Socialutskottets betänkande
1987/88:21
om abortlagen
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tre motioner (fp, m, c) om översyn av abortlagen
och om utvidgat rättsskydd förfostret. Utskottet, som avstyrker motionerna,
erinrar om tidigare riksdagsuttalanden att den nuvarande tidsgränsen för
sena aborter, 18 veckor, bör ses över och om att det pågående utredningsarbetet
rörande fosterdiagnostiken också bör kunna inbegripa frågor som rör
abortlagen. Utskottet inskärper att behandlingen härav är utomordentligt
angelägen. Då regeringen i dagarna överlämnat dessa frågor till utredningen
om det ofödda barnet anser utskottet emellertid inte erforderligt med något
ytterligare initiativ av riksdagen.
En m-ledamot reserverar sig till förmån för längre gående utredningskrav.
Motionsyrkanden
1987/88:So424 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en stegvis förändring av den nuvarande abortlagen i syfte att
ge det ofödda barnet rätt till liv i enlighet med det som anförts i motionen.
1987/88:So440 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
ökat rättsskydd för fostret.
1987/88:So460 av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös översyn av 1974 års
abortlag.
Motionsmotiveringar
I motion 1987l88:So424 (c) anförs bl.a. att det för att minska antalet aborter
är nödvändigt att åtgärder vidtas på såväl kort som lång sikt. Enligt
motionären är det viktigt att abortlagen ändras så att det ofödda barnet i
princip får rätt till liv. Möjlighet till abort skall endast föreligga i undantagsfall.
De abortförebyggande insatserna måste ökas. Samhället skall se till att
människor som åberopar ekonomiska eller sociala skäl för abort skall erhålla
erforderligt stöd så att dylika skäl undanröjs. Sjukvårdspersonalen skall
vidare enligt motionären i lag garanteras rätt att slippa delta vid abortingrepp.
Innan en helt ny abortlag införs bör slutligen enligt motionären
nuvarande abortlag ändras så att den abortsökande skall delta i ett
SoU
1987/88:21
1 Riksdagen 1987188.12 sami. Nr 21
obligatoriskt samtal med läkare, kurator eller motsvarande innan beslut om
abort fattas.
I motion 1987188:So446 (m) framhålls att frågan om rättsskydd för fostret har
fått en ökad aktualitet när det gäller utvecklingen inom genteknik, fosterdiagnostik,
provrörsbefruktning, transplantationskirurgi och forskning på
embryon. Det är enligt motionärernas mening angeläget att i samband med
en utredning om rättsskydd för fostret i dessa sammanhang även inbegripa
frågan om ökat rättsskydd i abortsituationer. Motionärerna anser därför att
frågan om ett ökat rättsskydd för fostret snarast måste bli föremål för en
förutsättningslös utredning utifrån en helhetssyn som omfattar alla de nu
aktuella områdena.
I motion 1987/88:So460 (fp, m, c) framhålls att den medicinska forskningens
och behandlingsmöjligheternas oerhört snabba utveckling på senare år har
ställt oss inför problem som ej förutsågs när nuvarande abortlag antogs.
Motionärerna pekar bl.a. på risken att fosterdiagnostiken kan bli ett
instrument för sortering och urval, för kvalitetskontroll och ”människoförädling”.
I Sverige aborteras varje år 30 000 foster, vilket enligt motionärerna är
ett oroande stort antal, som i sig medför att ansträngningarna att minska
antalet aborter måste skärpas. Motionärerna framhåller slutligen att mycket
tyder på att den syn på fostret som kom till uttryck i 1974 års abortlag håller
på att överges. De anser det nödvändigt att på allvar diskutera abortlagens
innebörd i den situation vi nu befinner oss.
Bakgrund
Enligt 1974 års abortlag avgörs frågan om abort före utgången av 12:e
havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om
åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna
förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av
18:e veckan fordras i regel, utöver vad som gäller vid abort före tolfte veckan,
att det företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort,
är läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i
undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att
fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på grund
av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa.
Ärenden om tillstånd till abort handläggs fr.o.m. den 1 juli 1981 av
socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor.
