Socialutskottets betänkande
1987/88:2
om vissa abortfrågor
SoU
1987/88:2
Sammanfattning
I betänkandet behandlas tre motioner (m, fp resp. c) om utformningen av
abortlagen m.m. samt vissa motionsyrkanden (vpk) om abortförebyggande
verksamhet och preventivmedelsrådgivning.
Motionerna om abortlagens utformning avstyrks av utskottet, som uttalar
sitt stöd för abortlagens huvudprincip att kvinnan själv skall vara den som
inom vissa tidsgränser avgör om hon vill fullfölja en graviditet eller inte. Mot
utskottets beslut i denna del reserverar sig en m-ledamot.
Utskottet framhåller att denna principiella ståndpunkt emellertid inte
innebär att inte vissa frågor kring aborterna kan behöva diskuteras på nytt.
Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare tagit upp vissa frågor rörande
abortlagen och senast under föregående riksmöte uttalat att en noggrann
genomlysning måste komma till stånd, framför allt av frågorna om tidsgränsen
för ett fosters livsduglighet och om vilka säkerhetsmarginaler som, med
hänsyn till svårigheterna att bestämma den exakta längden av en graviditet,
bör finnas för att inte beslut om sen abort skall komma att fattas alltför nära
den tidpunkt då fostret kan bedömas som livsdugligt. Den nuvarande
18-veckorsgränsen borde därför prövas samt klarare regler för förutsättningarna
för mycket sena aborter utformas. Även sambandet med fosterdiagnostiken
borde behandlas. Då regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med
anledning av riksdagens begäran föreslår utskottet att det anförda på nytt ges
regeringen till känna. En m-ledamot och en fp-ledamot reserverar sig till
förmån för längre gående utredningskrav.
Utskottet avstyrker vidare motionsyrkandena om preventivmedelsrådgivning
och abortförebyggande verksamhet. Mot beslutet reserverar sig utskottets
vpk-ledamot.
Motionsyrkanden
I motion 1986/87:So454 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en stegvis förändring av den nuvarande
abortlagen i syfte att ge det ofödda barnet rätt till liv i enlighet med det som
anförts i motionen.
1 Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr 2
I motion 1986/87:So457 av Göte Jonsson m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av ett ökat rättsskydd för fostret.
I motion 1986/87:So461 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös översyn av 1974 års
abortlag.
I motion 1986/87:So482 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-4),
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt samt
innefatta mer uppsökande verksamhet, t.ex. på militära förband,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedel
skall vara kostnadsfria,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskningen
avseende preventivmedel för män bör intensifieras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
psykosociala stödet bör byggas ut så att alla kvinnor och män i en
abortsituation ges möjlighet att få del av det.
1974 års abortlag
Motionsmotiveringar
I motion 1986187:So454 (c) hemställs om förslag till en stegvis förändring av
den nuvande abortlagen i syfte att ge det ofödda barnet rätt till liv.
Motionären anför inledningsvis att individen genom nuvarande abortlag
frånkänts den grundläggande rätten att födas. Enligt motionären är frågan
om hur samhället ser på rätten till liv fundamental för vårt sätt att bygga upp
samhället. För att minska antalet aborter är det nödvändigt att åtgärder
vidtas på såväl kort som lång sikt och enligt motionären är det viktigt att
abortlagen ändras så att det ofödda barnet i princip får rätt till liv. Möjlighet
till abort skall endast föreligga i undantagsfall. De abortförebyggande
insatserna måste ökas både genom väl utbyggd preventivmedelsrådgivning
och opinionsbildning som tar sikte på att uppvärdera barnavård. Motionären
anför vidare att samhället skall se till att människor som åberopar ekonomiska
eller sociala skäl för abort skall erhålla erforderligt stöd så att dylika skäl
undanröjs. Sjukvårdspersonalen skall vidare enligt motionären i lag garanteras
rätt att slippa delta vid abortingrepp. Innan en helt ny abortlag införs bör
slutligen enligt motionären nuvarande abortlag ändras så att den abortsökande
skall delta i ett obligatoriskt samtal med läkare, kurator eller motsvarande
innan beslut om abort fattas.
I motion 1986l87:So457 (m) framhålls att frågan om rättsskydd för fostret
har fått en ökad aktualitet när det gäller utvecklingen inom genteknik,
fosterdiagnostik, provrörsbefruktning, transplantationskirurgi och forskning
på embryon. Det är enligt motionärens mening angeläget att i samband med
en utredning om rättsskydd för fostret i dessa sammanhang även inbegripa
frågan om ökat rättsskydd i abortsituationer. Motionärerna anser därför att
SoU 1987/88:2
2
frågan om ett ökat rättsskydd för fostret snarast måste bli föremål för en
förutsättningslös utredning utifrån en helhetssyn som omfattar alla de nu
aktuella områdena.
I motion 1986/87:So46I (fp) framhålls att den medicinska forskningens och
behandlingsmöjligheternas oerhört snabba utveckling på senare år har ställt
oss inför problem som ej förutsågs när nuvarande abortlag antogs. Motionären
pekar på risken att fosterdiagnostiken som rätt använd är i livets tjänst
kan - om den används felaktigt - bli ett instrument för sortering och urval, för
kvalitetskontroll och ”människoförädling”. I Sverige aborteras varje år
30 000 foster, vilket enligt motionären är ett oroande stort antal, som i sig
medför att ansträngningarna att minska antalet aborter måste skärpas. Ännu
värre blir det enligt motionären ur etisk synpunkt om aborter görs för att
samhället inte accepterar att individer med vissa handikapp eller egenskaper
finns. Motionären framhåller slutligen att mycket tyder på att den tidigare
förhärskande synen på fostret som en del av kvinnans kropp i stället för en
självständig individ med människovärde håller på att överges. Mot bakgrund
av den beskrivna utvecklingen från 1974 är det enligt motionären nödvändigt
att på allvar diskutera abortlagens innebörd i den situation vi nu befinner oss.
