Trafikutskottets betänkande

1987/88:15

om avreglering av yrkestrafiken och
handikappanpassad kollektivtrafik
(prop. 1987/88:50 bil. 1 ochprop. 1987/88:78)

Sammanfattning

Den huvudsakliga innebörden av de regeringsförslag som behandlas i
betänkandet är att regleringen av yrkestrafiken bör minska samtidigt som
kraven på lämplighet för verksamhet på yrkestrafikområdet skärps.

Avregleringen innebär en i princip fri konkurrens för taxitrafiken, för
beställningstrafiken med bussar och för bussuthyrningsrörelser.

Trafikhuvudmännen får ett övergripande ansvar för taxiförsörjningen i
sina län. Kommuner, landsting och trafikhuvudmän får vidare möjlighet att i
samband med upphandling av samhällsbetalda taxitjänster påverka servicenivån
hos taxi.

I fråga om interregional busslinjetrafik föreslås en förenklad reglering men
med ett i princip bevarat konkurrensskydd för trafikhuvudmännens linjetrafik
och för SJ:s persontrafik på järnväg.

De skärpta kraven på lämplighet för verksamhet på yrkestrafikområdet
innebär bl.a. att lämplighetsprövningen i fråga om juridiska personer
utvidgas till att avse en större personkrets än för närvarande. Vidare föreslås
att trafiktillstånd skall kunna återkallas även när det förekommit missförhållanden
i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver.

Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag.

Enligt m-, fp- och c-ledamöterna bör lämplighetsprövningen över huvud inte
omfatta juridiska personer. Den får vidare enligt dessa ledamöters uppfattning
endast omfatta faktorer av betydelse för passagerarnas säkerhet och för
trafiksäkerheten.

M- och fp-ledamöterna förordar en i princip fri konkurrens för den
interregionala busslinjetrafiken. Vidare motsätter de sig att trafikhuvudmännen
ges ett ansvar för taxiförsörjningen.

Vpk-ledamoten motsätter sig all avreglering av yrkestrafiken men har
ingen erinran mot att lämplighetskraven skärps.

Den lokala och regionala busslinjetrafiken - som i huvudsak ombesörjs av
trafikhuvudmännen - behandlas i ett flertal motionsyrkanden, vilka samtliga
avstyrks.

Regeringens förslag att lagen om handikappanpassad kollektivtrafik görs
tillämplig på all kollektiv persontrafik tillstyrks av ett enigt utskott.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att ett planmäs 1 -

TU

1987/88:15

1 Riksdagen 1987188. 15 sami. Nr 15

sigt genomförande av handikappanpassning av äldre terminaler för kollektivtrafik
bör komma till stånd.

Till betänkandet är fogat 18 reservationer och ett särskilt yttrande.

Proposition 1987/88:50 bilaga 1
(kommunikationsdepartementet)

Kollektivtrafik

Regeringen har i kapitel 11. Kollektivtrafik (s. 233-261), utom avsnitt 11.7,
föreslagit riksdagen att godkänna den i propositionen förordade inriktningen
av kollektivtrafiken.

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad föredragande
departementschefen har anfört om utvecklingen av den lokala och regionala
kollektivtrafiken, inriktningen för länsgränsöverskridande busstrafik och
samordning mellan långväga kollektivtrafik och lokal/regional kollektivtrafik.

Avreglering av taxi

Regeringen har i kapitel 12. Avreglering av taxi (s. 261-284) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer som föredragande departementschefen
förordat för taxitrafikens utveckling.

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad föredragande
departementschefen i övrigt har anfört om taxitrafiken.

Handikappfrågor inom trafiken

Regeringen har i kapitel 13. Handikappfrågor inom trafiken (s. 284-294),
utom avsnittet 13.3.1, föreslagit riksdagen att godkänna den av föredragande
departementschefen förordade inriktningen för handikappanpassning av
kollektivtrafiken.

Vidare har riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad föredragande
departementschefen har anfört beträffande samordnade åtgärder för att
underlätta handikappades förflyttningsmöjligheter (13.2).

Proposition 1987/88:78

I proposition 1987/88:78 om avreglering av yrkestrafiken föreslår regeringen
(kommunikationsdepartementet) riksdagen att anta
dels de av lagrådet granskade förslagen till

1. yrkestrafiklag,

2. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik,

3. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning,

4. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,

5. lagom ändring i lagen (1985:450) om buss-och taxivärderingsnämnden,

TU 1987/88:15

2

dels förslaget till

6. lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.

Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T20 av Sylvia Lindgren och Sverre Palm (båda s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att anstå med beslutet om slopande av behovsprövningen
av bussuthyrning tills översynen av arbets- och vilotidsregleringen föreligger.

1987/88:T21 av Sylvia Lindgren och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
taxibranschens framtid.

1987/88:T26 av Margareta Persson och Lena Öhrsvik (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en tidplan för handikappanpassning av terminaler måste
upprättas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en bättre anpassning av tågen.

1987/88:T48 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas ansvar för taxiservice i glesbygden,

28. att riksdagen beslutar att till ett nytt anslag Bidrag till landsbygdstrafik
anvisa 100 000 000 kr. att fördelas efter de principer som anges i motionen.

1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare avreglering av trafikslagen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fordonens handikappanpassning och successiv överflyttning av
medel från färdtjänstanslaget till anpassning av allmänna kommunikationer.

1987/88:T66 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

43. att riksdagen beslutar att taxi skall integreras i den övriga av samhället
organiserade kollektivtrafiken,

44. att riksdagen beslutar avslå förslaget gällande slopande av behovsprövning
för taxi samt förslag gällande avreglering av den yrkesmässiga trafiken.

1987/88:T85 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att införa ett kraftigt förbättrat bilstöd till handikappade.

TU 1987/88:15

3

1987/88:T86 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagens beslut med anledning av prop. 1984/85:168 rivs upp i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att linjetrafiktillstånd även efter 1989 skall vara en
förutsättning för att bedriva linjetrafik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en spärregel mot verksamhet i egen regi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länshuvudmännens busstrafik i egen regi bör drivas av separat
juridisk person,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidsbestämda tillstånd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parallellkoncessioner,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förutsättningslös utvärdering av länstrafiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett treårsprogram i syfte att förbättra trafikens bärkraft,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förenklingar i yrkestrafiklagen
och yrkestrafikförordningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen med avslag på regeringens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att trafikhuvudmännen inte
skall ges det övergripande ansvaret för trafikförsörjningen med taxi,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lämplighetsprövning inom trafiksektorn.

1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen avslår regeringens förslag att trafikhuvudmännen skall få
ett övergripande ansvar för trafikförsörjningen med taxi,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den regionala och lokala trafiken.

1987/88:T95 av Mats Odell (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om huvudmannaskapet för länstrafikbolagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avregleringens effekter för taxinäringen på mindre tätorter och i
glesbygd.

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:78

1987/88:T96 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avvisar propositionens förslag om konkurrensbegränsning
i fråga om den långväga busslinjetrafiken i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen beslutar att lämplighetsprövning inom trafiksektorn
endast bör omfatta faktorer av betydelse för trafiksäkerheten och passagerarnas
säkerhet.

TU 1987/88:15

4

1987/88:T97 av Gösta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas ansvar för taxiservice i vissa landsbygdsområden,

2. att riksdagen beslutar att dispens från kravet att ha taxameter skall
kunna ges till fordon som enbart utför avtalsbundna transporter,

3. att riksdagen beslutar att bestämmelser om obligatoriska taxametrar
koncentreras till de funktioner som krävs för en tillfredsställande skattekontroll.

1987/88:T98 av Sylvia Lindgren och Sverre Palm (båda s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att, i avvaktan på förslag om arbets- och vilotidsreglering
även för icke yrkesmässig trafik, avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:561) om biluthyrning.

1987/88:T99 av Sylvia Lindgren och Sverre Palm (båda s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att till regeringens förslag till ny yrkestrafiklag foga en
bestämmelse om att taxiföretag skall vara ansluten till, av tillståndsgivande
myndighet, godkänd beställningscentral.

1987/88:T100 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på prop. 1987/88:78 i denna del beslutar att
endast kontroll av kompetens och säkerhet på trafikområdet skall utgöra
grund vid prövning av ansökan om trafiktillstånd,

2. att riksdagen med avslag på prop. 1987/88:78 i denna del beslutar att
endast den person som tillståndet avser skall kontrolleras,

3. att riksdagen med avslag på prop. 1987/88:78 i denna del beslutar att
återkallelse av trafiktillstånd skall ske på samma basis som vid tilldelning och
alltså inte skall omfatta förhållanden i annan rörelse,

4. att riksdagen med avslag på prop. 1987/88:78 i denna del beslutar att
prövning för tillstånd för linjetrafik endast skall grundas på kompetens och
säkerhet på trafikområdet och inte omfatta bedömningar av eventuell skada
för redan etablerad trafik eller vara förknippad med andra villkor.

1987/88:T101 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå de i prop. 1987/88:78 upprättade förslagen till lagändringar om fortsatt
avreglering av den yrkesmässiga trafiken.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T215 av Lars-Ove Hagberg (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lokal busstrafik är det bästa komplementet till järnvägen.

1987/88:T223 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att via länsstyrelserna i de båda Skånelänen starta en utredning
med syfte att bilda ett kommunalförbund som skall vara huvudman för länets
kollektivtrafik.

1987/88:T904 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ändring i yrkestrafiklagen 2 kap. 21 § på sätt som redovisats
i motionen.

TU 1987/88:15

5

1987/88:T905 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen upphäver beslutet om obligatorisk anslutning till
beställningscentraler för taxi.

1987/88:T913 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag om ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:T919 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:So235 (fp) anförts om
en översyn av handikappanpassningen av kollektivtrafiken.

1987/88:T931 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
ge inrikesflyget, Linjeflyg/SAS, totalansvaret för flygbusstrafiken inom
landet fr.o.m. 1988-07-01.

1987/88:T934 av Anders G. Högmark m.fl. (m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flygbolagen företrädda av Linjeflyg AB ges totalansvaret för
och trafikeringsrätten till flygbusstrafiken till/från samtliga flygplatser i
landet, varvid denna trafik förutsätts bedrivas på entreprenad,

2. att riksdagen begär att regeringen vidtager sådana åtgärder att ett samlat
flygbussansvar med trafikeringsrätt på entreprenadbasis, som redovisats i
motionen, kan genomföras.

1987/88:T935 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flygbolagen företrädda av Linjeflyg AB bör ges totalansvaret
för trafikeringsrätten till flygbusstrafiken till/från samtliga flygplatser i
landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sådana åtgärder skall vidtas att ett samlat flygbussansvar med
trafikeringsrätt kan genomföras.

1987/88:T937 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning av möjligheterna för företag att arrangera
kollektiva arbetsresor enligt motionens förslag.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Jo871 (fp).

Nuvarande ordning i huvuddrag

Yrkestrafiken regleras bl.a. av yrkestrafiklagen (1979:559), lagen (1979:561)
om biluthyrning, lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik,
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik och lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden.

Med yrkesmässig trafik avses enligt yrkestrafiklagen trafik i vilken personbil,
lastbil eller buss ställs till allmänhetens förfogande mot ersättning för
transport av personer eller gods.

För all yrkesmässig trafik gäller att den endast får bedrivas efter särskilt
tillstånd för den som bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Vid denna

TU 1987/88:15

6

s.k. lämplighetsprövning skall hänsyn tas till yrkeskunnande, ekonomiska
förhållanden, laglydnad och benägenhet att fullgöra skyldigheter mot det
allmänna samt andra omständigheter av betydelse för den avsedda verksamheten.

För tillstånd till persontransporter krävs dessutom att den avsedda trafiken
bedöms vara behövlig och i övrigt lämplig. Persontransporter bedrivs som
beställningstrafik med tyngre eller lättare fordon, dvs. främst bussar eller
taxi, turisttrafik eller linjetrafik. Med turisttrafik avses transporter vilka
ingår som ett led i ett sammanhängande arrangemang, där själva transporten
inte är huvudsaken.

Systemet med en behovsprövning förutsätter att trafiken bedrivs på vissa
stäckor eller inom avgränsade geografiska områden. Till persontrafiktillstånd
knyts därför villkor och begränsningar av olika slag, t.ex. beträffande
det trafikområde inom vilket trafiken får utföras, det antal fordon som får
användas i trafiken eller det högsta antal passagerare som får transporteras
med varje fordon.

Särskilt för taxitrafiken innehåller yrkestrafiklagstiftningen mycket detaljerade
föreskrifter. Sålunda finns regler om särskild uppställningsplats inom
trafikområdet, särskilda kommenderingsplaner vari utehållande av fordon
preciseras, krav på tillhörighet till en beställningscentral, möjlighet att
föreskriva att tillståndshavarna skall vara anknutna till en särskild förening,
förbud att överskrida fastställd taxa och krav på synnerliga skäl för att
trafiktillståndet skall få överlåtas.

Enligt lagen om biluthyrning får uthyrningsrörelse drivas endast av den som
har tillstånd till det. I fråga om uthyrning av bussar får tillstånd ges endast om
den avsedda verksamheten behövs och i övrigt är lämplig.

Enligt lagen om handikappanpassad kollektivtrafik skall de färdmedel som
används för sådan trafik så långt möjligt vara lämpade för handikappade
resenärer. Med kollektivtrafik avses i lagen sådan trafik för personbefordran
som tillhandahålls allmänheten mot ersättning och som bedrivs enligt turlista
eller som taxitrafik.

Enligt den s.k. trafikhuvudmannareformen, dvs. lagen om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik, skall det i varje län finnas en huvudman som
ansvarar för lokal och regional kollektivtrafik på väg. Ansvaret gäller
linjetrafik för persontransporter. Syftet med 1978 års lag är att främja en
tillfredsställande trafikförsörjning, i första hand inom länet. Huvudmännen,
som är kommunala och/eller landstingskommunala organ, har frihet att ta
ansvar även för annan trafik. Detta har på sina håll skett beträffande viss
spårbunden trafik och båttrafik.

Genom lagen om rätt att driva viss linjetrafik får trafikhuvudmännen fr.o.m.
den 1 juli 1989 rätt att driva linjetrafik för persontransporter på väg utan
trafiktillstånd. Redan meddelade tillstånd för sådan trafik upphör att gälla
vid utgången av juni 1989. Huvudmannen får anlita någon annan för att
utföra trafiken. Huvudmannens rätt att driva trafiken utan trafiktillstånd
avser det egna länet. Regeringen har emellertid fram till utgången av juni
1986 kunnat medge att huvudmannen från den 1 juli 1989 får bedriva

TU 1987/88:15

7

linjetrafiken inom ett väl avgränsat område av ett annat län än där
huvudmannaskapet gäller.

