Trafikutskottets betänkande
1987/88:16

om säkrare trafik m.m. (prop. 1987/88:50 bil. 1 och
prop. 1987/88:100 bil. 8)

Sammanfattning

I betänkandet redovisas i proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför
1990-talet förordade riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande
inom väg-, sjö-, flyg- och järnvägstrafiken. Utskottet föreslår att de
förordade riktlinjerna lämnas utan erinran av riksdagen.

Vidare behandlas och tillstyrks regeringens i nämnda proposition och i
budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningar till trafiksäkerhet, m.m.

I anslutning till propositionsförslagen behandlas ett 50-tal motionsförslag.

Dessa avstyrks eller föreslås lämnade utan särskild åtgärd.

Vid betänkandet har fogats 14 reservationer - två av m- och fp-ledamöterna
tillsammans, åtta av m-ledamöterna, tre ^v fp-ledamöterna samt en av
vpk-ledamoten.

Endast i tre reservationer vänder man sig mot regeringens förslag,
nämligen beträffande medelsanvisning under anslagen till Trafiksäkerhetsverket:
Trafik och administration och till Bidrag till nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande.

Vid betänkandet har också fogats sex särskilda yttranden.

Propositionerna

Proposition 1987/88:50 bil. 1
(kommunikationsdepartementet)

Säkrare trafik

Regeringen har i avsnitt 10. Säkrare trafik (s. 196-232) berett riksdagen
tillfälle att ta del av de av föredragande departementschefen förordade
riktlinjerna för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande.

Anslag till C. Trafiksäkerhet

Regeringen har i avsnitt 18. Anslagsfrågor (s. 387-391) föreslagit riksdagen
att till Trafiksäkerhetsverket: Trafik och administration för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 30 353 000 kr.,
att till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för
budgetåret 1988/89 anvisa ett anslag av 28 200 000 kr. 1

TU

1987/88:16

1 Riksdagen 1987/88.15 sami. Nr 16

Proposition 1987/88:100 bil. 8
(kommunikationsdepartementet)

Regeringen har under avsnitt C. Trafiksäkerhet (s. 17-23) föreslagit
riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Fordon och körkort för budgetåret 1988/89
anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
att till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. för budgetåret
1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
att godkänna de av föredragande departementschefen förordade riktlinjerna
för försäljning av personliga registreringsnummer.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar minska trafiksäkerhetsverkets anslag C 1. med
2 milj.kr,

6. att riksdagen beslutar öka anslag C 4. Bidrag till nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande med 2 milj.kr.,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skärpta bestämmelser för att beivra rattonykterhet
m.m.

1987/88:T66 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
26. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sänkt gräns
för rattonykterhetsbrott före årsskiftet 1988-1989,

1987/88:T74 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en förändrad trafiksäkerhetsförordning enligt vad i motionen
anförts.

1987/88:T75 av Börje Stensson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) vari
yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpt hastighetsövervakning.

1987/88:T85 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hastighetsgränserna
för motorfordon i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nyligen genomförda ändringen av körkortslagen, den s.k.
30-lagen, bör upphävas om tillämpningspraxis inte förändras,

II. att riksdagen beslutar upphäva lagen om förbud mot radarvarnare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en s.k. ungdomsbil,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphävande av Svensk Bilprovning AB:s monopol,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av reglerna för besiktning av motorfordon.

TU 1987/88:16

2

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om höjning av hastighetsgränsen för husvagnar från 70
till 90 km/tim.,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om höjning av hastighetsgränsen vid bogsering från 20
till 40 km/tim.,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om modern utrustning och nya metoder vid hastighetsövervakning,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högersväng i korsning med rött ljus.

1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hastighetsbestämmelserna.

1987/88:T95 av Mats Odell (c) vari yrkas
13. att riksdagen avvisar regeringens förslag om obligatorisk reflexsele i
alla lastbilar.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T202 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1987/'88:Jo719 (fp) anförts om kontroll av avgasutsläpp vid den obligatoriska
kontrollbesiktningen.

1987/88:T220 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till anslag till Cl. Trafiksäkerhetsverket:
Trafik och administration på 26,151 milj.kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftsfinansiering av trafiksäkerhetsverkets verksamhet i denna
del.

1987/88:T221 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökade intäkter för
trafiksäkerhetsverket genom avgifter på förarprov så att ytterligare 10
milj.kr. levereras till statskassan.

1987/88:T306 av Margareta Andrén och Börje Stensson (båda fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en förenkling av bestämmelserna för
uppsättande av ortnamnmärken, gårdsskyltar och andra vägvisningsmärken
på landsbygden.

1987/88:T405 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
vidareutbildning av äldre bilförare.

1987/88:T408 av Lars Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetliga regler
och rekommendationer för hela landet vad gäller skyltning vid allmänna

vägar.

TU 1987/88:16

3

1987/88:T412 av Stig Bertilsson och Jan Sandberg (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bashastigheten på svenska motorvägar skall
vara 130 km/tim.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hastighetsdifferentiering mellan 90- och 110-vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetlig bedömning av fartgränser för vägar av likartade slag i
vårt land.

1987/88:T413 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en särskild
undersökningskommission bör inrättas för att förbättra trafiksäkerheten på
vägarna.

1987/88:T415 av Inge Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk bilprovning
efter tre år.

1987/88:T418 av Hugo Bergdahl m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
om följande förändringar i trafiklagstiftningen beträffande framförande av
A-traktorer, nämligen att körkort skall erfordras för färd på väg samt att, för
erhållande av körkort, inte bara teoretiska utan även praktiska förarprov
skall krävas.

1987/88:T419 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda förutsättningarna
för föreslagen färgmarkering av vägbanans linjer.

1987/88:T421 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ur trafiksäkerhetssynpunkt
erforderliga ändrade regler för biltelefoner.

1987/88:T422 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en särskild
fordonsklass för batteridrivna elbilar i enlighet med motionen.

1987/88:T423 av Kerstin Keen (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av lagstiftningen då det gäller inställning av bilens yttre
belysning.

1987/88:T424 av Elver Jonsson och Anders Castberger (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en ny
mellanklass för motorcykel upp till 400 cc.

1987/88:T426 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att sådana författningsändringar
genomförs att de i motionen angivna kraven på bättre utmärkning av
långa/tunga fordon kan uppfyllas.

1987/88:T428 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att punkten 10 i kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning
ändras enligt följande:

10. Bestämmelserna i 11 § fordonskungörelsen (1972:595) om strålkastar -

TU 1987/88:16

4

rengörare gäller ej bil, som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats
som 1980 eller tidigare års modell.

1987/88:T429 av Bo Södersten och Ove Karlsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av åtgärder för att öka fotgängarnas säkerhet vid övergångsställen
och minska olyckorna vid sådana.

1987/88:T431 av Jan Sandberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskaffa kravet på extra körkort för tung MC,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anordnande av s.k. hearings i syfte att avskaffa onödiga lagar och
regler inom motorhobbyområdet.

1987/88:T435 av Lars Leijonborg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om upphävande av Svensk Bilprovnings monopolställning.

1987/88:T439 av Jan Sandberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att den nyligen genomförda ändringen av
körkortslagen, den s.k. 30-lagen, upphävs,

2. att riksdagen beslutar att lagen om förbud mot radarvarnare upphävs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en s.k. ungdomsbil,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bilprovningens monopol,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av reglerna för provning av motorfordon,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppmuntring av teknisk utrustning av trafiksäkerhetshöjande
slag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts avseende utredning om höjning av hastighetsgränsen för husvagnar
från 70 till 90 km/tim.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om höjning av hastighetsgränsen vid bogsering från 20
till 40 km/tim.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högersväng i korsning med rött ljus.

1987/88:T440 av Wiggo Komstedt (m) och Per Arne Aglert (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ägareansvar för
korttidshyrda fordon ersätts av föraransvar vid yrkesmässig korttidsuthyrning.
Vidimerad kopia av hyreskontrakt accepteras som underlag.

1987/88:T709 av Hans Nyhage (m) och Marianne Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att s.k. head-set skall användas vid telefonering under
bilkörning i enlighet med vad som anförts i motionen.

TU 1987/88:16

5

Utskottet

TU 1987/88:16

1 Säkerhet i trafiken som ett delmål i det övergripande målet
för trafikpolitiken

I proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet (den trafikpolitiska
propositionen) framhålls att uppgiften att minska antalet dödade och
skadade i trafiken är en av de stora uppgifterna för trafikpolitiken.

Det övergripande målet för trafikpolitiken - att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader - vidareutvecklas
sålunda, såvitt här är i fråga, i delmålet att transportsystemet skall
utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken.

Såvitt avser arbetet med trafiksäkerhet på väg skall detta delmål - i
överensstämmelse med vad som fastlades av statsmakterna redan i 1982 års
riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbetet m.m. (prop. 1981/82:81, TU
19 och 26, rskr. 231) - mera konkret vara

1) att det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande
minskas, vilket enligt vad föredragande departementschefen framhåller i
propositionen skall vara ett uttryck för att samhället inte bör acceptera en
utveckling mot sämre trafiksäkerhet,

2) att risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för
alla trafikantkategorier, vilket enligt föredraganden skall innebära att
trafiksäkerhetsinsatser skall sättas in över hela fältet, så att inte någon
trafikantkategori glöms bort,

3) att risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för de
oskyddade trafikanterna än för de skyddade, varvid barnens problem skall
särskilt beaktas, vilket enligt föredraganden uttrycker strävan att beakta
behovet av säkerhet hos dem som är mest utsatta i trafiken.

För arbetet med säkerhet inom sjö-, flyg- och järnvägstrafiken skall delmålet
mera konkret vara att trafiksäkerheten skall fortlöpande förbättras. Föredraganden
konstaterar att säkerheten inom dessa trafikgrenar är betydligt större
än inom vägtrafiken men att risk för olyckor och tillbud dock föreligger.

Utskottet har redan i betänkande TU 1987/88:13 godkänt de i den trafikpolitiska
propositionen förordade riktlinjerna beträffande trafikpolitikens
övergripande mål och delmål, varför den ovan lämnade redovisningen enbart
tjänar som bakgrund till den följande framställningen om vad som i den
trafikpolitiska propositionen förordas som närmare riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets
fortsatta bedrivande.

I propositionens avsnitt 10. Säkrare trafik (s. 196-232) presenterar föredraganden
dessa närmare riktlinjer. Innan utskottet tar upp riktlinjerna till
behandling vill utskottet - också som bakgrund till den följande framställningen
- i korthet erinra om den statliga organisationen för trafiksäkerhetsarbetet
m.m.

Central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerheten i vägtrafiken är
trafiksäkerhetsverket (TSV), i den mån dessa frågor inte hör till någon annan 6

myndighet. TSVts huvuduppgift är att samordna trafiksäkerhetsarbetet. För
att bistå TS V i denna uppgift har ett råd för samordning och planering knutits
till TSV. I rådet ingår - förutom generaldirektören för TSV - företrädare på
motsvarande nivå för rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, vägverket, transportforskningsberedningen,
skolöverstyrelsen, Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF). Dessa myndigheter och organisationer är på olika sätt
engagerade i trafiksäkerhetsarbetet.

NTF är en riksorganisation som verkar som företrädare för och samordnare
av det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. NTF:s medlemmar utgörs i
huvudsak av olika riksorganisationer samt av länens trafiksäkerhetsförbund
och trafiksäkerhetsföreningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Medlen
för verksamheten utgörs av bidrag från staten (se nedan) och trafikförsäkringsbolagen,
intäkter från den egna förlagsverksamheten samt medlemsavgifter.
NTF svarar bl.a. för s.k. pläderande information i trafiksäkerhetsfrågor.

Det ovannämnda till TSV knutna trafiksäkerhetsrådet skall varje år till
regeringen avge en programplan för trafiksäkerhetsarbetet under de kommande
tre budgetåren. Detta trafiksäkerhetsprogram är avsett att fungera
som ett övergripande program för det samlade trafiksäkerhetsarbetet i landet
och för samordningen av olika myndigheters och organisationers trafiksäkerhetsarbete.
I rådets år 1987 till regeringen avgivna trafiksäkerhetsprogram
avseende planeringsperioden 1988/89-1990/91 framhålls hastighetsanpassning,
oskyddade trafikanter, nyblivna bilförare, trafikonykterhet, funktionsnedsättningar
hos trafikanter, trafikanters informationsinhämtning samt
barn i trafiken som väsentliga problemområden för det samordnade trafiksäkerhetsarbetet.

För sjöfarten svarar sjöfartsverket för nivån på sjösäkerhetsarbetet. En
särskild sjöfartens haverikommission finns för utredning av allvarliga
sjöolyckor. För luftfartens del har luftfartsinspektionen inom luftfartsverket
det samlade ansvaret för säkerhetsarbetet. Även för utredning av allvarliga
luftfartsolyckor finns en särskild haverikommission, statens haverikommission.
I den trafikpolitiska propositionens avsnitt 7 om en framtidsinriktad
järnvägspolitik föreslås bl.a. att en järnvägsinspektion skall inrättas vid det
föreslagna banverket. Järnvägsinspektionen skall ha att tillvarata säkerhetsfrågorna
inom järnvägsområdet.

I närmast följande avsnitt i betänkandet kommer utskottet att i huvuddrag
redovisa de förordade riktlinjerna för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta
bedrivande samt motionsförslag i ärendet som har anknytning till dessa
riktlinjer. I därefter följande avsnitt i betänkandet behandlas vissa under den
allmänna motionstiden i år väckta motionsförslag i olika trafiksäkerhetsfrågor.
Slutligen behandlas regeringens förslag i proposition 1987/88:100 bilaga
8 (budgetpropositionen) och i den trafikpolitiska propositionen om anslag
m.m. under sjätte huvudtitelns rubrik C. Trafiksäkerhet jämte därtill
anknutna motionsförslag. Motionsförslagen utgörs dels av sådana som väckts
under den allmänna motionstiden i år, dels av sådana som väckts med
anledning av den trafikpolitiska propositionen.

