Trafikutskottets betänkande
1987/88:13
om trafikpolitikens mål och inriktning TU
(prop. 1987/88:50 bil. 1) 1987/88:13
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet de riktlinjer som föreslås i propositionen
beträffande trafikpolitikens mål och inriktning samt avgiftspolitiken på
trafikområdet.
Det övergripande målet för trafikpolitiken bör enligt utskottet vara att
erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande,
säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader.
Utskottet anser vidare att konsumenterna bör ha så stor valfrihet som
möjligt när det gäller utnyttjandet av olika trafikmedel samt att samhället
skall ha ansvar för att de trafikanläggningar som behövs för allmänna
trafikbehov kommer till utförande. De avgifter som tas ut av trafiken skall
utformas så att de täcker de totala samhällsekonomiska kostnader som
trafiken ger upphov till.
Utskottet föreslår att samtliga motioner som väckts med anledning av
dessa riktlinjer avslås eller lämnas utan särskild åtgärd.
Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om överförande av affärsverken
till aktiebolagsform, om affärsverkens monopolverksamhet, om breddad
ägarbas för televerket och postverket samt om utförsäljning av vissa
dotterbolag.
Med anledning av utskottets ställningstagande har 12 reservationer
avgivits.
Proposition 1987/88:50 bilaga 1
(kommunikationsdepartementet)
Trafikpolitikens mål och inriktning m.m.
Regeringen har föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som föredragande
departementschefen har förordat
dels beträffande trafikpolitikens mål (kap. 3. s. 21-28),
dels beträffande trafikpolitikens inriktning (kap. 4, s. 28-35),
dels beträffande den statliga avgiftspolitiken på trafikområdet (kap. 5, s.
36-48).
1 Riksdagen 1987/88.15 sami. Nr 13
Motionerna
TU 1987/88:13
Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50
1987/88:T48 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en helhetssyn på samhällets trafikpolitik och den långsiktiga
utvecklingen på området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avvägningen mellan företagsekonomiska, samhällsekonomiska
och sociala mål vid utformningen av kommunikationspolitiken,
3. att riksdagen hos regeringen begär en analys av hur utvecklingen av
Just-in-time-system påverkar samhällsstrukturen med avseende på bl.a.
sårbarhet och regional fördelning av arbete och näringsliv samt korrelationen
mellan Just-in-time och företagsbeskattning.
1987/88:T59 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till principbeslut rörande investeringar i den framtida trafikförsörjningen
i Västerdalälvens dalgång.
1987/88:T65 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och riktlinjer för trafikpolitiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av affärsverket SJ till aktiebolag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avyttring av Swedcarriers dotterbolag.
1987/88:T66 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att trafikpolitiken
skall ha en inriktning med samhällsekonomiska och sociala förtecken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att trafikpolitiken
skall förändras i samklang med en ny närings- och regionalpolitik med
antikapitalistiska och demokratiska förtecken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att krav om
säkerhet, god miljö och regional balans skall vara det bärande i trafikpolitiken.
4. att riksdagen hos regeringen begär att pris- och taxeinstrumentets
effekter klarläggs,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att organisera Sveriges
trafikpolitik efter principen lastbilen på tvären och järnvägen på längden,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att på sikt massiva
överföringar av persontransporter bör ske från flyget till främst järnvägen,
40. att riksdagen beslutar avslå förslaget om utförsäljning av AB Swedcarrier.
1987/88:T88 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överförande av affärsverken till aktiebolagsform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanförande av den myndighetsutövande verksamheten i
kommunikationsdepartementet underställda verk till en myndighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att affärsverkens
faktiska monopol skall reduceras,
4. att riksdagen beslutar avskaffa postverkets författningsreglerade monopol,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avyttring av vissa dotterbolag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en breddad ägarbas i televerket och postverket.
1987/88:T89 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen
för trafikpolitiken skall vara att ge medborgarna och näringslivet i vårt lands
olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning,
2. att riksdagen beslutar att de olika trafikgrenarna skall ges ett ökat
kostnadsansvar i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd till olika trafikgrenar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stat och
kommun bör reducera antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering på den öppna lånemarknaden av vissa investeringskostnader,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya systemlösningar,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om affärsverken.
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988
1987/88:T204 av Lennart Alsén m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en övergripande planering av kommunikationerna i sydöstra
Sverige.
1987/88:T210 av Björn Körlof (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att i det fortsatta utredningsarbetet en planering genomförs av
Bergslagsregionens kommunikationsutveckling i enlighet med motionärens
riktlinjer.
1987/88:T219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motion A462 (c) anförts om
betydelsen av goda kommunikationer för den regionala utvecklingen.
TU 1987/88:13
3
Utskottet
TU 1987/88:13
1 Inledning
1 propositionerna 1987/88:50 och 1987/88:78 presenteras förslag till inriktning
av trafikpolitiken inför 1990-talet samt en rad förslag till åtgärder inom
transportsektorns olika delar. Utskottet behandlar dessa förslag samt de
motioner som väckts med anledning av propositionerna i ett antal betänkanden
under våren 1988. I dessa betänkanden behandlar utskottet även vissa
frågor som tagits upp i årets budgetproposition samt motioner rörande
trafikpolitiken som framlagts under den allmänna motionstiden i januari
1988.
Det har med anledning av propositionerna till utskottet framförts synpunkter
och överlämnats skrivelser från en rad kommuner, länsstyrelser,
organisationer inom näringslivet samt föreningar och andra sammanslutningar
av trafikanter och trafikutövare m.fl.
I detta betänkande behandlar utskottet de riktlinjer beträffande trafikpolitikens
mål och inriktning samt trafikens kostnadsansvar som föredragande
departementschefen presenterar i proposition 1987/88:50 samt de motionsyrkanden
som väckts med anledning av dessa frågor.
2 Trafikpolitikens mål
2.1 Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt föredragande departementschefen har samhällets trafikpolitik som
sitt yttersta syfte att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden. Trafikpolitiken,
den allmänna ekonomiska politiken, näringspolitiken, social- och
miljöpolitiken samt regional- och arbetsmarknadspolitiken kompletterar
därvid varandra. Den samhällsekonomiska grundsynen måste även fortsättningsvis
vara en utgångspunkt för trafikpolitiken. Samhällsekonomisk
effektivitet i strikt bemärkelse kan emellertid aldrig tjäna som den enda
vägledningen för trafikpolitiken. I många fall måste strävandena att uppnå
största möjliga effektivitet i ekonomiskt hänseende avvägas mot och stå
tillbaka för andra krav på transportsystemet som inte alltid kan uttryckas
eller uteslutande värderas i ekonomiska termer. Det kan exempelvis gälla
krav på god miljö, trafiksäkerhet, totalförsvarets behov av transportkapacitet,
regional balans och rättvis fördelning av samhällets resurser.
Föredraganden framhåller att miljöfrågornas ökande betydelse gör det
motiverat att i den övergripande målformuleringen för samhällets trafikpolitik
tydligare betona miljökraven. Detsamma gäller behovet av att förbättra
trafiksäkerheten. Enligt propositionen skall det övergripande målet för
samhällets trafikpolitik vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i
landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. För att ge det
övergripande målet på trafikpolitiken ett tydligare innehåll behandlas fem
olika delmål. Dessa delmål är tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö
och regional balans.
