Trafikutskottets betänkande

1987/88:14

om transportrådet, transportstöd m.m.
(prop. 1987/88:100bil. 8)

1987/88:14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens förslag i budgetpropositionens
bilaga 8 under avsnittet H. Kollektivtrafik m.m. om anslag för nästa budgetår
till Transportrådet, Transportstöd för Norrland m.m., Riksfärdtjänst, Ersättning
till lokal och regional persontrafik och Kostnader för visst värderingsförfarande.
Vidare behandlas förslag i femton motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i här aktuell del av budgetpropositionen
och avstyrker tolv av motionerna. En av motionerna (m) föreslås
lämnas utan särskild åtgärd. Två motioner tillstyrks (fp), resp. (s) med
innebörd att Bjurholms kommun bör föras över från transportstödzon 4 till
zon 5.

Utskottets ställningstagande föranleder sju reservationer och två särskilda
yttranden.

C-ledamöterna kräver en förflyttning av transportforskningsberedningen
och att en utredning bör tillsättas med uppgift att se över myndighetsorganisationen
på trafikområdet.

C-ledamöterna kräver också en viss utvidgning av området för persontransportstödet.

I två olika reservationer begär fp-ledamöterna en ändrad zonindelning för
persontransportstödet, resp. att detta stöd också skall utgå till företag inom
turistnäringen.

Fp- och c-ledamöterna anser att även egenföretagares egna resor skall
omfattas av person transportstödet.

Vpk-ledamoten anser att förslag bör tas fram beträffande en särskild
nämnd med övergripande ansvar för resor för handikappade.

Fp-ledamöterna anser att statsbidraget till sådan trafik som ersätter
nedlagd persontrafik på järnväg bör slopas.

Två särskilda yttranden, ett av m-ledamöterna och ett av vpk-ledamoten, har
avgetts rörande myndighetsorganisationen på trafikområdet.

1 Riksdagen 1987188.15sami. Nr 14

SJÄTTE HUVUDTITELN

TU 1987/88:14

Kollektivtrafik m.m.

1. Transportrådet

I proposition 1987/88:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen under avsnitt H. Kollektivtrafik m.m. punkt H 1. (s. 61-64)
föreslagit riksdagen att till Transportrådet för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag av 19 225 000 kr.

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T22 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (båda c)
vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att transportforskningsberedningen förläggs till
Linköping.

1987/88:T50 av Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts för att se över myndighetsorganisationen
på trafikområdet i enlighet med det i motionen anförda.

Utskottet

Utskottet tillstyrker föredragande departementschefens förslag till medelsanvisning.

I propositionen anmäls att en översyn av bl.a. resursfördelningen till
transportrådets olika arbetsområden bör göras. Bakgrunden är att de förslag
som lämnas i den trafikpolitiska propositionen kan innebära en omfattande
förändring av transportrådets arbetsuppgifter.

I motion T50 (c) begärs en utredning om myndighetsorganisationen på
trafikområdet. Motionen anknyter till förut nämnda regeringsförslag om att
en översyn av bl.a. resursfördelningen till tranportrådets olika arbetsområden
bör göras. I denna översyn kan enligt motionen också ingå VTI:s arbete
med järnvägsforskning. Motionen har ett samband med motion T22 (c) vari
begärs riksdagens beslut om flyttning av transportforskningsberedningen
(TFB) till Linköping. Det hänvisas bl.a. till att i Linköping bedrivs
transportforskning vid universitetet och att i kommunen finns också statens
väg- och trafikinstitut (VTI).

Förslagen i motion T50 (c) kan sammanfattas i följande punkter:

- Transportrådet bör avvecklas;

- Transportrådets myndighetsuppgifter bör föras till trafiksäkerhetsverket
(TSV);

- Transportrådets utredningsuppgifter bör föras till VTI;

- TFB:s verksamhet bör förläggas till Linköping och knytas i någon form till
VTI.

De uppgifter som inte passar in i TSV:s nya ram bör utredas särskilt och
eventuellt överflyttas till statens industriverk, statens energiverk m.fl. En
placering bör om möjligt ske till myndigheter belägna utanför Stockholm.
Transportrådet svarar bl.a. för frågor som rör trafikplanering, transport -

stöd, yrkestrafiklagstiftning och internationell vägtrafik. Transportrådet har
också uppgifter i anslutning till kollektivtrafikens handikappanpassning och
riksfärdtjänsten. Vidare arbetar rådet med energihushållning i samband med
transporter, drivmedelsransonering och den civila transportverksamheten
vid beredskap och krig.

Transportrådets uppgifter är av skiftande karaktär och utförs inom skilda
områden. Helt naturligt har därför skett - och sker fortlöpande - förändringar
av rådets arbetsuppgifter. Således avvecklas för närvarande statsbidraget
till lokal och regional kollektivtrafik, vilket bidrag administreras av transportrådet.

Transportrådet har emellertid också på senare tid fått vidgade arbetsuppgifter.
Exempelvis har godstransportstödet kompletterats med ett persontransportstöd
och ett stöd till viss datakommunikation. Transportrådet har
även tilldelats uppgifter med samordning av investeringsplaneringen inom
transportsektorn. På transportrådet har av regeringen lagts olika uppdrag
såsom rörande den långväga busstrafiken, riksfärdtjänsten, taxitaxan, Gotlandstrafiken
m.m.

I anslutning till det trafikpolitiska utvecklingsarbetet som föregått avlämnandet
av proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet har
transportrådet lämnat utredningsmaterial bl.a. beträffande utvecklingen
inom person- och godstransportmarknaden, energihushållnings- och miljöfrågor
m.m. I en särskild rapport har belysts de företags- och samhällsekonomiska
förutsättningarna för större järnvägsinvesteringar i landet utanför
Stockholmsområdet.

