Socialutskottets betänkande
1987/88:9

om anslag till arbetsmiljö m. m.

SoU

1987/88:9

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisningar
för arbetarskyddsverket och för institutet för arbetsmiljöforskning. I anslutning
härtill behandlas ett antal motionsyrkanden från samtliga partier
rörande olika frågor på arbetsmiljöområdet.

Samtliga motionsförslag avstyrks.

Vpk-ledamoten har ensam avgett 9 reservationer till förmån för olika
motionsförslag (vpk och s).

Fp-ledamöterna och vpk-ledamoten har reserverat sig gemensamt till
förmån för ett motionsförslag (fp) om rätt till omplacering vid graviditet.

C-ledamöterna har avgett tre reservationer beträffande säkerhetsdagar i
skogsbruket, luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar och omplacering
vid bildskärmsarbete.

Propositionen

1987/88:100 bilaga 12 vari yrkas
(C 1)1. att riksdagen godkänner den föreslagna överföringen från fonden
för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel,

2. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 277 120 000 kr.,

(C 2) att riksdagen till Institutet för arbetsmiljöforskning för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 67 143 000 kr.,

(C 3) att riksdagen till Institutet för arbetsmiljöforskning: Anskaffning av
vetenskaplig apparatur för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 3 455 000 kr.

Motionerna

1987/88:So225 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om datatekniken och arbetsmiljön.

Motiveringen återfinns i motion K412.

1987/88:So701 av Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder och 1

1 Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr 9

program för att åstadkomma en säker arbetsmiljö samt rehabilitering av
arbetsskadade.

1987/88:So702 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av den
förebyggande företagshälsovården och att åtgärder skapas så att arbetsplatserna
bättre än nu kan anpassas till den enskildes behov.

1987/88:So703 av Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordningsansvar för
skogsarbetsplatser.

1987/88:So704 av Sylvia Lindgren m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till
dispens i särskilda fall, så att bidrag för företagshälsovård kan utgå, även om
den genomsnittliga veckoarbetstiden inte uppgår till 15 timmar.

1987/88:So705 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att omedelbara åtgärder vidtas för att sänka gränsvärdet för
etenoxid till 0.

1987/88:So706 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av arbetsmiljölagens brister samt förslag till
åtgärder enligt vad i motionen anförts.

1987/88:So707 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program mot belastningsoch
förslitningsskador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskning om
åtgärder mot belastningssjukdomar fortsättningsvis bör prioriteras i arbetsmiljöarbetet
med ökad inriktning mot att klarlägga sambandet mellan
belastnings- och förslitningsskador och stressfaktorer och arbetsorganisation
utformad efter ekonomiska effektivitetsmått,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att skyddsombud
och lokal fackförening ges vidgad rätt att stoppa arbeten som utsätter
den arbetande för förslitnings- och belastningsskador,

4. att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att utge tvingande anvisningar om facklig organisations rätt att
tvinga fram raster och pauser, lägre arbetstempo, arbetsväxling och rotation
och arbetsorganisationsmodeller som minskar belastnings- och förslitningsskadorna.

1987/88:So708 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som innebär att de fackliga representanterna får
majoritet i såväl arbetarskyddsverkets styrelse som yrkesinspektionsnämnderna.

1987/88:So709 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmiljöproblem i hemtjänsten,

SoU 1987/88:9

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmiljöproblem för livsmedelsarbetare,

3. att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att utarbeta mera precisa regler vad gäller lokaler, ergonomi och
arbetstid vid arbete med bildskärmar,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till omplacering för
gravida kvinnor som arbetar vid bildskärm,

5. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för ökat internationellt
samarbete vad gäller produktutveckling och testverksamhet om bildskärmsarbetets
arbetsmiljö.

1987/88:So710 av Stina Gustavsson m. fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att initiera en fortsättning på projektet ”Säkerhetsdagar i skogsbruket”
och att medel härför anvisas ur arbetsmiljöfonden.

Yrkande 1 i motionen behandlas av jordbruksutskottet.

1987/88:So711 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om delning av det nuvarande yrkesinspektionsdistriktet
för Blekinge och Kronobergs län, så att Blekinge i framtiden
kommer att utgöra eget distrikt.

1987/88:So712 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av
forskningsdata på arbetsmiljöområdet.

1987/88:So713 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre
utnyttjande av informationssystemet för arbetsskador.

1987/88:So714 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar
som skydd mot arbetsskada bland chaufförer,

2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att utforma föreskrifter med närmare riktlinjer för införande av
luftkudde i personbilar.

Motiveringen återfinns i motion T430.

1987/88:So715 av Kjell-Arne Welin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetarskyddsstyrelsens översyn av gränsvärdena,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bildskärmsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmiljön för gravida kvinnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullskaleförsök med alternativa arbetsorganisationer i syfte att
förbättra den psykosociala arbetsmiljön,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

SoU 1987/88:9

anförts om samverkan inom företagshälsovården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängd preskriptionstid för ärenden om tillämpning av arbetsmiljölagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av ekonomiska konsekvenser för arbetsgivaren vad
gäller arbetsmiljön.

1987/88:So716 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tvärvetenskaplig forskning om skador vid bildskärmsarbete samt om förslag
till åtgärder för att hjälpa de drabbade.

Utskottet

Utskottet behandlar i anslutning till anslagen till arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen samt till institutet för arbetsmiljöforskning ett antal
motionsyrkanden rörande olika frågor på arbetsmiljöområdet. Motionsspörsmålen
tas upp under särskilda sakrubriker.

Företagshälsovård m. m.

I motion 1987l88:So701 av Börje Nilsson (s) tas upp behovet av åtgärder och
program för att åstadkomma en säker arbetsmiljö samt rehabilitering av
arbetsskadade.

I motion 1987l88:So702 av Ove Karlsson m.fl. (s) begärs en översyn av den
förebyggande företagshälsovården och att arbetsplatserna bättre än nu
anpassas till den enskildes behov.

Enligt 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall arbetsförhållandena
anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det
åligger enligt 3 kap. 3 § arbetsmiljölagen arbetsgivaren att ta hänsyn till
arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vidare skall vid arbetets
planläggning och anordnande beaktas att människors förutsättningar att
utföra arbetsuppgifter är olika. Avsikten med dessa bestämmelser är enligt
lagens förarbeten (prop. 1976/77:149 s. 247) att underlätta strävandena att
uppnå en arbetsmarknad med stor variation på arbetsuppgifter där var och en
kan erbjudas sysselsättning efter sina fysiska och psykiska förutsättningar.

I regeringens proposition 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning
betonades att anpassnings- och rehabiliteringsfrågor är en central
uppgift för företagshälsovården. Enligt propositionen skall företagshälsovården
huvudsakligen vara av förebyggande karaktär och beakta såväl medicinska
och tekniska som psykiska och sociala aspekter i arbetsmiljön. Vidare
skall företagshälsovården vara arbetsplatsanknuten och väl integrerad i eller
samordnad med företagets eller arbetsställets lokala skyddsorganisation.
När det gäller rehabiliteringsarbete bör målsättningen vara att rehabiliteringsarbetet
kan påbörjas tidigare än vad som i dag normalt är fallet. Enligt
propositionen förutsätts också en nära samverkan mellan företagshälsovår -

SoU 1987/88:9

den och skyddskommittén samt arbetsförmedlingen och försäkringskassan.

Rehabiliteringsutredningen (dir. 1985:13) har bl. a. i uppdrag att undersöka
om det går att ytterligare samordna rehabiliteringsinsatserna samt att
överväga förändringar i sjukförsäkringens regler för att åstadkomma en mer
aktiv och rehabiliteringsinriktad försäkring. I utredningens arbete ingår bl. a.
att pröva hur rehabiliteringsåtgärder kan sättas in på ett tidigt stadium under
medverkan av skyddsorganisation och företagshälsovård. Utredningen kommer
att redovisa sina förslag i augusti-september 1988. Utredningen
kommer i sitt betänkande att ge en närmare redovisning av den försöksverksamhet
med rehabilitering som genomförts i Trelleborg. Försöket har bl. a.
gällt utarbetandet av en metodik för att successivt återföra sjukskrivna till
arbetet. Projektet har bedrivits i nära samarbete mellan företagshälsovård,
företag och försäkringskassa.

Arbetarskyddsstyrelsen väntas inom kort ge ut allmänna råd om arbetsmiljöanpassning,
rehabilitering samt åtgärder vid funktionshinder.

Arbetsmarknadsministern har i årets budgetproposition (prop. 1987/
88:100 bil. 12 s. 40) anmält att hon har för avsikt att under våren 1988 föreslå
regeringen att tillsätta en arbetsgrupp för att utvärdera 1986 års reform om
företagshälsovård och arbetsanpassning. Utskottet har inhämtat att i översynen
kommer att ingå en granskning av företagshälsovårdens roll i anpassnings-
och rehabiliteringsarbetet på arbetsplatserna.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1987/88:So701 (s). Inte
heller motion 1987/88:So702 (s) påkallar någon åtgärd av riksdagen.

Ersättningen från staten till företagshälsovården lämnas i form av grundbidrag,
småföretagstillägg och nyanslutningstillägg. Ersättningen beräknas
efter det antal personer som vid anslutna arbetsplatser arbetar i genomsnitt
minst 15 timmar i veckan.

I motion 1987/88:So704 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) riktas kritik mot
15-timmarsgränsen. Motionärerna anser att det borde finnas möjlighet till
dispens i särskilda fall så att bidrag för företagshälsovård kan utgå även om
den genomsnittliga veckoarbetstiden inte uppgår till 15 timmar. Som
exempel på en arbetstagargrupp som missgynnas av 15-timmarsregeln nämns
tidningsbuden.