TU 1987/88:16

7

Ett stort antal av de frågor som tas upp i motionerna var föremål för en
ingående behandling i utskottets tidigare under innevarande riksmöte
avgivna betänkande TU 1987/88:1 om trafiksäkerhet och trafikföreskrifter
m. m., i vilket behandlades motionsförslag om trafiksäkerhet och trafikföreskrifter
m.m., som väcktes under den allmänna motionstiden 1987. Betänkandet
godkändes av riksdagen den 11 november 1987. För närmare
uppgifter om bakgrunden i frågor som tas upp igen i de nu aktuella
motionerna och utskottets syn på dessa frågor kommer utskottet att i vissa
fall hänvisa till vad som anfördes i nämnda betänkande, som i det följande
anges med TU 1987/88:1.

1 den följande framställningen kommer följande förkortningar att användas
för vissa i sammanhanget aktuella författningar, nämligen VTK för vägtrafikkungörelsen
(1972:603), FK för fordonskungörelsen (1972:595), BRK för
bilregisterkungörelsen (1972:599), KLK för körkortslagen (1977:477), KKF
för körkortsförordningen (1972:722) samt VMF för vägmärkesförordningen
(1987:1001).

2 Riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande,
m.m.

Propositionsförslagen

I den trafikpolitiska propositionen presenterar föredraganden i avsnittet 10.
Säkrare trafik (s. 196-232) de riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta
bedrivande som han förordar. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av de
förordade riktlinjerna, vilka i huvuddrag är följande.

Om offensivt trafiksäkerhetsarbete

- Trafiksäkerhetsarbetet bör vara offensivt, utnyttja modern teknologi och
baseras på vetenskapliga rön.

- Det skall bygga vidare på den modell för samordnat arbete som används i
dag.

Om trafiksäkerhetsprogrammet som basen i trafiksäkerhetsarbetet inom
vägtrafiken

- De nuvarande målen för trafiksäkerheten bör vidareutvecklas så att de
kan bli mer styrande för det fortsatta arbetet.

- Den nuvarande modellen för samordnat trafiksäkerhetsarbete utgör en
god grund för fortsatta insatser.

- Trafiksäkerhetsrådets program bör utgöra basen i det framtida
trafiksäkerhetsarbetet.

- Programmet bör utvidgas till att belysa även frågor rörande räddning och
rehabilitering av personer som skadas vid trafikolyckor.

Om modern teknologi för att öka trafiksäkerheten

- Myndigheter och organisationer med verksamhet inom
trafiksäkerhetsområdet bör nära följa utvecklingen inom den moderna
informationsteknologin.

TU 1987/88:16

8

- Man bör därvid söka styra utvecklingen så att den nya teknologin förmår
tillgodose högt ställda krav på trafiksäkerhet.

- Tekniken bör tillämpas som komplement till eller ersättning för mer
traditionellt inriktat trafiksäkerhetsarbete.

Om det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet

- Den pläderande informationen är av central betydelse i arbetet för en
säkrare trafik.

- Det bör finnas förutsättningar att stärka det frivilliga
trafiksäkerhetsarbetet genom ökade insatser från försäkringsbolagen.

Om förstärkt analysverksamhet

- TSV:s resurser för analysverksamhet skall förstärkas.

- I analysverksamheten bör prognos- och scenarioverksamhet ingå.

Om hastighetsanpassning

- Informationsinsatser för förbättrad hastighetsanpassning bör
genomföras.

- Trafikpolisen bör inom sitt verksamhetsområde prioritera
hastighetsövervakningen.

- För att ytterligare effektivisera verksamheten skall extra medel avsättas
för anskaffning av modern övervakningsutrustning.

- Nya metoder för hastighetsövervakning bör prövas.

- Den marginal som i dag används vid polisens hastighetsmätningar bör
minskas med hänsyn till ny teknik inom området.

- Bötesbeloppen för fortkörning bör höjas och ytterligare differentieras.

- Körkortet bör i större utsträckning kunna omhändertas omedelbart vid
överträdelser av väsentliga trafikregler, bl.a. vid allvarliga
hastighetsöverskridanden.

Om nyblivna bilförare

- Provisoriskt körkort bör införas för nyblivna förare.

- Om den nyblivna föraren under en tvåårig försöksperiod inte begår några
grövre trafikbrott skall han få permanent körkort.

- Vid grövre brott återkallas det provisoriska körkortet och föraren får
genomgå ny utbildning och nytt prov.

- Övningskörning bör få påbörjas vid en ålder av 17 år och 6 månader.

Om trafikonykterhet

- Utbildning och information inriktad på att förebygga att
alkoholpåverkade personer framför fordon bör intensifieras.

- Lämplighetsprövningen innan körkort återlämnas eller körkortstillstånd
medges för personer som begått trafiknykterhetsbrott bör utvecklas.

Om trafikanternas möjlighet att inhämta information

- Förenklingar i utmärkning med vägmärken utmed gator och vägar bör
genomföras.

- Utrustningskrav på högt placerade bromsljus bör införas för personbilar.

- Lätta och tunga lastbilar samt bussar bör utrustas med reflexsele.

TU 1987/88:16

9

Om oskyddade trafikanter

TU 1987/88:16

- Gång- och cykeltrafik bör så långt möjligt skiljas från biltrafik.

- Snöröjning och halkbekämpning på gång- och cykelbanor bör ges hög
prioritet.

- Informationsinsatser för att öka användningen av fotgängarreflexer och
cykelhjälmar bör genomföras.

Om barn i trafiken

- Fortsatt satsning bör göras på att separera barn och motorfordonstrafik.

- Lägre hastighetsgränser bör tillämpas där barn ofta vistas.

- Förskolans och skolans roll i trafiksäkerhetsfostran bör ges ökad tonvikt.

- Utbildningen bör knytas till barns och ungdomars olika trafikantroller.

- Erfarenheterna av trafiksäkerhetsutbildning i förskola och skola bör
tillvaratas och spridas i syfte att uppnå en över hela landet likvärdig, god
verksamhet.

- Trafiksäkerhetsfrågorna bör ges ökat utrymme inom grundut- och
fortbildningen av lärare.

- Barns användning av cykelhjälmar bör stimuleras.

Omfunktionsnedsättningar och trafiksäkerhet

- Funktionshandikappades och äldres säkerhet i trafiken bör särskilt
beaktas.

Om övriga åtgärder inom vägtrafiken

- Det internationella arbetet med harmonisering av fordonsbestämmelser
bör prioriteras.

- Samarbetet mellan TSV och polisen vad avser kontroller av den tunga
trafiken bör utvecklas.

Om säkerheten inom sjö-, flyg- och järnvägstrafik

- Trafiksäkerheten inom sjö-, flyg- och järnvägstrafiken bör förbättras.
Motionsförslag

Motionsyrkanden, vari motionärer kritiserar dessa riktlinjer eller framför
synpunkter som har anknytning till dem, har väckts i fråga om (1) till
”Hastighetsanpassning” knutna frågor om automatiserad hastighetsövervakning,
radarvarnare och körkortsåterkallelse, (2) till ”Trafiknykterhet”
knuten fråga om införande av ny promillegräns för straffbarhet, m.m. samt
(3) till ”Trafikanternas möjlighet att inhämta information” knuten fråga om
införande av krav på utrustning med reflexsele. Utskottet tar nu upp dessa
motionsyrkanden till behandling men inleder med hänsyn till förslagen
beträffande ”Hastighetsanpassning” med att behandla motionsyrkanden om
hastighetsgränser.

Om hastighetsgränser för fordon

Enligt 64 § VTK får fordon inte föras med högre hastighet än 50 km/tim inom
tättbebyggt område. Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med

högre hastighet än 70 km/tim (bashastighet). TSV får dock föreskriva att
högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim. Speciella hastighetsbegränsningar
finns enligt 66 och 67 §§ VTK för vissa slag av fordon och
fordonskombinationer.

Särskilda föreskrifter om färdhastighet kan meddelas genom lokala
trafikföreskrifter.

Översyn m.m. av hastighetsgränserna

I tre motioner framförs yrkanden som syftar till översyn m.m. av hastighetsgränserna.
I motion T412 (m) begärs (yrkande 1) att högsta tillåten hastighet
på motorvägarna skall vara 130 km/tim i stället som för närvarande 110
km/tim. I motion T85 (m) begärs (yrkande 9) att en översyn av hastighetsgränserna
på vårt vägnät skall ske och resultera i förslag som kan avse höjning
av hastighetsgränserna på vissa delar av vägnätet och sänkning på andra
delar. I motion T89 (m) begärs (yrkande 10) att hastighetsgränserna skall
utformas så att trafikanterna upplever dem som motiverade. Motionärerna
motsätter sig en generell sänkning av hastighetsgränserna. I motion T412 (m)
påpekas att högsta tillåten hastighet på en väg som går genom olika län kan
variera mellan länen trots att vägen är av likartad beskaffenhet hela den
aktuella sträckan. Motionärerna önskar för sådana vägar enhetliga hastighetsgränser
och begär därför - vad de kallar - en differentiering mellan 90-och 110-vägar (yrkande 2), varvid 110 km/tim skuile vara en högsta tillåten
hastighet på Europa- och riksvägar som inte är motorvägar. Motionärerna
vänder sig också mot att liknande olikheter beträffande högsta tillåten
hastighet kan förekomma inom ett län och begär en enhetlig bedömning av
hastighetsgränser för vägar av likartat slag i vårt land (yrkande 3). I
motionerna framhålls som motivering för höjningar av tillåten hastighet bl.a.
att vägarna och väghållningen har förbättrats och att bilarna har blivit bättre
under årens lopp.

Motorvägarna torde vara de säkraste av våra vägar. Emellertid gör ökad
hastighet att olyckorna blir svårare. Då vi i vårt land vidare har motorväg på
jämförelsevis korta sträckor skulle vi få tvära förändringar i trafikrytmen om
tillåten hastighet på motorvägssträckorna skulle vara 130 km/tim. Med
hänsyn till det nu anförda och till att luftföroreningarna från bilarna blir
större med ökade hastigheter avstyrker utskottet motionsförslaget att 130
km/tim skall tillåtas som högsta hastighet på våra motorvägar.

I betänkande TU 1987/88:1 (s. 8-9) behandlade utskottet motionsförslag
som var likartade med dem som framförs i motionerna T85 (m) och T89 (m).
Utskottet redogjorde för överväganden som ligger till grund för nuvarande
hastighetsgränser och framhöll att TSV följer hastighetsutvecklingen och gör
de översyner av hastighetsgränserna som föranleds härav. Bl.a. framhöll
utskottet att TSV genomför en mera allmän översyn av systemet med
hastighetsgränser och att resultat från detta översynsarbete beräknas föreligga
under åren 1988 och 1989. Det kan här nämnas att vissa i denna översyn
ingående fältmätningar i Kopparbergs län numera har slutförts. Utskottet
föreslog att de i TU 1987/88:1 aktuella motionerna om översyn av hastighetsgränserna
skulle lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

TU 1987/88:16

11

Även syftena med de nu aktuella förslagen i motionerna T85 (m) och T89
(m) samt i T412 (m), såvitt avser yrkandena 2 och 3, torde tillgodoses genom
den uppföljning av hastighetsgränser som TSV gör och bör därför kunna
lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

Det kan i detta sammanhang nämnas att man inom TSV överväger en
förenkling av skyltningen av tillåten hastighet på vägarna. Förslag som
tidigare har diskuterats har bl.a. varit att införa vägmärken för tättbebyggt
område och slopa utmärkningen för bashastigheten (70 km/tim) resp. att
utom tättbebyggt område endast ha vägmärken för avvikelser från bashastigheten.

Hastighetsgränsen för bil med husvagn

För en bil med en husvagn av vanlig typ gäller enligt 66 § VTK att högsta
tillåtna hastighet är 70 km/tim - i den mån inte lägre hastighet gäller för

vägen.

I motionerna T85 (m) och T439 (m) begärs (yrkande 18 resp. 7) att
hastighetsgränsen för bil med husvagn skall höjas till 90 km/tim. Som
motivering för en höjning av hastighetsgränsen framhålls bl .a. att husvagnarna
har utvecklats i tekniskt avseende samt att trafiksäkerheten skulle
förbättras genom att antalet omkörningar skulle bli färre.

Utskottet avstyrkte i TU 1987/88:1 (s. 9-10) ett motionsförslag som var
likartat med de här aktuella. Utskottet hänvisade till att det dåvarande
statens trafiksäkerhetsråd i betänkandet (SOU 1966:41) Fordonskombinationer-
Längder och hastigheter bl.a. hade framhållit att vid inbromsning av
bil med husvagn s.k. fällknivsverkan genom påskjutskraften från släpvagnen
hade visat sig uppstå mycket snabbt och vara svår att bemästra samt att för en
kombination med bromsad släpvagn 50 km/tim hade visat sig vara en säker
hastighet vid normalt väglag, 70 km/tim en godtagbar hastighet men 90
km/tim en hastighet som inte kunde rekommenderas.

Någon anledning till ändrat ställningstagande av utskottet i frågan om
höjning av hastighetsgränsen för bil med husvagn finns inte. De här aktuella
motionsförslagen avstyrks således.

Hastighetsgränsen vid bogsering

I motionerna T85 (m) och T439 (m) begärs (yrkande 19 resp. 8) att
hastighetsgränsen vid bogsering skall höjas från 20 km/tim till 40 km/tim. Det
framhålls bl.a. att fordonsekipage vid bogsering utgör ett betydande hinder
för den övriga trafiken på grund av den låga hastighet varmed de får
framföras.

Den 1 april 1986 höjdes genom ändring i 66 § VTK (SFS 1985:380)
hastighetsgränsen från 20 km/tim till 30 km/tim för bil med efterfordon i
sådan kombination som motionärerna torde avse, dvs. en bil bogserar med
draglina ett annat fordon. Erfarenheter av denna höjning av hastighetsgränsen
bör enligt utskottets mening avvaktas innan en ytterligare höjning
övervägs. I sammanhanget måste bl.a. beaktas att bromssträckan förlängs
för efterfordonet vid en höjd hastighet. Utskottet kan således inte biträda
motionsförslagen. De avstyrks sålunda.

TU 1987/88:16

12

Om hastighetsanpassning

TU 1987/88:16

Ungefär hälften av dagens trafik går med hastigheter över de tillåtna.
Beräkningar som har gjorts av statens väg- och trafikinstitut (VTI) visar att ca
200 människoliv skulle kunna sparas årligen om ingen överskred hastighetsgränserna
(SOU 1987:43 s. 36). Åtgärder mot hastighetsöverträdelser är
sålunda mycket angelägna.