Den som har ett trafiktillstånd som upphör enligt bestämmelserna i lagen
kan begära att trafikhuvudmännen löser in de fordon och andra tillgångar
som används i rörelsen. Närmare bestämmelser om detta finns i lagen om
buss- och taxivärderingsnämnden.

Betänkandets disposition

Hänvisningar i detta betänkande till ”den trafikpolitiska propositionen”
avser proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet (bilaga 1),
kapitel 11. Kollektivtrafik, utom avsnitt 11.7 Ekonomiskt stöd till kollektivtrafiken,
samt kapitlen 12. Avreglering av taxi och 13. Handikappfrågor
inom trafiken, utom avsnitt 13.3.1 Bidrag till ökad handikappanpassning av
kollektivtrafiken.

Avsnitten 11.7 och 13.3.1 kommer att behandlas i utskottets betänkande
om Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna.

Hänvisningar till ”yrkestrafikpropositionen” avser proposition 1987/88:78
om avreglering av yrkestrafiken.

Den trafikpolitiska propositionen och yrkestrafikpropositionen har ett
mycket likartat innehåll. Den förstnämnda upptar främst förslag till riktlinjer
beträffande utformningen av lagar och kompletterande bestämmelser på
yrkestrafikområdet. På grundval av dessa riktlinjeförslag föreläggs riksdagen
yrkestrafikpropositionens lagförslag.

Den huvudsakliga innebörden av regeringens riktlinje- och lagförslag är
att yrkestrafiken bör avregleras samtidigt som kraven på lämplighet för
verksamhet på yrkestrafikområdet skärps.

I det följande lämnas först en redogörelse för bakgrunden till den
föreslagna avregleringen.

Under rubriken Avregleringens och lämplighetsprövningens omfattning
m.m. behandlar utskottet huvudsakligen regeringens förslag och motionsyrkanden
i dessa frågor.

I ett avsnitt med rubriken Lokal och regional kollektivtrafik behandlas
främst motionsyrkanden om sådan trafik.

I ett avslutande avsnitt med rubriken Handikappanpassad kollektivtrafik
behandlas regeringens riktlinje- och lagförslag i den delen samt motionsyrkanden
i frågan. Denna har emellertid inget direkt samband med frågorna
om avreglering och skärpta krav på lämplighet för verksamhet på yrkestrafikområdet.

Bakgrund till regeringens förslag till avreglering av
yrkestrafiken

I yrkestrafikpropositionen erinras om att 1979 års trafikpolitiska beslut
(prop. 1978/79:99, TU 18, rskr. 419) förutsätter en effektiv fördelning av
transportarbetet mellan olika transportmedel. Effektiviteten främjas enligt
beslutet bäst av konkurrens och samverkan mellan olika transportmedel
inom de ramar som samhället drar upp.

TU 1987/88:15

8

Den yrkesmässiga trafiken är - framhålls det vidare i propositionen - av
tradition en av de mest genomreglerade verksamheterna i samhället. Skälet
till regleringen är att transporter måste kunna tillhandahållas även på udda
tider och i områden där trafikunderlaget är begränsat. Genom att en
trafikutövare ges ensamrätt till viss trafik eller på annat sätt skyddas mot
konkurrens kan samhället i gengäld kräva att trafiken upprätthålls i viss
bestämd omfattning.

En reglering på ett område - fortsätter föredragande departementschefen
- drar gärna med sig regleringar på andra närliggande områden för att
förhindra att reglerna kringgås. Detta har i hög grad varit fallet på
yrkestrafikområdet. Den som har fått ett tillstånd skall inte behöva mötas av
konkurrens från någon som genom att kringgå regelsystemet tillgodogör sig
fördelarna utan att behöva vidkännas nackdelarna. Regleringen har sålunda
kommit att omfatta även t.ex. transportförmedling och uthyrning av bussar.

Ett grundläggande moment i yrkestrafiklagstiftningen - betonar föredraganden
- är behovsprövningen. Det är främst genom detta inslag i
tillståndsprövningen som regelsystemets konkurrensbegränsande effekter
kommer till uttryck.

Under senare år har emellertid - erinrar föredraganden - flera steg tagits
mot en avreglering av den yrkesmässiga trafiken. Som exempel härpå nämns
främst 1985 års lag om rätt för trafikhuvudmännen att fr.o.m. den 1 juli 1989
driva linjetrafik för persontransporter på väg utan trafiktillstånd. Som andra
exempel nämns att behovsprövningen vid godstransporter och transportförmedling
har avskaffats helt fr.o.m. den 1 april 1987. Till grund för den
avreglering som skett ligger uppfattningen att en sund konkurrens mellan
olika trafikföretag i förening med ett riktigt utformat kostnadsansvar leder
till att resurserna utnyttjas effektivare och till en bättre fördelning av
transportarbetet mellan olika trafikgrenar. En avreglering ligger också i linje
med regeringens allmänna strävan efter förenklingar av regelsystemet i stort.
Därför bör - framhåller föredraganden - den avreglering som skett nu
fullföljas.

Utskottet

1 Avregleringens och lämplighetsprövningens omfattning
m.m.

Regeringens riktlinjeförslag till avreglering omfattar till en början viss
långväga busslinjetrafik. Härmed avses sådan trafik som passerar en länsgräns
och som inte sker i trafikhuvudmannens regi. Behovsprövningen för
denna trafik avvecklas och ersätts med ett förenklat tillståndsförfarande.
Den statliga regleringen av taxesättningen och fastställandet av tidtabeller
avskaffas. Den sökta trafiken får dock inte vara till skada för redan etablerad
järnvägstrafik eller för trafik som bedrivs av en trafikhuvudman, såvida inte
en avsevärt bättre trafikförsörjning uppnås genom den nya trafiken.

Regeringens förslag omfattar vidare s.k. länsgränsöverskridande huvudmannatrafik.
Förslaget i denna del innebär att trafikhuvudmännen efter särskild
prövning skall få rätt att bedriva viss linjetrafik som berör ett annat län utan

TU 1987/88:15

9

krav på yrkestrafiktillstånd. Denna rätt skall inträda två år efter beslutet.
Linjetrafiktillstånd som avser redan etablerad trafik upphör. Huvudmannen
blir skyldig att lösa in fordon och andra tillgångar som används i sådan trafik.

Behovsprövningen för beställnings- och turisttrafik med buss slopas. Begreppet
turisttrafik avskaffas.

Behovsprövningen vid meddelande av tillstånd till bussuthyrning slopas.

Behovsprövningen för taxitrafiken slopas. Därmed slopas också den reglering
som har anknytning till behovsprövningen och som innehåller bestämmelser
om bl.a. statlig fastställelse av taxan, trafikeringsplikt, skyldighet för
tillståndshavare att tillhöra en beställningscentral och om överlåtelse av
tillstånd. Som en följd av avregleringen slopas de tillståndsgivande myndigheternas
ansvar för taxiförsörjningen. Ett övergripande ansvar för denna
läggs i stället på trafikhuvudmännen. Kommuner, landstingskommuner och
trafikhuvudmän bör vidare ha möjlighet att i samband med upphandling av
samhällsbetalda taxiuppdrag påverka den allmänna service- och taxenivån
hos taxi.

Prövningen av den personliga och ekonomiska lämpligheten i yrkestrafiksammanhang
utvidgas enligt regeringens riktlinjeförslag till att avse, förutom
den eller de som har ansvaret för trafikutövningen, även andra personer hos
en juridisk person som har ett betydande personligt eller ekonomiskt
inflytande i företaget. Vidare skall återkallelse av trafiktillstånd - eller av
tillstånd till uthyrningsrörelse enligt biluthyrningslagen - kunna ske om
missförhållanden uppkommit även vid driften av annan näringsverksamhet
som tillståndshavaren bedriver eller om i övrigt de förutsättningar som krävs
för att få ett tillstånd inte längre föreligger.

De sakliga ändringar av nuvarande ordning som de sålunda återgivna
förslagen innebär har medfört att regeringen funnit det lämpligast att
förelägga riksdagen ett förslag till en ny - och förenklad - yrkestrafiklag.

Regeringens förslag till riktlinjer i fråga om avreglering berör inte bara
förslaget till ny yrkestrafiklag utan också samtliga övriga lagförslag i
yrkestrafikpropositionen, utom det som avser ändring i lagen om handikappanpassad
kollektivtrafik. Förslagen till riktlinjer i fråga om förstärkt
lämplighetsprövning berör förslagen till ny yrkestrafiklag och lag om ändring
i biluthyrningslagen.

Mot regeringens förslag till riktlinjer i fråga om avregleringens och lämplighetsprövningens
omfattning och därmed sammanhängande lagförslag har
motionsledes en rad invändningar riktats.

I motion T66 (vpk) yrkas sålunda avslag på regeringens förslag till
avreglering av den yrkesmässiga trafiken.

I motionerna T65 (fp), T96 (m) och T100 (fp) framhålls att regeringens
förslag till konkurrensbegränsning i fråga om viss långväga busslinjetrafik bör
avvisas.

I motion T20 (s) framhålls att beslut om slopande av behovsprövningen vid
meddelande av tillstånd till bussuthyrning bör anstå till dess översynen av
arbets- och vilotidsregleringen föreligger.

TU 1987/88:15

10

Enligt motion T66 (vpk) bör riksdagen avslå regeringens förslag om
slopande av behovsprövningen för taxi.

I motion T21 (s) framhålls att ett slopande av trafikeringsplikten kommer
att äventyra servicen på tider och platser med svag efterfrågan. Vidare
motsätter sig motionärerna regeringens förslag att slopa skyldigheten för
innehavare av taxitillstånd att tillhöra en beställningscentral. Därför bör -enligt samma motionärers i motion T99 (s) uttalade uppfattning - till
förslaget till yrkestrafiklag fogas en bestämmelse om skyldighet för taxiföretag
att tillhöra en beställningscentral.

Enligt motion T95 (c) bör man för ”hobbyåkare” - varmed motionären
avser seriösa tillståndshavare som kör på sin fritid - överväga krav på viss
omsättning och antal timmar av utehållande i syfte att bereda de heltidsarbetande
taxichaufförerna ett konkurrensskydd.

I motionerna T48 (c) och T97 (c) framhålls betydelsen av att kommunerna
tar ett övergripande ansvar för att ge alla kommuninnevånare en från social
synpunkt godtagbar trafikförsörjning med taxi.

I motionerna T65 (fp), T86 (m) och T89 (m) framhålls att trafikhuvudmännen
inte bör ha något ansvar för trafikförsörjningen med taxi. Regeringens
förslag innebär enligt motionärerna en onödig, ytterligare centralisering och
byråkratisering av kollektivtrafiken.

I detta sammanhang behandlar utskottet också två motionsyrkanden, som
väckts under den allmänna motionstiden innevarande år.

I den ena av dessa två motioner - motion T905 (c) - yrkas att riksdagen
upphäver beslutet om obligatorisk anslutning till beställningscentraler.

I den andra - motion T904 (c) - begärs en lättnad i nuvarande bestämmelse
om överlåtelse av taxitillstånd.

1 motionerna T86 (m), T96 (m) och T100 (fp) framhålls att yrkeskunnande
och lämplighet bör prövas med hänsyn endast till trafiksäkerheten och
passagerarnas säkerhet.

I motion T100 (fp) framhålls vidare att endast den person som tillståndet
avser skall kontrolleras.

I motion T100 (fp) framhålls också att återkallelse av trafiktillstånd skall
ske på samma basis som vid meddelande av tillstånd och att sålunda
förhållanden vid driften av annan rörelse inte bör beaktas.

Mot bakgrund av 1979 års trafikpolitiska beslut och den avreglering av den
yrkesmässiga trafiken som skett på senare år finner utskottet det följdriktigt
att regeringen nu framlägger förslag om en ytterligare avreglering av den
yrkesmässiga trafiken.

Utskottet har därför ingen erinran mot att behovsprövningen för viss
långväga busslinjetrafik avvecklas och ersätts med ett förenklat tillståndsförfarande.
Vidare delar utskottet föredragandens uppfattning att en fullständigt
fri konkurrens på området skulle kunna medföra skadeverkningar för
den trafik som samhället bedriver. Denna trafik syftar - som föredraganden
framhåller - ofta till att upprätthålla ett visst grundläggande trafikutbud och
måste drivas även om den går med underskott som täcks via skatterna. Detta
är fallet med åtskilliga av SJ:s linjer för persontrafik på järnväg och
regelmässigt med den trafik som trafikhuvudmännen ansvarar för. Det är

TU 1987/88:15

11

inte heller enligt utskottets mening önskvärt att trafik överförs från en
lönsam järnvägslinje, så att denna blir förlustbringande. En viss prövning av
etableringsrätten torde sålunda vara erforderlig, även i fortsättningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i här berörd del
samt avstyrker motionerna T65 (fp) yrkande 8 i motsvarande del, T96 (m)
yrkande 1, T100 (fp) yrkande 4 i här berörd del och T66 (vpk) yrkande 44 i
motsvarande del.

Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör lämna utan erinran
vad som i den trafikpolitiska propositionen anförs om inriktningen för
länsgränsöverskridande busstrafik. Föredragandens uttalanden i denna del
innebär att regleringen av yrkestrafiken bör minskas i syfte att främja en
friare, mer kundinriktad utveckling. Det kan dock- betonar föredraganden -finnas motiv för åtgärder från samhällets sida i syfte bl.a. att motverka
dubbelinvesteringar i trafikapparaten, t.ex. i järnvägs- och busstrafik.

Regeringens förslag i fråga om länsgränsöverskridande huvudmannatrafik
föranleder ingen erinran från utskottets sida och tillstyrks följaktligen.

Utskottet har inte heller något att erinra mot att behovsprövningen för
beställnings- och turisttrafiken med buss slopas. Regeringens förslag i denna
del tillstyrks följaktligen, medan motion T66 (vpk) yrkande 44 i motsvarande
del avstyrks.

