Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Trafikutskottets betänkande

1987/88:20

om bilismen, lastbilstrafiken och vägarna (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:100 bil. 8)

TU

1987/88:20

Sammanfattning

l betänkandet behandlas dels regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 kapitel 9. Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna samt kapitel 18. Anslagsfrågor vad avser Vägväsende, dels budgetpropositionens bilaga 8 under avsnittet B. Vidare behandlas förslag i sammanlagt 94 motioner.

Finansutskottet har yttrat sig över frågan om lånefinansiering av väg­byggen. Finansutskottels yttrande FiU 1987/88:3 y är i sin helhet fogat till trafikutskottets betänkande TU 1987/88:19 om en framtida järnvägspolitik m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i här aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena eller — i några fall - lämnar dem utan särskild åtgärd.

Utskottet ställer sig således bakom de föreslagna målen för vägpolitiken. Utvecklingen av bilismen och lastbilstrafiken måste ske under beaktande av säkerhet och miljö. Vidare tillstyrker utskottet förslaget om ändrat väg­hållningsansvar.

Anslaget till drift och underhåll av statliga vägar bör öka och få en fortsatt regionalpolitisk prägel. Detsamma gäller de särskilda bärighelshöjande åt­gärderna för vilka anslås 590 milj.kr. för 1988/89.

Investeringarna i länsvägar och länsjärnvägar samt bidrag till slatskom-munala vägar och kollektivtrafikanläggningar bör enligt den trafikpolitiska propositionen samordnas i ett särskilt anslag för länstrafikanläggningar som får en väsentlig medelsförstärkning. Utskottet tillstyrker förslagen liksom också att ett särskilt anslag för byggande av riksvägar skall införas. Genom ökning av medlen bör byggandet av bl. a. förbifarter kunna påskyndas. Utskottet tillstyrker förslaget om att det skall bli möjligt att bygga avgiftsfi­nansierade vägar. Likaså tillstyrks förslaget alt vägverket skall kunna tidiga­relägga angelägna väginvesteringar genom förskottering (lån) från kommu­ner och företag.

Utskottets ställningstagande föranleder 17 reservationer och fem sär­skilda yttranden.

Beträffande vad som sägs om bilismen och lastbilstrafiken menar vpk-ledamoten att marschen bort från det bildominerade samhället måste in­ledas. Investeringarna i vägnätet måste minska och ytterligare medel föras över till miljövänligare transportsystem.

Vpk-ledamoten motsätter sig en höjning av tillåtna fordonsvikter. En sådan kan vara till stor nackdel för de mest nedslitna vägarna och broarna.

Enligt c-ledamöterna bör medlen för länstrafikanläggningar delas upp på särskilda delanslag för länsvägar, länsjärnvägar, statskommunvägar, kol-lektivlrafikanläggningar, miljövänligä trafikmedel och cykelleder. Anslaget

1 Riksdagen 1987/88. 15 samt. Nr 20

bör också höjas med 355 milj.kr. utöver regeringens förslag för att möj-       TU 1987/88:20 liggöra ett ökat byggande av länsvägar. Ett tioårigt program för förstärkning och beläggning av grusvägar bör utarbetas. Vpk-ledamoten vill att delansla­get för cykelleder bör tillföras ytterligare 20 milj.kr.

C-ledamöterna vill att den planerade motorvägssträckningen genom Ljungskile skall omprövas. Vpk-ledamoten vill att molorvägsbyggandet i Bohuslän skall avbrytas. Alla planer på ScanLink-projektet skall stoppas.

Anslaget för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar bör enligt c-ledamöterna böjas med 60 milj.kr. Invändningar reses också mot den hittillsvarande användningen av anslaget för särskilda bärighelshöjande åtgärder.

I sju olika motioner från (s), (fp), (c) och (m) behandlas frågan om en Europaväg i inlandet på sträckan Göteborg-Karesuando. Utskottet lämnar motionsyrkandena utan särskild åtgärd med hänvisning till de överlägg­ningar som pågår.

Vpk-ledamoten avvisar förslagen om avgiftsfinansierade vägar och tidiga­reläggning av väginvesteringar. Beträffande avgiftsfinansierade vägar finner m-, fp- och c-ledamöterna det olämpligt att enskilda ärenden om avgiftsfi­nansiering skall beslutas av regeringen. De menar också att detta sätt alt finansiera byggande av vägar och broar inte får ge möjlighet till att finan­siera redan anlagda vägar eller tas ut på en vägdel för alt bekosta en annan.

C-ledamöterna tillstyrker förslaget om tidigareläggning av väg- och bro­projekt genom förskottering men vill att staten skall utbetala ersättning för räntekostnader fram till dess att projektet löses in.

Vpk-ledamoten anser att vid beräkningar av vägtrafikens kostnadsansvar ännu större vikt bör fästas vid miljö- och säkerhetsaspekterna.

Enligt m- och fp-ledamöterna bör det övervägas en ändrad företagsform för delar av vägverket.

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet)

Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna

Regeringen  har i  kapitel 9.  Bilismen,  lastbilstrafiken och vägarna (s. 158-196) föreslagit riksdagen

1.   att anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till ändring i väglagen (1971:948) (9.7.5),

2.   att bemyndiga regeringen att medge vägverket att finansiera väg­byggande med lån (9.7.6),

3.   att godkänna de grunder för vägtrafikens kostnadsansvar som i pro­positionen har förordats (9.10),

4.   att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för den framtida väghållningen (9.6),

5.   att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för investerings­planeringen och investeringsverksamheten (9.7),

6.   att ta del av vad i propositionen i övrigt har anförts om bilismen (9.2), lastbilstrafiken (9.3, 9.4) och vägarna (9.5, 9.9, 9.11).

Lagförslaget har tagits in som bilaga till detta betänkande.

 

Anslagsfrågor m.m.                                          TU 1987/88:20

SJÄTTE HUVUDTITELN

Regeringen har i kapitel 18. Anslagsfrågor under rubriken B. Vägväsende (s. 375-386) föreslagit riksdagen

au till Drift av statliga vägar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reserva­tionsanslag av 4 925 000 000 kr. (9.8) (punkt B2., s. 375-378),

att medge alt regeringen lämnar vägverket de beställningsbemyndiganden som i propositionen har förordats (punkt B2., s. 375-378),

alt medge att regeringen vid behov när allmän väg för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget B2. och anslaget B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2., s. 375-378),

alt medge att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan anslaget B2. och anslaget B5. Bidrag till drift av kommunala vägar och gator (punkt B2., s. 375-378),

att godkänna att jämkning av kostnadsramarna för åren 1988 och 1989 får ske i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B2., s. 375-378),

att godkänna alt jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B2., s. 375-378),

alt godkänna att vägverket får träffa hyresköpavtal och långtidsförhyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde av 90 000 000 kr. (punkt B2., s. 375-378),

alt godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av an­slaget B2. för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning (punkt B2.,s. 375-378),

alt godkänna vad i propositionen har anförts orn användningen av ari­slaget B2. för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator (punkt B2.,s. 375-378),

att till Byggande av riksvägar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reserva­tionsanslag av I 222 000 000 kr. (9.7.4) (punkt B3., s. 378-380),

att bemyndiga regeringen att besluta om dispositionen av utgående reser­vationer på anslagen Byggande av statliga vägar och Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret 1987/88 (punkt B3., s. 378-380),

alt godkänna att medel från anslaget B3. får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B3., s. 378-380),

att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av an­slaget B3. för att täcka kapitalkostnader för utbyggnaden av väg E6 som motorväg på delen Slenungsund-Ljungskile (punkt B3., s. 378-380),

aU till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 650 000 000 kr. (9.7.3, 9.7.7., 11.7) (punkt B4., s. 380-382).

att godkänna att medel från anslaget B4. får föras över mellan åren 1988
och 1989 i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B4.,
s. 380-382),                                                                                                          •

 

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret       TU 1987/88:20 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 670 000 000 kr. (punkt B5., s. 383),

alt till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 422 000 000 kr (punkt B6., s. 384),

all godkänna alt medel från anslaget B6. får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad i propositionen har anförts (punkt B6., s. 384),

aU till Vägverket: Särskilda bärighelshöjande åtgärder för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 590 000 000 kr. (punkt B9., s. 385-386).

att godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av an­slaget B9. för utbyggnad av fasta vågstationer (punkt B9., s. 385-386).

Vidare har regeringen under rubriken B. Byggande av länstrafikanlägg­ningar (s. 380-382) föreslagit riksdagen

1.  att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och galor på tilläggs­budget till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsan­slag av 110 000 000 kr. (11.7, 13.3.1) (punkt B., s. 383),

2.  att godkänna vad föredragande departementschefen har anfört om användningen av anslaget för bidrag till trafiksignalanläggningar och handi­kappanpassning (punkt B., s. 383).

Proposition 1987/88:100 bil. 8 (kommunikationsdepartementet)

Regeringen har i proposition 1987/88:100 bil. 8 under avsnitt B. Vägväsende (s. 7-16) föreslagit riksdagen

aU till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 10 700 000 kr. (punkt Bl., s. 11-12),

aU till Tjänster till utomstående för budgetåret 1988/89 anvisa ett för­slagsanslag av 35 400 000 kr. (punkt B7., s. 14-15),

all godkänna vad i propositionen har anförts om användningen av an­slaget B7. för upprustning av vissa vägar (punkt B7., s. 14—15),

att till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 38 325 000 kr. (punkt B8., s. 15-16),

aU medge att regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande som i propositionen har förordats (punkt B8., s. 15-16).

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T10 av Kurt Ove Johansson och John Johnsson (båda s) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att traktorer som används och utför med lastbilar jämförbart transportarbete skall bära siria egna kostnader gentemot samhället.

1987/88:T22 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (båda c) vari yrkas

 

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen       TU 1987/88:20 anförts om behovet av ökat anslag till länsvägarnå i Östergötland,

8. att riksdagen uttalar sig för att Blåviksfärjan mellan Torpön och fast­landet ej får dras in.

1987/88:T23 av Åke 'Wictorsson och Oskar Lindkvist (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av investeringar i transportanläggningar i Stockholms län.

1987/88:T26 av Margareta Persson och Lena Öhrsvik (båda s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoret för att erhålla statsbidrag för ombyggnad av äldre fordon.

1987/88:T28 av Berit Löfstedt och Helge Hagberg (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till investeringar för elförsörjning avseende tråd­bussar.

1987/88:T29 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas

1.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigareläggning av tre förbifarter i Värmlands län,

2.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om drift och underhåll av vägar pä landsbygden i Värmlands län,

3.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av väg E18 på delen Kristinehamn —Karlskoga.

1987/88:T32 av Lennart Nilsson och Nils T Svensson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om möjligheter till dispens vad gäller axeltryck för vissa turistcharterbussar
och vägar.                                                    -■

1987/88:T35 av Nils G Åsling (c) vari yrkas

1.      att riksdagen beslutar för budgetåret 1988/89 anvisa ett extra anslag om
50 milj.kr. för underhåll och upprustning av vägnätet i Jämtlands län,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge, att vägverket vid
förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt
inom stödområdet också skall medge att ersättning för räntekostnaden
utgår fram till att projektet inlöses,

3.      att riksdagen begär att regeringen låter utreda och kommer med förslag
till en ny Europaväg, en inlandsväg från Göteborg till Karesuando.

1987/88:T38 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående vägstandarden i Jämtlands län.        ,       .

1987/88:T40 av Stig Alemyr m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade väganslag i Kalmar län.

1987/88:T42 av Jan Hyttring m. fl. (c,m,fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inom av

 

riksdagen beslutat anslag för väginvesteringar tilldela Värmland anslag i       TU 1987/88:20 enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:T43 av Sigge Godin och Hans Lindblad (båda fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en plan för utbyggnad av E4 längs Norr­landskusten så alt motortrafikled erhålles för sträckan Stockholm-Umeå.

1987/88:T45 av Sylvia Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av Arningele-den.

1987/88:T46 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

3.   att riksdagen beslutar att ett gemensamt anslag för länsjärnvägai-, länsvägar m.m. ej skall inrättas,

4.   att riksdagen uttalar att vid fördelning av de medel som i den trafik­politiska propositionen föreslås inför budgetåret 1988/89 Västerbotten bör tilldelas ytterligare 10 milj.kr. för länsvägar saml andra vägar och för bärighetsprojekt.

1987/88:T48 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om möjlighet att omfördela invesleringsmedel mellan järnvägs- och vägsatsningar inom det framlida länstrafikanslaget,

22.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för beläggning av länsvägar,

23.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av de bärighelshöjande åtgärderna,

 

29.   att riksdagen beslutar att till B4. Byggande av länstrafikanläggningar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 355 000 000 kr. förhöjt anslag på 1 005 000 000 kr. att fördelas på delposter 1-5 i enlighet med vad som anges i motionen samt att regeringen bemyndigas att göra vissa omför­delningar mellan delanslagen 1-3 för att tillgodose eventuella medelsbehov för länsjärnvägar,

30.   alt riksdagen beslutar att till B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 60 000 000 kr. förhöjt anslag på 482 000 000 kr. att fördelas enligt de regler som anges i motionen.

1987/88:T53 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre villkor för skogsnäringen för byggande och under­håll av skogsbilvägar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:T54 av Görel Bohlin (m) och Olle Grahn (fp) vari yrkas

1.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna själva skall kunna lösa vissa vägfinansierings-frågor, t. ex. enligt modell Österledsprojektet,

2.   att riksdagen avslår regeringens förslag om att varje sådant enskilt vägfinansieringsärende skall beslutas av regeringen.

1987/88:T56 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Cari-Johan Wilson (båda fp) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

 

motionen anförts om förbifarter vid Gislaved och Vaggeryd.           TU 1987/88:20

1987/S8:T57 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas-

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av Europaväg 6 i Bohuslän,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av övrigt vägnät,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av broar.

1987/88:T60 av Lars De Geer (fp) vari yrkas all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, vad i motionen anförts om vägverkets prioritering av olika riksvägsprojekt innebärande att sträckningen Mora-Göteborg ös­ter om Vänern utbyggs i första hand och alternativet väster om Vänern förverkligas därefter.

1987/88:T63 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) vari yrkas

1.  att riksdagen hos regeringen begär alt vägverket ges i uppdrag att inför kommande budgetår bygga om riksväg 60 norr om Örebro enligt vad i motionen anförts,

2.  att riksdagen beslutar att medel till den i yrkande 1 nämnda förbifarten bör anvisas ur anslaget till Byggande av riksvägar,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillskapa en inlandsväg av god standard som alternativ till E4:an genom Svealand och Norrland.

1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillåten dubbdäcksanvändning.

1987/88:T66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

30. (delvis) att riksdagen beslutar att avbryta alla planer på ScanLink-projektet inkl. Öresundsbron;

32. att riksdagen till cykelvägar beslutar anvisa 20 milj.kr. utöver rege­ringens förslag.

1987/88:T72 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett vägpaket till Värmland.

1987/88:T75 av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) vari yrkas

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spårbunden trafik i stadskärnor,

4.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsvägsanslaget i erforderlig utsträckning går till förbättring­ar av länsvägar i glesbygden.

1987/88:T78 av Görel Thurdin och Martin Olsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en omprioritering inom anslaget för investeringar i riksvägnätet till               '

 

förmån för vägsträckan Nyland-Ullånger samt södra infarten till Sundsvall        TU 1987/88:20 i Västernorrlands län.

1987/88:T85 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsfinansiering av vägprojekt:

1987/88:T89 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

8.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inte skall pröva och godkänna projekt som inte finansieras med statliga medel,

9.  att riksdagen som siri mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad företagsform för vägverket,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkyler över olika vägprojekts samhällsekonomiska avkastning.

1987/88:T95 av Mats Odell (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tid för förbud mot dubbdäck i Norrlandslänen.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T203 av Per Westerberg m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta upprustningen av E3 och avlastningen av den tunga trafiken norrifrån genom Stockholm.

1987/88:T204 av Lennart Alsén m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad och upprustning av E66.

1987/88:T205 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas

1.  alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väganslagens storlek till Älvsborgs län,

2.  att riksdagen beslutar att stödområdet i Älvsborgs län även skall omfattas av anslaget B9. Vägverket: Särskilda bärighelshöjande åtgärder.

1987/88:T207 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av vägmedel till Värmland,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inbesparade medel på den icke trafikerade järnvägssträckan Arvika-Årjäng.

1987/88:T208 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion l987/88:Fö512 (c) anförts om samordning av civila vägplaner och krigsväg­planer.

 

1987/88:T209 (delvis) av Kjell Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som       TU 1987/88:20 sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A428 (s) anförts om kommunikationer i Kronobergs län.

1987/88:T21l (delvis) av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunika­tioner i Västmanland.

1987/88:T212 (delvis) av Erik Holmkvist (in) vari yrkas att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med antalet tåg- och bildödade renar i Norrbottens län.

1987/88:T213 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om en omför­delning av väganslagen enligt vad som anförts i motionen.

1987/88:T214 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/88:Ub807 (m) anförts om behovet av att tidigarelägga planerna för
ombyggnad av den norra infarten till Malmö.

1987/88:T215 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas

6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett fungerande vägnät i Dalarna.

1987/88:T216 (delvis) av Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på kommunikationerna i Gävleborgs län.

1987/88:T217 (delvis) av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A457 (fp) anförts om kommunikationer i Kronobergs län.

1987/88:T219 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett tioårigt
program för förstärkning och beläggning av grusvägar inom länsvägnätet i
enlighet med vad i motion 1987/88:A462 (c) anförts.

1987/88:T223 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp) vari yrkas

6. alt riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att beakta vad i motionen anförts om vägnätet i Skåne vid prioriteringen av väginvesteringar.

1987/88:T224 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av satsning på de i motion 1987/88: A486 (m) omnämnda vägprojekten.

1987/88:T225 av Elver Jonsson och Anders Castberger (båda fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande riksväg 45 som ingående i landels stomvägnät, samt den
stora andelen grusvägar, m.m.

 

1987/88:T226 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) vari yrkas                    TU 1987/88:20

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88: A492 (fp) anförts om fördelning av statliga anslag vad gäller vägar och kollektivtrafik till Stockholms län.

1987/88:T228 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas

3. all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A493 (m) anförts om väganslag för upprustning av vägnätet i Väs­ternorrlands län.

1987/88:T301 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en planmässig förstärkning och beläggning av grusvägnätet i Västerbottens län,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag på 100 milj.kr. för ändamålet för budgetåret 1988/89.

1987/88:T302 av Eva Rydén och Elving Andersson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för utbyggnad av broförbindelser inom Göteborgs och Bohus län.

]987/88:T303 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för vägverket att varna vägfarande i samband med belägg­ningsarbeten.

1987/88:T304 av Hans Nyhage och Arne Svensson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnaden av riksväg 41 mellan Kinna och Berghem.

1987/88:T305 av Bertil Danielsson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast vidtar åtgärder i syfte att tidigarelägga väginvestering­ar på E66 genom annan finansiering än över statsbudgeten i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:T307 av Rune Evensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksväg 45, sträckan Göteborg—Trollhättan/Vänersborg bör ingå i det nationella stam-vägnätet.

1987/88:T308 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av salt på vägarna kraftigt skall minskas.

1987/88:T309 av Göran Magnusson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av väg E 18 från Köping mot Arboga och Örebro.

1987/88:T310 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning i syfte att åstadkomma en komplettering av vägverkets
avkastningsberäkningar vid investeringar så att förelagens tidsvinster och        jq

tidskostnader vägs in.

 

1987/88:T311 av Lennart Pettersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som       TU 1987/88:20 sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att väg­verket vid instängsling av väg ordnar passager med täta mellanrum, så att svenska folkets urgamla rätt att ströva fritt i markerna inte kringskärs.

1987/88:T312 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande och underhåll av vägar i Sjuhäradsbygden,

2.   att riksdagen beslutar höja anslaget för byggande av riksvägar i Älvs­borgs län så att färdigställandet av riksväg 41 tryggas,

3.   att riksdagen begär att regeringen fördelar väganslagen så att grus­vägsnätet i Sjuhäradsbygden kan upprustas.

1987/88:T313 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Europavägnätet genom Sverige så att en sammanhängande Europaväg skapas genom inlandet.

1987/88:T314 av Helge Klöver och Nils Nordh (båda s) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbifarten vid Vaggeryd och Gislaved.

1987/88:T315 av Anders Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av väg 46. sträckan Alvared-Smårör.

1987/88:T316 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 29.

1987/88:T317 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen hos regering­en begär att vägverket får i uppdrag att planera och genomföra förstärkning av det gotländska vägnätet.

1987/88:T318 av Ake Gustavsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en nybyggnation av riksväg 31 på sträckan Öggetorp-Nässjö och att medel för detta las inom befintliga ramar under budgetåret 1988/89.

1987/88:T319 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regering­en begär alt vägverket får i uppdrag att undersöka och utprova om dolomit kan användas som inslag i asfalt för att få ljusare vägbanor.

1987/88:T320 av Marianne Andersson och Bengt Kindbom (båda c) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av vägen Herrljunga-Vårgårda.

1987/88:T321 av Elving Andersson och Eva Rydén (båda c) vari yrkas

1.   alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av Europaväg 6 i norra Bohuslän,

2.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget till byggande av länsvägar i Göteborgs och Bohus län.

11

 

1987/88:T322 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin        TU 1987/88:20 mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyad pröv­ning av E6 sträckning genom Ljungskile.

1987/88:T323 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägförvaltningens driftskostnader för färjetrafi-ke Hönö —Foto i Öckerö kommun efter brobyggets färdigställande skall få användas till brobyggets finansiering.

1987/88:T324 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av väg El-lös—Varekil och vad som anförts om finansiering av densamma.

1987/88:T325 av Margareta Andrén och Hädar Cars (båda fp) vari yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att själva lösa vägfinansieringsfrågor, t. ex. enligt modell Österledsprojekiet.

1987/88:T326 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts orn förbättring av väg 49 och 195.

1987/88:T327 av Christer Skoog m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksväg 29.

1987/88:T328 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för beläggning av grusvägnätet i Gävleborgs län samt vad i motionen anförts om anslag på 25 milj.kr. för budgetåret 1988/89.

1987/88:T329 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en trafik­plats vid sjön Granvattnet och anslutningsväg till färjeläget Kolhättan-Sva-nesund.

1987/88:T330 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av lånefinansiering för vägbyggnad.

1987/88:T331 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att motorvägsbyggnationen i Bohus­
län omgående avbryts,

2. (delvis) att riksdagen beslutar att planerna på- en Öresundsbro och
motorvägsprojektet Scandinavian Link skall avbrytas samt att detta skall
gälla för överskådlig tid.

1987/88:T332 av Jan Fransson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förbättring av väg 64 i Skaraborgs län.

1987/88:T333 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av
Europaväg 3.                                                                                                         "

 

1987/88:T334 av Olle Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin        TU 1987/88:20 mening ger regeringen till känna vad i motiorien anförts om riksvägar i Södermanlands län.

1987/88:T335 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att objektet 41 Berghem-Kinna får en sådan plats i flerårsplanen att den pågående utbyggnaden av riksväg 41 kan fullföljas från Borås till Berghem.

1987/88:T336 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om färdigställande av länsväg 181.

1987/88:T337 av Margareta Gärd (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad och upprustning av vägen mellan Vansbro och Salen.

1987/88:T338 av Arne Svensson och Hans Nyhage (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid fördelningen av anslag till vägväsende. Älvsborgs län får en utökad andel som bättre svarar mot länets behov för en upprustning av länsvägnälet.

1987/88:T339 av Britta Bjelle m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna att åstadkomma en mitlsverigeväg med sträckning från Göteborg till Karesuando i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:340 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att genom en omfördelning inom befintliga anslag tilldela Älvsborgs län högre ram för byggande av länsvägar.

1987/88:T341 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av Lag om enskilda vägar.

1987/88:T342 av Bruno Poromaa och Åke Selberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vägförbindelse för Talma sameby.

1987/88:T343 av Elver Jonsson och Bengt A Klang (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av färdigställande av väg 181 Falköping-Vårgårda.

1987/88:T344 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av en inlandsväg med Europavägnummer från Göteborg genom Dalsland och Värmland till Karesuando.

1987/88:T345 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att bl. a. av miljöskäl prioritera en nybyggnad av förbifarten i Vadstena utefter riksväg 50.