Som föredraganden framhåller i den trafikpolitiska propositionen krävs
det breda och samordnade insatser mot för höga hastigheter. Man måste,
som han påpekar, arbeta med olika slags åtgärder såsom information till
trafikanterna, skärpt övervakning, skärpta straff samt regler för körkortsåterkallelse
m.m. I det föregående har i korthet redovisats föredragandens
förslag om olika åtgärder för hastighetsanpassning. Föredraganden redogör
närmare för förslagen på s. 211-214 i propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen - med anledning
av motionsyrkanden om åtgärder mot hastighetsöverträdelser med hänsyn
till bilavgasernas negativa miljöeffekter och det ökade antalet trafikolyckor -på förslag av utskottet under förra riksmötet som sin mening gav regeringen
till känna att hastighetsövervakningen på vägarna borde förstärkas och
sanktionerna mot hastighetsöverträdelser skärpas (TU 1986/87:1 s. 12 och
28, rskr. 2).

Försöksverksamhet med nedsatta hastigheter

I motion T75 (fp) begärs (yrkande 1) en försöksverksamhet med nedsatta
hastigheter med skärpt övervakning av hastigheterna med användande av
nya metoder. Försöksverksamheten bör enligt motionärerna komma till
stånd genom samverkan mellan VTI samt trafikpolisen, länsstyrelsens
naturvårdsenhet och vägförvaltningen i Östergötlands län. Speciella mätningar
i natur och vägslitage m.m. utefter Europaväg 4 mellan Jönköping och
Nyköping föreslås.

Rikspolisstyrelsen genomförde tillsammans med VTI år 1986 en undersökning
av effekten av ökad hastighetsövervakning i tätort. Allmänheten
informerades först om att intensifierad hastighetsövervakning skulle äga
rum. Därefter gjordes mätningar av hastigheterna och fordonsförare intervjuades
för att deras attityder skulle utrönas. En rapport om undersökningen
beräknas komma att framläggas under våren 1988.

Genomförandet av denna undersökning visar att man inom VTI och
polisen är öppna för att göra undersökningar av det slag som motionärerna
önskar. Motionsförslaget bör därför inte föranleda något initiativ från
riksdagens sida utan kan avslås.

Utrustning för automatiserad hastighetsövervakning

Som nämnts i det föregående förutskickar föredraganden att polisens
utrustning för hastighetsövervakning skall moderniseras och nämner därvid
bl.a. utrustning för automatiserad hastighetsövervakning.

I motion T85 (m) anförs bl.a. att det är mycket viktigt att rättssäkerhetsaspekterna
belyses noggrant vid ändring av och införande av ny teknik för
hastighetsövervakningen. Motionärerna framhåller att de motsätter sig t.ex.

användande av obemannade, stationära radarkontroller med videoupptagning
samt begär (yrkande 20) att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad de anfört i här aktuellt avseende.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna
för att införa automatiserad hastighetsövervakning. I en i december
1987 avgiven rapport över uppdraget avråder RPS från införande av
automatiserad hastighetsövervakning med hänsyn till att en sådan övervakning
förutsätter införande av ett strikt ansvar för fordonsägaren för
hastighetsöverträdelser. RPS framhåller att riksdagen och regeringen har
vidtagit eller initierat vissa åtgärder som med största sannolikhet innebär att
hastighetsproblemet ändå kan begränsas.

RPS rapport remissbehandlas för närvarande. Mot denna bakgrund synes
motionsförslaget kunna lämnas utan särskild åtgärd.

Radarvarnare

Bland vidtagna åtgärder som sannolikt innebär att hastighetsproblemet kan
begränsas framhåller RPS bl.a. riksdagens beslut (prop. 1987/88:49, TU 6,
rskr. 90) att genom lagen (1988:15) om förbud mot radarvarnare, vilken
träder i kraft den 1 april i år, förbjuda tillverkning, innehav, överlåtelse och
användning av radarvarnare. Sådana används av bilförare för att undgå
upptäckt vid hastighetsöverträdelser.

I motionerna T85 (m) och T439 (m) begärs (yrkande 11 resp. 2) att
förbudet mot radarvarnare skall upphävas. I motion T85 (m) hävdas det att
införandet av förbudet saknar förankring i människornas rättsmedvetande.

Som utskottet framhöll då utskottet behandlade frågan om förbud mot
radarvarnare är det uppenbart att hastighetskontroller med hjälp av radar
mister sin effekt om bilisterna genom att använda radarvarnare uppmärksammar
kontrollerna i förväg. Det beslutade förbudet bör därför inte ändras.
Utskottet avstyrker således motionsförslagen.

Återkallelse av körkort

Riksdagen antog under våren 1986 vissa ändringar i 16 § KKL som bl.a.
innebär att återkallelse av körkort skall ske i större utsträckning än vad som
tidigare har varit fallet vid grova hastighetsöverträdelser (prop. 1985/86:115,
TU 27, rskr. 348). Ändringarna i nu nämnt avseende trädde i kraft den 1 juli
1986. Före dessa ändringar ansågs överskridande med 30-40 km/tim utgöra
grund för återkallelse av körkortet, men vid en dylik, enstaka hastighetsöverträdelse
hade dock oftast varning ansetts vara en tillräckligt ingripande
åtgärd. Rörde det sig om ett ännu större hastighetsöverskridande (50
km/tim) hade körkortet i flertalet fall återkallats - i vart fall om överskridandet
hade ägt rum inom tättbebyggt område. Numera skall emellertid
överskridanden av den tillåtna hastigheten med mer än 30 km/tim vara av den
arten att tillämpning av bestämmelserna om återkallelse av körkort i numera
16 § p. 3 KKL bör komma i fråga. I vissa fall - vid begränsningar till låga
hastigheter såsom t.ex. till 30 km/tim utanför skolor m.m. - skall redan ett
överskridande med 20 km/tim kunna anses vara av den karaktären att
återkallelse bör komma i fråga (prop. 1985/86:115 s. 9).

TU 1987/88:16

14

I betänkandet TU 1987/88:1 (s. 12-13) behandlade utskottet motionsförslag
vari begärdes att skärpningen av KKL skulle upphävas. Motionärerna
kritiserade att körkort återkallades utan tillräckliga hänsyn till den enskildes
förhållanden. Körkortet hade, påpekade motionärerna, betydelse för den
enskilda individens möjlighet att fungera väl i vardagen.

Utskottet avstyrkte motionsförslaget och framhöll att - innan erfarenheter
av effekter i olika avseenden av skärpningen av KKL hade vunnits - det inte
fanns någon anledning för utskottet att ändra sin tidigare uttalade mening att
användning av körkortsåterkallelse var en viktig åtgärd när det gäller att
bryta olycksutvecklingen på vägarna. Utskottet anförde emellertid att
utskottet ville - liksom föredragande departementschefen gjorde i anslutning
till förslaget om ökad användning av återkallelseinstitutet vid grova hastighetsöverträdelser
(prop. 1985/86:115 s. 9) - erinra om att körkortslagstiftningen
allmänt förutsätter en individualiserad bedömning. Vidare framhöll
utskottet med skärpa att bedömningen i en fråga om körkortsåterkallelse kan -och bör - påverkas av omständigheterna i det enskilda fallet.

I de nu aktuella motionerna T85 (m) och T439 (m) begärs (yrkandena 10
resp. 1) återigen att skärpningen av KKL skall upphävas. Enligt motion T85
(m) har utskottets uttalande i TU 1987/88:1 inte lett till någon märkbar
förändring i praxis när det gäller hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen
då återkallelse av körkort har aktualiserats.

Med hänsyn till den korta tid som har gått sedan utskottet gjorde
uttalandet i TU 1987/88:1 är utskottet inte berett att nu biträda motionerna
på annat sätt än att utskottet med största skärpa vill erinra om vad utskottet
anförde i nämnda betänkande. Utskottet förutsätter att regeringen noga
följer frågan om återkallelse av körkort.

Med hänsyn till det anförda torde motionsförslagen kunna lämnas utan
särskild åtgärd av riksdagen.

Om trafikonykterhet

För att t.ex. en bilförare skall kunna ställas till ansvar för s.k. rattonykterhet
enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott räcker det med att
alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5
men ej till 1,5 promille. Vid högre alkoholkoncentration i blodet blir det
fråga om ansvar för rattfylleri.

Sänkning av den nedre gränsen för ansvar för rattonykterhet

Föredraganden påpekar att risken för olyckor ökar mätbart redan vid en
alkoholkoncentration i blodet som är lägre än 0,5 promille. Han anmäler att
chefen för justitiedepartementet överväger en sänkning av den nedre
gränsen för ansvar för rattonykterhet och att förslag om detta kan komma att
föreläggas regeringen redan under år 1988.

I motion T66 (vpk) begärs (yrkande 26) att ett förslag om sänkt nedre gräns
för ansvar för rattonykterhet skall läggas fram före årsskiftet 1988-1989.

Justitieministern förutskickade i budgetpropositionens bilaga 4 (s. 26) att
frågan om sänkning av straffbarhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott skulle
behandlas i anslutning till att fråga om att ersätta blodprov med prov av

TU 1987/88:16

15

utandningsluften som rättsligt bevismedel i trafiknykterhetsbrott skulle
beredas i regeringskansliet. Beskedet i den trafikpolitiska propositionen att
förslag kan komma att föreläggas regeringen redan under år 1988 bör enligt
utskottets mening kunna tillgodose syftet med motionsyrkandet. Det avstyrks
därför.

Skärpta åtgärder mot dem som kör alkoholpåverkade

I motion T65 (fp) anförs att det behövs skärpta åtgärder mot dem som kör
alkoholpåverkade. De som återfaller i rattonykterhet måste, framhåller
motionärerna, behandlas och kontrolleras så att risken för återfall minimeras.
Motionärerna begär (yrkande 21) att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen detta till känna.

Föredraganden har förutskickat en rad åtgärder som innebär skärpta
åtgärder mot dem som kör alkoholpåverkade eller som misstänks för att göra
detta.

Som redan nämnts har en sänkning av straffbarhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott
och användning av luftutandningsprov i stället för blodprov som
bevismedel förutskickats.

Utredningen (K 1986:01) om vissa körkortsfrågor avgav under hösten 1987
betänkandet (SOU 1987:43) Snabbare körkortsingripanden m.m. Utredningen
föreslår åtgärder som skall möjliggöra snabbare körkortsingripanden
mot förare som inte följer väsentliga trafikregler. Utredningen föreslår bl.a.
att den som har dömts för trafiknykterhetsbrott och som har fått sitt körkort
återkallat skall, för att få körkort på nytt, visa genom blod- och psykologtester
att han inte missbrukar alkohol. Sedan körkort erhållits skall körkortshavaren
under en tvåårsperiod vid återkommande tillfällen - också genom
blod- och psykologtester - visa att återfall i missbruk av alkohol inte har
skett. Föredraganden anför att han avser att återkomma till regeringen med
förslag på detta område.

I avvaktan på förslag av regeringen till åtgärder bör motionsförslaget
lämnas utan särskild åtgärd.

Om trafikanternas möjlighet att inhämta information
Reflexsele

Som nämnts föreslår föredraganden bl.a. att ett krav skall införas på att lätta
och tunga lastbilar samt bussar skall medföra reflexsele. Förslaget grundas på
ett förslag av Svenska transportarbetareförbundet om att yrkesförare i vissa
situationer skall använda reflexsele, vilket förslag har remissbehandlats.

I motion T95 (c) begärs (yrkande 13) att krav på att medföra reflexsele inte
skall införas beträffande lastbilar. Motionären anser att det inte är rimligt att
kräva att alla lätta och tunga lastbilar skall medföra reflexsele. Medförande
av sådan bör enligt motionären stimuleras genom rekommendationer av
TSV.

Användande av reflexsele då en förare under mörker måste vistas på vägen
vid sitt fordon torde minska olycksrisker. Sålunda har enligt föredraganden
TSV i sitt yttrande i ärendet angett att under treårsperioden 1984-1986 en

TU 1987/88:16

16

förare dödades och sex skadades vid olyckor i fall där reflexsele skulle ha
kunnat minska risken.

Föredraganden anför att det är möjligt att man med information och
rekommendationer successivt kan öka förståelsen för användande av reflexsele,
men för att förarna skall ha tillgång till sådan bör ett krav införas.
Utskottet instämmer med föredraganden i detta och har således inte något att
erinra mot den av honom förordade riktlinjen beträffande medförande av
reflexsele. Därmed avstyrks motionsförslaget.

Utskottets sammanfattande syn på de förordade riktlinjerna

Som utskottets sammanfattande syn på de av föredraganden förordade
riktlinjerna för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande vill utskottet
framhålla följande.

Trafiksäkerhetsarbetet är mycket angeläget. När det gäller trafiksäkerhet
på väg visas detta bl.a. av att det samlade trafiksäkerhetsarbetet sedan
omläggningen till högertrafik år 1967 uppskattningsvis har räddat 17 000 liv
och förhindrat mer än en halv miljon trafikskador. Trots att stora resurser av
olika slag läggs ned på trafiksäkerhetsarbetet inträffar dagligen olyckor som
medför dödlig utgång samt svårare och lindrigare personskador. I inledningen
till propositionens avsnitt om Säkrare trafik lämnas en rad uppgifter om
olycksutvecklingen. Som framgår av dessa uppgifter har emellertid det
senaste året inneburit att en tidigare utveckling med ökade olyckor har
brutits och att antalet dödade och skadade har minskat. Som föredraganden
framhåller måste denna förbättring fortsätta och arbetet med att förbättra
trafiksäkerheten intensifieras. Även när det gäller sjö-, flyg- och järnvägstrafiken
är det - som föredraganden framhåller - väsentligt att trafiksäkerhetsarbetet
bedrivs med ökad kraft och intensitet. Även om riskerna för olyckor
inom dessa trafikgrenar är mindre än inom vägtrafiken kan varje olycka dock
få svåra konsekvenser med hänsyn till att det är fråga om masstransporter
m.m.