Frågan om en ny abortlagstiftning med starkare rättsskydd för det ofödda
barnet har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen (se utskottets
betänkanden SoU 1984/85:11,1986/87:5 och 1987/88:2). I betänkandet SoU
1986/87:5 om familjeplanering och abort behandlades utförligt 1974 års
abortlag, utredningar av betydelse i sammanhanget, den medicinska utvecklingen
då det gäller livsdugligheten hos mycket tidigt födda barn och
transplantation av mänsklig fostervävnad samt refererades tidigare uttalan
-
SoU 1987/88:21
2
den av riksdagen i ämnet. För en fullständig bakgrund hänvisas till denna
genomgång.
I betänkandena SoU 1986/87:5 och Soll 1987/88:2 har utskottet med
anledning av en motion (c) med samma yrkande som i nu behandlad motion
So424 behandlat frågan om en stegvis förändring av den nuvarande
abortlagen i syfte att ge det ofödda barnet rätt till liv och med möjlighet till
abort endast i undantagsfall. Utskottet har vid båda tillfällena fastslagit att
dess uppfattning fortfarande är att abortlagens utgångspunkt bör vara att det
är kvinnan själv som inom vissa tidsgränser skall avgöra om hon vill fullfölja
en graviditet eller inte. Utskottet delade inte den grundsyn som kom till
uttryck i den behandlade motionen och som innebar en mycket restriktiv
inställning till aborter över huvud taget. Motionen har därför avstyrkts såväl
1986 som 1987.
Utskottet har emellertid understrukit att abort alltid måste vara en
nödfallsutväg och att samhällets målsättning måste vara att minska antalet
aborter så mycket som möjligt. För detta krävs olika slag av förebyggande
åtgärder, såsom en utbyggd och anpassad preventivmedelsrådgivning och
hjälp och stöd till de kvinnor som önskar detta.
Utskottet har vidare betonat vikten av att en abortsökande kvinna erbjuds
ett gott psykosocialt stöd och att rådgivningen ger möjlighet att diskutera
såväl medicinska som psykologiska och etiska frågor samt ger erforderliga
upplysningar om samhällets hjälp- och stödmöjligheter.
Utskottet har vidare framhållit att den angivna huvudprincipen inte
innebär att inte vissa frågor kring aborterna kan behöva diskuteras på nytt.
Utskottet konstaterade i betänkandet SoU 1986/87:5 (s. 14) att nuvarande
abortlag inte tillåter aborter efter den tidsgräns då fostret kan antas vara
livsdugligt, utom i de undantagsfall då graviditeten medför allvarlig fara för
kvinnans liv eller hälsa samt att tidpunkten för livsduglighet vid lagens
tillkomst antogs ligga någonstans mellan 24 och 28 graviditetsveckor. Med
utgångspunkt häri bestämdes den tidsgräns efter vilken abort inte får företas
annat än efter tillstånd av socialstyrelsen till 18 graviditetsveckor och
riksdagen ansåg sig då ha en betryggande säkerhetsmarginal gentemot
gränsen för livsduglighet. Utskottet framhöll härefter att den medicinska
utvecklingen som ägt rum under 1970- och 1980-talen har ändrat de
förutsättningar på vilka abortlagens regler om tidsgränser sålunda bygger.
De möjligheter att rädda mycket tidigt födda barn som numera står till buds
gör att man kan räkna med att ett barn kan överleva redan efter 22—23
graviditetsveckor och att efter 26 veckor 60-70 % av barnen överlever.
