Socialutskottets betänkande
1987/88:8
om vissa bestämmelser på hälso- och
sjukvårdsområdet
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tre motioner om olika bestämmelser på hälso- och
sjukvårdsområdet. En motion (s) tar upp reglerna om förstöring av
patientjournaler. En motion (fp) gäller samhällsskyddet vid permission och
försöksutskrivning av psykiskt störda lagöverträdare. Den sista motionen
(m), som har remissbehandlats, gäller reglerna om rätt att utprova och
ordinera synhjälpmedel.
Samtliga motioner avstyrks.
Motionsyrkanden
1 motion 1986/87:So419 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär lagförslag som innebär klarläggande av begreppet ”allmän
synpunkt” i patientjournallagens 13 § samt precisering av socialstyrelsens
kompetens i frågor av den art som redovisas i motionen.
I motion 1986/87:So443 av Gudrun Norberg (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen låter utarbeta ett lagförslag om samhällsskydd mot
psykiskt sjuka våldsverkare.
I motion 1986/87:So487 av Ann-Cathrine Haglund (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att rätten att utprova och
ordinera synhjälpmedel bör begränsas till legitimerade optiker resp. läkare.
Förstöring av patientjournaler
Motionen
I motion 1986l87:So419 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär lagförslag som innebär klarläggande av begreppet ”allmän
synpunkt” i patientjournallagens 13 § samt precisering av socialstyrelsens
kompetens i frågor av den art som redovisas i motionen. Motionären
redovisar att socialstyrelsen enligt bestämmelsen har möjlighet att besluta att
myndigheternas allmänna handlingar och beslutsunderlag skall förstöras.
Enligt lagen skall en journal inte förstöras om det ur allmän synpunkt
uppenbarligen finns skäl att bevara journalen, anför motionären men
framhåller att vad som menas med allmän synpunkt inte är definierat. Man
SoU
1987/88:8
1 Riksdagen 1987/88. 12 sami. Nr 8
kan också ifrågasätta om socialstyrelsen skall ha rätten att ensam besluta om
andra myndigheters beslutsunderlag, anförs det. Resultatet kan, sägs det i
motionen, bli helt förödande för den enskilde om t. ex. någon förmån inte
längre kan utbetalas då behov ej kan anses styrkt.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 13 § patientjournallagen (1985:562) får socialstyrelsen på ansökan av
patienten eller någon annan som omnämns i en patientjournal förordna att
journalen helt eller delvis skall förstöras. Förutsättning för detta är dels att
godtagbara skäl anförs för ansökan, dels att journalen eller den del därav som
skall förstöras uppenbarligen inte behövs för patientens vård och att det från
allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
I 7 § samma lag har det tagits in en bestämmelse om att anteckning skall
göras om, när och till vem en journalhandling lämnas ut i original eller kopia.
De tidigare reglerna om förstöring av journal fanns i 11 § första stycket
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
(tillsynslagen) och var mera begränsade.
Patientjournallagens bestämmelser tillåter, i motsats till tidigare, dels att
även annan än patienten kan begära förstöring, dels att inte bara journaler
som förvaras inom hälso- och sjukvården omfattas utan även journalkopior
och avskrifter som finns på annat håll.
I motiven till patientjournallagen (prop. 1984/85:189 s. 28 f.) hänvisades
till att konstitutionsutskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande KU
1980/81:10, begärt en undersökning om den enskildes möjlighet att få sin
journal förstörd även när denna eller kopior därav förvaras på något annat
ställe än inom hälso- och sjukvården. Utskottet hade uppmärksammats på att
det inte sällan förekommer att kopior eller utdrag ur journalen tillställs andra
myndigheter, t. ex. försäkringskassa och domstolar, och att förstöringen då
borde omfatta även dessa exemplar.
Föredragande statsrådet hänvisade i propositionen till att journaler
förstörts efter beslut av socialstyrelsen i endast begränsad omfattning mot
bakgrund av det stora antal journaler som årligen upprättas. Statsrådet
anförde att utvidgningen till att avse journaler utanför hälso- och sjukvården
innebär att fler intressenter kunde behöva höras under ärendenas handläggning.
Det framhölls att det är av vikt att bl. a. domstolarnas särskilda behov
av att bevara visst bevismaterial kan beaktas (s. 29 f.).
I propositionen hänvisades vidare (s. 49 f.) till följande uttalande i
förslaget till tillsynslag (prop. 1978/79:220).