De olika förändringarna av transportrådets arbetsuppgifter återverkar
självfallet på myndighetens struktur. Ännu större förändringar kan förutses
om riksdagen bifaller ett flertal olika förslag i den trafikpolitiska propositionen
som berör transportrådets verksamhet. Vid ett genomförande av dessa
förslag kan förutses att transportrådet får såväl ökade som minskade
arbetsuppgifter. En nytillkommande uppgift skulle således bli att medverka
vid statens köp hos SJ av interregional persontrafik på järnväg. Vidare
föreslås att transportrådet skall administrera ett bidrag till trafikhuvudmännen
för deras köp av viss persontrafik. Som en följd av förslag i propositionen
är det att räkna med relativt omfattande minskningar av den arbetsvolym
som sammanhänger med ärenden inom yrkestrafiklagstiftningen.

Utskottet förutsätter att regeringen vid sin översyn av resursfördelningen
till transportrådet kommer att beakta de förändringar av rådets verksamhet
som blir ett resultat av riksdagens beslut med anledning av den trafikpolitiska
propositionen. Något särskilt tillkännagivande till regeringen angående
inriktningen av översynen anser utskottet inte vara erforderligt.

Utskottet avstyrker de nu behandlade motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Transportrådet för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag på 19 225 000 kr.,

2. beträffande en utredning om myndighetsorganisationen på trafikområdet att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:T22 (c) yrkande 4 och
1987/88:T50 (c).

1* Riksdagen 1987/88.15 sami. Nr 14

TU 1987/88:14

Rättelse: S. 16 rad 8 Gösta Andersson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c) har
tillkommit.

2. Transportstöd för Norrland m.m.

TU 1987/88:14

Regeringen har under punkt H 2. (s. 64-66) föreslagit riksdagen att till
Transportstöd för Norrland m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
på 257 300 000 kr.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1987188:50

1987/88:T34 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkning av transportstödet.

1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om persontransportstödet.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T902 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
persontransportstöd med 20 % skall utgå till företag inom Ånge kommun.

1987/88:T910 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring i förordningen (1955:855) om statligt stöd till vissa
tjänsteresor så att persontransportstöd kan utgå även till egna företagare och
även omfatta turism.

1987/88:T914 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att inte bara resa för anställd person utan även egenföretagare skall vara
berättigad till persontransportstöd.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1987/88:A426 (fp).

1987/88:T926 av Ulla Orring och Rune Ångström (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om ändrad zonindelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att egenföretagarens resor skall ingå i persontransportstödet.

1987/88:T927 av Ulla Orring och Rune Ångström (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
zonindelning för transportstöd för Bjurholms kommun.

1987/88:T930 av Mats Lindberg och Roland Brännström (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att placera Bjurholm i transportstödzon 5.

1987/88:T936 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A484 (m) anförts om
transportstöd.

Utskottet

TU 1987/88:14

Från anslaget Transportstöd för Norrland m.m. bekostas godstransportstöd
enligt bestämmelser i förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt
transportstöd, person transportstöd enligt bestämmelser i förordningen
(1985:855) om statligt stöd till vissa tjänsteresor samt stöd till datakommunikation
till vissa företag i Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner enligt
bestämmelser i förordningen (1985:856) om statligt stöd till viss datakommunikation.
Ytterligare föreskrifter om de olika stödformerna har meddelats av
transportrådet som också prövar frågor om utgivande av stöden.

Godstransportstödet

Godstransportstödet ges i form av fraktbidrag i efterskott till företagen och
lämnas för transporter på järnväg eller i yrkesmässig trafik på landsväg.

Bidrag utgår för transporter av dels varor som förädlats inom stödområdet till
hel- eller halvfabrikat samt vissa jordbruks- och livsmedelsprodukter som
kommer från stödområdet, dels råvaror och halvfabrikat som anskaffas av
företag i stödområdet inom vissa bestämda näringsgrenar.

Transportstödet lämnas för transporter över 250 km med 10 till 50 % av
nettofraktkostnaden beroende på transportsträckans längd och var företagen
ligger inom stödområdet. Fr.o.m. år 1986 har stödet utvidgats genom att ett
särskilt bidrag lämnas för transporter av vissa varor till hamnar vid
Norrlandskusten samt vid Vänern och Mälaren (”hamntransportstödet”).

I motion T936 (m) förutsätts att den regionalpolitiska utredningen, som
nyligen påbörjat sitt arbete, även beaktar den framtida utformningen av
godstransportstödet. Det är enligt motionärerna väsentligt att man därvid
även undersöker möjligheterna att stödja sjötransporter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att godstransportstödet är ett
värdefullt medel när det gäller att stödja de norrländska företagen. Beträffande
det önskemål som framförs i motionen kan konstateras att i direktiven
till den regionalpolitiska utredningen nämns särskilt transportstödet såsom
ett företagsinriktat stöd som bör behandlas. I fråga om de olika regionalpolitiska
medlen skall vad gäller stöd till företag fortsatta förbättringar och
förenklingar av stödens inriktning och administration övervägas. Kommittén
bör vidare redovisa förslag om hur olika kombinationer av stöd eller
alternativa stöd till företag på lämpligaste sätt skulle kunna utformas.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att de önskemål som
framförs i motionen beträffande regionalpolitiska utredningens befattning
med godstransportstödet är tillgodosedda i direktiven och anser därför att
motionen bör lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionerna T927 (fp) och T930 (s) begärs en ändrad transportstöds zonindelning
för Bjurholms kommun. Alltsedan riksdagens beslut år 1981 om
zonindelningen för transportstödet har området för nuvarande Bjurholms
kommun, som vid riksdagsbeslutet ingick i Vännäs kommun, tillhört zon 4.