Vad gäller frågan om att slopa behovsprövningen vid meddelande av tillstånd
till bussuthyrning och den otillbörliga konkurrens som befaras bli följden,
enligt motion T20 (s), ansluter sig utskottet till föredragandens överväganden.
Dessa innebär att man bör skilja mellan olika konkurrenssituationer.
En sådan är att den som har hyrt buss i själva verket använder den till att
bedriva olaga yrkesmässig trafik. Sådan verksamhet får beivras på vanligt
sätt genom polis- och åklagarmyndigheter och i sista hand domstolarna. Den
andra konkurrenssituationen som föredraganden avser är det förhållandet
att busstrafikföretagen går miste om kunder genom att t.ex. en förening hyr
en buss för en viss transport i stället för att vända sig till dem. Denna
omständighet är dock inte ett tillräckligt skäl att behålla en konkurrensbegränsande
reglering på uthyrningssidan, när konkurrensen blir fri på
trafiksidan.

Av propositionen framgår vidare att man inom kommunikationsdepartementet
överväger att låta bestämmelserna om arbets- och vilotider, vilka för
närvarande gäller för vägtransporter som utförs inom landet i förvärvsverksamhet,
omfatta även den icke yrkesmässiga trafiken. Utskottet ansluter sig
till föredragandens uppfattning att främst trafiksäkerhetsskäl synes tala för
att åtminstone transporter som utförs med tyngre fordon bör omfattas av
arbets- och vilotidsregleringen, även när transporterna inte utförs i förvärvsverksamhet.

Av vad utskottet nu anfört framgår att regeringens förslag, i här berörd
del, tillstyrks. Motionerna T20 (s) och T66 (vpk) yrkande 44 i motsvarande
del avstyrks.

TU 1987/88:15

Utskottet har inte heller något att erinra mot att behovsprövningen för
taxitrafiken slopas. Ett genomförande av förslaget synes väl ägnat att främja

12

taxinäringens utveckling mot större effektivitet och serviceförmåga. Regeringens
förslag tillstyrks följaktligen även i denna del, medan motion T66
(vpk) yrkande 44 i motsvarande del avstyrks.

Vidare delar utskottet föredragandens uppfattning att även de regleringsmomentsom
har anknytning till behovsprövningen bör slopas. Det sagda innebär
att utskottet avstyrker motionerna T21 (s) och T99 (s) om att bibehålla
trafikeringsplikten och skyldigheten för tillståndshavare att tillhöra en
gemensam beställningscentral. Det innebär också att utskottet avstyrker
yrkande 10 i motion T95 (c) med krav på viss reglering i syfte att bereda
taxinäringen ett konkurrensskydd. Det innebär vidare att motionerna T66
(vpk) yrkande 44 i här berörd del avstyrks, medan regeringens förslag, såvitt
nu är i fråga, tillstyrks.

Utskottets ställningstagande medför att syftet med motionerna T904 (c) och
T905 (c) torde få anses tillgodosett. Dessa motioner bör följaktligen kunna
lämnas utan särskild åtgärd.

Utskottet vill i likhet med föredraganden och de motionärer som står bakom
motionerna T48 (c) och T97 (c) betona vikten av att kommuner och landsting
får en uttrycklig befogenhet att vid upphandling av taxitjänster ta hänsyn inte
bara till det erbjudna priset utan även till att ett taxiföretag åtar sig att hålla
en viss servicenivå och en gynnsam taxa vid vanliga transporter. En sådan
befogenhet, som synes utskottet betydelsefull för försörjningen med taxitjänster
i områden med svagt trafikunderlag, finns också inskriven i förslaget
till lag om ändring i 1978 års huvudmannaskapslag.

Av vad utskottet nu anfört framgår att regeringens förslag, i här berörd
del, tillstyrks. Syftet med yrkande 27 i motion T48 (c) och yrkande 1 i motion
T97 (c) torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Dessa
yrkanden torde följaktligen kunna lämnas utan särskild åtgärd.

Det synes utskottet ändamålsenligt att trafikhuvudmännen ges samma
befogenhet som kommuner och landsting att vid upphandling av taxitjänster
beakta åtaganden av anbudsgivaren att hålla en god taxiservice för allmänheten.

Denna befogenhet bör - som föredraganden framhåller - utnyttjas bara
om taxiförsörjningen annars inte fungerar tillfredsställande. Utskottet finner
emellertid att de upphandlande organen bör kunna få en allmän överblick
över hur taxiförsörjningen fungerar i kommunens och länets olika delar.
Detta talar för att det bör finnas ett organ på länsnivå med ett övergripande
ansvar för taxifrågorna, eftersom dessa i stor utsträckning har regional
anknytning. Det synes därför, även enligt utskottets mening, erforderligt att
trafikhuvudmännen ges detta ansvar.

Beträffande de motionsledes uttalade farhågorna att regeringens förslag
skulle innebära en centralisering och byråkratisering av taxitrafiken vill
utskottet fästa uppmärksamheten på föredragandens uttalande att trafikhuvudmannens
ansvar inte bör omfatta några maktbefogenheter utan bör
bygga på en frivillig samverkan mellan dem, kommuner och landsting.
Utskottet delar denna uppfattning och vill också - i likhet med föredraganden
- understryka att det inte är huvudmännens uppgift att subventionera

TU 1987/88:15

13

taxirörelser som i och för sig fyller ett behov men som inte är lönsamma.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i här
berörd del, medan motionerna T65 (fp) yrkande 8 i motsvarande del, T86
(m) yrkande 10 och T89 (m) yrkande 12 avstyrks.

Vad gäller frågorna om lämplighetsprövningens omfattning vill utskottet till
en början erinra om yrkestrafiklagens grundläggande regel att trafiktillstånd
får ges endast till den som bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Vid
denna prövning skall hänsyn tas till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden,
laglydnad och benägenhet att fullgöra skyldigheter mot det allmänna
samt andra omständigheter av betydelse. Om tillståndshavaren är en juridisk
person gäller kraven på yrkeskunnande och laglydnad den eller dem som
utsetts ha ansvaret för trafikutövningen. När det gäller benägenheten att
fullgöra skyldigheter mot det allmänna skall prövningen avse både den eller
dem som skall ha ansvaret för trafikutövningen och den juridiska personen.

Ifrågavarande reglering av lämplighetsprövningen avses enligt regeringens
riktlinjeförslag överföras i sak oförändrad till den nya yrkestrafiklagen.
Motsvarande lämplighetskrav bör vidare enligt regeringen gälla vid tillståndsprövning
enligt biluthyrningslagen.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot regeringens sålunda återgivna
riktlinjeförslag, varför dessa tillstyrks. Härav följer att motionerna T86 (m)
yrkande 11, T96 (m) yrkande 2 samt T100 (fp) yrkandena 1, 2 och 4 i här
berörda delar avstyrks.

Slopas behovsprövningen får man - som föredraganden framhåller - räkna
med att antalet ansökningar om trafiktillstånd kommer att öka. Det är inte
heller enligt utskottets mening osannolikt att det med en i princip fri marknad
kommer att återfinnas personer bland sökandena som helt saknar branschvana
och vars personliga och ekonomiska lämplighet att driva trafikrörelse med
fog kan ifrågasättas.

Utskottet har mot den angivna bakgrunden ingen erinran mot att
lämplighetsprövningen utvidgas till att avse, förutom den eller de som har
ansvaret för trafikutövningen, även andra personer hos en juridisk person
som har ett betydande personligt eller ekonomiskt inflytande i företaget.

Regeringens förslag i här berörd del tillstyrks följaktligen, medan motion
T100 (fp) yrkande 2 i här berörd del avstyrks.

Vidare delar utskottet föredragandens uppfattning att återkallelse av trafiktillstånd
skall kunna ske om missförhållanden uppkommit även vid driften av
annan näringsverksamhet som tillståndshavaren bedriver eller om i övrigt de
förutsättningar som krävs för att få ett tillstånd inte längre föreligger.

Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag även i nu berörd del.
Härav följer att motion T100 (fp) yrkande 3 avstyrks. Vidare avstyrks
motionerna T86 (m) yrkande 11 och T96 (m) yrkande 2 i motsvarande delar.

Vid en avreglering av taxitrafiken är det enligt regeringen särskilt viktigt att
det så långt möjligt skapas garantier för att den ökade konkurrensen inom
näringen kan ske på lika villkor. Detta bör ske bl.a. genom krav på att varje
fordon som används i konventionell taxitrafik skall vara utrustad med en
kvittoskrivande och registrerande taxameter. Föreskrifter om detta kan
meddelas av regeringen eller trafiksäkerhetsverket.

TU 1987/88:15

14

I motion T97 (c) framhålls att dispens från kravet på taxameter bör kunna ges
till fordon som enbart utför avtalsbundna transporter.

I samma motion framhålls vidare att bestämmelser om obligatoriska
taxametrar bör koncentreras till de funktioner som krävs för en tillfredsställande
skattekontroll.

Utskottet ansluter sig för sin del till föredragandens bedömning att
särskilda skäl skall krävas för att dispens skall kunna ges från kravet på
taxameter. Som ett sådant skäl anger föredraganden att fordon används
uteslutande för avtalsbundna skolbarnstransporter. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag i här berörd del, medan motion T97 (c) yrkande 2
avstyrks.

Kvittoskrivande och registrerande taxametrar har - framhåller föredraganden
- ett påtagligt konsumentintresse inte enbart för dem som har ansvaret
för de samhällsbetalda resorna utan också för allmänheten. Av redovisningsskäl
m.m. bör vidare ett införande av registrerande taxametrar ligga i
branschens eget intresse. Alltmer krävs också - säger föredraganden - en
utrustning som på ett praktiskt sätt tillåter betalning med kreditkort e.d. Med
registreringen skapas även möjligheter till skattekontroll, något som i sin tur
ökar förutsättningarna för konkurrens på lika villkor.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad föredraganden anfört. Vid
utformningen av föreskrifter för de taxametrar som avses bör målet vara att
sambandet mellan debiterat pris och utförd transportprestation kan klarläggas.
Exempel på prestationer, som är förknippade med taxiuppdrag, är -beroende på taxans utformning - den körsträcka, den körtid och den
framkörning som åtgått för uppdraget och som kunden betalt för. Liksom vid
all annan tjänsteproduktion är det ett konsumentintresse att det i efterhand
kan utläsas vilka tjänster som föranlett det debiterade priset.

Särskilt för taxitrafiken är det viktigt att dessa samband kan klarläggas.
Detta hänger samman med den stora omfattning uppdrag som taxi har för det
allmänna och som innebär att taxis ställning i Sverige framstår som unik. Mer
än hälften av taxis intäkter härrör från sådana uppdrag och där det alltså är
någon annan än resenären som står för huvuddelen av betalningen. Enligt
utskottets mening är detta ett viktigt motiv för föreskrifter om kvittoskrivande
och registrerande taxametrar.

Med de mål för utformningen av taxametrar som utskottet framhållit bör
merkostnaden för näringen kunna begränsas. Utskottet har erfarit att det
bland taxiägare finns intresse av att genom registrerande taxametrar kunna
på ett mera lätthanterligt sätt administrera verksamheten och redovisningen.

Utskottet utgår vidare från att utformningen av kvittoskrivande och
registrerande taxametrar blir sådan att den personliga integriteten hos
resenärerna beaktas.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ansluta sig till den i motion T97
(c) uttalade uppfattningen att taxametrarnas funktion bör begränsas till att
avse vad som fordras för en tillfredsställande skattekontroll. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen, medan regeringens förslag i här berörd del
tillstyrks.

TU 1987/88:15

15

Den inriktning av kollektivtrafiken och de riktlinjer för taxitrafikens utveckling
i övrigt som förordas i den trafikpolitiska propositionen och som ej
berörts i det föregående har inte givit utskottet anledning till erinran.
Regeringens förslag i dessa delar tillstyrks följaktligen.

Utskottet övergår nu till att behandla yrkestrafikpropositionens samtliga
lagförslag utom det som avser handikappanpassad kollektivtrafik.

Som utskottet framhållit i det föregående berör den trafikpolitiska
propositionens riktlinjeförslag i fråga om lämplighetsprövningens omfattning
förslagen till yrkestrafiklag och lag om ändring i biluthyrningslagen.

Med hänvisning till utskottets ställningstaganden till ifrågavarande riktlinjeförslag
tillstyrks förslagen till yrkestrafiklag och lag om ändring i biluthyrningslagen
i de delar de innehåller lämplighetskrav. Motion T98 (s) med
begäran om avslag på sistnämnda lagförslag avstyrks i här berörd del.

Riktlinjeförslagen till avreglering berör - som framgår av vad utskottet
framhållit i det föregående - förslagen till yrkestrafiklag, lag om ändring i
biluthyrningslagen, lag om ändring i lagen om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik, lag om ändring i lagen att driva viss linjetrafik och lag
om ändring i lagen om buss- och taxivärderingsnämnden.

Mot bakgrund av utskottets ställningstaganden till ifrågavarande riktlinjeförslag
tillstyrks till en början förslagen till yrkestrafiklag och lag om ändring i
biluthyrningslagen i de delar de ej innehåller lämplighetskrav. Motion T98
(s) med begäran om avslag på sistnämnda lagförslag avstyrks i här berörd del.
Samtliga övriga lagförslag som nu är i fråga tillstyrks. Därmed avstyrks
motion T101 (vpk) med begäran om avslag på de av regeringen framlagda
förslagen till lagändringar om fortsatt avreglering av yrkestrafiken.

1 motion T66 (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att taxinäringens ägareförhållanden
ändras så att trafiken integreras i den övriga av samhället organiserade
trafiken. Taxitrafiken bör enligt motionärerna vara i kommunernas eller
landstingens ägo eller, alternativt, bedrivas i privat regi på grundval av
entreprenadavtal mellan kommuner och landsting, å ena sidan, och taxinäringen,
å andra sidan.

Utskottet ser för sin del inget skäl att ändra taxis ägareförhållanden på sätt
motionärerna föreslår. Vad gäller kravet på entreprenadavtal vill utskottet
erinra om att sådana avtal träffas bl.a. för s.k. kompletteringstrafik inom
ramen för trafikhuvudmännens verksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion T66 (vpk)
yrkande 43.

2 Lokal och regional kollektivtrafik

I den trafikpolitiska propositionen erinras under rubriken Utvecklingen av
den lokala och regionala kollektivtrafiken om att 1978 års trafikhuvudmannareform
har inneburit en standardförbättring av den lokala och regionala
kollektivtrafiken och även i övrigt medfört flera positiva effekter. Som
exempel härpå nämns bl.a. ökad produktionsvolym och resandefrekvens,
lägre energiförbrukning, bättre miljö genom mindre avgasutsläpp samt färre
trafikolyckor. Mot bakgrund av de hittillsvarande positiva erfarenheterna

TU 1987/88:15

16

bör - framhåller föredraganden - grunderna för trafikhuvudmannareformen
ligga fast. Trafikhuvudmannaskapet bör även i framtiden ses i det regionala
perspektivet, inte minst med hänsyn till behovet av fortsatt samordning över
kommungränserna.