De av föredraganden förordade riktlinjerna för trafiksäkerhetsarbetets
fortsatta bedrivande synes väl ägnade att ligga till grund för arbetet med att
förbättra trafiksäkerheten på väg samt inom sjö-, flyg- och järnvägstrafiken.
Någon erinran mot huvuddragen i dessa riktlinjer har inte framkommit i
motionerna. Utskottet föreslår därför att riksdagen lämnar de förordade
riktlinjerna utan erinran.

3 Vissa vägtrafikfrågor m.m.

Högersväng i korsning med rött ljus

I motionerna T85 (m) och T439 (m) tas upp frågan om högersväng i korsning
med rött ljus. Motionärerna begär (yrkande 23 resp. 9) att man närmare skall
överväga om det i en vägkorsning med fordonssignal som visar röd signalbild
inte ändå skall kunna vara tillåtet att åt höger köra in på den korsande vägen,
dock med väjningsplikt mot fordon som med samma färdriktning framförs på
denna väg. I motion T85 (m) framhålls bl.a. att det av miljöskäl är viktigt att
minska antalet stopp för bilar.

TU 1987/88:16

17

2 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 16

Utskottet anser att undantag från förbudet att köra mot rött ljus i
fordonssignal inte bör kunna komma i fråga. Undantag skulle bl.a. kunna
leda till att respekten för rött ljus i trafiksignal över huvud taget skulle
minska. Genom att i vägkorsningar, där så är lämpligt, inrätta körfält för
högersvängande trafik liksom genom andra dylika arrangemang kan man
enligt utskottets mening uppnå en smidig avledning av trafik åt höger.
Utskottet avstyrker således motionsförslagen.

Användning av mobiltelefon i motordrivna fordon

I två motioner tas upp frågor om användning av mobiltelefon i motordrivna
fordon. I motion T421 (c) begärs bestämmelser om användandet och i motion
T709 (m,c) begärs att det skall krävas att s.k head-set används vid
telefonering. Head-set beskrivs som bestående av en hörlur vid ena örat och
en mikrofon vid munnen. Motionärerna framhåller att bilförare som
telefonerar i bilen riskerar att brista i uppmärksamhet på trafiken, och de vill
med sina förslag minska dessa risker.

Utskottet behandlade och avstyrkte i TU 1987/88:1 (s. 14-15) ett
motionsförslag som hade samma syfte som de nu aktuella förslagen har.
Utskottet framhöll att grundregeln i 5 § första stycket VTK om iakttagande
av omsorg och varsamhet i trafiken och regeln i 19 § VTK med krav på att en
fordonsförare skall kunna föra sitt fordon på betryggande sätt samt de
straffbestämmelser som är knutna till dessa regler utgjorde tillräcklig
vägledning i fråga om användande av mobiltelefon i fordon. Utskottet
nämnde också att det på marknaden fanns och där efterfrågades mobiltelefoner
som är försedda med sådana mikrofoner och högtalare som medger att
fordonsföraren inte behöver hålla i en lur vid användning av mobiltelefonen.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anförde i TU 1987/88:1 i den här
aktuella frågan avstyrker utskottet motionsförslagen.

Ökad säkerhet för gående på övergångsställen

I motion T429 (s) framförs - med uppgifter om dödade och skadade - krav på
ökad säkerhet för gående på övergångsställen. Motionärerna begär sålunda
en entydig stopplikt för bilförare vid övergångsställen samt att trafikövervakningen
vid och straffet för påkörning av gående på övergångsställen skärps,
m.m.

Enligt 82 § VTK skall fordonsförare vid bevakat övergångsställe lämna
gående som på rätt sätt har gått ut på övergångsstället tillfälle att passera.
Detta gäller även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler
eller tecken av polisman.

Enligt 83 § VTK skall en fordonsförare som närmar sig ett obevakat
övergångsställe anpassa hastigheten så, att han inte åstadkommer skada för
gående som är ute på övergångsstället eller som just skall gå ut på detta.

Utskottet vill först framhålla att 82 § VTK ändrades den 1 april 1986 (SFS
1985:380) så att de gåendes företräde på bevakat övergångsställe stärktes.
Den ovannämnda skärpningen år 1986 av reglerna i 16 § KKL om återkallelse
av körkort innebär att körkort skall återkallas i större utsträckning än vad
tidigare har varit fallet även vid körning mot rött ljus, underlåtelse att iaktta

TU 1987/88:16

18

stopplikt och omkörning vid övergångsställe. Detta innebar också en
förbättring av de gåendes situation vid övergångsställen. I det förutnämnda
betänkandet (SOU 1987:43) Snabbare körkortsingripanden m.m. föreslås
att körkortet snabbare skall kunna omhändertas m.m., bl.a. i anslutning till
nämnda slag av trafikförseelser. Justitieministern har i årets budgetproposition
(bilaga 4, s. 45) förutskickat att kontrollen av fordonshastigheter skall
prioriteras inom trafikövervakningen.

Av den ovan lämnade redovisningen framgår att åtskilliga åtgärder har
vidtagits eller är att vänta som stärker de gåendes situation i trafiken.
Effekten av dessa bör enligt utskottets mening avvaktas innan ytterligare
skärpning av bestämmelser m.m. till förmån för de gående genomförs.
Motionen bör således kunna lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

Ansvaret för betalning av avgifter för felparkering och olovlig parkering vid
korttidsuthyrning av motorfordon

I motion T440 (m,fp) tas upp fråga om ansvaret för betalning av avgifter för
felparkering och olovlig parkering vid korttidsuthyrning av motorfordon.
Enligt 4 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift ansvarar fordonets ägare
vid gatumarksparkering för att felparkeringsavgift betalas och enligt 7 § lagen
(1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering svarar fordonets förare
och ägare solidariskt för att kontrollavgiften betalas vid tomtmarksparkering.
I dessa sammanhang menas med fordonets ägare normalt den som är
registrerad som ägare. Som ägare registreras enligt 7 § BRK även innehavaren
av ett fordon, om han innehar fordonet på grund av kreditköp med
förbehåll om återtaganderätt eller om han innehar fordonet med nyttjanderätt
för bestämd tid om minst ett år (s.k. långtidsleasing). Bestämmelserna
om bilägarens ansvar för avgiften vid felparkering och olovlig parkering
innebär dock att ägaren av ett fordon som hyrs ut för kortare tid än ett år själv
ansvarar för att avgiften betalas.

Motionärerna begär bestämmelser om att ansvaret för betalning av
felparkeringsavgifter och kontrollavgifter skall ligga på kunden och inte på
fordonsägaren-uthyrningsföretaget vid yrkesmässig korttidsuthyrning av
fordon.

I en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria (Ds K
1987:18) Felparkeringsavgift - som innehåller förslag till ändrade regler för
främst handläggningen i domstolarna av ärenden om felparkeringsavgifter -har den i motionen aktualiserade frågan, såvitt vad avser felparkeringsavgifter,
behandlats. I promemorian anförs bl.a. att biluthyrningskontrakten
brukar innehålla en bestämmelse om skyldighet för hyresmannen att
gentemot uthyrningsföretaget svara för felparkeringsavgifter m.m. som
drabbar företaget som ägare av fordonet. Denna kontraktsrättsliga skyldighet
kan, om den inte fullgörs frivilligt, utkrävas på ett jämförelsevis enkelt
sätt i t.ex. summarisk betalningsprocess, anförs det vidare. Övervägande skäl
talar enligt promemorian för att det liksom hittills får ankomma på branschen
själv att lösa de problem som ägaransvaret otvivelaktigt medför när det gäller
korttidsuthyrning. Utskottet är av samma mening. Motionen avstyrks
således.

TU 1987/88:16

19

4 Vissa fordonsfrågor

Justering av ljusinställningen i förhållande till bilens last

I motion T423 (fp) framhålls att då en bil framförs tungt lastad under mörker
kan, om t.ex. lasten tynger ned bakvagnen, halvljuset vara bländande för
förare i mötande fordon. Motionären anför att det finns förutsättningar för
justering av ljusinställningen i förhållande till bilens last men att något krav
inte finns - varken på fordonstillverkaren eller fordonsföraren - att justera
ljusinställningen. Motionären begär en översyn av lagstiftningen då det gäller
bilens yttre belysning.

Enligt 99 § VTK gäller att lyktor eller strålkastare på fordon inte får
användas på sådant sätt att andra förare kan bländas. Strålkastarna på alla
bilar kan ställas in med hänsyn till bilarnas last så att t.ex. halvljuset inte skall
bli bländande för mötande. På bilar av vissa fabrikat kan inställningen göras
från förarplatsen. Man torde kunna räkna med att detta kommer att bli
möjligt på allt fler bilar, då utrustning härför torde stimulera efterfrågan.
Något initiativ av riksdagen är enligt utskottets mening inte påkallat med
anledning av motionen. Den avstyrks sålunda.

Strålkastarrengörarna för hel- och halvljus

För närvarande gäller enligt 11 § FK och 47 § p. 10 kungörelsen (1972:605)
om införande av ny vägtrafiklagstiftning - vilken paragraf innehåller
övergångsbestämmelser till FK - att bil av 1974 och senare års modell skall ha
strålkastarrengörare för hel- och halvljus.

Strålkastarrengörarna har vid kontrollbesiktningarna visat sig vara bilarnas
mest felbelastade utrustning. Bristerna leder dock inte till att bilarna
underkänns. Ofta åtgärdas inte heller bristerna.

Som ett led i en skärpning av kraven på funktionen hos strålkastarrengörarna
- en skärpning som dock endast skulle avse nyare bilar - har TSV i
framställning till regeringen i september 1987 hemställt att kravet på
strålkastarrengörare skall begränsas till att avse bilar av 1981 eller senare års
modell.

I motion T428 (m) begärs att TSV:s förslag skall genomföras.

Utskottet anser att TSV:s framställning är beaktansvärd. Beredningen i
regeringskansliet av den här aktuella frågan bör avvaktas innan utskottet tar
något initiativ i densamma. Motionen bör därför lämnas utan särskild
åtgärd.

Förslag om krav på s.k. stänklappar

TSV meddelade år 1981 nya föreskrifter om stänkskydd på motorfordon
m.fl. fordon, vilka bl.a. innebar att ett tidigare krav på att personbilar skall
ha s.k. stänklappar bakom bakhjulen inte längre gäller för personbilar med
ett visst överhäng bak, dvs. personbilar av vanligt utförande.

I motion T74 (fp) begärs att kravet på stänklappar på personbilar skall
återinföras. Motionären anför bl.a. att det i väglag med snöslask innebär en
ökad risk från trafiksäkerhetssynpunkt att köra bakom en bil som inte har
stänklappar.

TU 1987/88:16

20

Utskottet behandlade ett likartat motionsförslag senast i sitt betänkande
TU 1986/87:1 (s. 16). Detta avstyrktes med hänvisning till att typbesiktningsutredningen
(K 1977:02) i ett till TSV år 1980 avgivet förslag till bestämmelser
om stänkskydd hade funnit att de svenska bestämmelserna hade en så låg
trafiksäkerhetseffekt i förhållande till de prisökningar och andra olägenheter
som de föranledde att bestämmelserna borde avskaffas. Utredningen
påpekade bl.a. att långt neddragna stänkskydd (stänklappar) kunde medföra
en ökning av det siktreducerande stänket runt bilen - särskilt vid höga
hastigheter - genom att stänket från hjulen studsade mot stänklapparna,
bl.a. ut åt sidorna.

Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande i den här
aktuella frågan. Motionen avstyrks således.

Reflexanordningar på baksidan på tunga motorfordon och efterfordon till
sådana

Enligt 11 § FK skall buss eller lastbil, vars längd överstiger sex meter, på sidan
ha reflexanordningar och lyktor som vid belysning återkastar resp. kan visa
orangegult ljus åt sidan. Personbil, buss och lastbil skall ha två reflexanordningar
och två baklyktor som vid belysning återkastar resp. kan visa rött ljus
bakåt.

Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) har antagits
kravspecifikation för godkännande av utmärkning med reflexanordningar på
baksidan på tunga motorfordon och efterfordon till sådana, vilka reflexanordningar
skall öka synbarheten av fordonen. I motion T426 (s) begärs att
det skall införas ett krav på att långa fordon skall ha sådana reflexanordningar.
Motionären erinrar om en under mörker inträffad trafikolycka, varvid en
parkerad lastbil inte hade upptäckts bakifrån utan hade påkörts. Vidare
påpekar motionären att ECE:s kravspecifikation inte har införts i Sverige i
motsats till vad som har skett i andra länder.

Under hand har inhämtats att man inom TSV avser att hos regeringen
hemställa om att krav på reflexanordningar enligt ECE:s kravspecifikation
skall införas i vårt land. Utskottet förutsätter att anpassning till ECE:s
kravspecifikation kommer till stånd. Motionen bör därför kunna lämnas utan
särskild åtgärd av riksdagen.

Stimulans för teknisk utrustning av trafiksäkerhetshöjande slag

I motion T439 (m) framhålls bl.a. att ett positivt, trafiksäkerhetshöjande
inslag i utvecklingen av bilarna under senare år har varit framtagandet av ett
elektroniskt, vid inbromsning låsningsfritt bromssystem. Framtagning och
användande av teknisk utrustning av trafiksäkerhetshöjande slag bör enligt
motionären uppmuntras, t.ex. genom nedsättning av bilaccisen (försäljningsskatten
på motorfordon) för bilar som förses med utrustningen. Motionären
begär (yrkande 6) förslag av regeringen med denna inriktning.

Utskottet behandlade i TU 1987/88:1 (s. 17-18) ett likartat motionsförslag,
vilket avstyrktes. Utskottet framhöll att utskottet inte var berett att göra ett
principuttalande om att introduktionen av utrustning som ökar trafiksäkerheten
bör stimuleras genom nedsättning av bilaccisen. Det bör beaktas,

TU 1987/88:16

21

3 Riksdagen 1987188.15 sami. Nr 16

framhöll utskottet vidare, att utrustning som ökar trafiksäkerheten kan ha en
stimulerande effekt på efterfrågan av en biltyp som har denna utrustning.
Först om denna stimulans inte räcker till för att öka efterfrågan på utrustning
som från allmän synpunkt anses önskvärd kunde, framhöll utskottet
slutligen, andra efterfrågestödjande medel komma under övervägande.
Utskottet avstyrker med samma motivering det nu aktuella motionsförslaget.