Bakgrund
Enligt 1974 års abortlag avgörs frågan om abort före utgången av 12:e
havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om
åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna
förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av
18:e veckan fordras i regel, utöver vad som gäller vid tidigare abort, att det
företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är
läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i
undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att
fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på grund
av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa.
Ärenden om tillstånd till abort handläggs fr. o.m. den 1 juli 1981 av
socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor.
Frågan om en ny abortlagstiftning med starkare rättsskydd för det ofödda
barnet har behandlats av riksdagen vid ett flertal tidigare tillfällen, senast i
utskottets betänkande SoU 1986/87:5 om familjeplanering och abort. I
betänkandet behandlades utförligt 1974 års abortlag, utredningar av betydelse
i sammanhanget, den medicinska utvecklingen då det gäller livsdugligheten
hos mycket tidigt födda barn och transplantation av mänsklig fostervävnad
samt refererades tidigare uttalanden av riksdagen i ämnet. För en
fullständig bakgrund hänvisas till denna genomgång.
I det nämnda betänkandet behandlade utskottet med anledning av en
motion (c) om samma yrkande som i nu behandlad motion So454 frågan om
en stegvis förändring av den nuvarande abortlagen i syfte att ge det ofödda
barnet rätt till liv och med möjlighet till abort endast i undantagsfall.
SoU 1987/88:2
3
Utskottet fastslog (s. 12) att dess uppfattning fortfarande är att abortlagens
utgångspunkt bör vara att det är kvinnan själv sorn inom vissa tidsgränser
skall avgöra om hon vill fullfölja en graviditet eller inte. Utskottet delade inte
den grundsyn som kom till uttryck i den då behandlade motionen och som
innebar en mycket restriktiv inställning till aborter över huvud taget, varför
utskottet avstyrkte motionen.
I sammanhanget hänvisade utskottet bl. a. till den utvärdering av abortlagen
som gjorts av 1980 års abortkommitté och som bl. a. gav vid handen att
någon påtaglig ökning av antalet aborter inte skett under den tid abortlagen
varit i kraft och att 95 % av alla aborter gjordes t. o. m. 12 graviditetsveckor,
motsvarande 90 dagars graviditet. Drygt 90 % av aborterna gjordes inom 12
graviditetsveckor, motsvarande 83 dagars graviditet.
Här kan tilläggas att det av nu tillgänglig statistik framgår att andelen
aborter per 100 graviditeter år 1985 var mindre än en fjärdedel (23,9 %),
vilket var den lägsta andelen sedan 1975. År 1986 var samma andel 24,5 %.
Andelen tonårsaborter var år 1985 16,7 % av samtliga aborter och år 1986
16,6 %, vilket också det är den lägsta andelen sedan 1975. Fortfarande görs
drygt 90 % av aborterna inom 12 graviditetsveckor (83 dagar).
Den i betänkandet SoU 1986/87:5 fastslagna principiella utgångspunkten
innebar emellertid enligt utskottets mening inte att inte vissa frågor kring
aborterna kunde behöva diskuteras på nytt. Utskottet konstaterade (s. 14)
att nuvarande abortlag inte tillåter aborter efter den tidsgräns då fostret kan
antas vara livsdugligt, utom i de undantagsfall då graviditeten medför
allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa samt att tidpunkten för livsduglighet
vid lagens tillkomst antogs ligga någonstans mellan 24 och 28 graviditetsveckor.
Med utgångspunkt häri bestämdes den tidsgräns efter vilken abort inte får
företas annat än efter tillstånd av socialstyrelsen till 18 graviditetsveckor och
riksdagen ansåg sig då ha en betryggande säkerhetsmarginal gentemot
gränsen för livsduglighet. Utskottet framhöll härefter att den medicinska
utvecklingen som ägt rum under 1970- och 1980-talen har ändrat de
förutsättningar på vilka abortlagens regler om tidsgränser sålunda bygger.
De möjligheter att rädda mycket tidigt födda barn som numera står till buds
gör att man kan räkna med att ett barn kan överleva redan efter 22—23
graviditetsveckor och att efter 26 veckor 60—70 % av barnen överlever.
Utskottet fann det tydligt att, om man till detta lägger att det med hänsyn till
svårigheterna att bestämma den exakta graviditetslängden fortfarande bör
finnas en viss säkerhetsmarginal, ett beslut om sen abort enligt nuvarande
regler kan komma att fattas alltför nära den tidpunkt då fostret måste
bedömas som livsdugligt. Genom en försiktig tillämpning, framför allt av
socialstyrelsen då det gäller tillstånd till mycket sena aborter, torde
visserligen enligt utskottets bedömning i praktiken oftast kunna undvikas att
abort beslutas i fall när fostret kan visa sig vara livsdugligt. Enligt utskottets
mening skulle det dock vara felaktigt att överlåta åt praxis att lösa denna
konflikt mellan kvinnans och fostrets intressen. Utskottet ansåg därför att en
noggrann genomlysning av dessa frågor skyndsamt måste komma till stånd
och att därvid frågan om 18-veckorsgränsen borde prövas samt klarare regler
förförutsättningarna för mycket sena aborter utformas. Detta gav riksdagen
regeringen till känna.
