Socialutskottets betänkande
1987/88:27

om utvecklingen inom hälso- och sjukvården
m.m. (skr. 1987/88:172)

Sammanfattni ng

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1987/88:172 om folkhälsans
utveckling, m. m. jämte vissa motionsyrkanden från allmänna motionstiden,
rörande inriktningen av hälso- och sjukvården, underlaget för
sjukvårdspolitiska beslut m. m.

Utskottet anser inte att regeringens skrivelse påkallar någon åtgärd från
riksdagens sida. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets m- och
c-ledamöter reserverar sig till förmån för ett motionsyrkande (c) om en
utredning om ensamhetssituationen i Sverige. I övrigt föreligger fem reservationer
(m, fp) till förmån för egna motionsyrkanden. Tre särskilda
yttranden (m, c, vpk) har avlämnats.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas en rapport om folkhälsans utveckling, som socialstyrelsen
utarbetat på regeringens uppdrag. I skrivelsen behandlas också
frågor om det arbete som syftar till att ytterligare förbättra befolkningens
hälsa och minska rådande skillnader i hälsosituationen mellan olika grupper
i samhället. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförs i
skrivelsen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1987/88:So210 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas, såvitt här är i fråga,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedläggningen
av den för de äldre väsentliga slutna somatiska sjukvården måste
bromsas.

1987/88:So414 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för komplettering av
medicinska register med sociala data av betydelse för hälsan och införande
av öppenvårdsstatistik,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar upptas med 1

SoU

1987/88:27

1 Riksdagen 1987/88. 12 sami. Nr 27

Landstingsförbundet i syfte att åstadkomma mer rättvisande prestationsmått
för vården.

1987/88:So426 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas, såvitt här är i fråga,

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av primärvården,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reviderade riktlinjer för
hälso- och sjukvården med beaktande av vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i hälsooch
sjukvårdslagen att patienternas valfrihet stärks i enlighet med vad i
motionen anförts.

1987/88:So442 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas, såvitt här är i
fråga,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett husläkarsystem
enligt de riktlinjer som framförs i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukvårdens andel av framtida resurser.

1987/88:So468 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att utreda ensamhetssituationen i Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärdsprogram för att
analysera och kartlägga olyckor med personskador som följd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukdomsförebyggande insatser i hela landet.

1987/88:So491 av Boije Stensson och Margareta Andrén (fp) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder i avsikt att undanröja i
motionen påtalade hälsorisker.

Utskottet
Regeringens skrivelse

I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
m. m. föreslogs att en sammanställning och analys av hälsoutvecklingen
inom befolkningen — en folkhälsorapport - borde tas fram och lämpligen
publiceras vart tredje år. Därutöver borde årliga statistiksammanställningar
redovisas. Riksdagen hade ingen erinran mot detta (SoU 1984/85:28,
rskr. 400).

Regeringen uppdrog under hösten 1985 åt socialstyrelsen att utarbeta
nämnda folkhälsorapport. Socialstyrelsen redovisade en första folkhälsorapport
till regeringen i september 1987 (Socialstyrelsen redovisar
1987:15, Folkhälsorapport 1987).

I regeringens skrivelse 1987/88:172 redovisas den av socialstyrelsen
sålunda utarbetade rapporten om folkhälsans utveckling. I skrivelsen konstateras
att Sveriges befolkning både i ett historiskt och i ett internationellt
perspektiv i dag har ett mycket gott hälsotillstånd. Utvecklingen har under

SoU 1987/88:27

de senaste åren varit positiv. Dödligheten har, liksom väsentliga delar av
sjukligheten, varit sjunkande i samtliga åldersgrupper. Förebyggande insatser
och en fortsatt utveckling av den allmänna välfärden anges som
viktiga orsaker till att hälsosituationen kunnat förbättras. I skrivelsen
anförs dock att fortfarande drabbas ett betydande antal människor av
onödigt lidande och alltför tidig död till följd av en ohälsa som bör kunna
förebyggas. Denna ohälsa är ojämlikt fördelad i befolkningen. Utsatta
grupper har ett klart sämre hälsotillstånd än sådana med goda sociala
villkor.

I skrivelsen behandlas särskilt frågor om det arbete som syftar till att
ytterligare förbättra befolkningens hälsa och minska rådande skillnader i
hälsosituationen mellan olika grupper i samhället. Det redovisas att en
hälsopolitisk arbetsgrupp skall tillsättas som ett rådgivande organ till den
nya hälso- och sjukvårdsberedningen. Avsikten är att denna folkhälsogrupp
vid sidan av sina rådgivande uppgifter också genom sin sammansättning
aktivt skall medverka till att åtgärder initieras inom myndigheter och
organisationer.

På några områden aviseras att utredningar skall tillsättas. Sålunda anförs
att en utredning inom kort kommer att tillkallas med syfte att få till stånd
ett förbud mot annonsering av tobaksvaror. Vidare skall socialstyrelsen få
i uppdrag att lämna en mer utförlig redovisning av hälso- och sjukvårdens
strukturella förändring samt effektivitets- och produktivitetsutvecklingen
inom vården. I anslutning härtill sägs att vissa direktiv kommer att lämnas
om inriktning och uppläggning av kommande folkhälsorapporter. Slutligen
redovisas att en särskild utredare skall tillkallas för att utreda frågan kring
informationsstrukturen m. m. för hälso- och sjukvården.

Utskottet återkommer i det följande till vissa av de frågor som tas upp i
skrivelsen.

Sjukvårdens resurser

I motion I987/88:So442 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sjukvårdens andel av framtida resurser (yrkande 5). Motionärerna anför
bl. a. att med den ekonomiska tillväxt som antas t. ex. i den senaste
långstidsutredningen, dvs. 2-2,5% per år, sjukvårdshuvudmännen bör
tillföras resurser i takt med tillväxten. Detta är nödvändigt såväl för att
klara nya behov och nya sjukdomar som för att förbättra möjligheterna att
behålla och rekrytera personal. Med en svagare ekonomisk tillväxt måste
sjukvårdens behov tillgodoses genom omprioriteringar från andra områden.

I socialstyrelsens folkhälsorapport (Socialstyrelsen redovisar 1987:15,
s. 164 och 165) redovisas att hälso- och sjukvården under åren 1970-1984
expanderat med i genomsnitt ca 3,5 % per år räknat i fasta priser. Expansionstakten
har dock gradvis avtagit och förväntas vara 1,0% 1987. 1980
avsatte såväl USA som Sverige 9,5 % av BNP till hälso- och sjukvård.
Sedan dess har USA ökat sin andel till 10,7%, medan andelen i Sverige
sjunkit. Under 1986 utgjorde den 9,1%. I rapporten redovisas vidare att

SoU 1987/88:27

statens bidrag till landstingen sedan 1982 har minskat relativt sett, från
28% av landstingens utgifter 1982 till 20% 1987. Landstingen har dock
fortsatt att utvidga sin verksamhet även om det skett i minskande takt.