Utskottet fann det tydligt att, om man till detta lägger att det med hänsyn till
svårigheterna att bestämma den exakta graviditetslängden fortfarande bör
finnas en viss säkerhetsmarginal, ett beslut om sen abort enligt nuvarande
regler kan komma att fattas alltför nära den tidpunkt då fostret måste
bedömas som livsdugligt. Genom en försiktig tillämpning, framför allt av
socialstyrelsen då det gäller tillstånd till mycket sena aborter, torde
visserligen enligt utskottets bedömning i praktiken oftast kunna undvikas att
abort beslutas i fall när fostret kan visa sig vara livsdugligt. Enligt utskottets
mening skulle det dock vara felaktigt att överlåta åt praxis att lösa denna
konflikt mellan kvinnans och fostrets intressen. Utskottet ansåg därför att en
SoU 1987/88:21
3
1* Riksdagen 1987188.12 sami. Nr 21
noggrann genomlysning av dessa frågor skyndsamt måste komma till stånd
och att därvid frågan om 18-veckorsgränsen borde prövas samt klarare regler
för förutsättningarna för mycket sena aborter utformas. Utskottet betonade
att det inte fanns någon anledning att se över gränsen 12 veckor. Det anförda
gav riksdagen regeringen till känna.
I samma betänkande erinrade utskottet om sitt uttalande (SoU 1984/85:11
s. 12) att inseminationsutredningen bör anlägga en helhetssyn på de etiska
problem som abort på grund av fosterskada aktualiserar samt att utredningen
dock, enligt vad utskottet senare erfarit, mot bakgrund av de ursprungliga
direktivens utformning ansåg sig förhindrad att närmare gå in på frågor som
rör innehållet i abortlagen. Utskottet uttalade därför (SoU 1986/87:5 s. 14)
att det enligt utskottets uppfattning är angeläget att inseminationsutredningen
(nuvarande utredningen om det ofödda barnet) behandlar även frågor
som rör abortlagen i den mån arbetet med skydd för ofödda eller med
fosterdiagnostik ger anledning till det. Även detta gavs regeringen till känna.
Enligt utskottets mening skulle frågan om tidsgränserna för abort lämpligen
kunna behandlas av dåvarande inseminationsutredningen.
Utskottet konstaterade i betänkandet SoU1987/88:2 om vissa abortfrågor
att det anförda visserligen innebar att utskottet förordade en översyn av vissa
bestämmelser i abortlagen, men att några skäl att göra en förutsättningslös
översyn av hela abortlagen, såsom hade yrkats i en motion (fp) med samma
yrkande som i nu behandlad motion So460 (fp, m, c), inte hade framkommit.
Frågan om en allmän genomgång av fostrets rättsskydd på olika områden,
såsom begärs i So440 (m), behandlades senast i utskottets betänkande SoU
1987/88:2. Utskottet, som avstyrkte motionen, hänvisade härvid även till
uttalanden i betänkandet SoU 1987/88:4, vari utskottet efterlyste regeringens
överväganden med anledning av gen-etikkommitténs och inseminationsutredningens
tidigare förslag.
Utskottet anförde i betänkandet SoU 1987/88:2 vidare följande.
Utskottets ställningstagande åren 1985 och 1986 för en genomlysning och
eventuell förändring av vissa bestämmelser i 1974 års abortlag samt för att
frågor som rör abortlagen skall behandlas i den mån arbetet med fosterdiagnostiken
ger anledning till det, har sin grund i utskottets allvarliga övertygelse
att de etiska problem, som genom den medicinska utvecklingen under åren
efter abortlagens tillkomst har uppstått i tillämpningen av lagen, snarast
måste få sin lösning. Enligt utskottets mening rycks förutsättningarna för en
abortlagstiftning baserad på den angivna huvudprincipen om kvinnans rätt
att själv inom vissa tidsgränser besluta om abort undan, om endast en
misstanke uppstår att utsortering av individer, som av olika skäl bedöms som
mindre önskvärda, sker med lagens hjälp, eller att lagen tillämpas så
”generöst” att abort sker av foster, som - om de vore önskade - skulle kunna
räddas till livet.
Utskottet erinrade slutligen om att det angivit vilka frågor i anslutning till
abortlagstiftningen som i första hand måste studeras på nytt om man i
längden vill kunna bevara en lagstiftning som bygger på den hittills gällande
grundprincipen och att detta givits regeringen till känna. Det är, anförde
utskottet, således nödvändigt att frågan om 18-veckorsgränsen som övre
SoU 1987/88:21
4
tidsgräns för abort utan särskilt tillstånd nu prövas och att en sänkning
övervägs. Det är vidare nödvändigt att klarare regler utformas för förutsättningarna
för mycket sena aborter. Arbetet härmed bör inledas utan vidare
dröjsmål. Frågor som rör abortlagen måste även belysas i det pågående
utredningsarbetet på fosterdiagnostikens område. Detta gavs ånyo regeringen
till känna.
