Trafikutskottets betänkande
1987/88:17

om sjöfart m.m. (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop.
1987/88:100 bil. 8)

1987/88:17

Sammanfattning

Sjöfartsverket ombildades den 1 juli 1987 till affärsverk.

I betänkandet tillstyrker utskottet förslag i budgetpropositionen om att
riksdagen godkänner

- vad som förordas om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under
perioden 1988-1990,

- att sjöfartsverkets verksamhet skall inriktas på de resultat- och prisnivåer
som förordas för perioden 1988-1990,

- vad som anförs om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1988—
1990.

Vidare tillstyrks förslag i budgetpropositionen om medelsanvisningar avseeende
Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, Fritidsbåtsregister,
Transportstöd för Gotland, Handelsflottans pensionsanstalt. Handelsflottans
kultur- och fritidsråd, ersättningar till Trollhätte kanalverk och Vänerns
seglationsstyrelse samt Stöd till svenska rederier.

Utskottet tillstyrker också förslag i den trafikpolitiska propositionen som
avser sjöfartens infrastruktur och kostnadsansvar.

I betänkandet behandlas även ett trettiotal motionsyrkanden i olika
sjöfartsfrågor.

Utskottet avstyrker samtliga yrkanden eller föreslår att de lämnas utan
särskild åtgärd.

Till betänkandet är fogat 11 reservationer och ett särskilt yttrande.

M- och fp-ledamöterna motsätter sig att ett anslag inrättas för Fritidsbåtsregister
och den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.

M- och fp-ledamöterna motsätter sig även den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen för Stöd till svenska rederier.

Enligt c- och vpk-ledamöterna bör riksdagen besluta om ett anslag för
Bidrag till isbrytning och över anslaget anvisa 50 milj.kr. för nästa budgetår.

M-ledamöterna reserverar sig också till förmån för yrkanden i en
m-motion om bemanningsfrågor och en utredning om lotsningsbestämmelserna.

C-ledamöterna reserverar sig till förmån för yrkanden i c-motioner i fråga
om sjötransporter av farligt gods, fartygstransportcrna mellan Sverige och
Sovjetunionen, offentliggörande av avtalet om färjetrafiken på Gotland,

1 Riksdagen 1987/88. 15sami Nr 17

Gotlandstrafikens huvudkontor och taxesättningen i färjetrafiken på Gotland.

Vpk-ledamoten reserverar sig till förmån för ett yrkande i en vpk-motion
som avser det s.k. Dala kanal-projektet.

Det särskilda yttrandet avges av fp-ledamöterna och gäller färjetrafik
mellan Öland och Gotland.

SJÄTTE HUVUDTITELN
Proposition 1987/88:100bil. 8
(kommunikationsdepartementet)

1. Inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet m.m.

Regeringen har under avsnitt E. Sjöfart (s. 26-35) föreslagit att riksdagen

- godkänner vad i propositionen förordats om inriktningen av sjöfartsverkets
verksamhet under perioden 1988-1990,

- godkänner att sjöfartsverkets verksamhet skall inriktas på de resultat- och
prisnivåer som förordats i propositionen för perioden 1988-1990,

- godkänner vad i propositionen anförts om sjöfartsverkets investeringar
under perioden 1988-1990 samt bemyndigar regeringen att besluta om
avvikelser därifrån,

- till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 101 471 000 kr. (punkt E 1., s. 32-35).

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T82 av Hans Dau (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av fortsatt modernisering av den svenska isbrytarflottan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av isbrytarservice till färjetrafiken.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T211 (delvis) av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer
i Västmanland.

1987/88:T215 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av Dala Kanal.

1987/88:T226 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bemanningsplanen
för Stockholms skärgård måste omprövas.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1987/88:A492 (fp).

TU 1987/88:17

1987/88:T601 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att båtar under tio meter, som är avsedda för
räddningstjänst/brandförsvar, bör få användas vid räddningstjänst och vid
olje- och kemikaliebekämpning även om föraren endast har förarbevis.

1987/88:T602 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande initiativ till överläggningar med andra länder om att
eftersträva sjötransport av farligt gods,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande lastkvoterna vid ingående av handelsavtal med Östeuropa,

9. att riksdagen till g,tt nytt anslag Bidrag till isbrytning anvisar 50 000 000
kr.

1987/88:T604 av Sigge Godin och Rune Ångström (båda fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att isbrytarflottan omlokaliseras till Härnösand.

1987/88:T605 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva förutsättningarna för att via internationella avtal
bojkotta (svartlista) rederier som på säkra grunder ertappas med miljöskadande
verksamhet.

1987/88:T606 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan Hyttring (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av 2 milj.kr. i upprustningsbidrag avseende Dalslands
kanal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i kontakter
med den norska regeringen verka för en sammanbindning mellan Dalslands
kanal och Haldenvassdraget.

1987/88:T608 av Göran Allmér (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om instiftande av en medalj ”För berömlig gärning till sjöss”.

1987/88:T610 av Sonja Rembo (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den tekniska standarden i inköpt utländskt andrahandstonnage,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teknisk utveckling och säkerhet,

10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av befälsutbildningen i
enlighet med vad som i motionen anförts,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder ifråga om
forskning och utveckling inom det marina området i enlighet med vad som i
motionen anförts,

13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lotsbestämmelserna
i enlighet med vad som anförts i motionen.

TU 1987/88:17

Utskottet

TU 1987/88:17

Under de senaste budgetåren har statsmakterna successivt ändrat principerna
för sjöfartsverkets betalningsansvar och finansiering i riktning mot en
ökad affärsmässighet och marknadsanpassning. Till följd av riksdagens
beslut våren 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 14, rskr. 178) ombildades
sjöfartsverket den 1 juli 1987 till affärsverk. Övergången till affärsverksformen
innebär bl.a. att verket fritt disponerar intäkter och ersättningar.

Kostnader för verksamhet som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsansvar
finaniseras på oförändrat sätt genom anslag över statsbudgeten.

En följd av övergången till affärsverksform är bl.a. också att sjöfartsverket
har att presentera rullande treårsplaner för verksamheten. Syftet härmed är
att statsmakternas styrning skall bli mer övergripande och ta sikte på att
fastställa mål för verksamheten samt ekonomiska mål och servicemål.

I sin första treårsplan för 1988-1990 anger sjöfartsverket mål för samtliga
verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten under
perioden. Mål uppställs sålunda för farleder och utmärkning, för lotsningen,
för isbrytningen, för sjömätning och sjökortsproduktion, för fartygstekniska
och fartygsoperativa frågor samt för sjöräddning och sjöolycksutredning.

Föredragande departementschefen har ingen erinran mot de av sjöfartsverket
föreslagna målen för verksamheten.

Beträffande isbrytningen är målet att sjöfart skall kunna bedrivas året runt på
alla väsentliga hamnar. I samband med denna målangivelse erinras det i
propositionen om att beslut fattades år 1986 om investering i en ny
kapacitetsstark isbrytare som skall ersätta de två äldsta enheterna. Med den
nya isbrytaren bedöms målsättnigen för isbrytningen kunna uppfyllas även
fortsättningsvis.

I motion T82 (m) framhålls att den åretrunttrafik som numera bedrivs efter
Norrlandskusten samt färjetrafiken över Kvarken och Ålands hav gör det
nödvändigt att ha en väl fungerande isbrytarservice. Motionären föreslår att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad han sålunda
anfört. Vidare bör enligt motionären riksdagen hos regeringen påtala
behovet av en fortsatt modernisering av isbrytarflottan utöver vad som redan
beslutats.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot de för isbrytningen angivna
målen. Dessa synes också tillgodose syftet med ifrågavarande motionsyrkanden.
Dessa bör följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks därför. Regeringens förslag att riksdagen godkänner vad föredraganden
anfört om inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden
1988-1990 tillstyrks i här berörd del.

Vad gäller lotsningen är målet att alla hamnar av någon betydelse för
handelssjöfarten skall kunna påräkna lotsningsservice. De sjötrafikområden
som avses ersätta nuvarande lotsplatser och lotsdistrikt syftar till att skapa
förutsättningar för en gemensam och mer slagkraftig organisation av
fältverksamheten inom hela lots- och fyrväsendet.

Det tidigare träffade lotsarbetstidsavtalet bedöms - framgår det av
propositionen - kunna medföra en minskning med 21 lotstjänster under
treårsperioden. Vidare räknar sjöfartsverket med att under samma period
kunna dra in 19 båtmanstjänster.