Vad föredraganden sålunda anfört om utvecklingen av den lokala och
regionala kollektivtrafiken bör enligt utskottets mening riksdagen lämna utan
erinran.

Enligt motionerna T86 (m) och T89 (m) bör riksdagen besluta om upphävande
av 1985 års lag om rätt att driva viss linjetrafik.

I motionerna T86 (m) och T89 (m) begärs vidare en översyn av
yrkestrafiklagstiftningen i syfte att öka trafikutbudet och konkurrensen inom
den lokala och regionala kollektivtrafiken. En sådan översyn bör medföra en
ordning som innebär att linjetrafiktillstånd även efter år 1989 skall vara en
förutsättning för att få bedriva lokal och regional kollektivtrafik med buss.
För att befrämja konkurrens och effektivitetshöjande åtgärder inom den
lokala och regionala kollektivtrafiken bör vidare övervägas ett införande av
tidsbestämda linjetrafiktillstånd. Tillstånden skulle kunna ha en varaktighet
av fem å tio år.

Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden till en
början erinra om bakgrunden till 1978 års trafikhuvudmannareform och 1985
års komplettering av denna.

Fram till 1950-talet täckte busslinjetrafiken sina kostnader genom de
biljettintäkter som trafiken drog in. Efter hand drabbades emellertid
trafikföretagen av försämrad lönsamhet. Privatbilismens framväxt, befolkningsomflyttningar
m.fl. omständigheter gjorde det allt svårare att driva
busslinjetrafik med företagsekonomisk lönsamhet. Många kommuner valde
samtidigt att ge bidrag för att upprätthålla och utveckla busstrafiken, då man
ansåg att trafikservicen utgjorde en viktig del av samhällsservicen. Det var
denna utveckling som ledde fram till trafikhuvudmannareformen.

Det stora flertalet trafikhuvudmän bedriver trafiken med hjälp av
entreprenörer. Detta förhållande kan sägas utgöra utgångspunkten för den
komplettering av trafikhuvudmannareformen, varom riksdagen beslutade år

1985. I propositionen (1984/85:168) framhöll föredragande departementschefen
att tillståndshavarnas regelmässiga ensamrätt till linjetrafik på en viss
sträcka så gott som omöjliggör ytterligare linjetrafik på samma sträcka. Även
i övrigt medför - betonade föredraganden - ifrågavarande ensamrätt
avsevärda begränsningar av möjligheterna att kunna planera trafiken på
mest rationella sätt. Att exempelvis merutnyttja en buss under en annars tom
returkörning eller utnyttja samma fordon på olika linjesträckningar, i såväl
tätorts- som landsbygdstrafik, ställer sig ofta svårt genom att de olika
trafikföretagen har var sina klart avgränsade tillstånd.

I propositionen erinrades vidare om de växande underskottsbidragen från
kommuner och landsting till ifrågavarande trafik och konstaterades att denna
till stor del bygger på ekonomiskt stöd från samhället. En mycket stor del av
den i dag bedrivna trafiken hade inte - betonade föredraganden - kunnat
upprätthållas utan dessa tillskott. Trafiktillstånden i sig har därför i
allmänhet ett begränsat värde för bussföretagen. Det är i stället samhällets

TU 1987/88:15

17

2 Riksdagen 1987188.15sami. Nr 15

beslut att stödja trafiken på linjen som till väsentlig del utgör trafikutövarens
trygghet.

Mot den sålunda angivna bakgrunden föreslogs en lag som fr.o.m. den 1
juli 1989 ger trafikhuvudmännen rätt att utan krav på linjetrafiktillstånd
bedriva den trafik som de har det politiska och ekonomiska ansvaret för.
Samtidigt upphör tidigare meddelade tillstånd att gälla. Avsikten med
reformen är inte - betonades det - att försämra förutsättningarna för
entreprenadtrafiken utan att skapa ett system där relationerna mellan
trafikhuvudmännen, i egenskap av upphandlare, och entreprenörer blir mer
marknadsmässiga än i dag. Genom en fri upphandling ges huvudmännen och
trafikföretagen större möjligheter att se till att avtalen utformas på ett sådant
sätt att entreprenörer med en effektiv och väl fungerande verksamhet
stimuleras.

Utskottet såg för sin del regeringens förslag som en naturlig följd av den
ansvarsfördelning för den lokala och regionala kollektivtrafiken på väg som
1978 års trafikhuvudmannareform innebär. Med det politiska och ekonomiska
ansvar som trafikhuvudmännen har för trafiken fann utskottet det rimligt
och rationellt att ge dem reella möjligheter att utforma trafiken på ett så
kostnadseffektivt sätt som möjligt. Regeringens förslag syntes - betonade
utskottet - väl ägnade att tillgodose det syftet samt intresset av en
effektivitetsbefrämjande fri konkurrens mellan berörda trafikutövare.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför yrkandena om
upphävande av 1985 års lag enligt motionerna T86 (m) och T89 (m).

Yrkandena om en översyn av yrkestrafiklagstiftningen, om att trafiktillstånd
även efter år 1989 skall utgöra en förutsättning för att bedriva lokal och
regional linjetrafik med buss samt om att tidsbestämda tillstånd bör införas
har samma innebörd som kravet på att 1985 års lag skall upphävas. Dessa
yrkanden avstyrks följaktligen likaså.

I motionerna T86 (m), T89 (m) och T913 (fp) begärs en spärregel mot
huvudmannatrafik i egen regi.

Enligt utskottets mening bör trafikhuvudmännen, med det politiska och
ekonomiska ansvar de har för trafiken, själva bestämma om - och i vilken
utsträckning - trafiken skall utföras i egen regi eller med hjälp av entrepenörer.
Med det sagda avstyrks motionsyrkandena.

I motion T86 (m) och T89 (m) behandlas trafikhuvudmännens verksamhetsformer.
Motionärerna vill att trafiken - om den sker i egen regi - skall
bedrivas av en särskild juridisk person.

Huvudmännens självbestämmanderätt synes utskottet böra gälla även i
den nu berörda frågan. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

I motion T86 (m) framhålls att trafikhuvudmännens underskott i trafiken
under åren 1980-1986 ökade från 2,7 till 5 miljarder kronor. Resenärerna bär
- betonas det i motionen - en alltför låg andel av trafikens kostnader. Staten
bör därför tillsammans med trafikhuvudmännen ta fram ett treårsprogram
förförbättring av länstrafikens bärkraft. Programmets målsättning bör vara
att resenärerna bör bära minst 50 % av kostnaderna.

Huvudmännens ansvar för den trafik de bedriver medför enligt utskottets

TU 1987/88:15

18

mening att de själva har att bestämma om - och i vilken utsträckning -trafiken skall skattefinansieras. Någon åtgärd från riksdagens sida bör
sålunda enligt utskottets mening inte komma i fråga med anledning av
motionsyrkandet, varför detsamma avstyrks.

I motion T86 (m) begärs vidare en förutsättningslös utvärdering av länstrafiken.

Av den trafikpolitiska propositionen framgår att transportrådet sammanställt
en rapport 1986:17 Den lokala och regionala kollektivtrafiken -utvärdering av länshuvudmannareformen. Utvärderingen gäller åren 1980-

1986. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda tillgodosett, varför det bör
kunna lämnas utan särskild åtgärd.

Enligt motion T95 (c) bör det införas en ordning som medger privata
intressenter som delägare i länstrafikbolag.

Enligt utskottets mening bör den lokala och regionala kollektivtrafiken
betraktas som en del i den grundläggande samhällsservicen. Det synes därför
naturligt att verksamheten, som till stor del betalas med skattemedel, drivs i
samhällelig regi. Av det anförda följer att motionsyrkandet avstyrks.

I motion T223 (fp) framhålls att de båda Skånelänen bör bilda ett
kommunalförbund som skall svara för ett gemensamt huvudmannaskap för
den skånska kollektivtrafiken.

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning (TU 1986/87:17) att
ett länsvis avgränsat ansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken
synes mest ändamålsenligt. Utskottet förutsätter att huvudmännen i de båda
Skånelänen söker finna lösningar i den fråga om samordning av viss tågtrafik
i Skåne som motionärerna behandlar. Vidare erinras om att regeringen enligt
1978 års huvudmannaskapslag kan meddela föreskrifter om samverkan i
fråga om trafik mellan huvudmännen i olika län.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på uttalandena i den
trafikpolitiska propositionen under rubriken 11.6 Samordning mellan långväga
kollektivtrafik och lokal/regional kollektivtrafik. Föredraganden betonar
att samverkan mellan trafikhuvudmännen och de företag som svarar för
den långväga kollektivtrafiken bör vidareutvecklas i fråga om taxor,
biljettregler, kundinformation m.m. Vidare framhålls att kollektivtrafiken
bör ses som en helhet oberoende av administrativa gränser, huvudmannaskap
och typ av färdmedel.

Vad föredraganden sålunda anfört om samordning mellan långväga
kollektivtrafik och lokal!regional kollektivtrafik bör riksdagen enligt utskottets
mening lämna utan erinran.

I motionerna T86 (m) och T89 (m) framhålls att parallellkoncessioner bör ges
till fristående företag på sådana lokala och regionala busslinjer med
omfattande trafik som drivs av huvudmännen.

Enligt utskottets mening bör man inte försvaga det ekonomiska underlaget
för den i så hög grad skattefinansierade huvudmannatrafiken genom att

TU 1987/88:15

19

medge trafik som konkurrerar med denna på sådana linjer som motionärerna
åsyftar. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandena.

I motionerna T931 (c), T934 (m, fp) och T935 (s) behandlas trafiken med
flygbussar mellan terminaler och flygplatser. Enligt de båda sistnämnda
motionerna bör flygbolagen, företrädda av Linjeflyg AB, ges totalansvaret
och trafikeringsrätten för flygbusstrafiken mellan samtliga terminaler och
flygplatser i landet. Trafiken bör - betonar motionärerna - bedrivas på
entreprenad. I den förstnämnda motionen framhålls att Linjeflyg/SAS bör
ges totalansvaret för flygbusstrafiken inom landet.

Det av motionärerna behandlade spörsmålet synes utskottet i första hand
vara en förhandlingsfråga mellan berörda intressenter. Någon riksdagens
åtgärd finner utskottet för sin del inte påkallad, varför motionsyrkandena
avstyrks.

I motion T937 (fp) begärs en utredning av möjligheterna för företag att
arrangera kollektiva arbetsresor. Motionärerna vill få till stånd en ordning
som gör det möjligt för företag att kunna starta busslinjer mellan arbetsplatsen
och områden där de anställda valt att bosätta sig.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
yrkestrafiklagstiftningen - och därmed tillståndsprövningen - enligt 1 kap 4 §
punkt 1 i yrkestrafikförordningen (1979:871) inte gäller för transport av
passagerare till eller från deras arbetsplatser, när bilinnehavaren kör till eller
från sin egen arbetsplats, om transporten sker med bil eller en s.k. lätt buss
med en totalvikt av högst 3,5 ton. Detsamma gäller även i de fall
arbetsgivaren tillhandahåller bilen eller den lätta bussen.

Transporter med tyngre fordon - i de fall som motionärerna åsyftar - kan
också ske utan tillstånd, om trafiken inte är yrkesmässig, dvs. sker utan att
passagerarna betalar ersättning.

Vad utskottet nu anfört torde i huvudsak tillgodose syftet med motionsyrkandet.
Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.

I motion T48 (c) erinras om riksdagens beslut att avveckla den statliga
driftersättningen till lokal och regional kollektivtrafik (prop. 1985/86:100 bil.
8, TU 18, rskr. 260) och om att man från centerpartiets sida motsatt sig
avvecklingen. Enligt motionärerna bör statsmakterna ta ett övergripande
ansvar för att en grundläggande service med kollektivtrafik kan upprätthållas
på den svenska landsbygden. Bidraget bör därför återinföras och ett anslag
av 100 milj. kr. anvisas som bidrag till landsbygdstrafik.

Även av motion T215 (vpk) framgår att motionären vill återinföra
ifrågavarande statliga driftersättning.

Utskottet vill med anledning av dessa båda motionsyrkanden erinra om att
riksdagen - med hänvisning till driftersättningens regionalpolitiska betydelse
- år 1986 beslöt anslå 70 milj. kr. i extra skatteutjämningsbidrag till
skogslänen och Gotland för att skapa förutsättningar för en fortsatt
tillfredsställande transportförsörjning i dessa regioner. Vidare erinras om
regeringens förslag - i en annan del av den trafikpolitiska propositionen än
den här behandlade - att riksdagen inom ramen för ett anslag Byggande av

TU 1987/88:15

20

länstrafikanläggningar anvisar medel för att stimulera investeringar i bl.a.
lokal och regional kollektivtrafik som främjar miljö, samordning och
energieffektivitet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena,
vilkas syfte torde få anses i huvudsak tillgodosett.

3 Handikappanpassad kollektivtrafik

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall den som
har tillsyn över kollektivtrafik och den som utövar sådan trafik se till att
trafiken anpassas med hänsyn till handikappade. Vidare skall de färdmedel
som används så långt möjligt vara lämpade för handikappade personer. Med
kollektivtrafik avses i lagen sådan trafik för personbefordran som tillhandahålls
allmänheten mot ersättning och som bedrivs enligt turlista eller som
taxitrafik.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser utfärdar de ytterligare
föreskrifter som behövs för att åtgärderna skall kunna genomföras.
Ansvaret för genomförandet ligger på transportrådet.

Den av regeringen förordade inriktningen för handikappanpassning av
kollektivtrafiken innebär att även fordon i beställnings-, turist- och färdtjänsttrafik
skall omfattas av lagen. Denna kommer därmed att omfatta all
yrkesmässig trafik för personbefordran. Vidare framhålls att transportrådets
föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik bör ses över.

Regeringens förslag föranleder ingen utskottets erinran och tillstyrks
följaktligen.

Utformningen av förslaget till lag om ändring i lagen om handikappanpassad
kollektivtrafik har inte heller givit utskottet anledning till erinran. Lagförslaget
tillstyrks.