I proposition 1984/85:89 (s. 90) om företagshälsovård och arbetsanpassning
angavs som skäl för 15-timmarsregeln att en ersättning oberoende av
arbetstidens längd skulle kraftigt gynna arbetsgivare med en stor andel
anställda med kort deltid. I propositionen hänvisades vidare till arbetskraftsundersökningen
(AKU) 1983, enligt vilken endast 3,6 % av de sysselsatta
arbetade mellan 1 och 15 timmar per vecka. Många av dem var dessutom
sannolikt tillfälligt anställda, studerande osv. Vidare hänvisas till att det
redan i dag finns begränsningar för anställda med korta deltider i olika lagar
och avtal. Arbetsmarknadsministern ansåg mot den nu angivna bakgrunden
att det var rimligt att en viss minimiarbetstid per anställd sätts som villkor för
ersättning och att gränsen 15 timmar var väl avvägd.

Socialutskottet delade denna uppfattning i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1984/85:13 (s. 20). Utskottet erinrade också om att kravet
på en viss minimiarbetstid endast innebär att anställda med kortare arbetstid

SoU 1987/88:9

inte skall ingå i beräkningsunderlaget när företagshälsovårdsenheterna
ansöker om ersättning. Utskottet konstaterade att ett avtal om företagshälsovård
omfattar alla anställda vid en arbetsplats.

I proposition 1984/85:89 förutskickades att riksdagen i början av 1990-talet
skulle ges tillfälle att utvärdera effekterna av det nya bidragskravet. I årets
budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 12 s. 40) upplyser arbetsmarknadsministern
om att hon har för avsikt att under våren 1988 föreslå
regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en
uppföljning och utvärdering av hela företagshälsovårdsreformen inkl. bidragssystemets
effekter på företagshälsovårdens innehåll och utbyggnad.
Med hänvisning härtill avstyrks motion 1987/88: So704 (s).

I motion 1987l88:So715 av Kjell-Arne Welin och Elver Jonsson (båda fp)
hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts beträffande
samverkan inom företagshälsovården (yrkande 5). Enligt motionärerna
skulle ett fördjupat samarbete mellan företagshälsovård och landsting öka
kompetensen och även kvaliteten på verksamheten. Företagshälsovården
skulle få ökade resurser till miljöutredningar av arbetsplatser. Samtidigt
skulle engagemanget i arbetsskadades rehabilitering kunna intensifieras.
Vidare borde företagshälsovården eftersträva ett fördjupat samarbete också
med yrkesinspektionen. Det skulle enligt motionärerna innebära större kraft
bakom företagshälsovårdens krav på förändringar av bristfälliga arbetsmiljöer.

I proposition 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning
behandlades samverkan mellan företagshälsovården och samhällets hälsooch
sjukvård i ett särskilt avsnitt (s. 22—23). Där konstaterades inledningsvis
att hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ålägger landstinget ett övergripande
ansvar för planeringen av all hälso- och sjukvård inom landstingsområdet.
Planeringsansvaret omfattar också den service som erbjuds av andra
vårdgivare, t. ex. företagshälsovården. Arbetsmarknadsministern ansåg det
angeläget att smidiga samverkansformer utvecklades mellan företagshälsovården
och samhällets hälso- och sjukvård på den lokala nivån med sikte på
att nå bästa möjliga utnyttjande av tillgängliga resurser. Hon ansåg att det
borde ankomma på primärvården att ta initiativ till överläggningar med
företrädare för företagshälsovården för att klarlägga samverkansområden
och uppgiftsfördelning. Socialutskottet anslöt sig till arbetsmarknadsministerns
bedömning (SoU 1984/85:13 s. 11).

Utskottet har inhämtat att det på lokal nivå pågår projekt för att finna
lämpliga former för samverkan mellan företagshälsovården och samhällets
hälso- och sjukvård.

Ett yrkande liknande det nu aktuella behandlades av riksdagen våren
1987. Utskottet avstyrkte då motionen och framhöll när det gäller kravet på
samarbete mellan företagshälsovården och yrkesinspektionen att det är
viktigt att företagshälsovårdens oberoende ställning bibehålls. Dess funktion
bör inte sammanblandas med yrkesinspektionens myndighetsuppgift. Utskottet
vidhåller sin inställning härvidlag. Det nu sagda hindrar naturligtvis
inte att företagshälsovården och yrkesinspektionen samarbetar i avsikt att

SoU 1987/88:9

lösa specifika arbetsmiljöproblem. Mot bakgrund av det nu anförda avstyrks
motion So715 (fp) i här aktuell del (yrkande 5).

Översyn av gränsvärden

I motion 1987/88:So715 (fp) yrkas att regeringen ges till känna vad som i
motionen anförts om arbetarskyddsstyrelsens översyn av gränsvärdena
(yrkande 1).

Ett hygieniskt gränsvärde anger den högsta halt av en luftförorening under
vilken en person som utsätts för föroreningen anses vara skyddad mot ohälsa.
För närvarande gäller arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om hygieniska
gränsvärden, AFS 1984:5, vilken trädde i kraft den 1 januari 1985. Den
upphävs den 1 juli 1988 då en ny kungörelse om hygieniska gränsvärden, AFS
1987:12, träder i kraft. Den nya kungörelsen upptar 8 nya ämnen. För 15
ämnen sänks gränsvärdet.

En närmare redogörelse för bakgrunden till systemet med hygieniska
gränsvärden lämnades i socialutskottets betänkande SoU 1977/78:1 med
anledning av proposition 1976/77:149 om arbetsmiljölag. Beträffande det
rent praktiska arbetet med framtagande av gränsvärdelistan hänvisas till
betänkandet SoU 1984/85:16 (s. 26-27).

Beträffande buller gäller sedan den 1 januari 1987 arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter AFS 1986:15.

De hygieniska gränsvärdena revideras löpande av arbetarskyddsstyrelsen,
inte minst mot bakgrund av de nya forskningsrön som framkommer.

Flär kan vidare nämnas att regeringen givit arbetarskyddsstyrelsen i
uppdrag att utreda konsekvenserna - både de ekonomiska och de hälsomässiga
- av att halvera alla nu gällande gränsvärden för lösningsmedel i
arbetsmiljön. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1988.

Utskottet anförde förra våren - med anledning av ett likalydande
motionsyrkande - att utskottet förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen fastställer
de hygieniska gränsvärdena på en så låg nivå som möjligt, så att
betryggande marginal uppnås till den nivå där oacceptabla skadeeffekter kan
uppstå. Utskottet vidhåller denna uppfattning och ser - i likhet med
föregående år - inte anledning till något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionsyrkandet. Motion 1987/88:So715 (fp) avstyrks således i
här aktuell del (yrkande 1).

I motion 1987/88:So705 av Bertil Måbrink (vpk) begärs att omedelbara

åtgärder vidtas för att sänka gränsvärdet för etenoxid/etylenoxid till 0.

I arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1984:5) om hygieniska gränsvärden
har fastställts ett nivågränsvärde för etylenoxid på 5 ppm (part per
million) eller 9 mg/m3. Etylenoxid är också upptaget som cancerframkallande
ämne (grupp C) i bilaga 2 till kungörelsen. Vidare anges att ämnet lätt kan
upptas genom huden. Det nu gällande gränsvärdet fastställdes år 1981 efter
att sedan år 1974 ha varit 20 ppm och sedan år 1978 10 ppm. Av intresse är att
det fr. o. m. den 1 januari 1985 föreskrivs ett s.k. planeringsvärde för
etylenoxid om endast 1 ppm (kungörelsens bilaga 1). Det innebär att vid
planering av nya eller ombyggnad av gamla anläggningar skall eftersträvas att

SoU 1987/88:9

expositionen för etylenoxid under en hel arbetsdag blir godtagbar med
hänsyn till en tidsvägd genomsnittshalt av 1 ppm. Ett lågt planeringsvärde
anses utgöra en indikation på att gränsvärdet kommer att sänkas så
småningom.

För verksamhet där etylenoxid hanteras gäller arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse (AFS 1980:12) om etylenoxid och propylenoxid. Enligt huvudregeln
i 3 § skall hanteringen av etylenoxid om möjligt ske i slutet system.
Enligt 5 § skall expositionen vara så låg som möjligt. I 11-20 §§ finns
bestämmelser om kontroll av luftföroreningarna genom expositionsmätningar.

Etylenoxid utgör ett högprioriterat ämne i arbetarskyddsstyrelsens löpande
revisionsarbete. Något nytt gränsvärde för ämnet medhanns emellertid
inte vid 1987 års revision, som träder i kraft den 1 juli 1988. Förslag till nytt
gränsvärde kan, enligt vad utskottet erfarit, förväntas under år 1989.
Utskottet förutsätter att gränsvärdet därvid fastställs på en så låg nivå som
möjligt så att en betryggande marginal uppnås. I avvaktan på resultatet av
den pågående granskningen finner utskottet i övrigt inte anledning till något
uttalande från riksdagens sida. Motion 1987/88:So705 (vpk) avstyrks således.

Översyn av arbetsmiljölagen m. m.

I motion 1987/88:So706 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs en översyn av
arbetsmiljölagens brister och förslag till åtgärder. I motionen görs en
uppräkning av vad motionärerna anser utgöra brister i regelsystemet på
arbetsmiljöområdet.

Utskottet har tidigare avstyrkt motioner från vänsterpartiet kommunisterna
liknande den nu aktuella. Utskottet har därvid anfört (SoU 1984/85:16
s. 19-21 och SoU 1986/87:17 s. 19-20) att det för sin del inte ansåg att det
framkommit något som skulle motivera en översyn av arbetsmiljölagen på
det sätt som motionärerna begärt. Det sagda hindrade emellertid inte, ansåg
utskottet, att specifika frågor kunde behöva övervägas särskilt. Utskottet
anser även nu att det saknas anledning att se över arbetsmiljölagen på det sätt
som begärs i motionen. Utskottet vill samtidigt erinra om att det pågår
utredningar vad avser specifika delar av arbetsmiljölagen, t. ex. arbetsolycksutredningen
(A 1986:01) och en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet
som skall se över arbetsmiljölagen bl. a. med utgångspunkt i en
skrivelse från arbetarskyddsstyrelsen. Motion 1987/88:So706 (vpk) avstyrks
alltså.