Det är enligt föredraganden ofrånkomligt att de faktiska tillgänglighetskraven
måste variera mellan landets olika delar, på samma sätt som sker
inom andra samhällsområden. Transportsystemets uppgift skall vara att
trygga arbetsresorna och tillgängligheten för alla medborgare till det utbud
av service och rekreation som erbjuds. Inom persontrafiken gäller det att
samordna transportsystemet med andra samhällssektorer för att man skall
kunna finna en riktig nivå på tillgängligheten. För godstransporternas del går
det inte att lika entydigt urskilja en lämplig servicenivå. Rent allmänt kan
emellertid sägas att det ökade kravet på ett materialadministrativt tänkande
inom näringslivet har lett till att tidsfaktorn tillmäts allt större betydelse.
Behovet av snabba transporter har ökat samtidigt som ökade krav ställs på
tidsmässig säkerhet.
En av de centrala trafikpolitiska uppgifterna inför 1990-talet är enligt
föredraganden att skapa utrymme för en samhällsekonomiskt nödvändig
utveckling och utbyggnad av infrastrukturen. Stora ansträngningar måste
också göras för att på bästa sätt utnyttja befintliga tillgångar och att ta till vara
den rationaliseringspotential som finns. Något utrymme för felsatsningar och
onödig splittring av resursanvändningen kommer inte att finnas. Infrastrukturen
måste därför planeras efter samhällsekonomiska kriterier, och ett
samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande eftersträvas. Transportsystemets
effektivitet måste bedömas i ett vidare perspektiv än tidigare. Vid sidan av de
direkta transportkostnaderna bör enligt propositionen effektivitetsbegreppet
därför omfatta en rad andra kostnadskomponenter och kvaliteter. Inom
godstransportområdet kan det t.ex. gälla kostnader för bl.a. lagerhållning,
lagerföring, hantering och förpackning. Likaså har det på persontransportsidan
blivit alltmer uppenbart att olika kvalitetsaspekter som res- och
väntetider, komfort etc. har fått en ökad betydelse för valet av färdmedel.
Föredraganden framhåller vidare att trafiksäkerhetsarbetet bör inriktas på
att skapa ett så olycksfritt väg- och trafiksystem som möjligt. Det senaste
årets utveckling har inneburit att antalet dödade och skadade i vägtrafiken
minskar. Denna förbättring måste fortsätta. Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet
måste därför vara att säkerställa en fortsatt positiv utveckling och att
successivt öka trafiksäkerheten.
Transportsystemet skall enligt propositionen utvecklas så att en god miljö
och hushållningen av naturresurser främjas. Inriktningen på lång sikt när det
gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de skadliga
utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av föroreningar skall begränsas,
nationellt och internationellt, till vad naturen tål. Transportsektorn skall
bidra till att målet om att minska kväveoxidutsläppen med 30 % mellan åren
1980 och 1995 kan uppnås. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt förbättras
och bullerstörningarna begränsas. Hushållningen med energi inom transportsektorn
skall förbättras genom ökad energieffektivitet hos de enskilda
fordonen.
Föredraganden anser att åtgärder inom trafikpolitikens område för att
förbättra den regionala balansen måste syfta till att stödja det som görs inom
regionalpolitiken som helhet. Trafikpolitiska insatser kan aldrig ensamma
lösa det många gånger svåra problem som olika regioner har. För att
begreppet tillfredsställande trafikförsörjning skall få ett meningsfullt inne
-
TU 1987/88:13
5
1* Riksdagen 1987/88. 15sami. Nr 15
håll måste transportsystemet vara modernt och rationellt. Kravet på att
upprätthålla ett landsomfattande transportsystem får därför inte innebära att
gammal teknik konserveras eller förhindra förnyelse. Ett konserverande av
gammal och orationell teknik inom trafiksystemet i utsatta regioner skulle
snarast leda till att klyftan mellan svaga och starka regioner ökar. Det gäller
därför att kunna erbjuda trafikanterna en så god, rationell och billig
transportförsörjning som möjligt oberoende av med vilka transportmedel
detta sker.
2.2 Utskottets överväganden
I motion T89 (m) framhålls att målsättningen för trafikpolitiken skall vara att
ge medborgarna och näringslivet i vårt lands olika delar en tillfredsställande
trafikförsörjning.
I motion T65 (fp) accepteras den i propositionen angivna övergripande
målsättningen för trafikpolitiken. Motionärerna anser det viktigt att vid
beslut om trafikinvesteringar alla intäkter och kostnader över tiden vägs
samman. Även sådana kostnader och intäkter som är svåra att kvantifiera,
t.ex. miljöpåverkan, trafiksäkerhet och regionala effekter måste beaktas. En
liberal trafikpolitik skall dessutom erbjuda valfrihet för individen.
I motion T48 (c) anförs att trafikpolitiken måste tillgodose en helhetssyn
på samhällsutvecklingen präglad av god miljö och regional balans. Trafiken
har en omfattande inverkan på vår miljö- och energipolitik. Trafikpolitiken
måste beakta beredskaps- och sårbarhetsaspekter. Den har vidare enligt
motionärerna en betydelsefull social roll. Ingen av dessa aspekter får ensidigt
missgynnas.
Även i motion T219 (c) framhålls kommunikationernas betydelse för den
regionala utvecklingen.
Utskottet delar för sin del föredragandens uppfattning att det övergripande
målet för samhällets trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Detta
innebär att säkerheten och miljön ges en mer framskjuten plats i den fortsatta
trafikpolitiken.
Utskottet ställer sig vidare bakom de fem delmål som formulerats i
propositionen. Dessa delmål är
- Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets
grundläggande transportbehov tillgodoses.
- Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt
resursutnyttjande i samhället som helhet.
- Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på
säkerhet i trafiken.
- Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållningen
med naturresurser främjas.
- Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans.
Enligt utskottets mening finns i propositionen och motionerna en stor
överensstämmelse i synen på de övergripande målen för trafikpolitiken. De
TU 1987/88:13
6
nu behandlade motionsyrkandena bör därför lämnas utan särskild åtgärd
från riksdagens sida.
Enligt motion T66 (vpk) bör trafikpolitiken ha samhällsekonomiska och
sociala förtecken. En strävan bör vara att tillvarata landets resurser i en
planmässig produktion för mänskliga behov såväl materiellt som kulturellt.
Motionärerna anser att trafikpolitikens förändring hör ihop med kampen för
en helt ny närings- och regionalpolitik med antikapitalistiska och demokratiska
förtecken. Krav på säkerhet, god miljö och regional balans skall vara det
bärande inslaget i trafikpolitiken. Motionärerna begär vidare förslag i syfte
att organisera Sveriges trafikpolitik efter principen ”lastbilen på tvären och
järnvägen på längden”. Det framhålls också i motionen att massiva
överföringar bör göras från flyget till främst järnvägen. Detta bör ske genom
höjda luftfartsavgifter, mervärdesskatt på flygplan samt genom starkt
minskade investeringar i flygtrafiksystemet.
Som framgår ovan anser utskottet att krav på säkerhet, god miljö och
regional balans skall vara centrala inslag i trafikpolitiken. Förslag läggs fram i
propositionen som syftar till att föra över långväga transporter till järnvägen.
Utskottet är inte berett att förorda att massiva överföringar av passagerare
från flyget till främst järnvägen skall göras. Däremot anser utskottet att flyget
liksom andra trafikslag skall bära sina miljökostnader. I propositionen
föreslås också att en särskild miljöavgift för flyget skall införas. Utskottet kan
heller inte ställa sig bakom formuleringarna i motionen om en planmässig
produktion och att trafikpolitiken skall förändras i samklang med en ny
närings- och regionalpolitik med antikapitalistiska förtecken. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motionen i de delar som nu behandlats.
