
bidra till utvecklingen av nya transportlösningar.

Föredraganden konstaterar att vägtrafiken i viss utsträckning fått utvecklas
på sina egna villkor på bekostnad av andra värden. Under de senaste åren
har vägtrafikens negativa effekter på hälsan och naturen sålunda uppmärksammats
alltmer. Det gäller nu att skapa sådana villkor för den framtida
utvecklingen av vägtrafiken att miljö- och hälsoproblemen kan övervinnas.
Det är därför viktigt att utformningen av de vägpolitiska målen är i
samklang med målen för trafikpolitiken i stort.

En utgångspunkt är enligt föredraganden det övergripande trafikpolitiska
målet, nämligen att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

För att kunna uppnå detta mål krävs enligt den trafikpolitiska propositionen
att man fastställer olika delmål, vilka sedan får vara vägledande i
beslutsprocessen.

Det första delmålet bör vara att ansvaret för väghållningen är lämpligt
avgränsat. Detta är en förutsättning för att de framtida kraven på en
effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna mötas. Staten bör därvid ha ett
avgörande ansvar för den övergripande vägplaneringen, medan kommunerna
och trafikhuvudmännen bör svara för lokala och i viss mån även regionala
bedömningar.

Ett annat viktigt delmål för 1990-talets vägpolitik är att säkra vägkapitalet.
Vägarna representerar betydande värden som inte får minska genom
eftersatt underhåll och för låg investeringstakt i förhållande till trafiktillväxten.

Miljöfrågorna har alltmer ökat i betydelse och kommer under 1990-talet
att vara en väsentlig förutsättning för trafikpolitiken. Att åstadkomma en
god miljö är ett viktigt delmål för vägpolitiken. Ett väl utbyggt vägnät där
miljöfrågorna beaktas på ett tidigt stadium har därvid stor betydelse.

Även trafiksäkerheten måste förbättras som ett viktigt led i vägpolitiken.
Bra vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.

Vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande. Ett väl fungerande
övergripande vägnät skapar förutsättningar för att med vägpolitiken bidra
till den regionala utvecklingen och till en aktiv näringslivspolitik.

Föredraganden betonar också vikten av att stärka det regionala inflytan -

TU 1987/88:20

det i vägplaneringen. Därmed skapas bättre möjligheter att utnyttja väg- TU 1987/88:20
planeringen som ett instrument för regional utveckling och förnyelse. Ett
grundläggande delmål i vägpolitiken är att säkerställa en tillfredsställande
standard även på det lågtrafikerade vägnätet.

Utskottet lämnar utan erinran vad föredraganden anfört om de vägpolitiska
målen.

3 Åkerifrågor

I den trafikpolitiska propositionen lämnas en redogörelse för åkeribranschens
utveckling och struktur.

Branschen har goda förutsättningar att tillgodose näringslivets behov av
effektiva lastbilstransporter under 1990-talet. Nya krav på transporter leder
sannolikt till ökad specialisering och prisdifferentiering, intensivare samarbete
med transportköparna samt till ytterligare rationaliseringar när det
gäller terminalstrukturen.

Rationaliseringar i terminalstrukturen kan bedömas ge fortsatta samordningsvinster
hos transportförmedlingsföretagen men får då också avvägas
med hänsyn till önskvärdheten av att kunna trygga en tillfredsställande
transportförsörjning i hela landet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det finns anledning att
noga följa utvecklingen på området. Även i övrigt har utskottet inte någon
erinran mot vad som i propositionen sägs om åkeribranschen. Utskottet vill
därutöver hänvisa till vad utskottet anfört i sitt betänkande TU 1987/88:19
om det ändamålsenliga i en utveckling av kombitrafiken.

I den trafikpolitiska propositionen tar föredraganden också upp frågan om
höjning av tillåtna fordonsvikter.

Utskottet vill här erinra om vad utskottet framhöll (TU 1986/87:19) med
anledning av förslaget i regeringens budgetproposition 1987 om särskilda
bärighetshöjande åtgärder. Utskottet betonade att vägstandarden har stor
betydelse för näringslivets transporter. Utskottet ansåg det vidare angeläget
att så långt möjligt anpassa det svenska vägnätet till den standard som gäller
för EG. En sådan anpassning skulle vara av stor betydelse för svenskt
näringsliv och då inte minst för skogsindustrin. Vidare framhöll utskottet att
mer än 4 miljarder kronor kommer att investeras i skogslänen under en
tioårsperiod, vilket kommer att stärka skogsbrukets konkurrenskraft och
bidra till gynnsamma förutsättningar för hela näringslivet i dessa län. Utskottet
såg denna satsning på skogslänen som regionalpolitiskt värdefull.

Utskottet vill nu tillägga att de förbättrade förutsättningarna för skogslänen
och näringslivet uppnås först när de tillåtna fordonsvikterna höjs.

Föredraganden bedömer att riksvägarna och de primära länsvägarna samt
betydande delar av det övriga vägnätet i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län bör
kunna upplåtas för lastbilstrafik med 10 tons axel- och 16 tons boggitryck
samt 56 tons bruttovikt fr. o. m. den 1 april 1990.

Omkring år 1995 bör på nämnda vägnät den maximalt tillåtna bruttovikten
kunna höjas till 60 ton samt det tillåtna boggitrycket till 18 ton. 17

2 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 20

Utskottet har inte någon erinran mot vad föredraganden anfört om höj- TU 1987/88:20
ning av tillåtna fordonsvikter.

Utskottet återkommer senare i avsnitt 7.11 till motioner med anledning av
vad som i den trafikpolitiska propositionen föreslås under anslaget B9.

Särskilda bärighetshöjande åtgärder.

I avsnittet anmäls också att föredraganden har för avsikt att föreslå regeringen
att avlämna en proposition till riksdagen med ett förslag till ändring i
lagen om överlastavgift.

Detta tillkännagivande föranleder inte något uttalande från utskottets

sida.

4 Vinterväghållning

I den trafikpolitiska propositionen tar föredraganden också upp frågan om
dubbdäcksanvändning. Det anges att han har för avsikt att återkomma till
regeringen med förslag till riktlinjer för trafiksäkerhetsverkets fortsatta
arbete i denna fråga.

Den bedömningen görs att användningstiden för dubbade däck bör begränsas
till perioden 1 november-31 mars. Dubbdäcksförbud för tunga
fordon bör införas. De tekniska kraven på dubbdäck och dubbar för personbilar
bör skärpas.

Bestämmelserna för dubbdäck och dubbar bör vidare så långt möjligt
samordnas med motsvarande bestämmelser i övriga nordiska länder.

I motion T65 (fp) yrkande 7 reses invändningar mot förslaget om att
dubbdäcksanvändning skall vara tillåten endast under perioden 1 november—31
mars. I stället begärs en ökad flexibilitet vid fastställandet av
datumgränserna exempelvis för de norrländska vägarna. I motion T95 (c)
yrkande 12 tillstyrks förslaget att användningen av dubbade däck bör begränsas
till 1 november—31 mars. Motionären menar dock att det i Norrlandslänen
skall vara tillåtet att använda dubbdäck under en längre tid,
nämligen perioden 1 oktober—30 april.

Användningen av dubbade däck har under senare år ökat kraftigt. Framför
allt gäller detta i landets mellersta och södra delar. Under en normalvinter
är vägbanorna i dessa delar av landet dock till stor del fria från is och
snö. Den ökade dubbdäcksanvändningen har därför medfört ett markant
ökat beläggningsslitage. Merkostnaderna för dubbdäcksslitaget har beräknats
till omkring 400 milj.kr. per år.

Utskottet kan för sin del konstatera att det ökade vägslitaget är ett
allvarligt problem som dock får vägas mot den bättre trafiksäkerhet som en
användning av dubbdäck vid vinterväglag medför. Om det däremot är fråga
om vägbanor som normalt är fria från is och snö medför dubbdäcksanvändningen
nackdelar även från trafiksäkerhetssynpunkt.

Utskottet finner det därför befogat med en begränsning av perioden
under vilken användning av dubbdäck är tillåten. I likhet med vad som nu
gäller enligt trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1985:3) bör dock en
viss flexibilitet i tillämpningen av dubbdäcksförbudet vara möjlig, exempel- 18

vis då vinterväglag råder eller kan förutses.

Med hänvisning till det anförda lämnar utskottet utan erinran vad föredraganden
anfört om dubbdäck. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
de båda motionsyrkandena är inte erforderlig. De bör därför lämnas utan
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Föredraganden tar också upp frågan om saltningen av vägarna och framhåller
att vinterväghållning med salt bör där så är möjligt ersättas med andra
metoder.

I motion T308 (fp) yrkas att användningen av salt på vägarna skall kraftigt
minskas. Motiven härför är den miljöförstöring och de rostskador på bilarna
som saltningen medför. Det hänvisas också till de försök med saltfria vägar
som genomförts och som angetts leda till ökat antal olyckor i trafiken.

Ett långsiktigt forsknings- och utvecklingsprojekt pågår sedan ett antal år
tillbaka i syfte att utveckla nya metoder och tekniker för vinterväghållningen
som helt eller delvis kan ersätta salt. Arbetet är uppdelat på tre
huvudområden, nämligen utökning av det saltfria vägnätet, utveckling av
nya halkbekämpningsmetoder som medför minskad användning av salt
samt utveckling av nya strategier för halkbekämpning. Projektarbetet sker i
samarbete mellan vägverket. Svenska kommunförbundet och VTI.

I likhet med föredraganden finner utskottet det angeläget att det utvecklas
alternativ till vinterväghållning med salt. Saltningen av vägarna bör
på sikt minskas, men detta får inte ske på ett sådant sätt att trafiksäkerheten
äventyras. Det är i sammanhanget viktigt att det bedrivs projekt i skilda
delar av landet under varierande förhållanden och med olikartad uppläggning.
Resultaten av dessa projekt bör enligt utskottets mening avvaktas.

Av det anförda följer att utskottet inte har något att erinra mot vad som
sägs i propositionen i denna fråga. Motionen avstyrks följaktligen.

5 Teknikutveckling

Föredraganden framhåller att vägverket bör ha ett samlat ansvar för teknikutvecklingen
inom väghållningen. Resurser måste avsättas för att utveckla
väghållningen inför 1990-talet.

Goda vägförhållanden och ett effektivt vägtransportsystem är enligt propositionen
avgörande förutsättningar för samhällets och näringslivets fortsatta
utveckling. För att person- och godstransporterna på väg skall kunna
effektiviseras och nackdelarna med vägtrafiken begränsas krävs kontinuerligt
nya idéer, förbättrad kunskap samt nya och förbättrade metoder. Detta
kan erhållas genom forskning och teknikutveckling.

Det kan också konstateras att intresset för svensk teknik på väghållningsområdet
under senare år har ökat utomlands. Den tekniska utvecklingen
internationellt och Sveriges förmåga att kunna delta är av stor betydelse vad
gäller förutsättningarna för en fortsatt effektiv väghållning i Sverige. En
fortsatt teknikutveckling är angelägen och den måste bedrivas på ett sådant
sätt att det samlade väghållningsbehovet kan tillgodoses. I detta arbete är
även VTI en värdefull resurs.

Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande anför om teknikutveckling.

TU 1987/88:20

6 Vägarna och väghållningsansvaret

TU 1987/88:20

Förslagen i propositionen beträffande den framtida väghållningen innebär
att staten, genom vägverket, skall liksom nu vara väghållare för de allmänna
vägarna på landsbygden. I större tätorter skall staten, genom vägverket, ha
ansvaret för de övergripande allmänna vägarna (främst riksvägar och primära
länsvägar).

Vidare föreslås att kommunerna skall ges ett ökat ansvar för väghållningen
i de större tätorterna. Ytterligare omkring 80 kommuner skall förordnas
till väghållare enligt väglagen (1971:948).

Det är enligt föredraganden viktigt att få till stånd en klarare avgränsning
mellan statens och kommunernas ansvar för gator och vägar. Eftersom
staten, genom vägverket, får huvudansvaret för ett riksomfattande övergripande
statligt vägnät kommer bättre förutsättningar att finnas att få en
enhetlig standard i hela landet vad gäller framkomlighet och säkerhet. Med
det utökade statliga ansvaret för det övergripande vägnätet i tätorterna kan
vägverket koncentrera sitt intresse till de vägar som är av riksintresse.

Vidare kan med en sådan ordning den orättvisa kostnadsfördelning som i
dag föreligger mellan kommuner som är väghållare enligt väglagen och
övriga kommuner i stor utsträckning minskas. Investeringsåtgärderna på
det övergripande vägnätet kommer att inordnas i de statliga investeringsplanerna
för byggande av riksvägar och länsvägar. Den nuvarande ordningen
innebär att vissa kommuner får en betydande del av väghållningen
betald av staten, medan andra kommuner själva får betala en stor del av
motsvarande väghållning. Denna orättvisa bör rättas till så att skillnaderna
mellan olika kommuner så långt möjligt utjämnas. De kommuner som i dag
inte är väghållare enligt väglagen bör därför i större utsträckning bli väghållare
för sina tätortsvägar. Detta medför en klarare ansvarsfördelning i
tätortsväghållningen. Vidare kan den statliga och de kommunala väghållningsorganisationerna
utnyttjas effektivare.

Ändringarna föreslås träda i kraft senast den 31 december 1990.

Utskottet tillstyrker de av föredraganden förordade riktlinjerna för den
framtida väghållningen.

I motion T341 (fp) begärs en översyn av lagen om enskilda vägar. Det
hänvisas bl. a. till att medlemmar i en vägförening, bildad enligt nämnda
lag, har mycket varierande nytta av de vägar till vars administration och
underhåll de alla har samma principiella skyldighet att bidra ekonomiskt.

Ansvaret för de enskilda vägarna åvilar i princip ägarna till de fastigheter
som har nytta av vägarna. Kommunerna har emellertid i stor utsträckning
engagerat sig såväl ekonomiskt som rent praktiskt i den enskilda väghållningen.
Denna väghållning finansieras i stor utsträckning via kommunalskatten.
Det lämnas också statliga bidrag till enskild väghållning.

Under senare tid har endast ett tiotal vägföreningar per år nybildats. I
stället regleras gemensamhetsanläggningar till vilka även enskild väghållning
kan höra genom anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter.

I 1986 års väghållningsutredning föreslogs att en överföring av vissa
bestämmelser i lagen (1939:608) om enskilda vägar till ovannämnda lagar

borde ske. Vid remissbehandlingen avstyrkte Svenska kommunförbundet TU 1987/88:20
förslaget och framhöll behovet av en utredning med uppgift att se över den
samlade lagstiftningen om fastighetssamverkan. Med hänvisning till vad
kommunförbundet anfört finner föredraganden att frågan behöver beredas
ytterligare.

Utskottet kan konstatera att lagstiftningen om fastighetssamverkan - dit
även lagen om enskilda vägar hör - har varit föremål för ett omfattande
utredningsarbete. 1 den fortsatta beredning av lagstiftningsfrågorna som av
föredraganden föreslås nu äga rum skall även lagen om enskilda vägar
behandlas. Med hänvisning härtill finner utskottet att det önskemål om
översyn av nämnda lag som i motion T341 (fp) förs fram i allt väsentligt blir
tillgodosett. Motionen bör därför lämnas utan särskild åtgärd.

7 Anslags- och bidragsfrågor

7.1 Ämbetsverksuppgifter m.m.

Föredraganden beräknar i budgetpropositionen kostnaderna för år 1989 till
10,7 milj.kr. för ämbetsverksuppgifter med en ungefärlig fördelning på
följande sätt.

Central administration 2 200 000

Översiktlig vägplanering 4 050 000

Fastställande av arbetsplaner 1 000 000

Järnvägsarbeten m. m. 750 000

Internrevision 2 700 000

10 700 000

Utskottet tillstyrker föredragandens förslag till medelsberäkning.

7.2 Drift av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift av statliga vägar samt
investeringsutgifter för vägverkets anläggningstillgångar och avses betalas
vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av omsättningstillgångar.

Föredraganden beräknar en kostnadsram för den statliga driftverksamheten
år 1989 till 4 675 milj.kr. För anskaffning av anläggningstillgångar
föreslås under anslaget 250 milj.kr. Förslaget innebär sammanlagt en ökning
av anslaget för nästa budgetår med 381,24 milj.kr. till totalt
4 925 milj.kr.

Föredraganden anmäler vidare att han nästa år har för avsikt att återkomma
till regeringen med förslag innebärande att regeringen hos riksdagen
begär en ytterligare höjning av anslaget med realt 160 milj.kr.

I motion T35 (c) yrkande 1 krävs att riksdagen beslutar att vägnätet i
Jämtlands län för budgetåret 1988/89 tillförs ett extra anslag om 50 milj.kr.
för underhåll och upprustningsåtgärder. Ett sådant belopp behövs om länets 21

vägnät skall kunna på tio års sikt få en med riksgenomsnittet jämförlig
standard.

Enligt motion T301 (c) yrkande 2 behöver grusvägnätet i Västerbottens
län förstärkas och i ökad utsträckning beläggas. Redan för budgetåret
1988/89 bör 100 milj.kr. avsättas för detta ändamål.

I motion T29 (s) yrkande 2 påtalas att landsbygdsvägarna i Värmlands län
behöver få medel för förstärkta drift- och underhållsåtgärder. En tredjedel
av de allmänna vägarna i länet är grusvägar, varav en del är hårt trafikerade.
Nuvarande budget medger att endast ett fåtal kilometer grusväg per år
kan förses med beläggning. Under drygt två månader varje vår måste vidare
ca 170 mil allmänna vägar i länet stängas av för tung trafik därför att
bärigheten i tjällossningstid är otillräcklig på grund av avsaknad av en riktig
vägbana och ordentliga diken. Det är därför angeläget att grusvägnätet i
länet kan beläggas i samma takt som under början av 1980-talet, dvs. med
ca 30—50 kilometer per år.

I motion T317 (c) begärs att vägverket får i uppdrag att planera och
genomföra förstärkning av det gotländska vägnätet. Det framhålls bl. a. att
den ökade satsningen på drift av statliga vägar bör även komma Gotlands
vägnät till del.

När det gäller anslaget till drift av statliga vägar finner utskottet det
angeläget att öka insatserna. För låg investeringsnivå och otillräckligt underhåll
har medfört att vägstandarden i vissa avseenden blivit undermålig.
Detta gäller inte minst de mindre vägarna i skogslänen.

Utskottet ser därför positivt på den höjning av anslaget B2. Drift av
statliga vägar som föreslås i den trafikpolitiska propositionen. Härmed ökas
möjligheterna att över hela landet vidta åtgärder mot det eftersläpande
underhållet.

Utskottet är däremot inte berett att uttala sig till förmån för något särskilt
län. Behovet av driftåtgärder bör avgöras på regional och lokal nivå mot
bakgrund av trafikmängder och de olika vägarnas tillstånd.

En stor del av de insatser som anges i den trafikpolitiska propositionen
avser åtgärder på vägar i skogslänen. Dessa ökade satsningar möjliggörs
genom höjningen av bensinskatten som riksdagen tidigare beslutat om
(prop. 1987/88:50 bil. 2, SkU 21, rskr. 131). Utskottet vill understryka att
det är väsentligt att vägverket i sina prioriteringar beaktar nödvändigheten
av en satsning på vägar i skogslänen i enlighet med vad som föreslås i
propositionen. Därmed får insatserna också en inriktning som förbättrar
effekten av det redan påbörjade investeringsprogrammet för bärighetshöjande
åtgärder. De ökade driftsinsatserna får härigenom också en positiv
regionalpolitisk inriktning.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det är väsentligt med
insatser i skogslänen både av driftskaraktär och för bärighetsupprustning.
Utskottet är inte berett att förorda en prioritering av några särskilda regioner
bland skogslänen, på det sätt som föreslås i flera motioner.

Utskottet som anser att en ökning av vägverkets resurser för vägunderhåll
är angelägen tillstyrker förslaget till medelsanvisning. Av det anförda följer
att de nu behandlade motionsyrkandena avstyrks.