Föredraganden framhåller att en helhetssyn bör läggas på samhällets olika
åtgärder - kommunal färdtjänst, bilstöd, handikappanpassning av kollektiva
färdmedel och riksfärdtjänst - för att säkerställa handikappades förflyttningsmöjligheter
och att resurserna fördelas på ett så ändamålsenligt sätt som
möjligt.

Vad föredraganden sålunda anfört om samordnade åtgärder för att
underlätta handikappades förflyttningsmöjligheter synes böra lämnas utan
någon riksdagens erinran.

I en annan del av den trafikpolitiska propositionen än den som behandlas här
föreslås att medel under innevarande budgetår skall avsättas för att stimulera
till handikappanpassning av fordon och terminaler utöver vad som följer av
gällande föreskrifter. Detta förslag - som berör anslaget Bidrag till byggande
av kommunala vägar och gator - kommer utskottet att närmare behandla i
sitt betänkande om Bilismen, lastbilstrafiken och vägarna.

I motion T26 (s) framhålls att en tidsplan för handikappanpassning av
terminaler bör upprättas.

Utskottet konstaterar att regeringen inte föreslår någon tidsplan för
handikappanpassning av äldre terminaler. Ett planmässigt genomförande av

TU 1987/88:15

21

en sådan anpassning bör emellertid enligt utskottets mening komma till
stånd. Tio år har snart gått sedan riksdagen beslutade om en handikappanpassning
och fortfarande är alltför många terminaler inte anpassade till de
handikappades behov. Det torde ankomma på regeringen att vidta de
åtgärder som fordras för det planmässiga genomförandet.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandet - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I motion T26 (s) uttalas vidare önskemål om en förbättrad handikappanpassning
av tågen.

Enligt vad utskottet erfarit har SJ vidtagit ett flertal åtgärder för att
handikappanpassa sina tåg. I vissa vagnar, som alltid framförs i Intercitytågen,
är sålunda mittgångarna breda nog för att medge att rullstolar framförs.
Därtill finns särskilda rullstolsplatser med förankringsanordningar. Vissa
vagntyper har vidare försetts med med bekväma instegsanordningar samt
s.k. kontrastmarkeringar till hjälp för synskadade. När snabbtågen kommer i
trafik, avses de - enligt vad utskottet erfarit - utrustas med en särskild
handikappanpassad avdelning. I anslutning till denna kommer det att på
ömse sidor av vagnavdelningen finnas särskilda lyftanordningar till hjälp för
de handikappade.

Utskottet förutsätter att SJ fortsätter sitt arbete med att handikappanpassa
tågen i all den utsträckning som är tekniskt och ekonomiskt rimlig. Någon
riksdagens åtgärd synes därför inte erforderlig, varför yrkandet härom
avstyrks.

I motion T919 (fp) begärs en översyn av handikappanpassningen av
kollektivtrafiken i syfte att få fram ett underlag för beslut om åtgärder som
kan påskynda utvecklingen.

I motion T65 (fp) framhålls att en ökad handikappanpassning av kollektiva
färdmedel medför att behovet av färdtjänst successivt minskar. Motionärerna
vill emellertid samtidigt betona vikten av att alla trafikslag handikappanpassas.

Med anledning av dessa båda motionsyrkanden vill utskottet till en början
erinra om det nämnda förslaget om en extra medelsanvisning, som avser
innevarande budgetår, för handikappanpassning av fordon och terminaler.

Förslaget skall enligt föredraganden ses mot bakgrund av behovet att
komplettera transportrådets generellt verkande föreskrifter med lösningar
som är mera individuellt inriktade i förhållande till de förflyttningsbehov som
finns på en viss ort. Mångfalden av tekniska lösningar talar för - betonar
föredraganden - en ökad flexibilitet i val av åtgärder och att större vikt bör
läggas vid möjligheter till lokala initiativ.

Vidare erinrar utskottet om det nämnda förslaget att utvidga tillämpningsområdet
för lagen om handikappanpassad kollektivtrafik till att omfatta all
yrkesmässig trafik för personbefordran.

Mot bakgrund av det anförda synes syftet med de båda motionsyrkanden
som nu är i fråga få anses i huvudsak tillgodosett, varför de bör kunna lämnas
utan särskild åtgärd.

TU 1987/88:15

22

I motion T85 yrkande 14 (m) uttalas önskemål om ett kraftigt förbättrat
bilstöd.

Regeringen har nyligen i proposition 1987/88:99 Förbättrat bilstöd till
handikappade föreslagit bl.a. att kretsen av bidragsberättigade utvidgas och
att bidragsvillkoren förbättras.

Då syftet med motionsyrkandet sålunda synes tillgodosett bör det kunna
lämnas utan särskild åtgärd.

4 Hemställan
Utskottet hemställer

Avregleringens och lämplighetsprövningens omfattning m.m.

1. beträffande avregleringens omfattning
att riksdagen

a) med avslag på motionerna 1987/88:T20 (s), 1987/88:T21 (s),
1987/88:T65 (fp) yrkande 8, 1987/88:T66 (vpk) yrkande 44, 1987/
88:T86 (m) yrkande 10, 1987/88:T89 (m) yrkande 12, 1987/88:T95 (c)
yrkande 10, 1987/88:T96 (m) yrkande 1, 1987/88:T99 (s) och 1987/
88:T100 (fp) yrkande 4 i denna del godkänner den inriktning av
kollektivtrafiken och de riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i
denna del förordas i den trafikpolitiska propositionen,

b) lämnar utan erinran vad som i den trafikpolitiska propositionen
anförts om inriktningen för länsgränsöverskridande busstrafik,

c) lämnar motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 27, 1987/88:T97 (c)
yrkande 1, 1987/88:T904 (c) och 1987/88:T905 (c) utan särskild
åtgärd,

2. beträffande lämplighetsprövningens omfattning

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande 11,
1987/88:T96 (m) yrkande 2 och 1987/88:T100 (fp) yrkandena 1-3 och 4
i denna del godkänner den inriktning av kollektivtrafiken och de
riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i denna del förordas i den
trafikpolitiska propositionen,

3. beträffande dispens från kravet på taxameter

att riksdagen med avslag på motion 1987/88 :T97 (c) yrkande 2
godkänner de riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i denna del
förordas i den trafikpolitiska propositionen,

4. beträffande kvittoskrivande och registrerande taxameter

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T97 (c) yrkande 3
godkänner de riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i denna del
förordas i den trafikpolitiska propositionen,

5. beträffande inriktning av kollektivtrafiken och riktlinjer för
taxitrafikens utveckling i övrigt

att riksdagen godkänner den inriktning av kollektivtrafiken och de
riktlinjer för taxitrafikens utveckling som förordas i den trafikpolitiska
propositionen i de delar som ej omfattas av vad utskottet hemställt
ovan,

TU 1987/88:15

23

6. beträffande taxitrafiken i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad som härom anförts i den
trafikpolitiska propositionen,

7. beträffande iämplighetskrav

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T98 (s) i denna del antar
de i yrkestrafikpropositionen framlagda förslagen till yrkestrafiklag,
såvitt avser 6,7,15 och 17 §§, och till lagom ändring i lagen (1979:561)
om biluthyrning, såvitt avser 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 och 1 a §§,

8. beträffande avreglering

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T98 (s) i denna del
och 1987/88:T101 (vpk) antar de under moment 7 nämnda lagförslagen,
i de delar de ej omfattas av vad utskottet där hemställt, samt de i
yrkestrafikpropositionen framlagda förslagen till lag om ändring i
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik,
lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik och
lag om ändring i lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden,

9. beträffande taxinäringens ägareförhållanden

att riksdagen avslår motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 43,

Lokal och regional kollektivtrafik

10. beträffande utvecklingen av den lokala och regionala kollektivtrafiken att

riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts härom i den
trafikpolitiska propositionen,

11. beträffande upphävande av 1985 års lag om rätt att driva viss
linjetrafik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T86(m) yrkandena 1,2,5 och
9 samt 1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del,

12. beträffande spärregel mot huvudmannatrafik i egen regi

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande 3, 1987/
88:T89 (m) yrkande 14 i denna del och 1987/88:T913 (fp),

13. beträffande trafikhuvudmännens verksamhetsformer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande 4 och
1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del,

14. beträffande treärsprogram för förbättring av länstrafikens bärkraft att

riksdagen avslår motion 1987/88:T86 (m) yrkande 8,

15. beträffande utvärdering av länstrafiken

att riksdagen avslår motion 1987/88:T86 (m) yrkande 7,

16. beträffande privata intressenter som delägare i länstrafikbolag
att riksdagen avslår motion 1987/88:T95 (c) yrkande 9,

17. beträffande gemensamt huvudmannaskap för den skånska
kollektivtrafiken

att riksdagen avslår motion 1987/88:T223 (fp) yrkande 4,

18. beträffande samordning mellan långväga kollektivtrafik och
lokal/regional kollektivtrafik,

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts härom i den
trafikpolitiska propositionen,

TU 1987/88:15

24

19. beträffande parallellkoncessioner

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande 6 och
1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del,

20. beträffande flygbussar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T931 (c), 1987/88:T934
(m,fp) och 1987/88:T935 (s),

21. beträffande kollektiva arbetsresor

att riksdagen avslår motion 1987/88:T937 (fp),

22. beträffande bidrag till landsbygdstrafik
att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:T48 (c) yrkande 28,

b) avslår motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 4,

Handikappanpassad kollektivtrafik

23. beträffande handikappanpassning av kollektivtrafiken

att riksdagen godkänner den inriktning härför som förordas i den
trafikpolitiska propositionen,

24. beträffande lagen om handikappanpassad kollektivtrafik

att riksdagen antar det i yrkestrafikpropositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik,

25. beträffande samordnade åtgärder för att underlätta handikappades
förflyttningsmöjligheter

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts härom i den
trafikpolitiska propositionen,

26. beträffande tidsplan för handikappanpassning av terminaler
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T26 (s) yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

27. beträffande förbättrad handikappanpassning av tågen
att riksdagen avslår motion 1987/88:T26 (s) yrkande 2,

28. beträffande översyn av handikappanpassningen av kollektivtrafiken att

riksdagen lämnar motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 17 och
1987/88:T919 (fp) utan särskild åtgärd,

29.beträffande bilstöd

att riksdagen lämnar motion 1987/88:T85 (m) yrkande 14 utan särskild
åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s).
Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Rune Johansson (s), Per Stenmarck
(m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Hugo Bergdahl (fp),
Görel Bohlin (m), Jarl Lander (s), Viola Claesson (vpk), Anders Andersson
(m) och Rune Thorén (c).

TU 1987/88:15

25

Reservationer

TU 1987/88:15

1. Avregleringens omfattning (mom. 1)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Mot
bakgrund” och på s. 14 slutar med ”yrkande 12 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör inriktningen av lagstiftningsarbetet på
yrkestrafikens område vara att åstadkomma en fortsatt avreglering för att
härigenom möjliggöra sund konkurrens och nya initiativ. De av regeringen
framlagda förslagen innebär vissa lättnader i regelverket. Förslagen är
emellertid inte tillräckligt långtgående.

Utskottet motsätter sig sålunda att SJ:s persontrafik på järnväg och
trafikhuvudmännens linjetrafik skall åtnjuta ett fortsatt skydd mot konkurrens
från den interregionala busslinjetrafiken.

Utgångspunkten för lagstiftningsarbetet måste enligt utskottets mening
vara kundernas behov och inte intresset att skydda offentliga trafikföretag
mot konkurrens.

Ett annat uttryck för att regeringen alltjämt förordar en omfattande
reglering är förslaget att trafikhuvudmännen skall få ett övergripande ansvar
för taxiförsörjningen i länen. Utskottet anser att detta förslag inte bör
genomföras.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottet kommer i det följande att behandla de lagstiftningsfrågor som
aktualiseras mot bakgrund av här redovisade bedömningar.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T65 (fp)
yrkande 8, T86 (m) yrkande 10, T89 (m) yrkande 12, T96 (m) yrkande 1 och
T100 (fp) yrkande 4 i denna del torde få anses tillgodosett.

Även syftet med motionerna T48 (c) yrkande 27, T97 (c) yrkande 1, T904 (c)
och T905 (c) torde få anses tillgodosett. De bör följaktligen kunna lämnas
utan särskild åtgärd.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avregleringens omfattning
att riksdagen

a) med anledning av den inriktning av kollektivtrafiken och de
riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i denna del förordas i den
trafikpolitiska propositionen, vad som i samma proposition anförts om
inriktningen för länsgränsöverskridande busstrafik, motionerna 1987/
88:T65 (fp) yrkande 8, 1987/88:T86 (m) yrkande 10, 1987/88:T89 (m)
yrkande 12,1987/88:T96 (m) yrkande 1 och 1987/88:T100 (fp) yrkande
4 i denna del samt med avslag på motionerna 1987/88:T20 (s),
1987/88:T21 (s), 1987/88:T66 (vpk) yrkande 44, 1987/88:T95 (c)
yrkande 10 och 1987/88:T99 (s) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

b) lämnar motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 27,1987/88:T97 (c) TU 1987/88:15
yrkande 1, 1987/88:T904 (c) och 1987/88:T905 (c) utan särskild
åtgärd,

2. Avregleringens omfattning (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Mot
bakgrund” och på s. 14 slutar med ”yrkande 12 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet motsätter sig regeringens förslag om en avreglering av yrkestrafiken.

En i princip fri konkurrens för taxitrafiken, för beställningstrafiken med
bussar och för bussuthyrningsrörelser strider mot kraven på ett samhällsekonomiskt
synsätt på transportområdet.

Utskottet har dock ingen erinran mot att kraven på lämplighet för
verksamhet på yrkestrafikområdet skärps på det sätt som regeringen
föreslår.

De sålunda angivna riktlinjerna bör tjäna som utgångspunkt för det
fortsatta lagstiftningsarbetet med yrkestrafiken.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottet kommer i det följande att behandla de lagstiftningsfrågor som nu
aktualiseras mot bakgrund av här redovisade bedömningar.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T66 (vpk)
yrkande 44 torde få anses tillgodosett.