I motion T226 (fp) framhålls att sjöfartsverkets bemanningsplan för lotsplatserna
i Stockholms skärgård innebär att de allra mest naturliga arbetstillfällena
försvinner. Planen bör enligt motionärerna omprövas i sin helhet med
beaktande av bl.a. sysselsättnings- och säkerhetspolitiska överväganden.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om de krav
som ställs på sjöfartsverket att fortlöpande vidta åtgärder i rationaliserande
och effektiviserande syfte för att kunna erbjuda sjöfartens olika intressenter
en god service och samtidigt hålla tillbaka avgiftshöjningarna så långt som
möjligt. I fråga om lotsningsorganisationen är det angeläget att anpassa
denna till förändringar i sjöfartens struktur och servicebehov.

I de fall sådana rationaliseringsåtgärder medför personalinskränkningar
gäller förordningen (1982:136) om handläggning av vissa personalfrågor i
statlig verksamhet utmed rikets kuster. Enligt denna förordning skall en
myndighet som planerar en inskränkning av personal som har direkt
betydelse för tillsyn och övervakning av kusterna inhämta länsstyrelsens
yttrande över den planerade åtgärden. Länsstyrelsen skall bereda andra
berörda myndigheter tillfälle att yttra sig och bedöma hur åtgärden påverkar
de anspråk på bemanning som olika samhällsintressen ställer. Om länsstyrelsen
anser att åtgärden inte innebär mera väsentliga förändringar, skall
länsstyrelsen genast avge sitt yttrande till den myndighet som planerar
åtgärden. I annat fall skall länsstyrelsen skyndsamt utreda följderna av
åtgärden och därvid bereda landstingskommun samt berörda statliga myndigheter,
kommuner och organisationer tillfälle att yttra sig. Om länsstyrelsen
finner att det är angeläget med fortsatt bemanning skall länsstyrelsen i sitt
yttrande lämna ett förslag om organisation, huvudmannaskap samt finansiering
och kostnadsfördelning. Om den myndighet som aktualiserat åtgärden
trots invändningar vill genomföra personalinskränkningen eller förslaget,
skall myndigheten hänskjuta frågan till regeringens prövning. Detsamma
gäller om regeringens beslut behövs av andra skäl.

Denna handläggningsordning har enligt vad utskottet erfarit iakttagits i
fråga om de lotsstationer i Stockholms skärgård för vilka sjöfartsverket
planerat personalminskningar. Vad beträffar Landsorts lotsstation har
sjöfartsverket avstått från en planerad indragning av sex båtmanstjänster.
Planerade indragningar av totalt sex tjänster vid Svartklubbens och Simpnäs
lotsstationer har underställts regeringens prövning.

1982 års förordning är enligt utskottets mening väl ägnad att tillgodose
motionärernas krav på en allsidig bedömning av sjöfartsverkets planerade
personalminskningar. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt nu
anfört synes något riksdagens uttalande i den av motionärerna behandlade
frågan inte påkallat. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen, medan regeringens
förslag att riksdagen godkänner den i propositionen förordade inrikt -

TU 1987/88:17

ningen av sjöfartsverkets verksamhet under perioden 1988-1990 tillstyrks i
här berörd del.

Den inriktning av sjöfartsverkets verksamhet i övrigt under perioden 1988—
1990 som förordas i propositionen och som ej berörts i det föregående
föranleder ingen erinran från utskottets sida. Regeringens förslag i denna del
tillstyrks följaktligen.

Föredraganden biträder sjöfartsverkets mål för sitt ekonomiska resultat för
treårsperioden och som innebär att verket skall klara statsmakternas krav att
inleverera avkastning på det fasta statskapitalet enligt fastställd avkastningsränta.
Avkastningsräntan utgör för närvarande 11 %.

Beträffande prissättningen anger sjöfartsverket att verket sedan början av
1980-talet har haft som mål att höjningar av de allmänna sjöfartsavgifterna
skall hållas inom inflationsramen och att prissättningen på de produkter och
tjänster som sjöfartsverket tillhandahåller skall utgå från full kostnadstäckning.
Verket föreslår att detta skall gälla som mål även under treårsperioden
1988-1990.

Föredraganden betonar att verksamheten bör bedrivas så att höjningarna
av sjöfartsavgifterna kan hållas på en sådan nivå att näringens konkurrenskraft
inte försvåras.

Soliditeten bör enligt föredraganden beräknas som andelen eget kapital
(verkskapitalet) i förhållande till hela balansomslutningen. Beräknad på det
sättet antas soliditeten för verket ligga på omkring 85 % för treårsperioden.
Föredraganden förordar att det också skall vara verkets mål för soliditeten
under perioden.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens förslag att riksdagen
godkänner att sjöfartsverkets verksamhet skall inriktas på de resultat- och
prisnivåer som förordas i propositionen för perioden 1988-1990.

Sjöfartsverket investeringsplan för treårsperioden 1988-1990 omfattar ett
belopp på 252,2 milj.kr. Föredraganden framhåller att de planerade
investeringarna avses genomföras i syfte att modernisera och effektivisera
verksamheten och säger sig inte ha någon erinran däremot. Vad gäller
investeringen i ett nytt sjömätningsfartyg förutsätter föredraganden att
verket genomför en grundlig analys av rationaliseringseffekten och behovet
av ett nytt fartyg innan beslut fattas om investeringen.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredraganden sålunda anfört och
tillstyrker därför regeringens förslag att riksdagen godkänner vad som i
propositionen anförts om sjöfartsverkets investeringar under perioden 1988-1990 och bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån.

Utskottet tillstyrker vidare förslaget till medelsanvisning -101,5 milj.kr. - för
ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster. Från anslaget anvisas medel för
den del av sjöfartsverkets verksamhet som inte skall ingå i handelssjöfartens
betalningsansvar.

I motion T602 (c) yrkas att riksdagen till ett nytt anslag för bidrag till
isbrytning anvisar 50 milj.kr.

TU 1987/88:17

Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet erinra om att
kostnaderna för den statliga isbrytningen på grund av dennas regionalpolitiska
betydelse för Norrland fram t.o.m. budgetåret 1985/86 i sin helhet
undantogs från sjöfartens betalningsansvar. I proposition 1985/86:100 bil. 8
framhölls emellertid att tillgången på isbrytarkapacitet under svåra vintrar är
av stor betydelse för sjöfarten på Sverige som helhet. Regeringen föreslog
mot denna bakgrund att kostnaderna för den isbrytarkapacitet som staten
tillhandahåller eller håller i beredskap skulle föras in under sjöfartens
betalningsansvar. Bränslekostnaderna däremot borde - framhölls det i
propositionen - liksom tidigare betalas av staten. Dessa kunde under en
normal vinter uppskattas till ca 47 milj.kr.

I samma proposition föreslogs vidare att den regionalpolitisk! motiverade
ersättningen till Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse skulle
föras över från sjöfartens betalningsansvar till statens.

I propositionen föreslogs dessutom att sjöfartsverket skulle få övergå till
att göra avskrivningar på anskaffningsvärden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1985/86:14 (rskr. 228)
tillstyrkte utskottet regeringens förslag. I samband därmed framhölls det i
betänkandet att de kostnader som följer av att isbrytningen förs in under
sjöfartens betalningsansvar reducerades av att staten förutsattes svara dels
för isbrytningens bränslekostnader, dels för ersättningen för avgiftsutjämningen
för Vänertrafiken. Detta innebar - betonade utskottet - en kostnadsavlastning
för budgetåret 1986/87 på ca 92 milj.kr. Genom att sjöfartsverket
dessutom gavs möjlighet att göra avskrivningar på anskaffningsvärden
reducerades belastningen på sjöfartsavgifterna med ytterligare ca 57 milj.kr.
för budgetåret 1986/87.

Utskottet finner för sin del ej skäl att ompröva sitt sålunda redovisade
ställningstagande och avstyrker därför motionsyrkandet.

I sammanhanget erinras om att utskottet i det föregående tillstyrkt
regeringens förslag till medelsanvisning för Ersättning till sjöfartsverket för
vissa tjänster. Anslaget omfattar bl.a. ett belopp på 46,1 milj.kr. avseende
bränslekostnader för isbrytning. Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten
på att regeringen under anslaget E6. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
föreslår en medelsanvisning för Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse
för nästa budgetår om totalt 51,5 milj.kr.