SoU 1987/88:2
4
Utskottet erinrade i sammanhanget om att det i ett tidigare ärenden (SoU
1984/85:11) rörande abort på grund av fosterskada uttalat att inseminationsutredningen
(Ju 1981:04, nuvarande namn utredningen om det ofödda
barnet) bör anlägga en helhetssyn på de etiska problem som sådana ingrepp
aktualiserar (nämnda bet. s. 12).
Enligt vad utskottet senare erfarit ansåg sig dock utredningen mot
bakgrund av utformningen av dess ursprungliga direktiv förhindrad att
närmare gå in på frågor som rör innehållet i abortlagen. Enligt utskottets
uppfattning var det emellertid angeläget att utredningen behandlar även
frågor som rör abortlagen i den mån arbetet med skydd för ofödda eller med
fosterdiagnostiken ger anledning till detta. Även detta gavs regeringen till
känna (SoU 1986/87:5 s. 14).
Utskottet har inhämtat att utredningen om det ofödda barnet inte genom
tilläggsdirektiv eller på annat sätt fått sitt uppdrag utvidgat på det sätt
riksdagen förutsatt. Motsvarande uppdrag har inte heller givits till någon
annan utredning.
Abortförebyggande verksamhet
Motionsmotiveringar
I motion 1986187:So482 (vpk), yrkandena 1—4, anförs att antalet aborter i
Sverige är runt 30 000 per år och att abortkommitténs rekommendation om
500 besök per 1 000 fertila kvinnor hos preventivmedelsrådgivningen per år
aldrig har uppfyllts. Ansvaret för familjeplaneringen ligger till största delen
fortfarande på kvinnan, och antalet sexuellt överförbara sjukdomar med
ödesdigra konsekvenser ökar dramatiskt. För att undvika onödigt lidande
och höga samhällskostnader framförs i motionen förslag till en rad åtgärder
för att öka kunskapen om sex- och samlevnadsfrågor, fördela ansvaret för
familjeplaneringen, förhindra aborter och ökad spridning av veneriska
sjukdomar.
Bakgrund
Enligt 2 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall hälso- och sjukvården
arbeta för att förebygga ohälsa. Enligt 3 § samma lag skall varje landstingskommun
erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom
landstingskommunen samt även i övrigt verka för en god hälsa hos hela
befolkningen.
En utbyggd preventivmedelsrådgivning och en väl fungerande abortförebyggande
verksamhet utgör en väsentlig del i arbetet med att främja en god
hälsa.
Yrkanden motsvarande de nu aktuella yrkandena 1-4 i motion 1986/
87:So482 (vpk) behandlades och avstyrktes av riksdagen våren 1986 (SoU
1985/86:14).
När det gäller de frågor som tas upp i yrkande 1 i den nu aktuella motionen,
dvs. en utbyggd preventivmedelsrådgivning med mer uppsökande verksamhet,
t. ex. på militära förband, hänvisade utskottet bl. a. till följande.
SoU 1987/88:2
5
I proposition 1984/85:48 om familjeplanering och abortvård som behandlades
av utskottet våren 1985 hade föredragande statsrådet uttalat uppfattningen
att varje sjukvårdshuvudman borde erbjuda en god preventivmedelsrådgivning
åt dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Där sades också
att planeringen av rådgivningen liksom i fråga om all annan hälso- och
sjukvård borde ske med utgångspunkt i de behov som finns inom varje enskilt
sjukvårdsområde. Statsrådet konstaterade dock att preventivmedelsrådgivningen
är mycket ojämnt fördelat över landet och att det därför på vissa
områden finns ett behov av utbyggnad. 1 propositionen hänvisades vidare till
vissa av abortkommitténs föreslagna åtgärder för att öka preventivmedelsrådgivningens
kapacitet.
Utskottet hade i sitt betänkande med anledning av nämnda proposition
(SoU 1984/85:11 s. 18) konstaterat att en fullgod rådgivningsnivå av abortkommittén
beräknats till 500 besök per 1 000 fertila kvinnor, dvs. hälften av
alla fertila kvinnor årligen. Utskottet hade vidare uttalat att det ålåg
sjukvårdshuvudmännen att erbjuda en god preventivmedelsrådgivning åt
dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Utskottet anslöt sig i övrigt till
propositionens bedömning och ansåg det inte erforderligt med någon åtgärd
från riksdagens sida.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1986 ansåg utskottet inte att det framkommit
något som motiverade en omprövning av detta riksdagens beslut.
Vidare ansåg utskottet det i och för sig angeläget med en utökad
preventivmedelsrådgivning för män. Med hänvisning till att socialstyrelsen i
samarbete med försvarsmakten planerade särskilda informationsinsatser om
AIDS bland de värnpliktiga, vilka torde komma att aktualisera även
preventivmedelsfrågor, samt till att överbefälhavaren, ÖB, tagit avstånd från
att införa obligatorisk samlevnadsutbildning av värnpliktiga, var utskottet
inte berett att förorda något initiativ av det slag som föreslogs i den då
aktuella motionen.