Fr.o.m. år 1983 har Bjurholm emellertid utgjort en egen kommun, vars
zontillhörighet dock inte prövats av riksdagen. Detta anges vara en orättvisa,

jämfört med grannkommunerna som tilhör zon 5. 5

Utskottet kan konstatera att Bjurholm har ett transportekonomiskt läge
som jämställer kommunen med andra kommuner i Västerbottens mellersta
inland, vilka tillhör transportstödzon 5. Genom sitt inlandsläge ett par mil
väster om norra stambanan skiljer sig kommunen från andra kommuner i
länet som ingår i zon 4.

Utskottet finner skäl tala för att Bjurholms kommun bör ingå i transportstödzon
5 och tillstyrker följaktligen motionerna.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

I motion T34 (s) begärs, såvitt nu är i fråga, att beräkningen av godstransportstödet
skall grundas på det faktiska fraktavståndet mellan två orter i de fall
resultaten av en schablonberäkning blir klart ogynnsam för varuägaren.
Tillämpningen av nu gällande regler medför att transporter mellan Hede och
Sundsvall inte får transportstöd trots att avståndet för en del frakter
överstiger minimiavståndet på 250 km. Orsaken är att transportföretagen
använder sig av schabloniserade avståndsberäkningar.

Transportavstånd för beräkning av godstransportstöd avses enligt förordningen
(1980:803) vara den kortaste lämpliga vägen inom landet. Ända sedan
stödets tillkomst 1971 har avståndsbedömning på landsväg för den helt
övervägande delen av transporterna skett på ett schabloniserat sätt, under
den första tiden enligt Åkeriförbundets avståndstabell och sedan början av år
1986 enligt vägverkets tabellverk ”300 000 vägavstånd i Sverige”.

Alla de stora transportförmedlingsföretagen anger dessa avstånd i sina
debiteringsbesked och använder samma avstånd för insortering på avståndsgrupper
i de datasammandrag som de sökande får använda som underlag för
ansökningarna.

Transportrådets tillämpning innebär att transportstödet beräknas enligt
samma avstånd som frakten, vilket är i linje med godstransportstödets syfte
att minska de kostnadsmässiga nackdelar som uppstår till följd av det
norrländska näringslivets längre transportvägar. Vidare innebär reglerna en
nödvändig schablonisering som medverkat till att få stödet administrativt
hanterbart för det stödsökande företaget, liksom också för transportrådet.

Avståndet mellan Hede och Sundsvall är enligt tabellverket 241 km.
Enligt uppgift från transportrådet har dock enstaka undantag gjorts för vissa
transporter mellan Sundsvallstrakten och Hede för vilka fraktkostnaden
grundats på ett längre avstånd än det nu nämnda. Transportstöd har sålunda
beviljats för transporter mellan Svartvik - som ligger ca 10 km utanför
Sundsvall - och Hede.

Utskottet har förståelse för att transportstödet, med hänsyn till det stora
antal sändningar det rör sig om, måste grundas på vissa schabloniserade
beräkningar vad gäller fraktavstånd. Antalet sändningar för vilka transportstöd
söks är sålunda mer än 500 000 per år.

Som tidigare nämnts beträffande en del transporter mellan Svartvik och
Hede har det emellertid förekommit fall då fraktpriset inte fastställts enligt
den schabloniserade avståndsberäkningen utan på grundval av det faktiska
transportavståndet. De önskemål som framförs i motionen beträffande
tillämpning av faktiska transportavstånd kan alltså i vissa enstaka fall

TU 1987/88:14

tillgodoses. Att däremot regelmässigt göra undantag från schablonberäkningen
när resultaten skulle bli gynnsamma för varuägaren, skulle enligt
utskottets mening medföra ett stort merarbete för alla berörda parter och
strida mot riksdagens uttalade önskemål om förenklingar i bidragshanteringen.
Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

Persontransportstödet

Persontransportstödet syftar till att minska de norrländska företagens
kostnader för nödvändiga personkontakter med södra och mellersta Sverige.
Stödet gäller för tjänsteresor med flyg och tåg för personal anställd vid
företag i viss industri- och uppdragsverksamhet. Stödet lämnas med 20 till
40 % av resekostnaden beroende på var företagen är belägna i stödområdet.
Detta utgörs av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt
Örnsköldsviks, Sollefteå och Kramfors kommuner i Västernorrlands län.
Stödet är inriktat mot små och medelstora företag för vilka reseutgifter utgör
en betungande kostnadspost.

I motion T902 (c) begärs en utvidgning av området för persontransportstöd,
innebärande att stöd också skall kunna utgå till företag inom Ånge kommun i
Västernorrlands län. Motionären hänvisar bl.a. till den negativa befolkningsoch
sysselsättningsutvecklingen i kommunen. Vidare framhålls att Ånge
ingår i det regionalpolitiska stödområdet B och att Ånge är den enda
kommun inom detta område som inte omfattas av persontransportstödet.

I förslaget till riksdagen om införande av persontransportstödet framhöll
föredraganden att en utgångspunkt vid den närmare utformningen av stödet
skulle vara att kostnadsutvecklingen för anslaget Transportstöd för Norrland
m.m. skulle begränsas (prop. 1984/85:115 bil. 2 s. 372). Riksdagen hade inte
något att erinra häremot (TU 20, rskr. 282).