3 Trafikpolitikens inriktning
3.1 Propositionens huvudsakliga innehåll
En grundläggande princip vid utformningen av trafikpolitiken skall enligt
propositionen vara att de enskilda människorna och företagen ges möjlighet
att inom ramen för det befintliga trafikutbudet själva avgöra hur de skall
ordna sina transporter. Kundens behov skall sättas i centrum på ett mera
markerat sätt än hittills. Samhällets påverkan på transportkonsumtionen
skall i första hand ske med hjälp av sådana styrmedel som ger utrymme för
valfrihet för konsumenterna.
Föredraganden framhåller att de regelsystem som styr transportproduktionen
skall utformas så att en effektiv konkurrens mellan olika trafikutövare
och transportlösningar främjas. Samtidigt skall möjligheterna till samverkan
mellan olika trafikgrenar och transportmedel tas till vara. Beslut som gäller
trafikproduktionen skall fattas i så decentraliserade former som möjligt.
Arbetet med att minska den statliga detaljregleringen av transportproduktionen
skall drivas vidare och intensifieras.
Samhället skall ha ansvaret för att de trafikanläggningar som behövs för
allmänna transportbehov kommer till utförande. Staten skall ha ett särskilt
ansvar för sådana trafikanläggningar som svarar mot nationella och intcrna
-
TU 1987/88:13
7
tionella transportbehov. Utbyggnaden och vidmakthållandet av de trafikanläggningar
som drivs i statlig regi och för vilka det utgår betydande
statsbidrag skall grundas på samhällsekonomiska bedömningar. Beslut om
investeringar i och underhåll av infrastrukturen skall i princip vara organisatoriskt
åtskild från beslut som rör själva produktionen av transporterna.
Statsmakternas beslut om fördelning av investeringsmedel mellan de olika
trafikgrenarna skall bygga på en samordnad, långsiktig investeringsplanering
och en ökad målstyrning. Ansvaret för den löpande planeringen och
förvaltningen av den statliga infrastrukturen skall dock så långt möjlig
decentraliseras och delegeras.
3.2 Utskottets överväganden
I motion T89 (m) framhålls att stat och kommun bör förenkla och minska
antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken. Vårt lands ekonomiska
problem nödvändiggör en mycket sträng prövning av varje statlig utgift. Krav
på ökade subventioner till trafiksektorn skall vägas mot starka önskemål
inom en rad andra samhällssektorer. Det är därför enligt motionen nödvändigt
att trafikpolitiken inriktas på att finna nya systemlösningar på problem
som tidigare mötts med successivt växande statliga bidrag och direkta statliga
engegemang. De trafikpolitiska lösningarna bör i större utsträckning bygga
på finansiering av investeringar på den öppna lånemarknaden, brukaravgifter
och halvstatliga eller helt privata projekt. En god trafikförsörjning
främjas enligt motionen av att trafikmedel och trafikföretag konkurrerar. De
faktiska monopol som både offentliga och privata har på delar av trafikmarknaden
skall motverkas.
Enligt motion T65 (fp) bör ansvaret för samhällets infrastruktur åvila
staten. En större flexibilitet i fråga om finansiering och drift är nödvändig.
Motionärerna anser det inte alltid möjligt eller önskvärt att via skatteintäkter
finansiera i och för sig angelägna investeringar i infrastruktur. Privata företag
och konsortier bör kunna anlitas och nya former för hel eller delvis
icke-statlig finansiering prövas. Samma resonemang kan föras när det gäller
driften på redan existerande infrastruktur. Ett större mått av entreprenadförfarande
skulle bidra till konkurrens och ökad effektivitet.
I motion T48 (c) framhålls att trafikfrågorna är centrala i samhällsplaneringen.
En framsynt trafikpolitik skall främja utvecklingen av lokalsamhället
med närhet mellan arbete, bostäder och service. Trafikpolitiken måste
inriktas på att betjäna alla landets delar, dvs. utgöra en av de främsta
stöttepelarna för regionalpolitiken. I motionen framhålls vidare att olika
kommunikationsgrenar måste drivas så effektivt som möjligt ur företagsekonomisk
synpunkt. När satsningar görs för att främja regional balans måste
dessa grundas på såväl samhällsekonomiska som sociala skäl. I motionen
yrkas också att regeringen låter utföra en analys av hur utvecklingen av
Just-in-time-system påverkar samhällsstrukturen med avseende på bl. a.
sårbarhet och regional fördelning av arbete och näringsliv samt korrelationen
mellan Just-in-time och företagsbeskattning.
I motion T66 (vpk) framhålls att förslagen i propositionen inte gör det
möjligt att uppnå de angivna målen. Förslagen leder fram till ytterligare
TU 1987/88:13
8
överflyttning av trafik från järnväg till bil och buss med ökade utsläpp av
kväveoxid som följd. Flyget tillåts expandera. Det framhålls vidare att
propositionens synpunkter kännetecknas av en återgång till de hyllningar av
konkurrensens välsignelser som var betecknande för 1963 års trafikbeslut.
Utskottet har för sin del inget att erinra mot de riktlinjer som föredraganden
förordat beträffande trafikpolitikens inriktning. Det innebär att konsumenterna
bör ha så stor valfrihet som möjligt när det gäller utnyttjandet av olika
trafikmedel. Effektiv konkurrens mellan trafikutövare och transportsystem
skall förenas med en ökad samverkan mellan olika transportmedel och
trafikslag. Vidare bör beslut om hur transporterna skall utföras fattas i så
decentraliserade former som möjligt. Samhället skall ha ansvaret för att de
trafikanläggningar som behövs för allmänna transportbehov kommer till
utförande.
Såsom framhålls i motionerna T65 (fp) och T89 (m) måste nya systemlösningar
prövas inte minst vad gäller finansieringen av olika angelägna
investeringar. Utskottet menar att det i propositionen finns en rad exempel
på sådana förslag. Det gäller t.ex. uppdelningen av SJ i ett affärsverk med
ansvar för trafiken och ett banverk med ansvar för infrastrukturen. Förslag
läggs fram som innebär vidgade möjligheter att finansiera investeringar vid
sidan av statsbudgeten. Vidare föreslås att det i särskilda fall skall vara
möjligt att bygga vägar med avgiftsfinansiering. Som framgått av föregående
avsnitt har såväl miljöfrågorna som de regionalpolitiska frågorna fått en ökad
betydelse i propositionen. Slutligen vill utskottet framhålla att transportforskningsberedningen
initierat en rad projekt som försöker analysera vilken
betydelse som utvecklingen av olika Just-in-time-system har för samhällsutvecklingen.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker propositionens förslag till
riktlinjer. Motionerna T48 (c), T65 (fp) och T89 (m) synes i nu behandlade
delar inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför.
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motion T66 (vpk) att
förslagen i propositionen inte gör det möjligt att uppnå de angivna målen.
Motionen avstyrks därför i denna del.
I motion T204 (fp) anförs att en systematisk planering av investeringarna där
en vettig och balanserad avvägning mellan olika transportsystem kommer till
stånd, är ett krav som måste ställas för att sydöstra Sverige skall ges möjlighet
att utvecklas i positiv riktning. Det är viktigt att poängtera det regionala
inflytandet vad gäller investeringar och val mellan olika trafikslag.
I motion T59 (fp) begärs att regeringen utarbetar förslag till principbeslut
rörande framtida trafikinvesteringar i Västerdalälvens dalgång. I motionen
framhålls att trafikproblemen kan lösas såväl genom att återuppbygga
järnvägen mellan Malungsfors och Sälen som genom att grundligt upprusta
vägnätet.