Vidare torde syftet med motionerna T20 (s), T21 (s), T95 (c) yrkande 10
och T99 (s) få anses delvis tillgodosett.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avregleringens omfattning
att riksdagen med anledning av den inriktning av kollektivtrafiken och
de riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i denna del förordas i den
trafikpolitiska propositionen, vad som i samma proposition anförts om
inriktningen för länsgränsöverskridande busstrafik, motionerna 1987/
88:T20 (s), 1987/88:T21 (s), 1987/88:T66 (vpk) yrkande 44, 1987/
88:T95 (c) yrkande 10 och 1987/88:T99 (s) samt med avslag på
motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 27, 1987/88:T65 (fp) yrkande 8,
1987/88:T86 (m) yrkande 10, 1987/88:T89 (m) yrkande 12, 1987/
88:T96 (m) yrkande 1, 1987/88:T97 (c) yrkande 1, 1987/88:T100 (fp)
yrkande 4 i denna del, 1987/88:T904 (c) och 1987/88:T905 (c) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

27

3. Lämplighetsprövningens omfattning (mom. 2)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Med anledning av regeringens riktlinjeförslag om lämplighetsprövningens
omfattning och motionsyrkandena i frågan vill utskottet i enlighet med sin
principiella syn på näringsfriheten - och därmed på yrkestrafiken - framhålla
att lämplighetskrav endast bör omfatta faktorer av betydelse för passagerarnas
säkerhet och för trafiksäkerheten. Någon lämplighetsprövning av
juridiska personer bör över huvud inte förekomma.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T86 (m)
yrkande 11, T96 (m) yrkande 2 samt T100 (fp) yrkandena 1-3 och 4 i denna
del torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande lämplighetsprövningens omfattning
att riksdagen med anledning av den inriktning av kollektivtrafiken och
de riktlinjer för taxitrafikens utveckling som i denna del förordas i den
trafikpolitiska propositionen samt motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande
11, 1987/88:T96 (m) yrkande 2 och 1987/88:T100 (fp) yrkandena
1-3 och 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

4. Kvittoskrivande och registrerande taxameter (mom. 4)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
har" och slutar med ”del tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Föreskrifter om obligatoriska funktionskrav för taxametrar bör enligt
utskottets mening anpassas till de krav som bokföringslagen ställer på
motsvarande maskinella utrustning inom detaljhandeln. Funktionskrav
härutöver på ytterligare uppgifter om utförda transporter från trafikhuvudmäns,
landstings, kommuners eller andra kunders sida bör regleras i
upphandlingsavtal mellan dessa kunder och berörda taxiföretag.

Utskottet utgår från att utformningen av taxametrar blir sådan att den
personliga integriteten hos resenärerna beaktas.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med motion
T97 (c) yrkande 3 — bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kvittoskrivande och registrerande taxameter
att riksdagen med anledning av de riktlinjer för taxitrafikens utveckling
som i denna del förordas i den trafikpolitiska propositionen och
motion 1987/88:T97 (c) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

TU 1987/88:15

28

5. Lämplighetskrav (mom. 7)

TU 1987/88:15

- under förutsättning av bifall till reservation 3 -

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till utskottets ställningstaganden till ifrågavarande riktlinjeförslag
avstyrks förslagen till yrkestrafiklag och lag om ändring i biluthyrningslagen
i de delar de innehåller lämplighetskrav.

Regeringen bör enligt utskottets mening låta omarbeta dessa lagförslag i
enlighet med de riktlinjer som utskottet angivit i fråga om lämplighetsprövningens
omfattning och förelägga riksdagen erforderliga lagförslag i så god
tid att riksdagen hinner besluta att avregleringen skall träda i kraft enligt
regeringens intentioner.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T98 (s) torde få
anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lämplighetskrav
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T98 (s) i denna del dels
avslår de i yrkestrafikpropositionen framlagda förslagen till yrkestrafiklag,
såvitt avser 6, 7, 15 och 17 §§ och till lag om ändring i lagen
(1979:561) om biluthyrning, såvitt avser 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1
och 1 a §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

6. Avreglering (mom. 8)

- under förutsättning av bifall till reservation 1 -

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp). Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”av yrkestrafiken” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till utskottets ställningstaganden till ifrågavarande riktlinjeförslag
avstyrks förslaget till yrkestrafiklag, i de delar det ej innehåller
lämplighetskrav, och förslaget till lag om ändring i 1978 års huvudmannaskapslag.

Förslaget till lag om ändring i biluthyrningslagen tillstyrks i de delar det ej
innehåller lämplighetskrav liksom de övriga lagförslag som nu är i fråga.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i
förslagen till yrkestrafiklag och 1978 års huvudmannaskapslag enligt de
riktlinjer som utskottet angivit i sitt ställningstagande till avregleringens
omfattning. Förslagen bör föreläggas riksdagen i så god tid att riksdagen kan
besluta om ikraftträdande av avregleringen enligt regeringens intentioner.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motion T98 (s) i här berörd del
avstyrks. Syftet med motion T101 (vpk) torde få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande avreglering

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:T98 (s) i denna del och
med anledning av motion 1987/88:T101 (vpk)

a) dels avslår det under moment 7 nämnda förslaget till yrkestrafiklag,
i de delar det ej omfattas av vad utskottet där hemställt, och det i
yrkestrafikpropositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

b) antar det under moment 7 nämnda förslaget till lag om ändring i
lagen om biluthyrning, i de delar det ej omfattas av vad utskottet där
hemställt, samt de i yrkestrafikpropositionen framlagda förslagen till
lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik och
lag om ändring i lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden,

7. Avreglering (mom. 8)

- under förutsättning av bifall till reservation 2 -Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”av yrkestrafiken” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående angivit att det motsätter sig regeringens
förslag om avreglering av yrkestrafiken.

Härav följer att förslagen till yrkestrafiklag och till lag om ändring i
biluthyrningslagen avstyrks i de delar de ej innehåller lämplighetskrav. Detta
innebär att motion T98 (s) med begäran om avslag på sistnämnda lagförslag
tillstyrks i här berörd del.

Utskottet anser sig dock kunna godta regeringens förslag till ändringar i 1978
års huvudmannaskapslag samt 1985 års lagar om rätt att driva viss linjetrafik
och om buss- och taxivärderingsnämnden.

Genom vad utskottet nu anfört torde syftet med motion T101 (vpk) få
anses tillgodosett.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning
på yrkestrafikområdet enligt de riktlinjer som utskottet angivit i det
föregående.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande avreglering
att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:T98 (s) i denna del, med anledning
av motion 1987/88:T101 (vpk) och med avslag på de under moment 7
nämnda lagförslagen, i de delar de ej omfattas av vad utskottet där

TU 1987/88:15

30

hemställt, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

b) antar de i yrkestrafikpropositionen framlagda förslagen till lag
om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik, lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik och lag om ändring i lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden,

8. Taxinäringens ägareförhållanden (mom. 9)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Utskottet ser”
och slutar med ”motion T66 (vpk) yrkande 43” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening utgör taxi ett dyrt, resursslösande och individualistiskt
transportmedel. ”Mellanstadier” mellan taxitrafik i vanlig mening
och de allmänna masstransportmedlen bör införas. Genom en samordning av
ett litet antal personers resor skulle man kunna erbjuda en dörr-tilldörrservice,
visserligen med avstickare här och där samt något längre
väntetid än vid beställning av vanlig taxi, men med en transportstandard som
är avsevärt bättre än den vanliga kollektivtrafiken, i varje fall i mindre
tätorter, glesbygd och särskilt under lågtrafiktid. Priset skulle bli högre än för
vanlig kollektivtrafik men avsevärt lägre än för vanlig taxi.

En sålunda omstrukturerad taxinäring bör enligt utskottets uppfattning
integreras i den övriga samhällskontrollerade kollektivtrafiken. Detta skulle
- som motionärerna framhåller - kunna ske enligt två modeller. Den ena
innebär att kommuner och landsting blir ägare till alla taxibilar. Den andra
innebär att privatägd taxi bibehålls och verkar inom ramen för entreprenadavtal
med taxiägarna. Avtalen skulle inte förbjuda taxiägarna att köra vanlig
taxitrafik men innehålla föreskrifter om sådan ”fri” trafikering i syfte att
undvika resursslösande parallellkörningar. Inom ramen för denna andra
modell skulle givetvis taxiföretagen få konkurrera om entreprenaduppdragen
och om de ”fria” resorna.

Regeringen bör enligt utskottets mening låta utreda möjligheterna att
omstrukturera taxinäringen enligt de båda angivna modellerna och därefter
förelägga riksdagen förslag i enlighet med någon av dem.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med motion
T66 (vpk) yrkande 43 - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande taxinäringens ägareförhållanden
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 43
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

TU 1987/88:15

31

9. Upphävande av 1985 års lag om rätt att driva viss linjetrafik
m.m. (mom. 11)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 18 slutar med ”följaktligen likaså” bort ha följande lydelse:
1985 års riksdagsbeslut som från den 1 juli 1989 ger trafikhuvudmännnen
rätt att driva linjetrafik med buss utan trafiktillstånd bör enligt utskottets
mening omprövas.

Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag om upphävande av
lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik och den lagstiftning i övrigt
av betydelse i sammanhanget som riksdagen antog i samband därmed.

Utskottet förutsätter att regeringen vid utarbetande av förslag om
upphävande av 1985 års lagstiftning beaktar - och lägger fram förslag i - de
frågor som i övrigt aktualiseras i ifrågavarande motioner, i det övergripande
syftet att finna former för ökad konkurrens inom den lokala och regionala
kollektivtrafiken.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med
ifrågavarande motionsyrkanden - bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande upphävande av 1985 års lag om räll att driva viss
linjetrafik m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T86 (m) yrkandena
1, 2, 5 och 9 samt 1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

10. Spärregel mot huvudmannatrafik i egen regi (mom. 12)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har framhållit att en spärregel mot
ökad egenregiverksamhet från trafikhuvudmännens sida bör införas. Samtidigt
betonade NO vikten av att trafikhuvudmännens upphandling görs på ett
sådant sätt att mindre företag inte missgynnas. NO underströk vidare att "det
är önskvärt att även linjer som nu drivs av huvudmännen med vissa
intervaller lämnas för anbudsgivning. Detta torde dock kräva att någon
annan än huvudmannen prövar anbuden om denne själv vill delta i
anbudsgivningen”.

Utskottet delar till fullo NO:s och motionärernas uppfattning om erforderligheten
av en bestämmelse som förhindrar trafikhuvudmännen att i egen
regi driva den trafik de har ansvaret för.

TU 1987/88:15

32

Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag till erforderlig lagändring.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandena - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande spärregel mot huvudmannatrafik i egen regi

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande
3,1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del och 1987/88:T913 (fp) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

11. Trafikhuvudmännens verksamhetsformer (morn. 13)

Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Huvudmännens
självbestämmanderätt” och slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha
följande lydelse:

Det råder i dag enligt utskottets mening en olycklig hopblandning av
trafikhuvudmännens arbetsuppgifter. Huvudmännen handhar olika uppgifter
för planering av trafik och förhandlingar med trafikföretagen om t.ex.
underskottstäckning. Samtidigt bedriver flertalet huvudmän trafik i egen
regi. Dessa två funktioner bör enligt utskottets mening särskiljas. Busstrafiken
bör drivas av en särskild juridisk person.

Det torde ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att
tillgodose utskottets önskemål.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med
ifrågavarande motionsyrkanden - bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande trafikhuvudmännens verksamhetsformer

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T86 (m) yrkande
4 och 1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

12. Treårsprogram för förbättring av länstrafikens bärkraft
(mom. 14)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Huvudmännens
ansvar” och på s. 19 slutar med ”detsamma avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det torde ankomma på
regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose utskottets
önskemål.

Vad utskottet nu har anfört - och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandet - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1987/88:15

33

3 Riksdagen 1987/88. 15 sami. Nr 15

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande treårsprogram för förbättring av länstrafikens bärkraft att

riksdagen med anledning av motion 1987/88:T86 (m) yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

13. Parallellkoncessioner (morn. 19)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Enligt
utskottets mening bör man” och på s. 20 slutar med ”följaktligen motionsyrkandena”
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker motionsyrkandena.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande parallellkoncessioner

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T86 (m) yrkande 6 och
1987/88:T89 (m) yrkande 14 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

14. Flygbussar (mom. 20)

Gösta Andersson och Rune Thorén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Det av” och
slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Ett genomförande av motionärernas förslag synes utskottet väl ägnat att
medföra en avsevärt förbättrad service för flygresenärerna och bör därför
enligt utskottets mening komma till stånd. Frågan om vilket eller vilka
flygföretag som skall ges trafikeringsrätten förutsätter utskottet löses i
förhandlingar mellan de berörda intressenterna.

Det torde ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att
trafikeringsrätten skall kunna beviljas.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandena
- bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande flygbussar

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T931 (c), 1987/
88:T934(m,fp) och 1987/88:T935 (s)som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

TU 1987/88:15

34

15. Bidrag till landsbygdstrafik (mom. 22)

TU 1987/88:15

Gösta Andersson (c), Viola Claesson (vpk) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet vill
med anledning av dessa” och på s. 21 slutar med ”huvudsak tillgodosett” bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Ett anslag på 100 milj. kr. för
nästa budgetår synes väl avvägt. Bidragsreglerna bör som motionärerna
framhåller ges en sådan utformning att trafikservicen kan bli flexibel. Medlen
bör sålunda t.ex. kunna användas för taxiservice i områden där underlaget
för busstrafik är bräckligt. Med det sagda tillstyrker utskottet motion T48 (c)
yrkande 28. Genom utskottets ställningstagande torde syftet med motion
T215 (vpk) yrkande 4 få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande bidrag till landsbygdstrafik
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T48 (c) yrkande 28 och
med anledning av motion 1987/88:T215 (vpk) yrkande 4 till Bidrag till
landsbygdstrafik för budgetåret 1988/89 anvisar ett anslag av
100 000 000 kr.,

16. Förbättrad handikappanpassning av tågen (mom. 27)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”härom avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen alltjämt inte ställt några krav på att SJ
i verklig mening skall handikappanpassa tågen. Nuvarande förhållanden
innebär att det är förenat med stora svårigheter för en rullstolsburen person
att ta sig ombord på tågen.

Inom SJ pågår nu en snabb utveckling av nya modeller, med höga farter
och hög komfort. Det är enligt utskottets mening synnerligen viktigt att i
samband med detta utvecklingsarbete krav ställs på handikappanpassade
tågvagnar, eftersom livslängden på tåg är mycket lång. Erfarenheten visar
också att handikappanpassning som sker efteråt blir betydligt dyrare än när
den ingår som naturligt inslag vid nyproduktion.