Vidare bör nämnas att de tre olika slagen av transportstöd för Norrland av
transportekonomiska skäl fått olika geografisk utformning. Detta är ett
uttryck för att indelningen i stödområden bör göras från olikartade utgångspunkter
och inte utan vidare jämföras med indelningen för det regionalpolitiska
stödet.

Med hänsyn till den av riksdagen uttalade önskvärdheten av att begränsa
kostnadsutvecklingen för transportstödet och till Änges förhållandevis goda
transportekonomiska läge, jämfört med andra kommuner i mellersta Norrland,
bör enligt utskottets mening stödområdet inte utvidgas till att också
omfatta Ånge. Motionen avstyrks därför.

I motion T926 (fp) begärs en ändrad zonindelning för persontransportstödet.
Ändringsförslagen innebär att resa mellan orter inom stödområdet och orter
inom Gävle, Falun, Leksand, Vansbro, Kramfors, Sunne, Arvika och Eda
kommuner bör vara stödberättigade, liksom också resor till orter söder om
dessa kommuner. Vidare yrkas att affärsresor även till företag i mellersta
Norrland och andra skogslän bör vara stödberättigade.

I motion T65 (fp) begärs att den närmare gränsdragningen för persontransportstödet
bör ses över. Hur denna gränsdragning bör se ut, anges dock inte.
Utskottet kan konstatera att de förslag som lämnas i de båda motionerna

TU 1987/88:14

om ändrade villkor för persontransportstödet kan få vittomfattande effekter.
De innebär bl.a. att företag belägna i mellansverige skulle få persontransportstöd
för sina affärsresor in till stödområdet. Detta har aldrig varit
meningen med inrättandet av ett persontransportstöd som i stället tillkommit
för att minska de norrländska företagens resekostnader. Vidare innebär
förslaget om en flyttning norrut av den södra begränsningslinjen för
persontransportstödet att det inte längre skulle bli fråga om resor enbart till
södra och mellersta Sverige utan även till viss del resor också inom
skogslänen. Även detta förslag utgör exempel på långtgående ändringar av
grundförutsättningarna för persontransportstödet.

Som tidigare nämnts har utskottet funnit det angeläget att begränsa
kostnadsutvecklingen för detta stöd. Utskottet vidhåller denna sin uppfattning
och avstyrker de behandlade motionsyrkandena.

Vidare begärs i motion T910 (fp) att persontransportstöd skall få lämnas även
till turistverksamhet. Motionären anför bl.a. att turismen växer och är av stor
betydelse för Norrland, samtidigt som turismens utveckling har nära
samband med personkontakter utanför regionen. Det skulle därför enligt
motionären vara önskvärt med persontransportstöd även för denna verksamhet.

Utskottet vill inledningsvis hänvisa till möjligheten att inom ramen för
gällande förordning för transportstöd kunna utvidga stödreglerna så att fler
delbranscher inom uppdragsverksamhet och även anslutningsresor till utrikes
avgångar blir bidragsberättigade. Enligt föredraganden kommer transportrådets
föreskrifter att ändras i dessa avseenden. Förändringarna beräknas
kunna inrymmas inom den i propositionen angivna stödramen.

Utskottet ser med tillfredsställelse att en sådan utvidgning av stödet blir
möjlig och att detta kan ske till de av riksdagen i detta sammanhang
prioriterade näringarna, nämligen industri- och viss uppdragsverksamhet.
Dessa näringar är i särskild mån personkontaktintensiva och är dessutom
förhållandevis klart avgränsade. Några ytterligare ändringar i förutsättningarna
för persontransportstödets utformning, innebärande att andra näringar
än de nu nämnda skulle få persontransportstöd är utskottet däremot inte
berett att tillstyrka. Utskottet vill hänvisa till vad utskottet tidigare framhållit
om att en utgångspunkt vid den närmare utformningen av stödet skulle vara
att kostnadsutvecklingen för anslaget skulle begränsas. Med denna utgångspunkt
för utformningen av persontransportstödet - som alltjämt bör gälla -kan utskottet inte biträda att stödet utökas till att omfatta även turistverksamhet.
Motionen avstyrks således i nämnda del.

I nämnda motion T910 (fp) begärs även att persontransportstöd skall få
lämnas för egenföretagares egna resor. Samma yrkande återfinns även i
motionerna T914, T926, och T65. samtliga (fp).

Av hänsyn till att kostnaderna för persontransportstödet måste begränsas
framhöll utskottet i sitt betänkande TU 1984/85:20 bl.a. att kravet att stödet
endast skulle avse tjänsteresor av anställda skulle vara ovillkorligt.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker följaktligen de
nämnda motionsyrkandena.

TU 1987/88:14

Anslaget för nästa budgetår

TU 1987/88:14

I budgetpropositionen föreslås att 257,3 milj.kr. skall anvisas under anslaget
Transportstöd för Norrland m.m. Härav har 242,7 milj.kr. beräknats för
godstransportstöd, 13,6 milj.kr. för persontransportstöd och 1 milj.kr. för
stöd till datakommunikation i malmfälten. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet hemställer

1. beträffande den framtida utformningen av godstransportstödet
att riksdagen lämnar motion 1987/88:T936 (m) utan särskild åtgärd,

2. beträffande en ändrad transportstödzonindelning för Bjurholms
kommun

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T927 (fp) och
1987/88:T930 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

3. beträffande beräkningen av godstransportstödet
att riksdagen avslår motion 1987/88:T34 (s) yrkande 2,

4. beträffande en utvidgning av området för persontransportstöd
att riksdagen avslår motion 1987/88:T902 (c),

5. beträffande en ändrad zonindelning för persontransportstödet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 9 i denna del
och 1987/88:T926 (fp) yrkande 1,

6. beträffande persontransportstöd vid turistverksamhet
att riksdagen avslår motion 1987/88:T910 (fp) i denna del,

7. beträffande egenföretagares egna resor

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 9 i denna
del, 1987/88:T910 (fp) i denna del, 1987/88:T914 (fp) och 1987/

88:T926 (fp) yrkande 2,

8. att riksdagen till Transportstöd för Norrland m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag på 257 300 000 kr.