I motion T210 (m) begärs att regeringen tar initiativ till Bergslagsregionens
utveckling. Regionens totala kommunikationsbehov bör analyseras, alla
kommunikationer bör prövas mot varandra, miljö- och säkerhetsaspekter
bör spela en viktig roll och möjligheterna till privatisering bör prövas.
TU 1987/88:13
9
Utskottet anser att varken riksdag eller regering annat än i undantagsfall bör
bör ta ställning till enskilda åtgärder i transportsystemet. Det är nödvändigt
att så långt möjligt delegera besluten till de organ som svarar för den löpande
verksamheten. En långtgående delegering måste emellertid som föredraganden
också framhåller kombineras med en väl utvecklad målstyrning. För att
åstadkomma en ökad målstyrning finner föredraganden det ändamålsenligt
att knyta an till det system för samordnad långsiktig investeringsplanering
som nyligen inrättats. Motivet för att införa en samordnad investeringsplanering
på transportområdet var att den skulle ge statsmakterna bättre underlag
för beslut om såväl resursfördelningen mellan olika sektorer som resursanvändningen
inom resp. sektor.
Enligt utskottets mening tillgodoser det ovan beskrivna systemet med en
samordnad långsiktig investeringsplanering väl de önskemål som framförs i
motionerna. I likhet med föredraganden vill utskottet understryka att
åtgärder inom trafikpolitikens område för att förbättra den regionala
balansen måste syfta till att stödja det som görs inom regionalpolitiken som
helhet. Samhällets ansvar för trafikförsörjningen även i utsatta regioner
ligger fast. Slutligen vill utskottet erinra om att riksdagen beslutat att i första
hand skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden
skall komma i fråga vid lokalisering av statlig verksamhet.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade
motionerna bör lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.
4 Trafikens kostnadsansvar
4.1 Propositionens huvudsakliga innehåll
Från år 1963 och fram till slutet av 1970-talet gällde formellt ett trafikgrensvis
kostnadsansvar. Det innebar i princip att samtliga budgetmässiga utgifter för
varje trafikgren - vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart resp. luftfart - skulle
täckas genom skatter och avgifter från samma trafikgren. Genom beslutet
om en ny trafikpolitik år 1979 kom emellertid principerna för hur trafikens
kostnadsansvar skall utkrävas att ändras i flera viktiga avseenden. 1979 års
trafikpolitiska beslut utgick således från synsättet att det endast är trafikens
samhällsekonomiska merkostnader och de till dessa kostnader knutna
trafikberoende avgifterna som har betydelse när det gäller att uppnå ett
effektivt utnyttjande av samhällets transportresurser. De övriga kostnader
som trafiken förorsakar liksom de fasta skatter och avgifter som utkrävs av
transportörer och trafikanter betraktas som mindre betydelsefulla ur resurshushållningssynpunkt.
Enligt 1979 års beslut bör dessa kostnader och utgifter
bestämmas med hänsyn till bl.a. statsfinansiella och fördelningspolitiska
överväganden.
Enligt föredraganden skall avgifter för utnyttjande av infrastrukturen även
fortsättningsvis vara ett viktigt trafikpolitiskt instrument. Som grund för
utformningen av infrastrukturavgifterna skall ett kostnadsansvar fastställas
för trafiken. Kostnadsansvaret skall utformas så att en samhällsekonomisk
prissättning av trafiken uppnås och ett decentraliserat beslutsfattande
möjliggörs.
Kostnadsansvaret bör innefatta både de företags- och privatekonomiska
TU 1987/88:13
10
kostnader som är förknippade med transporterna och som kommer till
uttryck genom prisbildningen på transportmarknaden och de övriga kostnader
och uppoffringar som transporterna ger upphov till och som en
samhällsekonomiskt grundad prissättning avser att återspegla. Detta samhällsekonomiska
element i kostnadsansvaret består i sin tur av två delvis
olikartade komponenter. Dels ingår en kostnad som det allmänna har för att
tillhandahålla, underhålla och driva trafikanläggningarna, dels ingår kostnaderna
för de konsekvenser för omgivningen som trafiken ger upphov till i
form av t.ex. trängsel, olyckor och miljöstörningar.
Föredraganden anser att huvudprincipen för avgiftspolitiken bör vara att
fullt kostnadsansvar skall gälla för trafiken. Det innebär att de avgifter som
tas ut av trafiken skall utformas så att de totala samhällsekonomiska
kostnader som uppkommer som en följd av trafiken kan täckas. Denna
huvudprincip, som innebär att stor vikt fästs vid att uppnå effektivitet när det
gäller transportsystemets utveckling på lång sikt, kan dock inte tillämpas
urskillningslöst eftersom den delvis måste ses som en ofrånkomlig kompromiss
mellan olika effektivitetshänsyn.
Kostnadsansvaret skall utkrävas i form av rörliga och fasta trafikavgifter.
De rörliga avgifterna skall motsvara de kortsiktiga samhällsekonomiska
marginalkostnaderna. De fasta avgifterna skal! utgöra en abonnemangs- och
inträdesavgift som erläggs för att få tillgång till ett visst transportsystem och
motsvara mellanskillnaden mellan de rörliga avgifterna och trafikens totala
samhällsekonomiska kostnader.
Föredraganden framhåller vidare att det beträffande vissa indirekta
skatter förekommer olikheter i behandlingen av skilda transportverksamheter.
För flygplan samt delar, tillbehör och utrustning till flygplan gäller
exempelvis s.k. teknisk skattskyldighet, dvs. rätt att göra avdrag för ingående
skatt. För personvagnar och lok i tågtrafik utgår däremot mervärdeskatt utan
avdragsrätt. Dessa frågor kommer närmare att prövas i en av chefen för
finansdepartementet tillsatt kommitté.
4.2 Utskottets överväganden
I motion T65 (fp) framhålls att varje trafikant och trafikslag skall bära sina
egna samhällsekonomiska marginalkostnader. Det är därvid viktigt att inte
endast de prissatta merkostnaderna beaktas utan även miljöpåverkan,
trängseleffekter och eventuellt ökade risker i trafiken.
Enligt motion T89 (m) finns det starka skäl för att varje trafikgren i
framtiden i ökad utsträckning skall bära sina egna kostnader. Trafikgrenarna
bör därför åläggas ett starkare kostnadsansvar som också skall utformas så att
hänsyn tas t.ex. till de skador på miljön som trafiken förorsakar. Eventuella
kostnadsavlastningar bör ske i efterhand. Riksdagen skall ges en utförlig
beräkning av kostnaderna, beräknade på sedvanliga företagsekonomiska
grunder, varefter beslut kan tas om kostnadstäckning.
Utskottet tillstyrker de riktlinjer som förordas i propositionen beträffande
den statliga avgiftspolitiken på trafikområdet. Det innebär att grundprincipen
skall vara att de avgifter som tas ut av trafiken som ersättning för
utnyttjandet av infrastrukturen skall utformas så att de täcker de totala
TU 1987/88:13
11
samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov till. Detta kostnadsansvar
skall utkrävas genom fasta och rörliga trafikavgifter. De rörliga
avgifterna skall därvid motsvara de kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnaderna
- bl.a. kostnader för drift och underhåll av infrastrukturen,
olyckor och miljöpåverkan - medan de fasta avgifterna i princip skall
motsvara övriga samhällsekonomiska kostnader.