Utskottet vill i detta sammanhang också understryka att en utbyggnad av
järnvägen med fler och snabbare tåg kräver stora insatser också för att
åstadkomma bekväm, planskild övergång mellan olika spår i både fjärr- och
lokaltrafik, hissar, rulltrappor och ljusa och inbjudande passager.

Vad utskottet sålunda anfört - och som torde tillgodose syftet med
motionsyrkandet - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande förbättrad handikappanpassning av fägen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T26 (s) yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

35

17. Översyn av handikappanpassningen av kollektivtrafiken
(mom. 28)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl
(fp), Görel Bohlin (m), Anders Andersson (m) och Rune Thorén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Även utskottet finner det angeläget att fler handikappade personer än för
närvarande kan använda kollektivtrafiken i stället för färdtjänsten. Det ger
den handikappade ökad frihet och kan på sikt bli billigare.

Riksdagsbeslutet år 1979 om handikappanpassning av kollektivtrafiken
under en tioårsperiod har enligt utskottets mening inte givit tillräckliga
resultat. Några nämnvärda åtgärder för att t.ex. göra det möjligt för
rullstolsburna handikappade att åka buss eller tåg har inte genomförts.

Den bristande handikappanpassningen av kollektivtrafiken motiverar
enligt utskottets uppfattning en översyn på området. Syftet härmed bör vara
att skapa ett underlag för beslut om åtgärder som kan påskynda handikappanpassningen
av de kollektiva färdmedlen. Det torde ankomma på regeringen
att se till att översynen kommer till stånd.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med de båda
motionsyrkandena - bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande översyn av handikappanpassningen av kollektivtrafiken att

riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande
17 och 1987/88:T919 (fp) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

18. Bilstöd (mom. 29)

Per Stenmarck, Görel Bohlin och Anders Andersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Regeringen
har” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör reglerna om bilstöd ändras så att kretsen av
stödberättigade handikappade vidgas och att bidragen till bilköp kan öka.

Nuvarande regler är alltför restriktiva. En allt större del av de handikappade
som i dag nödgas själva helt finansiera sina bilinköp får allt svårare att
klara kostnaderna. De handikappade börjar då i stället efterfråga färdtjänst
för att klara sina transportbehov. Resultatet blir att den handikappades frihet
minskar, samtidigt som samhället åsamkas betydligt högre kostnader.

Enligt utskottets mening bör regeringen i enlighet med här angivna
riktlinjer förelägga riksdagen förslag till regler om bilstöd som på ett bättre
sätt än för närvarande tillgodoser de handikappades transportbehov och
samhällets intresse av att begränsa kostnadsökningarna för färdtjänsten.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet
- bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1987/88:15

36

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande bilstöd
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:T85 (m) yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Särskilt yttrande
Flygbussar (mom. 20)

Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp), Görel Bohlin (m)
och Anders Andersson (m) anför:

Den kritik som framförts mot flygbusstrafiken är säkert i stora delar
motiverad. De problem som finns härrör dock ur det faktum att trafiken
bedrivs under skydd av ett monopol.

Det är väl känt att monopol av alla slag missgynnar konsumenterna, om än
i varierande grad.

I de av utskottet behandlade motionerna föreslås att problemen skall
minskas genom att Linjeflyg övertar trafikeringsansvaret och trafikeringsrätten.

Detta medför endast att monopolrätten övergår till annan innehavare, inte
att monopolskyddet avvecklas. Därmed löses inte några problem.

Vi kan inte ställa oss bakom en åtgärd som i stället för att lösa problemen
helt enkelt bara flyttar ansvaret för dem till en annan huvudman.

TU 1987/88:15

37

Propositionens lagförslag

1 Förslag till
Yrkestrafiklag
Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag avser sådan yrkesmässig trafik som innebär att personbilar,
lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller traktorer med tillkopplade
släpfordon (traktortåg) jämte förare mot betalning ställs till allmänhetens
förfogande för transport av personer eller gods.

Fordonsbegreppen i första stycket har samma innebörd som i fordonskungörelsen
(1972:595).

2 § Yrkesmässig trafik enligt denna lag kan drivas som

1. Linjetrafik

2. Taxitrafik

3. Beställningstrafik
med buss

Yrkesmässig trafik för persontransporter som är
tidtabellsbunden och för vilken ersättningen bestäms
särskilt för varje passagerare för sig, under
förutsättning att trafiken inte ingår som ett
led i ett sammanhängande arrangemang där
huvudsyftet är ett annat än själva transporten.

Sådan yrkesmässig trafik för persontransporter
med personbil eller lätt lastbil som inte är linjetrafik.

Sådan yrkesmässig trafik för persontransporter
med buss, tung lastbil, terrängmotorfordon eller
traktortåg som inte är linjetrafik.

4. Godstrafik

Yrkesmässig trafik för transport av gods.

Krav på tillstånd

3 § Yrkesmässig trafik enligt denna lag får drivas endast av den som har
trafiktillstånd.

1 fråga om trafikhuvudmans rätt att driva linjetrafik finns särskilda
bestämmelser i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik.

Tillståndsmyndighet

4 § Frågor om trafiktillstånd prövas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Trafikansvariga

5 § I aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska eller ideella föreningar
som har trafiktillstånd skall det finnas en eller flera personer som har
särskilt ansvar för trafikutövningen (trafikansvariga).

TU 1987/88:15

Bilaga

38

TU 1987/88:15

Bilaga

Tillståndsprövning

6 § Trafiktillstånd får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande,
ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter
mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter
av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

I fråga om aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska eller ideella föreningar
skall prövningen avse den eller de som är trafikansvariga. Därutöver
skall, utom när det gäller yrkeskunnande, prövningen avse bolaget
respektive föreningen samt

1. verkställande direktör och annan som genom en ledande ställning har
ett bestämmande inflytande över verksamheten,

2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget eller
närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,

3. bolagsmännen i handelsbolag.

Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att anse
som närstående till gäldenären.

7 § Om någon av de personer som anges i 6 § andra stycket byts ut, skall
tillståndsmyndigheten pröva den nyes lämplighet.

8 § Tillstånd till linjetrafik får ges endast om den avsedda trafiken inte
kan antas bli till skada för redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som
drivs enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Tillstånd får
dock ges, om sökanden gör sannolikt att en avsevärt bättre trafikförsörjning
därigenom skulle uppnås.

9 § Tillstånd till linjetrafik får förenas med villkor som är ägnade att
motverka sådan skada som anges i 8 §.

Tillstånd till taxitrafik får förenas med villkor om fordons utrustning och
beställning av transporter.

Trafiktillstånd får även i övrigt förenas med villkor, om det finns särskilda
skäl.

Giltighet av trafiktillstånd, m.m.

10 § Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda skäl, kan
tillståndet begränsas till viss tid eller till vissa transporter.

Trafikansvariga är

1. i aktiebolag eller ekonomiska föreningar den verkställande direktören,
om det finns en sådan, eller annars en styrelseledamot utsedd av bolaget
eller föreningen,

2. i handelsbolag varje bolagsman,

3. i ideella föreningar en styrelseledamot utsedd av föreningen.

Om det finns synnerliga skäl, får den myndighet som meddelar trafiktillstånd
medge att en annan person än som nu har angetts skall vara
trafikansvarig.

11 § Om statensjärnvägar eller en trafikhuvudman begär det, skall tillstånd
till linjetrafik prövas på nytt senast tio år från dagen för tillståndet

39

och därefter vart tionde år. En sådan begäran skall framställas hos tillståndsmyndigheten
senast ett år före utgången av den löpande tioårsperioden.
Är tillståndet begränsat till viss tid, skall begäran framställas senast
ett år före utgången av den tiden.

12 § Den som har tillstånd till persontransporter får även frakta gods med
fordon som tillståndet avser.

13 § Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet
gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts
av tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 6 § första stycket tillämpas.

14 § Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare
före färdén få kännedom om den taxa som han tillämpar.

Återkallelse av tillstånd

15 § Om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av
trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren
driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna
för tillstånd enligt 6 § inte längre föreligger, skall tillståndet
återkallas. Om missförhållandena inte är av allvarlig art, kan i stället
varning meddelas.

16 § Trafiktillstånd som inte används skall återkallas, om inte särskilda
skäl talar emot det.

17 § Trafiktillstånd kan återkallas, om det vid prövning enligt 7 § framgår
att någon av de personer som prövningen avser är olämplig.

18 § Frågor om återkallelse av trafiktillstånd eller om varning prövas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn

19 § De myndigheter som prövar frågor om tillstånd utövar tillsyn över
att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser.
Myndigheterna skall också i övrigt verka för att kraven på trafiksäkerhet
och arbetsmiljö uppfylls.

20 § Bestämmelser om tillsyn över handikappanpassning av kollektivtrafik
finns i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.

Ansvarsbestämmelser

21 § Den som driver yrkesmässig trafik enligt denna lag utan tillstånd
skall dömas för olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Tillståndshavare som bryter mot villkor som har meddelats i tillståndet
skall dömas till böter.

TU 1987/88:15

Bilaga

40

22 § Har beställningstrafik med buss eller godstrafik drivits utan tillstånd,
skall den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit
avtal med trafikutövaren om transporten dömas till böter, om han kände
till eller hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades.

Bemyndiganden

23 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från
denna lag. Regeringen får också meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden
som anges i denna lag och föreskrifter avseende yrkesmässig
trafik till och från Sverige. Detsamma gäller i fråga Om registrering av
tillståndsinnehav och om avgifter för den kontroll som behövs.

Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndigheter.

24 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har
befunnit sig, får regeringen föreskriva att denna lag helt eller delvis inte
skall tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, då yrkestrafiklagen
(1979:559) skall upphöra att gälla.

2. Trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen gäller som
motsvarande tillstånd enligt den nya lagen. Därvid skall tillstånd till beställningstrafik
för persontransporter med tyngre fordon och till turisttrafik
anses som tillstånd till beställningstrafik med buss och tillstånd till beställningstrafik
för persontransporter med lättare fordon anses som tillstånd till
dels taxitrafik, dels beställningstrafik med buss med villkor om högst 3,5
tons totalvikt på bussen.

Om ett turisttrafiktillstånd innefattar rätt att i trafiken använda personbil,
skall tillståndet i den delen anses som tillstånd till taxitrafik med de
begränsningar som följer av tillståndet.

I fråga om tillstånd till linjetrafik som gäller vid ikraftträdandet skall vid
tillämpning av 11 § som dag för tillståndet anses den 1 januari 1989.

3. Om det i ett trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen
har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid eller, när det
gäller tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon,
viss näringsverksamhet eller vissa transporter, skall föreskriften fortfarande
gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har föreskrivits i
ett tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon
skall fortfarande gälla, dock längst till utgången av juni 1990.

4. I fråga om tillstånd till taxitrafik gäller, utöver vad som föreskrivs i
den nya lagen, följande bestämmelser fram till utgången av juni 1990.

a) Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är
lämplig. Taxa får föreskrivas.

b) Tillståndshavaren är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken
transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

c) Ett tillstånd får överlåtas på någon annan endast om det finns synnerliga
skäl.

d) Bestämmelsen i a) första meningen skall tillämpas även när antalet
fordon i trafiken utökas och när ett tillstånd överlåts. När ett tillstånd
överlåts skall även bestämmelserna i den nya lagen om trafiktillstånd
tillämpas.

TU 1987/88:15

Bilaga

41

4 Riksdagen 1987/88.15 sami. Nr 15

e) Tillståndshavare som bryter mot föreskrift om taxa eller trafikeringsplikt
skall dömas till böter.

5. Kommuner, landstingskommuner eller kommunala trafikföretag som
har tillstånd till linjetrafik får fram till utgången av juni 1989 anlita någon
som har tillstånd till taxitrafik eller beställningstrafik med buss för att
utföra trafiken. I sådana fall får den som anlitas utföra linjetrafiken med
stöd av något av dessa tillstånd. Detsamma gäller sådana kommunalförbund
eller aktiebolag som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik.

6. Har före den nya lagens ikraftträdande ett trafiktillstånd återkallats
enligt 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1979:559) eller har ett dödsbo före ikraftträdandet
begärt inlösen enligt 3 kap. 8 § samma lag, skall de äldre bestämmelserna
om inlösen fortfarande gälla. Ett dödsbo kan vidare fram till
utgången av juni 1990 begära inlösen enligt 3 kap. 8 §, om den avlidne har
haft taxitrafik som huvudsaklig sysselsättning. Även i sådant fall gäller
äldre bestämmelser om inlösen.

7. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.

TU 1987/88:15

Bilaga

42

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för
viss kollektiv persontrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik

dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

För att främja en tillfredsställan- För att främja en tillfredsställande
trafikförsöijning skall i vaije län de trafikförsörjning skall det i vaije

finnas en huvudman som ansvarar län finnas en huvudman som ansva för

den lokala och regionala kollek- rar för den lokala och regionala

tivtrafiken på väg. Ansvaret gäller linjetrafiken för persontransporter.

linjetrafik för persontransporter. Trafikens omfattning anges i en tra Trafikens

omfattning anges i trafik- fikförsörjningsplan som huvudman försörjningsplan,

som huvudman- nen antar,

nen antar.

Regeringen får efter framställning av huvudman, landstingskommun eller
kommun meddela föreskrifter om samverkan i fråga om trafik mellan
huvudmän i olika län.

1 a §

Trafikhuvudmännen skall ägna
uppmärksamhet åt taxifrågorna i
länet och verka för en tillfredsställande
taxiförsörjning.

Efter överenskommelse med
landstingskommunen eller en kommun
i länet får trafikhuvudmännen
upphandla taxitjänster för sådana
transportändamål som det annars
ankommer på kommun eller landstingskommun
att tillgodose. Då en
kommun, en landstingskommun eller
en trafikhuvudman upphandlar
taxitjänster får beaktas även åtaganden
av anbudsgivaren att hålla
en god taxiservice för allmänheten.

TU 1987/88:15

Bilaga

' Senaste lydelse 1985:451.

43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Huvudman är landstingskommunen och kommunerna i länet gemensamt.
I Stockholms län är landstingskommunen huvudman och i Gotlands
län kommunen.

Landstingskommunen och kommunerna
i ett län kan dock överenskomma
att antingen landstingskommunen
eller kommunerna i länet
skall vara huvudman.

Denna lag träder i kraft, i fråga om I och 2 §§ den 1 januari 1989, och i
fråga om I a § den I juli 1990.