TU 1987/88:20

Utskottet tillstyrker vidare föredragandens förslag till beställningsbemyndi- TU 1987/88:20
ganden åt vägverket vilket ger verket möjlighet att anskaffa de olika anläggningstillgångarna
så ekonomiskt fördelaktigt som möjligt.

Utskottet har — beträffande överföring av medel mellan olika anslag —
inget att erinra mot att regeringen bemyndigas att vid behov - när allmän
väg övergår till kommunal eller enskild väghållning - låta vägverket överföra
medel mellan det statliga driftanslaget och anslagen för bidrag till drift
av kommunala vägar och gator resp. bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar.

Beträffande jämkning av kostnadsramarna bör det också ingå i regeringens
befogenheter att bemyndiga vägverket att under år 1988 resp. år 1989
jämka de föreskrivna kostnadsramarna för dessa år.

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör
vägverket därtill ha möjlighet att under ett enskilt år göra mindre justeringar
mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.

Utskottet tillstyrker också att vägverket får träffa hyresköpavtal och långtidsförhyra
(leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde
av 90 milj.kr.

Utskottet delar också föredragandens bedömning att de tekniska möjligheterna
till övervakning av hastighetsbestämmelserna behöver förbättras.

För detta behövs ny utrustning för kontroll av hastigheter. Utskottet tillstyrker
att 5 milj.kr. av anslaget får användas för anskaffning av utrustning
- som polisen får tillgång till - för hastighetsövervakning.

Vidare tillstyrker utskottet att vid ändringar i väghållningsansvaret anslaget
för drift av statliga vägar får användas för att under en övergångsperiod
kunna lämna ett tilläggsbidrag till drift av vägar och gator till sådana
kommuner som blir egna väghållare. Med en sådan ordning kan man
undvika att de kommuner som redan är väghållare får minskade driftbidrag.

I motion T22 (c) yrkande 8 begärs att riksdagen beslutar att Blåviksfärjan
mellan Torpön och fastlandet ej får dras in.

Torpön, som är belägen i sjön Sommen, har under sommarhalvåret
färjeförbindelse åt nordväst mot fastlandet. Under perioden 1 november—31
mars är färjeleden helt stängd. Torpön har broförbindelse österut
mot fastlandet och därigenom fast vägförbindelse till sitt kommuncentrum.

Vägförvaltningen i Östergötlands län har väckt frågan om indragning av
Blåviksfärjan. Bakgrunden är ett uppdrag från regeringen från år 1980 till
vägverket. Vägverket uppmanades att utreda vilka färjeleder som inte
längre kunde anses behövas för det allmänna och där en indragning skulle
medföra endast ringa olägenhet för bygden. Enligt uppgift från vägverket
uppgår antalet med Blåviksfärjan överskeppade fordon under april, september
och oktober till cirka tio per dag.

Länsstyrelsen har avstyrkt indragning. För närvarande bereds ärendet
hos vägverket. Om vägverket anser att fäijan bör dras in måste frågan
avgöras av regeringen, eftersom länsstyrelsen och vägverket i så fall har
olika uppfattning.

Utskottet är liksom under föregående år i denna fråga inte berett att
förorda att gällande beslutsordning frångås och avstyrker därför motions -

yrkandet. Utskottet vill i sammanhanget erinra om sitt ställningstagande i TU 1987/88:20
betänkandet TU 1980/81:6 att indragning av färjeförbindelser endast bör
ske i de fall detta uppenbarligen medför ringa olägenhet för bygden.

I motion T212 (m) krävs åtgärder för att komma till rätta med antalet
bildödade renar i Norrbottens län. Det anges att antalet bildödade renar i
länet uppgår till ca 1 700 per år och att antalet stiger år från år. Detta
medför stora förluster för både renägarna och samhället.

Utskottet finner i likhet med motionären det angeläget att antalet trafikolyckor
med renar utefter vägarna minskas så långt möjligt. Åtgärder med
en sådan inriktning bör dock enligt utskottets mening övervägas av berörda
vägmyndigheter. Därvid måste dessa åtgärder vägas mot andra insatser inte
minst inom trafiksäkerhetsområdet.

Utskottet har erfarit att frågan är under beredning i trafiksäkerhetsverkets
samordningsgrupp för trafiksäkerhet i Norrbottens län. Arbetet är
bl. a. inriktat mot informationsåtgärder. En broschyr skall tas fram med
information om samernas speciella problem, om vilka vägar som går genom
betesområden, om renflyttningar samt om bevakning av renhjordar.

Utskottet vill också erinra om att det längs vägarna finns viltstängsel som
finansierats med hjälp av sysselsättningsmedel. Denna möjlighet bör självfallet
även utnyttjas fortsättningsvis. Detta är emellertid en sak för i första
hand arbetsmarknadsmyndigheterna och vägverket att avgöra. Utskottet
som förutsätter att vägverket och trafiksäkerhetsverket även fortsättningsvis
noga följer denna fråga är inte berett att föreslå att särskilda medel anvisas
för viltstängsel eller att riksdagen skall föreskriva att stängsel skall uppsättas
på viss sträcka. Motionen avstyrks därför i denna del.

1 motion T303 (fp) yrkas att vägverket åläggs skyldighet att varna vägfarande
i samband med beläggningsarbeten. Enligt motionärerna synes vägverket
inte ha någon skyldighet att sätta upp skyltar vid asfalteringsarbeten, som
varnar för att vägbanan kan vara hal.

Ett vägarbete innebär nästan alltid att trafikanterna utsätts för störning
och ibland också för viss fara. Genom uppsättande av varningsmärken kan
väghållaren för trafikanterna ange förhållanden som upplyser om detta.

Sådana märken skall vara utförda och användas i enlighet med bestämmelserna
i vägmärkesförordningen och trafiksäkerhetsverkets och vägverkets
föreskrifter på området.

1 vägverkets föreskrifter om utmärkning av beläggningsarbeten (vägverkets
författningssamling 1984:1) finns särskilda bestämmelser om åtgärder
vid risk för halka efter ytbehandling eller indränkning av väg. Enligt
35 § i dessa föreskrifter anges att vid sådan risk skall trafiken varnas med
varningsmärket ”slirig körbana” på det sätt som föreskrivs i vägmärkesförordningen.
1 denna förordning anges också på vilket avstånd före den plats
där faran finns som märket skall sättas upp. I vägverkets föreskrifter preciseras
på vad sätt märkena skall upprepas.

Utskottet kan således konstatera att det finns bestämmelser för hur
trafikanterna skall varnas i samband med asfalteringsarbeten. Utskottet
förutsätter att varningsmärket också kommer till användning på föreskrivet

o 2

sätt. Utskottet finner inte att några särskilda åtgärder är påkallade fran
riksdagens sida och avstyrker följaktligen motionen.

I motion T311 (s) begärs att vägverket vid instängsling av väg ordnar TU 1987/88:20

passager med täta mellanrum, så att svenska folkets urgamla rätt att ströva

fritt i markerna inte kringskärs. Motionären anför att det borde gå att

förena vägverkets strävan att minska antalet viltolyckor med önskemålet att

inte spärra av alltför stora delar av naturen. Detta kan ske genom att man

har tätare grindöppningar i vägstängslen än som nu är fallet. I de fall man

inte anser grindar vara tillförlitliga att hålla viltet borta från vägarna bör

särskilda över- eller undergångar byggas.

Antalet trafikolyckor med vilt ökade mycket kraftigt under hela 1970-talet. En mängd åtgärder vidtogs för att förbättra trafiksäkerheten. Utskottet
har erfarit att de åtgärder som visade sig vara verksammast var
uppsättning av viltstängsel och avskjutning av viltstammen. Uppsättning av
viltstängsel är en dyr åtgärd och sker därför normalt endast utefter de vägar
som har mycket trafik och där viltfaran är stor. Det ligger i sakens natur att
möjligheterna att från dessa vägar komma ut i naturen begränsas när viltstängsel
sätts upp. Detta får då vägas mot den högre trafiksäkerheten. Vid
uppsättning av viltstängsel konsulterar vägmyndigheterna normalt olika
jaktvårdsintressenter samt markägarna i syfte att bl. a. ordna grindöppningar
eller andra passager.

Utskottet delar motionärens uppfattning att passager bör ordnas utefter
längre sträckor med viltstängsel i större utsträckning än vad som i dag oftast
sker för att tillgodose även trafikanternas behov. Utskottet förutsätter också
att detta kommer att ske. Motionen påkallar därför inte något initiativ från
utskottets sida, varför den avstyrks.

I motion T319 (fp) begärs att vägverket får i uppdrag att undersöka och
utprova användning av dolomit som inslag i asfalt för att få ljusare vägbanor.

Olika beläggningars förmåga att reflektera ljus har varit föremål för
omfattande studier. Mörka beläggningar och ljusa markeringar ger ofta en
bra kontrastverkan och är således från trafiksäkerhetssynpunkt lämpliga i
vissa situationer. I andra situationer kan ljusa beläggningar vara bättre från
trafiksäkerhetssynpunkt. Ett mycket omfattande utvecklingsarbete med nya
beläggningar och nya material pågår förutom inom vägverket även på
statens väg- och trafikinstitut. I detta arbete ingår även studier av olika
beläggningars förmåga att reflektera ljus.

Av det anförda följer att något initiativ från riksdagens sida inte är
erforderligt. Motionen bör därför lämnas utan särskild åtgärd.

7.3 Sammanhållen investeringsplanering

I den trafikpolitiska propositionen stryks under att ansvaret för planeringen
och prioriteringen av vägbyggandet bör ske decentraliserat. Fördelningen
av investeringsmedel mellan olika delar av landet och vägkategorier bör
liksom hittills ske på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering i
syfte att åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av vägmedlen
som möjligt. Riksdagen uttalade vid bl. a. behandlingen av 1988 års väganslag
(prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) att det är av stor vikt att
vägbyggnadsobjekten tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala
och kommunala insatserna i samverkan med vägverket uppställt. För

att de framtida kraven på en effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna TU 1987/88:20

mötas är det viktigt att ansvaret för väghållningen är lämpligt avgränsat.

Staten bör därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande vägplane ringen,

medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara för lokala
och i viss mån även regionala bedömningar.

Medel för byggande av statliga vägar anvisas för närvarande över ett
anslag. Vissa delar av det övergripande vägnätet ingår emellertid i vissa
större kommuneras väghållningsområden. Staten bidrar till byggande av
statskommunvägar genom ett särskilt anslag härför. Med hänsyn till de
förslag om principiella ändringar i väghållningsansvaret som anges i propositionen
och som utskottet ansluter sig till skapas bättre förutsättningar
för att de övergripande allmänna vägarna kan prioriteras i särskild ordning.

Därvid bör det nuvarande systemet med en särskild plan för byggande av
riksvägar kunna behållas och utvecklas till att även omfatta sådana riksvägar
som är statskommunvägar.

Utskottet bedömer att en sådan övergripande planering av riksvägnätet
kan bidra till att viktiga mål för vägpolitiken kan uppnås såsom bättre
regional balans och ett effektivt resursutnyttjande. Utskottet tillstyrker en
sådan planeringsinriktning, liksom också att den utvecklade riksvägnätplanen
kompletteras med länsvisa planer för investeringar i länsvägar. Till
skillnad från nuvarande ordning bör därmed medel för investeringar i
länsvägar resp. riksvägar anvisas på skilda anslag. Därmed får man en
klarare avgränsning mellan regionala och övergripande investeringar. Utskottet
återkommer i avsnitt 7.5 till den närmare användningen av anslaget
för byggande av länstrafikanläggningar.

7.4 Byggande av riksvägar

Medel för byggande av statliga vägar har hittills anvisats samordnat via ett
anslag som avser såväl riksvägar som länsvägar. Föredraganden föreslår att
det inrättas ett särskilt anslag för byggande av riksvägar. Från anslaget avses
betalas byggande av dels sådana riksvägar som ingår i det hittillsvarande
statliga vägnätet, dels sådana riksvägar som hittills ingått bland statskommunvägarna.

Vad sedan gäller medelsbehovet framhålls i den trafikpolitiska propositionen
att investeringarna i vägnätet måste öka för att förbättra miljön och
trafiksäkerheten. Trafik- och miljösituationen är på många platser sådan att
åtgärder bör vidtas. Framför allt är det situationen i storstadsområdena och
i vissa andra större tätorter som är oroande. Det konstateras också att
hittillsvarande nivå på investeringar i förbifarter inte är tillräcklig. För att
möjliggöra tidigareläggning av i riksvägsplanen ingående angelägna förbifartsobjekt
föreslås anslaget för budgetåret 1988/89 höjas med omkring 180
milj.kr. utöver i planerna ingående byggande av riksvägar år 1989. Vid
tidigareläggningen bör enligt föredraganden de berörda förbifarternas prioriteringar
i riksvägsplanen beaktas. För budgetåret 1988/89 föreslås sammanlagt
1 222 milj.kr. anvisas till byggande av riksvägar. Föredraganden
anmäler att han nästa år har för avsikt att återkomma till regeringen med
förslag innebärande att regeringen hos riksdagen begär en ytterligare höj- 2

ning av anslaget med realt 33 milj.kr.

Utskottet instämmer i föredragandens bedömning att investeringarna i
riksvägnätet bör öka, bl. a. för att höja trafiksäkerheten och förbättra
miljön. Det gäller också att underlätta näringslivets transporter, inte minst i
skogslänen, och att över huvud taget förbättra framkomligheten.

Utskottet tillstyrker för sin del den föreslagna medelsanvisningen liksom
också vad som sägs om riktlinjer för investeringsplaneringen och investeringsverksamheten
för byggande av riksvägar.

En möjlighet som enligt utskottets mening bör utnyttjas för att minska
problemen med försämrad trafiksäkerhet och miljö är att bygga förbifarter
kring större tätorter. Utskottet delar föredragandens uppfattning att sådana
investeringar bör tidigareläggas. Den höjning av anslagsnivån som föreslås
och som utskottet alltså tillstyrker möjliggör ett sådant ökat byggande av
förbifarter.

Utskottet kommer senare i detta betänkande att också behandla förslag
om avgiftsfinansiering av bl. a. sådana investeringar, liksom också att anslaget
för länstrafikanläggningar skall kunna användas för att tidigarelägga
ett antal från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt angelägna förbifarter.

Beträffande dispositionen av utgående reservationer tillstyrker utskottet
föredragandens förslag att regeringen får besluta om till vilka nya anslag
den behållning som vid utgången av budgetåret 1987/88 kan finnas kvar på
anslagen Byggande av statliga vägar och Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator skall föras.

Utskottet har heller ingen erinran mot att en överföring av medel för
byggande av riksvägar får ske mellan åren 1988 och 1989. Det bör sålunda
ingå i regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket att under andra
halvåret 1988 ta i anspråk behövliga medel av de medel som anvisas för
verksamhetsåret 1989.

I sex olika motioner tas upp yrkanden om att i vägbyggandet prioritera
förbifarter. Det gäller motionerna T29 (s) och T72 (vpk) där behovet av
förbifarter belägna i Värmlands län behandlas, T56 (fp) och T314 (s) där det
yrkas på ett byggande av förbifarter i Vaggeryd och Gislaved samt T345 (m)
där behovet av en nybyggnad av förbifarten i Vadstena på riksväg 50 tas
upp.

I motion T346 (m) anförs beträffande behovet av bättre vägar i Stockholmsområdet
att miljöskonande kringfartsleder bör prioriteras.

Med hänsyn till den decentraliserade planerings- och beslutsprocess som
gäller för vägbyggandet finner utskottet - nu liksom tidigare - det olämpligt
att riksdagen tar ställning till de enskilda objekten i någon särskild
landsdel. Utskottet vill dock rent allmänt uttala att möjligheterna till ett
byggande av förbifarter bör kunna öka genom anslagshöjningen och genom
i propositionen i övrigt föreslagna möjligheter till finansiering.

Med hänvisning till att de av motionärerna aktualiserade vägbyggnadsobjekten
enligt utskottets mening bör prövas i den för handläggning av
vägärenden stadgade ordningen avstyrks här berörda motionsyrkanden.
Det gäller motionerna T29 (s) yrkande 1 om förbifarter i Värmlands län,
T72 (vpk) yrkande 1 om ett vägpaket till Värmlands län, T56 (fp) och T314
(s) som båda handlar om förbifarter vid Gislaved och Vaggeryd, T345 (m)

TU 1987/88:20

om förbifarten vid Vadstena samt motion T346 (m) yrkande 4 om kringfartsleder
i Stockholmsområdet.

I motion T322 (c) begärs en förnyad prövning av motorvägssträckningen
genom Ljungskile. Det anförs bl. a. att nya argument kan föras fram för en
förnyad utredning.

Även i motion T331 (vpk) yrkande 1 tas frågan om motorvägssträckningen
upp. Det begärs att byggandet avbryts omgående. En hänvisning
görs bl. a. till ”trädkramarna” som vill ha ett systemskifte i trafikpolitiken.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom förslaget att bygga en motorväg
mellan Stenungsund och Uddevalla. Utskottet tillstyrkte i sitt betänkande
TU 1986/87:19 att väg E6 i en första etapp byggs ut som motorväg fram till
Ljungskile och föreslog också en medelsanvisning som riksdagen godkände
(rskr. 235).

En arbetsplan för ombyggnad av väg E6 på delen Stenungsund-Uddevalla
har den 27 november 1986 fastställts av vägverket i en sträckning genom
Ljungskile. Länsstyrelsen förordade den sträckning som vägverket fastställt.
Regeringen har avslagit överklagandena av vägverkets beslut och
arbetsplanen har därmed vunnit laga kraft. Byggandet av vägen påbörjades
hösten 1987. Enligt vad utskottet erfarit har i det arbete som föregått
arbetsplanen inte mindre än 120 mil väg utretts, dvs. 30 gånger den vägsträcka
som fastställts. Det innebär att ett stort antal alternativ prövats.

Vägplaneringen är decentraliserad. Ärendet har prövats enligt den ordning
som gäller. Utskottet, som inte anser skäl föreligga att frångå gällande
beslutsordning, avstyrker motionerna T322 (c) och T331 (vpk) yrkande 1 i
denna del.

Beträffande finansieringen av utbyggnaden av väg E6 pä sträckan Stenungsund-Ljungskile
tar föredraganden upp frågan om användningen av anslaget
för byggande av riksvägar för att täcka kapitalkostnader för utbyggnaden
av nämnda vägsträcka.

Bakgrunden härtill är att riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop.
1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) bl. a. att godkänna att en kredit inrättas
i riksgäldskontoret för finansieringen av utbyggnaden av väg E6 som
motorväg på delen Stenungsund—Ljungskile och att kapitalkostnaden år
1987 får belasta anslaget. Regeringen har den 29 oktober 1987 hemställt att
riksgäldskontoret inrättar nämnda kredit. Utbyggnaden av väg E6 mellan
Stenungsund och Ljungskile har nu påbörjats. Kapitalkostnaden för krediten
har för år 1988 beräknats till omkring 30 milj.kr. Denna kostnad bör
enligt föredraganden få belasta anslaget under år 1989.

Utskottet tillstyrker vad föredraganden anför om finansieringen av utbyggnaden
av väg E6 på sträckan Stenungsund—Ljungskile.

7.5 Investeringar i länstrafikanläggningar

Propositionens huvudsakliga innehåll

I den trafikpolitiska propositionen föreslås att ett särskilt anslag för Byggande
av länstrafikanläggningar skall inrättas. Anslaget skall omfatta medel till
byggande av statliga länsvägar, investeringar i länsjärnvägar samt bidrag till

TU 1987/88:20

byggande av sådana statskommunvägar sorn inte är riksvägar samt vissa
kollektivtrafikanläggningar. Beträffande det sistnämnda slaget av investeringar
skall liksom nu hållplatser och andra trafikantanläggningar vara
bidragsberättigade. Vad nu sagts innebär att även investeringar i lokal och
regional kollektivtrafik på stomjärnvägarna, där det finns ett långsiktigt
avtal mellan trafikhuvudmännen och SJ, skall vara bidragsberättigade. En
utökning av det slag av objekt inom kollektivtrafiken som kan vara bidragsberättigade
föreslås också.