Enligt utskottets mening råder det stor överensstämmelse mellan de
synpunkter om kostnadsansvaret som förs fram i motionerna T65 (fp) och
T89 (m) och i propositionen. Förslagen i propositionen innebär ett skärpt
kostnadsansvar för de olika trafikslagen samtidigt som principen från 1979
om att de rörliga trafikavgifterna skall motsvara de kortsiktiga samhällsekonomiska
kostnaderna ligger fast. Utskottet förutsätter att riksdagen kommer
att ges en tillfredsställande information om de kostnadsavlastningar som
måste göras.
Av det anförda följer att de nu behandlade motionsyrkandena inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
I motion T66 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att pris- och
taxeinstrumentets effekter klarläggs.
Utskottet anser att pris- och taxeinstrumentets effekter har granskats
ingående i flera utredningar som utförts inom ramen för det trafikpolitiska
arbetet. Något uttalande i frågan från riksdagens sida är inte erforderligt
varför motionen avstyrks i denna del.
5 Affärsverkens ställning
Utskottets överväganden
I motion T88 (m) och T89 (m) framhålls att affärsverks/ormen i flertalet
avseenden är föråldrad. Affärsverken bör därför byta företagsform och deras
kommersiella verksamhet bedrivas i aktiebolagsform. En sådan ombildning
skulle minska byråkratin och de institutionella hinder som finns inom
affärsverken. För personalen skulle ett byte av företagsform innebära en
positiv förändring.
I motion T65 (fp) yrkas att driftdelen inom SJ utformas som ett aktiebolag.
Detta skulle innebära större flexibilitet och självständighet. SJ behöver
nödvändigtvis inte privatiseras. Skäl finns dock att pröva frågan om delat
ägarskap, anser motionärerna.
Utskottet behandlade senast dessa frågor i ett yttrande till konstitutionsutskottet
(TU 1986/87:3 y) över proposition 1986/87:99 om ledning av den
statliga förvaltningen. Utskottet erinrade därvid om att affärsverkens
ställning förändrats kraftigt under senare år. För flera av verken gäller att
statsmakternas styrning sker på grundval av rullande flerårsplaner. Dessa
förändringar har lett till att affärsverken blivit självständigare och mer
marknadsinriktade.
I likhet med vad som framhölls i propositionen ansåg utskottet, att vid
sidan av de ekonomiska mål som riksdag och regering lagt fast, finns det
andra samhälleliga mål som affärsverkens verksamhet syftar till att uppnå.
TU 1987/88:13
12
Det gäller t.ex. de regionalpolitiska hänsynstaganden som görs i postverkets,
televerkets och SJ:s verksamheter. De uppgifter som affärsverken svarar för
är vidare av stort allmänt intresse och berör direkt eller indirekt stora delar av
samhället. Flera av affärsverken har dessutom betydelsefulla uppgifter inom
totalförsvaret. Av ovan anförda skäl ansåg utskottet att affärsverksformen
skulle bibehållas.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker därför
motionerna i denna del.
I motionerna T88 (m) och T89 (m) framhålls vidare att en ny myndighet bör
skapas som skall ta hand om den myndighetsutövning som idag handhas av
kommunikationsdepartementets affärsverk. Det framhålls också i den
förstnämnda motionen att affärsverkens monopolverksamhet bör skäras
ned.
Utskottet anser beträffande myndighetsutövning att sådan verksamhet i
princip bör vara åtskild från kommersiell verksamhet. Det är i och för sig fullt
möjligt att inom ramen för affärsverksmodellen göra en klar avgränsning
mellan dessa verksamheter. Som exempel kan nämnas luftfartsinspektionen
som är en egen myndighet inom luftfartsverket. Utskottet vill också
framhålla att myndighetsuppgifter förekommer endast i ringa utsträckning
inom affärsverken. Mest uppmärksammad är televerkets provning av
apparatur som skall anslutas till det allmänna telenätet och frekvenstilldelningen
på radiosidan.
Två utredningar om telefrågor har nyligen presenterats. I rapporten Tele i
förändring (Ds K 1987:9) föreslås bl.a. att abonnentväxelmonopolet skall
avvecklas. Televerket har vidare beslutat att helt ta bort anslutningsmonopolet
för modem den 1 mars 1988.1 rapporten Televerkets myndighetsutövning
(Ds K 1987:10) föreslås att en ny myndighet bildas med uppgift att avgöra
vissa myndighetsfrågor som televerket i dag svarar för.
Regeringen kommer i mars 1988 att förelägga riksdagen en telepolitisk
proposition i vilken bl.a. ställning till dessa frågor kommer att tas. Utskottet
har vidare erfarit att regeringen har för avsikt att låta utreda frågan om vilket
regionalpolitiskt och socialpolitiskt ansvar som postverket och televerket
skall ta.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på den telepolitiska
propositionen och den aviserade utredningen om postverkets och televerkets
regionalpolitiska och socialpolitiska ansvar avstyrker utskottet de nu behandlade
motionsyrkandena.
I motion T88 (m) anförs också att postverkets författningsmässiga monopol
bör avskaffas samt att televerket och postverket bör ges en breddad ägarbas.
Med tanke på de viktiga samhälleliga uppgifter som affärsverken svarar för
anser utskottet att en privatisering av dessa helt eller delvis, inte bör komma i
fråga. Utskottet vill dock för sin del inte utesluta att viss verksamhet som i
dag bedrivs i affärsverksform skulle kunna bedrivas på ett rationellare sätt i
bolagsform. Initiativ i dessa frågor bör dock i första hand tas av affärsverkens
styrelser. I avvaktan på bl.a. utredningen om postverkets och televerkets
regionalpolitiska och socialpolitiska ansvar är utskottet inte berett att göra
något uttalande om postverkets författningsmässiga monopol. Av det
anförda följer att utskottet avstyrker motionen i denna del.
TU 1987/88:13
13
6 Affärsverkens dotterbolag
TU 1987/88:13
Utskottets överväganden
I motionerna T88 (m) ooch T89 (m) framhålls att när affärsverken ombildas
till statligt dominerade aktiebolag vissa företagsgrenar bör avskiljas och få ny
ägare. Ett antal namngivna dotterbolag vilka ägs av affärsverken bör enlig
motionärerna avyttras. Det gäller framför allt bolag inom SJ-koncernen som
bedriver verksamhet som direkt konkurrerar med moderföretagets verksamhet.
SJ bör få använda de medel som utförsäljningen av dessa företag
inbringar till att finansiera sina investeringar. Likviden från övriga affärsverks
utförsäljningar bör tillfalla statskassan.
Enligt motion T65 (fp) torde flera av SJ :s dotterbolag, vars aktier förvaltas
av Swedcarrier, vara attraktiva för utomstående intressenter. Motionärerna
förordar att SJ:s ledning ges möjlighet att avyttra ett antal av Swedcarriers
dotterbolag, i första hand de som är artfrämmande och som inte utgör
affärsmässiga komplement till den huvudsakliga transportverksamheten på
järnvägen. För SJ skulle detta vara positivt eftersom SJ-koncernen är i
skriande behov av nytt kapital.
I motion T66 (vpk) yrkas att riksdagen avslår förslaget om utförsäljning av
Swedcarrier. Enligt motionärerna kan föetaget mycket väl fungera som en
egen organisation med stor rörelsefrihet inom trafikföretaget SJ:s ram.
En bärande tanke i den tidigare nämnda verksledningspropositionen (prop.
1986/87:99) är att affärsverken och dess dotterbolag bör behandlas som en
sammanhållen grupp av företagsenheter, en koncern. Riksdagens och
regeringens styrning av koncernen bör utövas genom affärsverket som
moderföretag och affärsverken bör ledas av styrelser som också är koncernstyrelser.