Som anförts i den allmänna motiveringen kan inte enbart patientens
inställning läggas till grund för ett beslut om förstöring. Även om patientens
önskan har stor betydelse måste samhällets intresse av att kunna meddela så
god och säker vård som möjligt åt medborgarna också tas med i bilden. Med
hänsyn till den kritik som har framförts under remissbehandlingen av
kommitténs förslag har förutsättningarna för förstöring skärpts. Detta har i
bestämmelsen uttryckts så att journalen får förstöras under förutsättning dels
att godtagbara skäl anförts för begäran, dels att det uppenbarligen inte
föreligger motstående intressen som att journalen behövs för patientens vård
SoU 1987/88:8
2
eller behandling eller att det är påkallat av allmänna intressen att den
bevaras. Kravet på godtagbara skäl för ansökan innebär att en patient inte
har rätt att utan vidare få sin journal eller del av den förstörd. Det krävs att
anteckningarna är sådana att det rimligen kan medföra en psykisk belastning
eller liknande för patienten om de bevaras. Genom inskränkningen att det
uppenbarligen inte är påkallat att bevara journalen av allmänna skäl ges
möjlighet att beakta olika samhällsintressen som avser journalmaterialet -t. ex. insynen, forskningen, ekonomin i vården. Det får överlämnas åt den
beslutande myndigheten - socialstyrelsen - att ange i vilken utsträckning
samhället har behov av att journalmaterialet bevaras.
Förordnandet om förstöring skall kunna avse hela journalen eller en del
därav. Det sistnämnda innebär att t. ex. bara ett ord, en mening eller kanske
patientens persondata tas bort ur journalen. Förordnandet bör även avse
kopior av originalhandlingen.
Socialutskottet hade inte någon erinran i fråga om den aktuella bestämmelsen
när förslaget till patientjournallag behandlades i riksdagen (SoU
1984/85:33).
Permission och försöksutskrivning av psykiskt störda
lagöverträdare
Motionen
I motion 1986/87:So443 av Gudrun Norberg (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen låter utarbeta ett lagförslag om samhällsskydd mot
psykiskt sjuka våldsverkare. I motionen anförs att det är en svår avvägning
som utskrivningsnämnden måste göra när ställning tas till permission och
försöksutskrivning. För att ytterligare försöka förebygga att allvarliga
våldsbrott sker och att oskyldiga människor skadas av psykiskt sjuka
personer som har permission eller försöksutskrivits, föreslår motionären en
återgång till regeln att chefsåklagares tillstånd inhämtas av utskrivningsnämnden
innan friförmåner ges. Det anförs att detta ingick i den föregående
lagstiftningen, och att man nu borde undersöka om den tillämpningen kan
medföra ökad säkerhet och samhällsskydd. Motionären föreslår att 14 §
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) kompletteras
med ett femte stycke med lydelsen: ”Friförmåner som nyss sagts får vad
gäller personer som gjort sig skyldiga till mot annans personliga säkerhet
riktad handling beviljas först efter samråd med vederbörande chefsåklagare.
”
Gällande bestämmelser m. m.
När domstol bestämt att någon som begått brott skall överlämnas till sluten
psykiatrisk vård, intas han jämlikt 12 § lagen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) på sjukhus för vård enligt
bestämmelserna i lagen. Domstolen kan i sin dom inte lämna några
föreskrifter rörande vårdtid eller vårdens utformning. Domstolen kan heller
inte föreskriva att vården skall bedrivas vid exempelvis fast paviljong, utan
SoU 1987/88:8
3
1* Riksdagen 1987188.12 sami Nr 8
det ankommer på socialstyrelsen att bestämma på vilket sjukhus vården skall
inledas.
Den som intagits för vård enligt LSPV skall enligt lagens 16 §, oavsett om
intagningen grundats på vårdintyg eller på domstols förordnande, ofördröjligen
utskrivas om förutsättningarna för vård enligt LSPV inte längre
föreligger. Om särskilda skäl föreligger och det inte medför fara för annans
personliga säkerhet eller patientens eget liv, får denne enligt 19 § utskrivas
på försök. Vidare får patient, om det inte medför fara för annans personliga
säkerhet eller eget liv, enligt 14 § beviljas tillstånd att vistas på egen hand
utom sjukhusområdet under viss del av dygnet eller tillfälligt under visst antal
dygn. Permissioner och försöksutskrivningar kan förenas med villkor av
olika slag. Vid försöksutskrivning kan patienten även ställas under tillsyn av
en lämplig person.
Förutsättningen för att kunna bevilja lättnader i vården i form av
utskrivning på försök eller permission är alltså att det föreligger särskilda skäl
för sådan lättnad i vården och att det kan ske utan fara för annans personliga
säkerhet eller eget liv. Utskrivningsnämnden beslutar om permission och
försöksutskrivning för de aktuella patientkategorierna. Rätten att besluta
om permission kan delegeras till överläkaren.