I motion 1987/88:So708 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att de
fackliga representanterna får majoritet i såväl arbetarskyddsverkets styrelse
som yrkesinspektionsnämnderna.

Motsvarande yrkanden har avslagits av riksdagen efter förslag av utskottet
ett flertal gånger tidigare, senast våren 1987 (se SoU 1986/87:17 s. 11).

Utskottet har bl. a. understrukit vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna
på detta område inte konstrueras som partsorgan. Om detta blev fallet
skulle enligt utskottet förutsättningarna för tillsynsverksamheten allvarligt
försämras. Detta skulle i sista hand skada såväl det allmännas som
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse.

Utskottet har inte ändrat inställning och avstyrker därför motionen.

SoU 1987/88:9

Yrkesinspektionens distriktsindelning

SoU 1987/88:9

I motion 1987/88:So711 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s) begärs förslag om
delning av det nuvarande yrkesinspektionsdistriktet för Blekinge och
Kronobergs län så att Blekinge i framtiden kommer att utgöra ett eget
distrikt.

Yrkesinspektionens nuvarande distriktsindelning fastställdes år 1973. En
utgångspunkt för distriktsindelningen var att distrikten i princip borde
organiseras länsvis. En annan utgångspunkt var att distrikten inte borde vara
mindre än att de gav tillräckligt underlag för att anställa och effektivt utnyttja
specialister. För närvarande bildar 14 län egna yrkesinspektionsdistrikt. Fem
distrikt omfattar två län.

Utredningen med uppdrag att se över yrkesinspektionen och den kommunala
tillsynen, den s.k. YKT-utredningen, har i sitt betänkande (Ds A
1985:1) Samlad tillsyn av arbetsmiljön bl. a. prövat om antalet yrkesinspektionsdistrikt
bör utökas. Utredningen fann (s. 151) att en strikt länsindelning
inom ramen för nuvarande resurser skulle innebära att ett stort antal tjänster
för fältarbete måste omvandlas till tjänster för distriktsledning och administration.
Detta skulle få till följd färre antal inspektörer per distrikt än för
närvarande. En annan konsekvens av att inrätta fler distrikt är att möjligheterna
minskar att ha personal med mer djupgående kunskaper i de
arbetsmiljöfrågor som finns i ett distrikt. Expertkunnandet skulle tunnas ut.
Härtill kommer att en eventuell resursförstärkning måste kanaliseras till
storstadsområdena eftersom konsekvenserna för inspektionen av ett ändrat
huvudmannaskap för den kommunala tillsynen blir störst i dessa områden.
Slutsatsen av utredningens resonemang blev att en strikt länsindelning inte
alltid var lämplig.

Utskottet delar YKT-utredningens uppfattning att distrikten inte bör vara
mindre än att de kan skaffa och vidmakthålla erforderligt expertkunnande.
Om en stor del av specialistkompetensen måste hämtas utanför distriktet
påverkas effektiviteten i inspektionsverksamheten negativt. Utskottet är
mot denna bakgrund inte berett att föreslå något riksdagens initiativ med
anledning av motionen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
möjligheten att inrätta lokalkontor vid yrkesinspektionsdistrikten. YTKutredningen
har ansett att inrättandet av ett eller flera lokalkontor kan vara
ett effektivt sätt att organisera ett distrikt. Enligt utredningens förslag bör det
ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att efter framställan från ett yrkesinspektionsdistrikt
fatta beslut i fråga om inrättande av ett lokalkontor. Motion
1987/88:So711 (s) avstyrks således.

Belastnings- och förslitningsskador

I motion 1987/88:So707 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär ett samlat program mot belastnings- och förslitningsskador
(yrkande 1). Motionärerna begär också att forskning och åtgärder mot
belastningsjukdomar fortsättningsvis prioriteras i arbetsmiljöarbetet med
ökad inriktning på sambandet mellan förslitnings- och belastningsskador och

1 * Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr 9

stressfaktorer och arbetsorganisation utformad efter ekonomiska effektivitetsmått
(yrkande 2).

Arbetsmarknadsministern framhåller i årets budgetproposition (s. 36) att
hälften av de anmälda arbetskadorna är belastningsskador. Undersökningen
visar att de i hög grad drabbar kvinnor som har monotona och ensidiga
arbeten. Kampen mot belastningssjukdomarna är därför också en fråga om
jämställdhet. Arbetsplatserna måste utformas så att de passar såväl kvinnor
som män, anför arbetsmarknadsministern.

Socialutskottet har i anslutning till behandlingen av nu aktuella yrkanden
den 11 februari 1988 anordnat en hearing angående belastningsskador i syfte
att öka utskottets kunskaper på området. Utskottet har därvid erfarit bl. a.
följande.

En stor del av arbetsmiljöinstitutets verksamhet är direkt eller indirekt
riktad mot ämnesområdet belastningsskador i arbetslivet. Arbetsmiljöinstitutets
utbildning av företagshälsovårdens personal syftar direkt till att ge
företagshälsovården kompetens att upptäcka, förebygga, behandla och
rehabilitera skador orsakade av belastning i arbetslivet. I egenskap av
sektorsorgan har institutet ansvaret att följa forskningen och svara för
sammanställning, bearbetning och tolkning av forskningsresultat inom
arbetsmiljöns område och då även vad avser belastningsskador. Arbetet sker
på såväl nationell som nordisk och internationell nivå. Institutet bedriver
vidare egen forskning som till stor del är inriktad mot problemområdet
belastningsskador.

Arbetarskyddsstyrelsen ger bl. a. genom informationssystemet om arbetsskador
(ISA) ut information om belastningsskador till arbetsplatserna.
Genom ISA görs en yrkesvis kartläggning av riksgrupper och riskmiljöer när
det gäller belastningsskador. S. k. riskdatablad sprider informationen till
arbetsplatserna. ISA tar även fram direkt arbetsställerelaterad information
till yrkesinspektionen i dess arbete.

Arbetarskyddsstyrelsen har hösten 1987 inlett det s. k. belastningsergonomiprogrammet.
Programmet avser att lägga grunden för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens insatser för att förebygga belastningsskador.
Programmet utgår från en helhetssyn. Stor vikt fästs vid organisationsfrågor
och arbetets psykologiskt-sociala innehåll. Programmet skall pågå en lång
tid. Bransch efter bransch skall gås igenom. Projektet skall leda till en ökad
kompetens inom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen när det
gäller belastningssjukdomar vilket i sin tur skall leda till en offensivare
tillsyn.

Arbetsmiljöfonden fördelar ca 200 milj. kr. till forskning och utveckling på
ämnesområdet belastningsskador. Fonden planerar nya programsatsningar
för den kommande treårsperioden på områdena fysisk arbetsbelastning samt
sociala och psykiska belastningars betydelse för uppkomsten av ohälsa.
Verksamheten omfattar såväl medicinsk forskning som tekniska projekt.
Fonden gör även stora informationssatsningar.

Socialstyrelsen har hösten 1987 publicerat rapporten Att förebygga
sjukdomar i rörelseorganen. Rapporten, som tagits fram i samarbete med
bl. a. arbetarskyddsstyrelsen och riksförsäkringsverket, beskriver forsk -

SoU 1987/88:9

ningsläget såvitt avser arbetsrelaterade och åldersrelaterade sjukdomar i
rörelseorganen.

Utskottet kan sammanfattningsvis konstatera att belastningsskadorna fått
stor uppmärksamhet under senare år genom olika forsknings- och utvecklingsprojekt.
Utskottet har inhämtat att ett flertal projekt är inriktade på att
ytterligare undersöka sambandet mellan belastningsskador och psykiska,
sociala och arbetsorganisatoriska faktorer.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av fortsatt
forskning och åtgärder för att förebygga och minska belastningsskador. Bl. a.
måste nu medel ställas till förfogande för olika fullskaleförsök. Med
hänvisning till den omfattande verksamhet som redovisats ovan anser
utskottet inte att motion 1987/88:So707, yrkande 2 i övrigt påkallar något
uttalande av riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Beträffande yrkande 1 i motionen vill utskottet erinra om det av
arbetarskyddsstyrelsen inledda programmet mot belastningsskador. Detta
skall självfallet fullföljas. Enligt utskottets mening finns därför inte anledning
till något riksdagens initiativ. Även detta motionsyrkande avstyrks
alltså.

I samma motion (vpk) begärs vidare att skyddsombud och lokal fackförening
ges vidgad rätt att stoppa arbeten som utsätter den arbetande för
förslitnings- och belastningsskador (yrkande 3).

Skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen rätt att avbryta arbete
i det fall ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens
liv eller hälsa och rättelse inte kan uppnås genom hänvändelse till
arbetsgivaren. Skyddsombudet kan då besluta att arbetet skall avbrytas till
dess att yrkesinspektionen hinner ta ställning i frågan. Av förarbetena
framgår att skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när risken är
överhängande och man inte hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande.
Skyddsombudet har emellertid inte befogenhet att stoppa arbetet
enbart på grund av misstanke om skadliga långtidseffekter. (Prop. 1976/
77:149 s. 339, SoU 1977/78:1 s. 56-57).

Yrkanden liknande det nu aktuella behandlades av riksdagen våren 1986
och våren 1987. Utskottet avstyrkte då motionerna och uttalade att det enligt
utskottets mening hade gjorts en lämplig avgränsning i arbetsmiljölagen av
de situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet. Utskottet kunde
således inte dela motionärernas uppfattning att en ökning av skyddsombudens
befogenheter i detta avseende skulle vara en lämplig väg att gå för att
komma till rätta med belastningsskadorna. Utskottet erinrade också om att
det i ett antal författningar från arbetarskyddsstyrelsen finns konkreta
bestämmelser om arbetsställningar, arbetsrörelser och fysisk belastning och
att yrkesinspektionen, som skall vaka över att gällande föreskrifter iakttas, i
sista hand har tvångsmedel att tillgå för att åstadkomma förbättringar av
arbetsmiljön (SoU 1985/86:12 s. 17 och SoU 1986/87:17 s. 14).