Socialministern anför i skrivelsen om folkhälsans utveckling m. m. (s. 5)
att den viktigaste orsaken till att hälso- och sjukvården sedan år 1982
minskat sin andel av BNP är att den allmänna ekonomiska tillväxten ökat
kraftigt fr. o. m. detta år i relation till utvecklingen under 1970-talets senare
del och 1980-talets inledande år. Hon anför vidare att det enligt hennes
uppfattning är den reala volymförändringen inom sektorn och inte sektorns
relativa andel av de totala resurserna som bör läggas till grund för bedömningen
av hälso- och sjukvårdens möjligheter att fullfölja sina uppgifter i
enlighet med hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Vidare redovisas att
enligt uppgifter från nationalräkenskaperna och en uppskattning vad gäller
de sista två åren så har den årliga tillväxten inom hälso- och sjukvården
åren 1980—1987 varit i genomsnitt 2,2% räknat i fast penningvärde. För år
1985 var tillväxten 3,7 %.

I skrivelsen anförs också att det vid övergripande bedömningar av
volymutveckling och förändringar i behov är av grundläggande betydelse
att hänsyn tas till nettoeffekten av de strukturförändringar som medför att
uppgifter överförs från en samhällssektor till en annan. Mellan hälso- och
sjukvården och socialtjänsten pågår en mycket viktig sådan strukturförändring
som innebär att hälso- och sjukvårdssektorn avlastas vissa uppgifter,
framför allt vad gäller vården av äldre men även beträffande psykiskt
sjuka. Socialministern hänvisar till ett aviserat uppdrag till socialstyrelsen
om en mer utförlig presentation av produktivitets-, effektivitets- och strukturförändringarna
och anför att denna redovisning bör avvaktas.

Utskottet gör följande bedömning.

Hälso- och sjukvårdslagen har uppställt ett antal mål för hälso- och sjukvården
— att den skall ges till alla på lika villkor, att den i ökad utsträckning
skall inriktas på att förebygga ohälsa, att den skall ha god kvalitet och
hög säkerhet och att den skall präglas av lättillgänglighet, respekt för
patientens självbestämmande och integritet m. m. Enligt utskottets mening
måste sjukvården tillförsäkras de resurser som krävs för att lagstiftningens
intentioner om en god vård för alla på lika villkor skall kunna uppfyllas.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att den aktuella motionen
So442 (fp) yrkande 5 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Motionsyrkandet avstyrks således.

Vissa riktlinjer för hälso- och sjukvården

Tre motionsyrkanden tar särskilt upp inriktningen av hälso- och sjukvården,
primärvårdens roll m. m.

I motion 1987/88:So426 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvärdering av primärvården (yrkande I). I motionen hemställs vidare att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag till reviderade riktlinjer för

SoU 1987/88:27

hälso- och sjukvården med beaktande av av vad som anförts i motionen
(yrkande 2). Enligt motionärerna präglas de nuvarande riktlinjerna för
hälso- och sjukvården av överdrivna föreställningar om vad folkhälsopolitik
och en starkt utbyggd primärvård kan åstadkomma. Förebyggande
insatser ger inte påtagliga resultat förrän på längre sikt, och sjukvården kan
inte utformas enbart utifrån sjukvårdspolitiska mål. Motionärerna pekar på
att ett ökat antal hälsoundersökningar medför att fler sjukdomar och sjukdomstillstånd
upptäcks, vilka behöver behandlas och botas. Det stigande
antalet äldre ställer krav på kvalificerade sjukvårdsresurser. Efterfrågan
på kvalificerad sjukvård ökar i takt med de medicinskt-tekniska framstegen.
Motionärerna anser att den kvalificerade sjukvården vid läns- och
länsdelssjukhus inte i någon betydande utsträckning kan ersättas av primärvård.
I framför allt storstadsområdena är primärvården så utbyggd att
en fortsatt utbyggnad bör anstå i avvaktan på en utvärdering av vad
primärvården där förmår prestera. Motionärerna anser att riktlinjerna för
hälso- och sjukvården bör omprövas och att regeringen bör förelägga
riksdagen ett förslag till reviderade riktlinjer för hälso- och sjukvården.

I motion 1987/88:So210 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om att nedläggningen av den för de äldre väsentliga slutna
somatiska sjukvården måste bromsas (yrkande 6). Motionärerna anför
bl. a. att den slutna somatiska akutsjukvården är ett av samhällets viktigaste
stöd för äldre som vill bo hemma så länge som möjligt. Vidare anförs att
det inom akutsjukvården under det senaste decenniet har skett dramatiska
förändringar med en kraftig minskning av den slutna vården för yngre och
en ökning av sluten vård för äldre. Om antalet akutvårdplatser fortsätter
att minska kan detta enligt motionärerna komma att gå ut över de äldres
behov av sjukvård. Denna utveckling måste bromsas.

Utskottet behandlade i det av riksdagen godkända betänkandet SoU
1984/85:28 riktlinjerna för hälso- och sjukvårdens utveckling under
1990-talet och därvid även motionsyrkanden av liknande innehåll som de
nu aktuella. Utskottet uttalade därvid att de i den då aktuella propositionen
om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården (prop. 1984/95:181) föreslagna
riktlinjerna enligt utskottet inte skulle uppfattas så som att akutsjukvården
skulle minska i betydelse. Utskottet anförde vidare (s. 9):

Hög kvalitet, stor kapacitet, effektivitet och beredskap skall, enligt utskottets
mening, fortfarande utgöra självklara utgångspunkter för läns- och
regionsjukvården. En annan sak är att länssjukvårdens vårdplatsantal sannolikt
kan även fortsättningsvis minskas i takt med att primärvården inkl.
de lokala sjukhemmen byggs ut. Erfarenheterna visar t. ex. att en stor del
av medicinklinikernas platser är belagda med patienter som anmälts för
långtidssjukvård eller som skulle kunna vårdas med hjälp av hemsjukvård
och hemtjänst. Den i propositionen förordade omfördelningen av resurser
skall således inte hindra länssjukvårdens kvalitativa utveckling. Det är
tvärtom angeläget att utvecklingen mot nya och förbättrade metoder för
diagnostik och behandling fortsätter. Länssjukvårdens roll kommer dock
att förändras efter hand i riktning mot mera specialiserad sjukvård, forsknings-
och utvecklingsarbete samt kunskapsförmedling.

Inte heller skall satsningen på förebyggande av sjukdomar och skador
ställas i motsats till en god akutsjukvård. Det förebyggande hälso- och
sjukvårdsarbetet skall på sikt dels åstadkomma en minskning i skillnader i

SoU 1987/88:27

tl Riksdagen 1987188. 12 sami. Nr 27

hälsa mellan olika befolkningsgrupper, dels åstadkomma att människor
lever friska längre. De vinster som kan göras gäller livskvalitet. Utskottet
är självfallet medvetet om att det oavsett omfattningen av förebyggande
åtgärder alltid kommer att finnas ett behov av kvalificerad akutsjukvård.
Det är inte frågan om annat än att detta behov skall tillgodoses.