Före 1967 hade statsåklagaren rätt att hänskjuta en fråga om utskrivning
till dåvarande sinnessjuknämnden i de fall utskrivningsnämnden beslutat om
utskrivning av patienter av aktuellt slag. Åklagarens rätt att hänskjuta
ärende till den centrala nämndens prövning togs bort i nuvarande lagstiftning.
Det motiverades bl. a. med att någon motsvarighet inte fanns inom
andra sociala och medicinska vårdområden och inte heller inom kriminalvården
(prop. 1966:53 s. 206).
Socialberedningen (S 1980:07) har i sitt betänkande Psykiatrin, tvånget och
rättssäkerheten (SOU 1984:64) redovisat en översyn av LSPV. Som underlag
för sitt arbete hade beredningen bl. a. betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare
(SOU 1977:23).
Socialberedningen föreslog 1984 i sitt ovannämnda betänkande att ifrågavarande
patientgrupper skulle omfattas av en särskild lag om rättspsykiatrisk
vård. Enligt lagförslaget skulle utskrivningsnämnden avskaffas och övervakningsnämnden
ha beslutanderätten i fråga om utskrivningar och permissioner.
Beredningen föreslog en ny påföljd i form av en kombination av fängelse
och rättspsykiatrisk vård. I sådana påföljdsfall skulle åklagaren i vissa fall
höras före utskrivning enligt förslaget. I socialberedningens betänkande
(s. 320) behandlas frågan om yttrande från åklagare vid permissioner för
patienter som har begått brott mot annans personliga säkerhet.
Socialberedningens betänkande bereds inom regeringskansliet med inriktning
på en proposition våren 1988. Reglerna för permission och försöksutskrivning
behandlas i det pågående lagstiftningsarbetet.
I sammanhanget kan nämnas att fängelsestraff kommittén (Ju 1979:04) inte
ser över de påföljder som innebär överlämnande till särskild vård. Kommittén
har dock föreslagit att överlämnande till särskild vård upphör att
benämnas straffrättslig påföljd (SOU 1986:14 s. 117 f.).
JO har uttalat sig beträffande brister i det nuvarande systemet för
SoU 1987/88:8
4
psykiatrisk vård av personer som har begått svåra våldsbrott (JO:s ämbetsberättelse
1984/85 s. 218 f.). JO pekar på bristande samarbete mellan den
psykiatriska sjukvården, kriminalvården och socialtjänsten. I sitt yttrande
understryker JO vikten av att patienterna under permissioner och försöksutskrivningar
verkligen får den tillsyn och det stöd som så ofta krävs i dessa fall
(s. 220).
Rätten att utprova och ordinera synhjälpmedel
Motionen
I motion 1986l87:So487 av Ann-Cathrine Haglund (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att rätten att utprova och
ordinera synhjälpmedel bör begränsas till legitimerade optiker resp. läkare. I
motionen anförs att 4-5 % av alla synundersökningar som leder fram till
ordination av synhjälpmedel utförs av självständigt verksamma personer
som vare sig är legitimerade optiker eller läkare. Motionären konstaterar att
felordinerade glasögon kan ge problem och obehag. Allvarligast är dock om
ögonsjukdomar missbedöms eller missas och om man i sådana fall inte får
remiss till ögonläkare. Detta kan förvärra sjukdomen och förorsaka den
enskilde stor skada, anförs det. Motionären tillägger att rätten att sälja
glasögonbågar o.d. självfallet inte skall omfattas av begränsningen.
Gällande bestämmelser m. m.
I lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m. m. finns bestämmelser om legitimation för glasögonoptiker.
Legitimerade optiker omfattas i sin yrkesutövning av lagen (1980:11) om
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen).
Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter för legitimerade optiker
(SOSFS(M) 1981:11). Föreskrifterna behandlar bl. a. den legitimerade
optikerns ansvar för undersökning och utprovning av synhjälpmedel samt
skyldighet att remittera till läkare vid misstanke om sjukligt ögontillstånd.
Enligt lagen (1960:409) omförbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och
sjukvårdens område, den s. k. kvacksalverilagen, står det var och en fritt att -med undantag för kontaktlinser - åt allmänheten prova ut synhjälpmedel.
Regeringen har den 18 december 1986 beslutat att inte vidta någon åtgärd
med anledning av en framställan likartad den nu aktuella motionen från
Sveriges legitimerade optikers riksförbund.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden från socialstyrelsen, konsumentverket,
näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Sveriges legitimerade optikers riksförbund,
SOR.