Anslagsnivån för stöd till investeringar i länstrafikanläggningar föreslås
bli höjd med 300 milj.kr. Det innebär att för budgetåret 1988/89 bör enligt
föredraganden 650 milj.kr. anvisas. Föredraganden anmäler att han har för
avsikt att nästa år återkomma till regeringen med förslag innebärande att
regeringen hos riksdagen begär en ytterligare höjning av anslaget med 320
milj.kr. till 970 milj.kr., vilket är det belopp som har överenskommits
mellan staten. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Svenska
lokaltrafikföreningen.

Det betonas att med inrättandet av ett särskilt anslag för investeringar i
länstrafikanläggningar skapas ökade förutsättningar för en samordnad utveckling
av infrastrukturen i länet.

För investeringar i länstrafikanläggningar skall — på samma sätt som nu
sker för länsvägplanerna - särskilda tioåriga planer upprättas. Arbetet med
att upprätta dessa planer skall samordnas av vägverket. Prioritering och
avvägning mellan olika investeringsobjekt skall göras av länsstyrelsen som
fastställer planen. Om vägverket och en länsstyrelse inte är överens om
innehållet i planen, skall regeringen besluta i fråga om fastställelsen.

Utskottets överväganden

I ett flertal motioner reses invändningar mot vad föredraganden anför
beträffande riktlinjer för och anslag till Byggande av länstrafikanläggningar.

I motion T46 (fp) yrkande 3 anförs att riksdagen bör besluta att det inte
inrättas ett gemensamt anslag för länsvägarna, länsjärnvägarna m.m.

Samma begäran återfinns i motion T48 (c) yrkande 15, där regeringens
förslag avvisas om att det skall vara möjligt att omfördela investeringsmedel
mellan järnvägs- och vägsatsningar inom det framtida länstrafikanslaget. I
samma motion, yrkande 29, redovisas förslag till en detaljerad uppdelning
av anslaget på olika delposter.

Enligt motion T48 (c) rör den inbördes fördelningen av dessa medel
mycket centrala politiska frågeställningar. Det är därför rimligt att riksdagen
tar ställning till huvudinriktningen genom att anslaget delas på specificerade
delanslag, framför allt när det fr. o. m. nästa budgetår kommer att
handla om att fördela insatserna mellan vägar och järnvägar.

Anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar bör således enligt motionärernas
mening fördelas på följande delposter:

1. Länsvägar 500 000 000 kr.

2. Statskommunvägar 100 000 000 kr.

3. Kollektivtrafikanläggningar 300 000 000 kr.

4. Miljövänliga trafikmedel 85 000 000 kr.

5. Cykelleder 20 000 000 kr.

TU 1987/88:20

För budgetåret 1989/90 bör enligt motionen Länsjärnvägar uppföras som en TU 1987/88:20

särskild delpost. Som ett övergående provisorium för budgetåret 1988/89

bör regeringen bemyndigas att använda medel ur delanslagen 1—3 för

sådana länsjärnvägsinvesteringar som kan tänkas bli aktuella redan innan

analys och planering av hela inventeringsbehovet har fullbordats. Anslaget

bör således uppföras med sammanlagt 1 005 milj.kr.

1 motion T48 (c) yrkande 29 föreslås alltså att anslaget för byggande av
länstrafikanläggningar bör tillföras ytterligare 355 milj.kr. utöver de
650 milj.kr. som regeringen föreslår. Också i yrkande 22 hänvisas till en
enligt motionärernas uppfattning erforderlig anslagshöjning, nämligen med
355 milj.kr. till länstrafikanläggningar för att möjliggöra ett program för
beläggning av länsvägar. I motion T22 (c) yrkande 1 hänvisas till att anslaget
till länsvägar bör höjas så att man når upp till 500 milj.kr. för att ge ökade
medel till länsvägarna i Östergötlands län.

I motion T66 (vpk) yrkande 32 begärs att riksdagen till byggande av
cykelvägar anvisar 20 milj.kr., utöver det belopp som föreslås i den trafikpolitiska
propositionen, nämligen 20 milj.kr.

Enligt utskottets mening har den decentraliserade väghållningen betydande
förtjänster. Erfarenheterna är så goda att utskottet finner det i hög grad
lämpligt att även investeringar i länsjärnvägar bör prioriteras regionalt på
samma sätt som i dag sker för kollektivtrafikanläggningar i övrigt och för
länsvägar.

Samtidigt kan konstateras att investeringar i väganläggningar resp. kollektivtrafikanläggningar
i viss mån är utbytbara. Det är därför lämpligt att
lokala och regionala anläggningar för vägtrafik och kollektivtrafik kan
prioriteras samordnat och på länsnivå. Den decentraliserade investeringsplaneringen
bör således enligt utskottets mening samordnas på så sätt att
samtliga dessa typer av investeringar fortsättningsvis prioriteras på länsnivå
av länsstyrelserna. Då länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utgörs av
representanter från bl. a. landstinget och primärkommunerna säkerställs att
avvägningen mellan olika transportsystem prövas i ett sammanhang.

Detta talar för att det inrättas ett gemensamt anslag för länstrafikanläggningar
och med en inriktning av investeringsplaneringen och investeringsverksamheten
på det sätt som föredraganden anger. Det innebär bl. a.
att en enkel och obyråkratisk handläggningsordning bör eftersträvas.

När det gäller medelstilldelningen konstaterar utskottet att en av de
största anslagshöjningar som föreslås i den trafikpolitiska propositionen
avser Byggande av länstrafikanläggningar. För budgetåret 1988/89 föreslås
en höjning med 300 milj.kr. Den överenskommelse som finns mellan staten,

Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen
innebär, under förutsättning av riksdagens godkännande, att
ytterligare 320 milj.kr. tillförs anslaget för därnäst kommande år så att
anslaget når upp till 970 milj.kr. Även med beaktande av angelägenheten av
att ytterligare kunna rusta upp såväl vägarna i länen som kollektivtrafiken
finner utskottet det inte befogat med anslagshöjningar utöver vad som
föreslås i den trafikpolitiska propositionen.

Enligt utskottets mening är det bl. a. av trafiksäkerhetsskäl angeläget att
byggandet av cykelvägar påskyndas. Detta kan nu ske genom att de bidrag 30

som hittills utgått till bl. a. byggande av cykelvägar förstärks genom ett
sammanförande till en särskild statsbidragsram som ryms inom anslaget för
länstrafikanläggningar. Utskottet finner det lämpligt att bidraget kan lämnas
från ett och samma anslag till såväl väghållande som icke väghållande
kommuner. Utskottet finner också den angivna bidragsramen väl avvägd.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker såväl regeringens förslag till
riktlinjer för investeringsplaneringen och investeringsverksamheten som
förslaget till medelsanvisning med ett reservationsanslag av 650 milj.kr.
Samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

Beträffande överföring av medel från anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
tillstyrker utskottet att medel får föras över mellan åren 1988 och
1989 i enlighet med vad som föreslås i den trafikpolitiska propositionen.

I motion T219 (c) yrkande 2 begärs att riksdagen av regeringen föreläggs ett
tioårigt program för förstärkning av grusvägar inom länsvägnätet. Det hävdas
att en omfördelning av resurserna måste äga rum med innebörd att
omkring hälften av investeringsmedlen måste gå till länsvägarna.

1 motion T301 (c) yrkande 1 krävs en planmässig förstärkning av grusvägnätet
i Västerbottens län. Detta län behandlas också i motion T46 (fp)
yrkande 4 med begäran att ytterligare 10 milj.kr. bör tilldelas länet för bl. a.
länsvägar. I motion T75 (fp) yrkande 4 begärs att länsväganslaget i erforderlig
utsträckning går till förbättringar av länsvägar i glesbygd. I motion
T328 (c) yrkas att grusvägnätet i Gävleborgs län bör beläggas och att
25 milj.kr. bör tillföras länet för detta ändamål.

Utskottet vill erinra om den betydande anslagshöjning som utskottet
tidigare förordat till förmån för Byggande av länstrafikanläggningar. Denna
bör kunna innebära en kraftfull satsning på bl. a. länsvägnätet.

Det ankommer närmast på vägförvaltningarna att utarbeta länsvisa behovsinventeringar
i den mån sådana inte redan finns, till ledning för länsstyrelsernas
prioriteringar och avvägningar i samband med fastställandet av en
tioårig plan. Denna decentraliserade beslutsprocess med anknytning till
lokala och regionala behov finner utskottet lämplig. Utskottet avstyrker
följaktligen motionsyrkandena.

Även i motionerna T57 (fp) yrkande 3, T302 (c) och T323 (m) rörande
brobyggnader i Bohuslän behandlas investeringsåtgärder som berör anslaget
Byggande av länstrafikanläggningar. Det är ett stort antal förslag till
brobyggnader som förs fram, varav huvuddelen av förslagen är koncentrerade
till broförbindelser som berör Öckerö kommun. Vissa färjeförbindelser
inom kommunen är nu kommunalt finansierade. I motion T57 (fp)
framhålls att brobyggnader skulle kunna minska kommunens kostnader
avsevärt. I motion T302 (c) pekas på att inbesparade färjekostnader bör
kunna vara ett väsentligt bidrag till kapitalkostnaderna för broinvesteringar
och därför medverka till att projekten kan tidigareläggas. I motion T323 (m)
framhålls att vägverkets driftkostnader för färjetrafiken Hönö—Fotö i Öckerö
kommun skall kunna efter brobyggets färdigställande få användas till
finansieringen av detta bygge.

TU 1987/88:20

I denna sistnämnda fråga vill utskottet hänvisa till att genom beslut i TU 1987/88:20
anledning av 1981 års budgetproposition har vägverket bemyndigats att
använda driftmedel för att bygga broar som ersätter färjor. Utskottet utgår
också från att inbesparade färjekostnader tas med i kalkylerna vid de
samhällsekonomiska bedömningar som föregår ett brobygge.

Beträffande önskemålen om en tidigareläggning av brobyggena vill utskottet
hänvisa till den nivåhöjning av anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
som nu föreslås ske. Utskottet kommer senare i avsnitt 10 att ta
upp även förslag om avgiftsfinansiering och lånefinansiering av investeringar
i bl. a. broanläggningar. Utskottet är emellertid inte berett att förorda att
riksdagen skall anvisa särskilda statliga medel för objekten i fråga utan
hänvisar till gällande handläggningsordning. Utskottet avstyrker följaktligen
motionsyrkandena.

1 motion T28 (s) yrkande 1 begärs ett uttalande från riksdagens sida att
investeringar i anläggningar för strömförsörjning till trådbussar skall vara
berättigade till statsbidrag. Det hänvisas till att investeringar i rullande
material kan vara bidragsberättigade, medan det inte klart framgår av
propositionen att även anläggningar för strömförsörjningen kan omfattas av
bidragsgivningen.

I propositionen konstateras att de nuvarande bidragsreglerna inte inrymmer
statliga stimulanser för användande av miljövänlig teknik vid förnyelse
av fordonsparken. Försök och demonstrationsprojekt har emellertid
visat att stora vinster, energi- och miljömässigt, kan uppnås genom modern
framdrivningsteknik på olika slag av fordon.

Utskottet har tidigare anslutit sig till föredragandens förslag till hur
anslaget Byggande av länstrafikanläggningar skall få användas. Det innebär
att investeringar i lokal och regional kollektivtrafik som främjar miljö,
samordning och energieffektivitet bör bli bidragsberättigade. För fordonsanskaffning
bör bidragsgrundande kostnader vara de merkostnader som
uppkommer vid anskaffande av sådana fordon som i särskild mån ger en
miljövänlig och energieffektiv trafik. Till sådana fordon hör enligt utskottets
bedömning bl. a. trådbussar.

Utskottets tidigare ställningstagande innebär vidare att bidragsmöjligheterna
till kollektivtrafikinvesteringar utvidgas till att även omfatta strömförsörjning
och signalanläggningar för spårbunden trafik. Trådbusstrafik
bör därvid jämställas med lokal och regional spårbunden trafik. Utskottet
förutsätter därmed att anläggningar för strömförsörjning även till trådbussar
blir bidragsberättigade.

Vad utskottet nu anfört innebär att syftet med motionsyrkandet blir
tillgodosett. Motionsyrkandet bör därför lämnas utan särskild åtgärd från
riksdagens sida.

I motion T75 (fp) yrkande 3 framhålls att spårbunden trafik i stadskärnorna
bör få statligt ekonomiskt stöd. Med hänvisning till vad utskottet ovan
anfört om statsbidragsgivning till investeringar i lokal och regional kollektivtrafik
bör även detta motionsyrkande lämnas utan särskild åtgärd från
riksdagens sida.

7.6 Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator

I den trafikpolitiska propositionen föreslås att anslaget tillförs ytterligare
medel för budgetåret 1987/88. Därmed uppnås tre syften, nämligen för det
första en tidigareläggning av sådana kollektivtrafikinvesteringar som är
prioriterade i fördelningsplanen för åren 1988-1997. Vidare kan bidrag
lämnas till investeringar i trafiksignalanläggningar som prioriterar kollektivtrafik
samt till ökad handikappanpassning. Det betonas att bidrag skall
kunna lämnas efter ett enkelt ansökningsförfarande.

Föredraganden beräknar det ytterligare medelsbehovet för nämnda ändamål
till sammanlagt 110 milj.kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Beträffande användningen av anslaget Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator, innebärande att bidrag får lämnas till trafiksignalanläggningar
och handikappanpassning, anförs i propositionen följande.

För busstrafiken är framkomligheten särskilt i storstäderna i vissa fall
besvärande låg. En väsentlig förbättring kan åstadkommas med moderna
trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafiken. Bl.a. uppnås snabbare körtider,
bättre regularitet och minskade kostnader. Bussresenärerna vinner
därmed i komfort och restid. I propositionen föreslås därför att förstärkningen
av anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator även
bör få användas till investeringar för att stimulera bussprioritering i trafiksignaler.
Bidrag bör lämnas med 50 % av kostnaden. Utskottet finner en sådan
användning av anslaget lämplig och tillstyrker densamma.

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de färdmedel
som används i kollektivtrafiken så långt det är möjligt vara lämpade
för handikappade resenärer. Det ankommer på transportrådet att utfärda
föreskrifter för handikappanpassning av kollektiva färdmedel. Föreskrifter
finns nu för ett stort antal slag av färdmedel inom kollektivtrafiken.

Enligt gällande föreskrifter skall färdmedlen redan vid nyleverans vara
handikappanpassade. För äldre fordon sker anpassningen successivt och
skall vara genomförd senast vid den tidpunkt transportrådet fastställt för
olika fordonsslag. Föreskrifterna för äldre färdmedel är av tekniska och
ekonomiska skäl inte lika långtgående som för nya färdmedel.

Beträffande handikappanpassning av terminaler har av statsmakterna
inte angivits någon sista tidpunkt för när anpassning av äldre sådana byggnader
skall ske. Vid nybyggnad av terminaler skall däremot en tillgänglighet
för handikappade finnas i enlighet med bestämmelserna i Svensk Byggnorm.

Föredraganden betonar att det är angeläget att påskynda takten i handikappanpassningen
och göra den mer omfattande. Den omständigheten att
det inte lämnas något statligt stöd för handikappanpassning av fordon och
trafikanläggningar gör emellertid att trafikföretagen nu har små incitament
att göra något utöver vad som föreskrivits.

Ett sådant incitament bör enligt föredraganden skapas. Medel från engångsanslaget
på 110 milj.kr. bör därför få användas för bidrag till investeringar
som ökar tillgängligheten till lokal och regional kollektivtrafik.

TU 1987/88:20

3 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 20

Utskottet, som finner det angeläget att handikappanpassningen påskyn- TU 1987/88:20
das och görs mera omfattande, tillstyrker att anslaget får användas även på
detta sätt.

Statsbidraget bör i enlighet med regeringens förslag lämnas med 50 % av
den bidragsgrundande kostnaden. Bidraget bör utgå till trafikhuvudmän
och kommuner för färdmedel och trafikanläggningar som används i lokal
och regional kollektivtrafik.

Med bidragsgrundande kostnader avses vad gäller terminaler sådana merkostnader
som är en följd av att terminalen får en konstruktion eller förses
med utrustning som inte följer av bestämmelser i Svensk Byggnorm. Bidraget
bör i första hand användas för ombyggnad av befintliga anläggningar
men bör också kunna användas i särskilda fall vid nybyggnad för att åstadkomma
sådana handikappanpassningsåtgärder som inte regleras i Svensk
Byggnorm. Med handikappanpassningsåtgärder avses inte bara åtgärder
inom byggnaden utan också i dess närhet, t. ex. sådant som underlättar
rullstolsburnas eller synskadades möjligheter att komma in i byggnaden.

Utskottet som finner bidragsreglerna ändamålsenliga vill betona att - vid
ombyggnad av äldre terminaler - det bör vara vägledande vid statsbidragsgivningen
att ombyggnadskostnaden står i rimlig proportion till den nytta
åtgärden kan få för handikappade.

På samma sätt skall enligt föredraganden det bidragsgrundande beloppet
för en ökad handikappanpassning av fordon vara de merkostnader som
betingas av att fordonet får en konstruktion utöver normalstandard och som
i särskild mån ger en god handikappanpassning av kollektivtrafiken. Denna
normalstandard är för handikappanpassning definierad som den basnivå
som följer av TPR:s föreskrifter vad gäller nya färdmedel.

På denna punkt föreligger enligt utskottets mening en oklarhet i propositionstexten,
s. 290. Den har också påtalats i motion T26 (s) yrkande 3
beträffande villkoren för att erhålla statsbidrag.

Oklarheten består i att det å ena sidan argumenteras i propositionen för
att nya färdmedel skall få en standard i tillgänglighetshänseende som går
utöver den basnivå av åtgärder som följer av transportrådets föreskrifter, å
andra sidan anförs att en ökad handikappanpassning av befintliga fordon
bör stimuleras.

Enligt utskottets mening bör handikappanpassningen öka i första hand
hos nya färdmedel. Detta innebär ett långt bättre utnyttjande av de ekonomiska
medlen. Anpassningsåtgärder är inte särskilt kostsamma, om de
planeras redan på konstruktionsstadiet, medan det många gånger är förenat
med stora kostnader att i efterhand bygga om äldre fordon.

Med hänsyn till den i allmänhet långa livslängden på kollektivtrafikmedel
kan det emellertid vara befogat att man i en del fall stödjer en viss ökad
handikappanpassning även hos äldre färdmedel. Avvägningen synes kunna
lösas genom den i motionen föreslagna definitionen av begreppet normalstandard.
Det innebär att normalstandard är för handikappanpassning definierad
som den basnivå som följer transportrådets föreskrifter vad gäller
färdmedel. Det betyder att det skall räcka med att de äldre fordonen
anpassas till en högre nivå än vad som gäller föreskrifterna för äldre färdme -

del, men de behöver inte nödvändigtvis bli bättre än vad föreskrifterna
säger för nya färdmedel.

När statsbidraget däremot används för att stimulera en ökad handikappanpassning
av nya färdmedel är normalstandarden den basnivå av åtgärder
som följer av föreskrifterna för sådana fordon.

Enligt utskottets mening är det angeläget att fordon, som trafikerar
sådana linjer där bland trafikanterna kan finnas många äldre och handikappade,
får en särskilt god tillgänglighet. En sådan ökad tillgänglighet bör
stimuleras genom användande av statsbidraget för detta ändamål och då för
såväl nya som befintliga fordon. Utskottet förutsätter att bidraget får den
användning som nu sagts.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att de önskemål som
framförs i motionsyrkandet är tillgodosedda och anser därför att motionen
bör, såvitt nu är i fråga, lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

7.7 Bidrag till drift av kommunala vägar och gator

Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och gatuanläggningar
för kollektiv persontrafik m.m. Bidragsgivningen regleras genom
förordningen (1982:853) om statsbidrag till väg- och gatuhållning m.m.
(ändrad senast 1986:668).

Föredraganden beräknar i den trafikpolitiska propositionen medelsbehovet
till 670 milj.kr. för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

7.8 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar.
Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag
till enskild väghållning (ändrad senast 1984:771).

Föredraganden beräknar medelsbehovet till 422 milj.kr. för nästa budgetår.