Socialstyrelsen bedriver genom h-byrån upplysning om sexualitet och
samlevnad. Målen för verksamheten är att verka för det planerade föräldraskapet
- att minska antalet aborter, att förebygga sexuellt överförbara
sjukdomar, att utveckla sexualupplysningen till olika målgrupper och att
verka för jämställdhet mellan könen. Under budgetåret 1987/88 planeras
bl. a. metodkurser för de landsting som ännu inte bedriver sex- och
samlevnadsundervisning, omarbetning av handboken ”Att arbeta med
sexualitet och samlevnad” samt - i samarbete med UHÄ och SÖ -grundutbildning för lärare.
Då det gäller informationsinsatser till värnpliktiga kan nämnas att
försvarets sjukvårds- och hälsoskyddspersonal under våren 1987 genom
försvarets sjukvårdsstyrelse har fått särskild utbildning för att kunna vara
informatörer främst avseende AIDS och problemen med HIV-infektioner.
Försvarets sjukvårdsstyrelse har vidare genom AIDS-delegationen fått
medel för tillverkning och distribution av kondomer. Under innevarande
utbildningsår kommer varje värnpliktig att få ett paket kondomer gratis och
därefter kommer kondomer att kunna köpas till subventionerat pris på
förbanden.
Även frågan om kostnadsfria preventivmedel i motionen yrkande 2,
SoU 1987/88:2
6
behandlades av utskottet i betänkandet SoU 1985/86:14. Utskottet konstaterade
därvid, bl. a. mot bakgrund av den kostnadsökning som skett i fråga om
p-piller hösten 1984, att regeringen följde utvecklingen av p-pillerförsäljningen.
Utskottet förutsatte att regeringen snarast skulle vidta erforderliga
åtgärder om abortfrekvensen skulle öka som en följd av prisförändringen.
Enligt utskottet fanns det inte skäl att ta upp frågan om ytterligare
prisreduktioner av preventivmedel.
I motionen yrkande 3 aktualiseras frågan om en intensifierad forskning om
preventivmedel för män.
I samband med antagandet av den nu gällande abortlagen (1974:595),
vilken trädde i kraft den 1 januari 1975, behandlades också vissa motionsyrkanden
om ökad forskning om preventivmedel för män. Socialutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1974:21 (s. 48) att det
vid sidan av annan abortförebyggande verksamhet också var angeläget med
ett fortsatt och intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete i frågan om
preventivteknik för både män och kvinnor.
Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden våren 1986 ansåg
utskottet att de nu redovisade synpunkterna alltjämt gjorde sig gällande.
Utskottet hänvisade vidare till att 1980 års abortkommitté i sitt betänkande
(SOU 1983:31) Familjeplanering och abort redovisat pågående forskning om
preventivmedel för män. Med hänvisning härtill avstyrktes det då aktuella
motionsyrkandet (SoU 1985/86:14 s. 9).
Enligt vad utskottet inhämtat pågår grundforskning beträffande preventivmedel
för män såväl i Sverige som internationellt. Något genombrott har
ännu inte skett, bl. a. då mekanismerna bakom spermietillverkningen är
otillräckligt kända. Försök med hormonell antikonception inriktad på män
har pågått under tämligen lång tid, bl. a. med progesteronvarianten depoProvera.
I såväl dessa försök som i genom WHO bedrivna försök med
testosteron har det dock visat sig vara svårt att få ned spermieproduktionen
till noll samtidigt som behandlingen medfört sexuella störningar (impotens).
Det kinesiska preparatet Gossypol har visat sig slå ut spermieproduktionen
helt. Senare års studier har dock visat att flerårig användning kan medföra att
spermieproduktionen skadas oåterkalleligt.
I motionen yrkas också att det psykosociala stödet byggs ut så att alla
kvinnor och män i en abortsituation ges möjlighet att få del av det (yrkande
4)-
Utskottet behandlade i det tidigare nämnda betänkandet SoU 1984/85:11
ett par motioner med liknande innehåll. Utskottet uttalade därvid bl. a.
följande.
Enligt utskottets mening ligger de synpunkter som framförs i motionerna i nu
berörda delar väl i linje med vad som anges i propositionen. Alla abortsökande
bör erbjudas ett gott psykosocialt stöd. Utskottet vill samtidigt understryka
att abortrådgivning inte har som syfte att påverka den abortsökande
kvinnan i någon riktning, således varken till att avstå från att söka abort eller
till att låta utföra abort. Rådgivningens uppgift är saklig information och stöd
i en kanske svår personlig situation. Inte minst viktigt kan vara att kvinnan får
någon att tala med. Om hon känner behov av det bör hon självfallet också få
tillfälle att diskutera etiska synpunkter. Rådgivningen bör i övrigt innefatta
SoU 1987/88:2
7
upplysningar inte bara om medicinska och psykologiska faktorer som bör
vägas in i ett abortbeslut utan även om samhällets hjälp och stödmöjligheter
både under och efter graviditeten. Information om t. ex. bostadsstöd och
annat ekonomiskt stöd till barnfamiljer kan också behöva lämnas, inte minst
då det gäller invandrare. Utskottet vill vidare betona vikten av att kvinnan i
det fall hon beslutar sig för att genomföra en abort erbjuds stöd i form av
t. ex. en kuratorskontakt även efter aborten.
Enligt utskottets mening borde dessutom sjukvårdspersonalens behov av
stöd i abortsituationer beaktas. Utskottet konstaterade att det egentligen
rådde enighet kring vikten av att fortsätta att bygga ut och utveckla
abortrådgivningen i vid mening samt att detta var en angelägenhet som åvilar
sjukvårdshuvudmännen.