3. Riksfärdtjänst

Regeringen har under punkt H 3. (s. 66-67) föreslagit riksdagen att till
Riksfärdtjänst för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 62 400 000
kr.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:T901 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av riksfärdtjänsten.

1987/88:T916 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
riksfärdtjänsten.

1987/88:T922 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en särskild nämnd med övergripande ansvar för
resor för handikappade.

Utskottet

TU 1987/88:14

Riksfärdtjänsten är ett komplement till den kommunala färdtjänsten med
syfte att göra det möjligt för svårt handikappade att till normala kostnader
företa längre resor inom landet. Berättigade till riksfärdtjänst är de som på
grund av handikappet måste resa på ett dyrare sätt än som eljest är brukligt.
Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg, taxibilar eller med specialfordon
till samma kostnad som för en resa, motsvarande sträcka med tåg i andra
klass.

I anslutning till behandlingen av förslaget till medelsanvisning för nästa
budgetår behandlar utskottet dels två motioner rörande en översyn av
riksfärdtjänsten, dels en motion med förslag om inrättande av en särskild
nämnd med övergripande ansvar för handikappades resor.

I motionerna T901 (fp) och T916 (c) begärs en översyn av bestämmelserna för
riksfärdtjänsten. I den förstnämnda motionen påtalas att det riktats kritik
mot verksamheten, varför åtgärder bör vidtas. Den starkaste kritiken hänför
sig till att beställningar för resa med riksfärdtjänst måste göras långt i förväg.
Systemet sägs också vara mycket krångligt. Det anförs dock att alla nya
verksamheter har brister i initialskedet vilka bör avhjälpas. Det hänvisas
därför till olika slag av försöksverksamhet som bedrivs. Ytterligare ett
alternativ vore att anlita SOS Alarmering i Falköping.

Enligt motion T916 (c) upplever användarna av riksfärdtjänsten verksamheten
som krånglig sedan transportrådet blev ansvarig myndighet. Den
beställningscentral som handhas av Taxi Sverige AB har brister vilka består i
svårigheter att komma fram på telefon och långa, ovissa väntetider på
besked.

När riksfärdtjänsten inrättades år 1980 hade riksdagen som sin utgångspunkt
för beslutet att huvuddelen av resorna skulle ske med reguljära
färdmedel. Endast i undantagsfall skulle resorna komma att företas med
direkta transporter med taxi eller specialfordon.

Det har emellertid visat sig att färdmedelsfördelningen blivit helt annorlunda.
Ungefär 80 % av resorna sker med taxi och specialfordon, 15 % med
flyg och mindre än 5 % med tåg. Resorna med taxi och specialfordon är
visserligen i allmänhet kortare än dem med tåg eller flyg men är ändå
genomsnittligt dyrare.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sin oro över kostnadsutvecklingen
inom riksfärdtjänsten. När riksdagen våren 1984 fattade beslut om en
permanentning av verksamheten ingick som en förutsättning härför att
förslag skulle tas fram i syfte att söka effektivisera verksamheten. Med
anledning härav gav regeringen transportrådet i uppdrag att utreda riksfärdtjänstens
framtida utformning.

Transportrådet skulle redovisa sina förslag successivt, vilket också skett.
En slutrapport skulle ske senast vid utgången av år 1987. Regeringen har
emellertid, efter framställan från rådet, medgivit anstånd med slutredovisningen.

Som ett medel i syfte att samordna riksfärdtjänstresor med taxi och
specialfordon och på så sätt åstadkomma besparingar har en gemensam

beställningscentral inrättats. Utskottet förutsätter att den ökade samåkningen
inte leder till försämringar för resenärerna såsom långa omvägar i resandet
som kan trötta handikappade resenärer. Utskottet utgår också ifrån att de
regler om begränsningar av antalet resenärer i fordonen som uppställts av
transportrådet också efterlevs.

Som framgår av motion T901 (fp) bedrivs i transportrådets regi även en
försöksverksamhet i ett antal kommuner för att undersöka möjligheterna till
lokal beställning av resor. Utskottet finnér det rimligt att resultaten av denna
försöksverksamhet avvaktas så att även de kan ingå i transportrådets slutliga
utvärdering av riksfärdtjänsten.

Med hänvisning till vad som anförts beträffande ett avvaktande av
transportrådets slutredovisning avstyrker utskottet motionerna.

I motion T922 (vpk) begärs förslag om ett inrättande av en särskild nämnd
med övergripande ansvar för resor för handikappade. Arbetsuppgiften för
nämnden skulle vara de kollektiva färdmedlens handikappanpassning,
riksfärdtjänsten och bilstödet.

Bakgrunden till förslaget är att företrädarna för handikapporganisationerna
har avgått från transportrådets rådgivande delegation. Anledningen
uppges vara att organisationerna anser att deras åsikter om åtgärder inom
kollektivtrafiken och riksfärdtjänsten sällan beaktas.

I samband med riksdagens beslut om en permanentning av riksfärdtjänsten
betonades från utskottets sida det angelägna i att handikapporganisationerna
fick ett betydande inflytande över besluten om riksfärdtjänst. Inflytandet
säkerställdes genom att den rådgivande delegation för handikappfrågor
som inrättades fick företrädare för bl.a. handikapporganisationerna. Transportrådet
har därutöver tagit beslut om att organisationerna skall vara
representerade i transportrådets styrelse genom adjungering vid de tillfällen
då ärenden om riksfärdtjänst och handikappanpassningsåtgärder skall
behandlas av styrelsen.