Förslag om en ”ungdomsbil”

I motionerna T85 (m) och T439 (m) föreslås (yrkande 15 resp. 3) att
regeringen skall överväga att tillåta en ungdomsbil på vägarna. Ungdomsbilen
skall enligt motionerna kunna vara en ombyggd personbil, som får
framföras i högst 50 km/tim. Den som fyllt 16 år skall efter godkända teorioch
körprov få framföra ungdomsbilen. Som motivering för förslaget anförs
bl.a. att den s.k. epatraktorn, som används av de unga, lätt förorsakar
trafikköer och trafikstockningar på vägarna med hänsyn till den låga högsta
hastighet, 30 km/tim, med vilken den får framföras.

Utskottet behandlade i TU 1987/88:1 (s. 19-21) likartade motionsförslag,
vilka avstyrktes. Utskottet hänvisade till att det i departementspromemorian
(Ds K 1987:15) Motorredskap och traktorer har föreslagits att den nuvarande
kategorin A-traktor - vilken liksom epatraktorn också används av unga -skall delas upp i två kategorier A-traktorer. För den ena kategorin skall gälla
en konstruktiv hastighet av högst 50 km /tim. För behörighet att framföra
dessa fordon skall krävas innehav av B-körkort, dvs. körkort för personbil
m.m. Vid en tjänstevikt av högst 2 000 kg och en konstruktiv hastighet av
högst 30 km/tim skall för förarbehörighet gälla samma krav som i promemorian
föreslås för behörighet att föra jordbrukstraktor på väg, dvs. ett
traktorkort för vilket krävs inte bara godkänt teoriprov utan även godkänt
körprov.

Departementspromemorian har remissbehandlats och är nu föremål för
fortsatt beredning inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening skulle de
föreslagna båda kategorierna A-traktorer till viss del tillgodose de här
aktuella motionsönskemålen. Något riksdagens initiativ med anledning av
motionerna i här aktuella delar är utskottet därför inte berett att förorda. De
avstyrks sålunda.

Förslag om eldrivna bilar

I motion T422 (m) begärs att eldrivna bilar med en maximivikt av 1 500 kg och
en högsta konstruktiv hastighet av förslagsvis 40 km/tim skall få utgöra en
särskild fordonskategori, för vilken en mindre registreringsavgift skall utgå
men inte fordonsskatt. Den som fyllt 16 år och genomgått godkända teorioch
körprov föreslås vara behörig att föra bilarna. Motionärerna framhåller
att sådana elbilar skulle vara lämpliga som ”ungdomsbilar”.

Man torde kunna räkna med att de flesta biltillverkare har elbilsprojekt.
Anledning till att elbilar ännu inte har introducerats i stor skala torde vara att
man ännu inte har lyckats ta fram batterier med låg vikt och hög uthållighet.
Intresse för elbilar finns emellertid på olika håll. Sålunda anordnade

TU 1987/88:16

22

Kommissionen för de europeiska gemenskaperna (EG) tillsammans med en
annan organisation i oktober 1987 ett seminarium om framtidsutsikterna för
elfordon i Europa. TSV följer utvecklingen beträffande elbilar. Nordisk
bilteknisk kommitté (NBK) - i vilken TSV är företrätt och vilken är ett
samarbetsorgan under Nordiskt trafiksäkerhetsråd (NTR) - har bl.a.
studerat ett danskt eldrivet fordon på tre hjul med plats för förare och 1-2
barn samt med en en totalvikt av 400 kg och en maximihastighet av 40
km/tim. En förening för dem som är intresserade av elbilar finns i vårt land -Elfordonsintressenternas riksförbund (ELFIR).

Utskottet är inte berett att nu uttala sig till förmån för en viss typ av elbil
såsom begärs i motionen. Styrande för utvecklingen av elbilar bör vara det
intresse som framkommer hos allmänheten. För detta finns, som nämnts
ovan, ”kanaler” genom TSV och ELFIR. Motionen avstyrks sålunda.

Förslag om en mellanklass av motorcyklar

I vägtrafiklagstiftningen förstås med lätt motorcykel en motorcykel vars
motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter. Överstiger slagvolymen
125 kubikcentimeter är motorcykeln en tung motorcykel. Olika krav
gäller i fråga om förarbehörighet (se avsnittet Körkortsfrågor nedan).

I motion T424 (fp) begärs (yrkande 1) att en ”mellanklass av motorcyklar”
avseende motorcyklar med motorer vilkas slagvolymer överstiger 125 men ej
400 kubikcentimeter skall finnas i vägtrafiklagstiftningen. För förarbehörighet
skulle enligt motionärerna gälla vad som krävs för att föra lätt
motorcykel. Enligt motionärerna finns det en stor grupp människor som inte
vill köra de riktigt stora och tunga motorcyklarna. De som tänkt skaffa sig en
”mellan-mc” eller en motorskoter av typ Vespa måste enligt motionärerna
avstå, då sådana klassas som tunga motorcyklar.

Utskottet behandlade i TU 1987/88:1 (s. 28-29) ett likartat motionsförslag,
vilket avstyrktes. Utskottet erinrade om att trafiksäkerhetsutredningen i sitt
betänkande (Ds K 1979:11) Trafikant- och förarutbildning - med anledning
av ett förslag av Nordiskt trafiksäkerhetsråd - hade anfört (s. 75-76) att det
ingalunda var belagt att gränsen för skärpta krav på förarbehörighet borde
ligga just vid 410 kubikcentimeter. Utredningen framhöll att inte heller dess
egen analys av motorcykelolyckor pekade på att denna gräns var kritisk och
ifrågasatte därför om det fanns tillräcklig anledning att förorda inrättandet av
en särskild mellanklass av motorcyklar omfattande slagvolymerna 125-410
kubikcentimeter.

Utskottet får - liksom utskottet gjorde i TU 1987/88:1 - framhålla att det
inte är övertygat om att slagvolymen 400 kubikcentimeter bör vara en gräns i
fråga om kraven på att få föra motorcykel så att först vid denna gräns de mera
omfattande kraven skall gälla. Utskottet avstyrker således även det nu
aktuella motionsförslaget.

AB Svensk Bilprovnings "monopol”

I FK är föreskrivet att kontrollbesiktningar och andra besiktningar av
motordrivna fordon m.fl. fordon skall utföras av riksprovplats. I förordningen
(1985:1107) om riksprovplatser och auktoriserade provplatser m.m. har

TU 1987/88:16

23

AB Svensk Bilprovning (ASB) utpekats som riksprovplats för motorfordon
m.m.

I motionerna T85 (m) yrkande 16, T435 (fp) samt T439 (m) yrkande 4
begärs att detta ASB:s ”monopol” på besiktningar skall upphävas. Som
motivering för förslagen framhålls bl.a. att besiktningar lika väl kan utföras
av verkstäder och provstationer med olika huvudmän. Förebilder härför i
andra länder omnämns.

Utskottet behandlade i TU 1987/88:1 (s. 22-23) likartade motionsförslag,
vilka avstyrktes. Utskottet hänvisade till att föredragande departementschefen
i proposition 1963:91 - av hänsyn till krav på sakkunskap och objektivitet
i säkerhetsinspektionen av motorfordon m.m. och krav på att denna skulle
kunna uppfylla rimliga anspråk på service från den enskilde fordonsägarens
sida - förordade som den lämpligaste organisationsformen ett aktiebolag, i
vilket staten skulle äga det avgörande inflytandet och i vilket bilismens
organisationer och bilverkstadsbranschen skulle ingå som intressenter. Från
dessa utgångspunkter bildades därefter ASB, i vilket staten äger 52 % av
aktierna. De övriga aktierna ägs av olika organisationer inom bil- och
verkstadsbranscherna m.m. Utskottet framhöll att skälen för bildandet av
ASB hade samma styrka fortfarande. Utskottet vidhåller denna mening och
avstyrker därför de här aktuella motionsförslagen.

Kontrollen av avgasutsläpp

I motion 1987/88:T202 (fp) begärs (yrkande 2) att kontrollen av avgasutsläpp
skall ägnas större uppmärksamhet vid kontrollbesiktningarna av bilarna.

I den till bilavgaslagen (1986:1386) knutna bilavgasförordningen
(1987:586) har angetts de krav på avgasrening som skall vara uppfyllda för att
bilarna skall få användas. Statens naturvårdsverk har att meddela de
ytterligare föreskrifter om bilars beskaffenhet, utrustning och funktion som
behövs för att bilarna skall uppfylla de krav som följer av förordningen.

I anslutning till behandlingen i TU 1987/88:1 (s. 24) av ett motionsförslag
som var likartat med det här aktuella redovisade utskottet författningsändringar
som innebär skärpning av avgasreningskraven. På grundval av dessa
författningsändringar utfärdade naturvårdsverket hösten 1987 kungörelsen
(SNFS 1987:2 MS:7) med föreskrifter om bilavgaskontroll (A40-bestämmelserna).
Föreskrifterna i kungörelsen, vilka i huvuddel trädde i kraft den 1
januari 1988, omfattar bl.a. krav och kontroll vid kontrollbesiktningar.

Vad som sålunda gäller om bilavgaskontrollen torde tillgodose önskemålen
i motionen. Någon särskild åtgärd av riksdagen med anledning av
densamma torde inte vara påkallad.

Tidsintervallen till kontrollbesiktningarna

Sedan den 1 januari 1971 gäller i fråga om tidsintervallen till kontrollbesiktningarna
beträffande personbilar och andra fordon att kontrollbesiktning
skall ske årligen med början under det andra kalenderåret efter det år som
anges i årsmodellbeteckningarna och under inställelseterminer som bestäms
av sista siffran i registreringsnumren (77 och 78 §§ FK). På grund av att en ny
årsmodell i allmänhet introduceras redan flera månader före det år som anges

TU 1987/88:16

24

i årsmodellbeteckningen kan användningstiderna före den första kontrollbesiktningen
variera mellan cirka ett och ett halvt år och tre år.

I motionerna T85 (m) och T439 (m) begärs (yrkandena 17 resp. 5) att den
första kontrollbesiktningen skall ske efter tre år, den andra efter fem år och
därefter årligen. I motion T415 (s) begärs att den första kontrollbesiktningen
skall ske efter tre år och därefter årligen. Önskemålen kan sammanfattningsvis
sägas avse vanliga privatbilar som inte körs exceptionellt mycket och
motiveras med att sådana bilar under de första åren kan förutsättas vara i gott
skick.

Utskottet behandlade i TU 1987/88:1 (s. 24-26) likartade motionsförslag,
vilka avstyrktes. Utskottet hänvisade till att ASB i en till utskottet
överlämnad promemoria (med synpunkter på vissa förslag till ändringar i
nuvarande inställelsesystem för kontrollbesiktning) hade framhållit värdet
av nuvarande ordning i fråga om tidsintervall till kontrollbesiktningarna och
endast i vissa avgränsade frågor hade ansett att systemet borde ändras -frågor som ASB avsåg att ta upp med TSV. Utskottet ansåg sig mot bakgrund
av vad som anfördes i promemorian inte vara berett att förorda att
tidsintervallen skulle förlängas. Utskottet har samma mening nu. De här
aktuella motionsförslagen avstyrks således.

5 Vissa körkortsfrågor
Körkort för A-traktor

För att få köra s.k. A-traktor räcker det med att ha traktorkort, som får
utfärdas för den som har fyllt 16 år eller, om särskilda skäl föreligger, för den
som har fyllt 15 år. A-traktorerna är vanligen tunga lastbilar som har byggts
om. De används bl.a. som ”ungdomsbilar”.

I motion T418 (fp) begärs att ett körkort skall krävas för att få framföra
A-traktor på väg och att såväl godkänt s.k. teoretiskt prov som godkänt
körprov skall krävas för körkortet.

I likhet med vad utskottet gjorde i TU 1987/88:1 (s. 20-21) vid behandlingen
av ett likartat motionsförslag vill utskottet hänvisa till att det i departementspromemorian
(Ds K 1987:15) Motorredskap och traktorer har föreslagits
att två kategorier A-traktorer skall få förekomma i trafiken och att
kraven för att få framföra dessa traktorer skall skärpas i förhållande till vad
som för närvarande gäller beträffande A-traktorer. Dessa förslag torde
tillgodose önskemålen i motionen. I avvaktan på den fortsatta beredningen i
regeringskansliet av promemorian - vilken har remissbehandlats - avstyrker
utskottet motionsförslaget.

Körkortskraven för tung motorcykel

För att få framföra lätt motorcykel krävs körkort som kan förvärvas av den
som har fyllt 16 år och som har godkänts vid förhör om vissa kunskaper och
körprov. Före den 1 januari 1986 gällde att den, som hade erhållit körkort för
motorcykel före fyllda 18 år - och då var behörig att föra endast lätt
motorcykel - vid fyllda 18 år utan vidare ägde föra tung motorcykel. Fr.o.m.
den 1 januari 1986 gäller (prop. 1984/85:137, TU 29, rskr. 384) att den som

TU 1987/88:16

25

vill köra tung motorcykel måste genomgå ett särskilt förarprov för sådan
motorcykel med förhör och körprov. För den som har godkänts vid förarprov
för lätt motorcykel räcker det dock med enbart körprov på tung motorcykel.

I motion T431 (m) begärs (yrkande 1) att kravet på godkänt särskilt
förarprov eller körprov för behörighet att föra tung motorcykel skall slopas
och att således en återgång skall ske till vad som gällde före den 1 januari
1986.

I likhet med vad utskottet framhöll i TU 1987/88:1 (s. 28) med anledning av
ett likartat motionsförslag vill utskottet peka på att antalet dödade och
skadade förare och passagerare på motorcyklar vid trafikolyckor enligt
polisrapporter uppgår till ca 1 500 per år, varav ca 60 dödade. Dessa tal
motiverar, som utskottet också framhöll, en skärpt uppmärksamhet på
situationen i trafiksäkerhetsavseende för denna kategori trafikanter. Någon
minskning i kraven för att få föra tung motorcykel kan utskottet därför inte
förorda. Utskottet avstyrker sålunda motionsförslaget.