Behovet av god akutsjukvård för äldre har också behandlats tidigare av
utskottet (se bl. a. SoU 1984/85:22). Utskottet har därvid pekat på vikten
av att uppmärksamma de äldres behov av en god och snabb akutvård.
Utskottet har också uttalat att tillgången till akutvård är en betydelsefull
del av omsorgerna om de äldre. Det krävs både hemtjänst, hemsjukvård
och vid behov tillgång till akutvård för att äldre skall kunna ha ett självständigt
boende med bibehållen trygghet. Att sambandet mellan hemsjukvården
och akutsjuvården måste uppmärksammas har också framhållits.

Särskilda studier har under senare år gjorts när det gäller utvecklingen
inom primärvården och länssjukvården. Här kan bl. a. nämnas Spris arbete
och Spri-rapporten Konsekvenser för länssjukvården av en utbyggd primärvård
(nr 199). Socialstyrelsen har gjort en uppföljning av primärvårdsutvecklingen
i landet vilken redovisats i rapporten Primärvård - omfattning
och inriktning 1986 (PM 166/87). Det finns i sammanhanget också skäl
att erinra om den utredning av konsekvenserna av vård- och omsorgssektorns
strukturförändring som Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
genomfört (den s. k. konsekvensstudien).

I betänkandet SoU 1986/87:37 återkom utskottet till frågorna om primärvårdens
och länssjukvårdens utveckling och behovet av vårdplatser inom
den slutna somatiska akutsjukvården. Utskottet erinrade därvid om de
tidigare gjorda uttalandena och anförde att det inte är fråga om annat än att
det behov av kvalificerad akutsjukvård som alltid kommer att finnas också
skall tillgodoses. Utskottet fann anledning understryka att vård på olika
nivåer inkl. akut sjukhusvård måste kunna tillhandahållas vid behov för att
äldre människor med bibehållen trygghet skall kunna bo kvar i sin invanda
miljö och i ett eget boende. Utskottet anförde vidare (s. 10—11):

Enligt utskottets mening är det självklart att någon omfattande reducering
av antalet platser inom den slutna somatiska sjukhusvården inte får ske
utan att andra tillfredsställande vårdmöjligheter byggs ut och finns tillgängliga.

En annan sak är att olika rationaliseringsåtgärder från landstingens sida
kan göra att antalet vårdplatser på sina håll skärs ned för att möjliggöra en
effektivare användning av tillgängliga resurser. Sådana frågor måste avgöras
av sjukvårdshuvudmännen själva inom ramen för deras ansvar att
erbjuda dem som bor i resp. landstingsområde en god vård.

Utskottet anser emellertid att motionsyrkandena visar på en fråga som
är viktig i en tid när resurserna inte räcker till för att uppfylla alla ambitioner
som finns. Utvecklingen på området måste följas noga, bl. a. inom
ramen för hälso- och sjukvårdsberedningen.

Utskottet konstaterade att frågan om primärvården och länssjukvårdens
utveckling liksom följderna av vård- och omsorgssektoms strukturförändring
redan var föremål för åtskillig uppmärksamhet och att något initiativ
från riksdagens sida därmed inte kunde anses erforderligt. De då aktuella
motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 340).

SoU 1987/88:27

Av den senaste s.k. Dagmaröverenskommelsen om ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för åren 1988 och 1989 framgår
att parterna, dvs. staten och sjukvårdshuvudmännen, är ense om att
utbyggnaden av primärvården skall fortsätta för att ytterligare förbättra
medborgarnas möjligheter att snabbt få tillgång till kvalitativt god och nära
vård. Det uttalades även att åtgärder bör vidtas för att förbättra samverkan
mellan primärvården och den sociala hemtjänsten. Parterna var också
eniga om att socialstyrelsen borde få i uppdrag att i samråd med Landstingsförbundet,
riksförsäkringsverket, Spri och statistiska centralbyrån
kartlägga vårdresursernas utveckling, omstrukturering mellan skilda verksamhetsområden
inom hälso- och sjukvården och vissa andra övergripande
frågeställningar. Som framgått ovan uttalar socialministern i skrivelsen
om folkhälsans utveckling sin avsikt att lämna ett sådant uppdrag till
socialstyrelsen.

Av överenskommelsen framgår också att staten och sjukvårdshuvudmännen
är eniga om att den slutna somatiska vården måste anpassas till
primärvårdens utbyggnad.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Det finns enligt utskottet anledning att betona vikten av en väl fungerande
primärvård. Primärvården måste vara så utbyggd att människor på lika
villkor kan få tillgång till en god vård som kan förebygga allvarligare
sjukdomstillstånd. Samtidigt finns anledning att framhålla att en mera
specialiserad sjukvård inkl. akut sjukhusvård måste kunna tillhandahållas
de patienter, inte minst äldre, som behöver sådan vård. Nödvändiga strukturförändringar
inom hälso- och sjukvården måste dock kunna ske, så att
hälso- och sjukvårdens resurser utnyttjas på ett effektivt sätt. Utskottet
vill i övrigt hänvisa till sina ovan redovisade uttalanden och de uppfattningar
som där kommit till uttryck.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So426 (m) yrkande 2
och So210 (m) yrkande 6.

Vad gäller kravet på en utvärdering av primärvården delar utskottet
bedömningen att det är önskvärt att en utvärdering av de strukturella
förändringarna inom hälso- och sjukvården kommer till stånd. Utskottet
får dock hänvisa till vad som anförts i både den s. k. Dagmaröverenskommelsen
och regeringens skrivelse om ett uppdrag till socialstyrelsen i
denna del. Detta tillgodoser enligt utskottets mening syftet med motion
1987/88:So426 (m) yrkande 1, som därför avstyrks.

Husläkare

I motion I987/88:So442 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag om införande av ett husläkarsystem
enligt de riktlinjer som framförs i motionen. Motionärerna anför att
det är angeläget att alla människor har en husläkare, dvs. en läkare med
vilken de kan ha varaktiga kontakter. Människorna måste ha möjlighet att
välja sin husläkare. I den mån man inte anser sig kunna finna någon lämplig

SoU 1987/88:27

husläkare i det egna områdets primärvård bör man ha möjlighet att söka sig
till en läkare utanför den egna vårdcentralen. Var och en skall vara registrerad
hos en läkare inom primärvården eller hos en annan läkare. Det
måste enligt motionärerna finnas möjlighet att välja en specialistläkare som
sin husläkare, och den som så önskar måste också kunna byta husläkare.
Läkare bör vara skyldiga att om inte särskilda skäl föreligger ta emot de
patienter som söker sig till henne eller honom.