Trafikutskottet och riksdagen ställde sig bakom dessa tankegångar.
Statsmakterna lade genom 1985 års järnvägspolitiska beslut fast en
koncernstrategi för SJ. Enligt denna strategi skall den verksamhet som
bedrivs i dotterbolag utgöra ett naturligt komplement till SJ:s egen verksamhet.
Inom SJ-koncernen skall därför inte förekomma verksamheter som
konkurrerar med varandra. I enlighet med 1985 års beslut ankommer det på
koncernstyrelsen att, utifrån de riktlinjer som statsmakterna lagt fast, avgöra
vilka dotterbolag som bör finnas i koncernen.
Utskottet anser att den redan beslutade ordningen är ändamålsenlig.
Riksdagen bör inte avgöra vilka enskilda bolag inom affärsverkskoncernen
som skall avyttras. Riksdagen bör inte heller förbjuda affärsverken att göra
sådana utförsäljningar av bolag som ligger inom de ramar som dragits upp av
riksdag och regering.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker de nu behandlade motionsyrkandena.
14
7 Hemställan
TU 1987/88:13
Utskottet hemställer
1. beträffande trafikpolitikens mål
att riksdagen godkänner propositionens förslag till riktlinjer och
lämnar motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 1, 1987/88:765 (fp)
yrkande 1 i denna del, 1987/88:T89 (m) yrkande 1 och 1987/88:7219
(c) yrkande 1 utan särskild åtgärd samt avslår motion 1987/88:T66
(vpk) yrkandena 1 i denna del, 2 i denna del, 3, 7 och 21,
2. beträffande trafikpolitikens inriktning
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T48 (c) yrkandena 2
och 3, 1987/88:T65 (fp) yrkande 1 i denna del, 1987/88:T66 (vpk)
yrkandena 1 i denna del och 2 i denna del samt 1987/88:T89 (m)
yrkandena 4—6, godkänner propositionens förslag till riktlinjer,
3. beträffande investerings planeringen
att riksdagen lämnar motionerna 1987/88:759 (fp), 1987/88:T204 (fp)
yrkande 3 och 1987/88:T210 (m) utan särskild åtgärd.
4. beträffande trafikens kostnadsansvar
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 1 i
denna del, 1987/88:T66 (vpk) yrkande 4 samt 1987/88:T89 (m)
yrkandena 2 och 3 godkänner propositionens förslag till riktlinjer,
5. beträffande affärsverksformen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 10. 1987/
88:T88 (m) yrkande 1 samt 1987/88:789 (m) yrkande 16 i denna del,
6. beträffande affärsverkens monopolverksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T88 (m) yrkandena 2 och 3
samt 1987/88:T89 (m) yrkande 16 i denna del,
7. beträffande breddad ägarbas för televerket och postverket m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:T88 (m) yrkandena 4 och 6,
8. beträffande affärsverkens dotterbolag
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 13, 1987/
88:T66 (vpk) yrkande 40. 1987/88:T88 (m) yrkande 5 samt 1987/
88:T89 (m) yrkande 16 i denna del.
Stockholm den 3 mars 1988
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m). Olle Östrand (s),
Sven-Gösta Signell (s), Olle Grahn (fp), Gösta Andersson (c), Per Stenmarck
(m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s). Hugo Bergdahl
(fp), Anna Wohlin-Andersson (c). Viola Claesson (vpk), Yngve Wernersson
(s), Jan Sandberg (m) och Sven-Olof Nordlund (s).
15
Reservationer
TU 1987/88:13
1. Trafikpolitikens mål (mom. 1) (motiveringen)
Rolf Clarkson (m). Olle Grahn (fp). Gösta Andersson (c). Per Stenmarck
(m). Hugo Bergdahl (fp). Anna Wohlin-Andersson (c) och Jan Sandberg (m)
anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet delar"
och på s. 7 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
År 1979 fattade riksdagen beslut om en ny trafikpolitik. Alla partier ställde
sig bakom grunddragen i denna politik. Den nu aktuella propositionen
bygger vidare på 1979 års beslut. Utskottet kan för sin del ställa sig bakom
förslaget i propositionen att det övergripande målet för samhällets trafikpolitik
skall vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar
en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnader. Utskottet har inte heller något att
erinra mot de delmål som formulerats i propositionen.
Enligt utskottets mening leder emellertid inte de förslag som presenteras i
propositionen till att målen för trafikpolitiken kommer att uppnås. På en rad
områden är det nödvändigt att genomföra helt andra åtgärder än som
föredraganden förordar. Till dessa frågor återkommer utskottet dels i
kommande avsnitt i detta betänkande dels i betänkanden som utskottet
senare kommer att behandla.
2.Trafikpolitikens mål (mom. 1)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 7 slutar med ”nu behandlats” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T66 (vpk) att en
trafikpolitik med samhällsekonomiska och sociala förtecken bör eftersträvas.
Att arbeta för demokrati coh socialism innebär bl. a. en strävan att
tillvarata landets resurser i en planmässig produktion för mänskliga behov
såväl materiellt som kulturellt. Trafikpolitikens förändring hör ihop med
kampen för en helt ny närings- och regionalpolitik med antikapitalistiska och
demokratiska förtecken.
I likhet med motionärerna anser utskottet att trafiksektorns utveckling
måste bedömas tillsammans med den ekonomiska utvecklingen i stort.
Fordonstekniken liksom annan trafikteknik expanderar, antalet bilar ökar,
fler och fler motorvägar byggs, oljeförbrukningen ökar och ett nätverk av
försäljnings-, service- och andra kringaktiviteter etableras. Detta är typiska
drag i en utveckling dominerad av stora ekonomiska vinstintressen. Det går
att tala om ett vittförgrenat bilindustriellt komplex som via en omfattande
professionell lobbyverksamhet i praktiken styr stora delar av trafikpolitiken.
Utskottet anser att det tydligare än i propositionen borde anges att
trafikpolitiken måste tillgodose behovet av en långsiktig politik och styrning
med samhällsekonomiska förtecken, bl.a. för en demokratisk fördelningsoch
regionalpolitik som säkrar ett socialt rättfärdigt liv såväl i centra som
omland. Trafikpolitiken måste samspela i en totalekonomisk syn på hälsa och
samhällsplanering samt på hushållning med energi och miljö.
För att åstadkomma en sådan politik är det nödvändigt att föra över tung
trafik från landsväg till järnväg vilket kan sammanfattas i målet "lastbilen på
tvären och järnvägen på längden”. Detta kan möjliggöras bl.a. genom en
restriktiv lagstiftning som förbjuder tunga transporter på landsväg som
överstiger 30 mil. Den av utskottet förordade politiken kräver vidare massiva
överföringar från flyget till främst järnvägen. Detta bör ske genom höjda
luftfartsavgifter, mervärdeskatt på flygplan men också genom starkt minskade
investeringar i flygtrafiksystemet.
Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motion T66 (vpk) tillstyrks i
denna del och motionerna T219 (c), T65 (fp) och T89 (m) avstyrks i denna del
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkandena 1 i
denna del, 2 i denna del, 3, 7 och 21, med anledning av propositionen
samt med avslag på motionerna 1987/88:T48 (c) yrkande 1, 1987/
88:T65 (fp) yrkande 1 i denna del, 1987/88:T89 (m) yrkande 1 och
1987/88:T219 (c) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,
3. Trafikpolitikens inriktning (mom. 2)
Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp)
och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet har”
och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har regeringens trafikpolitik inneburit en ökad
offentlig styrning av trafiksektorn och kraftigt ökade statliga subventioner till
trafikgrenar där det pris konsumenterna vill betala inte täckt kostnaderna.