I motion T610 (m) behandlas bl.a. bemanningsfrägor. Motionären framhåller
att man i olika sjöfartsländer söker minska fartygsbesättningarna i syfte
att reducera rederiernas driftskostnader. Det svenska regelverket på området
måste - betonar motionären - tillämpas och anpassas så att det möjliggör
försöksverksamhet och en dynamisk utveckling. Riskerna för att säkerheten
ombord och att de ombordanställdas förhållanden försämras får emellertid
inte åsidosättas. Därför bör såväl arbetstagare som arbetsgivare medverka i
sjöfartsmyndighetens försöksverksamhet och utvecklingsarbete.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
riksdagen i december 1987 antog en fartygssäkerhetslag (1988:49, prop.
1987/88:3, TU 6, rskr. 42). Enligt bestämmelser i 5 kap. i lagen har
sjöfartsverket att i samråd med organisationer som företräder redare och de

TU 1987/88:17

ombordanställda fastställa minimibesättning för varje enskilt fartyg. Då
ifrågavarande lagbestämmelser synes tillgodose syftet med motionsyrkandet
bör detsamma kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motion T610 (m) begärs vidare en översyn av sjöbefälsutbildningen. Enligt
motionären är det mot bakgrund av den förändring som skett i den svenska
handelflottans sammansättning på senare år nödvändigt att sjöbefälsutbildningen
breddas så att ämnen vid sidan av de traditionellt sjöbefälsinriktade i
ökad utsträckning tillförs läroplanen. Särskilt angeläget är det - betonar
motionären - att de blivande sjöbefälen bibringas ekonomiska och juridiska
insikter.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att den
högre utbildningen på det nautiska området i Sverige numera är förlagd till
högskolan i Kalmar och Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Utbildningen
ges enligt vad utskottet erfarit på en sjökaptenslinje, en styrmanslinje och
en radiokommunikationslinje. Samtliga linjer omfattar inslag av arbetsrätt,
sjörätt samt samhälls- och företagsekonomi. Därtill erbjuds eleverna valfria
kurser som gör det möjligt för dem att ytterligare förkovra sig i bl.a. ämnen
av det nämnda slaget. Utbildningens innehåll styrs i mycket stor utsträckning
av internationella överenskommelser.

Med hänvisning till det anförda kan utskottet, som förutsätter att berörda
högskolestyrelser fortlöpande beaktar behovet av en ändamålsenlig sjöbefälsutbildning,
för sin del inte finna annat än att syftet med motionsyrkandet
måste anses tillgodosett. Det bör därför kunna lämnas utan särskild åtgärd.

Enligt motion T610 (m) är det angeläget att tillgodose fraktkundernas
ökande krav på snabba och tillförlitliga transporter av hög kvalitet till låga
kostnader. Det är därför enligt motionären ett oavvistligt krav att den
internationella utvecklingen följs och att Sverige har en egen forskning och
utveckling på sjöfartsområdet. Dessa insatser bör - betonar motionären - inte
enbart gälla fartygskonstruktion utan också lasthantering ombord och i land,
logistik och marknadskännedom.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom transportforskningsberedningen ett
programarbete inom vilket såväl den svenska exportindustrins som sjöfartens
och hamnarnas framtida roll och konkurrensmöjligheter kommer att
uppmärksammas. Särskild tonvikt kommer därvid att läggas på hur den
internationella handelsutvecklingen och liberaliseringen på transportområdet
kan påverka och ändra konkurrensförutsättningarna för olika transportmedel.
För att bedöma sjöfartens liksom andra transportmedels framtida roll
och möjligheter kommer studier att ske med särskild hänsyn till de logistikoch
materialadministrativa kvalitetskrav som exportindustrin ställer för att få
kostnadseffektiva transporttjänster med en för avsättningsmarknaderna
anpassad utformning, innefattande bl.a. hög tidsprecision. Särskild uppmärksamhet
kommer även att ägnas åt hur svenska hamnar i framtiden kan
utveckla nya tjänster genom att i större utsträckning än för närvarande
ombesörja lagerhållning av export- och importgods. Inom ramen för denna
problematik planeras också forskningsverksamhet för att effektivisera
godshantering både i hamnledet och ombord på fartyg.

Inom transportforskningsberedningen undersöks vidare - enligt vad

TU 1987/88:17

utskottet erfarit - möjligheterna att stödja ett projekt i syfte att utveckla ett
tekniskt och ekonomiskt faktaunderlag för ett modernt svenskt närsjöfartsfartyg.
Ett sådant arbete bedöms kunna ge mindre svenska rederier
vägledning för beslut om investeringar i sådana fartyg under de närmaste
åren.

Enligt utskottets mening är de forsknings- och utvecklingsinsatser på
sjöfartsområdet som sålunda planeras ägnade att tillgodose syftet med
motionsyrkandet. Detta bör därför kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motion T610 (m) framhålls att anskaffandet av utlandsägda fartyg av god
standard bör underlättas. Sjöfartsverkets regler om fartygs konstruktion och
utrustning bör därför anpassas till internationellt godtagna regler.

Enligt vad utskottet erfarit företar sjöfartsverket fortlöpande en sådan
anpassning som motionären kräver. Internationellt samarbete har enligt
verkets bedömning medfört en nära nog enhetlig europeisk fartygsstandard.
Utskottet finner ej skäl att ifrågasätta denna bedömning och avstyrker därför
motionsyrkandet.

I motion T610 (m) begärs en utredning om lotsningsbestämmelserna i syfte att
begränsa kravet på lotsning då det gäller svenska fartyg med väl befaret
befäl.

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:119 bil. 2, TU 31, rskr. 422) att
inom ramen för ett handlingsprogram för miljösäkrare sjötransporter införa
ett s.k. behovsanpassat lotstvång. Sjöfartsverket skulle därvid svara för
utformningen. Riksdagens beslut innebär att frågan om lotstvång skall
bedömas med utgångspunkt i farledsförhållandena, fartygets utrustning och
bemanning samt lastens miljöfarlighet. Ett principiellt lotstvång föreligger i
sådana farleder som sjöfartsverket bedömer vara svårnavigabla eller riskabla
från miljösynpunkt. Undantag från lotstvånget i sådana farleder får emellertid
medges bl.a. med hänsyn till fartygets storlek, konstruktion, utrustning
och beskaffenhet samt till befälhavarens kännedom om farleden och
språkkunskaper i den nödvändiga kommunikationen med lotsplats eller
trafikinformationscentral.

De riktlinjer som riksdagen lagt fast för det behovsanpassade lotstvånget
bör enligt utskottet ge tillräckligt utrymme för såväl en smidig tillämpning
som för undantag från lotstvånget när detta är motiverat från miljö- och
sjösäkerhetssynpunkt.

Utskottet, som förutsätter att sjöfartsverket tillämpar lotsningsbestämmelserna
i enlighet med de av riksdagen angivna intentionerna, anser
sålunda inte att någon översyn med den inriktning som motionären
aktualiserar är erforderlig. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

Vissa kanalfrågor behandlas i tre motioner.

I motion T211 (fp) begärs insatser för att säkra passagemöjligheter genom
Södertälje kanal. Enligt motionären planerar Södertälje kommun att låta
bygga en ny vägbro över kanalen. Denna plan bör samordnas med planer på
att renovera slussen och att bygga en ny järnvägsbro över kanalen, så att
slutprodukten blir en hindersfri passage för större fartyg till Mälaren.

TU 1987/88:17

1* Riksdagen 1987188. 15 sami. Nr 17

Enligt vad utskottet erfarit utreder Södertälje kommun, i egenskap av
väghållare, för närvarande en ny vägbros läge och utformning. Berörda
intressenter kommer i sedvanlig ordning att beredas tillfälle att yttra sig över
kommunens förslag.

Utskottet erinrar vidare om regeringens uppdrag till samtliga trafikverk att
ta fram en långsiktsbedömning och en långtidsplan för infrastrukturinvesteringar
(prop. 1985/86:100 bil. 8, TU 12, rskr. 135). Sådana långsiktsbedömningar,
avseende åren 1988-1997, och investeringsplaner för åren 1988-1992
har under år 1987 redovisats för regeringen. För väginvesteringarna gäller att
investeringsplanerna omfattar tio år.

Förutsättningar synes sålunda föreligga för att få till stånd en samordning
av intressen och investeringsinsatser för den framtida Mälartrafiken. Någon
riksdagens åtgärd torde därför inte vara påkallad, varför motionen i här
berörd del avstyrks.

I motion T606 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen skall påtala behovet av
ett upprustningsbidrag med 2 milj.kr. avseende Dalslands kanal. Vidare
framhålls att regeringen i kontakter med den norska regeringen bör verka för
en sammanbindning mellan Dalslands kanal och Haldenvassdraget i Norge.
Till stöd för yrkandena åberopas de båda vattenvägarnas betydelse för
turismen.

Som utskottet tidigare framhållit med anledning av motionsyrkanden av
samma innebörd som de som nu är i fråga torde spörsmålet om en
upprustning av Dalslands kanal kunna prövas inom ramen för det regelsystem
som gäller för bidrag till beredskapsarbete. En sammanbindning mellan
kanalen och Haldenvassdraget torde vidare vara en fråga som lämpar sig för
behandling på regional nivå mellan berörda svenska och norska myndigheter
eller andra intressenter.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig med anledning av motionen, varför denna avstyrks.