I betänkandet SoU 1984/85:28 behandlade utskottet ett motionsyrkande
som gällde valfrihet i läkarval och husläkare men även frågor om kontinuitet
i vården, vård på lika villkor och ökad effektivitet för att minska köerna
i sjukvården. Utskottet konstaterade därvid att det inte rådde några principiella
motsättningar mellan önskemålen i motionen och vad som anfördes i
dessa frågor i den då aktuella propositionen om utvecklingslinjer för hälsooch
sjukvården. I propositionen angavs som ett centralt mål att alla skall få
en god vård på lika villkor och att patientens behov skall sättas i centrum.
Det framhölls att hembesök i primärvården är av mycket stor betydelse
liksom det utvecklingsarbete som inriktas mot att skapa kontinuitet i
kontakterna mellan vårdgivare och den enskilda patienten. Även samverkan
mellan primärvård och andra vårdgivare framhölls. Utskottet ansåg
inte att de då aktuella motionerna påkallade något riksdagens uttalande
och avstyrkte sålunda motionerna.

Utskottet erinrar om de uttalanden som utskottet tidigare gjort. Det finns
anledning att på nytt understryka vikten av utvecklingsarbete som syftar
till att förbättra kontinuiteten i kontakterna mellan å ena sidan läkare och
annan vårdpersonal och å andra sidan den enskilda patienten. Utskottet är
dock inte berett att förorda ett husläkarsystem av den typ som förordas i
den aktuella motionen.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion
1987/88 :So442 (fp) yrkande 3.

Viss ändring i hälso- och sjukvårdslagen

I motion 1987l88:So426 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i hälso- och sjukvårdslagen att
patienternas valfrihet stärks i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande
8). I motionen presenteras bl. a. förslag till en ändrad sjukvårdsförsäkring,
innebärande att försäkringsersättning betalas till den vårdgivare patienten
väljer. Motionärerna anser emellertid att patientens valfrihet också bör
stärkas genom att hälso- och sjukvårdslagen kompletteras och preciseras i
fråga om rätten att välja vårdgivare och vårdform. En sådan ändring bör
enligt motionärerna göras skyndsamt och behöver inte samordnas med den
förändring i ersättningssystemet som föreslås.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor om ökad valfrihet
i vården och därvid också redovisat sin syn på privat bedriven hälsooch
sjukvård. Utskottet har därvid uttalat sitt stöd för den grundläggande
principen att all yrkesmässigt bedriven hälso- och sjukvård skall stå under
offentlig insyn, tillsyn och kontroll. Samtidigt har emellertid framhållits att

SoU 1987/88:27

privata vårdinitiativ utgör ett viktigt alternativ och komplement till den
offentliga vården (se t. ex. SoU 1983/84:4y).

Ett liknande motionsyrkande avstyrktes senast i det av riksdagen godkända
betänkandet SoU 1986/87:37. Utskottet hyser alltjämt samma principiella
uppfattning och finnér inte anledning till något ändrat ställningstagande.
Motion 1987/88:So426 (m) avstyrks sålunda i nu aktuell del (yrkande
8).

Behovet av underlag för hälsopolitiska beslut

I motion 1987l88:So414 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för komplettering av medicinska
register med sociala data av betydelse för hälsa och införande av öppenvårdsstatistik
(yrkande I). Motionärerna anser att det behövs en sådan
komplettering av de befintliga registren för att kommande folkhälsorapporter
skall kunna bli ett underlag för en offensiv hälso- och sjukvård.

Vid sin behandling av ett liknande motionsyrkande i betänkandet SoU
1984/85:28 redovisade utskottet olika uttalanden i den då också aktuella
propositionen 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården,
vari bl. a. underströks hälsostatistikens stora betydelse som underlag för
den epidemiologiska forskningen. Vidare framhölls i propositionen att det
är grundläggande för det förebyggande arbetet att man har tillgång till och
utgår från kunskaper om sambanden mellan miljöförhållanden i bred bemärkelse
och dess effekter på befolkningens hälsa. Det hänvisades till
betydelsen av vetenskapliga epidemiologiska undersökningar av olika slag
och löpande registrering av sjukdomarna i befolkningen på ett sådant sätt
att man kan påvisa deras samband med t. ex. skadliga faktorer i miljön.

Utskottet hänvisade till uttalandena i propositionen och konstaterade att
siktet var inställt på att få fram en statistik som motsvarade motionärernas
krav. Motionen avstyrktes.

Den nu aktuella skrivelsen om folkhälsans utveckling behandlar i ett
särskilt avsnitt frågan om behovet av besluts- och kunskapsunderlag för
kommande folkhälsorapporter. I skrivelsen anförs att redovisningarna av
den sociala fördelningen av sjuklighet och dödlighet i 1987 års folkhälsorapport
har gett kunskaper som är väsentliga som underlag för beslut om
folkhälsoarbetets inriktning. En förutsättning för att ta fram denna form av
information om ohälsan sägs ha varit att register över sjuklighet och
dödlighet har kunnat kompletteras med uppgifter om bl. a. yrke. Likaså
anses det nödvändigt att register över sjuklighet, vårddata och hälsorisker
kan samköras med bl.a dödsorsaksregister om det skall vara möjligt att på
ett riktigt sätt beskriva hur förekomsten av olika sjukdomar förändras över
tiden. I skrivelsen hänvisas också till den intensiva debatt som förs i dag
om dataregister och sekretessfrågor. Det betonas därvid särskilt att det
inför framtiden måste skapas sådana regler och metoder att individens
integritet kan skyddas samtidigt som också andra intressen kan tillgodoses,
såsom behovet av underlag för bl. a. hälsopolitiska beslut.

I skrivelsen redovisas också de uttalanden som gjorts i den senaste s. k.
Dagmaröverenskommelsen och i propositionen om vissa ersättningar till

SoU 1987/88:27

sjukvårdshuvudmännen om behovet av att ett gemensamt informationssystem
snarast utvecklas. Som framgått ovan uttalar socialministern i
skrivelsen en avsikt att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan
kring informationsstrukturen m. m. för hälso- och sjukvården. Hon anför
därvid att frågor om hur sociala data skall kunna påföras data om sjuklighet
bör kunna behandlas av denna utredning.

Socialstyrelsen har i olika sammanhang betonat behovet av att ha tillgång
till personrelaterade register för statistikändamål och för att kunna
göra vetenskapliga hälso-, social- och vårdpolitiska uppföljningar och utvärderingar.

1 regeringens skrivelse om folkhälsans utveckling redovisas också det
arbete som statistiska centralbyrån (SCB) påbörjat när det gäller uppbyggandet
av en statistisk databas inom hälso- och sjukvårdsområdet och den
utgivning som skall ske av en hälsostatistisk årsbok. En sådan har nyligen
getts ut. Arbetet med denna har genomförts av en redaktion vid SCB men
med en extern referensgrupp i vilken funnits representanter för socialstyrelsen,
Landstingsförbundet, riksförsäkringsverket och Spri. I skrivelsen
framhålls också den stora betydelsen av forskningsinsatser när det gäller
det fortsatta folkhälsoarbetet.

Utskottet gör följande bedömning.

En förutsättning för ett effektivt förändringsarbete är att det också sker en
utveckling av underlaget för olika former av ställningstaganden som berör
planering, resursanvändnng och resultat av hälso- och sjukvårdens verksamheter.
Det är enligt utskottet angeläget att även sociala data kan
beaktas i detta sammanhang.