13

 

1987/88:T346 av Görel Bohlin m. fl. (m) vari yrkas                          TU 1987/88:20

1.  att riksdagen hos regeringen begären utredning föratt åstadkomma en komplettering av vägverkets avkastningsberäkningar vid investeringar så att förelagens tidsvinster och tidskostnader vägs in,

2.  att riksdagen hos regeringen begär att fördelningssystemet beträffande väganslagen ses över, varvid beräknad avkastning per objekt i högre grad skall vara styrande för ordningen över landet,

3.  alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Stockholms län skall tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen,

 

4.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljö­skonande kringfartsleder bör prioriteras,

5.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjlig­heterna till privat finansiering bör tas till vara som ett sätt att tidigarelägga angelägna projekt.

1987/88:T347 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A489 (c) anförts om behovet av en större andel av länsvägsmedlen samt behov av beläggning av grusvägar i Kronobergs län.

Betänkandets disposition

Hänvisningar i detta belänkande till den "trafikpolitiska propositionen" avser proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talel, bilaga 1. De avsnitt som behandlas i denna är kapitel 9. Bilismen, laslbilstrafiken och vägarna samt vissa delar av kapitel 18. Anslagsfrågor.

Hänvisningar till "budgetpropositionen" avser proposition 1987/88:100, bilaga 8.

1 ett inledande avsnitt, benämnt Bilismen och laslbilstrafiken, ges en beskrivning av hittillsvarande utveckling inom vägtrafiken. Därefter be­handlar utskottet under rubriken Vägpolitiken inför 1990-talet de över­gripande mål som bör gälla på vägområdet. Vidare tas upp till behandling vissa åkerifrågor om åkeribranschens utveckling och struktur samt höjda tillåtna fordonsvikter och om vad som i propositionen sägs om ändring i lagen om överlastavgift. Utskottet behandlar i detta avsnitt också vissa frågor kring vinterväghållning samt motioner i anslutning härtill. Under rubriken Vägarna och väghållningsansvaret behandlar utskottet regeringens förslag om ändrad ansvarsuppdelning och motionsyrkande i anslutning till denna fråga.

Avsnittet Anslags- och bidragsfrågor innehåller regeringens förslag dels från den trafikpolitiska propositionen, dels från budgetpropositionen. Två nya anslag föreslås bli inrättade, nämligen för byggande av riksvägar och byggande av länstrafikanläggningar. I avsnittet behandlas därjämte ett stort antal motionsyrkanden.

I avsnitt 8 behandlas motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor samt flerårs- och fördelningsplaner m.m.

Vägtrafikens kostnadsansvar behandlas i avsnitt 5. Under rubriken Av­
giftsfinansierade vägar saml tidigareläggning av väginvesteringar tar ut-           14

 

skottet upp till behandling regeringens förslag kring dessa frågor samt       TU 1987/88:20 motionsyrkanden i anslutning härtill.

Utskottet

1 Bilismen och lastbilstrafiken

I den trafikpolitiska propositionen lämnas en redogörelse för den hittill­svarande utvecklingen. Av redogörelsen framgår att vägtrafiken sedan 1940-talets slut ökat alltmer i betydelse. I dag sker. i personkilomeler räknat, 75 % av personresandet med bil och ca 10 % med buss. Bilen har alltså en dominerande roll i persontrafiksystemet och bussen är del viktigaste trans­portmedlet inom kollektivtrafiken. Större delen av biltrafiken, räknat i fordonskilometer, bedrivs på landsbygden. Omkring 30 % är tätortstrafik.

Det kan också konstateras att antalet körkortshavare ökar. Särskilt mar­kant är ökningen bland kvinnorna och pensionärerna. Enligt den trafik­politiska propositionen uppgick år 1986 antalet körkortshavare i landet till omkring 4,8 milj. personer. Av dessa var 42 % kvinnor och 58 % män. I de bilinnehavsprognoser som har tagits fram bedöms att kvinnornas körkorts­andel i slutet av 1990-talet kommer att vara på ungefär samma nivå som männens. Ett ökat antal körkortshavare och en höjd realinkomst kan be­dömas leda till ökad efterfrågan på vägtransporter, och det är kvinnorna och pensionärerna som svarar för nästan hela ökningen.

Lastbilstrafikens omfattning hänger nära samman med konjunkturerna och näringslivets strukturomvandlingar. Totalt sett har den med lastbil transporterade godsmängden minskat från omkring 450 milj. ton per år i början av 1970-talet till omkring 350 milj. ton i mitten av 1980-talet. Denna nedgång beror i huvudsak på en minskad byggverksamhet. För långväga transporter är dock utvecklingen den omvända. Utvecklingen går mot en ökande medellastvikl och en ökande medeltransporllängd. Under de senas­te 15 åren har de långväga lastbilstransporterna i yrkesmässig trafik ökat med närmare 50 %.

Godstransporterna med lastbil mätt i tonkilometer har därmed ökat trots minskade godsmängder.

En stor del av lastbilstrafikens ökningstakt hänger samman med den ökade andelen högvärdigt gods inom näringslivet, vilket medfört en för­skjutning mellan olika transportmedel. Gods med högre varuvärde trans­porteras i stor utsträckning med de mer flexibla transportsystemen, dvs. med lastbil eller med flyg.

En annan viktig utvecklingstendens inom transportmarknaden är den ökade efterfrågan på systemlösningar vilka innebär en kombination av flera transportmedel. Lastbilarna är därvid ofta en viktig länk i transportkedjan.

Moderna metoder och ny teknik för material- och produktionsstyrning
inom industri och handel innebär också en utveckling mot ett effektivare
materialflöde. För de externa transporterna leder detta bl. a. till mindre
sändningsstorlekar, krav på ökad transportfrekvens och tidsprecision. Just-
in-time—principen som innebär att produkterna skall levereras exakt i det
ögonblick de behövs - för t. ex. vidareförädling eller försäljning - har                  '

 

blivit allt viktigare. Lastbilstransporter är en viktig och betydelsefull del i       TU 1987/88:20 sådana transportsystem.

Utskottet lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen an­fört om bilismen och lastbilstrafiken.

2 Vägpolitiken inför 1990-talet

Föredraganden framhåller att bilismen svarar för merparten av persontrans­porterna och att den är en förutsättning för att samhällets behov av trans­porter skall kunna tillgodoses.

Lastbilstrafiken kommer i framtiden liksom hittills att ha stor betydelse för att tillgodose det svenska näringslivets behov av transporter och för att bidra till utvecklingen av nya transportlösningar.

Föredraganden konstaterar att vägtrafiken i viss utsträckning fått utvecklas på sina egna villkor på bekostnad av andra värden. Under de senaste åren har vägtrafikens negativa effekter på hälsan och naturen sålunda upp­märksammats alltmer. Det gäller nu att skapa sådana villkor för den fram­tida utvecklingen av vägtrafiken att miljö- och hälsoproblemen kan över­vinnas. Det är därför viktigt att utformningen av de vägpotitiska målen är i samklang med målen för trafikpolitiken i stort.

En utgångspunkt är enligt föredraganden det övergripande trafikpolitiska målet, nämligen att medborgarna och näringslivet i landels olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

För att kunna uppnå detta mål krävs enligt den trafikpolitiska pro­positionen att man fastställer olika delmål, vilka sedan får vara vägledande i beslutsprocessen.

Det första delmålet bör vara att ansvaret för väghållningen är lämpligt avgränsat. Detta är en förutsättning för att de framtida kraven på en effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna mötas. Staten bör därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande vägplaneringen, medan kommuner­na och trafikhuvudmännen bör svara för lokala och i viss mån även regiona­la bedömningar.

Ett annat viktigt delmål för 1990-talets vägpolitik är att säkra vägkapita-let. Vägarna representerar betydande värden som inte får minska genom eftersatt underhåll och för låg investeringslakt i förhållande till trafiktillväx­ten.

Miljöfrågorna har alltmer ökat i betydelse och kommer under 1990-talet alt vara en väsentlig förutsättning för trafikpolitiken. Att åstadkomma en god miljö är ett viktigt delmål för vägpolitiken. Ett väl utbyggt vägnät där miljöfrågorna beaktas på ett tidigt stadium har därvid stor betydelse.

Även trafiksäkerheten måste förbättras som ett viktigt led i vägpolitiken. Bra vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.

Vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande. Ett väl fungerande övergripande vägnät skapar förutsättningar för att med vägpolitiken bidra till den regionala utvecklingen och till en aktiv näringslivspolitik.

Föredraganden betonar också vikten av att stärka det regionala inflytan-          1 6

 

det i vägplaneringen. Därmed skapas bättre möjligheter att utnyttja väg-        TU 1987/88:20 planeringen som ett instrument för regional utveckling och förnyelse. Ett grundläggande delmål i vägpolitiken är att säkerställa en tillfredsställande standard även på det lågtrafikerade vägnätet.

Utskottet lämnar utan erinran vad föredraganden anfört om de våg-politiska målen.

3 Åkerifrågor

I den trafikpolitiska propositionen lämnas en redogörelse för åkeribran­schens utveckling och struktur.

Branschen har goda förutsättningar att tillgodose näringslivets behov av effektiva lastbilstransporter under 1990-talet. Nya krav på transporter leder sannolikt till ökad specialisering och prisdifferentiering, intensivare sam­arbete med transportköparna samt till ytterligare rationaliseringar när det gäller terminalstrukturen.

Rationaliseringar i terminalstrukturen kan bedömas ge fortsatta sam­ordningsvinster hos transportförmedlingsföretagen men får då också av­vägas med hänsyn till önskvärdheten av alt kunna trygga en tillfredsställan­de transportförsörjning i hela landet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det finns anledning att noga följa utvecklingen på området. Även i övrigt har utskottet inte någon erinran mot vad som i propositionen sägs om åkeribranschen. Utskottet yill därutöver hänvisa till vad utskottet anfört i sitt betänkande TU 1987/88:19 om det ändamålsenliga i én utveckling av kombitrafiken.

I den trafikpolitiska propositionen tar föredraganden också upp frågan om höjinng av tillåtna fordonsvikter.

Utskottet vill här erinra om vad utskottet framhöll (TU 1986/87:19) med anledning av förslaget i regeringens budgetproposition 1987 om särskilda bärighelshöjande åtgärder. Utskottet betonade att vägstandarden har stor betydelse för näringslivets transporter. Utskottet ansåg det vidare angeläget att så långt möjligt anpassa del svenska vägnätet till den standard som gäller för EG. En sådan anpassning skulle vara av stor betydelse för svenskt näringsliv och då inte minst för skogsindustrin. Vidare framhöll utskottet att mer än 4 miljarder kronor kommer att investeras i skogslänen under en tioårsperiod, vilket kommer att stärka skogsbrukets konkurrenskraft och bidra till gynnsamma förutsättningar för hela näringslivet i dessa län. Ut­skottet såg denna satsning på skogslänen som regionalpolitiskt värdefull.

Utskottet vill nu tillägga att de förbättrade förutsättningarna för skogslä­nen och näringslivet uppnås först när de tillåtna fordonsvikterna höjs. Föredraganden bedömer att riksvägarna och de primära länsvägarna samt betydande delar av det övriga vägnätet i Värmlands, Kopparbergs, Gävle­borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län bör kunna upplåtas för lastbilslrafik med 10 tons axel- och 16 tons boggitryck samt 56 tons bruttovikt fr. o. m. den 1 april 1990.

Omkring år 1995 bör på nämnda vägnät den maximalt tillåtna bruttovik­
ten kunna höjas till 60 ton samt det tillåtna boggitrycket till 18 ton.                   17

2 Riksdagen 1987/88. 15 saml. Nr 20

Utskottet har inte någon erinran mot vad föredraganden anfört om höj-        TU 1987/88:20 ning av tillåtna fordonsvikter.

Utskottet återkommer senare i avsnitt 7.11 till motioner.med anledning av vad som i den trafikpolitiska propositionen föreslås under anslaget B9. Särskilda bärighelshöjande åtgärder.

I avsnittet anmäls också att föredraganden har för avsikt att föreslå rege­ringen alt avlämna en proposition till riksdagen med ett förslag tdl ändring i lagen om överlastavgift.

Detta tillkännagivande föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

4 Vinterväghållning

I den trafikpolitiska propositionen lar föredraganden också upp frågan om dubbdäcksanvändning. Det anges att han har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till riktlinjer för trafiksäkerhetsverkets fortsatta arbete i denna fråga.

Den bedömningen görs att arivändningstiden för dubbade däck bör be­gränsas till perioden 1 november-31 mars. Dubbdäcksförbud för tunga fordon bör införas. De tekniska kraven på dubbdäck och dubbar för person­bilar bör skärpas.

Bestämmelserna för dubbdäck och dubbar bör vidare så långt rriöjligt samordnas med motsvarande bestämmelser i övriga nordiska länder.

I motion T65 (fp) yrkande 7 reses invändningar mot förslaget om att dubbdäcksanvändning skall vara tillåten endast under perioden 1 novem­ber-31 mars. I stället begärs en ökad flexibilitet vid fastställandet av datumgränserna exempelvis för de norrländska vägarna. I motion T95 (c) yrkande 12 tillstyrks förslaget att användningen av dubbade däck bör be­gränsas till 1 november-31 mars. Motionären menar dock att det i Norr­landslänen skall vara tillåtet att använda dubbdäck under en längre tid, nämligen perioden 1 oktober—30 april.

Användningen av dubbade däck har under seriare år ökat kraftigt. Fram­för allt gäller detta i landets mellersta och södra delar. Under én normalvin­ter är vägbanorna i dessa delar av landet dock till stor del fria från is och snö. Den ökade dubbdäcksanvändningen har därför medfört ett markant ökat beläggningsslitage. Merkostnaderna för dubbdäcksslitaget har beräk­nats till omkring 400 milj.kr. per år.

Utskottet kan för sin del konstatera att det ökade vägslitaget är ett allvarligt problem som dock får vägas mot den bättre trafiksäkerhet som en användning av dubbdäck vid vinlerväglag medför. Öm det däremot är fråga om vägbanor som normalt är fria från is och snö medför dubbdäcksan­vändningen nackdelar även från trafiksäkerhetssynpunkt.

Utskottet finner det därför befogat med en begränsriing av perioden under vilken användning av dubbdäck är tillåten. I likhet med vad som nu gäller enligt trafiksäkerhelsverkets föreskrifter (TSVFS 1985:3) bör dock en viss flexibilitet i tillämpningen av dubbdäcksförbudet vara möjlig, exempel-

 

vis då vinterväglag råder eller kan förutses.                                   TU 1987/88:20

Med hänvisning till det anförda lämnar utskottet utan erinran vad före-        , ,

draganden anfört om dubbdäck. Någon riksdagens åtgärd med anledning av de båda motionsyrkandena är inte erforderlig. De bör därför lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Föredraganden tar också upp frågan om saltningen av vägarna och fram­håller alt vinterväghållning med salt bör där så är möjligt ersättas med andra metoder.

I motion T308 (fp) yrkas att användningen av saU på vägarna skall kraftigt minskas. Motiven härför är den miljöförstöring och de rostskador på bilarna som saltningen medför. Det hänvisas också till de försök med saltfria vägar som genomförts och som angetts leda till ökat antal olyckor i trafiken.

Ett långsiktigt forsknings- och utvecklingsprojekt pågår sedan ett antal år tillbaka i syfte att utveckla nya metoder och tekniker för vinterväghåll­ningen som'helt eller delvis kan ersätta salt. Arbetet är uppdelat på tre huvudområden, nämligen utökning av det saltfria vägnätet, utveckling av nya halkbekämpningsmetoder som medför minskad användning av salt samt utveckling av nya strategier för halkbekämpning. Projektarbetet sker i samarbete mellan vägverket. Svenska kommunförbundet och VTI.

1 likhet med föredraganden finner utskottet det angeläget att det ut­vecklas alternativ till vinterväghållning med salt. Saltningen av vägarna bör på sikt minskas, men detta får inte ske på ett sådant sätt att trafiksäkerheten äventyras. Det är i sammantianget viktigt att det bedrivs projekt i skilda delar av landet under varierande förhållanden och med olikartad upp­läggning. Resultaten av dessa projekt bör enligt utskottets mening avvaktas.

Av det anförda följer att utskottet inte har något alt erinra mot vad som sägs i propositionen i denna fråga. Motionen avstyrks följaktligen.

5 Teknikutveckling

Föredraganden framhåller att vägverket bör ha ett samlat ansvar för teknik­utvecklingen inom väghållningen. Resurser måste avsättas för att utveckla väghållningen inför 1990-talet.

Goda vägförhållanden och ett effektivt vägtransportsystem är enligt pro­positionen avgörande förutsättningar för samhällets och näringslivets fort­salla utveckling. För alt person- och godstransporterna på väg skall kunna effektiviseras och nackdelarna med vägtrafiken begränsas krävs kontinuer­ligt nya idéer, förbättrad kunskap samt nya och förbättrade metoder. Detta kan erhållas genom forskning och teknikutveckling.

Det kan också konstateras att intresset för svensk teknik på väghållnings-området under senare år har ökat utomlands. Den tekniska utvecklingen internationellt och Sveriges förmåga att kunna delta är av stor betydelse vad gäller förutsättningarna för en fortsatt effektiv väghållning i Sverige. En fortsalt teknikutveckling är angelägen och den måste bedrivas på ett sådant sätt att det samlade väghållningsbehovet kan tillgodoses. I detta arbete är även VTI en värdefull resurs.

Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande anför om teknik-       19

utveckling.

 

6 Vägarna och väghållningsansvaret                              TU 1987/88:20

Förslagen i propositionen beträffande den framtida väghållningen innebär att staten, genom vägverket, skall liksom nu vara väghållare för de allmänna vägarna på landsbygden. I större tätorter skall staten, genom vägverket, ha ansvaret för de övergripande allmänna vägarna (främst riksvägar och primä­ra länsvägar).

Vidare föreslås att kommunerna skall ges ett ökat ansvar för väghåll­ningen i de större tätorterna. Ytterligare omkring 80 kommuner skall för­ordnas till väghållare enligt väglagen (1971:948).

Det är enligt föredraganden viktigt att få till stånd en klarare avgränsning mellan statens och kommunernas ansvar för gator och vägar. Eftersom staten, genom vägverket, får huvudansvaret för ett riksomfattande över­gripande statligt vägnät kommer bättre förutsättningar att finnas att få en enhetlig standard i hela landet vad gäller framkomlighet och säkerhet. Med det utökade statliga ansvaret för det övergripande vägnätet i tätorterna kan vägverket koncentrera sitt intresse till de vägar som är av riksintresse.

Vidare kan med en sådan ordning den orättvisa kostnadsfördelning som i dag föreligger mellan kommuner som är väghållare enligt väglagen och övriga kommuner i stor utsträckning minskas. Investeringsåtgärderna på det övergripande vägnätet kommer att inordnas i de statliga investerings­planerna för byggande av riksvägar och länsyägar. Den nuvarande ord­ningen innebär att vissa kommuner får en betydande del av väghållningen betald av staten, medan andra kommuner själva får betala en stor del av motsvarande väghållning. Denna orättvisa bör rättas till så att skillnaderna mellan olika kommuner så långt möjligt utjämnas. De kommuner som i dag inte är väghållare enligt väglagen bör därför i större utsträckning bli väg­hållare för sina tätortsvägar. Delta medför en klarare ansvarsfördelning i tätortsväghållningen. Vidare kan den statliga och de kommunala väghåll­ningsorganisationerna utnyttjas effektivare.

Ändringarna föreslås träda i kraft senast den 31 december 1990.

Utskottet tillstyrker de av föredraganden förordade riktlinjerna för den framtida väghållningen.

1 motion T341 (fp) begärs en översyn av tagen om enskilda vägar. Det hänvisas bl. a. till att medlemmar i en vägförening, bildad enligt nämnda lag, har mycket varierande nytta av de vägar till vars administration och underhåll de alla har samma principiella skyldighet att bidra ekonomiskt.

Ansvaret för de enskilda vägarna åvilar i princip ägarna till de fastigheter som har nytta av vägarna. Kommunerna har emellertid i stor utsträckning engagerat sig såväl ekonomiskt som rent praktiskt i den enskilda väg­hållningen. Denna väghållning finansieras i stor utsträckning via kommu­nalskatten. Det lämnas också statliga bidrag till enskild väghållning.

Under senare tid har endast ett tiotal vägföreningar per år nybildats. I stället regleras gemensamhetsanläggningar till vilka även enskild väghåll­ning kan höra genom anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

I 1986 års väghållningsutredning föreslogs att en överföring av vissa
bestämmelser i lagen (1939:608) om enskilda vägar till ovannämnda lagar      -

 

borde ske. Vid remissbehandlingen avstyrkte Svenska kommunförbundet        TU 1987/88:20 förslaget och framhöll behovet av en utredning med uppgift att se över den samlade lagstiftningen om fastighetssamverkan. Med hänvisning till vad kommunförbundet anfört finner föredraganden att frågan behöver beredas ytterligare.

Utskottet kan konstatera att lagstiftningen om fastighetssamverkan - dit även lagen om enskilda vägar hör — har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete. I den fortsatta beredning av lagstiftningsfrågorna som av föredraganden föreslås nu äga rum skall även lagen om enskilda vägar behandlas. Med hänvisning härtill finner utskottet att det önskemål om översyn av nämnda lag som i motion T341 (fp) förs fram i allt väsentligt blir tillgodosett. Motionen bör därför lämnas utan särskild åtgärd.

7 Anslags- och bidragsfrågor

7.1       Ämbetsverksuppgifter m.m.

Föredraganden beräknar i budgetpropositionen kostnaderna för år 1989 till 10,7 milj.kr. för ämbetsverksuppgiftér med en ungefärlig fördelning på ' följande sätt.

Central administration                                   2 200 000

Översiktlig vägplanering                                4 050 000

Fastställande av arbetsplaner                       1 000 000

Järnvägsarbeten m. m.                                     750 000

Internrevision                                                2 700 000

10 700 000

Utskottet tillstyrker föredragandens förslag till medelsberäkning.

7.2       Drift av statliga vägar

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift av statliga vägar samt investeringsutgifler för vägverkets anläggningstillgångar och avses betalas vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av om­sättningstillgångar.

Föredraganden beräknar en kostnadsram för den statliga driftverksam­heten år 1989 till 4 675 milj.kr. För anskaffning av anläggningstillgångar föreslås under anslaget 250 milj.kr. Förslaget innebär sammanlagt en ök­ning av anslaget för nästa budgetår med 381,24 milj.kr. till totalt 4 925 milj.kr.

Föredraganden anmäler vidare att han nästa år har för avsikt att åter­komma till regeringen med förslag innebärande att regeringen hos riks­dagen begär en ytterligare höjning av anslaget med realt 160 milj.kr.

I motion T35 (c) yrkande 1 krävs att riksdagen beslutar att vägnätet i
Jämtlands län för budgetåret 1988/89 tillförs ett extra anslag om 50 milj.kr.
för underhåll och upprustningsåtgärder. Ett sådant belopp behövs om länets   21

 

vägnät skall kunna på tio års sikt få en med riksgenomsnittet jämförlig       TU 1987/88:20 standard.

Enligt motion T301 (c) yrkande 2 behöver grusvägnätet i Västerbottens län förstärkas och i ökad utsträckning beläggas. Redan för budgetåret 1988/89 bör 100 milj.kr. avsättas för detta ändamål.

I motion T29 (s) yrkande 2 påtalas att landsbygdsvägarna i Värmlands län behöver få medel för förstärkta drift- och underhållsåtgärder. En tredjedel av de allmänna vägarna i länet är grusvägar, varav en del är hårt trafikera­de. Nuvarande budget medger att endast ett fåtal kilometer grusväg per år kan förses med beläggning. Under drygt två månader varje vår måste vidare ca 170 mil allmänna vägar i länet stängas av för tung trafik därför att bärigheten i tjällossningstid är otillräcklig på grund av avsaknad av en riktig vägbana och ordentliga diken. Det är därför angeläget att grusvägnätet i länet kan beläggas i samma takt som under början av 1980-talet, dvs. med ca 30—50 kilometer per år.

I motion T317 (c) begärs att vägverket får i uppdrag att planera och genomföra förstärkning av det gotländska vägnätet: Det framhålls bl. a. att den ökade satsningen på drift av statliga vägar bör även komma Gotlands vägnät till del.