Enligt utskottets mening är den uppkomna situationen beklaglig, nämligen
att handkapporganisationerna inte deltar i den rådgivande delegationen och i
transportrådets styrelse. Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka att
det inrättas en särskild nämnd för handikappades resor. Enligt utskottets
mening bör regeringens ställningstagande till transportrådets utredning om
riksfärdtjänstens framtida utformning avvaktas. Utskottet avstyrker därför
motionen.

Utskottet tillstyrker föredragandens förslag till medelsanvisning.

Utskottet hemställer

1. beträffande en översyn av bestämmelserna för riksfärdtjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T901 (fp) och 1987/88:T916

(c),

2. beträffande ett inrättande av en särskild nämnd med övergripande
ansvar för resor för handikappade

att riksdagen avslår motion 1987/88:T922 (vpk),

3. att riksdagen till Riksfärdtjänst för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 62 400 000 kr.

TU 1987/88:14

4. Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik

Regeringen har under punkt H 4. (67-68) föreslagit riksdagen att till
Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik anvisa ett förslagsanslag
på 49 000 000 kr.

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:50

1987/88:T221 av Olle Grahn m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag under kommunikationsdepartementets
huvudtitel H 4. om 49 milj. kr.

Utskottet

Från anslaget har fram t.o.m. budgetåret 1987/88 utgått statligt stöd till
kollektivtrafik, skärgårdstrafik och till fjällflygtrafik. Dessa stöd är fr.o.m.
budgetåret 1988/89 avvecklade. Från anslaget ges därutöver under en
femårsperiod ett särskilt statsbidrag till sådan trafik som ersätter nedlagd
persontrafik på järnväg.

I motion T221 (fp) yrkande 5 begärs ett slopande av statsbidraget till sådan
trafik som ersätter nedlagd persontrafik på järnväg. Motivet härför är att
riksdagen år 1986 beslöt att statsbidrag till lokal och regional kollektiv
persontrafik skall avvecklas under en tvåårsperiod. Det särskilda bidraget till
ersättningstrafiken anges snedvrida konkurrensen mellan järnvägstrafik och
andra trafikslag.

Statsbidragsgivningen till kollektivtrafik, skärgårdstrafik och fjällflygtrafik
upphör efter utgången av innevarande budgetår. Det särskilda statsbidraget
till ersättningstrafik utgår under en femårsperiod efter det att beslut
fattats om nedläggning av persontrafiken på järnväg. Besluten har fattats vid
skilda tidpunkter för de olika bandelarna, vilket innebär att en del
trafikhuvudmän redan har tilldelats bidrag för hela femårsperioden medan
för andra huvudmän återstår ännu några bidragsår.

Den sammanlagda bidragsramen avtrappas successivt. Den kan för
budgetåret 1989/90 beräknas utgöra 33,9 milj. kr. och för 1990/913,3 milj. kr.
för att därefter ha avvecklats helt.

Bestämmelserna för den statliga stödgivningen till bibehållen järnvägstrafik,
resp. till ersättningstrafik innebar att huvudmännen fick förutsättningar
att välja mellan olika färdmedel på ett sätt som tillgodosåg kraven på
konkurrensneutralitet mellan järnvägs- och busstrafik. Det kan då inte vara
rimligt att under gällande bidragsperiod ändra en av grunderna som förelåg
för trafikhuvudmännens val, nämligen att för vissa huvudmän slopa övergångsbidraget
för återstående del av femårsperioden. Motionärernas förslag
har ett drag av retroaktivitet som utskottet inte kan godta och avslår
följaktligen motionen i denna del.

Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1987/88:T221 (fp) yrkande 5 till Ersättning till lokal och

TU 1987/88:14

regional kollektiv persontrafik för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag på 49 000 000 kr.

5. Kostnader för visst värderingsförfarande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt H 5. (s. 68) och
hemställer

att riksdagen till Kostnader för visst värderingsförfarande för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 3 mars 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s),
Sven-Gösta Signell (s), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck
(m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Hugo Bergdahl
(fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Yngve Wernersson
(s), Jan Sandberg (m) och Sven-Olof Nordlund (s).

Reservationer

1. Utredning om myndighetsorganisationen på trafikområdet
(punkt 1, mom. 2)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utredning om myndighetsorganisationen
på trafikområdet bör tillsättas.

Vid denna utredning bör en helhetssyn läggas på såväl forsknings- och
utvecklingsverksamhet som olika myndighetsuppgifter inom hela transportområdet.
Det innebär att översynen inte bör omfatta enbart TPR:s verksamhet
utan också de uppgifter som handhas av statens väg- och trafikinstitut
(VTI) och transportforskningsberedningen (TFB). Målsättningen bör vara
att uppnå en effektivare samordning och ett bättre resursutnyttjande. Ett
annat mål som bör vara vägledande vid översynen är att uppnå en bättre
regional balans.

En utgångspunkt för utredningen bör enligt utskottets mening vara att en
avveckling av TPR bör äga rum. TPR:s myndighetsuppgifter bör föras till
trafiksäkerhetsverket (TSV), medan TPR:s utredningsuppgifter bör föras till
VTI. Vidare bör TFB:s verksamhet förläggas till Linköping och knytas i
någon form till VTI. En sådan lösning överensstämmer med det ursprungliga

TU 1987/88:14

förslag som låg bakom tillkomsten av TFB. Utskottet vill också hänvisa till
den transportforskning som bedrivs vid universitetet i Linköping och till att i
grannkommunen Norrköping finns både sjöfartsverket och luftfartsverket.