Vid behandlingen av ett motionsyrkande med samma innehåll som det nu
aktuella våren 1986 vidhöll utskottet sin inställning att det inte var påkallat
med någon riksdagens åtgärd och avstyrkte motionen (SoU 1985/86:14
s. 10).
Socialstyrelsen utarbetar för närvarande nya allmänna råd angående
aborter, där bl. a. frågan om psykosocialt stöd till kvinnor och män i
abortsituationer avses behandlas. Råden beräknas komma ut under våren
1988.
Utskottet
I betänkandet behandlas tre motioner om principerna för abortlagstiftningen
samt vissa motionsyrkanden om abortförebyggande verksamhet och preventivmedelsrådgivning.
De frågor som tas upp i motionerna har vid ett flertal
tidigare tillfällen behandlats av riksdagen.
Som framgått av den inledande översikten behandlade utskottet frågor om
abortlagstiftningen senast under föregående riksmöte i sitt betänkande SoU
1986/87:5 om familjeplanering och abort. Frågor om preventivmedelsrådgivning
och abortförebyggande verksamhet behandlades av utskottet senast
under våren 1986 i betänkandet SoU 1985/86:14.
I betänkandet SoU 1986/87:5 fastslog utskottet sin uppfattning att
ingenting dittills framkommit som motiverade en omprövning av abortlagens
huvudprincip om kvinnans rätt att inom vissa gränser själv besluta om abort.
Utskottet återkommer i det följande till frågan om abortlagens utformning.
Utskottet vill emellertid ånyo understryka att abort alltid måste vara en
nödfallsutväg och att samhällets målsättning måste vara att minska antalet
aborter så mycket som möjligt. För detta krävs olika slag av förebyggande
åtgärder, såsom en utbyggd och anpassad preventivmedelsrådgivning och
hjälp och stöd till de kvinnor som önskar detta.
Utskottet vill liksom tidigare även understryka vikten av att en abortsökande
kvinna erbjuds ett gott psykosocialt stöd och att rådgivningen ger
möjlighet att diskutera såväl medicinska som psykologiska och etiska frågor
samt ger erforderliga upplysningar om samhällets hjälp- och stödmöjligheter.
SoU 1987/88:2
8
Frågorna om preventivmedelsrådgivning och psykosocialt stöd i abortsituationen
tas upp i motion So482 (vpk) yrkandena 1 och 4
Som utskottet tidigare konstaterat (se senaste betänkandet SoU 1985/
86:14 s. 7) åligger det sjukvårdshuvudmännen att erbjuda en god preventivmedelsrådgivning
åt dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Det är
likaså sjukvårdshuvudmännen som har att avgöra i vilka former rådgivningen
skall bedrivas. Utskottet vill även erinra om att såväl socialstyrelsen som
försvarets sjukvårdsstyrelse på central nivå tagit vissa initiativ i frågor som
rör bl. a. preventivmedel (se s. 6). Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att det inte är erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av yrkande 1 i motion So482 (vpk), vilket alltså avstyrks.
Det ankommer likaså på sjukvårdshuvudmännen att erbjuda ett gott och
allsidigt psykosocialt stöd till abortsökande. Även på detta område pågår
dock dessutom arbete på central nivå genom att socialstyrelsen för närvarande
utarbetar nya allmänna råd angående aborter, där bl. a. frågan om det
psykosociala stödet till kvinnor och män i abortsituationer avses bli
behandlad. Inte heller i denna fråga är det således enligt utskottets mening
erforderligt med något riksdagens initiativ. Motion So482 (vpk) yrkande 4
avstyrks därför.
Ytterligare två frågor om preventivmedel berörs i motion So482, nämligen
om att preventivmedel skall vara kostnadsfria (yrkande 2) och att forskningen
avseende preventivmedel för män bör intensifieras (yrkande 3).
Båda frågorna behandlades senast våren 1986. Utskottet konstaterade då
att regeringen följer utvecklingen av p-pillerförsäljningen samt förutsatte att
regeringen snarast vidtar erforderliga åtgärder om abortfrekvensen skulle
öka som en följd av höga kostnader för p-piller. Utskottet ansåg i övrigt inte
att skäl förelåg att ta upp frågan om ytterligare prisreduktioner på preventivmedel.
Någon anledning till ändrat ställningstagande har enligt utskottets mening
inte framkommit. Motion So482 (vpk) yrkande 2 avstyrks.
Utskottet har tidigare framfört uppfattningen (se senast betänkandet SoU
1985/86:14 s. 9) att det vid sidan av annan abortförebyggande verksamhet
också är angeläget med ett fortsatt och intensifierat forsknings- och
utvecklingsarbete i frågan om preventivteknik för både män och kvinnor.
Forskning om nya preventivmedel för män bedrivs enligt vad utskottet
inhämtat såväl i Sverige som internationellt. Utskottet anser inte att det finns
skäl för något riksdagsinitiativ i frågan. Motion So482 (vpk) avstyrks även i
denna del (yrkande 3).
När det vidare gäller själva abortlagen bör den principiella utgångspunkten
enligt utskottets mening fortfarande vara att det är kvinnan själv som inom
vissa tidsgränser skall avgöra om hon vill fullfölja en graviditet eller inte.
Utskottet delar således inte den grundsyn som kommer till uttryck i motion
So454 (c) och som innebär en mycket restriktiv inställning till aborter över
huvud taget. Denna motion avstyrks därför.