6 Vissa övriga trafiksäkerhetsfrågor

Hastighetsanvisningar på de längsgående markeringarna på vägen

I motion T419 (m) begärs att TSV skall utreda förutsättningarna för att de
längsgående markeringarna på vägen, som för närvarande är målade vita och
som anger mittlinjer, spärrlinjer och varningslinjer m.m., även får utvisa
högsta tillåtna hastighet genom att de målas i olika färger såsom t.ex. blå för
30 km/tim och röda för 50 km/tim.

Utskottet avstyrkte ett likartat förslag i sitt betänkande TU 1984/85:3 (s.
25-26). Utskottet hänvisade till att det ankom på vägverket och TSV att
överväga frågan. Utskottet uttryckte emellertid en viss tveksamhet då - som
utskottet framhöll - utmärkningen och underhållet av den torde vara
förenade med höga kostnader och det syntes tveksamt om kostnaderna skulle
medföra någon motsvarande vinst för trafiksäkerheten, särskilt vid vinterväglag.

Utskottet avstyrker även den nu aktuella motionen.

Villkor för uppsättning av ortnamnsmärken m.m.

Huvudregeln i VMF i fråga om uppsättning och underhåll av lokaliseringsmärken
för allmän vägvisning är att den myndighet som handhar väg- eller
gatuhållningen svarar för detta liksom för kostnaderna härför. Om lokaliseringsmärke
i form av allmän vägvisare (ortnamn jämte uppgift om avstånd i
kilometer) eller ortnamnsmärke (vid t.ex. början av en bebyggelse) på
begäran av någon enskild sätts upp vid väg som inte är enskild, skall denne
enligt 82 § VMF betala kostnaden för att sätta upp och underhålla märket.
Detta gäller dock enligt paragrafen inte om märket ändå skulle ha satts upp
av den som svarar för väg- eller gatuhållningen.

I motion T306 (fp) anförs bl.a. att reglerna om uppsättning av märken med
gamla gårds- och bynamn på landsbygden är krångliga, tillståndgivningen
mycket byråkratisk och kostnaderna för att få märken uppsatta orimligt
höga. Motionärerna begär med denna motivering att bestämmelserna om

TU 1987/88:16

26

uppsättning av ortnamnsmärken, gårdsskyltar och andra vägvisningsmärken
på landsbygden skall förenklas.

Utskottet behandlade och avstyrkte i TU 1987/88:1 (s. 36-37) ett likartat
motionsförslag. Utskottet hänvisade till att vägverket i en skrivelse till
Lantbrukarnas Riksförbund i maj 1987 hade uttryckt att verket hade en
generös inställning i fråga om uppsättning på verkets bekostnad av ortnamnsmärken
m.m.

I en inom vägverket i januari i år upprättad promemoria om vägverkets syn
på ortnamnsutmärkning anförs sammanfattningsvis att tillståndsgivningen
kan numera sägas vara mycket generös då vägförvaltningarna i princip
bifaller alla ansökningar om nya ortnamnsmärken om inte allmänna intressen
talar emot detta och då vägförvaltningarna också bekostar all utmärkning
vid statsvägnätet när utmärkningen är av allmänt intresse.

Mot bakgrund av den lämnade redovisningen för nuvarande ordning bör
motionen inte föranleda något initiativ av riksdagen. Den avstyrks sålunda.

Villkor för uppsättning av reklamskyltar intill ett vägområde

För uppsättning av reklamskyltar m.fl. skyltar intill och inom ett vägområde
krävs tillstånd av myndighet. I korthet innebär gällande ordning att för
uppsättning av skyltar inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde krävs
tillstånd av länsstyrelsen och för uppsättning inom ett vägområde tillstånd av
väghållningsmyndigheten (vägverket eller kommunal myndighet).

I motion T408 (s) framhålls att tillståndsgivningen beträffande uppsättning
av reklamskyltar m.m. varierar mellan olika delar av vårt land. Motionärerna
begär enhetliga regler och rekommendationer beträffande skyltningen vid
allmänna vägar.

I TU 1987/88:1 (s. 38-39) behandlade utskottet ett likartat motionsförsfeg
vilket avstyrktes. Utskottet hänvisade till att det inom vägverket hade lagts
fram ett förslag om inriktningen av trafikantinformation m.m., vari bl.a.
hade föreslagits en mer liberal syn i fråga om uppsättning av reklamskyltar
jämfört med den praxis som hade framkommit i ärenden som hade
överklagats till högre instans.

Ett genomförande av nämnda förslag - vilket efter remissbehandling är
föremål för fortsatt beredning inom vägverket - bör enligt utskottets mening
tillgodose önskemålen bakom motionsförslaget. I avvaktan på den fortsatta
behandlingen av förslaget torde motionen därför kunna lämnas utan särskild
åtgärd.

Samarbete med de motorintresserade för främjande av motorsport,
motorkultur och motorhobby

I motion T431 (m) framhålls att motorintresse är bra och värdefullt för både
samhället och de enskilda människorna, varför motorsport, motorkultur och
motorhobby måste bli fullt accepterade företeelser. Motionären begär
(yrkande 2) att regeringen - i samarbete med de motorintresserades
organisationer och genom anordnande av s.k hearings - skall verka för att
lagar och regler som försvårar motorsport, motorkultur och motorhobby som
fritidssysselsättning avskaffas.

TU 1987/88:16

27

Utskottet behandlade i TU 1987/88:1 (s. 41-42) ett likartad motionsförslag
vilket avstyrktes. Utskottet hänvisade till det arbete med regelförenkling och
delegering som inleddes genom proposition 1983/84:119 om förenkling av
myndigheternas föreskrifter, anvisningar och råd (KU 25, rskr. 245) och
regeringens skrivelse 1984/85:202 om den offentliga sektorns förnyelse (FiU
35, rskr. 407). En redogörelse för hur detta arbete fortskrider lämnas varje år
i budgetpropositionens bilaga 2.

Nämnda arbete med förenkling m.m. avser även trafikområdet. Här kan
t.ex. erinras om vissa avkriminaliseringar som har genomförts under senare
år och om den avreglering av yrkestrafiken som riksdagen nyligen har
beslutat.

Som kontaktorgan på trafiksäkerhetsområdet mellan myndigheter och
organisationer kan framhållas TSV:s förutnämnda råd för samordning och
planering och den rådgivande delegation som är knuten till verket. I denna
ingår företrädare för frivilligorganisationer som helt eller delvis arbetar inom
trafiksäkerhetsområdet.

Mot bakgrund av det anförda synes något riksdagens initiativ med
anledning av motionsförslaget inte vara påkallat. Det avstyrks sålunda.

Inrättande av en ”haverikommission” för vägtrafikolyckor

I motion T413 (s) begärs att en särskild undersökningskommission skall
inrättas med uppgift att mycket noggrant analysera orsakerna till trafikolyckor
för att man därigenom skall få reda på varför olyckorna har ägt rum.

Vid allvarliga trafikolyckor görs det noggranna utredningar från polisens,
vägverkets och TSV:s sida. Kommunikationsministern framhöll i ett svar den
20 februari 1986 på en fråga i riksdagen (1985/86:391) att genom den
uppföljning av allvarliga trafikolyckor som görs av dessa myndigheter det
finns i praktiken en haverikommission för vägtrafiken.

Som redovisats i det föregående förordar föredraganden att TSV:s
resurser för analysverksamhet skall förstärkas. Föredraganden framhåller att
en viktig funktion i trafiksäkerhetsarbetet är att mäta effekterna av vidtagna
trafiksäkerhetsåtgärder eller andra åtgärder och förhållanden som mera
indirekt påverkar säkerheten. Ökade resurser för analysverksamheten har
också beräknats i förslag till medelsanvisning för nästa budgetår under
anslaget Trafiksäkerhetsverket: Trafik och administration (se nedan).

Här bör också nämnas att TSV beräknas under våren 1988 göra en
förstudie avseende fördjupade studier av vägtrafikolyckor. Bakgrund till
detta anges bl.a. vara att det inom TSV har diskuterats att eventuellt inrätta
haverikommissioner.

Mot bakgrund av att åtgärder har vidtagits eller är att vänta som torde
tillgodose syftet med motionen torde denna kunna lämnas utan särskild
åtgärd av riksdagen.

TU 1987/88:16

28

7 Anslagen till trafiksäkerhet, m.m.

Anslaget till Trafiksäkerhetsverket: Trafik och administration

Med medel som anvisas under anslaget till Trafiksäkerhetsverket: Trafik och
administration betalas kostnaderna för TSV:s styrelse, rådet för samordning
och planering och trafikbyrån samt vissa tjänster inom verket i övrigt. I den
trafikpolitiska propositionen föreslås att för nästa budgetår skall anvisas ett
förslagsanslag av 30 353 000 kr. Bland annat har beräknats medel för tjänster
m.m. för en utökning av analysverksamheten avseende effekterna av
vidtagna trafiksäkerhetsåtgärder m.m.

I motion T405 (fp) erinras om att under här aktuellt anslag skedde för
budgetåret 1986/87 en engångsanvisning av 450 000 kr. för material för
trafiksäkerhetsinformation om och till äldre bilförare. Motionären kritiserar
att medel i denna engångsanvisning använts för att ta fram vissa broschyrer i
stället för att ta fram material till studiecirklar o.d. Motionären anser att TSV
bör ta initiativ till utbildning för äldre bilförare i studiecirklar och i studier på
annat sätt genom att samarbeta med ta fram kursmaterial härför. Motionären
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.

I motion T220 (m) föreslås i yrkande 2 att de verksamheter vid TSV som
bekostas med medel från anslaget skall avgiftsfinansieras och att därför inga
medel skall anvisas för nästa budgetår under anslaget, vilket är syftet med
yrkande 1 i motionen.

I motion T65 (fp) föreslås (yrkande 5) att ett 2 milj.kr. lägre belopp än det
som regeringen har föreslagit skall anvisas för nästa budgetår. Motionärerna
föreslår (yrkande 6) att i stället 2 milj.kr. mera än vad regeringen har
föreslagit skall anvisas i bidrag till NTF (se nedan). Då NTF stöder olika
frivilligorganisationer vill motionärerna - inom den totala medelsram för
trafiksäkerhet som regeringen föreslår - genom sina förslag förbättra
möjligheterna för NTF att stödja organisationerna.

Utskottet vill med anledning av motionsförslaget om utbildning för äldre
bilförare erinra om att riksdagens beslut år 1982 om riktlinjer för det framtida
trafiksäkerhetsarbetet, såvitt avsåg informationsverksamheten, innebar att
omfördelning av roller och resurser mellan TSV och NTF skulle ske. TSV
skulle i fortsättningen svara för ”sakinformation” och NTF för ”pläderande
information”. Inom ramen för ansvaret för pläderande information m.m. har
NTF i Jämtlands län inlett en försöksverksamhet med information till äldre
trafikanter. Bland planerade åtgärder ingår bl.a. ”uppfräschningskurs” för
körkortshavare som är 70 år och äldre. I försöksverksamheten skall prövas
studiematerial som NTF tar fram.

NTF:s nu nämnda försöksverksamhet torde motsvara den form av
utbildning för äldre bilförare som motionären önskar. Om resultatet av
försöksverksamheten blir tillfredsställande torde man kunna räkna med att
studiecirkelutbildning för äldre bilförare skall få större spridning. Motionen
synes mot denna bakgrund kunna lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

I anslagsframställningarna inför budgetåren 1982/83-1984/85 föreslog TSV

TU 1987/88:16

29

4 Riksdagen 1987188.15 sami. Nr 16

att den verksamhet som betalas med medel som anvisas under här aktuellt
anslag skulle avgiftsfinansieras. Departementschefen avvisade förslagen.
Riksdagen har också avvisat i motioner framförda förslag om avgiftsfinansiering
av verksamheten. Senast avvisades förslag avseende innevarande
budgetår.

TSV kommer att ingå i den försöksverksamhet med treårsbudgetering som
regeringen bedriver. Därvid kommer såväl styrformer som finansiering av
verksamheter att utvärderas. I avvaktan på detta bör motionsförslaget om
avgiftsfinansiering kunna lämnas utan särskild åtgärd. Medel bör emellertid
anvisas under anslaget för nästa budgetår.

Föredragandens beräkning av erforderlig medelsanvisning under anslaget
godtas av utskottet. Utskottet biträder således inte förslaget i motion T65
(fp) om en medelsanvisning som är 2 milj. kr. lägre än den som föredraganden
har föreslagit för att bidraget till NTF skall kunna ökas med motsvarande
belopp. Utskottet återkommer för övrigt nedan till frågan om bidrag till
NTF.

Anslaget tillTrafiksäkerhetsverket: Fordon och körkort

Från anslaget till Trafiksäkerhetsverket: Fordon och körkort betalas bl.a.
TSV:s kostnader för fordonsbyrån och körkortsbyrån samt för förarprov och
fordonsinspektion. Den verksamhet som avses med anslaget är avgiftsfinansierad,
och under anslaget är därför uppfört endast ett formellt belopp av
1 000 kr. I budgetpropositionen föreslås för nästa budgetår en oförändrad
medelsanvisning av 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

I motion T221 (fp) konstateras att för nästa budgetår har i budgetpropositionen
inkomsterna av förarprov beräknats till ca 64,3 milj.kr. och utgifterna
härför till ca 78,3 milj.kr. Motionärerna anser att ytterligare 10 milj.kr. bör
kunna tas ut i avgifter för förarprov och föreslår (yrkande 1) att avgifterna för
förarprov skall höjas så att underskottet kan täckas.

Regeringen beslöt i november 1987 om ändringar i ovannämnda taxa för
trafiksäkerhetsverket, vilka har trätt i kraft den 1 januari 1988 och vilka
innebär höjningar med i allmänhet 15 % av avgifterna för förarprov.
Föredragande departementschefen framhåller att avgiftshöjningarna inom
främst förarprovsområdet innebär ett steg mot målet om kostnadstäckning
för varje verksamhetsområde som avses med anslaget. Mot bakgrund av vad
sålunda redovisats är utskottet inte berett att nu ställa sig bakom motionärernas
önskan om avgiftshöjningar för förarprov. Motionsförslaget härom
avstyrks således.

Anslaget till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m.

Den verksamhet som avses med anslaget till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och
körkortsregister m. m. är avgiftsfinansierad. Under anslaget är för innevarande
budgetår uppfört ett formellt belopp av 1 000 kr. I budgetpropositionens
bilaga 8 föreslås att lika stort belopp anvisas för nästa budgetår. Utskottet har
inte något att erinra mot detta.