Utskottet, som vill tillägga att risken för belastningsskador inte är av den
brådskande natur att inte yrkesinspektionens beslut hinner inhämtas, har
inte ändrat uppfattning i denna fråga. Motionen avstyrks därför såvitt här är i
fråga (yrkande 3).

SoU 1987/88:9

I samma motion (vpk) föreslås att arbetarskyddsstyrelsen skall få i uppdrag
att ge ut tvingande anvisningar om facklig organisations rätt att tvinga fram
raster och pauser, lägre arbetstempo, arbetsväxling och rotation och
arbetsorganisationsmodeller som minskar belastnings- och förslitningsskador
{yrkande 4).

1 6 kap. arbetsmiljölagen finns regler om samverkan på arbetsmiljöområdet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dessa regler - om skyddsombud,
skyddskommitté m. m. - kompletteras av olika avtal, s. k. medbestämmandeavtal,
som slutits av parterna på såväl den offentliga som den privata
arbetsmarknaden. Reglerna i arbetsmiljölagen om skyddsombuds befogenheter
tar, som nyss sagts, sikte på situationer som innebär överhängande
fara. I medbestämmandeavtalen tas upp frågor om organisationsförändringar
m. m. Utskottet anser att balansen mellan det lagreglerade och det
avtalsreglerade området skulle rubbas på ett mindre lämpligt sätt om
motionärernas yrkande vann bifall. Detta innebär dock inte att frågor om
arbetsorganisation m. m. är oviktiga när det gäller att minska belastningsskador.
Fr. o. m. den 1 juli 1987 har i arbetsmiljöförordningen (15 §) förts in en
bestämmelse att yrkesinspektionen vid sin tillsyn skall eftersträva en
helhetsbedömning. Hänsyn skall således tas till arbetsplatsens lämplighet ur
psykologiska och sociala aspekter. Utskottet har vidare vid sin hearing om
belastningsskador inhämtat att forskning och åtgärder i hög grad är inriktade
på organisationsfrågor. Mot bakgrund av det nu anförda avstyrks motion
So707 (vpk) även i här aktuell del (yrkande 4).

I motion 1987/88:So709 av Rosa Östh rn.fl. (c) tas arbetsmiljöproblemen i
hemtjänsten upp (yrkande 1).

Arbetsmiljön inom hemtjänsten har hösten 1987 behandlats utförligt av
socialutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1987/88:5.1 det
betänkandet redovisas bl. a. gällande bestämmelser, utredningar m. m. och
tidigare riksdagsbehandling.

Utskottet erinrade bl. a. om att socialstyrelsen i samarbete med bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen genomför ett regeringsuppdrag med sikte på att
förbättra rekryteringen av personal till den sociala hemtjänsten. Arbetsmiljöfrågorna
skall härvid särskilt belysas.

Utskottet framhöll vidare att utgångspunkten måste vara att hemtjänsten
utformas på ett sätt som varken ger avkall på kraven på respekt för den
enskildes integritet eller kraven på en god arbetsmiljö. Utskottet noterade
att socialstyrelsen redan fått ett regeringsuppdrag rörande hemtjänsten vari
bl. a. ingår att uppmärksamma aktuella arbetsmiljöfrågor. Det erinrades
vidare om att arbete med allmänna råd för social hemtjänst pågår inom
socialstyrelsen. Mot denna bakgrund ansåg sig utskottet kunna förutsätta att
arbetsmiljöproblemen inom hemtjänsten skulle uppmärksammas och få sin
belysning utan något riksdagens initiativ.

Utskottet har inhämtat att socialstyrelsens uppdrag rörande rekryteringen
till hemtjänsten skall redovisas senast den 1 april 1988. Utskottet förutsätter
att socialstyrelsen härvid också beaktar vikten av utbildning av den ofta unga
hemtjänstpersonalen så att det skapas bättre förutsättningar för dem att
stanna i yrket. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet bifall til!
motionen i nu aktuell del (yrkande 1).

SoU 1987/88:9

Arbetsmiljön för livsmedelsarbetare

I motion 1987/88:So709 av Rosa Osth m.fl. (c) hemställs att regeringen ges
till känna vad som anförts om arbetsmiljöproblem för livsmedelsarbetare
(yrkande 2).

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat föreskrifter (AFS 1982:12) om
arbete i kylda livsmedelslokaler. Enligt dessa får köttets temperatur i
snittstället inte understiga +4° C. Lufttemperaturen i arbetslokal för arbete
med livsmedel skall hållas så nära +16° C som möjligt. I styckningslokal i
exportkontrollerade anläggningar (s. k. kontrollslakterier) får lufttemperaturen
vara lägst +8° C.

I livsmedelsverkets allmänna tillämpningskungörelse (ATK) SLV FA
1984:11 finns bestämmelser om hantering av kylda livsmedel samt temperaturkrav
i livsmedelslokal. Dessa innebär bl. a. att i styckningslokal för kött
skall lufttemperaturen vara reglerad till +10° C. Temperaturen får vara
högre, dock högst +16° C, under förutsättning bl. a. att hanteringstiden är så
kort att varans temperatur inte överstiger +8° C. Temperaturbestämmelserna
för anläggningar godkända för export av färskt kött till EG-marknaden
innebär att innetemperaturen i köttet vid styckning aldrig får överskrida +7°
C. Under styckning får temperaturen i styckningslokalen aldrig överskrida
+ 12° C.

Enligt motionärerna medför EG:s krav på temperatur att köttet blir
hårdbearbetat vilket ökar risken för muskelskador och andra skador.

Utskottet, som kan konstatera att EG:s krav inte strider mot arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar, har inhämtat att slakt- och charkuteriarbete
utgör ett högriskyrke för belastningssjukdomar. Det är därför angeläget att
kraftfulla insatser vidtas för att påverka de faktorer som bidrar till uppkomsten
av belastningssjukdomar.

Utskottet har vidare inhämtat att fyra svenska slakteriföretag avser att
söka dispens från EG-marknadens bestämmelser. Från EG har man enligt
uppgift förklarat sig positiv till att ge tillstånd till s. k. tempererad styckning,
dvs. styckning av varmt kött, om vissa villkor kan uppfyllas. Ett sådant villkor
är att köttet inom 60 minuter från slakten förs in i en styckningslokal vars
temperatur inte överstiger +12° C. De svenska företagen undersöker för
närvarande möjligheterna att klara den angivna tidsgränsen.

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
belastningssjukdomarna hos slakteriarbetare minskas, anser mot bakgrund
av det redovisade dispensförfarandet inte att motionen påkallar något
initiativ av riksdagen. Motion 1987/88:So709 (c) i här aktuell del (yrkande 2)
avstyrks alltså.

Skogsarbetsplatser

I motion 1987/88:So703 av Johnny Ahlqvist (s) föreslås att skogsarbetsplatser
skall jämställas med byggarbetsplatser när det gäller ansvaret för samordningen
av arbetarskyddet på gemensamt arbetsställe.

När två eller flera samtidigt driver verksamhet på samma arbetsställe, skall
de enligt 3 kap. 6 § arbetsmiljölagen samråda och gemensamt verka för att

SoU 1987/88:9

åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden.

Enligt 3 kap. 7 § arbetsmiljölagen har byggherre och den som råder över
fast driftsställe ansvaret för samordning och skyddsåtgärder på ett gemensamt
arbetsställe när det gäller byggnads- eller anläggningsarbete. På ett
annat gemensamt arbetsställe än byggarbetsplats eller fast driftsställe, t. ex.
på ett rörligt arbetsställe som vid skogsarbete, kan de som bedriver arbete
där komma överens om att en av dem skall ha ansvar för samordningen.

Om en sådan överenskommelse inte har träffats, kan enligt 7 kap. 6 §
arbetsmiljölagen yrkesinspektionen bestämma vem som skall ha sådant
ansvar.

Vid tillkomsten av arbetsmiljölagen konstaterade socialutskottet (SoU
1977/78:1 s. 34) att det skulle innebära svåra gränsdragningsproblem att
införa ett obligatoriskt samordningsansvar för alla gemensamma arbetsställen.
Utskottet underströk det angelägna i att arbetarskyddsstyrelsen med
uppmärksamhet följer utvecklingen och att man i första hand genom
information försöker avhjälpa förekommande brister. Utskottet pekade
även på den möjlighet som yrkesinspektionen har att i det enskilda fallet
bestämma om samordningsansvar beträffande alla typer av gemensamma
arbetsställen.

Arbetarskyddsstyrelsen höll år 1980 en konferens om samordningsansvar
på skogsarbetsplatser. Vid konferensen deltog bl. a. representanter för
yrkesinspektionen, Svenska skogsarbetareförbundet. Skogs- och lantarbetsgivareförbundet
och vissa skogsbolag. Konferensen mynnade inte ut i några
konkreta förslag. Det konstaterades emellertid att Skogs- och lantarbetsgivareförbundet
rekommenderade sina medlemmar att regelmässigt ta in bestämmelser
om samordningsansvar i entreprenadkontrakten.

Utskottet har inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen, som förutsattes vid
tillkomsten av arbetsmiljölagen, noga följer utvecklingen. Utskottet har
vidare inhämtat att samordningsansvaret vid större skogsarbetsplatser i ökad
omfattning regleras genom avtal mellan parterna. Med hänsyn härtill anser
inte utskottet att det är påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida.
Motion So703 (s) avstyrks således.

I motion 1987/88:So710 av Stina Gustavsson m.fl. (c) begärs att arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att initiera en fortsättning på projektet
”Säkerhetsdagar i skogsbruket” och att medel härför anvisas ur arbetsmiljöfonden
(yrkande 2).