I betänkandet SoU 1986/87:5 konstaterade utskottet vidare att den
fastslagna principiella utgångspunkten enligt utskottets mening inte innebar
att inte vissa frågor kring aborterna kunde behöva diskuteras på nytt.
SoU 1987/88:2
9
Utskottet ansåg sammanfattningsvis att en noggrann genomlysning måste
komma till stånd, framför allt av frågorna om tidsgränsen för ett fosters
livsduglighet och av vilka säkerhetsmarginaler, som med hänsyn till svårigheterna
att bestämma den exakta längden av en graviditet, bör finnas för att inte
beslut om sen abort skall komma att fattas alltför nära den tidpunkt då fostret
kan bedömas som livsdugligt. I samband med detta arbete borde frågan om
18-veckorsgränsen prövas, samt klarare regler för förutsättningarna för
mycket sena aborter utformas. Utskottet betonade att det inte finns någon
anledning att se över gränsen 12 veckor. Detta gav riksdagen regeringen till
känna.
I samma betänkande erinrade utskottet om sitt uttalande (SoU 1984/85:11
s. 12) att inseminationsutredningen bör anlägga en helhetssyn på de etiska
problem som abort på grund av fosterskada aktualiserar samt att utredningen
dock, enligt vad utskottet senare erfarit, mot bakgrund av de ursprungliga
direktivens utformning ansåg sig förhindrad att närmare gå in på frågor som
rör innehållet i abortlagen. Utskottet uttalade därför (SoU 1986/87:5 s. 14)
att det enligt utskottets uppfattning är angeläget att inseminationsutredningen
(nuvarande utredningen om det ofödda barnet) behandlar även frågor
som rör abortlagen i den mån arbetet med skydd för ofödda eller med
fosterdiagnostik ger anledning till det. Även detta gavs regeringen till känna.
Enligt utskottets mening skulle frågan om tidsgränserna för abort lämpligen
kunna behandlas av dåvarande inseminationsutredningen.
Det anförda innebär att utskottet visserligen förordar en översyn av vissa
bestämmelser i abortlagen. Några skäl att göra en förutsättningslös översyn
av hela abortlagen har dock enligt utskottets mening inte framkommit.
Utskottet avstyrker därför även motion So461 (fp).
Utskottet kan inte heller finna skäl att nu göra en allmän genomgång av
fostrets rättsskydd på vissa områden, såsom begärs i motion So457 (m).
Utskottet vill i sammanhanget erinra om sina uttalanden i ett denna dag
avgivet betänkande om genteknik m.m. (SoU 1987/88:4), vari utskottet
efterlyser regeringens överväganden med anledning av gen-etikkommitténs
och inseminationsutredningens tidigare förslag. Utskottet avstyrker med
hänvisning härtill det nu aktuella motionsyrkandet.
Utskottet vill vidare tillägga följande.
Utskottets ställningstagande åren 1985 och 1986 för en genomlysning och
eventuell förändring av vissa bestämmelser i 1974 års abortlag samt för att
frågor som rör abortlagen skall behandlas i den mån arbetet med fosterdiagnostiken
ger anledning till det, har sin grund i utskottets allvarliga
övertygelse att de etiska problem, som genom den medicinska utvecklingen
under åren efter abortlagens tillkomst har uppstått i tillämpningen av lagen,
snarast måste få sin lösning. Enligt utskottets mening rycks förutsättningarna
för en abortlagstiftning baserad på den angivna huvudprincipen om kvinnans
rätt att själv inom vissa tidsgränser besluta om abort undan, om endast en
misstanke uppstår att utsortering av individer, som av olika skäl bedöms som
mindre önskvärda, sker med lagens hjälp, eller att lagen tillämpas så
”generöst” att abort sker av foster, som - om de vore önskade - skulle kunna
räddas till livet.
SoU 1987/88:2
10
Utskottet har således i sina av riksdagen godkända betänkanden angivit
vilka frågor i anslutning till abortlagstiftningen som i första hand måste
studeras på nytt om man i längden vill kunna bevara en lagstiftning som
bygger på den hittills gällande grundprincipen. Vad utskottet anförde hösten
1986 gavs regeringen till känna. Utskottet har självklart utgått ifrån att
regeringen skulle vidta de åtgärder riksdagen angivit.
Enligt utskottets uppfattning är det således nödvändigt att frågan om
18-veckorsgränsen som övre tidsgräns för abort utan särskilt tillstånd nu
prövas och att en sänkning övervägs. Det är vidare nödvändigt att klarare
regler utformas för förutsättningarna för mycket sena aborter. Arbetet
härmed bör inledas utan vidare dröjsmål. Frågor som rör abortlagen måste
även belysas i det pågående utredningsarbetet på fosterdiagnostikens
område.
Vad utskottet sålunda anfört bör enligt utskottes mening ånyo ges
regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen avslår motion 1986/87:So482 yrkande 1,
2. beträffande psykosocialt stöd i abortsituationer
att riksdagen avslår motion 1986/87:So482 yrkande 4,
3. beträffande kostnadsfria preventivmedel
att riksdagen avslår motion 1986/87:So482 yrkande 2,
4. beträffande preventivsmedelsforskning
att riksdagen avslår motion 1986/87:So482 yrkande 3,
5. beträffande utgångspunkter för abortlagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1986/87:So454,
6. beträffande en förutsättningslös översyn av abortlagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:So461,
7. beträffande ett ökat rättsskydd för fostret
att riksdagen avslår motion 1986/87:So457,
8. beträffande tidsgränser för abort m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 27 oktober 1987
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp). Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Inga
Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Claes
Rensfeldt (s) och Karin Falkmer (m).