Socialministern uppgav vid frågestund den 11 februari som svar på fråga
om tilläggsdirektiv till utredningen om det ofödda barnet att socialutskottets
betänkanden SoU 1986/87:5 och SoU 1987/88:2 inom kort skulle komma att
överlämnas till utredningen för beaktande av vad som där sägs om
tidsgränsen för abort m.m., så att även dessa frågor kan tas upp i anslutning
till utredningens nu påbörjade arbete angående fosterdiagnostiken.
Regeringen överlämnade härefter den 18 februari socialutskottets betänkanden
SoU 1986/87:5 och SoU 1987/88:2 till utredningen om det ofödda
barnet för beaktande av vad som där sägs om tidsgränsen för abort m.m.
Utskottet
I betänkandet behandlas tre motioner om principerna för abortlagstiftningen.
Utskottet behandlade dessa frågor senast under hösten 1987 i sitt
betänkande SoU 1987/88:2 om vissa abortfrågor och dessförinnan bl.a. i
betänkandet SoU 1986/87:5 om familjeplanering och abort.
Utskottet fastslog i de nämnda betänkandena att den principiella utgångspunkten
för abortlagstiftningen bör vara att det är kvinnan själv som inom
vissa tidsgränser skall avgöra om hon vill fullfölja en graviditet eller inte.
Utskottet underströk dock att abort alltid måste vara en nödfallsutväg och att
samhällets målsättning måste vara att minska antalet aborter så mycket som
möjligt. För detta krävs, framhöll utskottet, olika slag av förebyggande
åtgärder, såsom en utbyggd och anpassad preventivmedelsrådgivning och
hjälp och stöd till de kvinnor som önskar detta. Utskottet underströk vidare
vikten av att en abortsökande kvinna erbjuds ett gott psykosocialt stöd och
att rådgivningen ger möjlighet att diskutera såväl medicinska som psykologiska
och etiska frågor samt ger erforderliga upplysningar om samhällets
hjälp- och stödmöjligheter.
Utskottets uppfattning är fortfarande att ingenting framkommit som
motiverar en omprövning av abortlagens huvudprincip om kvinnans rätt att
själv inom vissa tidsgränser avgöra om hon vill fullfölja sin graviditet eller
inte. Utskottet kan således inte heller nu ställa sig bakom den grundsyn som
kommer till uttryck i motion So424 (c) och som innebär en mycket restriktiv
inställning till aborter över huvud taget. Denna motion avstyrks därför.
Ett fasthållande vid abortlagens huvudprincip om kvinnans rätt att inom
vissa tidsgränser själv avgöra om hon vill fullfölja sin graviditet innebär dock
som utskottet påpekade redan i betänkandet SoU1986/87:5 inte att inte vissa
frågor kring aborterna kan behöva diskuteras på nytt.
Som framgått av den inledande översikten uttalade utskottet redan våren
1985 (SoU 1984/85:11 s. 12) att inseminationsutredningen (nuvarande utredningen
om det ofödda barnet) bör anlägga en helhetssyn på de etiska problem
som abort på grund av fosterskada aktualiserar. 1 betänkandet SoU 1986/87:5
SoU 1987/88:21
5
fann utskottet att den konflikt mellan kvinnans och fostrets intressen som
uppstått bl.a. genom den medicinska utvecklingen som gör att allt tidigare
födda barn kan räddas till livet, gör att frågan om 18-veckorsgränsen som
övre tidsgräns för abort utan särskilt tillstånd nu bör prövas och en sänkning
övervägas. I samband med detta ansåg utskottet det vidare nödvändigt att
klarare regler utformas för förutsättningarna för mycket sena aborter.