När det gäller anslaget till drift av statliga vägar finner utskottet det angeläget alt öka insatserna. För låg investeringsnivå och otillräckligt un­derhåll har medfört att vägstandarden i vissa avseenden blivit undermålig. Detta gäller inte minst de mindre vägarna i skogslänen.

Utskottet ser därför positivt på den höjning av anslaget B2. Drift av statliga vägar som föreslås i den trafikpolitiska propositionen. Härmed ökas möjligheterna att över hela landet vidta åtgärder mot det eftersläpande underhållet.

Utskottet är däremot inte berett att uttala sig till förmån för något särskilt län. Behovet av driftåtgärder bör avgöras på regional och lokal nivå mot bakgrund av trafikmängder och de olika vägarnas tillstånd.

En stor del av de insatser som anges i den trafikpolitiska propositionen avser åtgärder på vägar i skogslänen. Dessa ökade satsningar möjliggörs genom höjningen av bensinskatten som riksdagen tidigare beslutat om (prop. 1987/88:50 bil. 2, SkU 21, rskr. 131). Utskottet vill understryka att det är väsentligt att vägverket i sina prioriteringar beaktar nödvändigheten av en satsning på vägar i skogslänen i enlighet med vad som föreslås i propositionen. Därmed får insatserna också en inriktning som förbättrar effekten av det redan påbörjade investeringsprogrammet för bärighets-höjande åtgärder. De ökade driftsinsatserna får härigenom också en positiv regionalpolitisk inriktning.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det är väsentligt med insatser i skogslänen både av driftskaraktär och för bärighelsupprustning. Utskottet är inte berett att förorda en prioritering av några särskilda regio­ner bland skogslänen, på det sätt som föreslås i flera motioner.

Utskottet som anser att en ökning av vägverkets resurser för vägunderhåll
är angelägen tillstyrker förslaget till medelsanvisning. Av det anförda följer
att de nu behandlade motionsyrkandena avstyrks.                                             9 2

 

Utskottet tillstyrker vidare föredragandens förslag till bestättningsbemyndi-       TU 1987/88:20 ganden ät vägverket vilket ger verket möjlighet att anskaffa de olika an­läggningstillgångarna så ekonomiskt fördelaktigt som möjligt.

Utskottet har - beträffande överföring av medel mellan olika anslag — inget att erinra mot alt regeringen bemyndigas att vid behov — när allmän väg övergår till kommunal eller enskild väghållning — låta vägverket över­föra medel mellan det statliga driftanslaget och anslagen för bidrag till drift av kommunala vägar och gator resp. bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.

Beträffande jämkning av kostnadsramarna bör det också ingå i regering­ens befogenheter alt bemyndiga vägverket att under år 1988 resp. år 1989 jämka de föreskrivna kostnadsramarna för dessa år.

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör vägverket därtill ha möjlighet att under ett enskilt år göra mindre justeringar    ■ mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.

Utskottet tillstyrker också att vägverket får träffa hyresköpavtal och lång­tidsförhyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett anskaffningsvärde av 90 milj.kr.

Utskottet delar också föredragandens bedömning att de tekniska möjlig­heterna till övervakning av hastighetsbestämmelserna behöver förbättras. För detta behövs ny utrustning för kontroll av hastigheter. Utskottet till­styrker att 5 milj.kr. av anslagetfår användas för anskaffning av utrustning - som polisen får tillgång till - för hastighetsövervakning.

Vidare tillstyrker utskottet att vid ändringar i väghållningsansvarel an­slaget för drift av statliga vägar får användas för alt under en övergångs­period kunna lämna ett tilläggsbidrag till drift av vägar och gator till sådana kommuner som blir egna väghållare. Med en sådan ordning kan man undvika att de kommuner som redan är väghållare får minskade driftbidrag.

I motion T22 (c) yrkande 8 begärs att riksdagen beslutar att Blåviksfärjan mellan Torpön och fastlandet ej får dras in.

Torpön, som är belägen i sjön Sömmen, har under sommarhalvåret färjeförbindelse ål nordväst mot fastlandet. Under perioden 1 novem­ber-31 mars är färjeleden helt stängd. Torpön har broförbindelse österut mot fastlandet och därigenom fast vägförbindelse till sitt kommuncentrum.

Vägförvaltningen i Östergötlands län har väckt frågan om indragning av Blåviksfärjan. Bakgrunden är ett uppdrag från regeringen från år 1980 till vägverket. Vägverket uppmanades att utreda vilka färjeleder som inte längre kunde anses behövas för det allmänna och där en indragning skulle medföra endast ringa olägenhet för bygden. Enligt iippgift från vägverket uppgår antalet med Blåviksfärjan överskeppade fordon under april, septem­ber och oktober till cirka tio per dag.

Länsstyrelsen har avstyrkt indragning. För närvarande bereds ärendet hos vägverket. Om vägvei"ket anser att färjan bör dras in måste frågan avgöras av regeringen, eftersom länsstyrelsen och vägverket i så fall har olika uppfattning.

Utskottet är liksom under föregående år i denna fråga inle berett att
förorda att gällande beslutsordning frångås och avstyrker därför motions-       23

 

yrkandet. Utskottet vill i sammanhanget erinra om sitt ställningstagande i        TU 1987/88:20 betänkandet TU 1980/81:6 att indragning av färjeförbindelser endast bör ske i de fall detta uppenbarligen medför ringa olägenhet för bygden.

1 motion T212 (m) krävs åtgärder för att komma till rätta med antalet bildödade renar i Norrbottens län. Det anges att antalet bildödade renar i länet uppgår till ca 1 700 per år och alt antalet stiger år från år. Detta medför stora förluster för både renägarna och samhället.

Utskottet finner i likhet med motionären det angeläget alt antalet trafik­olyckor med renar utefter-vägarna minskas så långt möjligt. Åtgärder med en sådan inriktning bör dock enligt utskottets mening övervägas av berörda vägmyndigheler. Därvid måste dessa åtgärder vägas mot andra insatser inte minst inom trafiksäkerhetsområdet.

Utskottet har erfarit att frågan är under-beredning i trafiksäkerhets-verkels samordningsgrupp för trafiksäkerhet i Norrbottens län. Arbetet är bl. a. inriktat mot informationsåtgärder. En broschyr skall tas fram med information om samernas speciella problem, om vilka vägar som går genom betesområden, om renflyttningar samt om bevakning av renhjordar.

Utskottet vill också erinra om att det längs vägarna finns viltstängsel som finansierats med hjälp av sysselsättningsmedel. Denna möjlighet bör själv­fallet även utnyttjas fortsättningsvis. Detta är emellertid en sak för i första hand arbetsmarknadsmyndigheterna och vägverket att avgöra. Utskottet som förutsätter att vägverket och trafiksäkerhelsverket även fortsättningsvis noga följer denna fråga är inte berett att föreslå att särskilda medel anvisas för viltstängsel eller att riksdagen skall föreskriva att stängsel skall uppsättas på viss sträcka. Motionen avstyrks därför i denna del.

I motion T303 (fp) yrkas att vägverket åläggs skyldighet aU varna vägfarande i samband med beläggningsarbeten. Enligt motionärerna synes vägverket inte ha någon skyldighet att sätta upp skyltar vid asfalteringsarbeten, som varnar för att vägbanan kan vara hal.

Ett vägarbete innebär nästan alltid att trafikanterna utsätts för störning och ibland också för viss fara. Genom uppsättande av varningsmärken kan väghållaren för trafikariterna ange förhållanden som upplyser om detta. Sådana märken skall vara utförda och användas i enlighet med bestämmel­serna i vägmärkesförordningen och trafiksäkerhelsverkets och vägverkets föreskrifter på området.

I vägverkets föreskrifter om utmärkning av beläggningsarbeten (väg­verkets författningssamling 1984:1) finns särskilda bestämmelser om åt­gärder vid risk för halka efter ytbehandling eller indränkning av väg. Enligt 35 S i dessa föreskrifter anges att vid sådan risk skall trafiken varnas med varningsmärket "slirig körbana" på det sätt som föreskrivs i vägmärkesför­ordningen. I denna förordning anges också på vilket avstånd före den plats där faran finns som märket skall sättas upp. I vägverkets föreskrifter preci­seras på vad sätt märkena skall upprepas.

24

LJtskottet kan således konstatera alt det finns bestämmelser för hur trafikanterna skall varnas i samband med asfalteringsarbeten. Utskottet förutsätter att varningsmärket också kommer till användning på föreskrivet sätt. Utskottet finner inte alt några särskilda åtgärder är påkallade från riksdagens sida och avstyrker följaktligen motionen.

 

I motion T31]  (s) begärs att vägverket vid instängsling av väg ordnar       TU 1987/88:20

passager med täta mellanrum, så att svenska folkets urgamla rätt att ströva

fritt i markerna inte kringskärs. Motionären anför att det borde gå att

förena vägverkets strävan att minska antalet viltolyckor med önskemålet att

inte spärra av alltför stora delar av naturen. Delta kan ske genom att man

har tätare grindöppningar i vägstängslen än som nu är fallet; I de fall man

inte anser grindar vara tillförlitliga att hålla viltet borta från vägarna bör

särskilda över- eller undergångar byggas.

Antalet trafikolyckor med vilt ökade mycket kraftigt under hela 1970-lalet. En mängd åtgärder vidtogs för att förbättra trafiksäkerheten. Ut­skottet har erfarit att de åtgärder som visade sig vara verksammast var uppsättning av viltstängsel och avskjutning av viltstammen. Uppsättning av viltstängsel är en dyr åtgärd och sker därför normalt endast utefter de vägar som har mycket trafik och där viltfaran är stor. Det ligger i sakens natur att möjligheterna att från dessa vägar komma ut i naturen begränsas när vilt­stängsel sätts upp. Detta får då vägas mot den högre trafiksäkerheten. Vid uppsättning av viltstängsel konsulterar vägmyndigheterna normalt olika jaktvårdsinlressenter samt markägarna i syfte alt bl. a. ordna grindöpp­ningar eller andra passager.

Utskottet delar motionärens uppfattning att passager bör ordnas utefter längre sträckor med viltstängsel i större utsträckning än vad som i dag oftast sker för att tillgodose även trafikanternas behov. Utskottet förutsätter också att detta kommer att ske. Motionen påkallar därför inte något initiativ från utskottets sida, varför den avstyrks.

I motion T319 (fp) begärs att vägverket får i uppdrag att undersöka och utprova användning av dotomu som inslag i asfalt för att få ljusare vägbanor.

Olika beläggningars förmåga att reflektera ljus har varit föremål för omfattande studier. Mörka beläggningar och ljusa markeringar ger ofta en bra kontrastverkan och är således från trafiksäkerhetssynpunkt lämpliga i vissa situationer. I andra situationer kan ljusa beläggningar vara bättre från trafiksäkerhetssynpunkt. Ett mycket omfattande utvecklingsarbete med nya beläggningar och nya material pågår förutom inom vägverket även på statens väg- och trafikinstitut. I detta arbete ingår även studier av olika beläggningars förmåga att reflektera ljus.

Av det anförda följer att något initiativ från riksdagens sida inte är erforderligt. Motionen bör därför lämnas utan särskild åtgärd.

7.3 Sammanhållen investeringsplanering

I den trafikpolitiska propositionen stryks under att ansvaret för planeringen och prioriteringen av vägbyggandet bör ske decentraliserat. Fördelningen av investeringsmedel mellan olika delar av landet och vägkategorier bör liksom hittills ske på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering i syfte alt åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. Riksdagen uttalade vid bl. a. behandlingen av 1988 års vägan­slag (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr; 235) att del är av stor vikt alt vägbyggnadsobjekten tillkommer i den prioriteringsordning som de regio­nala och kommunala insatserna i samverkan med vägverket uppställt. För

25

 

att de framtida kraven på en effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna        TU 1987/88:20 mötas är det viktigt all ansvaret för väghållningen är lämpligt avgränsat. Staten bör därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande vägplane­ringen, medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara för lokala och i viss män även regionala bedömningar.

Medel för byggande av statliga vägar anvisas för närvarande över ett anslag. Vissa delar av det övergripande vägnätet ingår emellertid i vissa större kommuneras väghållningsområden. Staten bidrar till byggande av statskommunvägar genom ett särskilt anslag härför. Med hänsyn till de förslag om principiella ändringar i väghållningsansvaret som anges i pro­positionen och som utskottet ansluter sig till skapas bättre förutsättningar för att de övergripande allmänna vägarna kan prioriteras i särskild ordning. Därvid bör det nuvarande systemet med en särskild plan för byggande av riksvägar kunna behållas och utvecklas till att även omfatta sådana riks­vägar som är statskommunvägar.

Utskottet bedömer att en sådan övergripande planering av riksvägnätet kan bidra till alt viktiga mål för vägpolitiken kan uppnås såsom bättre regional balans och ett effektivt resursutnyttjande. Utskottet tillstyrker en sådan planeringsinriktning, liksom också att den utvecklade riksvägnät-planen kompletteras med länsvisa planer för investeringar i länsvägar. Till skillnad från nuvarande ordning bör därmed medel för investeringar i länsvägar resp. riksvägar anvisas på skilda anslag. Därmed får man en klarare avgränsning mellan regionala och övergripande investeringar. Ut­skottet återkommer i avsnitt 7.5 till den närmare användningen av anslaget för byggande av länstrafikanläggningar.

7.4 Byggande av riksvägar

Medel för byggande av statliga vägar har hittills anvisats samordnat via ett anslag som avser såväl riksvägar som länsvägar. Föredraganden föreslår att det inrättas ett särskilt anslag för byggande av riksvägar. Från anslaget avses betalas byggande av dels sådana riksvägar som ingår i det hittillsvarande statliga vägnätet, dels sådana riksvägar som hittills ingått bland statskom-munvägarna.

Vad sedan gäller medelsbehovet framhålls i den trafikpolitiska propositio­
nen alt investeringarna i vägnätet måste öka för att förbättra miljön och
trafiksäkerheten. Trafik- och miljösituationen är på många platser sådan att
åtgärder bör vidtas. Framför allt är del situationen i storstadsområdena och
i vissa andra större tätorter som är oroande. Det konstateras också att
hittillsvarande nivå på investeringar i förbifarter inte är tillräcklig. För att
möjliggöra tidigareläggning äv i riksvägsplanen ingående angelägna förbi-
farlsobjekt föreslås anslaget för budgetåret 1988/89 höjas med omkring 180
milj.kr. utöver i planerna ingående byggande av riksvägar år 1989. Vid
tidigareläggningen bör enligt föredraganden de berörda förbifarternas prio­
riteringar i riksvägsplanen beaktas. För budgetåret 1988/89 föreslås sam­
manlagt 1 222 milj.kr. anvisas till byggande av riksvägar. Föredraganden
anmäler att han nästa år har för avsikt att återkomma till regeringen med
förslag innebärande att regeringen hos riksdagen begär en ytterligare höj-       26

ning av anslaget med realt 33 milj.kr.

 

Utskottet instämmer i föredragandens bedömning att investeringarna i        TU 1987/88:20 riksvägnätet bör öka, bl. a. för att höja trafiksäkerheten och förbättra miljön. Det gäller också att underlätta näringslivets transporter, inte minst i skogslänen, och att över huvud tagel förbättra framkomligheten.

Utskottet tillstyrker för sin del den föreslagna medelsanvisningen liksom också vad som sägs om riktlinjer för investeringsplaneringen och investe­ringsverksamheten för byggande av riksvägar.

En möjlighet som enligt utskottels mening bör utnyttjas för alt minska problemen med försämrad trafiksäkerhet och miljö är att bygga förbifarter kring större tätorter. Utskottet delar föredragandens uppfattning att sådana investeringar bör tidigareläggas. Den höjning av anslagsnivån som föreslås och som utskottet alltså tillstyrker möjliggör ett sådant ökat byggande av förbifarter.

Utskottet kommer senare i detta betänkande att också behandla förslag om avgiftsfinansiering av bl. a. sådana investeringar, liksom också att an­slaget för länstrafikanläggningar skall kunna användas för att tidigarelägga ett antal från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt angelägna förbifarter.

Beträffande dispositionen av utgående reservationer tillstyrker utskottet föredragandens förslag ätt regeringen får besluta om till vilka nya anslag den behållning som vid ulgången av budgetåret 1987/88 kan finnas kvar på anslagen Byggande av statliga vägar och Bidrag till byggande av kommuna­la vägar och gator skall föras.

Utskottet har heller ingen erinran mot att en överföring av medel för byggande av riksvägar får ske mellan åren 1988 och 1989. Del bör sålunda ingå i regeringens befogenheter att bemyndiga vägverket att under andra halvåret 1988 ta i anspråk behövliga medel av de medel som anvisas för verksamhetsåret 1989.

I sex olika motioner tas upp yrkanden om att i vägbyggandet prioritera förbifarter. Det gäller motionerna T29 (s) och T72 (vpk) där behovet av förbifarter belägna i Värmlands län behandlas, T56 (fp) och T314 (s) där del yrkas på ett byggande av förbifarter i Vaggeryd och Gislaved samt T345 (m) där behovet av en nybyggnad av förbifarten i Vadstena på riksväg 50 tas upp.

I motion T346 (m) anförs beträffande behovet av bättre vägar i Stock­holmsområdet att miljöskonande kringfartsleder bör prioriteras.

Med hänsyn till den decentraliserade planerings- och beslutsprocess som gäller för vägbyggandet finner utskottet — nu liksom tidigare — det olämp­ligt att riksdagen tar ställning till de enskilda objekten i någon särskild landsdel. Utskottet vill dock rent allmänt uttala alt möjligheterna till ett byggande av förbifarter bör kunna öka genom anslagshöjningen och genom i propositionen i övrigt föreslagna möjligheter till finansiering.

Med hänvisning till alt de av motionärerna aktualiserade vägbyggnads-
objekten enligt utskottets mening bör prövas i den för handläggning av.,
vägärenden stadgade ordningen avstyrks här berörda motionsyrkanden.     . ,

Det gäller motionerna T29 (s) yrkande 1 om förbifarter i Värmlands län.
T72 (vpk) yrkande 1 om ett vägpaket tdl Värmlands län, T56 (fp) och T314
(s) som båda handlar om förbifarter vid Gislaved och Vaggeryd, T345 (m)          27

 

om förbifarten vid Vadsleiui samt motion T346 (m) yrkande 4 om kring-         'U 1987/88:20

fartsleder i Stockholmsområdet.

I motion T322 (c) begärs en förnyad prövning av motorvägsslräckningen.. genom Ljungskile. Del anförs bl. a. att nya argument kan föras fram för en förnyad utredning.

Även i motion T331 (vpk) yrkande 1 tas frågan om motorvägsslräck­ningen upp. Det begärs att byggandet avbryts omgående. En hänvisning görs bl. a. till "trädkramarna" som vill ha ett systemskifte i trafikpolitiken.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom förslaget att bygga en motorväg mellan Stenungsund och Uddevalla. Utskottet tillstyrkte i sitt betänkande TU 1986/87:19 alt väg E6 i en första etapp byggs ut som motorväg fram till Ljungskile och föreslog också en medelsanvisning som riksdagen godkände (rskr. 235).

En arbetsplan för ombyggnad av väg E6 på delen Stenungsund-Uddeval­la har den 27 november 1986 fastställts av vägverket i en sträckning genom Ljungskile. Länsstyrelsen förordade den sträckning som vägverket fast­ställt. Regeringen har avslagit överklagandena av vägverkets beslut och arbetsplanen har därmed vunnit laga kraft. Byggandet av vägen påbörjades hösten 1987. Enligt vad utskottet erfarit har i det arbete som föregått arbetsplanen inte mindre än 120 mil väg utretts, dvs. 30 gånger den väg­sträcka som fastställts. Det innebär att ett stort antal alternativ prövats.

Vägplaneringen är decentraliserad. Ärendet har prövats enligt den ord­ning som gäller. Utskottet, som inte anser skäl föreligga att frångå gällande beslutsordning, avstyrker motionerna T322 (c) och T331 (vpk) yrkande 1 i denna del.

Beträffande finansieringen av utbyggnaden av väg E6 på sträckan Slenung­sund-Ljungskile tar föredraganden upp frågan om användningen av an­slaget för byggande av riksvägar för att täcka kapitalkostnader för ut­byggnaden av nämnda vägsträcka.

Bakgrunden härtill är att riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) bl. a. att godkänna att en kredit in- " rättas i riksgäldskontoret för finansieringen av utbyggnaden av väg E6 som motorväg på delen Slenungsund-Ljungskile och att kapitalkostnaden år 1987 får belasta anslaget. Regeringen har den 29 oktober 1987 hemställt att riksgäldskontorel inrättar nämnda kredit. Utbyggnaden av väg E6 mellan Stenungsund och Ljungskile har nu påbörjats. Kapitalkostnaden för kredi­ten har för år 1988 beräknats till omkring 30 milj.kr. Denna kostnad bör enligt föredraganden få belasta anslaget under år 1989.

Utskottet tillstyrker vad föredraganden anför om finansieringen av ut­byggnaden av väg E6 på sträckan Slenungsund-Ljungskile.

7.5 Investeringar i länstrankanläggningar

Proposuionens huvudsakliga innehåU

I den trafikpolitiska propositionen föreslås alt ett särskilt anslag för Byggan­de av länstrafikanläggningar skall inrättas. Anslaget skall omfatta medel till byggande av statliga länsvägar, investeringar i länsjärnvägar samt bidrag till

28

 

byggande av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar samt vissa    1 tJ 1987/88:20

kollektivtrafikanläggningar. Beträffande det sistnämnda slaget av investe­ringar skall liksom nu hållplatser och andra trafikantanläggningar vara bidragsberättigade. Vad nu sagts innebär att även investeringar i lokal och regional kollektivtrafik på stomjärnvägarna, där det finns ett långsiktigt avtal mellan trafikhuvudmannen och SJ. skall vara bidragsberättigade. En utökning av det slag av objekt inom kollektivtrafiken som kan vara bidrags­berättigade föreslås också.

Anslagsnivån för stöd till investeringar i länstrafikanläggningar föreslås bli höjd med 300 milj.kr. Det innebär att för budgetåret 1988/89 bör enligt föredraganden 650 milj.kr. anvisas. Föredraganden anmäler att han har för avsikt att nästa år återkomma till regeringen med förslag innebärande att regeringen hos riksdagen begär en ytterligare höjning av anslaget med 320 milj.kr. till 970 milj.kr., vilket är det belopp som har överenskommits mellan staten. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Sven­ska lokaltrafikföreningen.

Det betonas att med inrättandet av ett särskilt anslag för investeringar i länstrafikanläggningar skapas ökade förutsättningar för en samordnad ut­veckling av infrastrukturen i länet.

För investeringar i länstrafikanläggningar skall — på samma sätt som nu sker för länsvägplanerna — särskilda tioåriga planer upprättas. Arbetet med att upprätta dessa planer skall samordnas av vägverket. Prioritering och avvägning mellan olika investeringsobjekt skall göras av länsstyrelsen som fastställer planen, öm vägverket och en länsstyrelse inte är överens om innehållet i planen, skall regeringen besluta i fråga om fastställelsen.

Utskottets överväganden

I ett flertal motioner reses invändningar mot vad föredraganden anför beträffande riktlinjer för och anslag titt Byggande av länstrafikanläggningar.

I motion T46 (fp) yrkande 3 anförs att riksdagen bör besluta att det inte inrättas ett gemensamt anslag för länsvägarna, länsjärnvägarna m.m.

Samma begäran återfinns i motion T48 (c) yrkande 15, där regeringens förslag avvisas om att del skall vara möjligt att omfördela investeringsmedel mellan järnvägs- och vägsatsningar inom det framtida länstrafikanslaget. I samma motion, yrkande 29, redovisas förslag till en detaljerad uppdelning av anslaget på olika delposter.

Enligt motion T48 (c) rör den inbördes fördelningen av dessa medel mycket centrala politiska frågeställningar. Det är därför rimligt att riks­dagen tar ställning till huvudinriktningen genom att anslaget delas på speci­ficerade delanslag, framför allt när det fr. o. m. riästa budgetår kommer att handla om att fördela insatserna mellan vägar och järnvägar.

Anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar bör således enligt mo­tionärernas mening fördelas på följande delposter:

1.    Länsvägar                                            500 000 000 kr.

2.    Statskommunvägar                              100 000 000 kr.

3.    Kollektivtrafikanläggningar                   300 000 000 kr.

4.    Miljövänliga trafikmedel                          85 000 000 kr.                                   29

5.    Cykelleder                                              20 000 000 kr.

 

För budgetåret 1989/90 bör enligt motionen Länsjärnvägar uppföras som en        TU 1987/88:20

särskild delpost. Som ett övergående provisorium för bildgetåret 1988/89

bör regeringen bemyndigas att använda medel ur delanslagen  1—3 för

sådana länsjärnvägsinvesleringar som kan länkas bli aktuella redan innan

analys och planering av hela inventeringsbehovet har fullbordats. Anslaget

bör således uppföras med sammanlagt 1 005 milj.kr.

1 motion T48 (c) yrkande 29 föreslås alltså att anslaget för byggande av länstrafikanläggningar bör tillföras ytterligare 355 milj.kr. utöver de 650 milj.kr. som regeringen föreslår. Också i yrkande 22 härivisas till en enligt motionärernas uppfattning erforderlig anslagshöjning, nämligen med 355 milj.kr. till länstrafikanläggningar för alt möjliggöra ett program för beläggning av länsvägar. 1 motion T22 (c) yrkande 1 hänvisas till att anslaget till länsvägar bör höjas så all man når upp till 500 milj.kr. för att ge ökade medel till länsvägarna i Östergötlands län.

1 motion T66 (vpk) yrkande 32 begärs att riksdagen till byggande av cykelvägar anvisar 20 milj.kr., utöver det belopp som föreslås i den trafik­politiska propositionen, nämligen 20 milj.kr.

Enligt utskottets mening har den decentraliserade väghållnirigen betydan­de förtjänster. Erfarenheterna är så goda att utskottet finner det i hög grad lämpligt alt även investeringar i länsjärnvägar bör prioriteras regionalt på samma sätt som i dag sker för kollektivtrafikanläggningar i övrigt och för länsvägar.

Samtidigt kan konstateras att investeringar i väganlägghingar resp. kol- ■ lektivtrafikanläggningar i viss mån är utbytbara. Det är därför lämpligt att lokala och regionala anläggningar för vägtrafik och kollektivtrafik kan prioriteras samordnat och på länsnivå. Den decentraliserade investerings­planeringen bör således enligt utskottets mening samordnas på så sätt att samtliga dessa typer av investeringar fortsättningsvis prioriteras på länsnivå av länsstyrelserna. Då länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utgörs av representanter från bl. a. landstinget och primärkommunerna säkerställs att avvägningen mellan olika transportsystem prövas i ett sammanhang.

Detta talar för att det inrättas ett gemensamt anslag för länstrafikan­läggningar och med en inriktning av investeringsplaneringen och investe­ringsverksamheten på det sätt som föredraganden anger. Det innebär bl. a. alt en enkel och obyråkralisk handläggningsordning bör eftersträvas.

När det gäller medelstilldelningen konstaterar utskottet att en av de största anslagshöjningar som föreslås i den trafikpolitiska propositionen avser Byggande av länstrafikanläggningar. För budgetåret 1988/89 föreslås en höjning med 300 milj.kr. Den överenskommelse som finns mellan staten. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Svenska lokaltrafik­föreningen innebär, under förutsättning av riksdagens godkännande, att ytterligare 320 milj.kr. tillförs anslaget för därnäst kommande år så att anslaget når upp till 970 milj.kr. Även med beaktande av angelägenheten av att ytterligare kunna rusta upp såväl vägarna i länen som kollektivtrafiken finner utskottet del inte befogat med anslagshöjningar utöver vad söm föreslås i den trafikpolitiska propositionen.

Enligt utskottets mening är det bl. a. av trafiksäkerhetsskäl angeläget att
byggandet av cykelvägar påskyndas. Detta kan nu ske genom att de bidrag     30

 

som hittills utgått till bl. a. byggande av cykelvägar förstärks genom ett TU 1987/88:20 sammanförande till en särskild stalsbidragsram som ryms inom anslaget för länstrafikanläggningar. Utskottet finner det lämpligt att bidraget kan läm­nas från ett och samma anslag till såväl väghållande som icke väghållande kommuner. Utskottet finner också den angivna bidragsramen väl avvägd. Av det anförda följer att utskottet tillstyrker såväl regeringens förslag till riktlinjer för investeringsplaneringen och investeringsverksamheten som förslaget till medelsanvisning med ett reservationsanslag av 650 milj.kr. Samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

Beträffande överföring av medel från anslaget Byggande av länstrafikan-läggiUngar tillstyrker utskottet alt medel får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad som föreslås i den trafikpolitiska propositionen.

I motion T219 (c) yrkande 2 begärs att riksdagen av regeringen föreläggs ett tioårigt program för förstärkning' av grusvägar inom länsvägnälet. Det häv­das all en omfördelning av resurserna måste äga rum med innebörd att   ' omkring hälften av invesleringsmedlen måste gå till länsvägarna.

I motion T301 (c) yrkande 1 krävs en planmässig förstärkning av grus-" vägnätet i Västerbottens län. Detta län behandlas också i motion T46 (fp) yrkande 4 med begäran att ytterligare 10 milj.kr. bör tilldelas länet för bl. a. länsvägar. I motion T75 (fp) yrkande 4 begärs att länsväganslaget i er­forderlig utsträckning går till förbättringar av länsvägar i glesbygd. I motion T328 (c) yrkas alt gruSvägnälet i Gävleborgs län bör beläggas och att 25 milj.kr. bör tillföras länet för delta ändamål.

Utskottet vill erinra om den betydande anslagshöjning som utskottet tidigare förordat till förmån för Byggande av länstrafikanläggningar. Denna bör kunna innebära en kraftfull satsning på bl. a. länsvägnätet.

Det ankommer närmast på vägförvaltningarna att utarbeta länsvisä be­hovsinventeringar i den mån sådana inte redan finns, till ledning för länssty­relsernas prioriteringar och avvägningar i sambarid med fastställandet av en tioårig plan. Denna decentraliserade beslutsprocess med anknytning till lokala och regionala behov finner utskottet lämplig. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandena.

Även i motionerna T57 (fp) yrkande 3, T302 (c) och T323 (m) rörande brobyggnader i Bohuslän behandlas investeringsåtgärder som berör an­slaget Byggande av länstrafikanläggningar. Det är.ett stort antal förslag till brobyggnader som förs fram, varav huvuddelen av förslagen är koncen-. irerade till broförbindelser som berör Öckerö kommun. Vissa färjeförbin­delser inom kommunen är nu kommunalt finansierade. 1 motion T57 (fp) framhålls alt brobyggnader skulle kunna minska kommunens kostnader avsevärt. I motion T302 (c) pekas på att inbesparade färjekostnader bör kunna vara ett väsentligt bidrag till kapitalkostnaderna för broinvesteringar och därför medverka till att projekten kan tidigareläggas. I motion T323 (m) framhålls att vägverkets driftkostnader för färjetrafiken Hönö-Foto i Öck­erö kommun skall kunna efter brobyggets färdigstäljande få användas till finansieringen av detta bygge.

31

 

I denna sistnämnda fråga vill utskottet hänvisa till att genom beslut i       TU 1987/88:20 anledning av 1981 års budgetproposition har vägverket bemyndigats att använda driftmedel för att bygga broar som ersätter färjor. Utskottet utgår också frän att inbesparade färjekostnader tas med i kalkylerna vid de samhällsekonomiska bedömningar som föregår ett brobygge.

Beträffande önskemålen om en tidigareläggning av brobyggena vill ut­skottet hänvisa till den nivåhöjning av anslaget Byggande av länstrafikan­läggningar som nu föreslås ske. Utskottet kommer senare i avsnitt 10 att ta upp även förslag om avgiftsfinansiering och lånefinansiering av investering­ar i bl. a. broanläggningar. Utskottet är emellertid inte berett att förorda att riksdagen skall anvisa särskilda statliga medel för objekten i fråga ulan hänvisar till gällande handläggningsordning. Utskottet avstyrker följakt­ligen motionsyrkandena.

1 motion r28 (s) yrkande 1 begärs ett uttalande från riksdagens sida att investeringar i anläggningar för strömförsörjning tdl trådbussar skall vara berättigade till statsbidrag. Del hänvisas till att investeringar i rullande material kan vara bidragsberättigade, medan det inte klart framgår av propositionen att även anläggningar för strömförsörjningen kan omfattas av bidragsgivningen.

I propositionen konstateras att de nuvarande bidragsreglerna inte in­rymmer statliga stimulanser för användande av miljövänlig teknik vid för­nyelse av fordonsparken. Försök och demonstrationsprojekt har emellertid visat att stora vinster, energi- och miljömässigt, kan uppnås genom modern framdrivningsteknik på olika slag av fordon.

Utskottet har tidigare anslutit sig till föredragandens förslag till hur anslaget Byggande av länstrafikanläggningar skall få användas. Det innebär att investeringar i lokal och regional kollektivtrafik som främjar miljö, samordning och energieffektivitet bör bli bidragsberättigade. För fordons­anskaffning bör bidragsgrundande kostnader vara de merkostnader som uppkommer vid anskaffande av sådana fordon som i särskild mån ger en miljövänlig och energieffektiv trafik. Till sådana fordon hör enligt utskottets bedömning bl. a. trådbussar.

Utskottets tidigare ställningstagande innebär vidare att bidragsmöjlig­heterna till kollektivtrafikinvesteringar utvidgas till att även omfatta ström­försörjning och signalanläggningar för spårbunden trafik. Trådbusstrafik bör därvid jämställas med lokal och regional spårbunden trafik. Utskottet förutsätter därmed att anläggningar för strömförsörjning även till trådbussar blir bidragsberättigade.

Vad utskottet nu anfört innebär att syftet med motionsyrkandet blir
tillgodosett. Motionsyrkandet bör därför lämnas utan särskild åtgärd från
riksdagens sida.                    •   :

I motion T75 (fp) yrkande 3 framhålls att spårbunden trafik i stadskärnorna bör få statligt ekonomiskt stöd. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om stalsbidragsgivning till investeringar i lokal och regional kol­lektivtrafik bör även detta motionsyrkande lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

32

 

7.6 Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator                 TU 1987/88:20

I den trafikpolitiska propositionen föreslås att anslaget tillförs ytterligare medel för budgetåret 1987/88. Därmed uppnås tre syften, nämligen för det första en tidigareläggnirig av sådana kolleklivtrafikinvesteringar som är prioriterade i fördelningsplanen för åren 1988-1997. Vidare kan bidrag lämnas till investeringar i trafiksignalanläggningar som prioriterar kollektiv­trafik samt till ökad handikappanpassning. Det betonas att bidrag skall kunna lämnas efter ett enkelt ansökningsförfarande.

Föredraganden beräknar det ytterligare médelsbehovel för nämnda ända­mål till sammanlagt 110 milj.kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Beträffande användrUngen av anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator, innebärande att bidrag får lämnas till trafiksignalanlägg­ningar och handikappanpassning, anförs i propositionen följande.

För busstrafiken är framkomligheten särskilt i storstäderna i vissa fall besvärande låg. En väsentlig förbättring kan åstadkommas med moderna trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafiken. Bl.a. uppnås snabbare kör-lider. bättre regularilet och minskade kostnader. Bussresenärerna vinner därmed i komfort och restid. I propositionen föreslås därför att förstärk­ningen av anslaget Bidrag till byggande,av kommunala vägar och gator även bör få användas till investeringar för att stimulera bussprioritering i trafiksig­naler. Bidrag bör lämnas med 50 % av kostnaden. Utskottet finner en sådan användning av anslaget lämplig och tillstyrker densamma.

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de färd­medel som används i kollektivtrafiken så långt det är möjligt vara lämpade för handikappade resenärer. Det ankommer på transportrådet att utfärda föreskrifter för handikappanpassning av kollektiva färdmedel. Föreskrifter finns nu för ett stort antal slag av färdmedel inom kollektivtrafiken.

Enligt gällande föreskrifter skall färdmedlen redan vid nyleverans vara handikappanpassade. För äldre fordon sker anpassningen successivt och skall vara genomförd senast vid den tidpunkt transportrådet fastställt för olika fordonsslag. Föreskrifterna för äldre färdmedel är av tekniska och ekonomiska skäl inle lika långtgående som för nya färdmedel.

Beträffande handikappanpassning av terminaler har av statsmakterna inte angivits någon sista tidpunkt för när anpassning av äldre sådana bygg­nader skall ske. Vid nybyggnad av terminaler skall däremot en tillgänglighet för handikappade finnas i enlighet med bestämmelserna i Svensk Bygg­norm.

Föredraganden betonar alt det är angelägel att påskynda takten i handi­kappanpassningen och göra den mer omfattande. Den omständigheten att det inte lämnas något statligt stöd för handikappanpassning av fordon och trafikanläggningar gör emellertid att trafikföretagen nu har små incitament alt göra något utöver vad som föreskrivits.

Ett sådant incitament bör enligt föredraganden skapas. Medel från en­
gångsanslaget på 110 milj.kr. bör därför få användas för bidrag till in­
vesteringar som okar tillgängligheten till lokal och regional kollektivtrafik.          33

3 Riksdagen 1987/88. 15 saml. Nr 20

Utskottet, som finner det angeläget att handikappanpassningen påskyn-       TU 1987/88:20 das och görs mera omfattande, tillstyrker att anslaget får användas även på delta sätt.

Statsbidraget bör i enlighet med regeringens förslag lämnas med 50 % av den bidragsgrundande kostnaden. Bidraget bör utgå till trafikhuvudmän och kommuner för färdmedel och trafikanläggningar som används i lokal och regional kollektivtrafik.

Med bidragsgrundande kostnader avses vad gäller terminaler sådana mer­kostnader som är en följd av all terminalen får en konstruktion eller förses med utrustning som inte följer av bestämmelser i Svensk Byggnorm. Bi­draget bör i första hand användas för ombyggnad av befintliga anläggningar men bör också kunna användas i särskilda fall vid nybyggnad för att åstad­komma sådana handikappanpassningsåtgärder som inte regleras i Svensk Byggnorm. Med handikappanpassningsåtgärder avses inte bara åtgärder inom byggnaden ulan också i dess närhet, t: ex. sådant som underlättar rullstolsburnas eller synskadades möjligheter alt komma in i byggnaden.

Utskottet som finner bidragsreglerna ändamålsenliga vill betona att — vid ombyggnad av äldre terminaler - del bör vara vägledande vid statsbidrags­givningen att ombyggnadskostnaden står i rimlig proportion till den nytta åtgärden kan få för handikappade.

På samma sätt skall enligt föredraganden det bidragsgrundande beloppet för en ökad handikappanpassning av fordon vara de merkostnader som betingas av att fordonet får en konstruktion utöver normalstandard och som i särskild mån ger en god handikappanpassning av kollektivtrafiken. Denna normalstandard är för handikappanpassning definierad som den basnivå som följer av TPR:s föreskrifter vad gäller nya färdmedel.

På denna punkt föreligger enligt utskottets mening en oklarhet i pro­positionstexten, s. 290. Den har också påtalats i motion T26 (s) yrkande 3 beträffande villkoren för att erhålla statsbidrag.

Oklarheten består i att det å ena sidan argumenteras i propositionen för att nya färdmedel skall få en standard i tillgänglighelshänseende som går utöver den basnivå av åtgärder som följer av transportrådets föreskrifter, ä andra sidan anförs att en ökad handikappanpassning av befintliga fordon bör stimuleras.

Enligt utskottets mening bör handikappanpassningen öka i första hand hos nya färdmedel. Detta innebär ett långt bättre utnyttjande av de ekono­miska medlen. Anpassningsåtgärder är inle särskilt kostsamma, om de planeras redan på konstruktionsstadiel, medan det många gånger är förenat med stora kostnader att i efterhand bygga om äldre fordon.

Med hänsyn till den i allmänhet långa livslängden på kollektivtrafikmedel kan del emellertid vara befogal att man i en del fall stödjer en viss ökad handikappanpassning även hos äldre färdmedel. Avvägningen synes kunna lösas genom den i motionen föreslagna definitionen av begreppet normal­standard. Det innebär alt normalstandard är för handikappanpassning defi­nierad som den basnivå som följer transportrådets föreskrifter vad gäller färdmedel. Del betyder alt det skall räcka med att de äldre fordonen anpassas till en högre nivå än vad som gäller föreskrifterna för äldre färdme-

34

 

del, men de behöver inte nödvändigtvis bli bättre än vad föreskrifterna       TU 1987/88:20 säger för nya färdmedel.

När statsbidraget däremot används för att stimulera en ökad handikapp­anpassning av nya färdmedel är normalstandarden den basnivå av åtgärder som följer av föreskrifterna för sådana fordon.

Enligt utskottets mening är det angeläget att fordon, som trafikerar sådana linjer där bland trafikanterna kan finnas många äldre och handikap­pade, får en särskilt god tillgänglighet. En sådan ökad tillgänglighet bör stimuleras genom användande av statsbidraget för detta ändamål och då för såväl nya som befintliga fordon. Utskottet förutsätter att bidraget får den användning som nu sagts.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att de önskemål som framförs i mötionsyrkandet är tillgodosedda och anser därför att motionen bör, såvitt nu är i fråga, lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

7.7       Bidrag till drift av kommunala vägar och gator

Från anslaget lämnas driflbidrag till statskommunvägar samt väg- och gatu-anläggningar för kollektiv persontrafik m.m. Bidragsgivningen regleras ge­nom förordningen (1982:853) om statsbidrag till väg- och gatuhållning m.m. (ändrad senast 1986:668).

Föredraganden beräknar i den trafikpolitiska propositionen médelsbe­hovel till 670 milj.kr. för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

7.8       Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning (ändrad senast 1984:771).

Föredraganden beräknar médelsbehovel till 422 milj.kr. för nästa bud­getår.

I motion 1987/88:T48 (c) yrkande 30 begärs en förhöjning av anslaget till enskilda vägar med 60 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Genom anslagshöjningen skulle därmed en återgång till en 70-procentig bidragsan­del kunna ske.

Utskottet vill hänvisa till att ett nytt differentierat bidragssystem för enskild väghållning infördes fr. o. m. år 1985. Avsikten med systemet var att det skulle ge en för den enskilde rättvisare fördelning av medlen, samtidigt som samhällets varierande intresse i de olika vägarna bättre skulle kunna återspeglas. Sammantaget ansågs del innebära väsentliga förbätt­ringar av den enskilda väghållningen. Under hänvisning härtill tillstyrkte utskottet det nya bidragssystemet.

Utskottet finner för sin del inle anledning föreligga att frångå det tidigare
riksdagsbeslutet. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det, förutom
det statliga bidraget, i betydande omfattning förekommer kommunala bi­
drag till den enskilda väghållningen. I många fall innebär detta att de
enskilda väghållarna har samtliga kostnader för väghållningen täckta med       35

bidrag.

 

Utskottet vill också hänvisa till att under anslaget B9. Särskilda bärighets-       TU 1987/88:20 höjande åtgärder föreslås i den trafikpolitiska propositionen att 15 milj.kr. bör anvisas för att höja bärigheten på epskilda vägar inom skogslänen. Utskottet återkommer till denna fråga i avsnitt 7.11.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet den i trafikpolitiska propositionen föreslagna medelsanvisningen. Härav följer att motion T48 (c) yrkande 30 avstyrks.

I motion T53 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre villkor för skogsnäringen för byggande och underhåll av skogsbilvägar. Det bör enligt motionären ifrågasättas om inte ett återinförande av vägmedel till skogsnäringen för väghållning vore berättigat eller att kostnaderna för skogsbilvägar görs avdragsgilla vid taxeringen.

I denna fråga vill utskottet hänvisa till att det enskilda vägnätet stöds också genom ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln med beteckningen D7. Stöd till byggande av skogsvägar. Enligt budgetpropositionen, bilaga 11, behöver skogsvägnätet förtätas i vissa delar av landet för att möjliggöra effektivare skogsbruk. I landets södra delar kännetecknas investeringsbe­hovet främst av ombyggnader och förbättringar av befintliga vägar så att de kan utnyttjas av moderna virkestransportfordon.

Den sammanlagda bidragsramen bör, enligt propositionsförslaget, mot denna bakgrund räknas upp med 10 milj.kr. till 60 milj.kr. Jordbruksut­skottet har i sitt betänkande JoU 1987/88:17 tillstyrkt medelsanvisning härför.

Utskottet kan alltså konstatera att det sker en viss återföring av skatteme­del till byggande av skogsvägar. Skattemedel används också till andra vägar som trafikeras av fordon som används i skogsbruket nämligen allmänna vägar och bidragsberättigade enskilda vägar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion T53 (m).

Beträffande överföring av medel för bidrag tid drift och byggande av en-skdda vägar och gator tillstyrker utskottet att medel får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad föredraganden anför.

7.9 Tjänster till utomstående

Från anslaget betalas vissa kostnader inom vägverket för planering av beredskapsarbeten m.m.

Föredraganden beräknar i proposition 1987/88:100 bil. 8 medelsbehovet till 35,4 milj.kr. Det hänvisas till att riksdagen tidigare har godkänt att anslaget får användas för upprustning av vägar i samband med beslut om överföring av trafik från järnväg till landsväg eller vid beslut om att dra in en färjeled. Det bör även under nästa budgetår vara möjligt att använda anslaget till nämnda ändamål.

Utskottet tillstyrker såväl förslaget till medelsanvisning som vad som i budgetpropositionen anförts om användningen av anslaget Tjänster tdl utomstående för upprustning av vissa vägar.

36

 

7.10                                                                                                 Försvarsuppgifter TU 1987/88:20

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för planering m.m. samt in­vesteringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar.

Anslaget avser den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning vid krigsfara och i krig och den planläggning i fred som erfordras härför. Anslaget omfattar delposterna drift och investering.

I delposten drift inräknas främst sådana uppgifter som planläggning av vägverkets krigsorganisation, upprättande av krigsvägplan, försvarsutbild­ning, organisering och utbildning av driflvärn, säkerhetsskydd samt övriga åtgärder inom ramen för civilt och militärt försvar.

Delposten Investeringar omfattar främst anskaffning av reservbromateri-el och reservdelar för verkets färjor, fordon och maskiner.

Föredraganden beräknar i proposition 1987/88:100 bil. 8 medelsbehovet
för budgetåret 1988/89 till 38 325 000 kr.                                                     '

Beträffande användtungen av anslaget Vägverket: Försvarsuppgifter före­slås att vägverket genom ett lämpligt avvägt beställningsbemyndigande ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Ett lämpligt beställningsbemyndigande för år 1990 föreslås vara 10 milj.kr.

Utskottet tillstyrker såväl den föreslagna medelsanvisningen som det" föreslagna beställningsbemyndigandel åt vägverket.

I motion T208 (c) yrkande 1 tas upp frågan om samordning av civila vägplaner och krigsvägptaner.

Såsom utskottet framhöll i sitt yttrande (TU 1986/87:2 y) till försvars­utskottet med anledning av proposition (1986/87:95) om totalförsvarets fortsatta utveckling utgör krigsvägplanen i sig ett instrument för samordning av den civila och militära väghållningen i kris- och krigssituationer. I planen anges det i fred planlagda utnyttjandet av främst det allmänna vägnätet för totalförsvarets transporter. Vidare anges planlagt utförande av vissa väg-objekt av begränsad omfattning, avsedda att öka totalförsvarets handlings­frihet och framkomligheten för dess transporter. Planen omfattar också en förteckning över vissa enskilda vägar av betydelse för totalförsvarets behov och för vilka avses gälla ett allmänt vägunderhållsansvaf.

Syftet med motionsyrkandet synes till väsentlig del tillgodosett. Utskottet anser att någon åtgärd inte är påkallad från riksdagen sida och avstyrker därför motionen i denna del.

7.11    Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Från anslaget betalas vägverkets kostnader och lämnas bidrag för vissa bärighetshöjande åtgärder på riksvägar och primära länsvägar samt på länsvägar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget lämnas även bidrag till byggande av vissa enskilda vägar i nämnda län.