Arbetsmiljöfonden är ett forskningsfinansierande organ, vars verksamhet
finansieras av en arbetarskyddsavgift [8 § lagen (1981:691) om socialavgifter].
Fondens styrelse beslutar självständigt om användningen av de medel
som finns för forsknings-, utbildnings- och utvecklingsinsatser. I styrelsen
sitter företrädare för arbetsmarknadens parter.

Socialutskottet (SoU 1986/87:17 s. 25) förklarade förra våren med anledning
av en liknande motion att det ankommer på fondens styrelse att
prioritera vilka utbildningsinsatser den vill genomföra. Utskottet förutsatte
vidare att yrkesinspektionen kommer att ägna arbetarskyddet i det självverksamma
skogsbruket särskild uppmärksamhet om så är påkallat med hänsyn
till olycksfallsfrekvens m. m.

SoU 1987/88:9

Det utskottet anförde vid föregående riksmöte äger aktualitet även i dag.
Utskottet anser inte att motion 1987/88:So710 påkallar någon riksdagens
åtgärd i nu aktuell del (yrkande 2).

Sanktionssystemet vid arbetsmiljöbrott

I motion 1987l88:So715 (fp) hemställs om en utredning om de ekonomiska
konsekvenserna för arbetsgivare vad gäller arbetsmiljön (yrkande 7).

Företagsbot kan fr. o. m. den 1 juli 1986 åläggas näringsidkare för brott
som begåtts i näringsverksamheten. Såväl enskilda som juridiska personer
kan åläggas företagsbot. Företagsbot kan fastställas till lägst 10 000 kr. och
högst 3 milj. kr.

Arbetsolycksutredningen (dir. 1986:13) har haft till uppgift bl. a. att
undersöka förutsättningarna för att införa ekonomiska sanktioner som kan
tas ut även av juridiska personer utan att det behöver kunna bevisas uppsåt
eller oaktsamhet hos en enskild person. Utredningen har nyligen redovisat
sina överväganden i betänkandet (SOU 1988:3) Arbetsolycka - ”olycka eller
arbetsmiljöbrott?” Utredningen anser inte att det finns något behov att
utöver företagsbot införa ytterligare någon typ av sanktionsavgift på
arbetsmiljöområdet.

Frågan om ekonomiska konsekvenser för arbetsgivare vid arbetsmiljöbrott
kommer att bli föremål för fortsatta överväganden av regeringen i
samband med departementsbehandlingen av arbetsolycksutredningens betänkande.
Motion 1987/88:So715 (fp) yrkande 7 påkallar därmed ingen
åtgärd av riksdagen utan avstyrks.

I motion 1987l88:So715 (fp) tas även upp frågan om förlängd preskriptionstid
för ärenden om tillämpning av arbetsmiljölagen (yrkande 6).

Ansvarsreglerna i arbetsmiljölagen bygger i första hand på att ett direkt
straffhot inte inträder förrän en tillsynsmyndighet i det enskilda fallet har
meddelat ett föreläggande eller förbud. Den som bryter mot ett sådant kan
enligt 8 kap. 1 § arbetsmiljölagen dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Enligt 8 kap. 2 § kan den som bryter mot vissa föreskrifter eller villkor som
meddelats med stöd av lagen dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

När som i arbetsmiljölagen svårare straff än fängelse i ett år inte kan följa
på brottet, får påföljd inte ådömas om inte den misstänkte häktats eller fått
del av åtal för brottet inom två år (35 kap. 1 § brottsbalken). Preskriptionstiden
är således två år.

Har en arbetsskada vållats genom oaktsamhet kan straffrättsligt ansvar
utkrävas för vållande till annans död eller vållande till kroppsskada eller
sjukdom enligt bestämmelser i brottsbalken (3 kap. 7 § och 8 § BrB). Även
brottet framkallande av fara för annan (3 kap. 9 § BrB) kan bli aktuellt.
Preskriptionstiden för brottet vållande till annans död är i normalfallet fem år
och i grova fall tio år. Vid vållande till kroppsskada eller sjukdom är
preskriptionstiden i normalfallet två år och i grova fall fem år. Preskriptionstiden
vid framkallande av fara för annan är fem år.

Arbetsolycksutredningen har i sitt betänkande (SOU 1988:3) Arbetsolycka
- ”olycka eller arbetsmiljöbrott?” föreslagit att en särskild straffregle -

SoU 1987/88:9

ring för arbetsmiljöbrott skall införas i brottsbalken. Enligt den föreslagna
bestämmelsen skall den som åsidosätter vad som åligger honom för att
förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetsmiljö i vissa angivna fall kunna
dömas för arbetsmiljöbrott till böter eller fängelse i högst två år eller i grova
fall till fängelse i högst fyra år. Preskriptionstiden blir för det föreslagna
brottet fem år i normalfallet och tio år vid grova fall.

Utskottet konstaterar således att frågan om förlängd preskriptionstid vid
arbetsmiljöbrott redan är aktuell genom arbetsolycksutredningens förslag.
Utskottet ser mot bakgrund härav inte skäl att begära ytterligare åtgärder
från regeringen utan avstyrker motion 1987/88:So715 (fp) såvitt nu är i fråga
(yrkande 6).

Luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar

I motion 1987/88:So714 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp) hemställs att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om införande av luftkuddeskydd
i yrkesmässigt använda personbilar som skydd mot arbetsskada bland
chaufförer {yrkande 1). I samma motion begärs att arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att utforma föreskrifter med närmare riktlinjer för införandet
av luftkudde i personbilar (yrkande 2).

Motionärerna uppger att försök med luftkudde har skett i två av
postverkets bilar. Mot bakgrund av de goda erfarenheterna i Sverige och
USA av systemet med luftkudde bör sådant införas i alla bilar som utnyttjas
yrkesmässigt. Motionärerna upplyser om att försöksverksamheten i Sverige
under åren 1988—1989 skall utvidgas till 100 nya postbilar. Försöket utförs i
samarbete mellan postverket, statshälsan och näringslivet.

Utskottet vill framhålla att trafikmiljön är en del av arbetsmiljön för
många människor och att det är viktigt att bilen för dem görs till en så säker
arbetsplats som möjligt. Härvid kan luftkudden vara ett medel för att
förhindra och hindra arbetsskador. Luftkudden ersätter emellertid inte
användningen av bilbälte utan är ett komplement till detta. Utskottet ser
positivt på forsknings- och utvecklingsprojekt om luftkuddesystem. Som
motionärerna anför planeras mer omfattande försök i Sverige under de
närmaste åren. Dessa försök bör enligt utskottets mening avvaktas. Mot
bakgrund av det nu anförda avstyrks båda yrkandena i motion So714.

Dator- och bildskärmsarbete m. m.

Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar m. m.

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en kungörelse med föreskrifter om
arbete vid bildskärm (AFS 1985:12). Den trädde i kraft den 1 januari 1986. I
denna anges hur synförhållanden, arbetsplats, arbetsuppgifter och pauser
skall vara utformade för att inte leda till ögontrötthet, psykisk påfrestning
samt besvär i muskler och leder. Arbetarskyddsstyrelsen har vidare gett ut
allmänna råd om datorstöd i arbetet (AFS 1986:279). Råden behandlar bl. a.
vikten av utbildning, information och medinflytande vid införande av

SoU 1987/88:9

datorstöd. De allmänna råden tar vidare upp frågor om arbetsinnehåll,
ergonomi och personlig integritet m. m. till följd av datoriseringen.

I motion 1987l88:So709 av Rosa Östh m.fl. (c) begärs att arbetarskyddsstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta mer precisa regler vad gäller lokaler,
ergonomi och arbetstid vid arbete med bildskärmar (yrkande 3).

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter tar främst sikte på synproblemen och
belastningsbesvär som kan uppkomma i samband med arbete vid bildskärm.
De innehåller bl. a. bestämmelser om arbetspassens längd och om synundersökning
av arbetstagaren. De allmänna råden behandlar bl. a. ergonomiska
och fysiska arbetsmiljökrav vid bildskärmsarbete. Även arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse Arbetsställningar och arbetsrörelser (ASF 1983:6) kan
tillämpas vid planering av bildskärmsarbetsplats.

Utskottet anordnade den 17 november 1987 en hearing om arbetsmiljöproblem
vid bildskärmsarbete. Närvarande var bl. a. representanter för
arbetsmiljöinstitutet, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut,
statens arbetsmiljöfond, statshälsan samt för arbetsmarknadens
parter. Utskottet inhämtade därvid bl. a. att arbeten vid bildskärm kan
vara av olika och mycket varierande natur. Det är därför svårt att utfärda
föreskrifter som är mer precisa och som skall gälla för alla förekommande
typer av bildskärmsarbete. Det vetenskapliga underlaget är vidare otillräckligt
när det gäller åtgärdernas utformning. Det behövs ytterligare forskning
på detta område.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att arbetsmiljöriskerna vid
bildskärmsarbete är föremål för en intensiv bevakning. Det kan, enligt vad
utskottet inhämtat, antas att arbetsorganisatoriska förändringar ofta kan
minska risken för ohälsa vid bildskärmsarbete. Ett flertal forsknings- och
utvecklingsprojekt pågår i syfte att finna ergonomiska och arbetsorganisatoriska
lösningar vid användningen av bildskärmar.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motion 1987/
88:So709 i nu aktuell del (yrkande 3).

Forskning om hälsorisker vid bildskärmsarbete

I motion 1987/88:So225 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas ett tillkännagivande
av vad i motionen anförts om datatekniken och arbetsmiljön. Motionärerna
tar bl. a. upp frågan om fortsatt forskning när det gäller terminalarbetet
och hur det elektromagnetiska fältet och strålningen påverkar människor
(yrkande 1 delvis).

Även i motion 1987/88:So715 (fp) tas upp frågan om forskning om
bildskärmsarbetets risker (yrkande2). Enligt motionärerna behövs bl. a. fler
forskningsprojekt.

I motion 1987/88:So716 (s) begärs tvärvetenskaplig forskning om skador
vid bildskärmsarbete samt om förslag till åtgärder för att hjälpa de drabbade.