I motion T215 (vpk) begärs en fortsatt prövning av möjligheterna att bygga
en Dala kanal.

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1982/83:11 återgav utskottet
de synpunkter på det s.k. Dala kanal-projektet som närsjöfartsutredningen
redovisade i sitt betänkande SOU 1981:103 om sjöfartens roll i trafikpolitiken.
De resultat som utredningen hade kommit fram till - liksom remissinstansernas
synpunkter-talade entydigt, framhöll utskottet, mot en utbyggnad
av Dalälven som sjötransportled från Siljan till Bottenhavet. Utskottet
avstyrkte därför ett motionsyrkande om ytterligare utredning av frågan.
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker därför även det motionsyrkande
som nu är i fråga.

I motion T601 (m) behandlas mindre båtar i räddningstjänst och brandförsvar.
Motionären framhåller att i nästan alla kust- och skärgårdskommuner
måste brandförsvaret använda sig av motorbåtar för att kunna täcka in hela
sitt verksamhetsområde med ett effektivt brandförsvar. För att dessa
motorbåtar, vilkas längd ofta understiger tio meter, skall få framföras kräver
sjöfartsverket - fortsätter motionären - att bland besättningen skall finnas

TU 1987/88:17

personer med skepparexamen och fartygsmekanikerutbildning. Dessa krav
skapar stora svårigheter att upprätthålla ett effektivt brandförsvar, då det
ofta saknas personal med denna utbildning. Enligt motionären borde det
vara tillräckligt att föraren har samma kompetens som förarbevis för
fritidsbåtar innebär.

Utskottet vill med anledning av denna motion framhålla att ifrågavarande
motorbåtar enligt förordningen (1982:892) om behörigheter för sjöpersonal
är att betrakta som handelsfartyg. Enligt sjöfartsverkets kungörelse med
bemanningsföreskrifter för vissa handelsfartyg (SjöFS 1983:12) är kungörelsen
tillämplig på svenska handelsfartyg, vilkas skrov har en största längd av
minst sex meter och för vilka sjöfartsverket inte fastställt minimibesättning.
Kungörelsen gäller inte fartyg som ägs eller brukas av svenska staten. På
sådana båtar som motionen avser, gäller att det skall finnas befäl med
skeppar- och maskinistexamen.

I sjöfartsverkets nomenklatur förekommer inte beteckningen förarbevis
för fritidsbåtar, men väl förarintyg för fritidsbåtar. Sådant intyg kan frivilligt
förvärvas av den som för fritidsbåtar. Förarintyget, som administreras av
nämnden för båtlivsutbildning, medför inte behörighet att utöva befäl på
svenskt handelsfartyg eller att föra fritidsfartyg som avses i kungörelsen
(1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar. Enligt den
kungörelsen får fritidsbåt, vars skrov har en största längd av minst tolv meter
och en största bredd av minst fyra meter, föras endast av den som har
skepparexamen. För övriga fritidsbåtar finns inga direkta kompetenskrav
utfärdade.

Sjöfartsverket kan enligt dess kungörelse med bemanningsföreskrifter för
vissa handelsfartyg medge undantag från föreskrifterna i kungörelsen om det
är skäligt med hänsyn till fartygets begränsade användningsområde eller
annan särskild omständighet.

Sådana undantag beviljas också regelmässigt - enligt vad utskottet erfarit -i sådana fall som motionen avser, om kommunen i fråga kan visa att
motorbåten handhas av personal som genomgått en från sjösäkerhetssynpunkt
godtagbar utbildning. Med hänvisning härtill, och då utskottet
förutsätter att även praktisk erfarenhet i handhavandet av ifrågavarande
motorbåtar tillmäts betydelse vid prövningen av dispensansökningar, synes
motionen kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motion T604 (fp) framhålls att stationering och service av isbrytarna bör ske
inom de områden där de har sin huvudsakliga verksamhet större delen av
verksamhetsåret. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär en
omlokalisering av isbrytarflottan till Härnösand.

Motionsyrkanden med samma innebörd som det som nu är i fråga har flera
gånger tidigare behandlats och avstyrkts av utskottet. Så skedde senast i det
av riksdagen godkända betänkandet TU 1986/87:14, där utskottet betonade
vikten av en fortsatt tillämpning av bestämmelserna i upphandlingsförordningen
(1973:600) i syfte att hålla nere kostnaderna för underhåll och service.
Vidare framhölls att det i Härnösandsområdet saknas varv med tillräcklig
kapacitet för att kunna erbjuda de större enheterna inom isbrytarflottan
erforderlig service.

TU 1987/88:17

Utskottet ser inget skäl att ompröva sitt ställningstagande och avstyrker
därför motionen.

I motion T608 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
instiftande av en medalj "För berömlig gärning lill sjöss".

Enligt vad utskottet erfarit delar Stiftelsen Sveriges sjömanshus ut
belöningar, i form av silverpokaler med inskriptionen "För bragd till sjöss"
och diplom, som synes tillgodose syftet med motionen. Denna torde därför
kunna lämnas utan särskild åtgärd.

I motionerna T602 (c) och T605 (c) behandlas vissa sjöfartsfrågor med
övervägande internationell anknytning.

I den förstnämnda motionen begärs sålunda att regeringen tar initiativ till
förhandlingar med andra, främst europeiska, länder för att få till stånd
överenskommelser om att transporter av farligt gods i största möjliga
utsträckning skall ske med fartyg. Ett fartyg med 100 lastbilar är- framhåller
motionärerna - betydligt enklare att kontrollera än 100 lastbilar på vägarna.

Utskottet har förståelse för motionärernas önskemål att söka minska
riskerna med landtransporter av farligt gods. Det synes emellertid tveksamt
huruvida det vore möjligt att nå en internationell överenskommelse, som
skulle tvinga berörda intressenter att - med bortseende från transportekonomiska
överväganden - använda fartygstransporter i de fall ett alternativt
transportsätt skulle vara tillgängligt och framstå som mer fördelaktigt.

Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

1 motion T602 (c) behandlas vidare fartygstransporterna mellan Sverige och
Sovjetunionen. Motionärerna framhåller att 80 % av lastflödet går med
sovjetiska fartyg, 8 % med svenska och resterande 12 % med andra nationers
fartyg. En ändring av lastkvoterna till svensk favör borde vara möjlig, säger
motionärerna, och bör åstadkommas genom att berörda departement driver
frågan.

Enligt vad utskottet erfarit förekommer regelbundna kontakter på tjänstemanna-
och ministernivå mellan Sverige och Sovjetunionen om bl.a. den
sjöburna handeln mellan de båda länderna med stöd av ett sjöfartsavtal av år
1973. Vid dessa kontakter framförs från svensk sida önskemål om att få till
stånd en jämnare lastfördelning. Denna är för övrigt inte kvoterad utan
bestäms genom konkurrens mellan bl.a. svenska rederier och deras sovjetiska
motsvarigheter.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda inte någon riksdagens
åtgärd påkallad med anledning av motionsyrkandet, varför detsamma
avstyrks.

I motion T605 (c) framhålls att förutsättningarna bör prövas för att
åstadkomma en bojkott av rederier som på säkra grunder ertappas med
miljöskadande verksamhet.

Utskottet har inhämtat att 14 västeuropeiska staters sjöfartsmyndigheter,
däribland det svenska sjöfartsverket, samarbetar om en hamnstatskontroll.
Samarbetet gör det möjligt för de berörda myndigheterna att - på grundval
av en rapport från någon av dem - företa en inspektion av fartyg som t.ex.
misstänkts ha gjort sig skyldigt till ett oljeutsläpp. Eftersom en sådan

TU 1987/88:17

inspektion medför en försening av fartyget och därmed kostnader för
rederiet, ges detta ett ekonomiskt incitament att undvika åtgärder som i
onödan kan fördröja fartygets resa.