År 1989 är det andra året i det av riksdagen beslutade tioåriga in­
vesteringsprogrammet för bärighetsupprustning av de allmänna vägarna i de
s. k. skogslänen samt de viktigaste vägarna - riksvägarna och de primära        37

 

länsvägarna - i övriga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, TU 1987/88:20 rskr. 235). En upprustning av främst broarna är nödvändig för att närings­livets transportbehov skall kunna tillgodoses. Vägverket har efter samråd med berörda näringslivsorganisationer i december 1987 beslutat om en tioårig plan för de erforderliga upprustningsåtgärderna. För år 1989 be­räknas planen omfatta upprustning av omkring 110 broar. Dessutom pågår upprustning av 50 broar. Därutöver vidtas vissa vägåtgärder till en kostnad av omkring 20 milj.kr. Under år 1988 kommer ombyggnad av omkring 100 broar att slutföras.

Föredraganden föreslår att anslaget för budgetåret 1988/89 tas upp med 590 milj.kr. I följande sammanställning redovisas hur kostnaderna i stort fördelar sig under år 1989.

Administration                                                          16 700 000

Bärighetshöjande åtgärder                                    548 300 000
Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på det

enskilda statsbidragsberättigade vägnätet             15 000 000

Anskaffning av vågar                                               10 000 000

590 000 000

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Föredraganden framhåller betydelsen av att besiänmielserna för fordonsvik­ter beaktas. För närvarande förekommer överlaster i en icke acceptabel omfattning. För att begränsa förekomsten av överlaster på vägarna måste bl. a. övervakningen av den tunga trafiken förbättras. För detta behövs bl. a. fasta vågstationer för vägning av tunga fordon.

Utöver de medel som har anvisats för innevarande budgetår behövs ytterligare medel till fasta vågstationer. Då avsikten är att de tillåtna fordonsvikterna under år 1990 skall höjas i stora delar av landet är det ytterligt angeläget att möjligheterna att kontrollera den tunga trafiken då har förbättrats på ett sådant sätt att förekomsten av överlaster kraftigt har minskat jämfört med nuvarande situation.

Med anledning härav föreslås att 10 milj.kr. av anslaget beräknas för fasta vågstationer för kontroll av fordonsvikter i hamnar m.m.

Utskottet tillstyrker en sådan användning av anslaget B9. Särskilda bärig­helshöjande åtgärder.

I motion T48 (c) yrkande 23 tas upp till kritisk behandling inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna. Det påtalas att hela 90 % av medlen för Västerbottens län används för brobyggen i den jämförelsevis expansiva kustregionen i länet. Det är i stället angeläget att prioritera åtgärder i de mest eftersatta bygderna. Även andra län än skogslänen bör få en be­tydande del av insatserna.

I motion T205 (c) yrkande 2 begärs alt den del av Älvsborgs län som ingår i stödområdet bör omfattas av anslaget Särskilda bärighetshöjande åtgärder. Del hänvisas bl. a. till att nästan 50 % av vägnätet stängs av under . tjällossningen för tung trafik.

38

 

I motion T347 (c) begärs en förbättring av bärigheten på vägarna i        TU 1987/88:20 Kronobergs län. Det hänvisas till att endast 15 % av råvirket kan nås från huvudvägarna, vilket är till stor nackdel för skogsindustrin.

Beträffande de problem som tas upp i de tre motionsyrkandena om fördelningen av medlen för bärighetshöjande åtgärder mellan olika delar av landet vill utskottet erinra om att även länen i mellersta och södra Sverige omfattas av det s. k. bärighelspaketet. Inte bara riksvägarna utan även de primära länsvägarna ingår i programmet för bärighetsupprustning.

Detta program har av riksdagen givits en tydlig regionalpolitisk inrikt­ning, vilket innebär att skogslänen avses få en mera heltäckande upp­rustning genom att samtliga allmänna vägar i princip omfattas av pro­grammet, således även sådana länsvägar som inte ingår i det primära läns­vägnätet. Utskottet vidhåller att denna regionalpolitiska inriktning av anslaget är lämplig. Det är som utskottet framhöll i sitt betänkande TU 1987/88:19 viktigt att stärka skogsbrukets konkurrenskraft och bidra till gynnsamma förutsättningar för hela näringslivet i skogslänen.

Utskottet finner liksom under föregående år alt denna inriktning på skogslänen är riktig. Härigenom kan fordonsvikterna höjas för arealmässigt stora områden av vårt land.

Beträffande användningen av medlen inom ett visst län, vilket berörs i motion T48 (c), är detta något som regionala organ är mest skickade att besluta om.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrks motionsyrkandena.

I motion T32 (s) begärs ett dispensförfarande från bestämmelserna om drivaxeltrycket för fordoti. Motionärerna anför att de är medvetna om att en höjning av axellrycket innebär stora kostnader för investeringar. För att underlätta för turistcharlertrafiken med buss från utlandet kunde emellertid en möjlighet vara att ge dispens för vissa bussar - på grund av dynamiska viktförhållanden - och för vissa vägar. Genom sådana åtgärder kan en smidig turistcharterlrafik kombineras med de befintliga generella kraven.

Utskottet vill först erinra om att när det gäller boggitrycket och brutlovik-terna blir del genom bärighetsprogrammet möjligt att få en anpassning till vad som gäller inom EG. Höjningarna genomförs i två etapper på det vägnät som åtgärdas, år 1990 resp. år 1995.

Vad sedan gäller drivaxeltrycket kommer inom EG fr. o. m. den 1 janua­ri 1992 att tillåtas 11,5 tons drivaxeltryck. För en motsvarande höjning av tillåtet drivaxeltryck i Sverige krävs betydande investeringar i broar och vägar. För en generell höjning av drivaxellrycket erfordras - för att drift­kostnaderna inle skall öka - investeringsåtgärder uppgående till uppskatt­ningsvis 4 miljarder kronor. Dessa kostnader står enligt utskottets mening inte i relation till de fördelar som kan uppnås.

Enligt 159 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) beslutas den typ av dis­penser som tas upp i motionen av vägverket. Utskottet, som finner det angeläget att sådana dispenser som avses i motionen prövas av den som har erforderliga kunskaper om vägnätets tillstånd, anser att motionen bör läm­nas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

39

 

8 Motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor samt    ,    TU 1987/88:20 flerårs- och fördelningsplaner m.m.

I detta avsnitt behandlas dels sådana motionsyrkanden där det tas upp vissa principiellt hållna synpunkter på vägplaneringssystemet som sådant, dels ett stort antal yrkanden i vilka det krävs att riksdagen skall ta ställning till enskilda vägbyggnadsobjekt eller till väganslagens storlek för ett särskilt län. Bland yrkandena beträffande enskilda objekt återfinns sju yrkanden som handlar om en ny Europaväg på sträckan Göteborg-Karesuando. Dessa senare yrkanden behandlas för sig.

I motionerna T310 (m) och T346 (m) yrkande 1 begärs en utredning om vägverkets avkastningsbedömnitigar av investeringar så att i dessa bedöm­ningar också beaktas företagets tidsvinster. Det hänvisas till att inom nä­ringslivet har en snabb utbyggnad av systemlösningar för materialadmini­stration ägt rum, vilka syftar till en betydande effektivisering av trans­portsystemen. Även i motion T89 (m) yrkande 20 tas upp frågari om olika vägprojekts samhällsekonomiska avkastning. Enligt motionärerna bör kal­kylerna kompletteras med material som i ökad utsträckning beaktar före­tagens krav. I viss mån likartade krav framförs i motion T346 (m) yrkande 2, där det begärs att fördelningssystemet beträffande väganslagen ses över, varvid beräknad avkastning per objekt i högre grad skall vara styrande för ordningen över landet.

De frågor som tas upp i motionerna har blivit alltmer aktuella. Det ökade kravet på ett materialadministrativt tänkande inom näringslivet har lett till alt lidsfaktorn fått en allt större betydelse. Därvidjgäller att det snarare är punktligheten och regulariteten i transporterna som är av störst betydelse än de tidsbesparingar som kan åstadkommas efter det att ett enskilt vägbygg­nadsobjekt färdigställts. Alltför knappa tidsmarginaler gör dessutom Irans- . porlsyslemen skörare och mera känsliga för störningar. Detta talar för att det är driftsåtgärder inom väghållningen och då inte minst under vintertid som är väl så viktiga som de tidsvinster i transporterna som man får till följd av byggande av nya vägar.

Enligt utskottets uppfattning är det emellertid uppenbart att det finns åtskilliga flaskhalsar i vägsystemet som behöver elimineras för att transport­flödet skall kunna ske snabbare och vara mera pålitligt. Utskottet ansluter sig till föredragandens uppfattning att beslut om investeringar i vägan-läggningar samt utformningen av dessa bör baseras på samhällsekonomiska bedömningar. En metodik för detta har, av vägverket, utvecklats för väg­byggnadsplanering och förfinats alltmer under årens lopp. Vägverket be­aktar i sina kalkyler bl. a. förändringar i fråga om transporttider, fordons­kostnader och trafiksäkerhet, Däremot beaktas ännu bara delvis de effekter för näringslivet i form av förbättrade möjligheter till kapilalrationaliseringar , som tas upp i motionsyrkandena.

Försök har gjorts att beräkna effekterna av hur olika investeringar på­verkar företagens materialadministration. Effekterna är sannolikt till stor del systemeffekter, dvs. ett större antal åtgärder måste vidtas innan nyttan av dessa mera fullständigt kan erhållas. Ett exempel på detta är det av

40

 

riksdagen   beslutade   tioåriga   bärighetsprogrammet  för  upprustning  av        TU 1987/88:20 främst ett antal svaga broar. Först måste ett betydande antal broar byggas om, innan det är möjligt att höja den tillåtna fordonsvikten.

Tillförlitliga transporter med små variationer i transporttiderna är en viktig förutsättning för företagens möjlighet att begränsa lagerhållning och därmed effektivisera produktionen. Detta har belysts i ett flertal utred­ningar. Åtskilligt utvecklingsarbete synes emellertid återstå. Ett forsknings­program inom transportforskningsberedningen håller på att tas fram om bl. a. sambanden mellan förbättringar i transportsystemen och kapitalratio­naliseringar inom näringslivet. Det är vägverkets uppgift att föra över kunskaper och finna former för hur dessa effekter skall kunna inordnas i verkets samhällsekonomiska bedömningsmodell. Det är angeläget att så sker kontinuerligt.

Med hänvisning till det anförda påkallar motionsyrkandena ingen åtgärd från riksdagens sida, varför de avstyrks.

I sju olika motioner tas upp yrkanden som i större eller mindre utsträckning har anknytning till förslag om en ny Europaväg i ett intandsläge medan Göteborg och Karesuando.

Del är motion T35 (c) yrkande 3, där det yrkas att regeringen bör utreda och komma med förslag till en ny Europaväg på nämnda sträcka. Samma yrkande återfinns i motion T339 (fp), i vilken det hänvisas till att den föreslagna vägen skulle kunna avlasta väg E4. Den skulle innebära goda transportmöjligheter för turister till fjällvärlden. Vidare skulle den kunna vara lämplig för transport av farligt gods. I stort sett samma motiv finns också i motion T344 (m), i vilken det framhålls att inlandsvägen bör vara av Europaklass och dessutom ge goda anknytningar från Värmland mot Nor­ge. Även i motion T313 (s) framhålls, beträffande en sammanhängande Europaväg genom inlandet, att den bör ha anknytning mot Norge.

I dessa nu nämnda motioner synes utgångspunkten vara att sträckningen bör vara väster om Vänern. I motion T60 (fp) ariförs att sträckningen Mora—Göteborg i första hand bör byggas ut öster om Vänern, medan alternativet väster om Vänern bör förverkligas först därefter. I motion T332 (s) framhålls att en utbyggnad av väg 64 i Skaraborgs län skulle vara ett viktigt bidrag till en inlandsväg mellan Karesuando och Göteborg. Av vad som anförs i motion T63 (fp) yrkande 3 framgår att en inlandsväg av god standard bör ha en östlig sträckning genom Svealand.

Utskottet kan inledningsvis konstalera att det är i princip två krav som ställs i motionerna. Det är att vägstandarden bör höjas och att vägen bör, numreras som Europaväg.

I standardfrågan gäller att åtgärder på en inlandsväg måste prövas från samhällsekonomisk synpunkt tillsammans med andra vägprojekt i den de­centraliserade vägplaneringen. Ett enhetligt vägnummer är inget skäl för någon särbehandling.

Nuvarande klassificering av Europavägarna i Sverige regleras genom
1950 års deklaration rörande byggande av internationella huvudtrafikleder.
Deklarationen utarbetades inom ECE som är ett FN-organ. Flertalet euro­
peiska stater, dock inte Sverige, har emellertid träffat en ny överenskom-        1

 

melse, AGR 74, som innebär en i förhållande till 1950 års deklaration        TU 1987/88:20 ändrad klassificering av Europavägarna. För Sveriges del innebär AGR 74 dels att i princip alla våra nuvarande Europavägar skall skyltas om med nya nummer, dels införandet av några nya Europavägar. För den s. k. inlands­vägen föreslås dock ingen Europavägsstalus.

Utskottet vill också hänvisa till alt den av motionärerna aktualiserade vägförbindelsen numera på långa sträckor har enhetliga vägnummer till ledning för bl. a. utländska turister. Sedan år 1985 benämns sålunda den 119 mil långa sträckan Östersund-Karesuando riksväg 88. Några formella hinder mot att hela sträckan Göteborg—Karesuando får ett enhetligt riks- ', vägnummer finns inte.

Utskottet har erfarit att överläggningar pågår mellan vägverket och be­rörda länsmyndigheter om en inlandsväg och dess sträckning. Med hän­visning härtill bör motionsyrkandena lämnas utan särskild åtgärd från riks­dagens sida.

I motionerna T66 (vpk) yrkande 30 och T331 (vpk) yrkande 2 begärs att riksdagen bör besluta om att motorvägsprojektet Scandinavian Link skall avbrytas.

De direktiv som givits ål vägverket för upprättande av flerårsplaner för byggande av statliga och statskommunala vägar under perioden 1988-1997 innebär alt inriktningen av vägplaneringen skall vara att utifrån samhälls­ekonomiska bedömningar vidta sådana åtgärder att det allmänna vägnätet vidmakthålls och successivt förbättras. Därvid skall såväl del högtrafikerade vägnätets standard anpassas till trafikutvecklingen som det lågtrafikerade nätet ges en tillfredsställande standard.

Utskottet finner att denna inriktning av byggandet av allmänna vägar inom givna anslagsramar även fortsättningsvis bör gälla. Det kan innebära att vissa vägsträckor som har stora brister mellan de tre största städerna byggs om och att det även kan bli aktuellt med motorvägsstandard på något avsnitt. Avgörande för detta är det aktuella projektets samhällsekonomiska lönsamhet.

Utskottets uppfattning är således att de framtida väginvesteringarna inte skall koncentreras till ett visst vägnät. Väginvesteringarna bör liksom hittills prövas inom ramen för det decentraliserade planeringssystem som nu gäller. Något särskilt uttalande om vad som i de båda motionerna benämns Scandi­navian Link-projeklet finner utskottet inte befogat. Motionsyrkandena av­styrks följaktligen, såvitt nu är i fråga.

I motion T346 (m) yrkande 3 behandlas väganslagen tid Stockholms län. Länet bör enligt motionärerna tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen i förhållande till folkmängd, trafikarbete och trafikolyckor inom länet. Dess­utom måste, vid prioriteringsordning och medelstilldelning över landet, den samhällsnytta och höga avkastning som vägobjekt i Stockholms län redan nu beräknas ge, medföra ett bättre utslag vid fördelningen av medel mellan länen.

Utskottet vill med anledning av yrkandet hänvisa till vad som nyss sagts beträffande nu gällande direktiv för upprättande av flerårsplaner.

42

 

Med hänvisning till vad utskottet under tidigare år anfört om att riks-        TU 1987/88:20 dagen inte bör uttala sig i denna typ av frågor och med hänvisning till vad utskottet tidigare i detta avsnitt sagt om en regionalpolitisk fördelning av vägmedlen, avstyrks därför yrkandet om att väganslagen i större utsträck­ning skall gå till Stockholmsregionen.

På samma grunder avstyrks också yrkandet i motion T23 (s) om behov av investeringar i transportanläggningar i Stockholms län.

Vad sedan gäller de många motionsyrkandena beträffande nu gällande flerårs- och fördelningsplaner vill utskottet hänvisa till gällande väglagstift-ning. Enligt denna ankommer det på de centrala, lokala och regionala vägmyndigheterna att pröva frågorna om utredning, projektering och plane­ring samt prioritering m.m. av vägutbyggnaderna. Såsom utskottet tidigare i olika sammanhang framhållit är det en — inte minst från planeringssyn­punkt — komplicerad och tidskrävande process som i de enskilda fallen föregår vägfrågornas lösning. De stora kostnaderna för vägbyggandel och den begränsade medelstilldelningen nödvändiggör noggranna avvägningar mellan olika projekt och mellan alternativa lösningar med avseende på arbetenas utförande m.m. Behov av samordning med andra planerings­sektorer och intressen har därvid medfört ökade krav på vägplaneringens inordnande i den totala samhällsplaneringen. Vad gäller länsstyrelserna har de ett avgörande inflytande på vägfrågorna dels genom sitt allmänna plane­rings- och beslutsansvar på regional nivå. dels genom sina speciella upp­gifter avseende bebyggelseplaneringen och för natur- och miljövårdsområ­dena och dels genom de befogenheter som väglagstiftningen ger dem. Under alla skeden av vägplaneringen förekommer med kommuner och andra berörda intressenter ett omfattande samrådsförfarande som till sina huvuddrag är reglerat i väglagstiftningen.

Det system för planeringen av väghållningen med planläggning och pro­jektering, som sedan länge används av vägverket tillsammans med länssty­relser och kommuner och numera även s. k. fasta beredningsgrupper vid länsstyrelserna, är för övrigt konstruerat så att anpassningar till trafik­planering och fysisk samhällsplanering kan tillgodoses. Utskottet vill också erinra om att nu gällande planerings- och beslutsordning på detta område tillkommit efter ett omfattande utredningsarbete och en rad beslut från statsmakternas sida saml fått en utformning som ur många synpunkter ansetts förebildlig. Den kännetecknas också, som utskottet vid flera till­fällen tidigare framhållit, av stor flexibilitet, som är av betydande värde inte minst i skiftande arbetsmarknadssituationer. RegionalpoUtiska bedömning­ar vägs också in vid länsstyrelsernas prioriteringar, vilket utskottet finner vara lämpligt med hänsyn till den betydelse bra kommunikationer, till­sammans med andra faktorer, har för den regionala utvecklingen. Vägin­vesteringar är särskilt viktiga i områden av landet där järnvägen inte är ett konkurrenskraftigt alternativ.

I en rad motioner, som närmare anges i det följande, har yrkanden fram­ställts om åtgärder i en eller annan form från riksdagens sida beträffande

planering, projektering och byggande av vägar samt prioritering i flerårspla-

43

 

ner av skilda väg-och broprbjekt i landets olika delar. Som skäl härför         iy!S//ftö:ZO åberopas den stora angelägenheten  -  inte minst från arbetsmarknads­mässiga samt trafik-, miljö- och regionalpolitiska synpunkter — att resp. företag snarast kommer till utförande.

Att som motionärerna förutsatt riksdagen skulle ta ställning till de an­givna enskilda objekten eller vägbyggnaderna inom de olika länen finner utskottet olämpligt med hänsyn till den decentraliserade planerings- öch beslutsprocess som här gäller och avvisar därför — nu såsom tidigare — bestämt förslagen härom. Frågor om projektering samt byggande och drift av allmänna vägar regleras som förut nämnts genom föreskrifter i väglagen och vägkungörelsen. Vid fördelningen av medel, som i statsbudgeten an­visas för byggande av vägar, skall hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av riket. De för väg- och gatubyggandet gällande flerårsplanerna upprättas i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser för tioårsperioder och kom­mer i framtiden att förnyas vart tredje år.

Fördelningen av investeringsmedel de skilda landsdelarna och vägkatego-rierna emellan sker vidare på grundval av en noggrann angelägenhets­gradering och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters hörande — allt i syfte att åstadkomma en så likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt.

Del är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Länsstyrelserna har för övrigt numera bemyndigande att fastställa flerårsplanerna för byggande av länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis.de regionala och lokala transportuppgifterna. Med ett införande av ett nytt anslag för in­vesteringar i länstrafikanläggningar utökas länsstyrelsens verksamhetsom­råde på kommunikationsområdet högst avsevärt.

I fråga om anslag för vägbyggande som tillkommer av sysselsättnings­politiska skäl är det enligt utskottets mening likaså av stor vikt att vägobjek-ten som regel utväljs av de berörda myndigheterna inom den. ramplanering som finns redovisad i flerårsplanerna och fördelningsplanen. Dock bör objekt som redan påbörjats med anlitande av beredskapsmedel fullföljas.

I några motioner anförs att vägstandarden blivit otillräcklig, sedan järn­vägstrafiken på en parallell sträcka helt eller delvis lagts ner. De sträckor som tas upp är Falköping-Landeryd genom motion T315 (s) samt Arvika--Årjäng-Mellerud genom motionerna T42 (c,m,fp) yrkande 1, T205 (c) yrkande 1, T207 (s) yrkande 2 saml T224 (m) yrkande 1.

Enligt vad utskottet har erfarit har vägmedel anslagits för. upprustningar utmed de båda linjerna. Nyligen har ytterligare medel - 28 milj.kr. -beviljats. Utskottet förutsätter att, i den mån det finns återstående behov av vägförbätlringar, som kan anses föranledda av besluten om trafikomlägg­ning, detta skall beaktas. Det ankommer härvid på regeringen att i lämpligt sammanhang överväga behovet av och besluten om medel för sådana åt­gärder.

När det gäller miljöfrågorna i samband med vägbyggen, vilket aktualise­
ras i flera motioner, gäller numera att arbetsplanerna skall kompletteras           44

 

med en miljökonsekvensbeskrivning och att vägbyggnadsplanerna fastställs       TU 1987/88:20 efter samråd med naturvårdsverket. Utskottet återkommer till miljöfrågor­na i sitt betänkande om miljö och energi.

Utskottet vill också hänvisa till förslag i den trafikpolitiska propositionen om avgiftsfinansiering och lånefinansiering av vägbyggen: vilket kan inne­bära tidigareläggning av angelägna vägbyggnadsprojekt. Utskottet åter­kommer till behandlingen av dessa förslag längre fram i detta betänkande.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslags­frågor anfört, och då även de av motionärerna aktualiserade frågorna och projekten enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning av vägärenden m.m. stadgade ordningen, avstyrks här berörda motionsyrkan­den.

Det gäller motionerna T334 (s) om riksvägar i Södermantands län, T209 (s) i denna del och T217 (fp) i denna del, som båda handlar om kommunika­tionerna i Kronobergs län, T226 (fp) yrkande 3 om vägar och kollektivtrafik i Stockholms län, T40 (s) om ökade väganslag tdl Kalmar län, T213 (m) yrkande 2 om Skånelänens kommunikationer, T214 (m) yrkande 1 om ombyggnad av den norra infarten tdl Malmö, T223 (fp) yrkande 6 om vägnätet i Skåne. T 57 (fp) yrkandena 1 och 2 om utbyggnad och upprustning av vägar i Bohuslän, T321 (c) yrkandena 1 och 2 om byggande av vägar i Göteborgs och Bohus län, T324 (m) om en väg mellan Ellos och Varekil, T205 (c) yrkande 1, T225 (fp) yrkande 3 samt T307 (s) som samtliga tre handlar om vägutbyggnader och vägplanering i Älvsborgs län, T312 (c) om väganslagen lid Sjuhäradsbygden, T338 (m) och T340 (fp) som båda handlar om länsvägarna i Älvsborgs län, T29 (s) yrkande 3 om väg E18 på delen Kristinehamn —Karlskoga, T309 (s) om väg E18 på sträckan Köping-Örebro, T42 (c,m,fp) yrkande 1, T207 (s) yrkandena 1 och 2 samt T224 (m) yrkande 1 som alla tre avser väganslag tdl Värmlands län.