1979 års trafikpolitiska beslut tillkom efter ett brett parlamentariskt
utredningsarbete. Utskottet beklagar att regeringen frångått denna princip.
Härigenom har de borgerliga partierna i avgörande frågor ställts vid sidan av
det viktiga arbetet med att ta fram en ny trafikpolitik inför 1990-talet.
Utskottet beklagar vidare att en erforderlig helhetssyn saknas eftersom
regeringen valt att senare lägga fram särskilda propositioner om sjöfartspolitiken
och telepolitiken.
Såsom framhålls i motionerna T65 (fp) och T89 (m) kringgärdas trafiksektorn
av en mängd regleringar och tillståndsförfaranden. Ett centralt inslag i
trafikpolitiken måste därför vara att förenkla och minska antalet regler.
Det är vidare enligt utskottets mening nödvändigt att minska de statliga
subventionerna till trafikpolitiken. För att kunna finansiera angelägna
investeringar är det därför nödvändigt att finna nya systemlösningar som
tidigare mötts med successivt växande statliga bidrag. Finansieringen av
investeringarna bör i större utsträckning ske på den öppna lånemarknaden.
Privata företag och konsortier bör kunna anlitas. Ett större mått av
TU 1987/88:13
17
entreprenadförfarande skulle bidra till konkurrens och ökad effektivitet.
Vidare bör brukaravgifter prövas i större utsträckning.
Det finns flera intressanta projekt som skulle kunna finansieras på det sätt
som angivits. Det gäller spårförbindelse till Arlanda, Scan-Link, motorvägstriangeln
och Österleden. En förutsättning för att dessa projekt skall komma
till stånd inom en nära framtid är att kostnaderna för dem ej i avgörande
utsträckning kommer att belasta statsbudgeten.
Utskottet har nu angivit några principer som bör vara vägledande för
trafikpolitiken. Utskottet tar i betänkanden, som kommer att behandlas
senare, ställning till de förslag till åtgärder som föreslagits i propositionen och
motionerna.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T65 (fp) och T89
(m) till väsentlig del blir tillgodosedda bör av riksdagen ges regeringen till
känna. Även motion T48 (c) blir tillgodosedd. Motion T66 (vpk) avstyrks av
utskottet i denna del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande trafikpolitikens inriktning
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1987/
88:T48 (c) yrkandena 2 och 3, 1987/88:T65 (fp) yrkande 1 i denna del
och 1987/88:T89 (m) yrkandena 4-6 samt med avslag på motion
1987/88:T66 (vpk) yrkandena 1 i denna del och 2 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
4. Trafikpolitikens inriktning (mom. 2)
Gösta Andersson och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T48 (c) är trafikfrågorna centrala i samhällsplaneringen.
En framsynt trafikpolitik måste enligt utskottets mening främja
utvecklingen av lokalsamhället med närhet till arbete, bostäder och service.
En framsynt trafikpolitik måste inriktas på att effektivt betjäna alla landets
delar, dvs. utgöra en av de främsta stöttepelarna för regionalpolitiken.
Trafiken har en omfattande inverkan på vår miljö- och energipolitik.
Utskottet anser därför att en framåtsyftande trafikpolitik måste främja
miljövänliga transportsystem som inte rubbar den ekologiska balansen. Ur
energisynpunkt måste transportsystemet i så stor utsträckning som möjligt
baseras på rena och förnyelsebara energikällor. Trafikpolitiken måste också
beakta beredskaps- och sårbarhetsaspekter.
Såsom framhålls i motion T48 (c) bör regeringen låta utföra en analys av
hur utvecklingen av Just-in-time-systemet påverkar samhällsstrukturen med
avseende på bl.a. sårbarhet och regional fördelning av arbete och näringsliv
samt korrelationen mellan Just-in-time och företagsbeskattning.
Utskottet har inget att erinra mot vad som i motionerna T65 (fp) och T89
(m) anförs om behovet av avregleringar och nödvändigheten av att finna nya
finanieringsformer för angelägna investeringar.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T48 (c) tillstyrks i denna
TU 1987/88:13
18
del och motionerna T65 (fp) och T89 (m) till väsentlig del blir tillgodosedda,
bör av riksdagen ges regeringen till känna. Motion T66 (vpk) avstyrks i denna
del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande trafikpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T48 (c) yrkandena 2 och 3,
med anledning av propositionens förslag och motionerna 1987/88:T65
(fp) yrkande 1 i denna del och 1987/88:T89 (m) yrkande 4—6 samt med
avslag på motion 1987/88:T66 (vpk) yrkandena 1 i denna del och 2 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört.
5. Trafikpolitikens inriktning (mom. 2)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion T66 måste enligt utskottets mening trafikpolitiken
ges en helt annan inriktning än den som föreslås i propositionen, om de
trafikpolitiska målen skall uppnås. Förslagen i propositionen leder fram till
ytterligare överflyttning av trafik från järnväg till bil, buss och flyg med ökade
utsläpp av kväveoxid som följd.
Propositionen kännetecknas av en återgång till de hyllningar av konkurrensens
välsignelser som var betecknande för 1963 års trafikbeslut. Utskottet
anser att risken är stor att konkurrenskravet kommer att sättas före krav om
säkerhet god miljö- och regional balans.
Regeringens förslag kännetecknas vidare av en stark anpassning till EG:s
villkor. Detta märks tydligast i de beslut som har tagits om höjda bruttovikter
för lastbilsekipage. Dessa beslut som kommer att öka den tunga lastbilstrafiken,
luftföroreningarna, försurningen och skogsdöden har genomförts i
samverkan mellan EG, de stora bolagen och bilindustrin.
För att uppnå de trafikpolitiska målen måste en samhällsekonomiskt
inriktad trafikpolitik föras. Kollektivtrafiken måste utvecklas för att bli
attraktiv och effektiv. Järnvägstrafiken måste rustas upp och utgöra stommen
i trafiksystemet i hela landet och inte endast mellan de största städerna. I
motion T66 finns en rad förslag i denna riktning som utskottet senare
återkommer till.
Utskottet beklagar vidare att inga sjöfartspolitiska förslag läggs fram. En
sådan viktig fråga borde ha behandlats tillsammans med övriga trafikpolitiska
förslag och inte brutits ut ur sitt sammanhang.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T66 (vpk) tillstyrks i
denna del och motionerna T48 (c), T65 (fp) och T89 (m) avstyrks i denna del,
bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande trafikpolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkandena 1 i
TU 1987/88:13
19
denna del och 2 i denna del, med anledning av propositionens förslag
samt med avslag på motionerna 1987/88:T48 (c) yrkandena 2 och 3,
1987/88:T65 (fp) yrkande 1 i denna del och 1987/88:T89 (m) yrkandena
4-6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
6. Trafikens kostnadsansvar (mom. 4)
Rolf Clarkson (m). Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl (fp)
och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Enligt
utskottet” och slutar med "av utskottet” bort ha följande lydelse:
De statliga subventionerna till olika trafikgrenar, främst järnvägar, har
ökat kraftigt under 1980-talet. Det finns därför enligt utskottets mening
starka skäl för att varje trafikgren i framtiden i ökad utsträckning skall bära
sina egna kostnader. Trafikgrenarna bör därför, såsom begärs i motion T89
(m), åläggas ett striktare kostnadsansvar.