De uppgifter som inte passar in i TSV:s nya ram bör enligt utskottets
mening utredas särskilt och eventuellt överflyttas till statens industriverk,
statens energiverk m.fl. En placering bör om möjligt ske till myndigheter
belägna utanför Stockholm.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T22 (c), såvitt nu är i
fråga, och motion T50 (c) till väsentlig del blir tillgodosedda, bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en utredning om myndighetsorganisationen på trafikområdet att

riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T22 (c) yrkande 4
och 1987/88:T50 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

2. Utvidgning av området för persontransportstödet (punkt 2,
mom. 4)

Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”1 förslaget” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Ånge kommun är klart
negativ. Kommunens befolkning har sedan år 1975 gått ner från drygt 13 900
till drygt 12 700 och prognoserna pekar mot fortsatt tillbakagång. Utvecklingen
i Ånge kommun visar att det är av största betydelse att olika regionalpolitiska
insatser görs.

Beträffande det regionalpolitiska stödet har Ånge inplacerats i stödområde
B. Stödområdesindelningen med områdena A, B och C kan ses som en
gradering av angelägenheten av att genom samhällsstöd i större eller mindre
omfattning underlätta företagsverksamheten för att utjämna förutsättningarna
för företagande i olika delar av landet.

Bland de kommuner som tillhör stödområde B är Ånge den enda i de fyra
nordligaste länen som ej omfattas av persontransportstödet. Åven i vissa
kommuner och kommundelar som tillhör stödområde C utgår persontransportstöd.
Det är därför anmärkningsvärt att Ånge kommun ej ingår bland
dem där persontransportstöd utgår.

Enligt utskottets mening bör persontransportstöd lämnas till företag inom
Ånge kommun. Bidraget bör utgå med 20 % av resekostnaderna liksom i
Jämtlands län och i Örnsköldsviks, Sollefteå och Kramfors kommuner.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T902 (c) tillstyrks, bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en utvidgning av området för persontransportstöd
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T902 (c) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

TU 1987/88:14

3. Ändrad zonindelning för persontransportstödet (punkt 2,
mom. 5)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 8 börjar med ”Utskottet kan”
och slutar med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Affärsresor till företag i mellersta Norrland och andra skogslän bör enligt
utskottets mening bli stödberättigade. Vidare bör i enlighet med motion T65
(fp) den geografiska gränsdragningen för persontransportstödet ses över. En
utgångspunkt för denna översyn bör därvid vara vad som anges i motion T926
(fp), nämligen att stöd även bör utgå för resor mellan orter inom stödområdet
och orter inom Gävle, Ockelbo, Falun, Leksand, Vansbro, Hagfors, Sunne,
Arvika och Eda kommuner. Även orter söder därom bör komma i fråga.

Därmed skulle en resa Umeå-Arlanda-Borlänge bli stödberättigad. Det
är inte ett regionalpolitisk! önskemål att utlokaliserade statliga företag till
Mellannorrland skall orsaka ett företag ökade resekostnader för ett besök
hos detsamma. Som exempel kan nämnas, att ett besök vid det utlokaliserade
banverket i Borlänge ej kommer att vara stödberättigat, vilket däremot varit
fallet om verket funnits i Stockholm.

Vad utskottet nu har anfört, vilket innebär att motionsyrkandena till
väsentlig del blir tillgodosedda, bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande en ändrad zonindelning för persontransportstödet
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande
9 i denna del och 1987/88:T926 (fp) yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. Persontransportstöd vid turistverksamhet (punkt 2, mom.

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”nämnda del” bort ha följande lydelse:

Tillkomsten av persontransportstödet är betydelsefull för att minska de
norrländska företagens kostnader för nödvändiga personkontakter med
andra delar av Sverige och med utlandet.

Persontransportstöd beviljas dock endast för industriföretag och företag
med viss uppdragsverksamhet. Däremot kan persontransportstöd ej erhållas
för turistisk verksamhet. Eftersom turismen växer och är av stor betydelse för
Norrland samtidigt som turismens utveckling har nära samband med
personkontakter utanför regionen vore det önskvärt med persontransportstöd
också för denna verksamhet.

Utskottet anser således att förordningen (1985:855) om statligt stöd till
vissa tjänsteresor bör ändras så att persontransportstöd kan utgå även till
företag inom turistnäringen.

TU 1987/88:14

Vad utskottet nu har anfört, vilket innebär att motion T910 (fp) tillstyrks i
denna del, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande persontransportstöd vid turistverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T910 (fp) i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. Egenföretagares egna resor (punkt 2, mom. 7)

Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Hugo Bergdahl (fp) och Anna
Wohlin-Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Av hänsyn”
och slutar med ”nämnda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Selektiva stödformer som används i regionalpolitisk! syfte bör enligt
utskottets mening gälla för så vida grupper som möjligt. Persontransportstödet
bör exempelvis inte bara omfatta anställda utan även gälla för egenföretagare.

Utskottet anser att regeringens förordning och transportrådets föreskrifter
inte tolkar riksdagens intentioner och beslut i fråga om fördelning av stödet.
Om avsikten är att underlätta förhållandena för det norrländska näringslivet
måste det bli ändring i gällande regler.

Enmansföretagaren bör därför vara berättigad till persontransportstöd
även om företaget inte drivs i aktiebolagsform.