Utskottet avstyrker också motionerna T211 (fp) i denna del om eU vägbygg­nadsprogram för Västmanland, T215 (vpk) yrkande 6 i denna del om eu fungeratide vägnät i Dalarna, T216 (m) i denna del om väginvesteringar i Gävleborgs län, T78 (c) öch T228 (m) yrkande 3 som båda avser vägnätet i Västernorrlands län, T38 (m) yrkande 1 om vägstandarden i Jämtlands län, T43 (fp) om en utbyggnad av väg E4 längs Norrlandskusten, T316 (fp) och T327 (s) som båda handlar om utbyggnad av riksväg 29. T45 (s) om Ar-ningeteden. T63 (fp) yrkandena 1 och 2 om ombyggnad av riksväg 60, T318 (s) om utbyggnad av riksväg 31, T304 (m) och T335 (fp) som båda avser en ombyggnad av riksväg 41, T320 (c), T336 (m) och T343 (fp) som samtliga tre avser eu färdigställande av länsväg 181, T329 (m) om en komplettering av arbetsplatsen för motorvägsbygget på E6, T203 (m) yrkande 4 om en upp­rustning av sträckan Uppsala—Strängnäs—Norrköping, T326 (s) om för­bättring av vägarna 49 och 195, T204 (fp) yrkande 1 om utbyggnad av Europaväg 66, T333 (s) om förbättringar av Europaväg 3, T315 (s ) om upprustning av väg 46, T337 (m) om utbyggnad av vägen mellan Vansbro och Salen samt T342 (s) om en vägförbindelse för Talma sameby.

45

 

9 Vägtrafikens kostnadsansvar                                     TU 1987/88:20

Utskottet har i sitt betänkande TU 1987/88:13 tillstyrkt vad som i den trafikpolitiska propositionen anges beträffande trafikens kostnadsansvar. I vägavsnittet i nämnda proposition preciseras ansvarsprinciperna ytterligare. Det föreslås att de rörliga skatter som vägtrafiken erlägger som ersättning för de infrastrukturtjänster som det allmänna tillhandahåller skall anpassas till de beräknade kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna vid landsvägskörning.

Trafikutskottet tillstyrker de grunder för vägtrafikens kostnadsansvar som av föredraganden förordas i den trafikpolitiska propositionen.

I motion TIO (s) tas upp frågan om beskattning av traktorer. Det hävdas alt detta slag av transportmedel lämnas utanför ett ökat kostnadsansvar. Här­igenom kommer de i en ännu mer gynnsam och favoriserad situation. Risken är därför uppenbar alt den typ av fordon och transporter, som traktortågen utgör, ökar i ännu snabbare takt. Motionärerna anser därför att dessa, som utför ett med lastbilar jämförbart transportarbete, på mot­svarande sätt också skall bära sina egna kostnader gentemot samhället. Denna fråga bör därför bli föremål för ett snabbi genomfört utrednings­arbete.

Beträffande dieseldrivna trafiktraktorer (traktorklass I) har i den trafik­politiska propositionens bilaga 2 föreslagits en skattehöjning som godtagits av riksdagen (SkU 21, rskr. 131). Beslutet innebär att fordonskatten för dessa fordon har höjts enligt samma principer som tidigare, dvs. med cirka hälften av den procentuella höjningen av kilometerskatten för lastbilar och deras släpvagnar. För t. ex. en dieseldriven trafiktraktor med en tjänstevikt på drygt 5 000 kg blir fordonskatten därmed 6 260 kr. per år. Avsikten med höjningen är att trafiktraktorerna på samma sätt som tidigare kollektivt skall bära sin del av kostnadsansvaret.

Kritiken i motionen avser emellertid beskattningen av de till antalet helt dominerande jordbrukstraktorerna (traktorklass II). Beskattningen av des­sa traktorer står kvar på samma nivå som gällt sedan den 1 januari 1985, dvs. 150 kr. för traktorer med en tjänstevikt upp till 2 500 kg och 225 kr. för . tyngre traktorer. Denna skatt är alltså låg. Samtidigt bör framhållas att denna skatt tillsammans med drivmedelsbeskatlningen bör ses som en soli­darisk schablonmässigt beräknad avgift för del gemensamma vägkostnads-ansvaret inom jordbruket och skogsbruket (prop. 1969:165, BevU 74, rskr. 427) och att dessa traktorer generellt sett endast i liten utsträckning fram­förs på allmänna vägar. Den valda lösningen skall ses mot bakgrund av att det frän teknisk synpunkt inte ansetts möjligt att utforma beskattningen av dessa fordon på samma sätt som för lastbilarna. Det bör också framhållas att en allmän höjning av skatten för jordbrukstraktorer inte kan antas påverka konkurrensförhållandena gentemot åkerierna eller problemet med traktortåg. t. ex. i samband med betkampanjerna i Skåne, utan endast medföra en viss fördyring för jord- och skogsbruket.

46

 

I vägtrafikskatteutredningens betänkande Ds Fi 1985:8 angående be- TU 1987/88:20 skattningen av traktorer m.m. behandlas en kritik från åkerihåll mot att reglerna om klass Il-traktorer är alltför liberala när det gäller jordbrukets traktorer och att de därför ger lastbilsåkerierna en på bl. a. beskattningen beroende konkurrensnackdel. Utredningen fann att kritiken inte motivera­de ingrepp av den art som Svenska åkeriförbundet hade begärt, dvs. en begränsning av transporterna med jordbrukslraktorer till transporter för egen räkning med en last av högst 15 ton. Ställningstagandet grundade sig på följande skäl.

Det är i Sverige närmast regelmässigt så att jordbrukarna håller sig med egna maskiner och redskap. Detta gäller även olika typer av vagnar. Det är givetvis naturligt att dessa används i så stor utsträckning som möjligt. Någon realistisk möjlighet för laslbilsåkerierna att konkurrera om någon väsentlig del av jordbrukels transporter finns därför knappast. Det kan också ifråga­sättas om en lastbegränsning till 15 ton även för jordbrukstraktorer skulle ha den effekt som Svenska åkeriförbundet vill uppnå. Eftersom många jord­brukare i framför allt den sydligaste delen av landet i samband med skörden kör med större last än 15 ton skulle effekten bli alt de får köra fler transporter med mindre lass eller finna sig i att åtminstone under en del av året fä traktorn hänförd till klass I och släpen registrerade och beskattade. Det är alltså inte säkert att åtgärden skulle leda till ökad sysselsättning för laslbilsåkerierna.

Utredningsarbetet resulterade i lagstiftningsåtgärder som syftade till att underlätta särskiljandet av de olika traklorslagen (prop. 1986/87:50, SkU 10, rskr. 64).

Det kan tilläggas att indelningen i traktorer i viss mån också berörts i departementspromemorian Ds K 1987:15 Motorredskap och traktorer. I promemorian som nyligen remissbehandlats har inle föreslagils någon an­nan indelning i trafiktraktorer och jordbrukslraktorer än den som tillämpas inom skattelagstiftningen.

Med hänsyn till nyligen gjorda utredningar och till den riksdagsbehand­ling som ägt rum under närmaste föregående år avstyrks motionen.

10 Avgiftsfinansierade vägar samt tidigareläggning av väginvesteringar

Propositionens huvudsakliga innehåU

Önskemål om nya finansieringsformer för byggande av angelägna vägar har övervägts tidigare i olika sammanhang, däribland vid utskottets behandling av den senaste budgetpropositionen (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) och med anledning av en del motioner i frågan. Utskottet var emellertid inte berett att ta ställning till de olika förslagen till nya finans­ieringsformer som hade lagts fram i motionerna utan erinrade om att väghållningsulredningen behandlade olika finansieringsfrågor.

Frågor om avgiftsfinansierade vägar har därefter behandlats i det trafik­
politiska arbetet. En mängd olika finansieringsformer har därvid diskuterats
och föreslagits.                                                                                                    47

 

Föredraganden har därvid funnit att ett system med avgifter från trafikan-        TU 1987/88:20 terna är mest lämpligt.

Den föreslagna möjligheten att ta ut avgifter bör enligt propositionen endast omfatta allmänna vägar. Den nuvarande organisationen för väg­hållningens huvudmannaskap ändras inte som en följd av förslaget. Grund­principen att det allmänna skall vara väghållare för de vägar som behövs för den allmänna samfärdseln kommer enligt förslaget således att gälla också i fortsättningen.

Tillstånd att genomföra vägbyggnadsobjekt som helt eller delvis finans­ieras med avgifter från trafikanterna föreslås i varje enskilt fall beslutas av regeringen. Även formerna för genomförandet av vägbyggnadsobjektet, finansieringen av dessa samt hur vägen skall upplåtas för allmänheten bör enligt föredraganden i varje enskilt fall beslutas av regeringen.

För att kunna genomföra en ordning med avgiftsfinansiering av vägar föreslås en ändring av 29 § väglagen (1971:948).

I propositionen föreslås också att det skall vara möjligt att tidigarelägga väginvesteringar genom förskottering av kommuner eller företag.

En ny eller bättre vägförbindelse kan i vissa fall medföra betydande ekonomiska fördelar för enskilda företag eller för möjligheterna att ut­veckla t. ex. ett industriområde. En tidigareläggning av en sådan investering kan för vissa intressenter t.o.m. vara en förutsättning för verksamheten, samtidigt som investeringen sammantaget inle förmår alt konkurrera med andra samhällsekonomiskt angelägna väginvesteringar.

I vissa speciella fall bör del därför kunna tillåtas alt de som berörs av en sådan väginvestering får förskottera medel så att väginvesteringen kan tidigareläggas. De förskotterade medlen återbetalas till intressenterna, när medel finns tillgängliga inom ramen för de tioåriga väginvesteringsplanerna.

Det betonas i propositionen att en ordning med förskottering av vägin­vesteringsmedel inte får påverka vägplaneringen så att andra objekt för­senas. Vidare framhålls att någon förräntning på insatt kapital normalt inte skall medges. Åtagandena skall i varje enskilt fall godkännas av regeringen. Möjligheten att tidigarelägga ett byggnadsobjekt med bidrag från kommu­ner eller företag bör även kunna kombineras med avgifter från trafikanter­na.

Utskottets överväganden

I ett flertal olika motioner uttalar man sig positivt till förslaget om en avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen. Vad man vänder sig mot är att regeringen vid varje sådant ärende skall ge tillstånd för att genomföra vägbyggnadsobjektet med hjälp av avgifisupptagning. Det gäller motioner­na T54 (m,fp) yrkande 2 och T89 (m) yrkande 8. I stället vill man som anges i motionerna T54 (m,fp) yrkande 1 och T325 (fp) ge kommunerna möjligheter att själva lösa sina vägfinansieringsfrågor, t. ex. enligt den mo­dell som avses för det s. k. Österledsprojektet. Även enskilda intressenter bör kunna stå som väghållare sedan avgifterna finansierat projektet.

48

 

I motion T85 (m) yrkande 21 anges att man biträder förslaget med en       TU 1987/88:20 avgiftsfinansiering av vägbyggen. Enligt motionärerna skall förslaget dock inte ge möjlighet till att avgiftsfinansiera redan anlagda vägar eller att bekosta en annan vägdel än en sådan som avgiftsfinansieras.

I samband med arbetet med flerårs- och fördelningsplaner har under årens lopp kunnat konstateras att det finns en rad angelägna vägbyggnads- . projekt som är samhällsekonomiskt motiverade men som inte inom rimlig tid kan finansieras över statsbudgeten. Utskottet finner - liksom vid be­handlingen av föregående års budgetproposition (TU 1986/87:19) - att det . är viktigt att finna alternativa finansieringskällor.

Utskottet finner det därför riktigt att avgifter i en del fall kan användas
som ett komplement till de traditionella finansieringsformerna. När t. ex.
en färja ersätts med en bro, kan det vara möjligt att delvis finansiera
brobygget med avgifter från trafikanterna. En broförbindelse i stället för en
färjeförbindelse är en väsentlig standardhöjning för trafikanterna. Finans­
iering av vägbyggnadsobjekt med vägavgifter kan - som det framhålls iden
trafikpolitiska propositionen — därutöver främst bli aktuell vid byggande av
större broar eller tunnlar som en det av de högtrafikerade vägarna eller i
storstadsområden. Sådana anläggningar kan vara angelägna inte minst fråri
miljösynpunkt.         y

Motivet för alt det är regeringen som bör ge tillstånd till att vägin­vesteringar får finansieras genom avgiftsupptagning är enligt föredraganden alt denna möjlighet endast skall avse allmänna vägar. En ordning med privata helt avgiftsfinansierade vägar skulle kräva en omfattande konces­sionslagstiftning, samtidigt som endast några enstaka företagsekonomiskt lönsamma projekt skulle vara aktuella.

Antalet möjliga projekt torde bli begränsat och dé finansiella förut­sättningarna variera kraftigt. Vad som kan vara en god finansiell lösning för ett vägbyggnadsobjekt behöver inte vara del för ett annat. Sådana frågor som trafikintensitet, lämplig avgiftsslorlek och möjliga anslag eller bidrag kommer således att vara helt avgörande för hur väghållaren närmare skall lösa finansieringsfrågorna. Mot denna bakgrund framstår det enligt ut­skottets mening som lämpligt att regeringen i varje särskilt fall får pröva om en allmän väg helt eller delvis skall få finansieras med avgifter.

Beträffande vad som sägs i motion T85 (m) yrkande 21 vill utskottet framhålla all regeringens ställningstagande avser en prövning från fall till fall av en avgiftsupptagning för och finansiering av det aktuella vägbygg­nadsprojektet och om hur vägen skall upplåtas för allmänheten. Därmed synes de önskemål som framförs i motionen bli tillgodosedda.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen och därmed också det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948). Utskottet avstyrker motionerna T54 (m,fp), T89 (m) yrkande 8 och T325 (fp) och anser att motion T85 (m) yrkande 21 bör lämnas utan särskild åtgärd.

I propositionen föreslås också att det skall bli möjligt med en tidigarelägg­
ning av byggande av vägar och broar genom förskottering från kommimer        49

4 Riksdagen 1987/88. 15 .saml. Nr 20

och företag. Detta skall enligt fördraganden kunna ske genom ett med-        TU 1987/88:20

givande från regeringen åt vägverket att finansiera vägbyggande med lån från kommuner och företag. Många samhällsekonomiskt viktiga vägin­vesteringar kommer i brist på allmänna medel nu inte alltid till utförande inom rimlig lid. Lokalt kan detta medföra betydande nackdelar, och del är därför angeläget alt undanröja detta hinder.

I motion T35 (c) yrkande 2 hänvisas till att motionären vid tidigare riks­möten föreslagit att större vägbyggnadsprojekl skall kunna komma till utförande med finansiering utanför statsbudgeten. I den nu framlagda mo­tionen tas upp frågan om ersättning för räntekostnader vid tidigareläggning av investeringar i vägar och broar. En sådan ersättning bör utgå för objekt inom stödområdet. Det hänvisas till att om en sådan ersättning inte beviljas blir del en fortsatt koncentration av vägbyggen till områden utanför stöd­området.

I motion T346 (m) yrkande 5 anförs alt möjligheterna till privat finansiering av vägbyggen bör tas till vara. Liknande önskemål framförs i motion T330 (m), där det yrkas att vägverket, för nyanläggning och väsentlig ombyggnad . av vägar, bör få finansiera projekten med upplånade medel.

I motion T305 (m) påtalas behovet av en tidigareläggning av investeringar på Europaväg 66. Privata företag bör kunna få sköta finansieringen av projekten. Därefter löser staten in de genomförda investeringarna. Arbets­planer för vägbyggena samt investeringsnivåer skall enligt motionen genom särskilt avtal godkännas av vägverket. Motionären uttalar däremot tvek­samhet till ett system med avgiftsfinansiering av vägbyggen.

Beträffande vad som framhålls i motion T346 (m) yrkande 5 om privat finansiering av vägbyggen finner utskottet alt mötionsyrkandet är tillgodo­sett genom vad som sägs i den trafikpolitiska propositionen. Utskottet finner också att önskemålen i motion T330 (m) i allt väsentligt blir till­godosedda genom propositionens förslag om tidigareläggning av vägin­vesteringar genom förskottering av medel från kommuner och företag. Detta är en form av lånefinansiering som inte kräver något regeringsupp­drag åt vägverket på det sätt som yrkas i motionen.

I motion T305 (m) ställer man sig också positiv till en lånefinansiering av vägbyggen men avvisar däremot förslaget med ett system med avgiftsfinans­iering av vägbyggen.

På denna punkt synes motionen skilja sig från vad som sägs i den trafik­politiska propositionen där det pekas på att en kombination av avgiftsfi­nansiering och förskottering av investeringsmedel skall vara möjlig för alt finansiera ett vägbyggnadsprojekt. En sådan kombination av åtgärder fin­ner utskottet vara ändamålsenlig.

Vad gäller de synpunkter på räntekostnader som framförs i motion T35
(c) yrkande 2 vill utskottet hänvisa till den bedömning som görs i den
trafikpolitiska propositionen att tidigareläggning av väginvesteringar kan bli
aktuell i sådana fall när den som förskotterar medel har så stor nytta av
vägobjektets tillkomst att någon förräntning på insatt kapital normalt inte
erfordras. Utskottet ansluter sig till vad som på denna punkt sägs i pro­
positionen. En ordning med ränteutbetalningar skulle innebära att ett helt       5q

 

nytt moment införs i vägprioriteringssystemet med negativa konsekvenser        TU 1987/88:20 för den medelstillgång som kan användas för själva vägbyggandet. Härtill kommer att den sannolikt skulle bli administrativt betungande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad föredraganden anföri om att regeringen får medge att vägverket får finansiera vägbyggande med lån på det sätt som anges i den trafikpolitiska propositionen. Det innebär att förskotteringen inte får omfatta lånevillkor som strider mot bestämmelserna i upphandlingskungörelsen. Del innebär också alt trafik­utskottet ansluter sig till vad finansutskottet uttalat i sitt yttrande FiU 1987/88:3 y att det bör av riksdagens beslut klart framgå att lån ål vägverket endast bör avse tidigareläggning av väg- och brobyggen där förskottering (lån) sker från kommuner eller företag.

Utskottet avstyrker motionerna T35 (c) yrkande 2 och T305 (m) samt anser alt motionerna T330 (m) och T346 (m) yrkande 5 bör lämnas utan särskild åtgärd.

I  motion T89 (m) yrkande 9 anges att det bör övervägas bl. a. en ändrad
företagsform för delar av vägverket. En sådan reformering av vägverket
skulle kunna bidra till att öka förutsättningarna för att finansiera angelägna
projekt utanför statsbudgeten. Dessutom skapar en ny företagsform ökade
möjligheter för verket att i samarbete med privata förelag genomföra stora
gemensamma projekt.

Utskottet har tidigare i detta avsnitt tillstyrkt förslaget med en avgiftsfi­nansiering av vägbyggnadsprojekt. På så sätt skapas möjlighet att utanför statsbudgeten finansiera vägbyggen. Utskottet har också tillstyrkt möjlig­heten till att tidigarelägga byggande av vägar och broar genom förskottering av medel från bl. a. företag. Genomförande av stora vägbyggnadsprojekt kan därför ske i samarbete med privata företag.

Utskottet finner att de önskemål som framförs i motionen kan bli till­godosedda utan att man behöver ge vägverket en ändrad företagsform. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

II Hemställan

Utskottet hemställer

Bilismen och lastbilstrafiken (s. 15)

1.             beträffande bilismen och lastbilstrafiken

att riksdagen lämnar ulan erinran vad föredragande departements­chefen härom anföri i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Vägpolitiken inför 1990-talet (s. 16)

2.             beträffande de vägpotitiska målen

alt riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departements­chefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Akerifrågor (s. 17)

3.             beträffande åkeribranschens utveckling och struktur

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departements-                  -.

chefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

 

4.   beträffande höjning av lillåina fordonsvikter          '                  1 tJ 1987/88:20 att riksdagen lämnar utan erinran' vad föredragande departements­chefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

5.   beträffande /ör.j/flg till ändririg i tagen otn överlastavgift

att riksdagen lämnar ulan erinran vad föredragande departements­chefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

Vinterväghållning (s. 18)

6.            beträffande dubbdäcksanvändning

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departements­chefen härom anfört i proJDOsition 1987/88:50 bilaga 1 och lämnar motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 7 och 1987/88:T95 (c) yrkande 12 utan särskild åtgärd,

7.            beträffande användningen av saU på vägarna

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T308 (fp) lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen härom anfört i pro­position 1987/88:50 bilaga 1,

8.            beträffande teknikutveckling

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departements­chefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,      '

Vägarna och väghållningsansvarel (s. 20)

9.            beträffande dett framtida väghållningen

att riksdagen godkänner de av regeringen i proposition 1987/88:50 bilaga 1 förordade riktlinjerna,

10.            beträffande en översyn av lagen om enskilda vägar

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T341 (fp) utan särskild åtgärd.

Anslags- och bidragsfrågor (s. 21)                '                 ,

11.   att riksdagen med bifall till regeringeris förslag i proposition 1987/88:100 bilaga 8 till' Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 10 700 000 kr.,

12.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motionerna 1987/88:T29 (s) yrkande 2, 1987/88:T35 (c) yrkande 1, 1987/88:T301 (c) yrkande 2 samt 1987/88:T317 (c) till Drift av stadiga vägar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 4 925 000 000 kr.,

13.   beträffande beställningsbemyndiganden ål vägverket

att riksdagen medger att regeringen får lämna vägverket bemyndi­ganden för den statliga vägdriftén i enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1, '■"

14.            beträffande överföring av medel mellan olika anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1               .

a) medger att regeringen vid behov när allmän väg för vilken staten  ,
är väghållare övergår till enskild väghållning får låta vägverket över­
föra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget B2.
Drift av statliga vägar och anslaget B6. Bidrag till drift och byggande
av enskilda vägar;                                                                                                52

 

b) medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får       TU 1987/88:20 överföra medel mellan anslaget B2. Drift av statliga vägar och an­slaget B5. Bidrag till drift av kommunala vägar och gator,

15.   beträffande jämkning av kostnadsramarna

att riksdagen godkänner att jämkning under åren 1988 och 1989 av kostnadsramarna för anslaget B2. Drift av statliga vägar får ske i enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

16.   beträffande justeringar medan drift- och byggandeanstagen att riksdagen godkänner att jämkning mellan anslagen för den stat­liga väghållningen får ske i enlighet med regeringens förslag i pro­position 1987/88:50 bilaga 1,

17.   beträffande hyresköpsavtat

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 godkänner att vägverket får träffa hyresköpsavtal och långtidsförhyra (leasa) anläggningstillgångar motsvarande ett an­skaffningsvärde av 90 000 000 kr.,

18.   beträffande övervakning av hastighetsbestämmelserna

att riksdagen godkänner att anslaget B2. Drift av statliga vägar får användas för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning i enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

19.   beträffande tilläggsbidrag

att riksdagen godkänner att anslaget B2. Drift .av statliga vägar får användas för tilläggsbidrag till Drift av kommunala vägar och gator i enlighet med regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

20.   beträffande Blåviksfärjan

att riksdagen avslår motion 1987/88:T22 (c) yrkande 8,   ■

21.   beträffande bildödade renar i Norrbollens län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T212 (m) i denna del,

22.    beträffande skyldighet att varna vägfarande i samband med
beläggningsarbeten

att riksdagen avslår motion 1987/88:T303 (fp),

23.   beträffande instängsling av väg                                                  , att riksdagen avslår motion 1987/88:T311 (s),

24.   beträffande användning av dolomU

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T319 (fp) ulan särskild åtgärd,

25.   beträffande en sammanhållen investeringsplanering

att riksdagen godkänner de av föredragande departementschefen i proposition 1987/88:50 bilaga 1 förordade riktlinjerna för investe­ringsverksamheten och investeringsplaneringen i denna del,

26.    beträffande riktlinjer för och anslag tid Byggande av riksvägar
alt riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 till Byggande av riksvägar för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 1 222 000 000 kr.,

27.   beträffande dispositionen av ingående reservationer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 bemyndigar regeringen att besluta om dispositio­
nen av utgående reservationer på anslagen Byggande av statliga
vägar och Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för             53

budgetåret 1987/88,

5 Riksdagen 1987/88. 15 saml. Nr 20

28.    beträffande en överföring av medel för byggande av riksvägar        TU 1987/88:20
att riksdagen godkänner att medel från anslaget Byggande av riks­
vägar får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad

föredragande departementschefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

29.   beträffande förbifarter i Värmtands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T29 (s) yrkande 1,