Utskottet delar vidare den uppfattning som framhålls i motion T65 (fp) att
det är viktigt att inte endast de prissatta kostnaderna beaktas utan även
miljöpåverkan, trängseleffekter och eventuellt ökade risker i trafiken.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkandena i motionerna T65
(fp) och T89 (m) till väsentlig del blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande trafikens kostnadsansvar
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1987/
88:T65 (fp) yrkande 1 i denna del och 1987/88:T89 (m) yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
7. Trafikens kostnadsansvar (mom. 4)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
anser” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:
Infrastrukturen har en strategisk betydelse för hela samhällsutvecklingen.
Det är därför enligt utskottets mening naturligt att den byggs ut med ledning
av samhällsekonomiska bedömningar. Frågan hur detta rent praktiskt skall
genomföras borde ha tagits upp i ett regeringsförslag som talar om
infrastrukturerna inför 2000-talets behov. Exempelvis behöver pris- och
taxeinstrumentets effekter kartläggas och en forskning om bilen och
bilindustrins roll i framtidens trafik startas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T66 (vpk) tillstyrks i
denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1987/88:13
20
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande trafikens kostnadsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 4, med
anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1987/
88:T65 (fp) yrkande 1 i denna del och 1987/88:T89 (m) yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
8. Affärsverksformen (mom. 5)
Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Hugo Bergdahl (fp)
och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 13 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att många av affärsverkens problem beror på dess
företagsform. Affärsverksformen är i flertalet avseenden föråldrad. Affärsverkens
kommersiella verksamhet bör därför, såsom framhålls i motionerna
T88 (m) och T89 (m), bedrivas i aktiebolagsform. Därmed kan likvärdiga
konkurrensvillkor skapas.
I samband med att delar av affärsverken ombildas till aktiebolag bör
särskilda avtal upprättas. Dessa avtal bör reglera verkens fortsatta egentliga
monopolverksamhet, liksom de samhällskrav som bör ställas på verksamheten.
Verken måste även i framtiden kunna erbjuda samtliga medborgare i
landet god service.
Aktiebolagsformen ställer enligt utskottet helt nya och andra krav på
affärsverkens ledning och styrelser som får det direkta ansvaret för investeringarna
och dess finansiering. För personalen skulle byte av företagsform
innebära en positiv förändring. Den nya verksformen skulle öka verkens
konkurrensförmåga och därmed personalens anställningstrygghet.
Såsom framhålls i motion T65 (fp) skulle en ombildning av affärsdelen
inom SJ till aktiebolag ge företaget större flexibilitet och självständighet.
Möjligheterna skulle därmed väsentligt öka att få lönsamhet i rörelsen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna tillstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande affärsverksformen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 10,
1987/88:T88 (m) yrkande 1 och 1987/88:T89 (m) yrkande 16 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
9. Affärsverkens monopolverksamhet (mom. 6)
Rolf Clarkson, Per Stenmarck och Jan Sandberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:
TU 1987/88:13
21
Såsom framhålls i motionerna T88 (m) och T89 (m) är de skilda
affärsverkens myndighetsutövning av likartad karaktär. Förutsättningarna
finns därför att sammanföra dessa arbetsuppgifter till en myndighet. Denna
myndighet kommer i så fall att handha myndighetsutövning i ärenden som i
dag sorterar under kommunikationsdepartementet. Regeringen bör skyndsamt
överväga denna fråga.
Utskottet anser vidare att det är angeläget att verkens kommersiella
verksamhet bedrivs på villkor som är likvärdiga med dess konkurrenters.
Monopolverksamheten bör därför skäras ner.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna tillstyrks i denna
del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande affärsverkens monopolverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:T88 (m) yrkandena 2
och 3 och 1987/88:T89 (m) yrkande 16 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
10. Breddad ägarbas för televerket och postverket m.m.
(mom. 7)
Rolf Clarkson (m). Olle Grahn (fp). Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl (fp)
och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Med tanke”
och på s. 14 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T88 (m) att
postverket och televerket bör ges en breddad ägarbas när verken bytt
företagsform. Målsättningen skall vara att bibehålla företagens självständighet
och skapa ett brett folkligt enskilt ägande. Utskottet anser också att
regeringen snarast bör se över postens författningsmässiga monopol med den
utgångspunkten att det skall avvecklas.
Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motion T88 (m) tillstyrks i denna
del bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande Breddad ägarbas för televerket och postverket m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T88 (m) yrkandena 4 och 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
11. Affärsverkens dotterbolag (mom. 8)
Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m). Hugo Bergdahl (fp)
och Jan Sandberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”En bärande”
och slutar med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är förenat med problem att staten både anger
ramarna för viss affärsverksamhet och själv bedriver denna. Såsom framhålls
i motionerna bör därför vissa av verkens dotterbolag avyttras. De företag
TU 1987/88:13
22
som i första hand bör komma i fråga är sådana vars verksamhet har föga
gemensamt med den verksamhet som affärsverket bedriver, eller sådana där
en ny ägarbild skulle ge ökade möjligheter till utveckling och konkurrens på
lika villkor.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det inom Swedcarrier finns
ett flertal företag som med de angivna utgångspunkterna bör avyttras. En
sådan försäljning skulle också innebära ett positivt kapitaltillskott för SJ.
Regeringen bör snarast ta initiativ som innebär att en utförsäljning enligt de
riktlinjer utskottet angivit kommer till stånd.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T65 (fp), T88 (m)
och T89 (m) till väsentlig del tillgodoses och motion T66 (vpk) avstyrks i
denna del bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande affärsverkens dotterbolag
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande
13, 1987/88:T88 (m) yrkande 5 och 1987/88:T89 (m) yrkande 16 i
denna del samt med avslag på motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 40
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
12. Affärsverkens dotterbolag (mom. 8)
Viola Claesson (vpk) anser
dels att del del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”En bärande”
och slutar med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T66 (vpk) att någon
utförsäljning av Swedcarrier inte bör komma i fråga. Enligt utskottets
mening kan företaget mycket väl fungera som en egen organisation med stor
rörelsefrihet inom SJ:s ram. En sammanhållen organisation innebär att SJ:s
ställning avsevärt skulle förstärkas.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T66 (vpk) tillstyrks och
övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande affärsverkens dotterbolag
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:T66 (vpk) yrkande 40 och
med avslag på motionerna 1987/88:T65 (fp) yrkande 13, 1987/88:T88
(m) yrkande 5 samt 1987/88:T89 (m) yrkande 16 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
TU 1987/88:13
23
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
TU 1987/88:13
Sammanfattning 1
Proposition 1987/88:50bilaga 1 (kommunikationsdepartementet) ... 1
Trafikpolitikens mål och inriktning m.m 1
Motionerna 2
Motioner väckta med anledning av proposition 1987/88:50 2
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1988 .... 3
Utskottet 4
1 Inledning 4
2 Trafikpolitikens mål 4
2.1 Propositionens huvudsakliga innehåll 4
2.2 Utskottets överväganden 6
3 Trafikpolitikens inriktning
3.1 Propositionens huvudsakliga innehåll
3.2 Utskottets överväganden 8
4Trafikens kostnadsansvar 10
4.1 Propositionens huvudsakliga innehåll 10
4.2 Utskottets överväganden 11
5 Affärsverkens ställning 12
Utskottets överväganden 12
6 Affärsverkens dotterbolag 14
Utskottets överväganden 14
7 Hemställan 15
Reservationer 16
gotab Stockholm 1988 14794