Utskottet kan konstatera att regeringen i sin skrivelse också framhåller
vikten av ett förbättrat beslutsunderlag för det framtida folkhälsoarbetet.
Det anförs sålunda att frågorna kring informationsstrukturen m. m. för
hälso- och sjukvården bör ses över och att en särskild utredare skall
tillkallas för en sådan översyn. Även frågan om hur sociala data skall
kunna påföras data om sjuklighet avses bli behandlad av utredningen.
Utskottet finnér med hänvisning till vad som sålunda redovisas i skrivelsen
att motionärernas önskemål om en förbättrad statistik med största sannolikhet
kommer att tillgodoses utan något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför motion So414 (vpk) yrkande 1.

Produktivitet och effektivitet i vården

I motion 1987l88:So414 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att överläggningar tas upp med Landstingsförbundet
i syfte att åstadkomma mer rättvisande prestationsmått för
vården (yrkande 2). Motionärerna anför att den debatt som förts under
senare år om sjukvårdens effektivitet och fördelningen av resurserna efter
behov har visat på bristerna i de prestationsmått som används i vården. En
mätning av vårdens prestationer måste bygga på en dokumentation om de
patienter som behandlas på resp. vårdenhet, vilka patientgrupper man tar

SoU 1987/88:27

emot, sociala bakgrundsdata och sjukdomsbilder. Detta bör kompletteras
med vilka vårdåtgärder som företas, vidareremittering, sjukskrivning och
vad resultatet blir av de gjorda insatserna. Motionärerna anser därför att
regeringen i överläggningar med Landstingsförbundet bör verka för att mer
rättvisande prestationsmått än de nu tillämpade utvecklas för vården.

Som framgått ovan har parterna i samband med den senaste s. k. Dagmaröverenskommelsen
också behandlat frågan om en kartläggning av
vårdresursernas utveckling, omstruktureringen av vården m. m. Man har
därvid uttalat att socialstyrelsen årligen till regeringen bör redovisa och
presentera analyser av både folkhälsans utveckling och vårdresursernas
utveckling.

I den senaste propositionen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
(prop. 1987/88:63) behandlades frågan om viss uppföljning av de
ersättningar som utgår från sjukförsäkringen. Därvid angavs, vilket också
framgått ovan, att socialstyrelsen bör ges i uppdrag att i samråd med
Landstingsförbundet kartlägga vårdresursernas utveckling, omstruktureringen
mellan skilda verksamhetsområden inom hälso- och sjukvården
samt vissa andra övergripande frågeställningar om hälso- och sjukvårdens
utveckling. Det framhölls att beskrivningar av folkhälsan och hälso- och
sjukvården kan ses som kompletterande aspekter som sammantagna kan
ge underlag för regeringens ställningstaganden.

I den nu aktuella skrivelsen om folkhälsans utveckling aviseras åter ett
sådant uppdrag till socialstyrelsen, som alltså skall lämna en mer utförlig
redovisning av hälso- och sjukvårdens strukturella förändring samt effektivitets-
och produktivitetsutvecklingen inom vården.

Spri har som ett särskilt prioriterat verksamhetsområde för perioden
1987-1989 tagit upp ämnet Kvalitet och effektivitet i vården. Spri har
nyligen i samarbete med ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi,
tagit fram en rapport som berör effektivitetsfrågorna i vården (publicerad
i Spri-rapporten 230, Kvalitetssäkring — Att mäta, värdera och utveckla
sjukvårdens kvalitet). En ny rapport om produktivitet och effektivitet i
sjukvården kommer att publiceras inom kort (Spri-rapporten 238 Med rätt
mått mätt). Spri bedriver även andra projekt inom området kvalitet och
effektivitet i vården. Spris arbete är framför allt inriktat på ett ”mikroperspektiv”,
dvs. att mäta kvalitet som underlag för ledning och styrning av
verksamheten på lokal nivå. Även ESO bedriver produktivitetsstudier som
berör hälso- och sjukvårdsområdet. Detta arbete syftar främst till att skapa
ett bättre kunskapsunderlag om hela den offentliga sektorns tjänsteproduktion
som grund för planering, beslut och allmän debatt. 1985 publicerades
ESO-rapporten Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveckling
inom offentligt bedriven hälso- och sjukvård 1960-1980 (Ds Fi 1985:3).

Utskottet har i ett föregående avsnitt behandlat frågan om en utredning
om informationsstrukturen m. m. för hälso- och sjukvården. I sammanhanget
kan också redovisas att regeringen tidigare i år tillsatt en särskild
beredning för utvärdering av medicinsk metodik.

SoU 1987/88:27

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har i tidigare sammanhang (se bl. a. SoU 1987/88:22) uttalat att
det är angeläget att se till att nödvändiga kostnadsbegränsningar när det
gäller hälso- och sjukvårdsområdet inte får gå ut över vårdkvaliteten och
att det är angeläget att produktiviteten och effektiviteten inom hälso- och
sjukvården fortlöpande följs upp. Det finns anledning att på nytt framhålla
detta. Åtskilligt arbete har, som också framgår av redovisningen ovan,
redan inletts för att öka kunskaperna om sjukvårdens effektivitet och
produktivitet, och flera utredningar har aviserats som syftar till att ge
samhället bättre möjligheter att utvärdera hälso- och sjukvårdens prestationer.
Mot denna bakgrund anser utskottet det inte nödvändigt med någon
åtgärd från riksdagens sida för att syftet med det aktuella motionsyrkandet
skall bli tillgodosett. Utskottet avstyrker sålunda motion 1987/88:So414
(vpk) yrkande 2.

Förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården

I motion !987/88:So49I av Börje Stensson och Margareta Andrén (båda
fp) hemställs att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder i avsikt att
undanröja i motionen påtalade hälsorisker. Motionärerna tar bl. a. upp de
hälsoskillnader som finns mellan arbetare och tjänstemän, hälsorisker i
arbetsmiljön och på andra områden. Motionärerna anser att stimulans och
övervakning från samhällets sida i arbetsmiljöfrågor behöver intensifieras.
Kostfrågor och bruk av droger måste uppmärksammas. Arbetarskyddsstyrelsen
måste prioritera sin verksamhet utifrån redovisade förhållanden.

I motion I987/88:So468 av Karin Israelsson (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen av vad som anförs i motionen om sjukdomsförebyggande
insatser i hela landet (yrkande 3). Motionären anför att det är angeläget att
se att en systematisk satsning på förebyggande hälsovård kan skapa förutsättningar
för att lösa viktiga folkhälsoproblem innan de orsakat svåra
sjukdomssymptom. Detta är i högsta grad en viktig ekonomisk satsning
och en politik med framtidsinriktning. Det krävs enligt motionären strategiska
beslut som inte kan fattas på regional nivå. Dessa strategiska beslut
kan samtidigt bli signaler för mer omfattande insatser i hela landet.