Åtgärder av det slag som föreslås i motionen har, enligt vad utskottet
erfarit, inte övervägts inom ramen för det internationella samarbetet på
sjöfartens område. Utskottet är för sin del inte heller berett att förorda
sådana åtgärder och avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande isbrytningen

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T82 (m) yrkandena 5 och
6 godkänner den inriktning av sjöfartsverkets verksamhet under
perioden 1988-1990 som i denna del förordas i propositionen,

2. beträffande lotsningen

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T226 (fp) yrkande 4
godkänner den inriktning av sjöfartsverkets verksamhet under perioden
1988-1990 som i denna del förordas i propositionen,

3. beträffande inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet i övrigt
att riksdagen godkänner den inriktning av sjöfartsverkets verksamhet
under perioden 1988-1990 som förordas i propositionen och som ej
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

4. beträffande resultat- och prisnivåer

att riksdagen godkänner att sjöfartsverkets verksamhet skall inriktas
på de resultat- och prisnivåer som förordas i propositionen för
perioden 1988-1990,

5. beträffande sjöfartsverkets investeringar

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om sjöfartsverkets
investeringar under perioden 1988-1990 samt bemyndigar
regeringen att besluta om avvikelser därifrån,

6. beträffande medelsanvisning för vissa tjänster

att riksdagen till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 101 471 000 kr.,

7. beträffande nytt anslag för bidrag till isbrytning

att riksdagen avslår motion 1987/88:T602 (c) yrkande 9,

8. beträffande bemanningsfrågor

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T610 (m) yrkande 9 utan särskild
åtgärd,

9. beträffande översyn av sjöbefälsutbildningen

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T610 (m) yrkande 10 utan
särskild åtgärd,

10. beträffande forskning och utveckling på sjöfartsområdet

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T610 (m) yrkande 11 utan
särskild åtgärd,

11. beträffande sjöfartsverkets regler om fartygs konstruktion och
utrustning

att riksdagen avslår motion 1987/88.T610 (m) yrkande 7,

12. beträffande utredning om lotsningsbestämmelserna
att riksdagen avslår motion 1987/88:T610 (m) yrkande 13,

TU 1987/88:17

13. beträffande Södertälje kanal

att riksdagen avslår motion 1987/88:T211 (fp) i denna del,

14. beträffande Dalslands kanal

att riksdagen avslår motion 1987/88:T606 (c),

15. beträffande det s.k. Dala kanal-projektet

att riksdagen avslår motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 5,

16. beträffande mindre båtar i räddningstjänst och brandförsvar
att riksdagen lämnar motion 1987/88:T601 (m) utan särskild åtgärd,

17. beträffande omlokalisering av isbrytarflottan till Härnösand
att riksdagen avslår motion 1987/88:T604 (fp),

18. beträffande en medalj ”För berömlig gärning till sjöss”

att riksdagen lämnar motion 1987/88:7608 (m) utan särskild åtgärd,

19. beträffande transporter av farligt gods

att riksdagen avslår motion 1987/88:T602 (c) yrkande 5,

20. beträffande fartygstransporter mellan Sverige och Sovjetunionen
att riksdagen avslår motion 1987/88:T602 (c) yrkande 6,

21. beträffande bojkott av rederier

att riksdagen avslår motion 1987/88:T605 (c).

2. Fritidsbåtsregister

Regeringen har under under punkt E2. (s. 35-36) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i propositionen anförts om medel för fritidsbåtsregistret,

2. till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av
13 000 000 kr.

Motion framlagd under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T220 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att inrätta ett anslag E2.
Fritidsbåtsregister.

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att anslå 13 milj.kr. till ett
fritidsbåtsregister.

Utskottet

I propositionen erinras om att lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister trädde i
kraft den 1 januari 1988. Enligt lagen skall registrering av vissa båtar ske i ett
fritidsbåtsregister som skall föras av sjöfartsverket, trafiksäkerhetsverket
och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling. Kostnaderna
för registeruppläggning, drift, underhåll och administration av registret skall
täckas genom avgifter. Ägaren av registerskyldig båt skall betala en årlig
registeravgift.

Föredraganden föreslår att sjöfartsverket tilldelas ett anslag för täckande
av samtliga kostnader och att verket från anslaget får täcka, utöver sina egna
kostnader, jämväl trafiksäkerhetsverkets och länsstyrelsernas kostnader.
För att täcka utgifterna för tiden fram till nästa budgetår disponerar
sjöfartsverket en rörlig kredit. Kostnaderna härför får sedan täckas av medel
över anslaget. För nästa budgetår föreslår föredraganden en medelsanvisning
av 13 milj.kr.

TU 1987/88:17

I motion T220 (m) yrkas avslag på förslaget att inrätta ett anslag för
fritidsbåtsregister.

I motion T220 (m) yrkas även avslag på den medelsanvisning för
fritidsbåtsregister som regeringen föreslår.

Det föreslagna nya anslaget är en följd av att riksdagen antagit lagen om
fritidsbåtsregister. Utskottet har för sin del ingen erinran mot att anslaget
inrättas. Härav följer att det förstnämnda motionsyrkandet avstyrks. Regeringens
förslag att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört om medel
för fritidsbåtsregistret tillstyrks.

Utskottet har inte heller någon erinran mot föredragandens anslagsberäkning.
Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks följaktligen, medan
även det sistnämnda motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet hemställer
att riksdagen

a) med avslag på motion 1987/88:T220 (m) yrkande 3 godkänner vad
som i propositionen anförs om medel för fritidsbåtsregistret,

b) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1987/88:T220 (m) yrkande 4 till Fritidsbåtsregister för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 13 000 000 kr.

3. Transportstöd för Gotland

Regeringen har under punkt E3. (s. 36) föreslagit riksdagen att till
Transportstöd för Gotland för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av
37 000 000 kr.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T603 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
reguljär turisttrafik mellan Öland och Gotland.

1987/88:T611 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliggörandet av avtalet om färjetrafiken till och från
Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Gotlandstrafikens huvudkontor skall vara placerat i Visby,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om taxesättningens anpassning till SJ:s prissättning.

Utskottet

Från anslaget ges statsbidrag till trafiken till sjöss till och från Gotland.
Transportstödet omfattar såväl person- som godsbefordran i färjetrafiken på
Gotland och är inbyggt i den taxa som tillämpas. Vidare ges från anslaget ett
bidrag till vissa transportföretag för att täcka de merkostnader som inte
kompenseras av det s.k. Gotlandstillägget.

Regeringen meddelade den 19 februari 1987 Nordström & Thulin Ak -

TU 1987/88:17

tiebolag (N&T) tillstånd att fr.o.m. den 1 januari 1988 tills vidare bedriva
sjöfart i regelbunden trafik mellan Gotland och svenska hamnar utanför
Gotland. Till grund för tillståndet ligger - enligt vad utskottet erfarit - ett
avtal mellan staten, företrädd av transportrådet, och N&T. Avtalet är
sekretessbelagt med hänsyn till enskilda och det allmännas ekonomiska
intressen.

Transportstödet för Gotland har tidigare redovisats över en littera för
transportstöd m.m. I budgetpropositionen påpekas att ersättning för särskilda
rabatter vid flygtrafik på Gotland redovisas över littera F. Luftfart. I
konsekvens härmed bör - framhåller föredraganden - transportstödet till
Gotlandstrafiken fr.o.m. nästa budgetår redovisas över littera E. Sjöfart,
eftersom stödet under detta anslag i allt väsentligt är relaterat till sjötransporter.
Förslaget innebär inte någon ändring i stödets administration.

Av den föreslagna medelsanvisningen - 37 milj.kr - avser 30 milj.kr.
färjetrafiken och 7 milj.kr. det särskilda statsbidraget till vissa transportföretag
som inte kompenseras av Gotlandstillägget.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till ändrad litterabeteckning
och tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen för transportstöd
för Gotland.

I motion T603 (fp) framhålls att N&T har koncession även på färjetrafiken
mellan Oland oell Gotland men att rederiet ännu inte tagit ställning till frågan
huruvida man skall bedriva den trafiken. Även ett annat rederi är - säger
motionären - intresserat av att bedriva trafik mellan de båda öarna. Enligt
motionären är det från turismsynpunkt angeläget att trafik mellan Öland och
Gotland kommer till stånd under sommarsäsongen 1988. Regeringen bör
därför positivt ta upp frågan om ifrågavarande trafikering.

Enligt vad utskottet erfarit har N&T inte för avsikt att bedriva trafik
mellan Öland och Gotland under instundande sommarsäsong. Frågan
huruvida ett annat rederi bör ges koncession för trafiken är det regeringen
som har att ta ställning till med stöd av 1 § lagen (1970:871) om linjesjöfart på
Gotland.

Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottets mening någon
riksdagens åtgärd inte komma i fråga med anledning av motionen, varför
densamma avstyrks.

I motion Töll (c) begärs ett offentliggörande av avtalet om färjetrafiken pä
Gotland.

Som utskottet framhållit i det föregående har ifrågavarande avtal belagts
med sekretess. Så har skett med stöd av bestämmelser i sekretesslagen
(1980:100). Utskottet kan därför inte förorda någon sådan riksdagens åtgärd
som motionären begär. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.