Utskottet betonade däremot att det inte finns någon anledning att se över
12-veckorsgränsen. Slutligen erinrade utskottet i betänkandet om sitt
yttrande våren 1985 och uttalade på nytt att det är angeläget att frågor som
rör abortlagen behandlas i den mån arbetet med skydd för ofödda eller med
fosterdiagnostiken ger anledning till det. Vad utskottet anförde gavs
regeringen till känna.
Utskottets inställning är således att en översyn av vissa bestämmelser i
abortlagen bör göras. Några skäl att göra en förutsättningslös översyn av hela
abortlagen har dock enligt utskottets mening inte framkommit. Utskottet
avstyrker därför även motion So460 (fp).
Beträffande motion So440 (m) vill utskottet erinra såväl om den belysning av
vissa här aktuella frågor som riksdagen begärt, som om det ännu inte
färdigberedda förslaget från gen-etikkommittén och det ännu pågående
arbetet i utredningen om det ofödda barnet. I avvaktan på resultatet av detta
arbete ser utskottet inte skäl att nu initiera ytterligare utredningar på
området. Motionen avstyrks därför.
I betänkandet SoU 1987/88:2 uttalade utskottet som sin mening att förutsättningarna
för en abortlagstiftning baserad på den angivna huvudprincipen om
kvinnans rätt att själv inom vissa tidsgränser besluta om abort rycks undan,
om endast en misstanke uppstår att utsortering av individer, som av olika skäl
bedöms som mindre önskvärda, sker med lagens hjälp, eller att lagen
tillämpas så ”generöst” att abort sker av foster, som - om de vore önskade -skulle kunna räddas till livet.
Utskottet vill inskärpa att behandlingen av de frågor i anslutning till
abortlagstiftningen som ovan angivits är utomordentligt angelägen. Den
snabba medicinska utvecklingen inte minst på fosterdiagnostikens område
gör att utredningsarbetet måste igångsättas utan dröjsmål. Utskottet vill
värna om en abortlag med den principiella utgångspunkten att det är kvinnan
själv som inom vissa tidsgränser avgör om hon skall fullfölja en graviditet
eller inte.
Mot bakgrund av att regeringen nu överlämnat de av riksdagen godkända
betänkandena SoU 1986/87:5 om familjeplanering och abort och SoU
1987/88:2 om vissa abortfrågor till utredningen om det ofödda barnet för
beaktande av vad som där sägs om tidsgränsen för abort m.m. anser utskottet
det dock inte erforderligt med något ytterligare initiativ från riksdagen i
denna fråga.
SoU 1987/88:21
6
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en stegvis förändring av abortlagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So424,
2. beträffande en förutsättningslös översyn av abortlagen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So460,
3. beträffande en utredning om ökat rättsskydd för fostret
att riksdagen avslår motion 1987/88:So440.
Stockholm den 3 mars 1988
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Per Arne Aglert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa
Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Erik Janson (s) och Claes
Rensfeldt (s).
Reservation
En stegvis förändring av abortlagen m.m. (morn. loch3 i
hemställan samt motiveringen till mom. 2)
Göte Jonsson (m) anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottets
uppfattning” och slutar på s. 6 med ”i denna fråga” bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet konstaterar att ingen utredning har haft eller har i uppdrag att
behandla och analysera fostrets rättsskydd utifrån den nuvarande abortlagstiftningen
och dess huvudprinciper. Enligt utskottets mening är det nu
angeläget att frågan om rättsskydd för ofödda får utredas i ett sammanhang
där även abortsituationer måste inbegripas.
Vi lever i ett samhälle med hög teknisk och medicinsk standard, och
utvecklingen kommer att fortsätta, vilket är positivt. Skickliga vetenskapsmän,
forskare och tekniker har gjort och gör viktiga insatser i människans
och livets tjänst. Det är angeläget att koppla detta positiva i den mänskliga
utvecklingen med grundläggande värderingar, och här kommer också frågan
om rättsskyddet in i bilden.