I den senast nämnda motionen (c) hemställs vidare att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag till åtgärdsprogram för att anlysera och
kartlägga olyckor med personskador som följd (yrkande 2). I yrkande I i
motionen hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära att en utredning
tillsätts med uppgift att utreda ensamhetssituationen i Sverige. Motionären
anför att det är välkänt att social isolering och ensamhet ökar
riskerna för att såväl kroppsliga som själsliga sjukdomar skall uppstå. Det
vore enligt motionären värdefullt att kunna kartlägga hur situationen ser ut
när det gäller det sociala nätverket. En utredning rörande ensamheten i
Sverige skulle kunna lämna ett informationsmaterial som underlag för att
förebygga svåra psykiska tillstånd.

När det gäller olika hälsopolitiska initiativ redovisas i regeringens skrivelse
om folkhälsans utveckling att arbetet i hög grad kommit att inriktas

SoU 1987/88:27

mot framtagande av underlag för s. k. hälsopolitiska handlingsprogram,
dvs. åtgärdsinriktade handlingsprogram för att undanröja hälsorisker antingen
i anslutning till vissa centrala sjukdomsgrupper eller med anknytning
till en viss samhällssektor, t. ex. bostadssektorn.

Inom ramen för den s.k. HS 90-utredningen utarbetades sålunda tre
underlag till hälso-politiska handlingsprogram redovisade i betänkandena
(SOU 1984:42-44) Att förebygga skador, Att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar
och Hälsopolitik i samhällsplaneringen - boendemiljö, arbetsmiljö,
arbetslöshet och kost. Cancerkommitténs betänkande (SOU
1984:67) Cancer - orsaker, förebyggande m.m. kan också ses som ett
hälsopolitiskt handlingsprogram mot cancersjukdomarna.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utarbetat underlag till
hälsopolitiska handlingsprogram mot psykisk ohälsa och rörelseorganens
sjukdomar. Underlag för handlingsprogram i sistnämnda fråga har redovisats
i serien Socialstyrelsen redovisar (1987:14) Att förebygga sjukdomar i
rörelseorganen. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att kartlägga psykiatrins
utveckling mot öppnare vårdformer. Vissa inledande studier har
redovisats till regeringen i särskilda promemorior. Flera landsting och
kommuner har utarbetat hälsopolitiska handlingsprogram för att förebygga
psykisk ohälsa och även psykosocial utslagning av barn och ungdom.

När det gäller kostvanor m.m. kan hänvisas till socialstyrelsens och
livsmedelsverkets rapport Kost, motion & hälsa, vilken också är avsedd
att kunna vara en utgångspunkt och ett hjälpmedel i folkhälsoarbetet.
Livsmedelsverket har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga behovet av
kostinformation samt att utforma ett system för märkning av livsmedel.

Inom Skaraborgs läns landsting har sedan längre tid tillbaka bedrivits ett
särskilt arbete mot förebyggande av olycksfallsskador. Ett speciellt projekt
startades år 1978 i Falköping. Verksamheten omfattade olycksfallsregistrering,
information, utbildning, tillsyn samt förändringar av den fysiska
miljön. I projektet engagerades olika kommunala och privata instanser. En
utvärdering har visat att antalet hemolycksfall minskade med 35 [ ]på tre år
och att antalet olycksfall bland mycket små barn halverades.

Socialstyrelsen har efter en inventering i böljan av 1987 kunnat redovisa
ett 80-tal olycksfallsprojekt spridda över hela landet (Socialstyrelsen informerar
om olycksfall, Nr 1 1987). De flesta av dessa bygger på någon form
av registrering inom hälso- och sjukvården i syfte att kartlägga olycksfallens
fördelning i befolkningen och analysera skadehändelser och skademönster.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att registrera de skadefall
som behandlas inom den offentliga hälso- och sjukvården, företagshälsovården
och skolhälsovården. Registreringen skall omfatta några landsting
i sänder och påböijas under 1988. Syftet är att ge underlag för inriktningen
av skadeförebyggande insatser samt ge möjligheter att följa upp
effekterna av vidtagna åtgärder. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag
att utreda och precisera miljö- och hälsoskyddsnämndernas roll i det lokala
skadepreventiva arbetet. En särskild projektorganisation har tillskapats
inom socialstyrelsen med ansvar att driva och samordna insatserna för
olycksfallsprevention. Arbetet bedrivs i samverkan med myndigheter och

SoU 1987/88:27

organisationer. Det finns också en rådgivande medicinsk grupp knuten till
projektet.

När det gäller hälsoskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän kan
redovisas att LO i samarbete med socialstyrelsen. Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet nyligen inlett ett femårigt projekt för en
bättre hälsa — såväl i arbete som på fritid - bland LO-medlemmarna.
Arbetet bedrivs med stöd från socialdepartementet. Med projektet vill man
väcka ökat engagemang och delaktighet i förhållanden som påverkar hälsan.

Regeringen tillsatte år 1986 en särskild utredning (S 1986:02) om frågor
kring förebyggande av allergier och andra överkänslighetsreaktioner. Utredningen
skall enligt sina direktiv analysera forskningsbehoven inom
området men också undersöka om redan vidtagna åtgärder är tillräckliga
inom samhällsområden såsom arbetslivet, boendemiljön, skolan och förskolan.
Utredningens slutbetänkande har aviserats till senare detta år.

1 sammanhanget kan vidare redovisas den i skrivelsen aviserade utredningen
med syfte att få till stånd ett förbud mot annonsering av tobaksvaror.
Socialministern har i annat sammanhang uttalat att utredningen också
skall utreda lämpligheten av ett förbud mot rökning i offentliga lokaler.

De flesta landsting och många kommuner har antagit hälsopolitiska
handlingsprogram. Det är fråga om program för att förebygga specifika
sjukdomar men också program som är inriktade på olika risker.

Socialministern anför i skrivelsen om folkhälsans utveckling att hon
anser det väsentligt att arbetet på den nationella nivån intensifieras ytterligare.
Handlingsprogrammen utgör en viktig utgångspunkt för landstingen i
den pågående uppbyggnaden av det lokala och regionala arbetet med
förebyggande av ohälsa. I skrivelsen betonas vidare att såväl i det regionala
som det lokala förebyggande arbetet är samverkan över sektorsgränserna
nödvändig. Socialminstern framhåller att det sektorsövergripande samarbetet
på nationell nivå bör stärkas.

Det kan också finnas skäl att här redovisa den hälsopolitiska arbetsgrupp
som enligt skrivelsen skall tillsättas som ett rådgivande organ till den
nya hälso- och sjukvårdsberedningen. Förutom rådgivande uppgifter skall
gruppen genom sin sammansättning aktivt medverka till att åtgärder initieras
inom myndigheter och organisationer.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar de bedömningar som görs i motionerna och även i regeringens
skrivelse att det är av största betydelse att arbetet med att förebygga
ohälsa hos befolkningen fortsätter och att dessa insatser kan intensifieras.
För detta krävs ett engagemang såväl på statlig som regional och lokal
nivå. I det föregående har redovisats att ett omfattande arbete nu — i
enlighet med vad som tidigare uttalats av regering och riksdag - kommit i
gång. För arbetet med att utjämna' hälsovillkoren från social synpunkt är
det också betydelsefullt att faktasammanställningar och analyser motsvarande
dem i socialstyrelsens folkhälsorapport även fortsättningsvis tas
fram.