TU 1987/88:16

30

Föredraganden förordar - på grundval av ett förslag av TSV - att
fordonsägarna skall få välja personliga registreringsnummer för sina fordon
mot avgifter som skall tillföras här aktuellt anslag. Det föreslås få ankomma
på regeringen att efter framställning av TSV eller i annat fall besluta om
användningen av influtna medel. I propositionen föreslås att riksdagen skall
godkänna de sålunda förordade riktlinjerna för försäljning av personliga
registreringsnummer. Utskottet har inte något att erinra i frågan.

Anslaget till Bidrag till NTF

I proposition 1987/88:50om trafikpolitiken inför 1990-talet föreslås att under
anslaget till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
skall för nästa budgetår anvisas 28,2 milj.kr. I motion T65 (fp) föreslås
(yrkande 6) - som nämnts i det föregående - att 2 milj.kr. utöver vad
regeringen har föreslagit skall anvisas under anslaget. Förutsättning härför
skulle, som också redan nämnts, vara att under anslaget till TSV: Trafik och
administration anvisas 2 milj.kr. mindre än vad regeringen har föreslagit.
Genom ökat bidrag skulle NTF få bättre resurser för att stödja frivilligorganisationer.

Beslutet år 1982 om att NTF skulle svara för den pläderande informationen
inom trafiksäkerhetsarbetet innebar också att TSV:s medel för sådan
information under tre år överfördes till NTF. Regeringens förslag om bidrag
till NTF för nästa budgetår innebär en ökning av statens ordinarie anslag med
1,1 milj.kr. i förhållande till innevarande budgetår. Föredraganden anför att
trafikförsäkringsbolagen också är beredda att överväga en höjning av nivån
på deras bidrag. Genom höjt bidrag från försäkringsbolagen skulle enligt
föredraganden säkerställas att det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet erhåller
erforderliga medel för att föreslagna aktiviteter skall kunna genomföras.

Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att tillstyrka ett högre
bidrag än det regeringen har föreslagit, inte heller sådan ”omfördelning” av
medel som föreslås i motionen. Utskottet tillstyrker således regeringens
förslag och avstyrker motionsförslaget.

8 Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande, m.m.

1. beträffande översyn m.m. av hastighetsgränserna
att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:T412 (m) yrkande 1,

b) lämnar motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 9,1987/88:T89 (m)
yrkande 10 och 1987/88:T412 (m) yrkandena 2 och 3 utan särskild
åtgärd,

2. beträffande hastighetsgräns för bil med husvagn

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 18 och
1987/88:T439 (m) yrkande 7,

TU 1987/88:16

31

3. beträffande hastighetsgräns vid bogsering

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 19 och
1987/88:T439 (m) yrkande 8,

4. beträffande försöksverksamhet med nedsatta hastigheter
att riksdagen avslår motion 1987/88:T75 (fp) yrkande 1,

5. beträffande automatiserad hastighetsövervakning

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T85 (m) yrkande 20 utan särskild
åtgärd,

6. beträffande radarvarnare

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 11 och
1987/88:T439 (m) yrkande 2,

7. beträffande återkallelse av körkort

att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 10 och
1987/88:T439 (m) yrkande 1 utan särskild åtgärd,

8. beträffande nedre gränsen för rattonykterhetsbrott

att riksdagen avslår motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 26,

9. beträffande åtgärder mot trafikonykterhet

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T65 (fp) yrkande 21 utan
särskild åtgärd,

10. beträffande reflexsele

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T95 (c) yrkande 13 lämnar
utan erinran i proposition 1987/88:50 bilaga 1, avsnitt 10. Säkrare
trafik, förordade riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande,
såvitt avser medförande av reflexsele,

11. beträffande riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande att

riksdagen lämnar utan erinran i nämnda propositionsavsnitt
förordade riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande i
den mån de inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Vissa vägtrafikfrågor m.m.

12. beträffande högersväng i korsning med rött ljus

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 23 och
1987/88:T439 (m) yrkande 9,

13. beträffande användning av mobiltelefon i motordrivna fordon
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T421 (c) och 1987/88:T709
(m,c),

14. beträffande ökad säkerhet för gående på övergångsställen

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T429 (s) utan särskild åtgärd,

15. beträffande visst ansvar vid korttidsuthyrning av motorfordon
att riksdagen avslår motion 1987/88:T440 (m,fp),

Vissa fordonsfrågor

16. beträffande ljusinställning med hänsyn till last
att riksdagen avslår motion 1987/88:T423 (fp),

17. beträffande ändring av kravet på strålkastarrengörare

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T428 (m) utan särskild åtgärd,

18. beträffande stänklappar

att riksdagen avslår motion 1987/88:T74 (fp).

TU 1987/88:16

32

19. beträffande vissa reflexanordningar på länga fordon

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T426 (s) utan särskild åtgärd,

20. beträffande trafiksäkerhetshöjande utrustning

att riksdagen avslår motion 1987/88:T439 (m) yrkande 6,

21. beträffande en ungdomsbil

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 15 och
1987/88:T439 (m) yrkande 3,

22. beträffande eldrivna bilar

att riksdagen avslår motion 1987/88:T422 (m),

23. beträffande mellanklass av motorcyklar

att riksdagen avslår motion 1987/88:T424 (fp) yrkande 1,

24. beträffande ASB.s ”monopol”

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 16, 1987/
88:T435 (fp) och 1987/88:T439 (m) yrkande 4,

25. beträffande kontrollen av avgasutsläpp

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T202 (fp) yrkande 2 utan
särskild åtgärd,

26. beträffande tidsintervallen till kontrollbesiktningarna

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 17, 1987/
88:T415 (s) och 1987/88:T439 (m) yrkande 5,

Vissa körkortsfrågor

27. beträffande A-traktor

att riksdagen avslår motion 1987/88:T418 (fp),

28. beträffande tung motorcykel

att riksdagen avslår motion 1987/88:T431 (m) yrkande 1,

Vissa övriga trafiksäkerhetsfrågor

29. beträffande hastighetsanvisningar i körbanan
att riksdagen avslår motion 1987/88:T419 (m),

30. beträffande villkor för uppsättning av ortnamnsmärken m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:T306 (fp),

31. beträffande tillstånd till uppsättning av reklamskyltar

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T408 (s) utan särskild åtgärd,

32. beträffande samarbete med de motorintresserade
att riksdagen avslår motion 1987/88:T431 (m) yrkande 2,

33. beträffande haverikommission för vägtrafiken

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T413 (s) utan särskild åtgärd,

Anslagen till trafiksäkerhet, m.m.

34. beträffande utbildning för äldre bilförare

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T405 (fp) utan särskild åtgärd,

35. beträffande medelsanvisning till TSV: Trafik och administration
att riksdagen

a) lämnar motion 1987/88:T220 (m) yrkande 2 om avgiftsfinansiering
utan särskild åtgärd,

b) med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/88:50 bilaga 1
samt med avslag på motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 5 och

TU 1987/88:16

33

1987/88:T220 (m) yrkande 1 till Trafiksäkerhetsverket: Trafik och
administration för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
30 353 000 kr.,

36. beträffande medelsanvisning till TSV: Fordon och körkort

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/
88:100 bilaga 8 till Trafiksäkerhetsverket: Fordon och körkort för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

37. beträffande avgifterna för förarprov

att riksdagen avslår motion 1987/88:T221 (fp) yrkande 1,

38. beträffande medelsanvisning till TSV: Bil- och körkortsregister
m.m.

att riksdagens med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/
88:100 bilaga 8 till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

39. beträffande personliga registreringsnummer

att riksdagen godkänner i proposition 1987/88:100 bilaga 8 förordade
riktlinjer för försäljning av personliga registreringsnummer,

40. beträffande bidrag till NTF

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1987/
88:50 bilaga 1 och med avslag på motion 1987/88:T65 (fp) yrkande 6 till
Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för
budgetåret 1988/89 anvisar ett anslag av 28 200 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Sven-Gösta Signell (s), Olle Grahn (fp), Rune Johansson (s), Margit
Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin
(m), Jarl Lander (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk),
Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c).

Reservationer

1. Översyn m.m. av hastighetsgränserna (mom. 1)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Motorvägarna
torde” och på s. 12 slutar med ”från bashastigheten” bort ha följande
lydelse:

De nuvarande hastighetsgränserna 50, 70,90 och 110 km/tim har tillämpats
sedan år 1968. Under de snart 20 år som har gått har det skett genomgripande
förbättringar av bilarna. Bromsar, karosser, däck och inre säkerhet har t.ex.
markant förbättrats. Genom kontrollbesiktningen sorteras de bilar ut som

TU 1987/88:16

34

inte är trafiksäkra. Samtidigt som bilarna har förbättrats har standarden på
vägar och väghållning höjts. Utbildningen för och kraven på förarna har
successivt förbättrats och förstärkts.

Tiden är därför enligt utskottets mening nu mogen för en successiv översyn
av hastighetsgränserna. I många fall torde utvecklingen ha lett till att
hastighetsgränser kan höjas. I andra fall kan det kanske vara motiverat med
en sänkning av hastighetsgränsen. En successiv översyn av hastighetsgränssystemet
bör därför komma till stånd så att hastighetsgränserna uppfattas
som motiverade. För översynen bör en utgångspunkt vara att granska
möjligheterna att höja de nuvarande hastighetsgränserna - under bibehållandet
av en god trafiksäkerhet.

Bland annat bör det undersökas om inte 130 km/tim kan medges som
högsta tillåtna hastighet på motorvägarna samt om inte 110 km/tim. eller 90
km/tim. kan medges på hela eller större delar av sträckningen på länsöverskridande
Europavägar och riksvägar som har samma standard men som inte
är motorvägar. Vid översynen bör också undersökas om inte hastighetsgränserna
kan göras mera enhetliga inom ett län.

Vad utskottet sålunda har anfört om översyn m.m. av hastighetsgränserna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn m.m. av hastighetsgränserna
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 9 och
1987/88:T89 (m) yrkande 10 samt med anledning av motion 1987/
88:T412 (m) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Automatiserad hastighetsövervakning (mom. 5)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”RPS rapport”
och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Motionärerna får i sin syn på automatiserad hastighetsövervakning ett
starkt stöd av RPS. Även utskottet ansluter sig till motionärernas mening.
Som motionärerna föreslår måste rättssäkerhetsaspekterna mycket noggrant
belysas vid ändring av eller införande av ny teknik i fråga om hastighetsövervakning.

Vad utskottet sålunda har anfört om automatiserad hastighetsövervakning
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande automatiserad hastighetsövervakning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T85 (m) yrkande 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

TU 1987/88:16

35

3. Radarvarnare (mom. 6)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”således motionsförslagen” bort ha följande
lydelse:

1 likhet med vad en minoritet i utskottet anförde i en reservation (nr 1) vid
utskottets betänkande TU 1987/88:6 vill utskottet anföra följande.

Det måste krävas starka skäl innan undantag görs från principen att den
enskilde har rätt att äga eller nyttja egendom efter vad han själv finner
lämpligt. Skäl av sådan styrka att det är motiverat att ha ett förbud mot
radarvarnare finns inte enligt utskottets mening. Motiveringen för införande
av förbudet var ju endast att användning av radarvarnare försvårar statens
kontroll av medborgarna i vissa situationer.

Om bilister inte använder radarvarnare och sålunda inte kan bli förvarnade
om polisens hastighetskontroller skulle detta leda till att bilisterna inte skulle
överskrida tillåtna hastigheter. Användning av radarvarnare har strängt
taget samma effekt - bilisterna sänker hastigheten till den tillåtna.

Som framhölls i en m-motion med anledning av förslaget om införande av
förbudet mot radarvarnarer måste det också beaktas att kontroll av
efterlevnaden av detta förbud ökar byråkratin i samhället och ställer krav på
personalresurser. Polisen har i dag knappa personalresurser för trafikövervakningen.
Det finns angelägnare uppgifter att använda polisens personalresurser
till och de eventuella tillskott av dessa resurser som sker än till
övervakning av ett förbud mot radarvarnare.

Till den kritik som utskottet sålunda anför mot förbudet mot radarvarnare
som sådant vill utskottet foga kritik mot påföljderna för överträdelser av
förbudet. Det är enligt utskottets mening orimligt att fängelsestraff skall
kunna följa på en överträdelse, när man betänker att hastighetsöverträdelse
- som skall motverkas enligt syftet med radarvarnare - leder till ordningsbot.
Det förefaller som om fängelsestraff har intagits i straffskalan för överträdelser
av förbudet mot radarvarnare för att möjliggöra husrannsakan och
kroppvisitation i brottsutredande syfte. Att så ingripande och integritetskränkande
åtgärder skall kunna vidtas för att t.ex. söka efter radarvarnare
som har dolts understryker det orimliga med hela lagstiftningen.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att tillräckliga skäl för ett
förbud mot radarvarnare inte finns, att ett förbud leder till ökad byråkrati
och dränering av polisens knappa personalresurser och att konsekvenserna
för den som överträder förbudet kan bli orimliga.

Lagen (1988:15) om förbud mot radarvarnare och den samtidigt med
denna antagna ändringen (1988:16) i 3 § radiolagen (1966:755), som
innehåller en hänvisning till lagen om förbud mot radarvarnare, bör således
upphävas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med erforderliga
lagförslag härför.

Vad utskottet sålunda har anfört om radarvarnare bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

TU 1987/88:16

36

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande radarvarnare
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande
11 och 1987/88:T439 (m) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Nedre gränsen för rattonykterhetsbrott (mom. 8)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Justitieministern
förutskickade” och på s. 16 slutar med ”avstyrks därför” bort ha
följande lydelse:

Även den som har en lägre alkoholkoncentration i blodet än 0,5 promille
är olämplig som bilförare. Förslag om sänkt straffbarhetsgräns beträffande
rattonykterhetsbrottet bör därför framläggas för riksdagen snarast och senast
före årsskiftet 1988/89.