Av den forskningsproposition (prop. 1986/87:80) som framlades förra året
framgår att bl. a. teknisk-fysikalisk forskning med inriktning på elektromagnetiska
riskfaktorer kommer att utgöra ett prioriterat område vid institutet
för arbetsmiljöforskning under den närmaste treårsperioden. Arbetsmark -

SoU 1987/88:9

nadsministern framhåller särskilt den vikt som bör läggas vid denna
forskning, dvs. forskning om hur exponering för olika typer av elektromagnetiska
fält, t. ex. vid bildskärmar, påverkar olika yrkesgrupper. Vid
institutet för arbetsmiljöforskning pågår ett tjugotal projekt inom området.
Vid bl. a. statshälsan, Grafiska hälsovårdscentralen i Stockholm, hudklinikerna
vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och Karolinska sjukhuset i
Stockholm och vid statens strålskyddsinstitut pågår också olika forskningsprojekt.
Forskningen rör olika områden, t. ex. ergonomiska problem,
hudproblem, synbesvär och forskning kring påverkan på foster.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågor kring arbetsmiljöriskerna
vid bildskärmsarbete är ett angeläget forskningsområde. Som framgår
av den här lämnade redovisningen kommer forskningen kring eventuella
risker med bildskärmsarbete att även i fortsättningen utgöra ett prioriterat
område. Forskningen är till sin natur ofta tvärvetenskaplig och åtgärdsinriktad
och omfattar många olika riskfaktorer. Utskottet anser mot denna
bakgrund inte att motionerna 1987/88:So225 (c) yrkande 1 i motsvarande del,
So715 (fp) yrkande 2 och So716 (s) påkallar något uttalande från riksdagens
sida.

I motion 1987/88:So709 (c) begärs initiativ för ökad internationellt samarbete
vad gäller produktutveckling och testverksamhet om bildskärmsarbetets
arbetsmiljö {yrkande 5).

Arbetarskyddsstyrelsen har i sin vetenskapliga skriftserie publicerat
rapporten Bildskärmsarbete och hälsa. En utvärdering av kunskapsläget
(1986:9). Boken sammanfattar all internationell vetenskaplig forskning kring
bildskärmar och bildskärmsarbete.

På bildskärmsområdet pågår ett internationellt standardiseringsarbete
under medverkan av WHO, IRPA (internationella strålningsorganisationen)
och ISO (internationella standardiseringsorganisationen). Statens
strålskyddsinstitut deltar bl. a. i ett internationellt projekt om utveckling och
standardisering av mättekniker för bestämning av elektromagnetiska emissioner
från bildskärmar m. m.

Statens mät- och provråd har utarbetat regler för den frivilliga provning av
bildskärmsterminaler som blev möjlig fr. o. m. den 1 februari 1987. Reglerna
bygger i hög utsträckning på internationella standarder.

Utskottet har inhämtat att det förekommer ett omfattande internationellt
samarbete beträffande test och produktutveckling av bildskärmar. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet även motion 1987/88:So709 (c) yrkande

Rätt till omplacering

I motion 1987188:So709 (c) begärs att gravida kvinnor som arbetar vid
bildskärm skall ges rätt till omplacering (yrkande 4).

I motion 1987/88:So225 (c) aktualiseras frågan om rätt till omplacering från
terminalarbete för alla arbetstagare som känner oro för sin hälsa (yrkande 1
delvis).

SoU 1987/88:9

I motion 1987/88:So715 (fp) hemställs att regeringen ger till känna vad i
motionen anförts beträffande arbetsmiljö för gravida kvinnor (yrkande 3).

Enligt de regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 har gravida kvinnor, som
tvingas avstå från förvärvsarbete på grund av att arbetsmiljön kan medföra
risk för fosterskador, rätt till omplacering eller, om omplacering inte kan
ordnas, rätt till havandeskapspenning. En förutsättning är att kvinnan har
avstängts från arbetet enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 3
kap. 16 § arbetsmiljölagen [3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring].

Föreskrifter om skydd för havande kvinnor finns för närvarande endast
såvitt gäller blyarbete (AFS 1982:1). 1 1984 års forskningsproposition (prop.
1983/84:107 bil. 7) uppgavs att bristen på kunskaper ännu var mycket stor om
sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer och reproduktionsskador. Vidare
uppgavs att arbetarskyddsstyrelsen under den närmaste femårsperioden
skulle prioritera bl. a. forskning om ämnen som kan skada foster och
arvsanlag (s. 9).

Vad gäller gravida kvinnors rätt till omplacering från bildskärmsarbete
finns det på det statliga området sedan drygt två år tillbaka en överenskommelse
mellan parterna som gör det möjligt för bildskärmsarbetande kvinnor
att begära omplacering. Lokala avtal och överenskommelser med samma
innebörd har också träffats vid samtliga landsting, i flertalet kommuner samt
vid många privata företag.

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden våren 1986 och våren
1987 förutsatte utskottet att arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamt skulle
följa fortlöpande forskningsarbeten vad gäller sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer
och graviditetsstörningar och skyndsamt utfärda föreskrifter om
det skulle visa sig finnas ett sådant samband. Utskottet anförde vidare att
även om det i dag inte fanns vetenskapliga bevis för att bildskärmsarbete
leder till graviditetsstörningar bildskärmsarbetande kvinnors oro borde
respekteras. Utskottet såg därför med tillfredsställelse att allt fler avtal
träffas mellan arbetsmarknadens parter om rätt för gravida att slippa
bildskärmsarbete (SoU 1986/87:17 s. 8).

Det utskottet anförde vid tidigare riksdagsbehandling av frågan äger
aktualitet även i dag. Utskottet avstyrker därför motionerna 1987/88:So709
(c) yrkande 4 och So225 yrkande 1 delvis.

Med anledning av vad som anförs i motion So715 (fp) vill utskottet ånyo
erinra om att kunskaperna om eventuella samband mellan olika arbetsmiljöfaktorer
och olika typer av reproduktionsskador eller graviditetsstörningar
är mycket ofullständiga. Det är angeläget med ytterligare forskning som kan
ge underlag för effektiva skyddsåtgärder. Som ovan framgått är sådan
forskning prioriterad. I avvaktan på bättre kunskapsunderlag för olika
yrkesområden kan utskottet inte tillstyrka generella regler om rätt till
omplacering vid graviditet, vilka skulle komma att slå i blindo. Utskottet
avstyrker alltså även detta motionsförslag.

SoU 1987/88:9

Datautnyttjande på arbetsmiljöområdet

SoU 1987/88:9

I motion 1987l88:So712 av Per-Richard Molén (m) tas frågan om samordning
av forskningsdata på arbetsmiljöområdet upp. Enligt motionären vore det av
stort värde att samla forskningsdata i en särskild databas så att bl. a.
yrkesinspektionens fältman fick tillgång till materialet.

I motion 1987!88:So713 begär samme motionär (m) att informationssystemet
om arbetsskador (ISA) skall användas för förbättringar av arbetsmiljön bl. a.
genom att företag och organisationer borde ges möjlighet att ta del av eller
beställa körningar från denna databas.

Databastjänsten ARAMIS blev allmänt tillgänglig i början av år 1985.
ARAMIS är ett resultat av samordningssträvandena kring biblioteks- och
dokumentationstjänsterna vid arbetarskyddsstyrelsen, arbetslivscentrum
och statens naturvårdsverk (SNV). Syftet med ARAMIS är att ge information
om arbetslivs- och miljöförhållanden i ett sammanhållet och lätt
tillgängligt paket av databaser. I ARAMIS ingår fem olika databaser:
ALCDOK som produceras vid arbetslivscentrum, AMILIT som produceras
vid arbetarskyddsstyrelsen, CISILO som produceras vid internationella
arbetsbyrån (ILO) i Genéve, NIOSHTIC som produceras vid National
Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) i USA samt SERIX
som produceras vid SNV. I databaserna registreras forskningsprojekt och
forskningsresultat, utredningar och rapporter, böcker och tidskriftsartiklar,
lagar och avtal m. m.

Genom ARAMIS finns således redan en sådan samlad information om
forskning på arbetsmiljöområdet som efterlyses i motion 1987/88:So712 (m).
Motionen avstyrks således.

Företag och organisationer kan beställa material ur informationssystemet
om arbetsskador (ISA). En förutsättning för meningsfullt förebyggande
skyddsarbete är att information om riskmiljöer och riskgrupper finns
tillgänglig. Arbetarskyddsstyrelsen informerar fortlöpande företag och andra
om möjligheten att göra specialbearbetningar av ISA. Utskottet har
inhämtat att arbetarskyddsstyrelsens inkomster från uttag ur ISA-systemet
uppgår till ca 200 000 kr. årligen. Detta belopp kan ställas i relation till den
totala kostnaden för ISA som uppgår till ca 12 milj. kr. En anledning till det
svaga intresset kan, enligt vad utskottet inhämtat, vara eftersläpningen i
statistikproduktionen. Den senast färdigställda årsstatistiken avser år 1984.

Arbetsmarknadsministern anför i årets budgetproposition (bil. 12 s. 41)
att det ökande antalet anmälda arbetssjukdomar har lett till en besvärande
eftersläpning av kodning och registrering av arbetssjukdomar inom ramen
för ISA. Detta har i sin tur lett till försenad arbetsskadestatistik och sämre
tillgång till aktuella uppgifter. Med anledning härav föreslås (prop. s. 105)
att ISA-systemet får en resursförstärkning.

Det är således möjligt att redan nu utnyttja ISA på det sätt motionären
efterlyser. Utskottet förutsätter att de aviserade åtgärderna för att förbättra
aktualiteten hos systemet leder till att efterfrågan från utomstående ökar.

Med hänvisning till det nu anförda anser utskottet inte att motion
1987/88:So713 påkallar någon åtgärd av riksdagen.

Den psykosociala arbetsmiljön

SoU 1987/88:9

I motion 1987/88:So715 (fp) hemställs att regeringen ges till känna vad i
motionen anförts beträffande fullskaleförsök med alternativa arbetsorganisationer
i syfte att förbättra den psykosociala arbetsmiljön (yrkande 4).