I skrivelsen har regeringen redovisat sin syn på den kommande inrikt -

SoU 1987/88:27

ningen av hälsoarbetet. Utskottet finnér att denna väl svarar mot de krav
på åtgärder för att undanröja hälsorisker som ställs i motionerna So491 (fp)
och So468 (c) i aktuell del. Någon åtgärd från riksdagens sida kan inte
anses påkallad såvitt nu är i fråga. Utskottet avstyrker sålunda motionerna
So491 (fp) och So468 (c) yrkande 3.

Motion So468 (c) tar vidare upp de ensammas situation och den risk som
social isolering innebär för uppkomsten av ohälsa. Av socialstyrelsens
folkhälsorapport framgår att ensamboende och särskilt frånskilda löper
mycket större risk än andra att läggas in på sjukhus för olika allvarliga
sjukdomar. Det finns enligt utskottet anledning att här erinra om det
samband som finns mellan psykiska och somatiska sjukdomstillstånd.
Utskottet delar motionärens bedömning att det behövs kunskapsunderlag
för att förebygga inte minst den psykiska ohälsa som uppkommer till följd
av att människor saknar sociala nätverk.

Som framgått ovan pågår inom socialstyrelsen en särskild kartläggning
av psykiatrins utveckling mot öppnare vårdformer men också arbete med
särskilda handlingsprogram. Resultatet härav avses bli redovisat inom
kort. Enligt utskottet är det angeläget att arbetet med att förebygga psykisk
ohälsa fortsätter. Utskottet är dock inte berett att förorda en särskild
utredning om ensamhetssituationen i landet. Utskottet avstyrker därför
motion So468 (c) yrkande 1.

Beträffande motionskravet (c) på ett åtgärdsprogram mot olyckor med
personskador kan utskottet likaså konstatera att arbete med dessa frågor
redan pågår inom ett flertal landsting och att socialstyrelsen nu inlett
uppbyggnaden av en länsvis registrering av de olycksfall som hälso- och
sjukvården kommer i kontakt med. Även miljö- och hälsoskyddsnämndernas
förebyggande arbete i denna del skall förstärkas. Utskottet, som vill
understryka vikten av att detta arbete fortsätter, anser inte att det behövs
något initiativ från riksdagens sida för att syftet med motionen skall uppfyllas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion So468 (c) yrkande 2.

Utskottet anser inte att regeringens skrivelse i övrigt påkallar något uttalande
från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjukvårdens andel av samhällets resurser
att riksdagen avslår motion 1987/88: So442 yrkande 5,

2. beträffande utvecklingen inom primär- och länssjukvård m. m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So426 yrkande 2 och motion
1987/88:So210 yrkande 6,

3. beträffande utvärdering av primärvården

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So426 yrkande 1,

4. beträffande husläkare

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So442 yrkande 3,

5. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So426 yrkande 8,

SoU 1987/88:27

6. beträffande underlaget för hälsopolitiska beslut
att riksdagen avslår motion 1987/88:So414 yrkande 1,

7. beträffande produktivitet och effektivitet i vården
att riksdagen avslår motion 1987/88:So414 yrkande 2,

8. beträffande åtgärder för att förebygga ohälsa
att riksdagen avslår motion 1987/88:So491 och
motion 1987/88 :So468 yrkande 3,

9. beträffande utredning om ensamhetssituationen i Sverige
att riksdagen avslår motion 1987/88:So468 yrkande 1,

10. beträffande åtgärdsprogram mot olyckor med personskador
att riksdagen avslår motion 1987/88:So468 yrkande 2,

11. att riksdagen beslutar att vad som anförs i skrivelsen om
folkhälsans utveckling m. m. i övrigt inte skall föranleda något riksdagens
uttalande.

Stockholm den 19 maj 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Ulla Tillander (c),
Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin
(s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Ingrid Andersson (s), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s), Göran
Ericsson (m), Karin Falkmer (m) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Reservationer

1. Sjukvårdens andel av samhällets resurser (mom. 1)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Hälso- och
sjukvårdslagen” och slutar med ”avstyrks således.” bort ha följande
lydelse:

Under en följd av år har regeringen angivit att den kommunala konsumtionen
inte bör öka med mer än en volymprocent per år. Sjukvårdens andel
av bruttonationalprodukten har minskat. Med de förändringar i befolkningsstrukturen
som nu kan förutses kan en sådan utveckling inte fortsätta.

Utskottet delar bedömningen i motion So442 (fp) att sjukvården måste
tillföras resurser i takt med den ekonomiska tillväxten. Detta är nödvändigt
för att såväl klara nya behov och nya sjukdomar som att förbättra
möjligheterna att behålla och rekrytera personal. Om den ekonomiska
tillväxten skulle bli svagare än de 2-2,5 % per år som antagits t. ex. i den
senaste långtidsutredningen måste sjukvårdens behov enligt utskottet tillgodoses
genom omprioriteringar från andra områden.

SoU 1987/88:27

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So442 (fp) yrkande
5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjukvårdens andel av samhällets resurser

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So442 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Utvecklingen inom primär- och länssjukvård m. m. (mom.
2)

Blenda Littmarck, Göran Ericsson och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Det finns”
och slutar med ”yrkande 6.” bort ha följande lydelse:

De nu gällande riktlinjerna för hälso- och sjukvården innebär en kraftig
satsning på förebyggande vård. Behovet av hälso- och sjukvård skall i
långt större utsträckning än tidigare tillgodoses inom primärvården. Erfarenheterna
har emellertid enligt utskottets mening visat att möjligheterna
att behandla och bota sjukdom inom primärvården är begränsade. Det är
därför enligt utskottet inte heller möjligt att i någon betydande utsträckning
ersätta kvalificerad sjukvård vid läns- och länsdelssjukhus med primärvård.
Den bör ha i uppgift att avlasta länssjukvården och att remittera
patienter dit. Primärvård kan utgöra ett alternativ till länssjukvården endast
i de gränsskikt där länssjukvårdens kvalificerade insatser inte behövs.

Utskottet delar den bedömning som görs i motion So426 (m) att de
gällande riktlinjerna för hälso- och sjukvården bör omprövas. Regeringen
bör sålunda förelägga riksdagen ett förslag till reviderade riktlinjer för
hälso- och sjukvården med beaktande av vad utskottet ovan har anfört.