TU 1987/88:15

Bilaga

44

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979: 561) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:561) om biluthyrning
dels att 1 kap. 3 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 1 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
1 §

Denna lag gäller yrkesmässig uthyrning
av bilar.

Denna lag avser yrkesmässig uthyrning
av bilar och terrängmotorfordon
utan förare för en tid som
understiger ett år.

2 §

Med uthyrningsrörelse avses sådan
yrkesmässig uthyrning av bilar
utan förare som gäller för en tid
som understiger ett år.

Fordonsbegreppen i 1 § har samma
innebörd som i fordonskungörelsen
(1972:595).

3 §

Bestämmelserna om uthyrningsrörelse
i denna lag skall också tillämpas
på uthyrning av terrängmotorfordon.

2 kap.

2 §

Tillstånd till uthyrningsrörelse
får ges endast till den som med hänsyn
till personliga och ekonomiska
förhållanden samt andra omständigheter
av betydelse bedöms vara
lämplig att driva verksamheten.

Tillstånd till uthyrningsrörelse
får ges endast till den som med hänsyn
till yrkeskunnande, ekonomiska
förhållanden, vilja och förmåga
att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna, laglydnad i övrigt
samt andra omständigheter av betydelse
bedöms vara lämplig att
driva verksamheten.

/ fråga om aktiebolag, handelsbolag
och ekonomiska eller ideella
föreningar skall vid prövningen av
förhållanden som avses i första
stycket i tillämpliga delar gälla vad
som föreskrivs i 6 § andra och
tredje styckena yrkestrafiklagen
(1988:000). Prövningen av yrkeskunnandet
skall därvid avse den
som ansvarar för uthyrningsverksamheten.

TU 1987/88:15

Bilaga

45

Nuvarande lydelse

Tillstånd till uthyrning av bussar
får ges endast om den avsedda
verksamheten behövs och i övrigt
är lämplig.

Föreslagen lydelse

3 §

Om någon av de personer som
anges i 6 § andra stycket yrkestrafiklagen
(1988:000) byts ut, skall
tillståndsmyndigheten pröva den
nyes lämplighet.

3 kap.
1 §

Om det i uthymingsrörelsen har
förekommit sådana missförhållanden
att tillståndshavaren inte kan
anses lämplig att fortsätta verksamheten
skall till ståndet återkallas.
Om missförhållandena inte är
så allvarliga att det finns skäl för
återkallelse men det finns anledning
anta att frågan om återkallelse
kommer att tas upp till prövning
om rättelse inte sker, skall tillståndshavaren
tilldelas en varning.

Om det i uthymingsrörelsen eller
i annan näringsverksamhet som
tillståndshavaren driver har förekommit
allvarliga missförhållanden,
eller om annars förutsättningarna
enligt 2 kap. 2 § inte längre
föreligger, skall tillståndet återkallas.
Om missförhållandena inte är
av allvarlig art, kan i stället varning
meddelas.

1 a §

Ett tillstånd till uthyrningsrörelse
kan återkallas om det vid en prövning
enligt 2 kap. 3 § framgår att
någon av de personer som prövningen
avser är olämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

TU 1987/88:15

Bilaga

46

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik

dels att 8-10 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1-7 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Denna lag avser linjetrafik på
väg för persontransporter

a) inom ett län,

b) mellan län i den mån regeringen
meddelar beslut enligt 3 § andra
stycket.

2

Med trafikhuvudman avses i denna
lag en sådan huvudman som anges
i lagen (1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik.
Beteckningar i denna lag
har samma betydelse som i yrkes
trafiklagen (1979:559).

Linjetrafik som avses i 1 § a får
från och med den 1 juli 1989 utan
linjetrafiktillstånd drivas av trafikhuvudmännen.

Om särskilda skäl föranleder det
får regeringen besluta att en trafikhuvudman
från och med den 1 juli
1989 får driva linjetrafik utan linjetrafiktillstånd
inom visst, väl avgränsat
område i annat län än det
där huvudmannaskapet gäller. Sådant
beslut får dock inte meddelas
efter utgången av juni 1986.

i

Tillstånd som har meddelats till
sådan linjetrafik som avses i I §
upphör att gälla vid utgången av
juni 1989. Om det finns särskilda
skäl får beslutas att ett visst tillstånd
skall gälla även efter denna
tidpunkt.

Föreslagen lydelse

Trafikhuvudmännen får inom länet
driva sådan linjetrafik som
avses i 2 § yrkestrafiklagen (1988:
000) utan tillstånd.

Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer besluta
att en trafikhuvudman får utan tillstånd
driva linjetrafik på bestämda
linjer som sträcker sig från det län
där huvudmannaskapet gäller in i
ett angränsande län.

Med trafikhuvudman avses i denna
lag detsamma som i lagen
(1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik.

§

Om någon annan än en trafikhuvudman
har tillstånd att driva
linjetrafik på linjer om omfattas av
beslut enligt 2 §, upphör det tillståndet
att gälla två år efter det att
beslutet har vunnit laga kraft. Trafikhuvudmannens
rätt att driva trafiken
inträder när den andres tillstånd
upphör att gälla.

TU 1987/88:15

Bilaga

47

Nuvarande lydelse

Vid inlösen enligt 5 § före den 1
juli 1989 upphör trafiktillståndet för
den linjetrafik, i vilken de inlösta
tillgångarna har använts, att gälla
när inlösen har slutförts. Om ett
tillstånd till linjetrafik upphör att
gälla enligt vad som nu sagts har
trafikhuvudmännen rätt att få ett
motsvarande trafiktillstånd för tiden
intill utgången av juni 1989.

Frågor som avses i första stycket
andra meningen och i andra stycket
andra meningen prövas av länsstyrelsen
i fall som avses i 1 § a och av
transportrådet i fall som avses i 1 §
b.

Föreslagen lydelse

Vid inlösen enligt 5 § före utgången
av den tid som anges i första
stycket upphör den andres tillstånd
att gälla när inlösen har slutförts.

5 §

Trafikhuvudmännen skall, om tillståndshavaren begär det, i enlighet
med vad som föreskrivs i lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden
lösa in de fordon och andra tillgångar som används i linjetrafik
för vilken tillståndet skall upphöra att gälla enligt 4 § första stycket.

Har beslut meddelats enligt 3 §
andra stycket, skall berörda huvudmän
mellan sig fördela uppkommande
kostnader för inlösen. Kan
de ej enas, beslutar buss- och taxivärderingsnämnden
om fördelningen.

Har beslut meddelats enligt 2 §,
skall berörda huvudmän mellan sig
fördela uppkommande kostnader
för inlösen. Kan de ej enas, beslutar
buss- och taxivärderingsnämnden
om fördelningen.

6 §

Trafikhuvudmännen får anlita
någon annan för att utföra trafik
som avses i 1 §. Den som utför trafiken
skall därvid ha ett särskilt trafiktillstånd
(kollektivtrafiktillstånd).
Som sådant tillstånd gäller även ett
tillstånd till beställningstrafik för
persontransporter eller till linjetrafik
för persontransporter.

För kollektivtrafiktillstånd skall i
fråga om prövningen av tillståndshavarens
lämplighet tillämpas vad
som i yrkestrafiklagen (1979:559)
är föreskrivet om tillstånd till persontransporter.
I övrigt skall för
kollektivtrafiktillstånd gälla vad i
yrkestrafiklagen är föreskrivet om
tillstånd till godstrafik.

Trafikhuvudmännen får anlita
någon annan för att utföra trafik
som avses i 1 och 2 §§. Den som
utför trafiken skall därvid ha tillstånd
till persontransporter.

1 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter i de
avseenden som anges i denna lag.

TU 1987/88:15

Bilaga

48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

De tillståndshavare, vilkas trafiktillstånd
enligt 4 § upphör att gälla
vid utgången av juni 1989 och som
ej har erhållit inlösen enligt 5 §,
skall utan särskild ansökan eller
prövning meddelas ett kollektivtrafiktillstånd
som gäller frän nämnda
tidpunkt.

9 §

Regeringen får meddela de ytterligare
föreskrifter om kollektivtrafik!
ilis t ånd som behövs.

10 §

Länsstyrelsens beslut i ärenden
enligt denna lag får överklagas hos
transportrådet genom besvär.

Transportrådets beslut i ärenden
enligt denna lag får överklagas hos
regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 och 7 §§ den 1 januari 1989, och i
övrigt den 1 juli 1989.

2. Kollektivtrafiktillstånd som avses i 6 § i dess äldre lydelse får meddelas
fram till utgången av juni 1989. I fråga om sådana tillstånd gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i yrkestrafiklagen (1988:000) om tillstånd till
persontransporter.

Ett kollektivtrafiktillstånd gäller tills vidare, om inte annat följer av
fjärde punkten.

3. Tillståndshavare vilkas trafiktillstånd enligt 4 § i dess äldre lydelse
upphört att gälla vid utgången av juni 1989 och som ej har erhållit inlösen
enligt 5 §, skall utan särskild ansökan eller prövning meddelas kollektrafiktillstånd
som gäller från nämnda tidpunkt.

4. Om den som har meddelats ett kollektivtrafiktillstånd beviljas tillstånd
till linjetrafik, taxitrafik eller beställningstrafik med buss, upphör kollektivtrafiktillståndet
att gälla.

5. I fråga om överklagande och prövning av beslut enligt denna lag som
har meddelats före den 1 juli 1989 gäller äldre bestämmelser.

TU 1987/88:15

Bilaga

49

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985: 450) om buss- och
taxivärderingsnämnden

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 7 och 8 §§ lagen (1985: 450) om buss- och
taxivärderingsnämnden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Frågor om inlösen enligt 3 kap.
7 § yrkestrafiklagen (1979:559) och
enligt 5 § lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik prövas av
en för hela landet gemensam bussoch
taxivärderingsnämnd.

1 §

Föreslagen lydelse

Fråga om inlösen enligt 5 § lagen
(1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik prövas av en för hela landet
gemensam buss- och taxivärderingsnämnd.

3 §

Fråga om inlösen enligt 3 kap.
7 § yrkestrafiklagen (1979:559) tas
upp av nämnden efter ansökan,
som skall göras skriftligen hos
nämnden inom två månader från
det heslutet om återkallelse har
vunnit laga kraft.

Fråga om inlösen enligt 5 § lagen
(1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik tas upp av nämnden efter
ansökan, som skall göras skriftligen
hos nämnden senast den 30 juni
1988.

Fråga om inlösen tas upp av
nämnden efter ansökan, som skall
göras skriftligen hos nämnden senast
ett år efter det att ett beslut
som innebär att ett trafiktillstånd
skall upphöra har vunnit laga kraft.

7 §

Nämnden fastställer omfattningen
av inlösensskyldigheten inom ramen
för sökandens yrkanden och
bestämmer löseskillingen samt tidpunkt
då inlösen skall ske. Vid inlösen
enligt 5 § lagen (1985:449) om
rätt att driva viss linjetrafik skall
minst ett är förflyta mellan tidpunkten
för ansökan och tidpunkten för
inlösen om inte parterna är överens
om annat.

Tillgångar uppskattas till det värde som kan påräknas vid försäljning
under normala förhållanden.

Är det fråga om inlösen av samtliga tillgångar i en rörelse värderas varje
tillgång på det sätt som anges i andra stycket. Skulder avräknas på det sätt
som normalt sker vid överlåtelse av en rörelse.

Nämnden fastställer omfattningen
av inlösenskyldigheten inom ramen
för sökandens yrkanden och
bestämmer löseskillingen samt den
tidpunkt då inlösen skall ske. Minst
ett år skall förflyta mellan tidpunkten
för ansökan och tidpunkten för
inlösen om inte parterna är överens
om annat.

TU 1987/88:15

Bilaga

50

Nuvarande lydelse

Vid inlösen enligt 5 § lagen
(1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik föreligger rätt till ersättning
för investeringar, som beslutats
efter ikraftträdandet av nämnda
lag, endast om trafikhuvudmännen
har godkänt investeringen
eller om denna eljest får anses ha
varit nödvändig för att trafiken
skall kunna upprätthållas.

Inlösensskyldighet enligt nämnda
lag föreligger inte i fråga om tillgångar
som används i sådan trafik
som skall läggas ned på grund av
vikande trafikantunderlag.

Föreslagen lydelse

Rätt till ersättning för investeringar
som har beslutats efter beslut
enligt 2 § lagen (1985:449) om
rätt att driva viss linjetrafik föreligger
endast om trafikhuvudmännen
har godkänt investeringen eller om
denna annars får anses ha varit
nödvändig för att trafiken skall kunna
upprätthållas.

Inlösensskyldighet föreligger inte
i fråga om tillgångar som används i
sådan trafik som skall läggas ned på
grund av vikande trafikantunder
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Har före ikraftträdandet ett
trafiktillstånd återkallats enligt 3 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1979:559), skall
de äldre bestämmelserna om inlösen enligt 3 kap. 7 § samma lag fortfarande
gälla. I fråga om inlösen enligt 5 § (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik i den lydelse före den 1 juli 1989 gäller äldre bestämmelser.

TU 1987/88:15

Bilaga

51

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 558) om handikappanpassad
kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller handikappanpassning
av kollektivtrafik. Med
kollektivtrafik avses i lagen sådan
trafik för personbefordran som tillhandahålls
allmänheten mot ersättning
och som bedrivs enligt turlista
eller som taxitrafik.

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller handikappanpassning
av kollektivtrafik. Med
kollektivtrafik avses i lagen sådan
trafik för personbefordran som tillhandahålls
allmänheten mot ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

TU 1987/88:15

Bilaga

52

INNEHÅLLSFÖRTECKNING tu 1987/88:15

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:50 bilaga 1 (kommunikationsdepartementet) ... 2

Kollektivtrafik 2

Avreglering av taxi 2

Handikappfrågor inom trafiken 2

Proposition 1987/88:78 2

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 3

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:78 4

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 5

Nuvarande ordning i huvuddrag 6

Betänkandets disposition 8

Bakgrund till regeringens förslag till avreglering av yrkestrafiken .... 8

Utskottet 9

1 Avregleringensochlämplighetsprövningensomfattningm.m.... 9

2 Lokal och regional kollektivtrafik 16

3 Handikappanpassad kollektivtrafik 21

4 Hemställan 23

Reservationer 26

Särskilt yttrande 37

Propositionens lagförslag 38

53

■ > - ■.

i

v