I årets budgetproposition (bil. 12 s. 37) upplyser arbetsmarknadsministern
att arbetsmiljöfonden planerar nya programsatsningar på områdena
fysisk arbetsbelastning samt sociala och psykiska belastningars betydelse för
uppkomsten av ohälsa. Stödet till utvecklingsarbete inom olika områden
planeras också bli utökat. Det gäller bl. a. frågor om arbetsorganisation och
deras samspel med införande av ny teknik i arbetslivet.

Enligt vad utskottet erfarit har under de senaste fem åren sådana försök
som efterlyses i motionen genomförts på ett stort antal arbetsplatser.
Försöken har skett på såväl offentliga som privata arbetsplatser inom ramen
för utvecklingsfondens utvecklingsprogram för ny teknik, arbetsorganisation
och arbetsmiljö. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet bifall till motionen
såvitt nu är i fråga (yrkande 4).

Medelsanvisningarna

Under avsnitt C 1 i budgetpropositionen (bil. 12 s. 105) hemställs att
riksdagen godkänner den föreslagna överföringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statsbudgetens inkomsttitel och att arbetarskyddsverket
anvisas ett förslagsanslag för budgetåret 1988/89 om 277 120 000 kr. Under
avsnitt C 2 (s. 107) hemställs vidare att Institutet för arbetsmiljöforskning
anvisas ett förslagsanslag om 67 143 000 kr. Under avsnitt C 3 (s. 108)
hemställs att till Institutet för arbetsmiljöforskning: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur anvisas ett reservationsanslag av 3 455 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rehabilitering av arbetsskadade
att riksdagen avslår motion 1987/88:So701,

2. beträffande förebyggande företagshälsovård
att riksdagen avslår motion 1987/88:So702,

3. beträffande 15-timmarsregeln

att riksdagen avslår motion 1987/88:So704,

4. beträffande samverkan inom företagshälsovården
att riksdagen avslår motion 1987/88:So715 yrkande 5,

5. beträffande översyn av gränsvärden

att riksdagen avslår motion 1987/88:So715 yrkande 1,

6. beträffande gränsvärdet för etylenoxid
att riksdagen avslår motion 1987/88 :So705,

7. beträffande översyn av arbetsmiljölagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So706,

8. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen avslår motion 1987/88:So708,

9. beträffande yrkesinspektionens distriktsindelning
att riksdagen avslår motion 1987/88:So711,

10. beträffande forskning om belastningssjukdomar
att riksdagen avslår motion 1987/88:So707 yrkande 2,

11. beträffande ett samlat program mot belastningsskador
att riksdagen avslår motion 1987/88:So707 yrkande 1,

12. beträffande skyddsombuds stoppningsrätt

att riksdagen avslår motion 1987/88:So707 yrkande 3,

13. beträffande tvingande anvisningar om samverkan
att riksdagen avslår motion 1987/88:So707 yrkande 4,

14. beträffande arbetsmiljön inom hemtjänsten

att riksdagen avslår motion 1987/88:So709 yrkande 1,

15. beträffande arbetsmiljön för livsmedelsarbetare
att riksdagen avslår motion 1987/88:So709 yrkande 2,

16. beträffande samordningsansvar för skogsarbetsplatser
att riksdagen avslår motion 1987/88:So703,

17. beträffande säkerhetsdagar i skogsbruket

att riksdagen avslår motion 1987/88:So710 yrkande 2,

18. beträffande ekonomiska konsekvenser för arbetsgivare vid arbetsmiljöbrott att

riksdagen avslår motion 1987/88:So715 yrkande 7,

19. beträffande preskriptionstiden vid arbetsmiljöbrott
att riksdagen avslår motion 1987/88:So715 yrkande 6,

20. beträffande luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar
att riksdagen avslår motion 1987/88:So714,

21. beträffande mer precisa regler för arbete med bildskärmar
att riksdagen avslår motion 1987/88:So709 yrkande 3,

22. beträffande forskning om hälsorisker vid bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1987/88:So225 yrkande 1 delvis och
motion 1987/88:So715 yrkande 2,

23. beträffande tvärvetenskaplig forskning om skador vid bildskärmsarbete att

riksdagen avslår motion 1987/88:So716,

24. beträffande ökat internationellt samarbete angående bildskärmar att

riksdagen avslår motion 1987/88: So709 yrkande 5,

25. beträffande omplacering vid bildskärmsarbete

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So709 yrkande 4 och motion
1987/88:So225 yrkande 1 delvis,

26. beträffande rätt till omplacering vid graviditet
att riksdagen avslår motion 1987/88:So715 yrkande 3,

27. beträffande samordning av forskningsdata
att riksdagen avslår motion 1987/88:So712,

28. beträffande informationssystemet för arbetsskador
att riksdagen avslår motion 1987/88 :So713,

SoU 1987/88:9

29. beträffande den psykosociala arbetsmiljön

att riksdagen avslår motion 1987/88:So715 yrkande 4,

30. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna överföringen
från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens
inkomsttitel,

31. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 277 120 000 kr.,

32. att riksdagen till Institutet för arbetsmiljöforskning för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 67 143 000 kr.,

33. att riksdagen till Institutet för arbetsmiljöforskning: Anskaffning
av vetenskaplig apparatur för budgetår 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 3 455 000 kr.

Stockholm den 1 mars 1988

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m). Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingrid
Andersson (s), Erik Janson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Maud
Björnemalm (s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Reservationer

Rehabilitering av arbetsskadade (mom. 1 i hemställan)

1. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Mot denna”
och slutar med ”So701 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att missförhållanden i arbetslivet
är en mycket tungt vägande orsak till ohälsa och mänskligt lidande. En lång
rad åtgärder behöver vidtas för att åstadkomma en säker arbetsmiljö och
rehabilitering av arbetsskadade. Vid sidan av den mänskliga aspekten finns
det stora ekonomiska vinster med en ordentligt uppföljning och rehabilitering
av dem som utsätts för arbetsskada. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande rehabilitering av arbetsskadade
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So701 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:9

Förebyggande företagshälsovård (mom. 2 i hemställan)

2. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Inte heller”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med den
ökande utslagningen i arbetslivet. Strävandena måste vara att anställd med
begynnande handikapp skall kunna vara kvar i företaget och att arbetsplatserna
på ett bättre sätt anpassas till den enskilda personen. Härigenom skulle
behovet av skyddade och halvskyddade arbetsplatser bli mycket litet. Enligt
utskottets mening bör den förebyggande företagshälsovården ses över och
åtgärder skapas så att arbetsplatserna bättre än nu kan anpassas till den
enskildes behov. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande förebyggande företagshälsovård
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:702 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Gränsvärdet för etylenoxid (mom. 6 i hemställan)

3. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Etylenoxid
utgör” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Det är klarlagt att arbetare som exponerats för etylenoxid även i liten
omfattning utsätts för en förhöjd cancerrisk. Samtidigt är det inte möjligt att
fastställa en lägsta gräns under vilken koncentrationen kan anses utesluta
allvarliga skador. Mot bakgrund härav och etylenoxidens omfattande
användning delar utskottet motionärens uppfattning att omedelbara åtgärder
bör vidtas för att sänka gränsvärdet för etylenoxid till 0. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande gränsvärdet för etylenoxid
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So705 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Översyn av arbetsmiljölagen (mom. 7 i hemställan)

4. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet har
tidigare” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Miljöfrågorna, såväl om den inre som den yttre miljön, har under många år
haft en framskjuten ställning inom svensk arbetarrörelse och i den allmänpolitiska
debatten. Allt fler också på arbetsgivarsidan har börjat inse att
satsningen på en god arbetsmiljö främjar både kvalitet och produktion.

Miljön på arbetsplatserna i många företag är emellertid fortfarande dålig
och ibland t.o.m. så undermålig att den leder till ohälsa. För att påskynda

SoU 1987/88:9

utvecklingen och få till stånd förbättringar och förändringar i arbetsmiljön
måste därför, enligt utskottets mening, arbetsmiljölagen reformeras. Denna
lagstiftning har tillämpats sedan 1978 och hittills vunna erfarenheter talar för
att många frågor bör utvärderas och ändras. Dit hör frågor om kemiska
risker, produktkontroll och gränsvärden. En datamiljökommission bör
tillsättas. Förslitnings- och belastningsskadorna kan undvikas bl.a. genom
förändrad arbetsorganisation. Sanktionsbestämmelserna bör ses över. Vidare
bör arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens roller övervägas.
Skyddsombudens möjligheter att stoppa farligt arbete bör utvidgas. En
översyn av kvinnors arbetsmiljöskydd är nödvändigt. Utskottet tillstyrker
alltså motion 1987/88:So706 (vpk) vari föreslås en utvärdering av arbetsmiljölagen
och förslag till åtgärder i enlighet med vad som ovan uttalats.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande översyn av arbetsmiljölagen

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So706 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna (mom. 8 i hemställan)

5. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Motsvarande
yrkanden” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig till förmån för principen att inte
konstruera de statliga tillsynsmyndigheterna som partsorgan. Utvecklingen
inom arbetsmiljöområdet har emellertid visat att arbetstagarnas rätt till en
god arbetsmiljö ej tillräckligt tillgodoses med nuvarande sammansättning av
arbetarskyddsstyrelsens styrelse och yrkesinspektionsnämnderna. Regeringen
bör därför föranstalta om erforderliga ändringar i instruktionerna för
arbetarskyddsstyrelsen resp. för yrkesinspektionen så att de fackliga organisationernas
representanter tillförsäkras kvalificerad majoritet i dessa organ.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och
i yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So708 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Forskning om belastningssjukdomar (mom. 10 i hemställan)

6. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ser med tillfredsställelse att arbetarskyddsstyrelsen särskilt
satsar på belastningsskador som forskningsområde. Utskottet vill understryka
att forskning kring och åtgärder mot belastningssjukdomar måste utgöra
prioriterade områden med hänsyn till den stora utbredning dessa sjukdomar