I motion Töll (c) framhålls tills vidare att Gotlandstrafikens huvudkontor
bör vara placerat i Visby.

Utskottet förutsätter att N&T, som har sitt huvudkontor i Stockholm, låter
lokaliseringen av sin administration av färjetrafiken på Gotland bestämmas
av bedömningar av vad som bäst tjänar intresset att bedriva trafiken så
effektivt som möjligt. Vidare utgår utskottet från att N&T - inom ramen för

TU 1987/88:17

sådana effektivitetsbedömningar - i största möjliga utsträckning söker
tillgodose gotländska sysselsättningsintressen.

Något riksdagens uttalande i den av motionären behandlade frågan synes
med hänvisning till det anförda inte påkallat, varför motionsyrkandet
avstyrks.

I motion Töll (c) framhålls också att taxesättningen ifärjetrafikenpå Gotland
bör anpassas till SJ:s prissättning.

Riktlinjer för fastställande av taxor i färjetrafiken på Gotland behandlades
i proposition 1985/86:105 om färjetrafiken till Gotland. I propositionen
föreslogs att den dåvarande bindningen av persontaxan i färjetrafiken till
SJ-taxan skulle slopas och persontrafikavgifterna i stället fastställas med
hänsyn främst till trafikens kostnadsutveckling, anspråken på kapacitet och
komfort, trafikens marknadsmässiga villkor samt det av riksdagen anvisade
anslaget. Statens bidrag till Gotlandstrafiken bör - betonades det i propositionen
- även i framtiden i första hand komma gotlänningarna till godo.
Övriga trafikanter bör betala efter principen att den som ställer anspråk på
kapacitet skall betala för den, eftersom bidragsnivån i hög grad påverkas av
den trafik som tonnaget måste dimensioneras för. Sammanfattningsvis
förordades i propositionen en kraftfull prisdifferentiering.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande med anledning av propositionen
(TU 1985/86:26, rskr. 347) sade sig utskottet kunna instämma i vad som
anfördes i propositionen om riktlinjer för fastställande av taxor i Gotlandstrafiken.
Vidare framhölls i betänkandet att även utskottet fann det
angeläget att statens bidrag till trafiken i första hand kommer gotlänningarna
till godo. Utskottet sade sig därför utgå från att taxesättningen för dem skulle
få en sådan utformning att kostnaden för en färjeresa mellan Gotland och
fastlandet eller vice versa ej i väsentlig mån skulle avvika från den
genomsnittliga kostnaden för en resa av motsvarande längd på fastlandet.
Med hänsyn till turismens betydelse för Gotland sade sig utskottet också
förutsätta att prisdifferentieringen skulle förenas med andra åtgärder i syfte
att vidmakthålla och stärka turismens roll.

Utskottet finner för sin del ej skäl att ompröva ifrågavarande riksdagsbeslut
och avstyrker därför motionsyrkandet. Det bör tilläggas att nuvarande
taxesättning i färjetrafiken enligt vad utskottet erfarit fått en utformning som
synes svara mot det av utskottet i det nämnda betänkandet uttalade
önskemålet.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 37 000 000 kr.,

2. beträffande färjetrafiken mellan Öland och Gotland
att riksdagen avslår motion 1987/88:T603 (fp),

3. beträffande offentliggörande av avtalet om färjetrafiken på
Gotland

att riksdagen avslår motion 1987/88:T611 (c) yrkande 1,

4. beträffande Gotlandstrafikens huvudkontor

att riksdagen avslår motion 1987/88:T611 (c) yrkande 2,

TU 1987/88:17

5. beträffande taxesättningen i färjetrafiken pä Gotland
att riksdagen avslår motion 1987/88:T611 (c) yrkande 3.

Övriga sjöfartsändamål

4. Handelsflottans pensionsanstalt

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt E4. (s. 37) och
hemställer

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1988/89 anvisar ett anslag av 1 000 kr.

5. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

Regeringen har under punkt E5. (s. 37-39) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering av
Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd anvisa ett förslagsanslag av
1 000 kr.

Utskottet

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) planlägger, samordnar och
genomför kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. Kostnaderna för nästa
budgetår beräknas av föredraganden till 10 milj.kr.

Föredraganden föreslår att dessa kostnader avräknas mot fyravgifterna.
Avräkningen bör dock inte utgöra mer än 9 % av fyravgifterna. Därutöver
bör HKF få tillgodoräkna sig eventuellt överskott av rådets filmverksamhet.
Uppstår underskott i filmverksamheten får resterande belopp tas från
anslagna medel för kultur- och fritidsverksamhet på bekostnad av övrig
verksamhet. Eftersom fyravgifterna är trafikberoende - fortsätter föredraganden
- kan detta innebära att avräkningen på högst 9 % inte blir tillräcklig
för finansiering av HKF:s budgeterade verksamhet. Regeringen bör därför,
om så krävs, få göra avsteg från den gällande procentavräkningen för
finansieringen av HKF:s verksamhet under budgetåret 1988/89.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens förslag i nu berörd del.
Även förslaget till medelsanvisning tillstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

2. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

6. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Regeringen har under punkt E6. (s. 39-40) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om beslut om ersättning till
Trollhätte kanalverk,

TU 1987/88:17

2. till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 51 500 000 kr.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T205 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson
(båda c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Vänersjöfarten.

1987/88:T224 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning rörande sjötransportstöd i
syfte att bevara konkurrenskraften för den miljövänliga Vänersjöfarten.

Motiveringen till yrkandet finns i motion 1987/88:A486 (m).

1987/88:T225 av Elver Jonsson och Anders Castberger (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av bibelhållande av året-runt och dygnet-runt-service i
Trollhätte Kanal/Göta Älv.

1987/88:T609 av Bengt Kindbom m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av
Vänersjöfartens kostnader.

Utskottet

Från anslaget kompenseras Trollhätte kanalverk coh Vänerns seglationsstyrelse
enligt riksdagens beslut om att slopa de särskilda passageravgifterna för
Vänertrafiken (prop. 1978/79:24, TU 6, rskr. 61). Riksdagen har därefter
beslutat (prop. 1985/86:100 bil. 8, TU 14, rskr. 228) att kostnaderna över
anslaget skall betalas av staten.

Föredraganden beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 51,5
milj.kr., varav 47 milj.kr. avser kostnaden för ersättning till kanalverket och
4,5 milj.kr. avser kostnaden för ersättning till seglationsstyrelsen.

Eftersom Trollhätte kanalverk tillämpar kalenderårsredovisning kommer,
framhåller föredraganden, regeringens beslut om driftstat före kalenderårets
början att omfatta del av kalenderår för vilken riksdagen vid tidpunkten för
beslut om driftstat inte anvisat något anslag. Föredraganden förordar därför,
i likhet med tidigare år, att riksdagen godkänner att ersättningen från
anslaget även i fortsättningen får beslutas för kalenderår.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna medelsanvisningen och
att riksdagen godkänner vad föredraganden anfört i fråga om beslut om
ersättning till Trollhätte kanalverk.

Ett gemensamt drag i de fyra motionerna är uttryck för oro över att
STORA-koncernen kan komma att upphöra med sjötransporter av gods över
Vänern och Trollhätte kanal/Göta älv och i stället övergå till att frakta godset
med lastbilar. Om dessa godskvantiteter skulle falla bort - framhålls det i
motion T205 (c) - innebär det ett allvarligt inkomstbortfall för Trollhätte
kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse. Följden blir, betonar motionärerna,
sämre serviceutbud och förutsättningar för kvarvarande trafik.

TU 1987/88:17

Mot den sålunda tecknade bakgrunden yrkas i motion T205 (c) att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att det är hög tid att fortsätta
utvecklingen av Vänersjöfarten med hänsyn till miljön och den lediga
kapaciteten i kanalen. Regering och riksdag bör - betonar motionärerna -vid transportpolitiska beslut väga in den betydelse som Vänersjöfarten har
som energisnålt och miljövänligt transportalternativ.

I motion T225 (fp) framhålls att kanaltrafiken är av betydelse som
miljövänligt transportalternativ samt för hamnverksamheten och främst den
storskaliga industriverksamheten i Vänerområdet. Fortsatt service i kanalen
året runt och dygnet runt är - betonar motionärerna - en förutsättning för att
kanaltrafiken skall kunna konkurrera med andra transportalternativ när det
gäller de stora bulklasterna.

Även i motion T609 (c) betonas betydelsen av Vänersjöfarten från miljöoch
energisynpunkt jämförd med andra transportmedel. Motionärerna
föreslår att en utredning tillsätts för att ge en rättvis bild av transportsituationen
i Vänerområdet och för att analysera Vänersjöfarten kontra väg- och
järnvägstransporter.