Vad utskottet sålunda har anfört om nedre gränsen för rattonykterhetsbrott
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande nedre gränsen för rattonykterhetsbrott
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 26 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Högersväng i korsning med rött ljus (mom. 12)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”således motionsförslagen” bort ha följande lydelse:
Särskilt med hänsyn till den stora mängden av fordon i tätortstrafiken
måste man utnyttja olika sätt för en smidig trafikavveckling i väg- och
gatukorsningar. Det sätt för en smidig avveckling som motionärerna pekar
på synes vara ändamålsenligt - det används enligt motionärerna i USA - och
bör därför närmare övervägas.

Vad utskottet sålunda har anfört om högersväng i korsning med rött ljus
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande högersväng i korsning med rött ljus
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 23
och 1987/88:T439 (m) yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6. Trafiksäkerhetshöjande utrustning (mom. 20)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet
behandlade i" och på s. 22 slutar med "aktuella motionsförslaget” bort ha
följande lydelse:

TU 1987/88:16

37

• Utskottet vill erinra om att man stimulerar introduktionen av personbilar
som uppfyller de avgasreningskrav som gäller för personbilar av 1989 eller
senare års modell genom att bilaccisen har satts ned för personbilar av 1987
och 1988 års modell som uppfyller dessa krav (prop. 1985/86:145, SkU 41,
rskr. 237).

Det är lika angeläget att genom nedsättning av bilaccisen stimulera köp av
bilar som är försedda med teknisk utrustning av trafiksäkerhetshöjande slag.
Förslag härom bör föreläggas riksdagen.

Vad utskottet sålunda har anfört om trafiksäkerhetshöjande utrustning
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande trafiksäkerhetshöjande utrustning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T439 (m) yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. En ungdomsbil (mom. 21)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Departementspromemorian
har” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Förslaget i departementspromemorian att det skall krävas B-körkort för
att få framföra en A-traktor med en konstruktiv hastighet av högst 50 km/tim
tillgodoser inte helt önskemålen bakom förslaget om en ungdomsbil, då
kravet på B-körkort innebär krav på att föraren har fyllt 18 år. Det bör därför
övervägas om inte en ungdomsbil med de behörighetskrav för framförande
av densamma som föreslås i motionerna skall få finns i trafiken.

Vad utskottet sålunda har anfört om en ungdomsbil bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande en ungdomsbil

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 15
och 1987/88:T439 (m) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

8. ASB:s ”monopol” (mom. 24)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”aktuella motionsförslagen” bort ha följande
lydelse:

Något allmänt missnöje med bilprovningens kvalitet i vårt land finns inte.
Många bilägare menar dock att väntetiderna på besiktningar kunde vara
kortare och öppethållandet längre. Det finns emellertid skäl att ifrågasätta
om vi skall ha monopol i fråga om bilprovning i vårt land. Rent generellt

TU 1987/88:16

38

gäller att monopol av olika slag kan medföra sämre service och högre priser
än om konkurrens finns. Genom konkurrens stimuleras också utvecklingsarbete
på ett effektivt sätt. Om man hade provplatser med olika huvudmän -som man t.ex. har i Västtyskland - skulle bl.a. väntetiderna kunna förkortas
och bilägarna kunna få provningarna utförda på närmare håll. Vi har i vårt
land väl utrustade bilverkstäder och provplatser som lika väl som ASB:s
anläggningar skulle kunna svara för besiktningar av fordon. Förslag bör
föreläggas riksdagen om en organisation för provning av motordrivna m.fl.
fordon som baserar sig både på provplatser för vilka ASB är huvudman och
på provplatser som har andra huvudmän.

Vad utskottet sålunda har anfört om ASB :s ”monopol” bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande ASB:s ”monopol”
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 16,
1987/88:T435 (fp) och 1987/88:T439 (m) yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Tidsintervallen till kontrollbesiktningarna (mom. 26)

Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

I motionerna anförs omständigheter som även enligt utskottets mening
motiverar att tidsintervallen till kontrollbesiktningarna för personbilar m.fl.
fordon som körs i vanlig trafik ändras.

De nya bilarna blir allt bättre. Man bör därför kunna minska kontrollen av
nya bilar och därmed frigöra resurser för kontrollen av de äldre bilarna.

”Utglesning” av kontrollbesiktningarna då bilarna är nya skulle vidare
medföra besparingar i avgifter, reskostnader och tidsåtgång för bilägarna.

Bestämmelserna om kontrollbesiktning för personbilar m.fl. fordon som
körs i vanlig trafik bör såsom föreslås i motionerna ändras så att den första
kontrollbesiktningen skall äga rum under tredje kalenderåret efter det år
som anges i årsmodellbeteckningen; den andra under det femte kalenderåret
såsom föreslås i två av motionerna. Därefter bör återgång ske till ordningen
med årliga kontrollbesiktningar.

Vad utskottet sålunda har anfört om tidsintervallen till kontrollbesiktningarna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande tidsintervallen till kontrollbesiktningarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T85 (m) yrkande 17,
1987/88:T415 (s) och 1987/88:T439 (m) yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

TU 1987/88:16

39

10. Medelsanvisning till TSV: Trafik och administration, såvitt
avser avgiftsfinansiering (mom. 35 a)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”1
anslagsframställningarna” och på s. 30 slutar med ”nästa budgetår” bort ha
följande lydelse:

Bakgrunden till TSV:s förslag i början av 1980-talet att den verksamhet
som bekostas med här aktuellt anslag skulle avgiftsfinansieras var att denna
verksamhet var så integrerad med andra redan avgiftsfinansierade verksamheter
inom verket att det inte bedömde att det förelåg någon artskillnad
som kunde motivera olikheter i finansieringen. Samma skäl för avgiftsfinansiering
av verksamheten framförs i motion T220 (m).

Utskottet delar den mening som TSV har framfört och som motionärerna
nu framför. Ett ytterligare skäl för avgiftsfinansiering är att det är angeläget
att söka olika vägar att nedbringa statsverkets kostnader. Utskottet föreslår
således att den verksamhet som avses med anslaget avgiftsfinansieras.
Avgifterna bör bestämmas av regeringen - såsom för närvarande gäller för
vissa förrättningar eller åtgärder som utförs av verket [jämför förordningen
(1972:648) med taxa för trafiksäkerhetsverket].

Vad utskottet sålunda har anfört om avgiftsfinansiering av verksamhet
som bekostas från här aktuellt anslag bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 a bort ha följande lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till TSV: Trafik och administration
att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:T220 (m) yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avgiftsfinansiering av
den verksamhet som bekostas från anslaget,

11. Medelsanvisning till TSV: Trafik och administration, såvitt
avser belopp (mom. 35 b)

- under förutsättning av bifall till reservation 10 -

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Föredragandens
beräkning” och slutar med ”till NTF” bort ha följande lydelse:

För att vid behov möjliggöra medelstillskott för här aktuell verksamhet bör
för denna - såsom gäller för andra, redan avgiftsfinansierade verksamheter
vid TSV - föras upp ett formellt belopp av 1 000 kr. under anslaget.

Utskottet avstyrker således både den av regeringen och den i motion T65
(fp) föreslagna medelsanvisningen under anslaget för nästa budgetår.

dels att utskottets hemställan under 35 b bort ha följande lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till TSV: Trafik och administration
att riksdagen

b) med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50

TU 1987/88:16

40

bilaga 1 och motion 1987/88:T220 (m) yrkande 1 samt med avslag på
motion 1987/88:T65 (fp) yrkande 5 till Trafiksäkerhetsverket: Trafik
och administration för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 kr.,

12. Medelsanvisning till TSV: Trafik och administration, såvitt
avser belopp (mom. 35 b)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Föredragandens
beräkning” och slutar med ”till NTF” bort ha följande lydelse:

I överensstämmelse med vad som föreslås i motion T65 (fp) bör inom den
av regeringen föreslagna medelsanvisningen för trafiksäkerhet ett 2 mi)j. kr.
lägre belopp anvisas under här aktuellt anslag och i stället 2 milj. kr. mer än
regeringen har föreslagit anvisas i bidrag till NTF för att förbättra NTF:s
möjligheter att stödja olika frivilligorganisationer.

dels att utskottets hemställan under 35 b bort ha följande lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till TSV: Trafik och administration
att riksdagen

b) med anledning av regeringens förslag i proposition 1987/88:50
bilaga 1, med bifall till motion 1987/88:T65 (fp) yrkande 5 samt med
avslag på motion 1987/88:T220 (m) yrkande 1 till Trafik.säkerhetsverket:
Trafik och administration för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 28 353 000 kr.,

13. Avgifterna för förarprov (mom. 37)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Regeringen
beslöt” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Kostnaderna för varje verksamhetsgren som avses med anslaget till
Trafiksäkerhetsverket: Fordon och körkort bör helt täckas med inkomster
inom verksamhetsgrenen. För att detta skall bli fallet beträffande verksamheten
med förarprov bör avgifterna härför ökas så att underskottet som för
nästa budgetår beräknas till 10 milj.kr. så snart som möjligt täcks.

Vad utskottet sålunda har anfört om avgifterna för förarprov bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande avgifterna för förarprov
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T221 (fp) yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

TU 1987/88:16

41

14. Bidrag till NTF (mom. 40)

TU 1987/88:16

- under förutsättning av bifall till reservation 12 -Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Beslutet år”
och slutar med ”avstyrker motionsförslaget” bort ha följande lydelse:
Utskottet har biträtt förslaget i motionen att under anslaget till TSV:Trafik
och administration för nästa budgetår anvisa 2 milj.kr. mindre än vad
regeringen har föreslagit. I stället bör med bifall till motionen i här aktuell del
till bidrag till NTF anvisas 2 milj.kr. mer än vad regeringen har föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande bidrag till NTF
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1987/88:50 bilaga 1 och med bifall till motion 1987/88:T65 (fp)
yrkande 6 till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1988/89 anvisar ett anslag av 30 200 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Översyn m.m. av hastighetsgränserna (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anför:

De erfarenheter av hastighetsbegränsningar som har vunnits under årens
lopp visar att sådana är ett verksamt medel att förebygga trafikolyckor. Om
detta torde de flesta numera vara ense. Starka förhoppningar knyts därför till
att TSV:s allmänna översyn av systemet med hastighetsgränser m.m. skall
resultera i att den högsta hastighet som över huvud taget kommer att tillåtas
blir 100 km/tim.

Vi i vpk har argumenterat för sänkta hastighetsgränser även av miljöskäl.
Dokumentation om skogsskadornas omfattning år 1987 visar klart behovet
av sänkta hastigheter för att minska utsläppen av miljö- och hälsofarliga
bilavgaser.

I yrkande 34 i motion T66 (vpk), som behandlas av utskottet i ett senare
betänkande, har vi i vpk begärt att högsta tillåtna hastigheter skall sänkas
från 110 km/tim till 100 km/tim och från 90 km/tim till 80 km/tim.

2. Hastighetsgräns för bil med husvagn (mom. 2)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

En höjning av hastighetsgränsen för bil med husvagn till 90 km/tim gör att
antalet omkörningar av husvagnsekipage minskar och därmed skulle trafiksäkerheten
på vägarna höjas. Den tekniska utvecklingen av husvagnarna
medför att invändningar mot hastighetsgränsen 90 km/tim alltmer förlorar i
styrka.

42

3. Hastighetsgräns vid bogsering (mom. 3)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

Bil som bogserar ett annat fordon hindrar annan trafik på en väg och
föranleder riskfyllda omkörningar med hänsyn till den låga hastighet med
vilken fordonskombinationen får framföras. Höjningen av hastighetsgränsen
från 20 km/tim till 30 km/tim den 1 april 1986 torde även på sikt inte vara
tillräcklig.

4. Radarvarnare (mom. 6)

Olle Grahn (fp), Hugo Bergdahl (fp), Anna Wohlin-Andersson (c) och Rune
Thorén (c) anför:

Då förslaget om införande av förbud mot radarvarnare (prop. 1987/88:49)
behandlades av riksdagen i höstas (TU 6, rskr. 90) motsatte sig folkpartiet
och centerpartiet att påföljden för överträdelse av förbudet skulle kunna bli
så sträng som fängelsestraff. Därmed skulle så ingripande och integritetskränkande
åtgärder som husrannsakan och kroppsvisitation kunna användas
i brottsutredande syfte. Riksdagen antog emellertid lagförslaget även i denna
del. Det bör beaktas att den som gör sig skyldig till det man vill motverka
genom ett förbud mot radarvarnare - hastighetsöverträdelse - enligt
vägtrafikkungörelsen (1972:603) döms till böter, högst 1 000 kr.

5. Åtgärder mot trafikonykterhet (mom. 9)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:

Det är mycket tillfredsställande att man i betänkandet (SOU 1987:43)
Snabbare körkortsingripanden m.m. har uppmärksammat att den som har
utvecklat ett alkoholberoende men som har slutat att dricka har en stark
benägenhet att återfalla till överkonsumtion av alkohol samt att risken för
återfall är störst i början och avtar med tiden. Det är också mycket
tillfredsställande att man mot denna bakgrund har lagt fram förslag om att
vissa krav, som syftar till återhållsamhet med alkohol, skall uppfyllas för att
den som fått sitt körkort återkallat skall återfå körkortet.

6. Visst ansvar vid korttidsuthyrning av motorfordon (mom.
15)

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anför:

Ordningen att uthyrningsföretagen både direkt och ytterst har att svara för
betalning av felparkeringsavgifter och kontrollavgifter missgynnar de skötsamma
hyresmännen. Företagen måste ju då de kalkylerar hyresbeloppen
räkna med risken att få utge sådana avgifter vilket gör att bilförhyrningen blir
dyrare än den egentligen behöver vara.

TU 1987/88:16

43

Innehållsförteckning tu 1987/88:16

Sammanfattning 1

Propositionerna i 1

Proposition 1987/88:50 bil. 1 (kommunikationsdepartementet) 1

Proposition 1987/88:100bil. 8 (kommunikationsdepartementet)... 2

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 3

Utskottet 6

1 Säkerhet i trafiken som ett delmål i det övergripande målet för
trafikpolitiken ®

2 Riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetets fortsatta bedrivande, m.m. 8

3 Vissa vägtrafikfrågor m.m 17

4 Vissa fordonsfrågor 20

5 Vissa körkortsfrågor 25

6 Vissa övriga trafiksäkerhetsfrågor 26

7 Anslagen till trafiksäkerhet, m.m 29

8 Hemställan 31

Reservationer 34

Särskilda yttranden 42

gotab Stockholm 1988 14967