SoU 1987/88:2
11
Reservationer
Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 1 i
hemställan)
1. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Sorn utskottet” och
slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att en fullgod rådgivningsverksamhet av 1980 års
abortkommitté beräknas till 500 besök per 1 000 fertila kvinnor och år, dvs.
hälften av alla fertila kvinnor årligen (SOU 1983:31, Familjeplanering och
abort, s. 271). Det behövs enligt utskottets mening en norm för att trygga
utbyggnaden av rådgivningen. Utskottet vill erinra om att 1980 års abortkommitté
kunde konstatera att ca 25 % av de fullföljda graviditetema var
oplanerade - ej önskade - graviditeter. Denna höga siffra beror enligt
utskottets mening bl. a. på en dåligt utbyggd preventivmedelsrådgivning.
Utskottet anser att de sjukvårdsansvariga bör åläggas att bygga ut rådgivningen
efter ovannämnda dimension. Utskottet vill vidare framhålla att
själva kännedomen om möjligheterna till preventivmedelsrådgivning är en
viktig faktor för att nå större bredd på preventivmedelsrådgivningen. Det är
därför angeläget att den uppsökande verksamheten som påbörjats på
ungdomsgårdar, arbetsplatser och regementen intensifieras då denna har
visat sig mycket värdefull. Utskottet anser vidare att åtgärder bör vidtas så att
de värnpliktiga vid alla regementen kan erbjudas undervisning i sex- och
samlevnadsfrågor och preventivmedelsrådgivning ges.
Vad utskottet nu anfört om en utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So482 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Kostnadsfria preventivmedel (mom. 3 i hemställan)
2. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Båda frågorna” och
slutar med ”2 avstyrks” bort ha följande lydelse:
En utbredd preventivmedelsrådgivning, god tillgänglighet och kostnadsfria
preventivmedel är grundläggande faktorer för att nedbringa abortfrekvensen
i vårt land. 1980 års abortkommitté påvisade i sitt betänkande att
ansvaret för familjeplanering och födelsekontroll till stor del vilar på
kvinnorna. Många undersökningsresultat visar att kvinnorna lever under
sämre ekonomiska villkor än männen. Kvinnor har högre arbetslöshetstal,
finns i låglöneyrken och har lägre lön än män inom samma yrkeskategori. För
att få större bredd på preventivmedelsanvändningen och därmed sannolikt
också lägre aborttal bör preventivmedlen göras kostnadsfria. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
SoU 1987/88:2
12
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa
3. beträffande kostnadsfria preventivmedel
att riksdagen med anledning av motion 1986/87 :So482 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Preventivmedelsforskning (mom. 4 i hemställan)
3. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”(yrkande 3”) bort ha följande lydelse:
Ansvaret för familjeplanering och födelsekontroll vilar till stor del på
kvinnorna. Männen bör enligt utskottets mening ta ett större ansvar när det
gäller dessa frågor. Tillgången på preventivmetoder för män är emellertid
begränsad. Utskottet anser därför att preventivmedelsforskningen för att få
fram nya typer av tillförlitliga preventivmedel för män bör intensifieras.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa
4. beträffande preventivmedelsforskning
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:So482 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Utgångspunkter för abortlagstiftningen m. m. (mom. 5,7 och 8
i hemställan samt motiveringen till mom. 6)
4. av Göte Jonsson (m) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 9 med ”När det vidare” och
som slutar på s. 11 med ”till känna” bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet konstaterar att ingen utredning har haft eller har i uppdrag att
behandla och analysera fostrets rättsskydd utifrån den nuvarande abortlagstiftningen
och dess huvudprinciper. Enligt utskottets mening är det nu
angeläget att frågan om rättsskydd för ofödda får utredas i ett sammanhang
där även abortsituationer måste inbegripas.
Vi lever i ett samhälle med hög teknisk och medicinsk standard, och
utvecklingen kommer att fortsätta, vilket är positivt. Skickliga vetenskapsmän,
forskare och tekniker har gjort och gör viktiga insatser i människans
och livets tjänst. Det är angeläget att koppla detta positiva i den mänskliga
utvecklingen med grundläggande värderingar, och här kommer också frågan
om rättsskyddet in i bilden.
Frågan om rättsskydd för fostret har fått en ökad aktualitet när det gäller
utvecklingen inom genteknik, fosterdiagnostik, provrörsbefruktning, transplantationskirurgi
och forskning på embryon. Det är enligt utskottets mening
ologiskt att i samband med utredning om rättsskydd för fostret i dessa
sammanhang utesluta frågan om ökat rättsskydd i abortsituationer. Den nya
utvecklingen på nämnda områden samt utvecklingen då det gäller vårdmöjligheterna
av mycket tidigt födda barn aktualiserar också frågan om de olika
SoU 1987/88:2
13
tidsgränserna i gällande lagstiftning, liksom innebörden av t. ex. synnerliga
skäl. Informationen till de blivande föräldrarna måste också ytterligare
aktualiseras och belysas i dessa sammanhang. Utskottet vill därför slå fast att
foster har liv och som blivande människor berättigade anspråk på ett
långtgående rättsskydd.
Enligt utskottets mening måste därför frågan om ett ökat rättsskydd för
fostret snarast bli föremål för en förutsättningslös utredning utifrån en
helhetssyn som omfattar alla de nu aktuella områdena. Frågan bör kunna
behandlas av utredningen om det ofödda barnet eller på annat lämpligt sätt.