I motion 1987/88:T48 (c) yrkande 30 begärs en förhöjning av anslaget till
enskilda vägar med 60 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Genom
anslagshöjningen skulle därmed en återgång till en 70-procentig bidragsandel
kunna ske.

Utskottet vill hänvisa till att ett nytt differentierat bidragssystem för
enskild väghållning infördes fr. o. m. år 1985. Avsikten med systemet var
att det skulle ge en för den enskilde rättvisare fördelning av medlen,
samtidigt som samhällets varierande intresse i de olika vägarna bättre skulle
kunna återspeglas. Sammantaget ansågs det innebära väsentliga förbättringar
av den enskilda väghållningen. Under hänvisning härtill tillstyrkte
utskottet det nya bidragssystemet.

Utskottet finner för sin del inte anledning föreligga att frångå det tidigare
riksdagsbeslutet. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det, förutom
det statliga bidraget, i betydande omfattning förekommer kommunala bidrag
till den enskilda väghållningen. I många fall innebär detta att de
enskilda väghållarna har samtliga kostnader för väghållningen täckta med
bidrag.

TU 1987/88:20

Utskottet vill också hänvisa till att under anslaget B9. Särskilda bärighets- TU 1987/88:20
höjande åtgärder föreslås i den trafikpolitiska propositionen att 15 milj.kr.
bör anvisas för att höja bärigheten på enskilda vägar inom skogslänen.

Utskottet återkommer till denna fråga i avsnitt 7.11.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet den i trafikpolitiska
propositionen föreslagna medelsanvisningen. Härav följer att motion T48
(c) yrkande 30 avstyrks.

I motion T53 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre
villkor för skogsnäringen för byggande och underhåll av skogsbilvägar. Det
bör enligt motionären ifrågasättas om inte ett återinförande av vägmedel till
skogsnäringen för väghållning vore berättigat eller att kostnaderna för
skogsbilvägar görs avdragsgilla vid taxeringen.

I denna fråga vill utskottet hänvisa till att det enskilda vägnätet stöds
också genom ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln med beteckningen
D7. Stöd till byggande av skogsvägar. Enligt budgetpropositionen, bilaga
11, behöver skogsvägnätet förtätas i vissa delar av landet för att möjliggöra
effektivare skogsbruk. I landets södra delar kännetecknas investeringsbehovet
främst av ombyggnader och förbättringar av befintliga vägar så att de
kan utnyttjas av moderna virkestransportfordon.

Den sammanlagda bidragsramen bör, enligt propositionsförslaget, mot
denna bakgrund räknas upp med 10 milj.kr. till 60 milj.kr. Jordbruksutskottet
har i sitt betänkande JoU 1987/88:17 tillstyrkt medelsanvisning
härför.

Utskottet kan alltså konstatera att det sker en viss återföring av skattemedel
till byggande av skogsvägar. Skattemedel används också till andra vägar
som trafikeras av fordon som används i skogsbruket nämligen allmänna
vägar och bidragsberättigade enskilda vägar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion T53 (m).

Beträffande överföring av medel för bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar och gator tillstyrker utskottet att medel får föras över mellan
åren 1988 och 1989 i enlighet med vad föredraganden anför.

7.9 Tjänster till utomstående

Från anslaget betalas vissa kostnader inom vägverket för planering av
beredskapsarbeten m.m.

Föredraganden beräknar i proposition 1987/88:100 bil. 8 medelsbehovet
till 35,4 milj.kr. Det hänvisas till att riksdagen tidigare har godkänt att
anslaget får användas för upprustning av vägar i samband med beslut om
överföring av trafik från järnväg till landsväg eller vid beslut om att dra in en
färjeled. Det bör även under nästa budgetår vara möjligt att använda
anslaget till nämnda ändamål.

Utskottet tillstyrker såväl förslaget till medelsanvisning som vad som i
budgetpropositionen anförts om användningen av anslaget Tjänster till
utomstående för upprustning av vissa vägar.

7.10 Försvarsuppgifter

TU 1987/88:20

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för planering m.m. samt investeringar
vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila
delar.

Anslaget avser den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav
på väghållning vid krigsfara och i krig och den planläggning i fred som
erfordras härför. Anslaget omfattar delposterna drift och investering.

I delposten drift inräknas främst sådana uppgifter som planläggning av
vägverkets krigsorganisation, upprättande av krigsvägplan, försvarsutbildning,
organisering och utbildning av driftvärn, säkerhetsskydd samt övriga
åtgärder inom ramen för civilt och militärt försvar.

Delposten Investeringar omfattar främst anskaffning av reservbromateriel
och reservdelar för verkets färjor, fordon och maskiner.

Föredraganden beräknar i proposition 1987/88:100 bil. 8 medelsbehovet
för budgetåret 1988/89 till 38 325 000 kr.

Beträffande användningen av anslaget Vägverket: Försvarsuppgifter föreslås
att vägverket genom ett lämpligt avvägt beställningsbemyndigande ges
möjlighet att anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Ett
lämpligt beställningsbemyndigande för år 1990 föreslås vara 10 milj.kr.

Utskottet tillstyrker såväl den föreslagna medelsanvisningen som det
föreslagna beställningsbemyndigandet åt vägverket.

I motion T208 (c) yrkande 1 tas upp frågan om samordning av civila
vägplaner och krigsvägplaner.

Såsom utskottet framhöll i sitt yttrande (TU 1986/87:2 y) till försvarsutskottet
med anledning av proposition (1986/87:95) om totalförsvarets
fortsatta utveckling utgör krigsvägplanen i sig ett instrument för samordning
av den civila och militära väghållningen i kris- och krigssituationer. I planen
anges det i fred planlagda utnyttjandet av främst det allmänna vägnätet för
totalförsvarets transporter. Vidare anges planlagt utförande av vissa vägobjekt
av begränsad omfattning, avsedda att öka totalförsvarets handlingsfrihet
och framkomligheten för dess transporter. Planen omfattar också en
förteckning över vissa enskilda vägar av betydelse för totalförsvarets behov
och för vilka avses gälla ett allmänt vägunderhållsansvar.

Syftet med motionsyrkandet synes till väsentlig del tillgodosett. Utskottet
anser att någon åtgärd inte är påkallad från riksdagen sida och avstyrker
därför motionen i denna del.

7.11 Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Från anslaget betalas vägverkets kostnader och lämnas bidrag för vissa
bärighetshöjande åtgärder på riksvägar och primära länsvägar samt på
länsvägar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget lämnas även
bidrag till byggande av vissa enskilda vägar i nämnda län.

År 1989 är det andra året i det av riksdagen beslutade tioåriga investeringsprogrammet
för bärighetsupprustning av de allmänna vägarna i de
s. k. skogslänen samt de viktigaste vägarna — riksvägarna och de primära 37

länsvägarna — i övriga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, TU 1987/88:20

rskr. 235). En upprustning av främst broarna är nödvändig för att näringslivets
transportbehov skall kunna tillgodoses. Vägverket har efter samråd
med berörda näringslivsorganisationer i december 1987 beslutat om en
tioårig plan för de erforderliga upprustningsåtgärderna. För år 1989 beräknas
planen omfatta upprustning av omkring 110 broar. Dessutom pågår
upprustning av 50 broar. Därutöver vidtas vissa vägåtgärder till en kostnad
av omkring 20 milj.kr. Under år 1988 kommer ombyggnad av omkring 100
broar att slutföras.

Föredraganden föreslår att anslaget för budgetåret 1988/89 tas upp med
590 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur kostnaderna i stort
fördelar sig under år 1989.

Administration	16 700 000
Bärighetshöjande åtgärder	548 300 000
Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på det
enskilda statsbidragsberättigade vägnätet	15 000 000
Anskaffning av vågar	10 000 000
	590 000 000

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Föredraganden framhåller betydelsen av att bestämmelserna för fordonsvikter
beaktas. För närvarande förekommer överlaster i en icke acceptabel
omfattning. För att begränsa förekomsten av överlaster på vägarna måste
bl. a. övervakningen av den tunga trafiken förbättras. För detta behövs
bl. a. fasta vågstationer för vägning av tunga fordon.

Utöver de medel som har anvisats för innevarande budgetår behövs
ytterligare medel till fasta vågstationer. Då avsikten är att de tillåtna
fordonsvikterna under år 1990 skall höjas i stora delar av landet är det
ytterligt angeläget att möjligheterna att kontrollera den tunga trafiken då
har förbättrats på ett sådant sätt att förekomsten av överlaster kraftigt har
minskat jämfört med nuvarande situation.

Med anledning härav föreslås att 10 milj.kr. av anslaget beräknas för
fasta vågstationer för kontroll av fordonsvikter i hamnar m.m.

Utskottet tillstyrker en sådan användning av anslaget B9. Särskilda bärighetshöjande
åtgärder.

I motion T48 (c) yrkande 23 tas upp till kritisk behandling inriktningen av de
bärighetshöjande åtgärderna. Det påtalas att hela 90 % av medlen för
Västerbottens län används för brobyggen i den jämförelsevis expansiva
kustregionen i länet. Det är i stället angeläget att prioritera åtgärder i de
mest eftersatta bygderna. Även andra län än skogslänen bör få en betydande
del av insatserna.

I motion T205 (c) yrkande 2 begärs att den del av Älvsborgs län som
ingår i stödområdet bör omfattas av anslaget Särskilda bärighetshöjande
åtgärder. Det hänvisas bl. a. till att nästan 50 % av vägnätet stängs av under
tjällossningen för tung trafik.

I motion T347 (c) begärs en förbättring av bärigheten på vägarna i TU 1987/88:20

Kronobergs län. Det hänvisas till att endast 15 % av råvirket kan nås från
huvudvägarna, vilket är till stor nackdel för skogsindustrin.

Beträffande de problem som tas upp i de tre motionsyrkandena om
fördelningen av medlen för bärighetshöjande åtgärder mellan olika delar av
landet vill utskottet erinra om att även länen i mellersta och södra Sverige
omfattas av det s. k. bärighetspaketet. Inte bara riksvägarna utan även de
primära länsvägarna ingår i programmet för bärighetsupprustning.

Detta program har av riksdagen givits en tydlig regionalpolitisk inriktning,
vilket innebär att skogslänen avses få en mera heltäckande upprustning
genom att samtliga allmänna vägar i princip omfattas av programmet,
således även sådana länsvägar som inte ingår i det primära länsvägnätet.
Utskottet vidhåller att denna regionalpolitiska inriktning av
anslaget är lämplig. Det är som utskottet framhöll i sitt betänkande TU
1987/88:19 viktigt att stärka skogsbrukets konkurrenskraft och bidra till
gynnsamma förutsättningar för hela näringslivet i skogslänen.

Utskottet finner liksom under föregående år att denna inriktning på
skogslänen är riktig. Härigenom kan fordonsvikterna höjas för arealmässigt
stora områden av vårt land.

Beträffande användningen av medlen inom ett visst län, vilket berörs i
motion T48 (c), är detta något som regionala organ är mest skickade att
besluta om.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrks motionsyrkandena.

I motion T32 (s) begärs ett dispensförfarande från bestämmelserna om
drivaxeltrycket för fordon. Motionärerna anför att de är medvetna om att en
höjning av axeltrycket innebär stora kostnader för investeringar. För att
underlätta för turistchartertrafiken med buss från utlandet kunde emellertid
en möjlighet vara att ge dispens för vissa bussar - på grund av dynamiska
viktförhållanden — och för vissa vägar. Genom sådana åtgärder kan en
smidig turistchartertrafik kombineras med de befintliga generella kraven.

Utskottet vill först erinra om att när det gäller boggitrycket och bruttovikterna
blir det genom bärighetsprogrammet möjligt att få en anpassning till
vad som gäller inom EG. Höjningarna genomförs i två etapper på det
vägnät som åtgärdas, år 1990 resp. år 1995.

Vad sedan gäller drivaxeltrycket kommer inom EG fr. o. m. den 1 januari
1992 att tillåtas 11,5 tons drivaxeltryck. För en motsvarande höjning av
tillåtet drivaxeltryck i Sverige krävs betydande investeringar i broar och
vägar. För en generell höjning av drivaxeltrycket erfordras — för att driftkostnaderna
inte skall öka - investeringsåtgärder uppgående till uppskattningsvis
4 miljarder kronor. Dessa kostnader står enligt utskottets mening
inte i relation till de fördelar som kan uppnås.

Enligt 159 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) beslutas den typ av dispenser
som tas upp i motionen av vägverket. Utskottet, som finner det
angeläget att sådana dispenser som avses i motionen prövas av den som har
erforderliga kunskaper om vägnätets tillstånd, anser att motionen bör lämnas
utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

8 Motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor samt
flerårs- och fördelningsplaner m.m.

I detta avsnitt behandlas dels sådana motionsyrkanden där det tas upp vissa
principiellt hållna synpunkter på vägplaneringssystemet som sådant, dels ett
stort antal yrkanden i vilka det krävs att riksdagen skall ta ställning till
enskilda vägbyggnadsobjekt eller till väganslagens storlek för ett särskilt
län. Bland yrkandena beträffande enskilda objekt återfinns sju yrkanden
som handlar om en ny Europaväg på sträckan Göteborg—Karesuando.
Dessa senare yrkanden behandlas för sig.

I motionerna T310 (m) och T346 (m) yrkande 1 begärs en utredning om
vägverkets avkastningsbedömningar av investeringar så att i dessa bedömningar
också beaktas företagets tidsvinster. Det hänvisas till att inom näringslivet
har en snabb utbyggnad av systemlösningar för materialadministration
ägt rum, vilka syftar till en betydande effektivisering av transportsystemen.
Även i motion T89 (m) yrkande 20 tas upp frågan om olika
vägprojekts samhällsekonomiska avkastning. Enligt motionärerna bör kalkylerna
kompletteras med material som i ökad utsträckning beaktar företagens
krav. I viss mån likartade krav framförs i motion T346 (m) yrkande
2, där det begärs att fördelningssystemet beträffande väganslagen ses över,
varvid beräknad avkastning per objekt i högre grad skall vara styrande för
ordningen över landet.

De frågor som tas upp i motionerna har blivit alltmer aktuella. Det ökade
kravet på ett materialadministrativt tänkande inom näringslivet har lett till
att tidsfaktorn fått en allt större betydelse. Därvid gäller att det snarare är
punktligheten och regulariteten i transporterna som är av störst betydelse än
de tidsbesparingar som kan åstadkommas efter det att ett enskilt vägbyggnadsobjekt
färdigställts. Alltför knappa tidsmarginaler gör dessutom transportsystemen
skörare och mera känsliga för störningar. Detta talar för att
det är driftsåtgärder inom väghållningen och då inte minst under vintertid
som är väl så viktiga som de tidsvinster i transporterna som man får till följd
av byggande av nya vägar.

Enligt utskottets uppfattning är det emellertid uppenbart att det finns
åtskilliga flaskhalsar i vägsystemet som behöver elimineras för att transportflödet
skall kunna ske snabbare och vara mera pålitligt. Utskottet ansluter
sig till föredragandens uppfattning att beslut om investeringar i väganläggningar
samt utformningen av dessa bör baseras på samhällsekonomiska
bedömningar. En metodik för detta har av vägverket utvecklats för vägbyggnadsplanering
och förfinats alltmer under årens lopp. Vägverket beaktar
i sina kalkyler bl. a. förändringar i fråga om transporttider, fordonskostnader
och trafiksäkerhet. Däremot beaktas ännu bara delvis de effekter
för näringslivet i form av förbättrade möjligheter till kapitalrationaliseringar
som tas upp i motionsyrkandena.

Försök har gjorts att beräkna effekterna av hur olika investeringar påverkar
företagens materialadministration. Effekterna är sannolikt till stor
del systemeffekter, dvs. ett större antal åtgärder måste vidtas innan nyttan
av dessa mera fullständigt kan erhållas. Ett exempel på detta är det av

TU 1987/88:20

riksdagen beslutade tioåriga bärighetsprogrammet för upprustning av TU 1987/88:20
främst ett antal svaga broar. Först måste ett betydande antal broar byggas
om, innan det är möjligt att höja den tillåtna fordonsvikten.

Tillförlitliga transporter med små variationer i transporttiderna är en
viktig förutsättning för företagens möjlighet att begränsa lagerhållning och
därmed effektivisera produktionen. Detta har belysts i ett flertal utredningar.
Åtskilligt utvecklingsarbete synes emellertid återstå. Ett forskningsprogram
inom transportforskningsberedningen håller på att tas fram om
bl. a. sambanden mellan förbättringar i transportsystemen och kapitalrationaliseringar
inom näringslivet. Det är vägverkets uppgift att föra över
kunskaper och finna former för hur dessa effekter skall kunna inordnas i
verkets samhällsekonomiska bedömningsmodell. Det är angeläget att så
sker kontinuerligt.

Med hänvisning till det anförda påkallar motionsyrkandena ingen åtgärd
från riksdagens sida, varför de avstyrks.

I sju olika motioner tas upp yrkanden som i större eller mindre utsträckning
har anknytning till förslag om en ny Europaväg i ett inlandsläge mellan
Göteborg och Karesuando.

Det är motion T35 (c) yrkande 3, där det yrkas att regeringen bör utreda
och komma med förslag till en ny Europaväg på nämnda sträcka. Samma
yrkande återfinns i motion T339 (fp), i vilken det hänvisas till att den
föreslagna vägen skulle kunna avlasta väg E4. Den skulle innebära goda
transportmöjligheter för turister till fjällvärlden. Vidare skulle den kunna
vara lämplig för transport av farligt gods. I stort sett samma motiv finns
också i motion T344 (m), i vilken det framhålls att inlandsvägen bör vara av
Europaklass och dessutom ge goda anknytningar från Värmland mot Norge.
Även i motion T313 (s) framhålls, beträffande en sammanhängande
Europaväg genom inlandet, att den bör ha anknytning mot Norge.

I dessa nu nämnda motioner synes utgångspunkten vara att sträckningen
bör vara väster om Vänern. 1 motion T60 (fp) anförs att sträckningen
Mora-Göteborg i första hand bör byggas ut öster om Vänern, medan
alternativet väster om Vänern bör förverkligas först därefter. I motion T332
(s) framhålls att en utbyggnad av väg 64 i Skaraborgs län skulle vara ett
viktigt bidrag till en inlandsväg mellan Karesuando och Göteborg. Av vad
som anförs i motion T63 (fp) yrkande 3 framgår att en inlandsväg av god
standard bör ha en östlig sträckning genom Svealand.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det är i princip två krav som
ställs i motionerna. Det är att vägstandarden bör höjas och att vägen bör
numreras som Europaväg.

I standardfrågan gäller att åtgärder på en inlandsväg måste prövas från
samhällsekonomisk synpunkt tillsammans med andra vägprojekt i den decentraliserade
vägplaneringen. Ett enhetligt vägnummer är inget skäl för
någon särbehandling.

Nuvarande klassificering av Europavägarna i Sverige regleras genom
1950 års deklaration rörande byggande av internationella huvudtrafikleder.

Deklarationen utarbetades inom ECE som är ett FN-organ. Flertalet europeiska
stater, dock inte Sverige, har emellertid träffat en ny överenskom -

melse, AGR 74, som innebär en i förhållande till 1950 års deklaration TU 1987/88:20

ändrad klassificering av Europavägarna. För Sveriges del innebär AGR 74

dels att i princip alla våra nuvarande Europavägar skall skyltas om med nya

nummer, dels införandet av några nya Europavägar. För den s. k. inlands vägen

föreslås dock ingen Europavägsstatus.

Utskottet vill också hänvisa till att den av motionärerna aktualiserade
vägförbindelsen numera på långa sträckor har enhetliga vägnummer till
ledning för bl. a. utländska turister. Sedan år 1985 benämns sålunda den
119 mil långa sträckan Östersund—Karesuando riksväg 88. Några formella
hinder mot att hela sträckan Göteborg—Karesuando får ett enhetligt riksvägnummer
finns inte.

Utskottet har erfarit att överläggningar pågår mellan vägverket och berörda
länsmyndigheter om en inlandsväg och dess sträckning. Med hänvisning
härtill bör motionsyrkandena lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens
sida.