När det gäller den slutna somatiska akutsjukvården utgör denna den
allra viktigaste vården för alla ålderspensionärer. Enligt Spri har befolkningen
över 75 år kraftigt ökat sin andel av vårddagarna i somatisk akutsjukvård.
Det finns ingen anledning att anta att antalet akutfall eller inläggningar
kommer att minska. Åldersgruppen över 75 år kommer i stället att
öka. Det är mot denna bakgrund angeläget att bromsa den nedläggning av
fungerande akutsjukhus som för närvarande pågår. En utbyggnad kan
t.o.m. vara motiverad på flera platser i landet. Den slutna somatiska
akutsjukvården är och kommer i framtiden att vara samhällets viktigaste
stöd för de äldre som vill bo hemma så länge som möjligt.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So426 (m)
yrkande 2 och So210 (m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utvecklingen inom primär- och länssjukvård m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So426 yrkande 2 och
motion 1987/88:So210 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:27

3. Utvärdering av primärvården (mom. 3) SoU 1987/88:27

Blenda Littmarck, Göran Ericsson och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”därför avstyrks.” bort ha följande lydelse:

I somliga områden, främst storstadsområden, är primärvården enligt
utskottets mening så väl utbyggd att en fortsatt utbyggnad bör anstå i
avvaktan på en utvärdering av vad primärvården där förmår prestera.
Utskottet delar sålunda den bedömning som framförs i motion So426 (m)
yrkande 1 att det är angeläget att en utvärdering av de strukturella förändringarna
inom hälso- och sjukvården kommer till stånd. Vad utskottet
anfört i denna del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvärdering av primärvården

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So426 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Husläkare (mom. 4)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående betonat vikten av en väl utbyggd primärvård
huvudsakligen uppbyggd utifrån ett områdesansvar. Utskottet delar
bedömningen i motion So442 (fp) att det är angeläget att alla människor har
en särskild läkare med vilken de kan ha varaktiga kontakter. Utskottet
känner starka sympatier för de åsikter som framförs i den aktuella motionen
när det gäller rätten för människorna att välja vilken läkare de skall gå
till och att rätten att välja läkare också skall finnas om en patient inte anser
sig kunna finna någon lämplig läkare i det egna området eller vill ha en
specialist som sin husläkare. Enligt utskottet är det angeläget att ett utvecklingsarbete
kommer till stånd som inriktas mot att skapa en förbättrad
kontinuitet i kontakterna mellan vårdgivare och den enskilda patienten.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So442 (fp) yrkande
3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande husläkare

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So442 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Ändring i hälso- och sjukvårdslagen (mom. 5)

Blenda Littmarck, Göran Ericsson och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Ett
liknande” och slutar med ”(yrkande 8).” bort ha följande lydelse:

Den som vänder sig till hälso- och sjukvården bör enligt utskottet ha
frihet att själv välja vårdform och vårdmiljö. Alternativa vårdformer bör
därför uppmuntras. Utbyggnaden av den öppna vården bör till stor del
kunna ske genom privatpraktiker. Dessa bör också kunna ta över verksamhet
vid redan befintliga vårdenheter, vilket skulle innebära betydande
besparingar för landstingen. Det skulle inte minst skapa bättre ekonomiskt
utrymme för den specialiserade vården, som främst måste drivas i landstingens
regi. Det är enligt utskottet viktigt att patienter på lika villkor kan
välja mellan t. ex. landstingsdrivna sjukhem och enskilda, stiftelse- eller
kanske rörelsedrivna sjukhem. Detta kan åstadkommas genom att sjukförsäkringen
görs om i enlighet med vad som förordas i motion So426 (m).
Sannolikt skulle då flera alternativa sjukhem kunna uppstå. Det avgörande
för skilda sjukhems existens bör vara att patienterna trivs där och söker sig
dit. Utskottet anser det viktigt att de sjuka får rimlig möjlighet att välja
mellan olika vårdalternativ med olika inriktning och olika utformning.

Mot denna bakgrund anser utskottet det angeläget att sådana ändringar
kommer till stånd i hälso- och sjukvårdslagen att patienternas valfrihet
stärks. Regeringen bör snarast framlägga erforderliga lagförslag härom för
riksdagen.

Vad nu anförts med anledning av motion So426 (m) yrkande 8 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So426 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Utredning om ensamhetssituationen i Sverige (mom. 9)

Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Stina Gustavsson (c), Göran
Ericsson (m) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Social isolering och ensamhet ökar riskerna för att sjukdomar skall
uppstå. För att ohälsa på grund av social isolering skall kunna förebyggas
är det viktigt med kunskaper om hur situationen ser ut för människor här i
landet. Utskottet anser det därför angeläget att en utredning tillsätts med
uppdrag att utreda ensamhetssituationen. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion So442 (c) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande utredning om ensamhetssituationen i Sverige
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So468 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:27

Särskilda yttranden

1. Sjukvårdens andel av samhällets resurser

Blenda Littmarck, Göran Ericsson och Karin Faikmer (alla m) anför:

Vi vill framhålla att frågan om hälso- och sjukvårdens andel av samhällets
totala resurser är av den betydelsen att den också måste övervägas i
allmänna samhällsekonomiska sammanhang.

2. Sjukvårdens andel av samhällets resurser

Ulla Tillander och Stina Gustavsson (båda c) anför:

Enligt vår mening finns det anledning att påpeka att hälso- och sjukvårdens
andel av samhällets totala resurser i framtiden sannolikt inte kommer att
kunna minskas.

3. Åtgärder för att förebygga ohälsa
Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Jag vill erinra om att vpk i tidigare sammanhang betonat vikten av att det
hälsoförebyggande arbetet intensifieras och att särskilda insatser sätts in
mot ungdomsarbetslöshet, utslagning ur arbetslivet, hälsofarliga arbetsmiljöer,
förstörelse av den yttre miljön, olika former av kommersialism,
utbudet av alkohol och andra droger samt andra förhållanden som har en
stor och känd inverkan på befolkningens hälsotillstånd. Det förebyggande
arbetet måste inriktas på de grupper i befolkningen som i dag har ett sämre
hälsotillstånd än mer gynnade grupper. Vpk har därför föreslagit att riksdagen
bör uppställa som mål att intill år 2000 skall skillnaderna i hälsotillstånd
mellan socialgrupperna ha försvunnit.

SoU 1987/88:27

Innehållsförteckning SoU 1987/88:27

Sammanfattning 1

Regeringens skrivelse 1

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1

Utskottet 2

Regeringens skrivelse 2

Sjukvårdens resurser 3

Vissa riktlinjer för hälso- och sjukvården 4

Husläkare 7

Viss ändring i hälso- och sjukvårdslagen 8

Behovet av underlag för hälsopolitiska beslut 9

Produktivitet och effektivitet i vården 10

Förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården 12

Hemställan 15

Reservationer 16

1. Sjukvårdens andel av samhällets resurser (mom. 1 i hemställan) av

fp 16

2. Utvecklingen inom primär- och länssjukvård m. m. (mom. 2 i
hemställan) av m 17

3. Utvärdering av primärvården (mom. 3 i hemställan) av m 18

4. Husläkare (mom. 4 i hemställan) av fp 18

5. Ändring i hälso-och sjukvårdslagen (mom. 5 i hemställan) av m .. 18

6. Utredning om ensamhetssituationen i Sverige (mom. 9 i hemställan)
av m och c 19

Särskilda yttranden 20

1. Sjukvårdens andel av samhällets resurser (av m) 20

2. Sjukvårdens andel av samhällets resurser (av c) 20

3. Åtgärder för att förebygga ohälsa (av vpk) 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988