Vad utskottet nu anfört om ökat rättsskydd för foster bör med bifall till
motion So457 (m) och med anledning av motion So454 (c) ges regeringen till
känna.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte finna skäl att förorda en
sådan översyn av abortlagen som begärs i motion So461 (fp). Motionsyrkandet
avstyrks således.
dels att utskottet under mom. 5, 7 och 8 bort hemställa
5. beträffande utgångspunkter för abortlagstiftningen
att riksdagen med anledning av motion 1986/87: So454 som sin mening
ger riksdagen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande ett ökat rättsskydd för fostret
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So457 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. (utgår)
En förutsättningslös översyn av abortlagen m. m. (mom. 6 och
8 i hemställan samt motiveringen till mom. 7)
5. av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) som anser
dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 10 med ”Det anförda” och
som slutar på s. 11 med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare förordat en översyn av vissa bestämmelser i
abortlagen. Mot bakgrund bl. a. av den oerhört snabba utvecklingen av
medicinsk forskning på senare år har vi ställts inför problem, som ej förutsågs
när nuvarande abortlag togs. Genetisk fosterdiagnostik genom DNA-analys
redan från åttonde till tionde graviditetsveckan öppnar möjligheter att välja
vilket barn man vill ha på ett tidigare oanat sätt. Felaktigt använd kan
fosterdiagnostiken bli ett instrument för sortering och urval, för kvalitetskontroll
och ”människoförädling”. Även om diagnostiken kommer att
inriktas på enbart mycket svåra sjukdomar eller rubbningar som kan åtgärdas
hos fostret framkommer bifynd utöver dem analysen avser - t. ex. fostrets
kön, smärre missbildningar och andra genetiska sjukdomar. Vilken effekt får
det på vår syn på människovärdet om enbart ”felfria”, kvalitetskontrollerade
barn får rätt att födas? Bör enskilda föräldrar eller samhället stå för urvalet?
Det är nödvändigt att på allvar diskutera abortlagens innebörd i denna nya
situation.
Utskottet vill också framhålla mannens roll i en abortsituation. Mannens
SoU 1987/88:2
14
rätt till delaktighet och kvinnans behov av stöd från barnets far behöver
belysas i den nya situation som uppstått.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en förutsättningslös
översyn av 1974 års abortlag måste göras.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att den allvarligaste invändningen
mot lagen var av ideologisk art och gällde synen på fostret som en del av
kvinnans kropp i stället för en självständig individ med människovärde.
Enligt utskottets uppfattning tyder dock såväl uttalanden i den allmänna
debatten som ordvalet i offentliga utredningar på att den syn på fostret som
kom till uttryck i 1974 års abortlag håller på att överges. I inseminationsutredningens
betänkande (SOU 1987:11) Skydd för det väntade barnet anförs
exempelvis (s. 69) att ”Det är enligt vår uppfattning uppenbart att man inte
längre kan betrakta modern och det blivande barnet som en enda individ. I
synnerhet är det omöjligt att se fostret som en del av kvinnans kropp när man
diskuterar fosterskador.” Gen-etikkommittén föreslår i sitt betänkande
(SOU 1984:88) Genetisk integritet att forskning och försök på levande foster
skall jämställas med forskning och försök på levande barn.
Utskottet vill samtidigt erinra om att 1974 års abortlag i många hänseenden
haft mycket positiva effekter. Antalet aborter har inte ökat så som många
befarade när lagen antogs. Den stora majoriteten aborter företas vidare på
ett mycket tidigt stadium av graviditeten. De illegala aborterna har försvunnit.
De barn som föds är önskade och kan tas om hand av sina föräldrar.
Dessa positiva effekter av 1974 års abortlag får självfallet inte äventyras
genom förhastade eller dåligt förberedda lagändringar.
Vad utskottet nu anfört om en förutsättningslös översyn av abortlagen bör
med bifall till motion So461 (fp) ges regeringen till känna.
Utskottet vill understryka att uppgiften att pröva 18-veckorsgränsen bör,
inom ramen för det utredningsarbete som utskottet nu förordar, behandlas
med stor skyndsamhet.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte finna skäl att begränsa sig
till en allmän genomgång av fostrets rättsskydd med det uttalade syftet att
generellt öka detta skydd såsom begärs i motion So457 (m). Motionen
avstyrks därför.
dels att utskottet under mom. 6 och 8 bort hemställa
6. beträffande en förutsättningslös översyn av abortlagen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:So461 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. (utgår)
SoU 1987/88:2
15
Innehållsförteckning SoU 1987/88:2
Sammanfattning 1
Motionsyrkanden 1
1974 års abortlag 2
Motionsmotiveringar 2
Bakgrund 3
Abortförebyggande verksamhet 5
Motionsmotiveringar 5
Bakgrund 5
Utskottet 8
Hemställan 11
Reservationer 12
1. Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 1 i hemställan)
av vpk 12
2. Kostnadsfria preventivmedel (mom. 3 i hemställan) av vpk 12
3. Preventivmedelsforskning (mom. 4 i hemställan) av vpk 13
4. Utgångspunkter för abortlagstiftningen (mom. 5, 7 och 8 i hemställan
samt motiveringen till mom. 6) av Göte Jonsson (m) .... 13
5. En förutsättningslös översyn av abortlagen m.m. (mom. 6och8i
hemställan samt motiveringen till mom. 7) av Ingrid RonneBjörkqvist
(fp) 14
gotab Stockholm 1987 13851