I motionerna T66 (vpk) yrkande 30 och T331 (vpk) yrkande 2 begärs att
riksdagen bör besluta om att motorvägsprojektet Scandinavian Link skall
avbrytas.

De direktiv som givits åt vägverket för upprättande av flerårsplaner för
byggande av statliga och statskommunala vägar under perioden 1988—1997
innebär att inriktningen av vägplaneringen skall vara att utifrån samhällsekonomiska
bedömningar vidta sådana åtgärder att det allmänna vägnätet
vidmakthålls och successivt förbättras. Därvid skall såväl det högtrafikerade
vägnätets standard anpassas till trafikutvecklingen som det lågtrafikerade
nätet ges en tillfredsställande standard.

Utskottet finner att denna inriktning av byggandet av allmänna vägar
inom givna anslagsramar även fortsättningsvis bör gälla. Det kan innebära
att vissa vägsträckor som har stora brister mellan de tre största städerna
byggs om och att det även kan bli aktuellt med motorvägsstandard på något
avsnitt. Avgörande för detta är det aktuella projektets samhällsekonomiska
lönsamhet.

Utskottets uppfattning är således att de framtida väginvesteringarna inte
skall koncentreras till ett visst vägnät. Väginvesteringarna bör liksom hittills
prövas inom ramen för det decentraliserade planeringssystem som nu gäller.

Något särskilt uttalande om vad som i de båda motionerna benämns Scandinavian
Link-projektet finner utskottet inte befogat. Motionsyrkandena avstyrks
följaktligen, såvitt nu är i fråga.

I motion T346 (m) yrkande 3 behandlas väganslagen till Stockholms län.

Länet bör enligt motionärerna tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen i
förhållande till folkmängd, trafikarbete och trafikolyckor inom länet. Dessutom
måste, vid prioriteringsordning och medelstilldelning över landet, den
samhällsnytta och höga avkastning som vägobjekt i Stockholms län redan
nu beräknas ge, medföra ett bättre utslag vid fördelningen av medel mellan
länen.

Utskottet vill med anledning av yrkandet hänvisa till vad som nyss sagts
beträffande nu gällande direktiv för upprättande av flerårsplaner.

Med hänvisning till vad utskottet under tidigare år anfört om att riksdagen
inte bör uttala sig i denna typ av frågor och med hänvisning till vad
utskottet tidigare i detta avsnitt sagt om en regionalpolitisk fördelning av
vägmedlen, avstyrks därför yrkandet om att väganslagen i större utsträckning
skall gå till Stockholmsregionen.

På samma grunder avstyrks också yrkandet i motion T23 (s) om behov av
investeringar i transportanläggningar i Stockholms län.

Vad sedan gäller de många motionsyrkandena beträffande nu gällande
flerårs- och fördelningsplaner vill utskottet hänvisa till gällande väglagstiftning.
Enligt denna ankommer det på de centrala, lokala och regionala
vägmyndigheterna att pröva frågorna om utredning, projektering och planering
samt prioritering m.m. av vägutbyggnaderna. Såsom utskottet tidigare i
olika sammanhang framhållit är det en — inte minst från planeringssynpunkt
— komplicerad och tidskrävande process som i de enskilda fallen
föregår vägfrågornas lösning. De stora kostnaderna för vägbyggandet och
den begränsade medelstilldelningen nödvändiggör noggranna avvägningar
mellan olika projekt och mellan alternativa lösningar med avseende på
arbetenas utförande m.m. Behov av samordning med andra planeringssektorer
och intressen har därvid medfört ökade krav på vägplaneringens
inordnande i den totala samhällsplaneringen. Vad gäller länsstyrelserna har
de ett avgörande inflytande på vägfrågorna dels genom sitt allmänna planerings-
och beslutsansvar på regional nivå, dels genom sina speciella uppgifter
avseende bebyggelseplaneringen och för natur- och miljövårdsområdena
och dels genom de befogenheter som väglagstiftningen ger dem.
Under alla skeden av vägplaneringen förekommer med kommuner och
andra berörda intressenter ett omfattande samrådsförfarande som till sina
huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen.

Det system för planeringen av väghållningen med planläggning och projektering,
som sedan länge används av vägverket tillsammans med länsstyrelser
och kommuner och numera även s. k. fasta beredningsgrupper vid
länsstyrelserna, är för övrigt konstruerat så att anpassningar till trafikplanering
och fysisk samhällsplanering kan tillgodoses. Utskottet vill också
erinra om att nu gällande planerings- och beslutsordning på detta område
tillkommit efter ett omfattande utredningsarbete och en rad beslut från
statsmakternas sida samt fått en utformning som ur många synpunkter
ansetts förebildlig. Den kännetecknas också, som utskottet vid flera tillfällen
tidigare framhållit, av stor flexibilitet, som är av betydande värde inte
minst i skiftande arbetsmarknadssituationer. Regionalpolitiska bedömningar
vägs också in vid länsstyrelsernas prioriteringar, vilket utskottet finner
vara lämpligt med hänsyn till den betydelse bra kommunikationer, tillsammans
med andra faktorer, har för den regionala utvecklingen. Väginvesteringar
är särskilt viktiga i områden av landet där järnvägen inte är ett
konkurrenskraftigt alternativ.

I en rad motioner, som närmare anges i det följande, har yrkanden framställts
om åtgärder i en eller annan form från riksdagens sida beträffande
planering, projektering och byggande av vägar samt prioritering i flerårspla -

TU 1987/88:20

ner av skilda väg- och broprojekt i landets olika delar. Som skäl härför TU 1987/88:20

åberopas den stora angelägenheten — inte minst från arbetsmarknadsmässiga
samt trafik-, miljö- och regionalpolitiska synpunkter - att resp.
företag snarast kommer till utförande.

Att som motionärerna förutsatt riksdagen skulle ta ställning till de angivna
enskilda objekten eller vägbyggnaderna inom de olika länen finner
utskottet olämpligt med hänsyn till den decentraliserade planerings- och
beslutsprocess som här gäller och avvisar därför — nu såsom tidigare -bestämt förslagen härom. Frågor om projektering samt byggande och drift
av allmänna vägar regleras som förut nämnts genom föreskrifter i väglagen
och vägkungörelsen. Vid fördelningen av medel, som i statsbudgeten anvisas
för byggande av vägar, skall hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av
riket. De för väg- och gatubyggandet gällande flerårsplanerna upprättas i
enlighet med vägkungörelsens bestämmelser för tioårsperioder och kommer
i framtiden att förnyas vart tredje år.

Fördelningen av investeringsmedel de skilda landsdelarna och vägkategorierna
emellan sker vidare på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering
och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters
hörande — allt i syfte att åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning
av vägmedlen som möjligt.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Länsstyrelserna har för
övrigt numera bemyndigande att fastställa flerårsplanerna för byggande av
länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis de regionala och
lokala transportuppgifterna. Med ett införande av ett nytt anslag för investeringar
i länstrafikanläggningar utökas länsstyrelsens verksamhetsområde
på kommunikationsområdet högst avsevärt.

I fråga om anslag för vägbyggande som tillkommer av sysselsättningspolitiska
skäl är det enligt utskottets mening likaså av stor vikt att vägobjekten
som regel utväljs av de berörda myndigheterna inom den ramplanering
som finns redovisad i flerårsplanerna och fördelningsplanen. Dock bör
objekt som redan påbörjats med anlitande av beredskapsmedel fullföljas.

I några motioner anförs att vägstandarden blivit otillräcklig, sedan järnvägstrafiken
på en parallell sträcka helt eller delvis lagts ner. De sträckor
som tas upp är Falköping-Landeryd genom motion T315 (s) samt Arvika—
Årjäng-Mellerud genom motionerna T42 (c,m,fp) yrkande 1, T205 (c)
yrkande 1, T207 (s) yrkande 2 samt T224 (m) yrkande 1.

Enligt vad utskottet har erfarit har vägmedel anslagits för upprustningar
utmed de båda linjerna. Nyligen har ytterligare medel - 28 milj.kr. —
beviljats. Utskottet förutsätter att, i den mån det finns återstående behov av
vägförbättringar, som kan anses föranledda av besluten om trafikomläggning,
detta skall beaktas. Det ankommer härvid på regeringen att i lämpligt
sammanhang överväga behovet av och besluten om medel för sådana åtgärder.

När det gäller miljöfrågorna i samband med vägbyggen, vilket aktualiseras
i flera motioner, gäller numera att arbetsplanerna skall kompletteras 44

med en miljökonsekvensbeskrivning och att vägbyggnadsplanerna fastställs TU 1987/88:20
efter samråd med naturvårdsverket. Utskottet återkommer till miljöfrågorna
i sitt betänkande om miljö och energi.

Utskottet vill också hänvisa till förslag i den trafikpolitiska propositionen
om avgiftsfinansiering och lånefinansiering av vägbyggen, vilket kan innebära
tidigareläggning av angelägna vägbyggnadsprojekt. Utskottet återkommer
till behandlingen av dessa förslag längre fram i detta betänkande.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslagsfrågor
anfört, och då även de av motionärerna aktualiserade frågorna och
projekten enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning av
vägärenden m.m. stadgade ordningen, avstyrks här berörda motionsyrkanden.

Det gäller motionerna T334 (s) om riksvägar i Södermanlands län, T209
(s) i denna del och T217 (fp) i denna del, som båda handlar om kommunikationerna
i Kronobergs län, T226 (fp) yrkande 3 om vägar och kollektivtrafik i
Stockholms län, T40 (s) om ökade väganslag till Kalmar län, T213 (m)
yrkande 2 om Skånelänens kommunikationer, T214 (m) yrkande 1 om
ombyggnad av den norra infarten till Malmö, T223 (fp) yrkande 6 om
vägnätet i Skåne, T 57 (fp) yrkandena 1 och 2 om utbyggnad och upprustning
av vägar i Bohuslän, T321 (c) yrkandena 1 och 2 om byggande av vägar i
Göteborgs och Bohus län, T324 (m) om en väg mellan Ellös och Varekil,

T205 (c) yrkande 1, T225 (fp) yrkande 3 samt T307 (s) som samtliga tre
handlar om vägutbyggnader och vägplanering i Älvsborgs län, T312 (c) om
väganslagen till Sjuhäradsbygden, T338 (m) och T340 (fp) som båda handlar
om länsvägarna i Älvsborgs län, T29 (s) yrkande 3 om väg E18 på delen
Kristinehamn—Karlskoga, T309 (s) om väg El8 på sträckan Köping—

Örebro, T42 (c,m,fp) yrkande 1, T207 (s) yrkandena 1 och 2 samt T224 (m)
yrkande 1 som alla tre avser väganslag till Värmlands län.

Utskottet avstyrker också motionerna T211 (fp) i denna del om ett vägbyggnadsprogram
för Västmanland, T215 (vpk) yrkande 6 i denna del om ett
fungerande vägnät i Dalarna, T216 (m) i denna del om väginvesteringar i
Gävleborgs län, T78 (c) och T228 (m) yrkande 3 som båda avser vägnätet i
Västernorrlands län, T38 (m) yrkande 1 om vägstandarden i Jämtlands län,

T43 (fp) om en utbyggnad av väg E4 längs Norrlandskusten, T316 (fp) och
T327 (s) som båda handlar om utbyggnad av riksväg 29, T45 (s) om Arningeleden,
T63 (fp) yrkandena 1 och 2 om ombyggnad av riksväg 60, T318
(s) om utbyggnad av riksväg 31, T304 (m) och T335 (fp) som båda avser en
ombyggnad av riksväg 41, T320 (c), T336 (m) och T343 (fp) som samtliga tre
avser ett färdigställande av länsväg 181, T329 (m) om en komplettering av
arbetsplatsen för motorvägsbygget på E6, T203 (m) yrkande 4 om en upprustning
av sträckan Uppsala-Strängnäs-Norrköping, T326 (s) om förbättring
av vägarna 49 och 195, T204 (fp) yrkande 1 om utbyggnad av
Europaväg 66, T333 (s) om förbättringar av Europaväg 3, T315 (s ) om
upprustning av väg 46, T337 (m) om utbyggnad av vägen mellan Vansbro
och Sälen samt T342 (s) om en vägförbindelse för Talma sameby.

9 Vägtrafikens kostnadsansvar

TU 1987/88:20

Utskottet har i sitt betänkande TU 1987/88:13 tillstyrkt vad som i den
trafikpolitiska propositionen anges beträffande trafikens kostnadsansvar. 1
vägavsnittet i nämnda proposition preciseras ansvarsprinciperna ytterligare.
Det föreslås att de rörliga skatter som vägtrafiken erlägger som ersättning
för de infrastrukturtjänster som det allmänna tillhandahåller skall anpassas
till de beräknade kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna vid
landsvägskörning.

Trafikutskottet tillstyrker de grunder för vägtrafikens kostnadsansvar som
av föredraganden förordas i den trafikpolitiska propositionen.

I motion TIO (s) tas upp frågan om beskattning av traktorer. Det hävdas att
detta slag av transportmedel lämnas utanför ett ökat kostnadsansvar. Härigenom
kommer de i en ännu mer gynnsam och favoriserad situation.
Risken är därför uppenbar att den typ av fordon och transporter, som
traktortågen utgör, ökar i ännu snabbare takt. Motionärerna anser därför
att dessa, som utför ett med lastbilar jämförbart transportarbete, på motsvarande
sätt också skall bära sina egna kostnader gentemot samhället.
Denna fråga bör därför bli föremål för ett snabbt genomfört utredningsarbete.

Beträffande dieseldrivna trafiktraktorer (traktorklass I) har i den trafikpolitiska
propositionens bilaga 2 föreslagits en skattehöjning som godtagits
av riksdagen (SkU 21, rskr. 131). Beslutet innebär att fordonskatten för
dessa fordon har höjts enligt samma principer som tidigare, dvs. med cirka
hälften av den procentuella höjningen av kilometerskatten för lastbilar och
deras släpvagnar. För t. ex. en dieseldriven trafiktraktor med en tjänstevikt
på drygt 5 000 kg blir fordonskatten därmed 6 260 kr. per år. Avsikten med
höjningen är att trafiktraktorerna på samma sätt som tidigare kollektivt
skall bära sin del av kostnadsansvaret.

Kritiken i motionen avser emellertid beskattningen av de till antalet helt
dominerande jordbrukstraktorerna (traktorklass II). Beskattningen av dessa
traktorer står kvar på samma nivå som gällt sedan den 1 januari 1985,
dvs. 150 kr. för traktorer med en tjänstevikt upp till 2 500 kg och 225 kr. för
tyngre traktorer. Denna skatt är alltså låg. Samtidigt bör framhållas att
denna skatt tillsammans med drivmedelsbeskattningen bör ses som en solidarisk
schablonmässigt beräknad avgift för det gemensamma vägkostnadsansvaret
inom jordbruket och skogsbruket (prop. 1969:165, BevU 74, rskr.
427) och att dessa traktorer generellt sett endast i liten utsträckning framförs
på allmänna vägar. Den valda lösningen skall ses mot bakgrund av att
det från teknisk synpunkt inte ansetts möjligt att utforma beskattningen av
dessa fordon på samma sätt som för lastbilarna. Det bör också framhållas
att en allmän höjning av skatten för jordbrukstraktorer inte kan antas
påverka konkurrensförhållandena gentemot åkerierna eller problemet med
traktortåg, t. ex. i samband med betkampanjerna i Skåne, utan endast
medföra en viss fördyring för jord- och skogsbruket.

I vägtrafikskatteutredningens betänkande Ds Fi 1985:8 angående beskattningen
av traktorer m.m. behandlas en kritik från åkerihåll mot att
reglerna om klass Il-traktorer är alltför liberala när det gäller jordbrukets
traktorer och att de därför ger lastbilsåkerierna en på bl. a. beskattningen
beroende konkurrensnackdel. Utredningen fann att kritiken inte motiverade
ingrepp av den art som Svenska åkeriförbundet hade begärt, dvs. en
begränsning av transporterna med jordbrukstraktorer till transporter för
egen räkning med en last av högst 15 ton. Ställningstagandet grundade sig
på följande skäl.

Det är i Sverige närmast regelmässigt så att jordbrukarna håller sig med
egna maskiner och redskap. Detta gäller även olika typer av vagnar. Det är
givetvis naturligt att dessa används i så stor utsträckning som möjligt. Någon
realistisk möjlighet för lastbilsåkerierna att konkurrera om någon väsentlig
del av jordbrukets transporter finns därför knappast. Det kan också ifrågasättas
om en lastbegränsning till 15 ton även för jordbrukstraktorer skulle ha
den effekt som Svenska åkeriförbundet vill uppnå. Eftersom många jordbrukare
i framför allt den sydligaste delen av landet i samband med skörden
kör med större last än 15 ton skulle effekten bli att de får köra fler
transporter med mindre lass eller finna sig i att åtminstone under en del av
året få traktorn hänförd till klass I och släpen registrerade och beskattade.
Det är alltså inte säkert att åtgärden skulle leda till ökad sysselsättning för
lastbilsåkerierna.

Utredningsarbetet resulterade i lagstiftningsåtgärder som syftade till att
underlätta särskiljandet av de olika traktorslagen (prop. 1986/87:50, SkU
10, rskr. 64).

Det kan tilläggas att indelningen i traktorer i viss mån också berörts i
departementspromemorian Ds K 1987:15 Motorredskap och traktorer. I
promemorian som nyligen remissbehandlats har inte föreslagits någon annan
indelning i trafiktraktorer och jordbrukstraktorer än den som tillämpas
inom skattelagstiftningen.

Med hänsyn till nyligen gjorda utredningar och till den riksdagsbehandling
som ägt rum under närmaste föregående år avstyrks motionen.

10 Avgiftsfinansierade vägar samt tidigareläggning av
väginvesteringar

Propositionens huvudsakliga innehåll

Önskemål om nya finansieringsformer för byggande av angelägna vägar har
övervägts tidigare i olika sammanhang, däribland vid utskottets behandling
av den senaste budgetpropositionen (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19,
rskr. 235) och med anledning av en del motioner i frågan. Utskottet var
emellertid inte berett att ta ställning till de olika förslagen till nya finansieringsformer
som hade lagts fram i motionerna utan erinrade om att
väghållningsutredningen behandlade olika finansieringsfrågor.

Frågor om avgiftsfinansierade vägar har därefter behandlats i det trafikpolitiska
arbetet. En mängd olika finansieringsformer har därvid diskuterats
och föreslagits.

TU 1987/88:20

Föredraganden har därvid funnit att ett system med avgifter från trafikan- TU 1987/88:20
terna är mest lämpligt.

Den föreslagna möjligheten att ta ut avgifter bör enligt propositionen
endast omfatta allmänna vägar. Den nuvarande organisationen för väghållningens
huvudmannaskap ändras inte som en följd av förslaget. Grundprincipen
att det allmänna skall vara väghållare för de vägar som behövs för
den allmänna samfärdseln kommer enligt förslaget således att gälla också i
fortsättningen.

Tillstånd att genomföra vägbyggnadsobjekt som helt eller delvis finansieras
med avgifter från trafikanterna föreslås i varje enskilt fall beslutas av
regeringen. Även formerna för genomförandet av vägbyggnadsobjektet,
finansieringen av dessa samt hur vägen skall upplåtas för allmänheten bör
enligt föredraganden i varje enskilt fall beslutas av regeringen.

För att kunna genomföra en ordning med avgiftsfinansiering av vägar
föreslås en ändring av 29 § väglagen (1971:948).

I propositionen föreslås också att det skall vara möjligt att tidigarelägga
väginvesteringar genom förskottering av kommuner eller företag.

En ny eller bättre vägförbindelse kan i vissa fall medföra betydande
ekonomiska fördelar för enskilda företag eller för möjligheterna att utveckla
t. ex. ett industriområde. En tidigareläggning av en sådan investering
kan för vissa intressenter t.o.m. vara en förutsättning för verksamheten,
samtidigt som investeringen sammantaget inte förmår att konkurrera med
andra samhällsekonomiskt angelägna väginvesteringar.