Vad utskottet nu har anfört, vilket innebär att motionsyrkandena tillstyrks,
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande egenföretagares egna resor

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 9 i
denna del, 1987/88:T910 (fp) i denna del, 1987/88:T914 (fp) och
1987/88:T926 (fp) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

6. Inrättande av en särskild nämnd med övergripande ansvar
för resor för handikappade (punkt 3, mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:
Anpassningen av kollektiva färdmedel till handikappades behov går enligt
utskottets mening alldeles för långsamt. Det kan också konstateras att
företrädarna för handikapporganisationerna har avgått från transportrådets
rådgivande delegation. Anledningen uppges vara att organisationerna anser
att deras åsikter om åtgärder inom kollektivtrafiken och riksfärdtjänsten
sällan beaktas.

Handikappförbundens centralkommitté (HCK) anser att det behövs en
särskild nämnd med övergripande ansvar för resor för handikappade, dvs. de
kollektiva färdmedlens handikappanpassning, riksfärdtjänsten och även
bilstödet. I denna nämnd bör handikapprörelsen vara starkt representerad.

TU 1987/88:14

Enligt utskottets mening är handikapprörelsens missnöje med handläggningen
av och takten i genomförandet av trafikens handikappanpassning
befogat. Handikapprörelsens erfarenheter och synpunkter måste tas till vara
och vägleda besluten. Utan handikapprörelsens delaktighet uppstår onödiga
konflikter. Ett förslag i enlighet med vad HCK framfört om en särskilt nämnd
med övergripande ansvar för resor för handikappade bör därför tas fram.

Vad utskottet nu har anfört, vilket innebär att motion T922 (vpk) tillstyrks,
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ett inrättande av en särskild nämnd med övergripande
ansvar för resor för handikappade

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T922 (vpk) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik
(punkt 4)

Olle Grahn och Hugo Bergdahl (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Bestämmelserna
för” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt riktlinjerna för trafikpolitiken skall varje trafikslag bära sina
samhällsekonomiska marginalkostnader. År 1986 beslutade riksdagen att
stödet till lokal och regional kollektiv persontrafik (prop. 1985/86:100 bil. 8,
TU 18, rskr. 260) skulle avvecklas under en tvåårsperiod. Det särskilda
ersättningsbidraget för nedlagd järnvägstrafik bör därmed inte längre utgå.
Bidraget medverkar till att snedvrida konkurrensen mellan järnvägstrafik
och andra trafikslag. Utskottet anser att ersättningen till lokal och regional
kollektiv persontrafik bör slopas.

Vad utskottet nu har anfört, vilket innebär att motion T221 (fp) tillstyrks i
denna del, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T221 (fp) yrkande 5
avslår regeringens förslag om medelsanvisning till Ersättning till lokal
och regional kollektiv persontrafik.

Särskilda yttranden

1. Utredning av myndighetsorganisationen på trafikområdet
(punkt 1, mom. 2)

Rolf Clarkson, Per Stenmarck och Jan Sandberg (alla m) anför:

I den trafikpolitiska propositionen anmäls att en översyn av bl.a.
resursfördelningen till transportrådets olika arbetsområden bör göras.
Bakgrunden är att de förslag som lämnas i den trafikpolitiska propositionen
kan innebära en omfattande förändring av transportrådets arbetsuppgifter.

Frågan om transportrådets verksamhet har behandlats av riksdagen även
tidigare. Rådet inrättades år 1980 och har alltsedan dess utsatts för åtskillig

TU 1987/88:14

kritik. Således har rådet i flera sammanhang ansetts utgöra en oacceptabel
byråkrati. Rådets arbetsuppgifter är emellertid - som utskottet konstaterar -mångskiftande, och frågan om rådets verksamhet kan inte enkelt besvaras.
Transportrådet har emellertid nu funnits så länge att en förutsättningslös
översyn av rådet och dess verksamhet måste anses befogad.

Vi förutsätter att det vid denna översyn blir möjligt att avbyråkratisera en
betydande del av rådets arbetsuppgifter. En omfattande minskning av rådets
befattning med yrkestrafikfrågor kan sålunda förutses.

2. Utredning av myndighetsorganisationen på trafikområdet
(punkt 1, mom. 2)

Viola Claesson (vpk) anför:

Frågan om en avveckling av transportrådet har tidigare väckts och stark
kritik har i olika sammanhang riktats mot rådet. Bakgrunden är bl.a. den
hållning som rådet intagit i väsentliga kollektivtrafikfrågor.

Det är därför med tillfredsställelse jag kan konstatera att regeringen nu
anmäler att en översyn av resursfördelningen till transportrådets olika
arbetsområden skall göras. Jag utgår därvid från att översynen görs på ett
förutsättningslöst sätt och tar fasta på den kritik som riktats mot rådet vad
gäller bl. a. dess utredningar om busstrafik i stället för bibehållen järnvägstrafik,
handläggning av handikappanpassningsfrågor och riksfärdtjänsten m.m.
Organisationen av eventuellt nytillkommande arbetsuppgifter hos rådet bör
beakta denna kritik.

TU 1987/88:14

INNEHÅLLSFÖRTECKNING tu 1987/88:14

Sammanfattning 1

Kollektivtrafik m.m 2

1. Transportrådet 2

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 ... 2

Utskottet 2

2. Transportstöd för Norrland m.m 4

Motionerna 4

Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 .. 4

Motioner framlagda underden allmänna motionstiden 1988 4

Utskottet 5

Godstransportstödet 5

Persontransportstödet 7

Anslaget för nästa budgetår 9

3. Riksfärdtjänst 9

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 .. 9

Utskottet 10

4. Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik 12

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:50 12

Utskottet 12

5. Kostnader för visst värderingsförfarande 13

Reservationer 13

Särskilda yttranden 17

gotab Stockholm 1988 14803