30.   beträffande ett vägpaket tdl Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T72 (vpk) yrkande 1,

31.   beträffande förbifarter vid Gislaved och Vaggeryd

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T56 (fp) och 1987/88:T314

(s),

32.   beträffande förbifarten vid Vadstena

att riksdagen avslår motion 1987/88:T345 (m),

33.   beträffande kringfartsleder i Stockholmsområdet att riksdagen avslår motion 1987/88:T346 (m) yrkande 4,

34.   beträffande motorvägssträckningen genom Ljungskile

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T322 (c) och 1987/88:T331 (vpk) yrkande 1 i denna del,

35.    beträffande finansieringen av utbyggnaden av väg E6 på sträck­
an Stenungsund— Ljungskile

att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen an­fört i proposition 1987/88:50 bilaga 1 om användningen av anslaget B3. för att täcka kapitalkostnader för utbyggnad; av väg E6 som motorväg på delen Slenungsund-Ljungskile,

36.    beträffande riktlinjer för och anslag Ull Byggande av länstrafik­
anläggningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motionerna 1987/88:T22 (c) yrkande 1, 1987/88:T46 (fp) yrkande 3, 1987/88:T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 samt 1987/88:T66 (vpk) yrkande 32 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reserva­tionsanslag av 650 000 000 kr.,

37. beträffande överföring av medel från anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar

att riksdagen godkänner att medel får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad föredragande departementschefen här­om anföri i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

38.    beträffande förstärkning av grusvägar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T46 (fp) yrkande 4, 1987/88:T75 (fp) yrkande 4, 1987/88:T219 (c) yrkande 2, 1987/88:T301 (c) yrkande 1 och 1987/88:T328 (c),

39.    beträffande brobyggnader i Bohuslän

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T57 (fp) yrkande 3, 1987/88:T302 (c) och 1987/88:T323 (m),'

40. beträffande anläggningar för strömförsörjning tdl trådbussar
att riksdagen lämnar motion 1987/88:T28 (s) yrkande 1 utan särskild

åtgärd,                                                                                                         54

 

41.   beträffande spårbunden trafik i stadskärnorna att riksdagen        TU 1987/88:20 lämnar motion 1987/88:T75 (fp) yrkande 3 utan särskild åtgärd,

42.   beträffande rikdinjer för och anslag UU Bidrag tid byggande av kommunala vägar och gator

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 till Bidrag lid byggande av kommunala vägar och gator på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 an­visar ett reservationsanslag av 110 000 000 kr.,

43.    beträffande användningen av anslaget Bidrag tdl byggande av
kommunala vägar och gator

att riksdagen

a)   godkänner att anslaget får användas för bidrag till trafiksignal­anläggningar och handikappanpassning i enlighet med vad som an­förs i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

b)  lämnar motion 1987/88:T26 (s) yrkande 3 utan särskild åtgärd,

 

44.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 till Bidrag tid drift av kommunala vägar och gator för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 670 000 000 kr.,

45.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motion 1987/88:T48 (c) yrkan­de 30 till Bidrag tid drift och byggande av enskilda vägar för bud­getåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 422 000 000 kr.,

46.   beträffande byggande och underhåd av skogsbilvägar att riksdagen avslår motion 1987/88:T53 (m),

47.   beträffande överföring av medel för bidrag tdl drift och byggan­de av enskilda vägar och gator

att riksdagen godkänner att medel från anslaget får föras över mellan åren 1988 och 1989 i enlighet med vad föredragande departements­chefen härom anfört i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

48.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:100 bilaga 8 till Tjänster tid utomstående för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 35 400 000 kr.,

49.   beträffande användningen av anslaget Tjänster tdl utomstående att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen i pro­position 1987/88:100 bilaga 8 anfört om användningen av anslaget för upprustning av vissa vägar,

50.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:100 bilaga 8 till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 38 325 000 kr.,

51.   beträffande användningen av anslaget Vägverket: Försvarsupp­gifter

att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det beställ­ningsbemyndigande som av föredragande departementschefen för­ordas i proposition 1987/88:100 bilaga 8,

52.    beträffande samordning av civila vägplaner och krigsvägplaner
att riksdagen avslår motion 1987/88:T208 (c) yrkande 1,

55

 

53.        att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition        TU 1987/88:20
1987/88:50 bilaga 1 till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgär­
der   för   budgetåret   1988/89 ■ anvisar   ett   reservationsanslag   av

590 000 000 kr.,

54.           beträffande bestämmelserna för fordonsvikter

att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen an­
fört i proposition 1987/88:50 bilaga 1 orii användningen av anslaget
Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för utbyggnad av
fasta vågstalioner,                   ...

55.   beträffande inriktningen av de bärigfietshöjande åtgärderna att   riksdagen   avslår   motionerna   1987/88:T48   (c)   yrkande   23, 1987/88:T205 (c) yrkande.2 och 1987/88:.T347 (c),           -

56.   beträffande bestämmelser om drivaxeUrycket för fordon

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T32 (s) utan särskild åtgärd.

Vissa planeringsfrågor samt flerårs- och fördelningsplaner m.m. (s. 40)

57.        beträffande vägverkets avkastningsbedömningar av investering­
ar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T89 (m) yrkande 20, 1987/88:T310 (m) och 1987/88:T346 (m) yrkandena 1 och 2,

58.        beträffande en ny Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg
och Karesuando

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 3, 1987/88:T60 (fp), 1987/88:T63 (fp) yrkande 3, 1987/88:T313 (s), 1987/88:T332 (s), 1987/88:T339 (fp) och 1987/88:T344 (m) utan sär­skild åtgärd,

59.           beträffande motorvägsprojektet Scandinavian Link

alt riksdagen avslår motionerna 1987/88:T66 (vpk) yrkande 30 i den­na del och 1987/88:T331 (vpk) yrkande 2 i denna del,

60.           beträffande väganslagen tdl Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T346 (m) yrkande 3,

61.   beträffande transportanläggningar i Stockholms län att riksdagen avslår motion 1987/88:T23 (s),

62.   beträffande riksvägar i Södermanlands län att riksdagen avslår motion 1987/88:T334 (s),

63.   beträffande kommunikationerna i Kronobergs län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T209 (s) i denna del och 1987/88:T217 (fp) i denna del,

64.   beträffande vägar och kollektivtrafik i Stockholms län att riksdagen avslår motion 1987/88:T226 (fp) yrkande 3,.

65.   beträffande ökade väganslag till Kalmar län aft riksdagen avslår motion 1987/88:T40 (s),

66.           beträffande Skånelänens kqnunuiukationer

att riksdagen avslår motion 1987/88:T213 (m) yrkande 2,

67.   beträffande ombyggnad av den ttorra infarten tiU Malmö att riksdagen avslår motion 1987/88:T214 (m) yrkande 1,

68.   beträffande vägnätet i Skåne

att riksdagen avslår motion 1987/88:T223 (fp) yrkande 6,                                  r

 

69.   beträffande utbyggnad och upprustning av vägar t Bohuslän     TtJ 1987/88:20 alt riksdagen avslår motion 1987/88:T57 (fp) yrkandena 1 och 2,

70.   beträffande byggande av vägar i Göteborgs och Bohus län att riksdagen avslår motion 1987/88:T321 (c) yrkandena 1 och 2,

71.   beträffande en väg mellan Ellos och Varekil att riksdagen avslår motion 1987/88:T324 (m),

72.   beträffande vägutbyggnader ock vägplanering i Älvsborgs län att   riksdagen   avslår   motionerna   1987/88:T205   (c)   yrkande   1, 1987/88:T225 (fp) yrkande 3 och 1987/88:T307 (s),

73.   beträffande väganslagen tid Sjuhäradsbygden att riksdagen avslår motion 1987/88:T312 (c),

74.   beträffande länsvägarna i Ätvsborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T338 (m) och 1987/88:T340

(fp).

75.   beträffande väg E18 på delen Kristinehamn-Karlskoga

att riksdagen avslår motion 1987/88:T29 (s) yrkande 3,                     ■

76.   beträffande väg E18 på sträckan Köping—Örebro att riksdagen avslår motion 1987/88:T309(s),

77.   beträffande väganslag, till Värmlands län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T42 (cm,fp) yrkande 1, 1987/88:T207 (s) yrkandena 1 och 2 samt 1987/88:T224 (m) yrkande 1,

78.    beträffande eu vägbyggnadsprogram för Västmanland
att riksdagen avslår motion 1987/88:T2ll (fp) i denria del,

79.   beträffande eu fungerande vägnät i Dalarna

att riksdagen avslår motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 6 i denna del,

80.   beträffande väginvesteringar i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T216 (m) i denna del,

81.   beträffande vägnätet i Västernorrlands län

alt riksdagen avslår motion 1987/88:T78 (c) och 1987/88:T228 (m) yrkande 3,

82.   beträffande vägstandarden i Jämttands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:T38 (m) yrkande 1.

83.   beträffande en utbyggnad av väg E4 längs Norrlandskusten att riksdagen avslår motion 1987/88:T43 (fp),

84.   beträffande utbyggnad av riksväg 29       '     ■

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T316 (fp) och 1987/88:T327 (s),

85.   beträffande Arningeteden

att riksdagen avslår motion '1987/88:T45 (s),

86.   beträffande ombyggnad av riksväg 60

alt riksdagen avslår motion 1987/88:T63 (fp) yrkandena 1 och 2,

87.   beträffande inbyggnad av riksväg 31                        .     ' att riksdagen avslår motion 1987/88:T318 (s),

88.   beträffande en ombyggnad av riksväg 41

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T304 (m) och 1987/88:T335 (fp).

57

 

89.        beträffande eu färdigställande av länsväg 181               TV 1987/88:20
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T320 (c), 1987/88:T336 (m)

och 1987/88:T343 (fp),

90.        beträffande en komplettering av arbetsplatsen för motorvägs­
bygget på E6

att riksdagen avslår motion 1987/88:T329 (m),

91.         beträffande en upprustning av sträckan Uppsala—Sträng­
näs—Norrköping

att riksdagen avslår motion 1987/88:T203 (m) yrkande 4,

92.   beträffande förbättring av vägarna 49 och 195 att riksdagen avslår motion 1987/88:T326 (s),

93.   beträffande utbyggnad av Europaväg 66

att riksdagen avslår motion 1987/88:T204 (fp) yrkande 1,

94.   beträffande förbättringar av Europaväg 3 att riksdagen avslår motion 1987/88:T333 (s),

95.   beträffande upprustning av väg 46

att riksdagen avslår motion 1987/88;T315 (s),

96.   beträffande inbyggnad av vägen mellan Vansbro och Säten att riksdagen avslår motion 1987/88:T337 (m),

97.   beträffande en vägförbindelse för Talma sameby alt riksdagen avslår motion 1987/88:T342 (s).

Vägtrafikens kostnadsansvar (s. 46)

98.           beträffande grunder för vägtrafikens kostnadsansvar

att riksdagen godkänner vad föredragande departementschefen här­om anföri i proposition 1987/88:50 bilaga 1,

99.        beträffande beskattning av traktorer
att riksdagen avslår motion 1987/88:T10 (s),

Avgiftsfinansierade vägar och tidigareläggning av väginvesteringar (s. 47)

100.           beträffande avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T54 (m,fp), 1987/88:T89 (m) yrkande 8 och 1987/88:T325 (fp) antar del i pro­position 1987/88:50 bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) samt lämnar motion 1987/88:T85 (m) yrkande 21 utan särskild åtgärd,

101.        beträffande tidigareläggning av byggande av vägar och broar
genom förskottering från kommuner och förelag

att riksdagen

a)   med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och med avslag på motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande.2 och 1987/88:T305 (m) bemyndigar regeringen att medge vägverket att finansiera vägbyggande med lån från kommuner och företag,

b)   lämnar motionerna 1987/88:T330 (m) och 1987/88:T346 (m) yrkande 5 utan särskild åtgärd.

 

102. beträffande en ändrad företagsform för vägverket                 TU 1987/88:20

att riksdagen avslår motion 1987/88:T89 (m) yrkande 9.

Stockholm den 3 maj 1988 På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Rune Johansson (s), Per Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Jarl Länder (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Yngve Wernersson (s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1. Bilismen och lastbilstrafiken (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Det kan" och på s. 16 slutar med "och lastbilstrafiken " bort ha följande lydelse:

Propositionen konstaterar att vägtrafiken har en dominerande roll i det svenska transportsystemet. Det är obestridligt. Propositionen ser detta som resultatet av en i huvudsak spontan utveckling. Den bortser därvid från alt det funnits mycket starka och medvetna privata aktörer bakom bilismens och vägtrafikens våldsamma expansion, här i landet främst de stora biltill­verkarna. Propositionen inte bara noterar och accepterar detta bilsamhälle utan vill aktivt befästa det genom massiva investeringar i dess infrastruktur.

Utskottet vill framhålla att marschen bort från detta bildominerade sam­hälle måste inledas. Investeringarna i vägnätet måste minska och ytterligare medel måste föras över till miljövänligare transportsystem, främst järn­vägen.

Utskottets bedömning är att man i propositionen gör sig skyldig till en felaktig slutsats genom att hänvisa till bilismens utveckling som vore den ödesbunden eller oberoende. Bilismen har genom politiska beslut - eller brist på beslut - växt ohejdat. Ökningen av landsvägstrafiken, speciellt tunga transporter, är enligt utskottet förkastlig. Tätortstrafikens ökning har lett till akuta hälso- och miljöproblem som inte kan önskas bort. De måste åtgärdas och för detta krävs handlingskraft.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande bilismen och lastbilstrafiken att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

59

 

TU 1987/88:20

2.     Höjning av tillåtna fordonsvikter (mom. 4)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill här" och på s. 18 slutar med "tillåtna fordonsvikter'" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att de satsningar som sker för alt öka bärigheten på vägar och broar som angelägna. På grund av den ökade tunga trafiken och de överiaster som under lång tid slitit ner viktiga delar av vägsystemet är behovet av upprustning i dag akut.

Utskottet anser däremot att det är helt oacceptabelt att som regeringen föreslår höja gränsen för högsta tillåtna boggitryck och bruttovikt. En anpassning till allt tyngre EG-ekipage kan sabotera upprustningen av de mest nedslitna vägarna och broarna.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande höjning av tillåtna fordonsvikter att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:50 bilaga 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3.     Motorvägssträckningen genom Ljungskile (mom'. 34)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att nya fakta och argument har tillkommit som gör att den planerade motorvägssträckningen genom Ljungskile bör om­prövas. Eftersom ekonomiska medel ännu inte anvisats för utbyggnad av motorvägen norr om Ljungskile ges rådrum för förnyad prövning. Det finns alternativ som är klart bättre än den arbetsplan som nu fastställts med knappast möjliga röstmarginal och som innebär att en vägbank för all framtid förstör Ljungskiles genuina och maritima karaktär. Samtidigt för­orsakar vägbanken en överbelastning av miljön i form av avgaser och buller.

En förnyad utredning bör därför snarast genomföras med en vägsträck-ning förslagsvis förlagd under havsviken eller enligt ett något modifierat östligt alternativ.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T322 (c) tillstyrks och att motion T331 (vpk) yrkande 1 i denna del avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande motorvägssträckningen genom Ljungskile att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T322 (c) och med avslag' på motion 1987/88:T331 (vpk) yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anföri;

60

 

4. Motorvägssträckningen genom Ljungskile (mom. 34)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande, lydelse:

Motorvägsbyggnationen har mött en mycket stark opinion. Sveriges mil­jörörelse står enig och har visat i ord och handling att man anser regeringens beslut i september 1987 om att ge klarsignal till byggstart bygger på felaktigt beslutsunderlag. Utbyggnaden av E6 till motorväg skövlar lagskyddade områden.

Utskottet konstaterar att vpk i riksdagen har bestämt avvisat såväl mo­torvägsbyggnationen som ScanLink-projektet i sin helhet. Enligt uttalande till tidningen Ny Teknik av Kjell-Olof Feldt har vägbeslutet mototiverats av ett krav från P G Gyllenhammar. I ett meddelande, 1986:1, från länsstyrel­sen i Kalmar län, uppges samma bevekelsegrunder.

Kravet på samhällsekonomisk nytta, till vilket det hänvisas i väg- och miljölagstiftningen, har åsidosatts. Den samhälleliga analys, som gjordes först i efterhand, visade att projektet med motorvägsutbyggnaden skulle gå med 421 milj. kr. i förlust (Vägverkets promemoria 1986-10-24). Den ar­betsplan som utarbetades sommaren 1987 visade att samhällets förlust uppgår till ca 700 milj.kr., vilket blivit känt bl. a. genom en rapport av Johan Trouve, vid universitetet i Linköping.

Motorvägsbyggnationen i Bohuslän kommer om den inte avbryts att vara det utan jämförelse dyraste i den svenska vägbyggnadshistorien. Byggandet av en kilometer väg vid Uddevalla kräver lika mycket pengar som flera län tilldelats för länsväginvesteringar under en hel tioårsperiod.

Utskottet menar att de utgifter som kan besparas samhället om mo­torvägsprojektet avbryts måste användas för att rusta upp dels väg E6 i Bohuslän av trafiksäkerhetsskäl, dels till mycket välmotiverade upprusta ningar i eftersatta län som Jämtlands län.

Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motion T331 (vpk) yrkande 1 i denna del tillstyrks och att motion T322 (c) avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande motorvägssträckningen genom Ljungskile att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T331 (vpk) yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1987/88:T322 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Riktlinjer för och anslag till Byggande av
länstrafikanläggningar (mom. 36)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Samtidigt kan" och på s. 31 slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:

6 Riksdagen I9S7I88. 15 saml. Nr 20

TU 1987/88:20

 

Utskottet kan inte godta att regeringen på egen hand skall på olika        TU 1987/88:20 delanslag kunna fördela medel för byggande av länsvägar och andra an­läggningar som är av stor betydelse för samfärdseln inom länen.

Enligt utskottets mening rör den inbördes fördelningen av dessa medel mycket centrala politiska frågeställningar. Det är därför rimligt att riks­dagen tar ställning till huvudinriktningen genom att anslaget delas på speci­ficerade delanslag, framför allt när det fr. o. m. nästa budgetår kommer att handla om att fördela insatserna mellan vägar och järnvägar. Anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar bör således enligt utskottets mening under nästa budgetår fördelas på delposter för vardera länsvägar, stats­kommunvägar, kollektivlrafikanläggningar, miljövänliga trafikmedel saml cykelleder.

För budgetåret 1989/90 bör länsjärnvägar uppföras som en särskild del­post. Som ett övergående provisorium för budgetåret 1988/89 bör regering­en bemyndigas att använda medel ur delanslagen för sådana länsjärnvägsin­vesleringar som kan tänkas bli aktuella redan innan analys och planering av hela investeringsbehovet har slutförts.

Utskottet kan också konstatera att väginvesteringarnas andel av BNP har sjunkit. Andelen var på 1960-talet ca 1,5 % men är nu nere på 0,5 %. Under senare år har dessutom underhållet eftersatts kraftigt. Det är enligt utskottets mening nu angelägel att åter kunna öka insatserna för alt för­bättra vägnätet.

Betydande delar av väginvesteringarna har styrts till några storskaliga projekt. Byggande av en kilometer motorväg vid Uddevalla kräver lika myckel pengar som flera län tilldelats för länsväginvesteringar under en hel tioårsperiod.

Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget att göra satsningar på länsvägnälet. Detta beslastas i dag av omfattande tunga transporter framför allt för skogsnäringens behov men också för andra näringar. Ca 3000 mil av sammanlagt 8000 mil länsvägar saknar i dag beläggning. Utskottet anser därför att anslaget till länstrafikanläggningar bör tillföras ytterligare 355 milj.kr. som bör anvisas till byggande av länsvägar. Dessa medel bör fram­för allt användas för beläggning av grusvägar, vilket automatiskt medför en viss bärighetsförstärkning samtidigt som underhållskostnaderna på sikt blir lägre. Ett tioårsprogram härför bör utarbetas där bl. a. vinsterna ur under­hållssynpunkt analyseras.

Sammanfattningsvis anser utskottet att till anslaget B4. Byggande av länstrafikanläggningar bör tillföras 1 005 000 000 kr. med följande för­delning:

1.    Länsvägar                                         500 000 000 kr.

2.    Statskommunvägar                           100 000 000 kr.

3.    Kollektivtrafikanläggningar               300 000 000 kr.

4.    Miljövänliga trafikmedel                      85 000 000 kr.

5.    Cykelleder                                           20 000 000 kr.

Summa                                                   1 005 000 000 kr.

62

 

Genom en höjning av delposten för länsvägar skapas ökade förutsätt-  iyö//öö:20 ningar för att ett stort antal angelägna vägförbätlringar kan genomföras på länsvägnätet. Det innnebär inte att riksdagen bör gå in och behandla en­skilda vägbyggnadsärenden. Den ordning som finns med en decentraliserad vägplanering bör ligga fast. Genom anslagshöjningen kan emellertid inom en given ram ett byggande av åtskilliga länsvägprojekt möjliggöras. Ut­skottet vill särskilt peka på vad som framhålls i motionerna T321 (c) yrkan­dena 1 och 2 om byggande av vägar i Göteborgs och Bohus län, T205 (c) yrkande 1 och T225 (fp) yrkande 3 som båda handlar om vägutbyggnader och vägplanering i Ätvsborgs län, T312 (c) yrkandena 1 och 3 om vägansla­gen tdl Sjuhäradsbygden, T42 (c,m,fp) yrkande 1, T207 (s) yrkandena 1 och 2 samt T224 (m) yrkande 1 som alla tre avser väganslag titt Värmtands län samt T320 (c), T336 (m) och T343 (fp) som samtliga tre handlar om ett färdigställande av länsväg 181.

Enligt utskottets mening är det bl. a. av trafiksäkerhetsskäl angeläget att byggandet av cykelvägar påskyndas. Detta kan nu ske genom att de bidrag som hittills utgått till bl. a. byggande av cykelvägar förstärks genom ett sammanförande till en särskild statsbidragsram. Utskottet finner det lämp­ligt att bidraget kan lämnas från ett och samma anslag till såväl väghållande som icke väghållande kommuner. Utskottet finner också den angivna bi­dragsramen väl avvägd.

Vad utskottet nu anfört med anledning av regeringens förslag i pro­position 1987/88:50 bilaga 1 innebär att motionerna T22 (c) yrkande 1 och T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 tillstyrks och att motion T66 (vpk) yrkande 32 avstyrks. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T46 (fp) yr­kande 3 torde få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande riktlinjer för och anslag tid Byggande av länstrafik­anläggningar

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och motion 1987/88:T46 (fp) yrkande 3, med bifall till motionerna 1987/88:T22 (c) yrkande 1 och 1987/88:T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 samt med avslag på motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 32 till Byggande av länstrafikardäggningar för bud­getåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 1 005 000 000 kr.,

6. Riktlinjer för och anslag till Byggande av länstrafikanläggningar (mom. 36)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Samtidigt kan" och på s. 31 slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:

63

 

För utskottet framstår det som uppenbart att marschen bort från det        TU 1987/88:20
bildominerade samhället måste inledas. Utskottet kan inte acceptera att
man med massiva investeringar vill befästa dess infrastruktur. Ytterligare
medel måste i stället föras över till miljövänligare transportsystem, främst
järnvägen.                             ,       •                                                        :

Utskottet ser det som positivt att beslut om investeringar i länstrafikan­läggningar decentraliseras. Utskottet vill dock varna för att väglrafikan-läggningar kan komma att prioriteras på järnvägens bekostnad.

När det gäller investeringar i cykeltrafikleder vill utskottet se regeringens förslag till medelsanvisning som ett helt otillräckligt belopp. Utskottet före­slår en fördubbling till 40 milj.kr.

Vad utskottet nu anfört med anledning av regeringens förslag i pro­position 1987/88:50 bilaga 1 innebär att motion T66 (vpk) yrkande 32 tillstyrks och att motionerna T22 (c) yrkande 1, T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 samt T46 (fp) yrkande 3 avstyrks. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande riktlinjer för och anslag tdl Byggande av länstrafik­anläggningar

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition ' 1987/88:50 bilaga 1, med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 32 och med avslag på motionerna 1987/88:T22 (c) yrkande 1, 1987/88:T48 (c) yrkandena 15, 22 och 29 samt 1987/88:T46 (fp) yrkande 3 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 670 000 000 kr.,

7. Förstärkning av grusvägar (mom. 38)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andesson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "följaktligen motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling av regionalt utsatta delar i allmänhet och landsbygden i synnerhet är ett bra och fun­gerande vägnät. Det är enligt utskottels mening nödvändigt att länsvägnätet får en rimlig andel av de ekonomiska resurser som avdelas för investeringar.