I vissa speciella fall bör det därför kunna tillåtas att de som berörs av en
sådan väginvestering får förskottera medel så att väginvesteringen kan
tidigareläggas. De förskotterade medlen återbetalas till intressenterna, när
medel finns tillgängliga inom ramen för de tioåriga väginvesteringsplanerna.

Det betonas i propositionen att en ordning med förskottering av väginvesteringsmedel
inte får påverka vägplaneringen så att andra objekt försenas.
Vidare framhålls att någon förräntning på insatt kapital normalt inte
skall medges. Åtagandena skall i varje enskilt fall godkännas av regeringen.

Möjligheten att tidigarelägga ett byggnadsobjekt med bidrag från kommuner
eller företag bör även kunna kombineras med avgifter från trafikanterna.

Utskottets överväganden

I ett flertal olika motioner uttalar man sig positivt till förslaget om en
avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen. Vad man vänder sig mot är att
regeringen vid varje sådant ärende skall ge tillstånd för att genomföra
vägbyggnadsobjektet med hjälp av avgiftsupptagning. Det gäller motionerna
T54 (m,fp) yrkande 2 och T89 (m) yrkande 8. I stället vill man som
anges i motionerna T54 (m,fp) yrkande 1 och T325 (fp) ge kommunerna
möjligheter att själva lösa sina vägfinansieringsfrågor, t. ex. enligt den modell
som avses för det s. k. Österledsprojektet. Även enskilda intressenter
bör kunna stå som väghållare sedan avgifterna finansierat projektet.

I motion T85 (m) yrkande 21 anges att man biträder förslaget med en
avgiftsfinansiering av vägbyggen. Enligt motionärerna skall förslaget dock
inte ge möjlighet till att avgiftsfinansiera redan anlagda vägar eller att
bekosta en annan vägdel än en sådan som avgiftsfinansieras.

I samband med arbetet med flerårs- och fördelningsplaner har under
årens lopp kunnat konstateras att det finns en rad angelägna vägbyggnadsprojekt
som är samhällsekonomiskt motiverade men som inte inom rimlig
tid kan finansieras över statsbudgeten. Utskottet finner — liksom vid behandlingen
av föregående års budgetproposition (TU 1986/87:19) — att det
är viktigt att finna alternativa finansieringskällor.

Utskottet finner det därför riktigt att avgifter i en del fall kan användas
som ett komplement till de traditionella finansieringsformerna. När t. ex.
en färja ersätts med en bro, kan det vara möjligt att delvis finansiera
brobygget med avgifter från trafikanterna. En broförbindelse i stället för en
färjeförbindelse är en väsentlig standardhöjning för trafikanterna. Finansiering
av vägbyggnadsobjekt med vägavgifter kan - som det framhålls i den
trafikpolitiska propositionen — därutöver främst bli aktuell vid byggande av
större broar eller tunnlar som en del av de högtrafikerade vägarna eller i
storstadsområden. Sådana anläggningar kan vara angelägna inte minst från
miljösynpunkt.

Motivet för att det är regeringen som bör ge tillstånd till att väginvesteringar
får finansieras genom avgiftsupptagning är enligt föredraganden
att denna möjlighet endast skall avse allmänna vägar. En ordning med
privata helt avgiftsfinansierade vägar skulle kräva en omfattande koncessionslagstiftning,
samtidigt som endast några enstaka företagsekonomiskt
lönsamma projekt skulle vara aktuella.

Antalet möjliga projekt torde bli begränsat och de finansiella förutsättningarna
variera kraftigt. Vad som kan vara en god finansiell lösning för
ett vägbyggnadsobjekt behöver inte vara det för ett annat. Sådana frågor
som trafikintensitet, lämplig avgiftsstorlek och möjliga anslag eller bidrag
kommer således att vara helt avgörande för hur väghållaren närmare skall
lösa finansieringsfrågorna. Mot denna bakgrund framstår det enligt utskottets
mening som lämpligt att regeringen i varje särskilt fall får pröva om
en allmän väg helt eller delvis skall få finansieras med avgifter.

Beträffande vad som sägs i motion T85 (m) yrkande 21 vill utskottet
framhålla att regeringens ställningstagande avser en prövning från fall till
fall av en avgiftsupptagning för och finansiering av det aktuella vägbyggnadsprojektet
och om hur vägen skall upplåtas för allmänheten. Därmed
synes de önskemål som framförs i motionen bli tillgodosedda.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
om avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen och därmed också det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948).
Utskottet avstyrker motionerna T54 (m,fp), T89 (m) yrkande 8 och T325
(fp) och anser att motion T85 (m) yrkande 21 bör lämnas utan särskild
åtgärd.

1 propositionen föreslås också att det skall bli möjligt med en tidigareläggning
av byggande av vägar och broar genom förskottering från kommuner

TU 1987/88:20

4 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 20

och företag. Detta skall enligt fördraganden kunna ske genom ett medgivande
från regeringen åt vägverket att finansiera vägbyggande med lån
från kommuner och företag. Många samhällsekonomiskt viktiga väginvesteringar
kommer i brist på allmänna medel nu inte alltid till utförande
inom rimlig tid. Lokalt kan detta medföra betydande nackdelar, och det är
därför angeläget att undanröja detta hinder.

I motion T35 (c) yrkande 2 hänvisas till att motionären vid tidigare riksmöten
föreslagit att större vägbyggnadsprojekt skall kunna komma till
utförande med finansiering utanför statsbudgeten. I den nu framlagda motionen
tas upp frågan om ersättning för räntekostnader vid tidigareläggning
av investeringar i vägar och broar. En sådan ersättning bör utgå för objekt
inom stödområdet. Det hänvisas till att om en sådan ersättning inte beviljas
blir det en fortsatt koncentration av vägbyggen till områden utanför stödområdet.

I motion T346 (m) yrkande 5 anförs att möjligheterna till privat finansiering
av vägbyggen bör tas till vara. Liknande önskemål framförs i motion T330
(m), där det yrkas att vägverket, för nyanläggning och väsentlig ombyggnad
av vägar, bör få finansiera projekten med upplånade medel.

I motion T305 (m) påtalas behovet av en tidigareläggning av investeringar
på Europaväg 66. Privata företag bör kunna få sköta finansieringen av
projekten. Därefter löser staten in de genomförda investeringarna. Arbetsplaner
för vägbyggena samt investeringsnivåer skall enligt motionen genom
särskilt avtal godkännas av vägverket. Motionären uttalar däremot tveksamhet
till ett system med avgiftsfinansiering av vägbyggen.

Beträffande vad som framhålls i motion T346 (m) yrkande 5 om privat
finansiering av vägbyggen finner utskottet att motionsyrkandet är tillgodosett
genom vad som sägs i den trafikpolitiska propositionen. Utskottet
finner också att önskemålen i motion T330 (m) i allt väsentligt blir tillgodosedda
genom propositionens förslag om tidigareläggning av väginvesteringar
genom förskottering av medel från kommuner och företag.
Detta är en form av lånefinansiering som inte kräver något regeringsuppdrag
åt vägverket på det sätt som yrkas i motionen.

I motion T305 (m) ställer man sig också positiv till en lånefinansiering av
vägbyggen men avvisar däremot förslaget med ett system med avgiftsfinansiering
av vägbyggen.

På denna punkt synes motionen skilja sig från vad som sägs i den trafikpolitiska
propositionen där det pekas på att en kombination av avgiftsfinansiering
och förskottering av investeringsmedel skall vara möjlig för att
finansiera ett vägbyggnadsprojekt. En sådan kombination av åtgärder finner
utskottet vara ändamålsenlig.

Vad gäller de synpunkter på räntekostnader som framförs i motion T35
(c) yrkande 2 vill utskottet hänvisa till den bedömning som görs i den
trafikpolitiska propositionen att tidigareläggning av väginvesteringar kan bli
aktuell i sådana fall när den som förskotterar medel har så stor nytta av
vägobjektets tillkomst att någon förräntning på insatt kapital normalt inte
erfordras. Utskottet ansluter sig till vad som på denna punkt sägs i propositionen.
En ordning med ränteutbetalningar skulle innebära att ett helt

TU 1987/88:20

nytt moment införs i vägprioriteringssystemet med negativa konsekvenser
för den medelstillgång som kan användas för själva vägbyggandet. Härtill
kommer att den sannolikt skulle bli administrativt betungande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad föredraganden
anfört om att regeringen får medge att vägverket får finansiera vägbyggande
med lån på det sätt som anges i den trafikpolitiska propositionen. Det
innebär att förskotteringen inte får omfatta lånevillkor som strider mot
bestämmelserna i upphandlingskungörelsen. Det innebär också att trafikutskottet
ansluter sig till vad finansutskottet uttalat i sitt yttrande FiU
1987/88:3 y att det bör av riksdagens beslut klart framgå att lån åt vägverket
endast bör avse tidigareläggning av väg- och brobyggen där förskottering
(lån) sker från kommuner eller företag.

Utskottet avstyrker motionerna T35 (c) yrkande 2 och T305 (m) samt
anser att motionerna T330 (m) och T346 (m) yrkande 5 bör lämnas utan
särskild åtgärd.

I motion T89 (m) yrkande 9 anges att det bör övervägas bl. a. en ändrad
företagsform för delar av vägverket. En sådan reformering av vägverket
skulle kunna bidra till att öka förutsättningarna för att finansiera angelägna
projekt utanför statsbudgeten. Dessutom skapar en ny företagsform ökade
möjligheter för verket att i samarbete med privata företag genomföra stora
gemensamma projekt.

Utskottet har tidigare i detta avsnitt tillstyrkt förslaget med en avgiftsfinansiering
av vägbyggnadsprojekt. På så sätt skapas möjlighet att utanför
statsbudgeten finansiera vägbyggen. Utskottet har också tillstyrkt möjligheten
till att tidigarelägga byggande av vägar och broar genom förskottering
av medel från bl. a. företag. Genomförande av stora vägbyggnadsprojekt
kan därför ske i samarbete med privata företag.

Utskottet finner att de önskemål som framförs i motionen kan bli tillgodosedda
utan att man behöver ge vägverket en ändrad företagsform.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

II Hemställan

Utskottet hemställer

Bilismen och lastbilstrafiken (s. 15)

1. beträffande bilismen och lastbilstrafiken

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Vägpolitiken inför 1990-talet (s. 16)

2. beträffande de vägpolitiska målen

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Akerifrågor (s. 17)

3. beträffande åkeribranschens utveckling och struktur

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

TU 1987/88:20

4. beträffande höjning av tillåtna fordonsvikter

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

5. beträffande förslag till ändring i lagen om överlastavgift

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Vinterväghållning (s. 18)

6. beträffande dubbdäcksanvändning

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och lämnar
motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 7 och 1987/88:T95 (c) yrkande
12 utan särskild åtgärd,

7. beträffande användningen av salt pä vägarna

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T308 (fp) lämnar utan
erinran vad föredragande departementschefen härom anfört i proposition
1987/88:50 bilaga 1,

8. beträffande teknikutveckling

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Vägarna och väghållningsansvaret (s. 20)

9. beträffande den framtida väghållningen

att riksdagen godkänner de av regeringen i proposition 1987/88:50
bilaga 1 förordade riktlinjerna,

10. beträffande en översyn av lagen om enskilda vägar

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T341 (fp) utan särskild åtgärd,

Anslags- och bidragsfrågor (s. 21)

11. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:100 bilaga 8 till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 10 700 000 kr.,

12. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motionerna 1987/88:T29 (s)
yrkande 2, 1987/88:T35 (c) yrkande 1, 1987/88:T301 (c) yrkande 2
samt 1987/88:T317 (c) till Drift av statliga vägar för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 4 925 000 000 kr.,

13. beträffande beställningsbemyndiganden åt vägverket

att riksdagen medger att regeringen får lämna vägverket bemyndiganden
för den statliga vägdriften i enlighet med regeringens förslag i
proposition 1987/88:50 bilaga 1,

14. beträffande överföring av medel mellan olika anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1

a) medger att regeringen vid behov när allmän väg för vilken staten
är väghållare övergår till enskild väghållning får låta vägverket överföra
medel motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget B2.
Drift av statliga vägar och anslaget B6. Bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar.

TU 1987/88:20

b) medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får TU 1987/88:20
överföra medel mellan anslaget B2. Drift av statliga vägar och anslaget
B5. Bidrag till drift av kommunala vägar och gator,

15. beträffande jämkning av kostnadsramarna

att riksdagen godkänner att jämkning under åren 1988 och 1989 av
kostnadsramarna för anslaget B2. Drift av statliga vägar får ske i
enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

16. beträffande justeringar mellan drift- och byggandeanslagen
att riksdagen godkänner att jämkning mellan anslagen för den statliga
väghållningen får ske i enlighet med regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1,

17. beträffande hyresköpsavtal

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 godkänner att vägverket får träffa hyresköpsavtal
och långtidsförhyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde
av 90 000 000 kr.,

18. beträffande övervakning av hastighetsbestämmelserna

att riksdagen godkänner att anslaget B2. Drift av statliga vägar får
användas för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning i
enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

19. beträffande tilläggsbidrag

att riksdagen godkänner att anslaget B2. Drift av statliga vägar får
användas för tilläggsbidrag till Drift av kommunala vägar och gator i
enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

20. beträffande Blåviksfärjan

att riksdagen avslår motion 1987/88:T22 (c) yrkande 8,

21. beträffande bildödade renar i Norrbottens län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T212 (m) i denna del,

22. beträffande skyldighet att varna vägfarande i samband med
beläggningsarbeten

att riksdagen avslår motion 1987/88:T303 (fp),

23. beträffande instängsling av väg

att riksdagen avslår motion 1987/88:T311 (s),

24. beträffande användning av dolomit

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T319 (fp) utan särskild åtgärd,

25. beträffande en sammanhållen investeringsplanering

att riksdagen godkänner de av föredragande departementschefen i
proposition 1987/88:50 bilaga 1 förordade riktlinjerna för investeringsverksamheten
och investeringsplaneringen i denna del,

26. beträffande riktlinjer för och anslag till Byggande av riksvägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 till Byggande av riksvägar för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 1 222 000 000 kr.,

27. beträffande dispositionen av utgående reservationer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 bemyndigar regeringen att besluta om dispositionen
av utgående reservationer på anslagen Byggande av statliga
vägar och Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för 53

budgetåret 1987/88,

5 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 20

28. beträffande en överföring av medel för byggande av riksvägar
att riksdagen godkänner att medel från anslaget Byggande av riksvägar
får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad
föredragande departementschefen härom anfört i proposition
1987/88:50 bilaga 1,

29. beträffande förbifarter i Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T29 (s) yrkande 1,

30. beträffande ett vägpaket till Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T72 (vpk) yrkande 1,

31. beträffande förbifarter vid Gislaved och Vaggeryd

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T56 (fp) och 1987/88:T314

(s),

32. beträffande förbifarten vid Vadstena

att riksdagen avslår motion 1987/88:T345 (m),

33. beträffande kringfartsleder i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1987/88:T346 (m) yrkande 4,

34. beträffande motorvägssträckningen genom Ljungskile

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T322 (c) och 1987/88.T331
(vpk) yrkande 1 i denna del,

35. beträffande finansieringen av utbyggnaden av väg E6 pä sträckan
Stenungsund— Ljungskile

att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen anfört
i proposition 1987/88:50 bilaga 1 om användningen av anslaget
B3. för att täcka kapitalkostnader för utbyggnad av väg E6 som
motorväg på delen Stenungsund-Ljungskile,

36. beträffande riktlinjer för och anslag till Byggande av länstrafikanläggningar att

riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motionerna 1987/88:T22 (c)
yrkande 1, 1987/88:T46 (fp) yrkande 3, 1987/88:T48 (c) yrkandena
15, 22 och 29 samt 1987/88:T66 (vpk) yrkande 32 till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 650 000 000 kr.,

37. beträffande överföring av medel från anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar

att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren 1988
och 1989 i enlighet med vad föredragande departementschefen härom
anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

38. beträffande förstärkning av grusvägar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T46 (fp) yrkande 4,
1987/88:T75 (fp) yrkande 4, 1987/88:T219 (c) yrkande 2,

1987/88:T301 (c) yrkande 1 och 1987/88:T328 (c),

39. beträffande brobyggnader i Bohuslän

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T57 (fp) yrkande 3,
1987/88:T302 (c) och 1987/88:T323 (m),

40. beträffande anläggningar för strömförsörjning till trådbussar
att riksdagen lämnar motion 1987/88:T28 (s) yrkande 1 utan särskild
åtgärd.

TU 1987/88:20

41. beträffande spårbunden trafik i stadskärnorna att riksdagen
lämnar motion 1987/88:T75 (fp) yrkande 3 utan särskild åtgärd,

42. beträffande riktlinjer för och anslag till Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 till Bidrag till byggande av kommunala vägar och
gator på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisar
ett reservationsanslag av 110 000 000 kr.,

43. beträffande användningen av anslaget Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator

att riksdagen

a) godkänner att anslaget får användas för bidrag till trafiksignalanläggningar
och handikappanpassning i enlighet med vad som anförs
i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

b) lämnar motion 1987/88:T26 (s) yrkande 3 utan särskild åtgärd,

44. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 670 000 000
kr.,

45. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motion 1987/88:T48 (c) yrkande
30 till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 422 000 000 kr.,

46. beträffande byggande och underhåll av skogsbilvägar
att riksdagen avslår motion 1987/88:T53 (m),

47. beträffande överföring av medel för bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar och gator

att riksdagen godkänner att medel från anslaget får föras över mellan
åren 1988 och 1989 i enlighet med vad föredragande departementschefen
härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

48. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:100 bilaga 8 till Tjänster till utomstående för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 35 400 000 kr.,

49. beträffande användningen av anslaget Tjänster till utomstående
att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen i proposition
1987/88:100 bilaga 8 anfört om användningen av anslaget för
upprustning av vissa vägar,

50. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:100 bilaga 8 till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 38 325 000 kr.,

51. beträffande användningen av anslaget Vägverket: Försvarsuppgifter att

riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande
som av föredragande departementschefen förordas
i proposition 1987/88:100 bilaga 8,

52. beträffande samordning av civila vägplaner och krigsvägplaner
att riksdagen avslår motion 1987/88:T208 (c) yrkande 1,

TU 1987/88:20

53. att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
590 000 000 kr.,

54. beträffande bestämmelserna för fordonsvikter

att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen anfört
i proposition 1987/88:50 bilaga 1 om användningen av anslaget
Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för utbyggnad av
fasta vågstationer,

55. beträffande inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 23,
1987/88:T205 (c) yrkande 2 och 1987/88:T347 (c),

56. beträffande bestämmelser om drivaxeltrycket för fordon

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T32 (s) utan särskild åtgärd,

Vissa planeringsfrågor samt flerårs- och fördelningsplaner m.m. (s. 40)

57. beträffande vägverkets avkastningsbedömningar av investeringar att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:T89 (m) yrkande 20,
1987/88:T310 (m) och 1987/88:T346 (m) yrkandena 1 och 2,

58. beträffande en ny Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg
och Karesuando

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 3,
1987/88:T60 (fp), 1987/88:T63 (fp) yrkande 3, 1987/88:T313 (s),
1987/88:T332 (s), 1987/88:T339 (fp) och 1987/88:T344 (m) utan särskild
åtgärd,

59. beträffande motorvägsprojektet Scandinavian Link

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T66 (vpk) yrkande 30 i denna
del och 1987/88:T331 (vpk) yrkande 2 i denna del,

60. beträffande väganslagen till Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T346 (m) yrkande 3,

61. beträffande transportanläggningar i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1987/88:T23 (s),

62. beträffande riksvägar i Södermanlands län
att riksdagen avslår motion 1987/88:T334 (s),

63. beträffande kommunikationerna i Kronobergs län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T209 (s) i denna del och
1987/88:T217 (fp) i denna del,

64. beträffande vägar och kollektivtrafik i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1987/88:T226 (fp) yrkande 3,

65. beträffande ökade väganslag till Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1987/88:T40 (s),

66. beträffande Skånelänens kommunikationer

att riksdagen avslår motion 1987/88:T213 (m) yrkande 2,

67. beträffande ombyggnad av den norra infarten till Malmö
att riksdagen avslår motion 1987/88:T214 (m) yrkande 1,