Utskottet kan i och för sig instämma i vad motionärerna anfört om
betydelsen av Vänersjöfarten. Därför har utskottet förståelse för önskemålen
att bibehålla en god service för denna sjöfart. De regionalpolitisk!
motiverade ersättningarna till Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse
är också avsedda att tillgodose sådana önskemål i rimlig utsträckning.

Någon annan riksdagens åtgärd för att främja Vänersjöfarten än att anvisa
det av regeringen begärda anslaget för Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
kan utskottet emellertid inte finna. Härav följer att motionsyrkandena
avstyrks.

I motion T224 (m) begärs en utredning om transportstöd för Vänersjöfarten i
syfte att bevara dennas konkurrenskraft.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
Vänersjöfarten stöds inte bara genom ersättningarna till Trollhätte kanalverk
och Vänerns seglationsstyrelse. Godstransportstödet under anslaget
Transportstöd för Norrland m.m. har också fr.o.m. år 1986 utvidgats genom
att ett särskilt bidrag lämnas för transporter av vissa varor till hamnar vid
Norrlandskusten samt vid Vänern och Mälaren - det s.k. hamntransportstödet.

Med hänvisning till det anförda kan utskottet för sin del inte finna den
begärda utredningen erforderlig. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Utskottet hemställer

1. beträffande beslut om ersättning till Trollhätte kanalverk

att riksdagen godkänner vad som härom anförts i propositionen,

2. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 51 500 000 kr.,

3. beträffande sjötransporter av gods över Vänern
att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:T205 (c) yrkande 3,

TU 1987/88:17

b) avslår motion 1987/88:T609 (c),

c) avslår motion 1987/88:T225 (fp) yrkande 1,

4. beträffande transportstöd för Vänersjöfarten

att riksdagen avslår motion 1987/88:T224 (m) yrkande 4,

7. Stöd till svenska rederier

Regeringen har under punkt E7. (s. 40-41) föreslagit riksdagen att till Stöd
till svenska rederier för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
av 25 000 000 kr.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T220 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till anslag om 25 milj.kr. till stöd
till svenska rederier.

1987/88:T221 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag under kommunikationsdepartementets
huvudtitel, E7. om 25 milj.kr.

Utskottet

Våren 1982 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop.
1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Beslutet innebar bl.a. ett tidsbegränsat stöd
till svenska rederier. Stödet grundas i normalfallet på den sjömansskatt som
inbetalts åren 1982-1985. Stödet administreras av nämnden för rederistöd.
Sedan stödet beslutades har t.o.m. halvårsskiftet 1987 620 milj.kr. utbetalats,
varav 421,4 milj.kr. utgjort konsolideringsstöd och resterande belopp
utvecklingsstöd.

I motionerna T220 (m) och T221 (fp) yrkas avslag på den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen.

Med anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet erinra om att det
nämnda riksdagsbeslutet år 1982 innebär att år 1985 är det sista kvalifikationsåret
för rederistödet. Utskottet finner för sin del ej skäl att nu ompröva
beslutet. Med hänvisning härtill, och då föredragandens anslagsberäkning
inte givit utskottet anledning till erinran, tillstyrks regeringens förslag och
avstyrks motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1987/88:T220 (m) yrkande 5 och 1987/88:T221 (fp)
yrkande 4 till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.

TU 1987/88:17

Proposition 1987/88:50 bil. 1
(kommunikationsdepartementet)

8. Sjöfartens infrastruktur och kostnadsansvar

Regeringen har under kapitel 15. Sjöfart (s. 330-344) föreslagit riksdagen

1. att godkänna propositionens förslag avseende sjöfartens infrastruktur

(15.3),

2. att godkänna propositionens förslag avseende sjöfartens kostnadsansvar

(15.4).

Vad föredragande departementschefen i övrigt anfört i avsnittet om sjöfart
(15.2) kommer utskottet att behandla i samband med en proposition
1987/88:129 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder.

Motion framlagd under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T610 av Sonja Rembo (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjöfartens infrastruktur.

Utskottet

Regeringens förslag i fråga om sjöfartens infrastruktur är i korthet följande:

- Staten och hamnägarna har ett gemensamt ansvar för sjöfartens infrastruktur.

- Staten skall även fortsättningsvis ha ansvaret för att sjöfarten har tillgång
till ett farledssystem med god framkomlighet och hög säkerhet som
medger trafik året runt på samtliga väsentliga hamnar.

- Staten skall inte styra hamninvesteringarna. Hamnägarna har ett gemensamt
ansvar att undvika överkapacitet inom hamnväsendet.

Regeringens förslag i fråga om sjöfartens kostnadsansvar är att nuvarande
system för uttag av sjöfartsavgifter skall bibehållas.

I motion T610 (m) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om sjöfartens infrastruktur. Motionären
framhåller bl.a. följande.

- Principerna för farledsverksamheten och avgiftsfinansieringen bidrar till
att permanenta en otidsenlig hamnstruktur och en avsevärd överkapacitet,
där konkurrensen hamnarna emellan i många fall upprätthålls genom
icke obetydliga tillskott av kommunalskattemedel i syfte att av näringspolitiska
och regionalpolitiska skäl vidmakthålla hamnverksamheten.

- Belastningen på sjöfarten av kostnader för såväl investeringar som drift
av för trafiken nödvändiga anläggningar motsvaras inte av ett liknande
kostnadsansvar för de trafikslag som konkurrerar om samma gods,
huvudsakligen järnvägen, men också lastbilstrafiken.

- Statsmakterna har bortsett från det förhållandet att svenska hamnar
måste konkurrera med hamnar på kontinenten, vilka i sin tur åtnjuter
olika former av subventioner och inte belastas med avgifter liknande de
svenska.

TU 1987/88:17

- Regeringens ställningstaganden i den trafikpolitiska propositionen innebär
att sjöfarten också fortsättningsvis fullt ut kommer att bära sina
infrastrukturella kostnader, huvudsakligen av regionalpolitiska skäl.

- Det bör vara en strävan för statsmakterna att åstadkomma sådana regler
att de naturliga förutsättningarna för de olika trafikmedlen kommer till
sin rätt och ej neutraliseras genom en ogynnsam avgiftsbeläggning.

Vad först gäller de i motionen berörda hamnfrågorna delar utskottet
föredragandens uppfattning att staten inte bör styra hamninvesteringarna
och att hamnägarna har ett gemensamt ansvar att undvika överkapacitet
inom hamnväsendet. Med hänvisning härtill, och då motionären inte heller i
övrigt anfört något om sjöfartens infrastruktur som synes böra föranleda
något riksdagens uttalande, avstyrks motionsyrkandet i den delen och
tillstyrks regeringens förslag i motsvarande del.

Av propositionen framgår att föredraganden övervägt möjligheterna att med
en annan utformning av avgiftssystemet inom sjöfartsområdet skapa incitament
för en affärsmässig omstrukturering av hamnväsendet. Därmed
sammanhängande frågor är emellertid - betonas det - ännu inte närmare
belysta. Hittillsvarande system med generell avgiftsutjämning bör därför
bibehållas av hänsyn till målet om regional balans.

Sammanfattningsvis finner föredraganden det förenat med stora svårigheter
att utforma något praktiskt tillämpbart avgiftssystem som på ett bättre
sätt än det nuvarande uppfyller de allmänna principerna för trafikens
kostnadsansvar.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran. Härav följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om
sjöfartens kostnadsansvar, medan motion T610 (m) i motsvarande del
avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande sjöfartens infrastruktur

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T610 (m) yrkande 12 i
denna del godkänner regeringens förslag härom,

2. beträffande sjöfartens kostnadsansvar

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T610 (m) yrkande 12 i
denna del godkänner regeringens förslag härom.

Stockholm den 7 april 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s). Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s).
Rune Johansson (s). Per Stenmarck (m). Margit Sandéhn (s), Sten-Ove
Sundström (s). Hugo Bergdahl (fp). Anna Wohlin-Andersson (c). Viola
Claesson (vpk), Anneli Hulthén (s). Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Rune
Thorén (c). Jan Sandberg (m) och Sven-Olof Nordlund (s).

TU 1987/88:17

Reservationer

TU 1987/88:17

1. Nytt anslag för bidrag till isbrytning (punkt 1, mom. 7)

Anna Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk) och Rune Thorén (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Med
anledning” och slutar med ”51,5 milj.kr.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det från närings-, regional- och sjöfartspolitiska
synpunkter felaktigt att sjöfarten själv skall bära så gott som hela
kostnaden för sina vintervägar.