SoU 1987/88:9

har i befolkningen. Denna forskning bör bedrivas med ökad inriktning på
sambandet mellan förslitnings- och belastningsskador och ackord och
arbetsorganisation som ökar intensitet och ensidighet i arbetet. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande forskning om belastningssjukdomar

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So707 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Ett samlat program mot belastningsskador (mom. 11 i
hemställan)

7. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Beträffande
yrkande 1” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Belastnings- och förslitningsskadorna är arbetslivets största gissel. Med
kraftåtgärder kan dock dessa skador och kostnaderna för dem halveras.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör ges i uppgift att
lägga fram ett samlat program mot belastnings- och förslitningsskador. Detta
bör riksdagen med anledning av motion 1987/88:So707 yrkande 1 ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande ett samlat program mot belastningsskador

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So707 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Skyddsombuds stoppningsrätt (mom. 12 i hemställan)

8. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Yrkanden
liknande” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har det i arbetsmiljölagen gjorts en alltför snäv
avgränsning av de situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet.
Utskottet delar alltså uppfattningen i motion 1987/88:So707 yrkande 3 att
den snabbaste vägen att angripa belastnings- och förslitningsskador vore att
ge skyddsombudet och den lokala fackföreningen utökade befogenheter i
detta hänseende. Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen om förslag
om att skyddsombud och lokala fackföreningar ges utvidgad rätt att stoppa
arbeten som misstänks utsätta den arbetande för belastnings- och förslitningsskador.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:

12. beträffande skyddsombuds stoppningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So707 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:9

Tvingande anvisningar om samverkan (mom. 13 i hemställan)

9. Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”16 kap.” och
slutar med ”(yrkande 4)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det dags att utarbeta medicinska gränsvärden
för belastning och arbetstempo, så att yrkesskador inte uppstår. Täta raster
är nödvändiga vid monotona och förslitande jobb. Lägre arbetstempo,
arbetsväxling och arbetsrotation är viktiga medel som motverkar ensidig
belastning. Införande av ny teknik medför ofta nya belastningsskador av
fysisk och psykisk art. Tekniken måste anpassas till människans hela
livsarbetstid. För att stärka den anställdes position skall, enligt utskottets
mening, ny teknik och arbetsorganisation bara få införas med fackets
godkännande. Utskottet anser således att arbetarskyddsstyrelsen bör få i
uppdrag att ge ut tvingande anvisningar om facklig organisations rätt att
tvinga fram raster och pauser, lägre arbetstempo, arbetsväxling och rotation
och arbetsorganisationsmodeller som minskar belastnings- och förslitningsskadorna.
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande tvingande anvisningar om samverkan
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So707 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Säkerhetsdagar i skogsbruket (mom. 17 i hemställan)

10. Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Arbetsmiljöfonden
är” och slutar på s. 15 med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:
Det självverksamma skogsbruket är såsom framgått av motionen en
synnerligen olycksfallsdrabbad bransch. Det är därför enligt utskottets
mening högst befogat att arbetarskyddsstyrelsen anordnar sådana ”säkerhetsdagar
i skogsbruket” som föreslås i motionen. Detta bör riksdagen med
anledning av motion So710 (c) yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande säkerhetsdagar i skogsbruket
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So710 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar (mom. 20
i hemställan)

11. Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion So714” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de övertygande erfarenheter som gjorts i Sverige och
USA bör luftkuddeskydd införas i alla bilar som nyttjas yrkesmässigt. Detta

SoU 1987/88:9

är ett led i utvecklingen av bilförares arbetsmiljö. Härigenom kan risken för
allvarlig skallskada bland obältade och bältade bilförare minskas i väsentlig
utsträckning. Tekniken är väl prövad och den är tillämplig som motåtgärd
gentemot ett av arbetslivets svåraste skadeproblem. Det bör således vara i
enlighet med arbetsmiljölagens intentioner att alla yrkesmässigt använda
personbilar utrustas med luftkuddeskydd när nu tekniken visat sig täckande
för detta syfte. Arbetarskyddsstyrelsen bör få i uppdrag att utforma
föreskrifter med närmare riktlinjer för införandet av luftkudde i personbilar.
Detta bör riksdagen med anledning av motion 1987/88:So714 ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:

20. beträffande luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So714 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

Omplacering vid bildskärmsarbete (mom. 25 i hemställan)

12. Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Det
utskottet” och slutar med ”yrkande 1 delvis” bort ha följande lydelse:
Fortsatt forskning när det gäller terminalarbetet och hur det elektromagnetiska
fältet påverkar människor måste prioriteras. Så länge som forskningen
inte är helt entydig och klarläggande måste människors oro tas på allvar.
Enligt utskottets mening måste till dess full klarhet erhållits alla anställda
som känner oro för sin hälsa ha rätt till en omplacering som är minst likvärdig
med deras nuvarande arbete. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad
gravida kvinnor. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna
1987/88:So709 yrkande 4 och So225 yrkande 1 delvis bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa:

25. beträffande omplacering vid bildskärmsarbete
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So709 yrkande 4 och
motion 1987/88:So225 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

Rätt till omplacering vid graviditet (mom. 26 i hemställan)

13. Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Lars-Ove
Hagberg (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”detta motionsförslag” bort ha följande lydelse:
De regler som trädde i kraft den 1 juli 1985 om gravida kvinnors rätt till
omplacering löser bara en del av de problem som påtalats i motion
1987/88:So715 (fp) yrkande 3, eftersom arbetarskyddsstyrelsen hittills utfärdat
föreskrifter om skydd för gravida endast såvitt gäller blyarbete. Gravida
kvinnor måste enligt utskottets mening få ett bättre skydd i arbetsmiljöer som

SoU 1987/88:9

är eller kan vara skadliga för fostret. De bör i större utsträckning än för
närvarande ges rätt till omplacering eller, om sådan inte kan ordnas, rätt till
havandeskapspenning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa:

26. beträffande rätt till omplacering vid graviditet
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So715 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. beträffande översyn av gränsvärden av Lars-Ove Hagberg (vpk) som
anför:

Det är angeläget att gränsvärdena sätts så lågt som möjligt utan hänsynstagande
till de ekonomiska faktorerna. Tydligare regler och dokumentation är
nödvändig.

2. beträffande arbetsmiljön inom hemtjänsten av Ulla Tillander och Rosa
Östh (båda c) som anför:

Unga oerfarna arbetstagare inom hemtjänsten klarar inte alltid av att leva
upp till alla de förväntningar som ställs på hemtjänstpersonalen och som bl.a.
framgår av arbetarskyddsstyrelsens råd. Det är därför viktigt att unga
arbetstagare kan få ledning och stöd exempelvis genom att de får ingå i
arbetslag där äldre kamrater kan utgöra förebilder.

3. beträffande mer precisa regler för bildskärmsarbete av Ulla Tillander och
Rosa Östh (båda c) som anför:

Det är angeläget att arbetarskyddsstyrelsen noga följer utvecklingen på
bildskärmsområdet och fortlöpande i takt med forskningens framsteg
utarbetar mer precisa regler än de nuvarande vad gäller lokaler, ergonomi
och arbetstid vid arbete med bildskärmar.

4. beträffande bildskärmsarbete av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anför:

Forskning om skador vid bildskärmsarbete och åtgärder för att hjälpa de
drabbade måste intensifieras. Det är också viktigt att nya forskningsrön på
området snabbt leder till åtgärder på arbetsplatserna.

5. beträffande den psykosociala arbetsmiljön av Lars-Ove Hagberg (vpk)
som anför:

Det är bra att fullskaleförsök med alternativa arbetsorganisationer har
genomförts. Avgörande för att åtgärda den s.k. psykosociala arbetsmiljön är
emellertid att arbetsmiljön utformas enligt de arbetandes villkor och
önskemål.

SoU 1987/88:9

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Företagshälsovård m.m

Översyn av gränsvärden

Översyn av arbetsmiljölagen m.m

Yrkesinspektionens distriktsindelning

Belastnings- och förslitningsskador

Arbetsmiljön för livsmedelsarbetare

Skogsarbetsplatser

Sanktionssystemet vid arbetsmiljöbrott

Luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar

Dator- och bildskärmsarbete m.m

Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar m.m

Forskning om hälsorisker vid bildskärmsarbete

Rätt till omplacering

Datautnyttjande på arbetsmiljöområdet

Den psykosociala arbetsmiljön

Medelsanvisningarna

Hemställan

Reservationer

1. Rehabilitering av arbetsskadade (mom. 1 i hemställan) av vpk

2. Förebyggande företagshälsovård (mom. 2 i hemställan) av vpk ....

3. Gränsvärdet för etylenoxid (mom. 6 i hemställan) av vpk

4. Översyn av arbetsmiljölagen (mom. 7 i hemställan) av vpk

5. Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 8 i hemställan) av vpk

6. Forskning om belastningssjukdomar (mom. 10 i hemställan) av vpk

7. Ett samlat program mot belastningsskador (mom. 11 i hemställan)
av vpk

8. Skyddsombuds stoppningsrätt (mom. 12 i hemställan) av vpk

9. Tvingande anvisningar om samverkan (mom. 13 i hemställan) av
vpk

10. Säkerhetsdagar i skogsbruket (mom. 17 i hemställan) av c

11. Luftkuddeskydd i yrkesmässigt använda personbilar (mom. 20 i
hemställan) av c

12. Omplacering vid bildskärmsarbete (mom. 25 i hemställan) av c ...

13. Rätt till omplacering vid graviditet (mom. 26 i hemställan) av fp

och vpk

Särskilda yttranden

1. Översyn av gränsvärden av vpk

2. Arbetsmiljön inom hemtjänsten av c

3. Mer precisa regler för bildskärmsarbete av c

4. Bildskärmsarbete av vpk

5. Den psykosociala arbetsmiljön av vpk