Europarådet har rekommenderat att rätten att födas med omanipulerad
arvsmassa skall räknas till de mänskliga rättigheterna. Detta måste anses
SoU 1987/88:21
7
vara ett etiskt riktigt krav. Förarbetena till vår nuvarande abortlag utgick
från fostret som en del av moderns kropp. Fostret anses enligt de tankar som
ligger bakom abortlagen få allt större rätt ju äldre det blir. Gränsen 18 veckor
sattes för rätt till abort utan restriktioner. I realiteten sker många aborter
senare. Samtidigt har den medicinska tekniken utvecklats så att det är möjligt
att rädda allt tidigare födda barn.
Synen att det befruktade ägget - fostret - skulle vara en del av kvinnans
kropp var redan då det anfördes i förarbetena till nu gällande lag biologiskt
felaktig. Men den senare forskningen som kunnat pågå därför att just lagen
avskaffade skyddet för det ofödda mänskliga livet visar mycket tydligt på det
felaktiga i resonemanget om ”en del av kvinnans kropp”. Det går inte att
hålla fast vid en sådan syn när ägg som befruktats utanför kvinnans kropp,
s.k. provrörsbefruktning, som embryon införs i en annan kvinnas kropp.
Därmed visas klart att det befruktade ägget - fostret - kan utvecklas utan sin
biologiska moder och inte ”utgör en del av hennes kropp”.
Utredningen om det ofödda barnet (tidigare med namnet inseminationsutredningen)
har i ett delbetänkande fastslagit just detta faktum. I SOU
1987:11 heter det i utredningens överväganden följande:
Det är enligt vår uppfattning uppenbart att man inte längre kan betrakta
modern och det blivande barnet som en enda individ. I synnerhet är det
omöjligt att se fostret som en del av kvinnans kropp när man diskuterar
fosterskador. Eftersom fostret är ett människoliv i utveckling kan fosterskador
ge bestående men för den individ som senare föds. Ett skydd för fostret är
därför ett skydd för denna individ.
Utredningen konstaterar att både modern och det väntade barnet är två
individer som båda är ”skyddsvärda”.
Det kan då här upprepas att det väntade barnet inte har något som helst
skydd från samhället förrän efter angivna tidsgränser, dvs. i ett mycket sent
skede av graviditeten.
Frågan om rättsskydd för fostret har fått en ökad aktualitet när det gäller
utvecklingen inom genteknik, fosterdiagnostik, provrörsbefruktning, transplantationskirurgi
och forskning på embryon. Det är enligt utskottets mening
ologiskt att i samband med utredning om rättsskydd för fostret i dessa
sammanhang utesluta frågan om ökat rättsskydd i abortsituationer. Den nya
utvecklingen på nämnda områden samt utvecklingen då det gäller vårdmöjligheterna
av mycket tidigt födda barn aktualiserar också frågan om de olika
tidsgränserna i gällande lagstiftning, liksom innebörden av t.ex. synnerliga
skäl. Informationen till de blivande föräldrarna samt faderns roll och ansvar
måste också ytterligare aktualiseras och belysas i dessa sammanhang.
Utskottet vill därför slå fast att foster har liv och som blivande människor
berättigade anspråk på ett långtgående rättsskydd.
Enligt utskottets mening måste därför frågan om ett ökat rättsskydd för
fostret snarast bli föremål för en förutsättningslös utredning utifrån en
helhetssyn som omfattar alla de nu aktuella områdena och där den klara
målsättningen skall vara ett ökat rättsskydd för fostret. Frågan bör kunna
behandlas av utredningen om det ofödda barnet eller på annat lämpligt sätt.
Vad utskottet nu anfört om ökat rättsskydd för foster bör med bifall till
SoU 1987/88:21
8
motion So440 (m) och med anledning av motion So424 (c) ges regeringen till
känna.
Utskottet anser mot bakgrund av det långtgående översynsuppdrag som
förordats att motion So460 (fp) härigenom blir tillgodosedd. Motionen
avstyrks.
dels att utskottet under mom. 1 och 3 bort hemställa:
1. beträffande en stegvis förändring av abortlagen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So424 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande en utredning om ett ökat rättsskydd för fostret
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So440 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
SoU 1987/88:21
9