Riksdagen bör därför anvisa ett anslag för isbrytning. Det av motionärerna
föreslagna beloppet - 50 milj. kr. - synes väl avvägt. Sjöfartsavgifterna skulle
- om riksdagen bifaller utskottets förslag - kunna sänkas i motsvarande
grad.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande nytt anslag för bidrag till isbrytning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T602 (c) yrkande 9 till
Bidrag till isbrytning för budgetåret 1988/89 anvisar ett anslag av
50 000 000 kr.,

2. Bemanningsfrågor (punkt 1, mom. 8)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet vill"
och på s. 8 slutar med "detsamma kunna lämnas utan särskild åtgärd" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bemanningsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T610 (m) yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. Utredning om lotsningsbestämmelserna (punkt 1, mom.

12)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck och Jan Sandberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Riksdagen
beslutade” och slutar med "avstyrks motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Svenska närsjöfartsredare och deras fartygsbefäl har upprepade gånger
krävt en liberalisering av lotsningsbestämmelserna. Befälhavarna anser sig
fullt kompetenta att ta sitt ansvar utan biträde av lots och finner i många fall
sjöfartsverkets dispenskrav smått nedsättande för deras yrkesskicklighet.

Utveckligen på det tekniska området går dessutom snabbt och tillåter i
ökande utsträckning säker passage utan anlitande av lots ombord på fartyget.
Till saken hör också att lotskostnaderna är dryga och uppfattas som särskilt
betungande då lotstjänsterna framstår som överflödiga.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört synes det naturligt att
lotsningsbestämmelserna nu blir föremål för en opartisk utredning. Det
torde ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för utredningens
genomförande. Denna bör enligt utskottets mening ske skyndsamt och i
nära samarbete med berörda parter i syfte att förslag skall kunna föreläggas
riksdagen redan under innevarande år.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet
- bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande utredning om lotsningsbestämmelserna
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T610 (m) yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Det s.k. Dala kanal-projektet (punkt 1, mom. 15)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”1 sitt” och
slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Dala Kanal-projektet synes kanske för dagen osäkert men torde dock vara
värt att beaktas och undersökas vidare. Inrikessjöfarten får enligt utskottets
mening inte längre ställas på undantag i svensk trafikpolitik.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet
- bör av riksdagen ges regeringen till känna.

15. beträffande det s.k. Dala kanal-projektet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Transporter av farligt gods (punkt 1, mom. 19)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet har
förståelse” och slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör alla möjligheter prövas att minska de
synnerligen allvarliga risker som är förknippade med landtransporter av
farligt gods. Sjötransporter är inte heller riskfria men synes ändå erbjuda en
större säkerhet än transporter till lands. Utskottet finner det därför angeläget
att regeringen tar sådana initiativ som motionärerna begär.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande transporter av farligt gods
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T602 (c) yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

TU 1987/88:17

6. Fartygstransporter mellan Sverige och Sovjetunionen
(punkt 1, mom. 20)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”detsamma avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att söka
ändra lastfördelningen i den sjöburna handeln mellan Sverige och Sovjetunionen
i svensk favör. Regeringen bör än starkare än hittills verka för att så
sker.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet
- bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande fartygstransporter mellan Sverige och Sovjetunionen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T602 (c) yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Fritidsbåtsregister (punkt 2)

Rolf Clarkson (m), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Ingrid
Hasselström Nyvall (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Det
föreslagna” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Med anledning av regeringens förslag att inrätta ett anslag för fritidsbåtsregister
vill utskottet framhålla att det motsätter sig en obligatorisk registrering
av fritidsbåtar. Om riksdagen inte godkänner regeringens förslag om medel
för fritidsbåtsregistret, bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med
förslag om upphävande av lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister.

Vad utskottet sålunda anfört - och som torde tillgodose syftet med det
förstnämnda motionsyrkandet - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Vidare avstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning. Därmed
tillstyrks det sistnämnda motionsyrkandet.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen

a) med anledning av vad som i propositionen anförts om medel för
fritidsbåtsregistret och motion 1987/88:T220 (m) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

b) med bifall till motion 1987/88:T220 (m) yrkande 4 avslår
regeringens förslag till medelsanvisning för fritidsbåtsregister för
budgetåret 1988/89.

TU 1987/88:17

8. Offentliggörande av avtalet om färjetrafiken på Gotland
(punkt 3, mom. 3)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att avtalet bör offentliggöras
och förutsätter att möjligheterna att häva sekretessen snarast prövas.

Vad utskottet sålunda anfört - och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandet - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande offentliggörande av avtalet om färjetrafiken på
Gotland

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T611 (c) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

9. Gotlandstrafikens huvudkontor (punkt 3, mom. 4)

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet
förutsätter" och på s. 17 slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Genom att huvudkontoret för Gotlandstrafiken förlagts till Nynäshamn
har situationen för de sextiotalet landanställda i Visby blivit mycket osäker.
De tvingas antingen flytta till Nynäshamn eller söka andra arbeten på en
redan ansträngd arbetsmarknad. Kvar i Visby blir ett mindre kontor med ca
15 anställda. Detta medför också en risk att fler inititativ kommer att ligga i
Nynäshamn, att fler funktioner dras dit och att säsonganställda kommer att
rekryteras från Stockholmsområdet.

Utskottet förutsätter att ansträngningar görs för att förlägga så många som
möjligt av de administrativa funktioner som krävs för färjetrafiken på
Gotland till Visby. Det torde närmast ankomma på regeringen att undersöka
möjligheterna att tillgodose utskottets sålunda uttalade önskemål.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet
- bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande Gotlandstrafikens huvudkontor

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T611 (c) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

10. Taxesättningen i färjetrafiken på Gotland (punkt 3, mom.

Anna Wohlin-Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Riktlinjer
för" och slutar med "uttalade önskemålet” bort ha följande lydelse:

TU 1987/88:17

Enligt utskottets mening är det angeläget att beslut om Gotlandstrafiken
fattas mot bakgrund av regionalpolitiska bedömningar. Därför bör också en
återgång ske till den ordning som innebar en anpassning av taxorna i
Gotlandstrafiken till SJ:s taxor. Genom en skälig prissättning torde förutsättningarna
att utveckla näringslivet och turismen på Gotland avsevärt förbättras.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande taxesättningen i färjetrafiken pä Gotland
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T611 (c) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

11. Stöd till svenska rederier (punkt 7)

Rolf Clarkson (m), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp). Ingrid
Hasselström Nyvall (fp) och Jan Sandberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandena” bort ha följande

lydelse:

Utskottet finner det i princip felaktigt att stödja svenskt näringsliv - däri
inbegripet rederinäringen - med statliga subventioner.

Av detta ställningstagande följer att utskottet tillstyrker motionsyrkandena
och avstyrker den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T220 (m) yrkande 5
och 1987/88:T221 (fp) yrkande 4 avslår regeringens förslag till
medelsanvisning avseende stöd till svenska rederier för budgetåret

1988/89.

TU 1987/88:17

Särskilt yttrande

TU 1987/88:17

Färjetrafiken mellan Öland och Gotland (punkt 3, mom. 2)

Hugo Bergdahl och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anför:

Regeringen har nyligen sagt nej till en ansökan av Crown Shipping AB att få
bedriva trafik mellan Öland och Gotland under instundande sommarsäsong.

Enligt vår mening är det angeläget att alla möjligheter tas till vara att
främja turismen på de båda öarna. Regelbunden turisttrafik i semestertider
med bilfärja synes oss utgöra en värdefull stimulans för turistnäringen.

Innehållsförteckning TU 1987/88:17

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:100 bil. 8 (kommunikationsdepartementet) 2

1. Inriktningen av sjöfartsverkets verksamhet m.m 2

Motion väckt med anledning av prop. 1987/88:50 2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 2

Utskottet 4

Hemställan 13

2. Fritidsbåtsregister 14

Motion framlagd under den allmänna motionstiden 1988 ... 14

Utskottet 14

Hemställan 15

3. Transportstöd för Gotland 15

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 15

Utskottet 15

Hemställan 17

Övriga sjöfartsändamål 18

4. Handelsflottans pensionsanstalt 18

Utskottet 18

Hemställan 18

5. Handelsflottans kultur- och fritidsråd 18

Utskottet 18

Hemställan 18

6. Ersättning till viss kanaltrafik m. m 18

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 19

Utskottet 19

Hemställan 20

7. Stöd till svenska rederier 21

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 21

Utskottet 21

Hemställan 21

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet) 22

8. Sjöfartens infrastruktur och kostnadsansvar 22

Motion framlagd under den allmänna motionstiden 1988 ... 22

Utskottet 22

Hemställan 23

Reservationer 24

Särskilt yttrande 29

gotab Stockholm 1988 1 5020