Socialstyrelsen anser att motionen inte bör föranleda någon åtgärd.
Styrelsen stöder sig på två yttranden från vetenskapliga råden i ögonsjukdo
-
SoU 1987/88:8
5
mar, professor Sven-Erik Nilsson och docent Bertil Linder. Yttrandena har
avgetts med anledning av Sveriges legitimerade optikers riksförbunds ovan
nämnda framställning hos regeringen. Av de sakkunnigas yttranden framgår,
anför socialstyrelsen, bl. a. att icke legitimerade optikers verksamhet knappast
kan betraktas som hälsofarlig i den meningen att den påkallar särskild
reglering i kvacksalverilagen utöver vad som redan skett rörande utprovning
och tillhandahållande av kontaktlinser. De sakkunniga har bl. a. anfört att
gruppen icke legitimerade optiker är liten och att den dessutom kan antas
minska. Det anförs att de optiker som saknar legitimation främst är
verksamma i glesbygd där legitimerade optiker sällan etablerar sig. De
sakkunniga anför att det i vissa situationer kanske kan vara bättre att ha
tillgång till en icke legitimerad optiker i glesbygd än ingen optiker alls. Det
uppges att felaktiga glasögon inte ger några bestående ögonbesvär utan
endast övergående trötthet och huvudvärk. Allvarliga ögonsjukdomar som
missas kan naturligtvis förekomma, men de flesta patienter i dag söker säkert
ögonläkare om besvären inte lindras efter besök hos optiker vare sig det är en
legitimerad eller en icke legitimerad optiker som har gjort synundersökningen,
anför en av de sakkunniga.
Konsumentverket instämmer med motionären att rätten att utprova och
ordinera synhjälpmedel bör begränsas till legitimerad optiker resp. läkare
som generell regel. Verket anför att en person utan den utbildning och det
ansvar som en legitimerad optiker har inte kan förväntas se tecken på
ögonsjukdom eller vid behov remittera sina kunder till läkare. Verket pekar
på att det kan vara svårt för konsumenten att känna till skillnaden mellan
legitimerade och icke legitimerade optiker.
Konsumentverket anser att synprövning på bl. a. trafikskola i samband
med körkort och utprovning av s. k. läsglasögon, som säljs per postorder, på
varuhus och bensinstationer, inte behöver begränsas till legitimerad optiker.
När det gäller läsglasögon har konsumentverket fastställt vilken information
som bör ges vid marknadsföringen, upplyser verket.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anför att det inte framgår av motionen
att icke legitimerade optikers verksamhet skulle vara förknippad med
sådana risker för den enskilde, att en ytterligare reglering i kvacksalverilagen
utöver vad som gäller för kontaktlinser skulle vara nödvändig. Mot bakgrund
av detta, och då de icke legitimerade optikerna fyller en viktig funktion i
glesbygden där underlaget inte är tillräckligt stort för en legitimerad optikers
verksamhet, avstyrker NO motionen.
Sveriges legitimerade optikers riksförbund (SOR) tillstyrker motionen.
Förbundet pekar på att optikerlegitimationen förutsätter en kvalificerad och
lång utbildning. Förbundet framhåller att det är väsentligt att undersökning
och ordination görs av legitimerad optiker som har utbildning och ansvar i
fråga om att skilja ut fall av misstänkt ögonsjukdom. Det framhålls också att
det för allmänheten kan vara svårt att skilja mellan legitimerad och icke
legitimerad optiker. Det nämns också att den senare kategorin i regel har sin
verksamhet inom företag där den huvudsakliga hanteringen gäller ur- och
guldsmedsvaror.
SoU 1987/88:8
6
Utskottet
SoU 1987/88:8
Förstöring av patientjournaler
I motion 1986/87:So419 av Lena Öhr svik (s) begärs lagförslag som innebär ett
klarläggande av begreppet ”allmän synpunkt” i 13 § patientjournallagen
samt en precisering av socialstyrelsens kompetens i ärenden om förstöring av
patientjournaler.
Enligt 13 § patientjournallagen får socialstyrelsen på ansökan av patienten
eller någon annan som omnämns i en patientjournal förordna att journalen
helt eller delvis skall förstöras. Förutsättning för detta är dels att godtagbara
skäl anförs för ansökan, dels att journalen eller den del därav som skall
förstöras uppenbarligen inte behövs för patientens vård och att det från
allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
Patientjournallagens bestämmelser tillåter, i motsats till tidigare bestämmelser
i tillsynslagen, dels att även annan än patienten kan begära förstöring,
dels att inte bara journaler som förvaras inom hälso- och sjukvården omfattas
utan även journalkopior och avskrifter som finns på annat håll.