Under senare år har emellertid riksvägarna fått en allt större andel av de ekonomiska resurserna inom ramen för en totalt minskande volym för väginvesteringar. Tillgängliga medel har i allt större utsträckning satsals i stora och dyra vägprojekt.

För utskottet framstår det som i hög grad angeläget att en större del av resurserna nu kommer länsvägnätet till godo. En upprustning av detta vägnät har stor betydelse för att förbättra infrastrukturen i regionalt utsatta landsdelar. Utskottet bör därför hos regeringen begära att ett tioårigt pro­gram för förstärkning och beläggning av återstående grusvägar i länsvägnä­tet las fram. En sådan satsning skulle samtidigt visa en vilja från samhällets

64

 

sida att förbättra förhållandena i utsatta regioner. Den skulle bidra till att        TU 1987/88:20 skapa optimism och framtidstro och vara till nytta för hela landet. ■

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T219 (c) yrkande 2
tillstyrks och att syftena med motionerna T46 (fp) yrkande 4, T75 (fp)            : ■.

yrkande 4, T301 (c) yrkande 1 och T328 (c) till väsentlig del blir till­godosedda, bör av riksdagen ges regeringentill känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande förstärkning av grusvägar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T219 (c) yrkande 2 och
med   anledning   av   motionerna   1987/88:T46   (fp)   yrkande   4,
1987/88:T75   (fp)   yrkande   4,   1987/88:T301   (c)   yrkande   1   och   '
1987/88:T328 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad ut­
skottet härom anfört,                                                                ■

8. Anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 45)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet vill" och på s. 36 slutar med "yrkande 30 avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet finner det befogat med en uppräkning av anslaget till enskilda vägar och en återgång till de bidragsregler som gällde före år 1984. Ut­skottet tillstyrker därför förslaget i motion T48 (c) yrkande 30 att en höjning av anslaget bör ske med 60 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit. Ut­skottet vill särskilt hänvisa till att i de mest utpräglade glesbygderna är denna del av vägnätet mycket betydelsefull.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i pro­position 1987/88:50 bilaga 1 och med bifall till motion 1987/88:T48 (c) yrkande 30 till Bidrag tdl drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 482 000 000 kr..

9. Inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna

(mom. 55)                                            '      '

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Beträffande de" och slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare uttalat att det kan godta den av,regeringen före- , .
slagna medelsramen för särskilda bärighetshöjande åtgärder. Däremot finns
det anledning att ifrågasätta användningen av medlen. I exempelvis Väster­
bottens län används hela 90 % av de tilldelade medlen för brobyggen i den
jämförelsevis expansiva kustregionen i länet. Enligt utskottets mening är det
angeläget att prioritera åtgärder i de mest utsatta bygderna. Även utanför      65

 

skogslänen finns vägar som uppvisar liknande problem. Det är viktigt att        TU 1987/88:20 också dessa län kan få del av insatserna för att höja standarden på läns­vägarna. Ett genomförande av regeringens förslag skulle enligt utskottets mening komma att missgynna flera län i landet som har skogsindustri och ett sekundärt och tertiärt vägnät med stora bärighetsproblem.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T48 (c) yrkande 23 tillstyrks och att syftet med motionerna T205 (c) yrkande 2 och T347 (c) i allt väsentligt blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande inriktningen av de bärighetshöjande åtgärderna att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T48 (c) yrkande 23 och med anledning av motionerna   1987/88:T205  (c)  yrkande 2 och 1987/88:T347 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet härom anfört,

10. En ny Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg och Karesuando (mom. 58)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Anna Wohlin-Andersson (c) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Utskottet kan" och på s. 42 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Vid utvecklingen av kommunikationerna bör enligt utskottets mening stamvägnätet få spela en avgörande roll. Det projekt med en inlandsväg — en Europaväg i nord—sydlig sträckning genom Norrlands inland — som aktualiserats tillhör denna typ av angelägna framtidsprojekt. Inte minst för utvecklingen av näringslivet i inlandet skulle en Europaväg från Göteborg till Karesuando bli av stor betydelse. Via Göteborg skulle denna led få en direktkoppling till kontinenten.

En Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg och Karesuando är enligt utskottets uppfattning så viktig att regeringen bör låta utreda frågan och komma med förslag till närmare sträckning av leden.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T35 (c) yrkande 3 och T339 (fp) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T60 (fp), T63 (fp) yrkande 3, T313 (s), T332 (s) och T344 (m) torde få anses i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande en ny Europaväg i ett inlandsläge mellan Göteborg och Karesuando

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 3 och 1987/88:T339 (fp) samt med anledning av motionerna 1987/88:T60 (fp), 1987/88:T63 (fp) yrkande 3, 1987/88:T313 (s), 1987/88:T332 (s) och 1987/88:T344 (m) som sin mening ger regering­en till känna vad utskottet härom anfört,

66

 

TU 1987/88:20

11.     Motorvägsprojektet Scandinavian Link (mom. 59)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "De direktiv" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att den trafikpolitiska propositio­nen, trots sitt omfång, inte berör frågan om ScanLink-projektet, trots att detta projekt spelar en stor roll i debatten och bevisligen finns med i regeringens överväganden. Utskottet finner därför anledning att bestämt säga nej till ScanLink och den ideologi projektet står för. Bakom ligger stora ekonomiska vinstintressen med utgångspunkt i ett bilindustriellt komplex, som nu är utvidgat till ett nära samarbete med elektronikindustrin. Ut­skottet finner det helt oacceptabelt att den svenska regeringen på detta sätt agerar enligt den ekonomiska elitens önskemål. EG-kraflernas intresse av att gynna ScanLink-konsortiets propagandagrupp bevisas av att EG anslagit 4 milj.kr. till konsortiet. Övernationella organs inblandning minskar Sveri­ges oberoende som nation.

Utskottet anser att trafikplaneringen bör få en helt annan inriktning bort från storskaliga projekt som är ägnade att underlätta ytterligare ökad lands­vägstrafik. Utskottet förordar mera energieffektiva och miljövänliga trafik­lösningar.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T66 (vpk) yrkande 30 i denna del och T331 (vpk) yrkande 2 i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse: 59. beträffande tnotorvägsprojektet Scandinavian Link att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T66 yrkande 30 i denna del och 1987/88:T331 (vpk) yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

12.     Grunder för vägtrafikens kostnadsansvar (mom. 98)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "trafikpolitiska propositionen" bort ha följande lydel­se:

Trafikutskottets finner att regeringen gjort en alldeles för försiktig be­räkning av biltrafikens samhällsekonomiska marginalkostnader. Detta gäl­ler framför allt för den tunga lastbilstrafiken, där man i propositionen långtifrån beaktat de enorma kostnader som denna trafik åsamkar sam­hället. Utskottet anser att varken EG eller skogsbolagen skall kunna ge direktiv till hur de svenska vägarna skall rustas upp, när det i stället är så att den tunga trafiken inte ens nu betalar för sina kostnader.

För tätortstrafiken bör även andra ekonomiska styrmedel användas än de
som anges i den trafikpolitiska propositionen.                                                     /--,

 

Det torde ankomma på regeringen att återkomma med nya beräkningar       TU 1987/88:20 rörande vägtrafikens kostnadsansvar.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 98 bort ha följande lydelse: 98. beträffande grunder för vägtrafikens kostnadsansvar att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av före­dragande departementschefens förslag i proposition 1987/88:50 bi­laga I,

13. Avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen (mom: 100)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m), Anna Wohlin-Andersson (c) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "1 samband" och slutar med "särskild åtgärd" bort ha följande lydelse:

I samband------- (= utskottet s. 49)---- från miljösynpunkt.

Utskottet, som alltså finner det läriipligt att ett syslem med avgiftsfinans­iering av vägbyggen kan genomföras, kan emellertid inte ansluta sig till föredragandens förslag att regeringen skall pröva varje enskilt fall, där det är aktuellt att ett vägbyggnadsprojekt helt eller delvis skall finansieras genom avgiftsupptagning.

Möjligheterna till alternativ finansiering blir även efter förslagets genom­förande för begränsade. Det finns ingen anledning att principiellt utesluta andra väghuvudmän än stat och kommuner;) vart fall inte om meningen är att, såsom i Österledsprojektet, det allmänna skall överta väghållarskapel sedan avgifterna finansierat projektet. Det är tvärtom en fördel att låta enskilda intressenter ta den "affärsrisk" som investeringen för med sig.

Över huvud taget måste kommunerna få större möjligheter att själva bedöma såväl finansierings- som huvudmannaskapsfrågorna. Kommunerna får inte undanhållas möjligheten till alternativ finansiering av vägobjekt som är angelägna för befolkning och utveckling i kommunerna.

Utskottet avvisar därför att varje sådant enskilt ärende skall beslutas av regeringen.

Beträffande avgiftssystemet vill utskottet också uttala att detta sätt att finansiera byggande av vägar och broar inle får ge möjlighet till att avgiftsfi­nansiera redan anlagda vägar eller tas ut på en vägdel för att bekosta en annan. Detta innebär att motion T85 (m) yrkande 21 tillstyrks.

Utskottets ställningstagande innebär även att syftet med motionerna T54 (m.fp), T89 (m) yrkande 8 samt T325 (fp) blir tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört innebär att det av regeringen framlagda lagför­slaget bör ges den innebörd som utskottet angivit. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan urider 100 bort ha följande lydelse:
100. beträffande avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen
att riksdagen                                                                                               68

 

a)   avslår del i proposition 1987/88:50bilaga I framlagda förslaget  ,     TU 1987/88:20 till lag om ändring i väglagen (1971:948),

b)  med anledning äv vad föredragande departementschefen härom anfört och motionerna 1987/88:T54 (m,fp), 1987/88:T89 (m) yrkande 8 och 1987/88:T325 (fp) samt med bifall till motion 1987/88:T85 (m) yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

14.    Avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen (mom. 100)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I samband" och slutar med "särskild åtgärd" bort.ha följande lydelse:

Utskottet finner att en ändring i väglagen som möjliggör en finansiering av vägbyggande genom avgifisupptagning enbart syftar till att ytterligare öka biltrafiken. Utskottet vänder sig mot en-sådan inriktning av trafik­politiken. Målet måste i stället vara att begränsa biltrafiken, framför allt i de. större tätorterna, så att miljön kan bli dräglig för människorna. Detta kan ske med hjälp av en väl utvecklad kollektivtrafik med nolltaxa samt olika ekonomiska styrmedel.

Utskottet avstyrker den föreslagna lagändringen liksom också motioner­na T54 (m,fp), T85 (m) yrkande 21, T89 (m) yrkande 8 och T325 (fp).

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels alt utskottets hemställan under 100 bort ha följande lydelse: 100. beträffande avgiftsfinansiering av väg- och brobyggen att riksdagen

a)   avslår det i proposition 1987/88:50 bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948),       _

b)  avslår motionerna 1987/88:T54 (m,fp), 1987/88:T85 (m) yrkande 21, 1987/88:T89 (m) yrkande 8 och 1987/88:T325 (fp),

15.    Tidigareläggning av byggande av vägar och gator genom
förskottering från kommuner och företag (mom., 101)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Beträffande vad" och på s. 51 slutar med "särskild åtgärd" bort ha följande lydelse:

Beträffande vad------ (= utskottet s. 50)- — vara ändamålsenlig.

Med anledning av tidigare motioner om att forcera fram en upprustning av vägnätet, bl. a. i Jämtlands län, förutsatte utskottet i sitt betänkande TU 1986/87:19 att regeringen skulle återkomma med förslag till extern finansie­ring av vägprojekt.

Del har regeringen nu gjort bl. a. genom sitt förslag till tidigareläggning
av byggande av vägar och broar genom förskottering. Utskottet tillstyrker
förslaget utom på en punkt, nämligen att ersättning inte skall kunna utgå för
räntekostnader under den tid vägbyggnadsprojektet pågår.                             69

 

Regeringens förslag att bemyndiga vägverket att tidigarelägga byggande TU 1987/88:20 av vägar eller broar med förskottering från kommuner eller företag kan enligt utskottets mening i vissa tättbefolkade trafikintensiva delar av landet underlätta genomförandet av angelägna projekt. Om denna ordning inte skall föranleda en fortsatt koncentration av investeringarna, förutsätter det emellertid att vägverket i övriga delar av landet bemyndigas ersätta de kommuner eller förelag som förskolterar en väg- eller broinvestering för räntekostnaderna. Sådan ersättning för räntekostnaderna bör enligt ut­skottets mening utgå fram till dess att väg- eller broprojektet inlöses av staten.

I övrigt kan trafikutskottet ansluta sig till vad finansutskottet uttalat i sitt yttrande FiU 1987/88:3 y att det bör av riksdagens beslut klart framgå att lån åt vägverket endast bör avse tidigareläggning av väg- och brobyggen där förskottering (lån) sker från kommuner eller företag. Förskotteringen får heller inte omfatta lånevillkor som strider mot bestämmelserna i upp­handlingskungörelsen.

Det torde ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose utskottels önskemål.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär alt motion T35 (c) yrkande 2 tillstyrks och motion T305 (m) avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Motionerna T330 (m) och T346 (m) yrkande 5 bör lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

dels alt utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:

101. beträffande tidigareläggning av byggande av vägar och galor genom förskottering från kommimer och förelag att riksdagen

a)   med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1, med bifall till motion 1987/88:T35 (c) yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:T305 (m) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

b)   lämnar motionerna 1987/88:T330 (m) och 1987/88:T346 (m) yrkande 5 utan särskild åtgärd,

16. Tidigareläggning av byggande av vägar och gator genom förskottering från kommuner och företag (mom. 101)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Beträffande vad" och på s. 51 slutar med "särskild åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en ordning med tidigareläggning av väg- och brobyg­gen genom lånefinansiering kommer alt bidra till alt försämra miljön i de större tätorterna. Bakom ett sådant förslag ligger den marknadsföring som sköts av bl. a. det bilindustriella komplexet.

Vad som i stället måste ske är begränsningar av biltrafikens ohämmade tillväxt med dess miljöförstöringar och energislöseri. Detta kan ske genom en starkt förbättrad kollektivtrafik samt olika ekonomiska styrmedel.

70

 

Av det anförda följer att utskottet avstyrker förslaget att regeringen får        TU 1987/88:20 medge att vägverket får finansiera vägbyggande med lån. Även motionerna T35 (c) yrkande 2, T305 (m), T330 (m) och T346 (m) yrkande 5 avstyrks.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:

101.        beträffande tidigareläggning av byggande av vägar och gator
genom förskottering från kommuner och företag

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1 och motionerna 1987/88:T35 (c) yrkande 2, 1987/88:T305 (m), 1987/88:T330 (m) och 1987/88:T346 (m) yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

17. En ändrad företagsform för vägverket (mom. 102)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att det är ett intressant uppslag som förs fram i mo­tionsyrkandet. En utredning bör därför tillsättas för att överväga en ändrad företagsform för delar av vägverket.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T89 (m) yrkande 9 tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottels hemställan under 102 bort ha följande lydelse:

102.           beträffande en ändrad företagsform för vägverket

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T89 (m) yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Särskilda yttranden

1. De vägpolitiska målen (mom. 2)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (c) anför:

Vi kan i stora delar ansluta oss till de mål för vägpolitiken som anförs men vill också se ett genomförande av dessa bl. a. på regionalpolitikens område. Vi vill också betona att en framsynt trafikpolitik måste främja utvecklingen av lokalsamhället med närhet till arbete, bostäder och service. En framsynt trafikpolitik måste inriktas på att effektivt betjäna alla landets delar, dvs. utgöra en av de främsta stöttepelarna för regionalpolitiken.

Trafiken har en omfattande inverkan på vår miljö- och energipolitik. 'Vi anser därför att en framåtsyftande trafikpolitik måste främja miljövänliga transportsystem som inte rubbar den ekologiska balansen. Ur energisyn­punkt måste transportsystemet i så stor utsträckning som möjligt baseras på rena och förnyelsebara energikällor. Trafikpolitiken måste också beakta beredskaps- och sårbarhetsaspekter.

71

 

2. De vägpolitiska målen (mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anför: .     ,

I särskilda reservationer i anslutning till trafikutskottets betänkanden om trafikpolitiken och EG-frågorna reser jag allvarliga invändningar mot rege­ringens förslag inom vägpolitiken. Jag har därvid framhållit följande:

-         Tunga landsvägstransporter på sträckor över 30 mil bör förbjudas ge­nom ny lagstiftning i kombination med alt järnvägens kapacitet succes­sivt byggs ut för att motsvara kraven på effektivitet i godstrafiken. Den s. k. harmoniseringén méd EG och förslag i enlighet med vit­boken, som påverkar den svenska trafikpolitiken i riktning mot ökad massbilism och allt tyngre lastbilstransporter, är oacceptabel. Vpk mot­sätter sig ändrad lagstiftning enligt denna "EG-modell". Vpk finner förslaget att ytterligare höja de högsta tillåtna maxviklerna för tunga fordon som klart olämpligt.

-         Jag vill också hänvisa till förslag som kommer att behandlas i andra utskoilsbetänkanden. Det gäller att bestämmelser för högsta tillåtna hasligheler bör genomföras så att 110 kin/tim. sänks till 100 och 90 km/tim. till 80 fr. o. m. försommaren 1988. Dispenser skall vara möjliga för olika glesbygdsområden.

Vpk har också föreslagit att det bör införas ytterligare skärpta ut­släppskrav på bensindrivna personbilar sarnt minskade utsläpp i den befintliga fordonsparken.

Vpk föreslår vidare att avgaskraven för lastbilar och bussar bör tidigare­läggas och införas samtidigt med att det sker i USA. För tunga fordon bör ett obligatorium införas så tidigt att det sista steget av rening kommer att gälla fr. o. m: år 1994.

3. Instängsling av väg (mom. 23)

Viola Claesson (vpk) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det är förenat' med nackdelar med viltstängsel utefter långa sträckor utmed vägarna utan några passager.

Det kan emellertid samtidigt konstateras att viltolyckorna inte minskar. Detta är inte bara en trafiksäkerhetsfråga utanhandlar också om djurens möjlighet att röra sig på stråk där de faktiskt har historisk företrädesrätt. Viltstängsel är ingen hållbar lösning i längden. Den är dålig för djuren och för människorna som i praktiken blir utestärigda från den allemansrättsliga terrängen. Den enda hållbara lösningen är sänkta och åtlydda fartgränser, enligt vpk:s program, och minskad biltrafik.

TU 1987/88:20

72

 

4. Väganslagen för Stockholms län (mom. 60)

Görel Bohlin (m) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det inte ankommer på riksdagen alt uttala sig till förmån för enskilda projekt. Jag finner det riktigt att det görs även regionalpoUtiska bedömningar vid prioriteringarna. Jag vill emellertid erinra om att denna aspekt bara är en av flera faktorer i vägverkets sam­hällsekonomiska avkastningsbedömningar. Övriga faktorer såsom minska­de tidskostnader för trafikanter och näringsliv, minskade fordonskostnader, minskad olycksrisk, miljöaspekter m.m. vägs också in och visar på den samhällsnytta och höga avkastning som vägobjekt i Stockholms län ger. Detta bör ge utslag vid fördelningen av medel mellan länen.

Jag kan konstatera alt anslagen för vägbyggande och underhåll av läns-och riksvägar har till Stockholms län varit alltför låga i,många år. Pengarna har helt enkelt inte räckt till ens för det akuta behovet av förbättringar och än mindre för nybyggnation. Stockholms län har en ungefär 20-procentig andel av landets befolkning. Andelen av trafikarbetet är ännu större och andelen trafikolyckor - den s. k. olyckskvoten - dess värre den allra största.

Trafiksituationen i Stockholmsområdet är nu mycket besvärlig och med­för så stora negativa miljömässiga och ekonomiska konsekvenser för sam­hället, näringslivet och den enskilde att det krävs krafttag för att åstad­komma en positiv förändring.

1 motion T346 (m) ges en rad exempel på vägbyggnadsprojekt i Stock­holmsregionen som sedan länge bedömts som samhällsekonomiskt angeläg­na men som inte kunnat genomföras till följd av brist på medel till länet. Ett genomförande av dessa projekt skulle vara till nytta för befolkning och näringsliv inte endast i Stockholms län utan också för stora delar av landet i övrigt, detta till följd av den omfattande genomfartslrafik som passerar länet.

5. Vissa planeringsfrågor samt flerårs- och fördelningsplaner m.m. (mom. 70, 72, 73, 77 och 89)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anför:

Såsom framhålls i ett stort antal centermotioner är det angeläget att det sker en upprustning av länsvägnätet. Detta belastas av omfattande tunga trans­porter framför allt för skogsnäringens behov men också från andra näringar. Vi delar utskotlsmajoritetens inställning att det är olämpligt att riksdagen går in och fattar beslut om prioriteringar av enskilda vägbyggnadsobjekt. Vi vill dock framhålla att med den höjning med 355 milj.kr. av delanslaget för byggande av länsvägar som vi föreslår inom ramen för anslaget B4. Byggan­de av länstrafikanläggningar blir det ökade förutsättningar för att en lång rad vägbyggnadsprojekt på länsvägnätet kan sättas i gång.

TU 1987/88:20

73

 

TU 1987/88:20
Förslag till                                                                                       Bilaga

Lag om ändring i väglagen (1971: 948)

Härigenom föreskrivs att 29 § i väglagen (1971:948)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

29 §
Regeringen kan bestämma all av-  Regeringen kan bestämma att av-

gift får tagas Ut för begagnande av     gift -får tas ut för begagnande av
färja.                                            väg.

Niirmare föreskrifter om sådana avgifter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988. Avgift för begagnande av sådan väganordning som inte är färja får tas ut endast om byggandet har på­börjats efter lagens ikraftträdande.

Lagen omtryckt 1987:459                                                                                        74

 

Innehållsförteckning

Sammanfattning .............................................................         i

Proposition 1987188:50 bd. 1 (kommunikationsdepartementet)                    2

Bilismen, laslbilstrafiken och vägarna  ............................ ...... 2

Anslagsfrågor m.m...........................................................        3

Proposuion 1987/88:100 bil. 8 (kommunikationsdepartementet)   .... 4

Motionerna .....................................................................        4

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 ... 4

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 .. 8

Betänkandets disposition ...............................................      14

Utskottet.........................................................................      15

1  Bilismen och lastbilstrafiken.......................................... .... 15

2  Vägpolitiken inför 1990-talet   ......................................      16

3  Åkerifrågor   ................................................................. .... 17

4  Vinterväghållning .........................................................      18

5  Teknikutveckling............................................................      19

6  Vägarna och väghållningsansvaret...............................      20

7  Anslags- och bidragsfrågor ..........................................      21

 

7.1   Ämbetsverksuppgifter m.m.........................................      21

7.2   Drift av statliga vägar ................................................      21

7.3   Sammanhållen investeringsplanering  .......................      25

7.4   Byggande av riksvägar   ............................................      26

7.5   Investeringar i länstrafikanläggningar   ..................... .... 28

7.6   Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator        33

7.7   Bidrag till drift av kommunala vägar och gator............ .... 35

7.8   Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar  ....         35

7.9   Tjänster till utomstående   ......................................... .... 36

 

7.10   Försvarsuppgifter...................................................... .... 37

7.11   Särskilda bärighetshöjande åtgärder........................ .... 37

 

8  Motionsyrkanden beträffande vissa planeringsfrågor samt flerårs- och fördelningsplaner m.m                    40

9  Vägtrafikens kostnadsansvar........................................ .... 46

10        Avgiftsfinansierade vägar samt tidigareläggningar av vägin­
vesteringar ..................................................................... .... 47

11        Hemställan...................    .................................... .... 51

Reservationer   ............................................................... .... 59

Särskilda yttranden   ...................................................... .... 71

Förslag till ändring i väglagen (1971:948) ...................... .... 74

TU 1987/88:20

75

 

--I'Tryck Stockho,„,,9ss