68. beträffande vägnätet i Skåne

att riksdagen avslår motion 1987/88:T223 (fp) yrkande 6,

TU 1987/88:20

69. beträffande utbyggnad och upprustning av vägar i Bohuslän
att riksdagen avslår motion 1987/88:T57 (fp) yrkandena 1 och 2,

70. beträffande byggande av vägar i Göteborgs och Bohus län
att riksdagen avslår motion 1987/88:T321 (c) yrkandena 1 och 2,

71. beträffande en väg mellan Ellös och Varekil
att riksdagen avslår motion 1987/88:T324 (m),

72. beträffande vägutbyggnader och vägplanering i Älvsborgs län
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T205 (c) yrkande 1,
1987/88:T225 (fp) yrkande 3 och 1987/88:T307 (s),

73. beträffande väganslagen till Sjuhäradsbygden
att riksdagen avslår motion 1987/88:T312 (c),

74. beträffande länsvägarna i Älvsborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T338 (m) och 1987/88:T340
(fp),

75. beträffande väg El8 på delen Kristinehamn—Karlskoga
att riksdagen avslår motion 1987/88:T29 (s) yrkande 3,

76. beträffande väg El8 på sträckan Köping—Örebro
att riksdagen avslår motion 1987/88:T309 (s),

77. beträffande väganslag till Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T42 (c,m,fp) yrkande 1,
1987/88:T207 (s) yrkandena 1 och 2 samt 1987/88:T224 (m) yrkande
1,

78. beträffande ett vägbyggnadsprogram för Västmanland
att riksdagen avslår motion 1987/88:T211 (fp) i denna del,

79. beträffande ett fungerande vägnät i Dalarna

att riksdagen avslår motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 6 i denna
del,

80. beträffande väginvesteringar i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T216 (m) i denna del,

81. beträffande vägnätet i Västernorrlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T78 (c) och 1987/88:T228 (m)
yrkande 3,

82. beträffande vägstandarden i Jämtlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T38 (m) yrkande 1,

83. beträffande en utbyggnad av väg E4 längs Norrlandskusten
att riksdagen avslår motion 1987/88:T43 (fp),

84. beträffande utbyggnad av riksväg 29

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T316 (fp) och 1987/88:T327

(s),

85. beträffande Arningeleden

att riksdagen avslår motion 1987/88:T45 (s),

86. beträffande ombyggnad av riksväg 60

att riksdagen avslår motion 1987/88:T63 (fp) yrkandena 1 och 2,

87. beträffande utbyggnad av riksväg 31
att riksdagen avslår motion 1987/88:T318 (s),

88. beträffande en ombyggnad av riksväg 41

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T304 (m) och 1987/88:T335
(fp),

89. beträffande ett färdigställande av länsväg 181 TU 1987/88:20

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T320 (c), 1987/88:T336 (m)

och 1987/88 :T343 (fp),

90. beträffande en komplettering av arbetsplatsen för motorvägsbygget
pä E6

att riksdagen avslår motion 1987/88:T329 (m),

91. beträffande en upprustning av sträckan Uppsala—Strängnäs—
Norrköping

att riksdagen avslår motion 1987/88:T203 (m) yrkande 4,

92. beträffande förbättring av vägarna 49 och 195
att riksdagen avslår motion 1987/88:T326 (s),

93. beträffande utbyggnad av Europaväg 66

att riksdagen avslår motion 1987/88:T204 (fp) yrkande 1,

94. beträffande förbättringar av Europaväg 3
att riksdagen avslår motion 1987/88:T333 (s),

95. beträffande upprustning av väg 46

att riksdagen avslår motion 1987/88:T315 (s),

96. beträffande utbyggnad av vägen mellan Vansbro och Sälen
att riksdagen avslår motion 1987/88:T337 (m),

97. beträffande en vägförbindelse för Talma sameby
att riksdagen avslår motion 1987/88:T342 (s).

Vägtrafikens kostnadsansvar (s. 46)

98. beträffande grunder för vägtrafikens kostnadsansvar

att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen härom
anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

99. beträffande beskattning av traktorer
att riksdagen avslår motion 1987/88:T10 (s),

Avgiftsfinansierade vägar och tidigareläggning av väginvesteringar (s. 47)

100. beträffande avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T54 (m,fp),

1987/88:T89 (m) yrkande 8 och 1987/88:T325 (fp) antar det i proposition
1987/88:50 bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i
väglagen (1971:948) samt lämnar motion 1987/88:T85 (m) yrkande 21
utan särskild åtgärd,

101. beträffande tidigareläggning av byggande av vägar och broar
genom förskottering från kommuner och företag

att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50
bilaga 1 och med avslag på motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 2 och
1987/88:T305 (m) bemyndigar regeringen att medge vägverket att
finansiera vägbyggande med lån från kommuner och företag,

b) lämnar motionerna 1987/88:T330 (m) och 1987/88:T346 (m)
yrkande 5 utan särskild åtgärd,

102. beträffande en ändrad företagsform för vägverket TU 1987/88:20

att riksdagen avslår motion 1987/88:T89 (m) yrkande 9.

Stockholm den 3 maj 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Olle
Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Rune Johansson (s), Per Stenmarck (m),

Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s). Görel Bohlin (m), Jarl Lander
(s), Anna Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Yngve Wernersson
(s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1. Bilismen och lastbilstrafiken (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Det kan”
och på s. 16 slutar med ”och lastbilstrafiken ” bort ha följande lydelse:

Propositionen konstaterar att vägtrafiken har en dominerande roll i det
svenska transportsystemet. Det är obestridligt. Propositionen ser detta som
resultatet av en i huvudsak spontan utveckling. Den bortser därvid från att
det funnits mycket starka och medvetna privata aktörer bakom bilismens
och vägtrafikens våldsamma expansion, här i landet främst de stora biltillverkarna.
Propositionen inte bara noterar och accepterar detta bilsamhälle
utan vill aktivt befästa det genom massiva investeringar i dess infrastruktur.

Utskottet vill framhålla att marschen bort från detta bildominerade samhälle
måste inledas. Investeringarna i vägnätet måste minska och ytterligare
medel måste föras över till miljövänligare transportsystem, främst järnvägen.

Utskottets bedömning är att man i propositionen gör sig skyldig till en
felaktig slutsats genom att hänvisa till bilismens utveckling som vore den
ödesbunden eller oberoende. Bilismen har genom politiska beslut — eller
brist på beslut — växt ohejdat. Ökningen av landsvägstrafiken, speciellt
tunga transporter, är enligt utskottet förkastlig. Tätortstrafikens ökning har
lett till akuta hälso- och miljöproblem som inte kan önskas bort. De måste
åtgärdas och för detta krävs handlingskraft.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bilismen och lastbilstrafiken
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Höjning av tillåtna fordonsvikter (mom. 4)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet
vill här” och på s. 18 slutar med "tillåtna fordonsvikter” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner att de satsningar som sker för att öka bärigheten på vägar
och broar som angelägna. På grund av den ökade tunga trafiken och de
överlaster som under lång tid slitit ner viktiga delar av vägsystemet är
behovet av upprustning i dag akut.

Utskottet anser däremot att det är helt oacceptabelt att som regeringen
föreslår höja gränsen för högsta tillåtna boggitryck och bruttovikt. En
anpassning till allt tyngre EG-ekipage kan sabotera upprustningen av de
mest nedslitna vägarna och broarna.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande höjning av tillåtna fordonsvikter
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Motorvägssträckningen genom Ljungskile (mom. 34)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att nya fakta och argument har tillkommit som
gör att den planerade motorvägssträckningen genom Ljungskile bör omprövas.
Eftersom ekonomiska medel ännu inte anvisats för utbyggnad av
motorvägen norr om Ljungskile ges rådrum för förnyad prövning. Det finns
alternativ som är klart bättre än den arbetsplan som nu fastställts med
knappast möjliga röstmarginal och som innebär att en vägbank för all
framtid förstör Ljungskiles genuina och maritima karaktär. Samtidigt förorsakar
vägbanken en överbelastning av miljön i form av avgaser och buller.

En förnyad utredning bör därför snarast genomföras med en vägsträckning
förslagsvis förlagd under havsviken eller enligt ett något modifierat
östligt alternativ.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T322 (c) tillstyrks och
att motion T331 (vpk) yrkande 1 i denna del avstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande motorvägssträckningen genom Ljungskile
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T322 (c) och med avslag
på motion 1987/88:T331 (vpk) yrkande 1 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Motorvägssträckningen genom Ljungskile (mom. 34)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:
Motorvägsbyggnationen har mött en mycket stark opinion. Sveriges miljörörelse
står enig och har visat i ord och handling att man anser regeringens
beslut i september 1987 om att ge klarsignal till byggstart bygger på felaktigt
beslutsunderlag. Utbyggnaden av E6 till motorväg skövlar lagskyddade
områden.

Utskottet konstaterar att vpk i riksdagen har bestämt avvisat såväl motorvägsbyggnationen
som ScanLink-projektet i sin helhet. Enligt uttalande
till tidningen Ny Teknik av Kjell-Olof Feldt har vägbeslutet mototiverats av
ett krav från P G Gyllenhammar. I ett meddelande, 1986:1, från länsstyrelsen
i Kalmar län, uppges samma bevekelsegrunder.

Kravet på samhällsekonomisk nytta, till vilket det hänvisas i väg- och
miljölagstiftningen, har åsidosatts. Den samhälleliga analys, som gjordes
först i efterhand, visade att projektet med motorvägsutbyggnaden skulle gå
med 421 milj. kr. i förlust (Vägverkets promemoria 1986-10-24). Den arbetsplan
som utarbetades sommaren 1987 visade att samhällets förlust
uppgår till ca 700 milj.kr., vilket blivit känt bl. a. genom en rapport av
Johan Trouve, vid universitetet i Linköping.

Motorvägsbyggnationen i Bohuslän kommer om den inte avbryts att vara
det utan jämförelse dyraste i den svenska vägbyggnadshistorien. Byggandet
av en kilometer väg vid Uddevalla kräver lika mycket pengar som flera län
tilldelats för länsväginvesteringar under en hel tioårsperiod.

Utskottet menar att de utgifter som kan besparas samhället om motorvägsprojektet
avbryts måste användas för att rusta upp dels väg E6 i
Bohuslän av trafiksäkerhetsskäl, dels till mycket välmotiverade upprustningar
i eftersatta län som Jämtlands län.

Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motion T331 (vpk) yrkande 1 i
denna del tillstyrks och att motion T322 (c) avstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande motorvägssträckningen genom Ljungskile
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T331 (vpk) yrkande 1 i
denna del och med avslag på motion 1987/88:T322 (c) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Riktlinjer för och anslag till Byggande av
länstrafikanläggningar (mom. 36)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Samtidigt
kan” och på s. 31 slutar med ”motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande
lydelse:

6 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 20

Utskottet kan inte godta att regeringen på egen hand skall på olika TU 1987/88:20

delanslag kunna fördela medel för byggande av länsvägar och andra anläggningar
som är av stor betydelse för samfärdseln inom länen.

Enligt utskottets mening rör den inbördes fördelningen av dessa medel
mycket centrala politiska frågeställningar. Det är därför rimligt att riksdagen
tar ställning till huvudinriktningen genom att anslaget delas på specificerade
delanslag, framför allt när det fr. o. m. nästa budgetår kommer att
handla om att fördela insatserna mellan vägar och järnvägar. Anslaget B4.

Byggande av länstrafikanläggningar bör således enligt utskottets mening
under nästa budgetår fördelas på delposter för vardera länsvägar, statskommunvägar,
kollektivtrafikanläggningar, miljövänliga trafikmedel samt
cykelleder.

För budgetåret 1989/90 bör länsjärnvägar uppföras som en särskild delpost.
Som ett övergående provisorium för budgetåret 1988/89 bör regeringen
bemyndigas att använda medel ur delanslagen för sådana länsjärnvägsinvesteringar
som kan tänkas bli aktuella redan innan analys och planering av
hela investeringsbehovet har slutförts.

Utskottet kan också konstatera att väginvesteringarnas andel av BNP har
sjunkit. Andelen var på 1960-talet ca 1,5 % men är nu nere på 0,5 %.

Under senare år har dessutom underhållet eftersatts kraftigt. Det är enligt
utskottets mening nu angeläget att åter kunna öka insatserna för att förbättra
vägnätet.

Betydande delar av väginvesteringarna har styrts till några storskaliga
projekt. Byggande av en kilometer motorväg vid Uddevalla kräver lika
mycket pengar som flera län tilldelats för länsväginvesteringar under en hel
tioårsperiod.

Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget att göra satsningar på
länsvägnätet. Detta beslastas i dag av omfattande tunga transporter framför
allt för skogsnäringens behov men också för andra näringar. Ca 3000 mil av
sammanlagt 8000 mil länsvägar saknar i dag beläggning. Utskottet anser
därför att anslaget till länstrafikanläggningar bör tillföras ytterligare 355
milj.kr. som bör anvisas till byggande av länsvägar. Dessa medel bör framför
allt användas för beläggning av grusvägar, vilket automatiskt medför en
viss bärighetsförstärkning samtidigt som underhållskostnaderna på sikt blir
lägre. Ett tioårsprogram härför bör utarbetas där bl. a. vinsterna ur underhållssynpunkt
analyseras.

Sammanfattningsvis anser utskottet att till anslaget B4. Byggande av
länstrafikanläggningar bör tillföras 1 005 000 000 kr. med följande fördelning: 1.

Länsvägar 500 000 000 kr.

2. Statskommunvägar 100 000 000 kr.

3. Kollektivtrafikanläggningar 300 000 000 kr.

4. Miljövänliga trafikmedel 85 000 000 kr.

5. Cykelleder 20 000 000 kr.

Summa 1 005 000 000 kr.

Genom en höjning av delposten för länsvägar skapas ökade förutsätt- TU 1987/88:20
ningar för att ett stort antal angelägna vägförbättringar kan genomföras på
länsvägnätet. Det innnebär inte att riksdagen bör gå in och behandla enskilda
vägbyggnadsärenden. Den ordning som finns med en decentraliserad
vägplanering bör ligga fast. Genom anslagshöjningen kan emellertid inom
en given ram ett byggande av åtskilliga länsvägprojekt möjliggöras. Utskottet
vill särskilt peka på vad som framhålls i motionerna T321 (c) yrkandena
1 och 2 om byggande av vägar i Göteborgs och Bohus län, T205 (c)
yrkande 1 och T225 (fp) yrkande 3 som båda handlar om vägutbyggnader
och vägplanering i Älvsborgs län, T312 (c) yrkandena 1 och 3 om väganslagen
till Sjuhäradsbygden, T42 (c,m,fp) yrkande 1, T207 (s) yrkandena 1 och
2 samt T224 (m) yrkande 1 som alla tre avser väganslag till Värmlands län
samt T320 (c), T336 (m) och T343 (fp) som samtliga tre handlar om ett
färdigställande av länsväg 181.

Enligt utskottets mening är det bl. a. av trafiksäkerhetsskäl angeläget att
byggandet av cykelvägar påskyndas. Detta kan nu ske genom att de bidrag
som hittills utgått till bl. a. byggande av cykelvägar förstärks genom ett
sammanförande till en särskild statsbidragsram. Utskottet finner det lämpligt
att bidraget kan lämnas från ett och samma anslag till såväl väghållande
som icke väghållande kommuner. Utskottet finner också den angivna bidragsramen
väl avvägd.

Vad utskottet nu anfört med anledning av regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 innebär att motionerna T22 (c) yrkande 1 och
T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 tillstyrks och att motion T66 (vpk) yrkande
32 avstyrks. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T46 (fp) yrkande
3 torde få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande riktlinjer för och anslag till Byggande av länstrafikanläggningar att

riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och motion 1987/88:T46 (fp) yrkande 3, med
bifall till motionerna 1987/88:T22 (c) yrkande 1 och 1987/88:T48 (c)
yrkandena 15, 22 och 29 samt med avslag på motion 1987/88:T66
(vpk) yrkande 32 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 1 005 000 000 kr.,

6. Riktlinjer för och anslag till Byggande av
länstrafikanläggningar (mom. 36)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Samtidigt
kan” och på s. 31 slutar med ”motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande
lydelse:

För utskottet framstår det som uppenbart att marschen bort från det TU 1987/88:20

bildominerade samhället måste inledas. Utskottet kan inte acceptera att
man med massiva investeringar vill befästa dess infrastruktur. Ytterligare
medel måste i stället föras över till miljövänligare transportsystem, främst
järnvägen.

Utskottet ser det som positivt att beslut om investeringar i länstrafikanläggningar
decentraliseras. Utskottet vill dock varna för att vägtrafikanläggningar
kan komma att prioriteras på järnvägens bekostnad.

När det gäller investeringar i cykeltrafikleder vill utskottet se regeringens
förslag till medelsanvisning som ett helt otillräckligt belopp. Utskottet föreslår
en fördubbling till 40 milj.kr.

Vad utskottet nu anfört med anledning av regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 innebär att motion T66 (vpk) yrkande 32
tillstyrks och att motionerna T22 (c) yrkande 1, T48 (c) yrkandena 15, 22
och 29 samt T46 (fp) yrkande 3 avstyrks. Detta bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande riktlinjer för och anslag till Byggande av länstrafikanläggningar att

riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1, med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande
32 och med avslag på motionerna 1987/88:122 (c) yrkande 1,

1987/88:T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 samt 1987/88:T46 (fp)
yrkande 3 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 670 000 000 kr.,

7. Förstärkning av grusvägar (mom. 38)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andesson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling av regionalt
utsatta delar i allmänhet och landsbygden i synnerhet är ett bra och fungerande
vägnät. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att länsvägnätet
får en rimlig andel av de ekonomiska resurser som avdelas för investeringar.

Under senare år har emellertid riksvägarna fått en allt större andel av de
ekonomiska resurserna inom ramen för en totalt minskande volym för
väginvesteringar. Tillgängliga medel har i allt större utsträckning satsats i
stora och dyra vägprojekt.

För utskottet framstår det som i hög grad angeläget att en större del av
resurserna nu kommer länsvägnätet till godo. En upprustning av detta
vägnät har stor betydelse för att förbättra infrastrukturen i regionalt utsatta
landsdelar. Utskottet bör därför hos regeringen begära att ett tioårigt program
för förstärkning och beläggning av återstående grusvägar i länsvägnätet
tas fram. En sådan satsning skulle samtidigt visa en vilja från samhällets

sida att förbättra förhållandena i utsatta regioner. Den skulle bidra till att
skapa optimism och framtidstro och vara till nytta för hela landet.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T219 (c) yrkande 2
tillstyrks och att syftena med motionerna T46 (fp) yrkande 4, T75 (fp)
yrkande 4, T301 (c) yrkande 1 och T328 (c) till väsentlig del blir tillgodosedda,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande förstärkning av grusvägar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T219 (c) yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1987/88:T46 (fp) yrkande 4,
1987/88:T75 (fp) yrkande 4, 1987/88:T301 (c) yrkande 1 och
1987/88:T328 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

8. Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
(mom. 45)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 36 slutar med "yrkande 30 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det befogat med en uppräkning av anslaget till enskilda
vägar och en återgång till de bidragsregler som gällde före år 1984. Utskottet
tillstyrker därför förslaget i motion T48 (c) yrkande 30 att en höjning
av anslaget bör ske med 60 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Utskottet
vill särskilt hänvisa till att i de mest utpräglade glesbygderna är
denna del av vägnätet mycket betydelsefull.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och med bifall till motion 1987/88:T48 (c)
yrkande 30 till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för
budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 482 000 000 kr.,

9. Inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna
(mom. 55)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Beträffande
de” och slutar med "avstyrks motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat att det kan godta den av regeringen föreslagna
medelsramen för särskilda bärighetshöjande åtgärder. Däremot finns
det anledning att ifrågasätta användningen av medlen. I exempelvis Västerbottens
län används hela 90 % av de tilldelade medlen för brobyggen i den
jämförelsevis expansiva kustregionen i länet. Enligt utskottets mening är det
angeläget att prioritera åtgärder i de mest utsatta bygderna. Även utanför

TU 1987/88:20

skogslänen finns vägar som uppvisar liknande problem. Det är viktigt att TU 1987/88:20

också dessa län kan få del av insatserna för att höja standarden på läns vägarna.