I förarbetena till patientjournallagen hänvisas till motivuttalanden i
förslaget till tillsynslag. De senare uttalandena ger viss ledning vid tolkningen
av vad som avses med godtagbara skäl för ansökan resp. att det från allmän
synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen (se ovan s. 2 f.).
Utskottet vill också erinra om att föredragande statsrådet i propositionen
till patientjournallag anförde att utvidgningen till att avse journaler utanför
hälso- och sjukvården innebar att fler intressenter kunde behöva höras under
ärendenas handläggning. Det framhölls också att bl. a. domstolarnas särskilda
behov av att bevara visst bevismaterial skall beaktas.
Utskottet finner inte grund för annat antagande än att gällande bestämmelser
om förstöring ger ett tillfredsställande skydd för bl. a. de intressen
som avses i motionen. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:So419 (s).
Permission och försöksutskrivning av psykiskt störda
lagöverträdare
I motion 1986/87:So443 av Gudrun Norberg (fp) begärs en ändring i lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV). Motionären anser
att permission och försöksutskrivning av patient som gjort sig skyldig till
våldsbrott endast bör få beviljas efter samråd med åklagare.
Åklagarens rätt till inflytande vid utskrivning togs bort vid införandet av
nuvarande lagstiftning på området.
Reglerna om utskrivning och permission för psykiskt störda lagöverträdare
berörs av socialberedningens förslag om tvångsvården inom psykiatrin,
vilket för närvarande bereds inom regeringskansliet. Inriktningen är att en
proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen våren 1988. Utskottet
vill mot denna bakgrund inte nu ta upp den i motionen berörda frågan till
prövning och avstyrker med hänvisning härtill motion 1986/87:So443 (fp).
7
Rätten att utprova och ordinera synhjälpmedel
SoU 1987/88:8
I motion 1986/87:So487 av Ann-Cathrine Haglund (m) begärs att rätten att
utprova och ordinera synhjälpmedel begränsas till legitimerade optiker resp.
läkare.
Enligt lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och
sjukvårdens område, dens. k. kvacksalverilagen, står det var och en fritt att —
med undantag för kontaktlinser - åt allmänheten prova ut synhjälpmedel.
Utskottet har inhämtat yttranden från socialstyrelsen, konsumentverket,
näringsfrihetsombudsmannen och Sveriges legitimerade optikers riksförbund.
Remissutfallet är blandat. Konsumentverket och Sveriges legitimerade
optikers riksförbund är positiva till motionen. Socialstyrelsen och näringsfrihetsombudsmannen
däremot avstyrker motionen. Socialstyrelsen stöder sig
på yttranden från två sakkunniga i ögonsjukdomar.
Utskottet konstaterar att gruppen icke legitimerade optiker är liten och i
stor utsträckning verksam i glesbygd,där det inte alltid finns tillgång till
legitimerade yrkesutövare. Av socialstyrelsens yttrande framgår vidare att
felaktiga glasögon inte ger några bestående ögonbesvär utan endast övergående
trötthet och huvudvärk. Enligt utskottets mening finns det därför för
närvarande inte anledning till något riksdagens initiativ i frågan. Motion
1986/87:So487 (m) avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förstöring av patientjournaler
att riksdagen avslår motion 1986/87 :So419,
2. beträffande psykiskt störda lagöverträdare
att riksdagen avslår motion 1986/87:So443,
3. beträffande rätten att utprova och ordinera synhjälpmedel
att riksdagen avslår motion 1986/87:So487.
Stockholm den 10 november 1987
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Kjell Nilsson (s),
Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert
(fp), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid
Andersson (s), Karl-Gösta Svenson (m), Claes Rensfeldt (s) och Karin
Falkmer (m).
8
Innehållsförteckning SoU 1987/88:8
Sammanfattning 1
Motionsyrkanden 1
Förstöring av patientjournaler 1
Motionen 1
Gällande bestämmelser m. m 2
Permission och försöksutskrivning av psykiskt störda lagöverträdare 3
Motionen 3
Gällande bestämmelser m. m 3
Rätten att utprova och ordinera synhjälpmedel 5
Motionen 5
Gällande bestämmelser m. m 5
Remissyttranden 5
Utskottet 7
Förstöring av patientjournaler 7
Permission och försöksutskrivning av psykiskt störda lagöverträdare
7
Rätten att utprova och ordinera synhjälpmedel 8
Hemställan 8
9
gotab Stockholm 1987 13917