Ett genomförande av regeringens förslag skulle enligt utskottets

mening komma att missgynna flera län i landet som har skogsindustri och

ett sekundärt och tertiärt vägnät med stora bärighetsproblem.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T48 (c) yrkande 23
tillstyrks och att syftet med motionerna T205 (c) yrkande 2 och T347 (c) i
allt väsentligt blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T48 (c) yrkande 23 och
med anledning av motionerna 1987/88:T205 (c) yrkande 2 och
1987/88:T347 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

10. En ny Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg och
Karesuando (mom. 58)

Olle Grahn (fp). Gösta Andersson (c). Anna Wohlin-Andersson (c) och
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 42 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Vid utvecklingen av kommunikationerna bör enligt utskottets mening
stamvägnätet få spela en avgörande roll. Det projekt med en inlandsväg —
en Europaväg i nord—sydlig sträckning genom Norrlands inland — som
aktualiserats tillhör denna typ av angelägna framtidsprojekt. Inte minst för
utvecklingen av näringslivet i inlandet skulle en Europaväg från Göteborg
till Karesuando bli av stor betydelse. Via Göteborg skulle denna led få en
direktkoppling till kontinenten.

En Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg och Karesuando är
enligt utskottets uppfattning så viktig att regeringen bör låta utreda frågan
och komma med förslag till närmare sträckning av leden.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T35 (c) yrkande 3
och T339 (fp) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T60 (fp),

T63 (fp) yrkande 3, T313 (s), T332 (s) och T344 (m) torde få anses i
huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande en ny Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg
och Karesuando

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 3
och 1987/88:T339 (fp) samt med anledning av motionerna
1987/88:T60 (fp), 1987/88:T63 (fp) yrkande 3, 1987/88:T313 (s),

1987/88:T332 (s) och 1987/88:T344 (m) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

11. Motorvägsprojektet Scandinavian Link (mom. 59)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”De direktiv”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att den trafikpolitiska propositionen,
trots sitt omfång, inte berör frågan om ScanLink-projektet, trots att
detta projekt spelar en stor roll i debatten och bevisligen finns med i
regeringens överväganden. Utskottet finner därför anledning att bestämt
säga nej till ScanLink och den ideologi projektet står för. Bakom ligger stora
ekonomiska vinstintressen med utgångspunkt i ett bilindustriellt komplex,
som nu är utvidgat till ett nära samarbete med elektronikindustrin. Utskottet
finner det helt oacceptabelt att den svenska regeringen på detta sätt
agerar enligt den ekonomiska elitens önskemål. EG-krafternas intresse av
att gynna ScanLink-konsortiets propagandagrupp bevisas av att EG anslagit
4 milj.kr. till konsortiet. Övernationella organs inblandning minskar Sveriges
oberoende som nation.

Utskottet anser att trafikplaneringen bör få en helt annan inriktning bort
från storskaliga projekt som är ägnade att underlätta ytterligare ökad landsvägstrafik.
Utskottet förordar mera energieffektiva och miljövänliga trafiklösningar.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T66 (vpk) yrkande
30 i denna del och T331 (vpk) yrkande 2 i denna del tillstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande motorvägsprojektet Scandinavian Link
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T66 yrkande 30 i
denna del och 1987/88:T331 (vpk) yrkande 2 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

12. Grunder för vägtrafikens kostnadsansvar (mom. 98)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”trafikpolitiska propositionen” bort ha följande lydelse: Trafikutskottets

finner att regeringen gjort en alldeles för försiktig beräkning
av biltrafikens samhällsekonomiska marginalkostnader. Detta gäller
framför allt för den tunga lastbilstrafiken, där man i propositionen
långtifrån beaktat de enorma kostnader som denna trafik åsamkar samhället.
Utskottet anser att varken EG eller skogsbolagen skall kunna ge
direktiv till hur de svenska vägarna skall rustas upp, när det i stället är så att
den tunga trafiken inte ens nu betalar för sina kostnader.

För tätortstrafiken bör även andra ekonomiska styrmedel användas än de
som anges i den trafikpolitiska propositionen.

Det torde ankomma på regeringen att återkomma med nya beräkningar TU 1987/88:20
rörande vägtrafikens kostnadsansvar.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 98 bort ha följande lydelse:

98. beträffande grunder för vägtrafikens kostnadsansvar
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av föredragande
departementschefens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga
1,

13. Avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen (mom. 100)

Rolf Clarkson (m). Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c). Per Stenmarck
(m). Görel Bohlin (m), Anna Wohlin-Andersson (c) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”1 samband”
och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

I samband — (= utskottet s. 49) från miljösynpunkt.

Utskottet, som alltså finner det lämpligt att ett system med avgiftsfinansiering
av vägbyggen kan genomföras, kan emellertid inte ansluta sig till
föredragandens förslag att regeringen skall pröva varje enskilt fall, där det
är aktuellt att ett vägbyggnadsprojekt helt eller delvis skall finansieras
genom avgiftsupptagning.

Möjligheterna till alternativ finansiering blir även efter förslagets genomförande
för begränsade. Det finns ingen anledning att principiellt utesluta
andra väghuvudmän än stat och kommuner, i vart fall inte om meningen är
att, såsom i Österledsprojektet, det allmänna skall överta väghållarskapet
sedan avgifterna finansierat projektet. Det är tvärtom en fördel att låta
enskilda intressenter ta den ”affärsrisk” som investeringen för med sig.

Över huvud taget måste kommunerna få större möjligheter att själva
bedöma såväl finansierings- som huvudmannaskapsfrågorna. Kommunerna
får inte undanhållas möjligheten till alternativ finansiering av vägobjekt som
är angelägna för befolkning och utveckling i kommunerna.

Utskottet avvisar därför att varje sådant enskilt ärende skall beslutas av
regeringen.

Beträffande avgiftssystemet vill utskottet också uttala att detta sätt att
finansiera byggande av vägar och broar inte får ge möjlighet till att avgiftsfinansiera
redan anlagda vägar eller tas ut på en vägdel för att bekosta en
annan. Detta innebär att motion T85 (m) yrkande 21 tillstyrks.

Utskottets ställningstagande innebär även att syftet med motionerna T54
(m,fp), T89 (m) yrkande 8 samt T325 (fp) blir tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört innebär att det av regeringen framlagda lagförslaget
bör ges den innebörd som utskottet angivit. Detta bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 100 bort ha följande lydelse:
100. beträffande avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen
att riksdagen

a) avslår det i proposition 1987/88:50 bilaga 1 framlagda förslaget
till lag om ändring i väglagen (1971:948),

b) med anledning av vad föredragande departementschefen härom
anfört och motionerna 1987/88:T54 (m,fp), 1987/88:T89 (m) yrkande
8 och 1987/88:T325 (fp) samt med bifall till motion 1987/88:T85 (m)
yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

14. Avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen (mom. 100)
Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I samband”
och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att en ändring i väglagen som möjliggör en finansiering
av vägbyggande genom avgiftsupptagning enbart syftar till att ytterligare
öka biltrafiken. Utskottet vänder sig mot en sådan inriktning av trafikpolitiken.
Målet måste i stället vara att begränsa biltrafiken, framför allt i de
större tätorterna, så att miljön kan bli dräglig för människorna. Detta kan
ske med hjälp av en väl utvecklad kollektivtrafik med nolltaxa samt olika
ekonomiska styrmedel.

Utskottet avstyrker den föreslagna lagändringen liksom också motionerna
T54 (m,fp), T85 (m) yrkande 21, T89 (m) yrkande 8 och T325 (fp).

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 100 bort ha följande lydelse:

100. beträffande avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen
att riksdagen

a) avslår det i proposition 1987/88:50 bilaga 1 framlagda förslaget
till lag om ändring i väglagen (1971:948),

b) avslår motionerna 1987/88:T54 (m,fp), 1987/88:T85 (m) yrkande
21, 1987/88:T89 (m) yrkande 8 och 1987/88:T325 (fp),

15. Tidigareläggning av byggande av vägar och gator genom
förskottering från kommuner och företag (mom. 101)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Beträffande
vad” och på s. 51 slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Beträffande vad (= utskottet s. 50) vara ändamålsenlig.

Med anledning av tidigare motioner om att forcera fram en upprustning
av vägnätet, bl. a. i Jämtlands län, förutsatte utskottet i sitt betänkande TU
1986/87:19 att regeringen skulle återkomma med förslag till extern finansiering
av vägprojekt.

Det har regeringen nu gjort bl. a. genom sitt förslag till tidigareläggning
av byggande av vägar och broar genom förskottering. Utskottet tillstyrker
förslaget utom på en punkt, nämligen att ersättning inte skall kunna utgå för
räntekostnader under den tid vägbyggnadsprojektet pågår.

TU 1987/88:20

Regeringens förslag att bemyndiga vägverket att tidigarelägga byggande
av vägar eller broar med förskottering från kommuner eller företag kan
enligt utskottets mening i vissa tättbefolkade trafikintensiva delar av landet
underlätta genomförandet av angelägna projekt. Om denna ordning inte
skall föranleda en fortsatt koncentration av investeringarna, förutsätter det
emellertid att vägverket i övriga delar av landet bemyndigas ersätta de
kommuner eller företag som förskotterar en väg- eller broinvestering för
räntekostnaderna. Sådan ersättning för räntekostnaderna bör enligt utskottets
mening utgå fram till dess att väg- eller broprojektet inlöses av
staten.

I övrigt kan trafikutskottet ansluta sig till vad finansutskottet uttalat i sitt
yttrande FiU 1987/88:3 y att det bör av riksdagens beslut klart framgå att lån
åt vägverket endast bör avse tidigareläggning av väg- och brobyggen där
förskottering (lån) sker från kommuner eller företag. Förskotteringen får
heller inte omfatta lånevillkor som strider mot bestämmelserna i upphandlingskungörelsen.

Det torde ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att
tillgodose utskottets önskemål.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (c) yrkande 2
tillstyrks och motion T305 (m) avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Motionerna T330 (m) och T346 (m) yrkande 5 bör lämnas utan
särskild åtgärd av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:

101. beträffande tidigareläggning av byggande av vägar och gator
genom förskottering från kommuner och företag
att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50
bilaga 1, med bifall till motion 1987/88:T35 (c) yrkande 2 och med
avslag på motion 1987/88:T305 (m) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

b) lämnar motionerna 1987/88:T330 (m) och 1987/88:T346 (m)
yrkande 5 utan särskild åtgärd,

16. Tidigareläggning av byggande av vägar och gator genom
förskottering från kommuner och företag (mom. 101)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Beträffande
vad” och på s. 51 slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en ordning med tidigareläggning av väg- och brobyggen
genom lånefinansiering kommer att bidra till att försämra miljön i de
större tätorterna. Bakom ett sådant förslag ligger den marknadsföring som
sköts av bl. a. det bilindustriella komplexet.

Vad som i stället måste ske är begränsningar av biltrafikens ohämmade
tillväxt med dess miljöförstöringar och energislöseri. Detta kan ske genom
en starkt förbättrad kollektivtrafik samt olika ekonomiska styrmedel.

TU 1987/88:20

Av det anförda följer att utskottet avstyrker förslaget att regeringen får
medge att vägverket får finansiera vägbyggande med lån. Även motionerna
T35 (c) yrkande 2, T305 (m), T330 (m) och T346 (m) yrkande 5 avstyrks.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:

101. beträffande tidigareläggning av byggande av vägar och gator
genom förskottering frän kommuner och företag

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 2,
1987/88:T305 (m), 1987/88:T330 (m) och 1987/88:T346 (m) yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

17. En ändrad företagsform för vägverket (mom. 102)

Rolf Clarkson (m). Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m). Görel Bohlin (m)
och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att det är ett intressant uppslag som förs fram i motionsyrkandet.
En utredning bör därför tillsättas för att överväga en ändrad
företagsform för delar av vägverket.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T89 (m) yrkande 9
tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:

102. beträffande en ändrad företagsform för vägverket

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T89 (m) yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Särskilda yttranden

1. De vägpolitiska målen (mom. 2)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (c) anför:

Vi kan i stora delar ansluta oss till de mål för vägpolitiken som anförs men
vill också se ett genomförande av dessa bl. a. på regionalpolitikens område.
Vi vill också betona att en framsynt trafikpolitik måste främja utvecklingen
av lokalsamhället med närhet till arbete, bostäder och service. En framsynt
trafikpolitik måste inriktas på att effektivt betjäna alla landets delar, dvs.
utgöra en av de främsta stöttepelarna för regionalpolitiken.

Trafiken har en omfattande inverkan på vår miljö- och energipolitik. Vi
anser därför att en framåtsyftande trafikpolitik måste främja miljövänliga
transportsystem som inte rubbar den ekologiska balansen. Ur energisynpunkt
måste transportsystemet i så stor utsträckning som möjligt baseras på
rena och förnyelsebara energikällor. Trafikpolitiken måste också beakta
beredskaps- och sårbarhetsaspekter.

TU 1987/88:20

2. De vägpolitiska målen (mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anför:

I särskilda reservationer i anslutning till trafikutskottets betänkanden om
trafikpolitiken och EG-frågorna reser jag allvarliga invändningar mot regeringens
förslag inom vägpolitiken. Jag har därvid framhållit följande:

Tunga landsvägstransporter på sträckor över 30 mil bör förbjudas genom
ny lagstiftning i kombination med att järnvägens kapacitet successivt
byggs ut för att motsvara kraven på effektivitet i godstrafiken.

Den s. k. harmoniseringen med EG och förslag i enlighet med vitboken,
som påverkar den svenska trafikpolitiken i riktning mot ökad
massbilism och allt tyngre lastbilstransporter, är oacceptabel. Vpk motsätter
sig ändrad lagstiftning enligt denna ”EG-modell”. Vpk finner
förslaget att ytterligare höja de högsta tillåtna maxvikterna för tunga
fordon som klart olämpligt.

- Jag vill också hänvisa till förslag som kommer att behandlas i andra
utskottsbetänkanden. Det gäller att bestämmelser för högsta tillåtna
hastigheter bör genomföras så att 110 km/tim. sänks till 100 och 90
km/tim. till 80 fr. o. m. försommaren 1988. Dispenser skall vara möjliga
för olika glesbygdsområden.

Vpk har också föreslagit att det bör införas ytterligare skärpta utsläppskrav
på bensindrivna personbilar samt minskade utsläpp i den
befintliga fordonsparken.

- Vpk föreslår vidare att avgaskraven för lastbilar och bussar bör tidigareläggas
och införas samtidigt med att det sker i USA. För tunga fordon
bör ett obligatorium införas så tidigt att det sista steget av rening
kommer att gälla fr. o. m. år 1994.

3. Instängsling av väg (mom. 23)

Viola Claesson (vpk) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det är förenat med nackdelar med
viltstängsel utefter långa sträckor utmed vägarna utan några passager.

Det kan emellertid samtidigt konstateras att viltolyckorna inte minskar.
Detta är inte bara en trafiksäkerhetsfråga utan handlar också om djurens
möjlighet att röra sig på stråk där de faktiskt har historisk företrädesrätt.
Viltstängsel är ingen hållbar lösning i längden. Den är dålig för djuren och
för människorna som i praktiken blir utestängda från den allemansrättsliga
terrängen. Den enda hållbara lösningen är sänkta och åtlydda fartgränser,
enligt vpk:s program, och minskad biltrafik.

4. Väganslagen för Stockholms län (mom. 60)

Görel Bohlin (m) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det inte ankommer på riksdagen att
uttala sig till förmån för enskilda projekt. Jag finner det riktigt att det görs
även regionalpolitiska bedömningar vid prioriteringarna. Jag vill emellertid
erinra om att denna aspekt bara är en av flera faktorer i vägverkets samhällsekonomiska
avkastningsbedömningar. Övriga faktorer såsom minskade
tidskostnader för trafikanter och näringsliv, minskade fordonskostnader,
minskad olycksrisk, miljöaspekter m.m. vägs också in och visar på den
samhällsnytta och höga avkastning som vägobjekt i Stockholms län ger.
Detta bör ge utslag vid fördelningen av medel mellan länen.

Jag kan konstatera att anslagen för vägbyggande och underhåll av länsoch
riksvägar har till Stockholms län varit alltför låga i många år. Pengarna
har helt enkelt inte räckt till ens för det akuta behovet av förbättringar och
än mindre för nybyggnation. Stockholms län har en ungefär 20-procentig
andel av landets befolkning. Andelen av trafikarbetet är ännu större och
andelen trafikolyckor — den s. k. olyckskvoten — dess värre den allra
största.

Trafiksituationen i Stockholmsområdet är nu mycket besvärlig och medför
så stora negativa miljömässiga och ekonomiska konsekvenser för samhället,
näringslivet och den enskilde att det krävs krafttag för att åstadkomma
en positiv förändring.

I motion T346 (m) ges en rad exempel på vägbyggnadsprojekt i Stockholmsregionen
som sedan länge bedömts som samhällsekonomiskt angelägna
men som inte kunnat genomföras till följd av brist på medel till länet. Ett
genomförande av dessa projekt skulle vara till nytta för befolkning och
näringsliv inte endast i Stockholms län utan också för stora delar av landet i
övrigt, detta till följd av den omfattande genomfartstrafik som passerar
länet.

5. Vissa planeringsfrågor samt flerårs- och fördelningsplaner
m.m. (mom. 70, 72, 73, 77 och 89)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anför:

Såsom framhålls i ett stort antal centermotioner är det angeläget att det sker
en upprustning av länsvägnätet. Detta belastas av omfattande tunga transporter
framför allt för skogsnäringens behov men också från andra näringar.

Vi delar utskottsmajoritetens inställning att det är olämpligt att riksdagen
går in och fattar beslut om prioriteringar av enskilda vägbyggnadsobjekt. Vi
vill dock framhålla att med den höjning med 355 milj.kr. av delanslaget för
byggande av länsvägar som vi föreslår inom ramen för anslaget B4. Byggande
av länstrafikanläggningar blir det ökade förutsättningar för att en lång
rad vägbyggnadsprojekt på länsvägnätet kan sättas i gång.

Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 29 § i väglagen (1971:948)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Regeringen kan bestämma att av- Regeringen kan bestämma att avgift
får rågås ut för begagnande av gift får tas ut för begagnande av

färja. väg.

Närmare föreskrifter om sådana
avgifter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Avgift för begagnande av sådan
väganordning som inte är färja får tas ut endast om byggandet har påbörjats
efter lagens ikraftträdande.

TU 1987/88:20
Bilaga

1 Lagen omtryckt 1987:459

TU 1987/88:20

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet) 2

Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna 2

Anslagsfrågor m.m 3

Proposition 1987/88:100 bil. 8 (kommunikationsdepartementet) .... 4

Motionerna 4

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 ... 4

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 .. 8

Betänkandets disposition 14

Utskottet 15

1 Bilismen och lastbilstrafiken 15

2 Vägpolitiken inför 1990-talet 16

3 Åkerifrågor 17

4 Vinterväghållning 18

5 Teknikutveckling 19

6 Vägarna och väghållningsansvaret 20

7 Anslags- och bidragsfrågor 21

7.1 Ämbetsverksuppgifter m.m 21

7.2 Drift av statliga vägar 21

7.3 Sammanhållen investeringsplanering 25

7.4 Byggande av riksvägar 26

7.5 Investeringar i länstrafikanläggningar 28

7.6 Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator 33

7.7 Bidrag till drift av kommunala vägar och gator 35

7.8 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar .... 35

7.9 Tjänster till utomstående 36

7.10 Försvarsuppgifter 37

7.11 Särskilda bärighetshöjande åtgärder 37

8 Motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor samt
flerårs- och fördelningsplaner m.m 40

9 Vägtrafikens kostnadsansvar 46

10 Avgiftsfinansierade vägar samt tidigareläggningar av väginvesteringar
47

11 Hemställan 51

Reservationer 59

Särskilda yttranden 71

Förslag till ändring i väglagen (1971:948) 74

Svenskt Tryck Stockholm 1988