Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1987/88:9

om vissa flyktingfrågor m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal motioner från den allmänna motionstiden
1986/87 som tar upp olika flyktingfrågor. Motionerna avser handläggningen
av direktavvisningsärenden, rättshjälp i vissa utlänningsärenden, förvar av
barn, flyktingbarnens situation, verkställighet av avlägsnandebeslut och
arbetsgivares anmälningsskyldighet i vissa fall. Utskottet avstyrker bifall till
samtliga motioner främst med hänsyn till pågående utredningsarbete.

Till betänkandet har fogats sex reservationer och två särskilda yttranden.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1986/87

1986/87:Sf503 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
* avskaffa utlänningslagens bestämmelser om arbetsgivares skyldighet att till
polismyndighet anmäla när utländsk medborgares anställning påbörjats
resp. upphört.

1986/87:Sf505 av Lars Werner m.fl.(vpk) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att asylsökande
skall få juridiskt biträde redan vid gränsen,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om införande av
förbud mot att ta barn i fängsligt förvar.

1986/87:Sf510 av Hans Göran Franck m.fl.(s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av utlänningslagstiftningen
i syfte att överföra polisens uppgifter i första hand beträffande
asylärenden till civila organ.

1986/87:Sf512 av Margareta Palmqvist m.fl.(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om social/medicinsk/psykologisk bedömning av asylsökande
flyktingar före beslut om direktavvisning.

1986/87:Sf516 av Bengt Westerberg m.fl.(fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att överflytta beslutet om direktavvisning från
polismyndigheten till invandrarverket fr.o.m. den 1 juli 1987,

SfU

1987/88:9

1 Riksdagen 1987/88. 11 sami. Nr 9

4. att riksdagen beslutar om en rätt till offentligt biträde för alla
asylsökande,

5. att riksdagen beslutar att den allmänna rättshjälpen skall gälla även vid
överklagan om beslut om flyktingstatus och för utfärdande av resedokument,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en rimlig förberedelsetid för avresa efter avslag på
asylansökan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om garantier mot splittring av asylsökandes familjer,

13. att riksdagen beslutar om ett totalt förbud mot att ta barn i förvar.

1986/87:Sf522 (delvis) av Erkki Tammenoksa och Oskar Lindkvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en förbättrad flyktingpolitik.

1986/87: Sf525 av Alf Svensson (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ändring i utlänningslagen
innebärande att direktavvisning av asylsökande endast får ske efter
beslut av invandrarverket samt att beslutsmotivering skall lämnas den som
får avslag på begäran om asyl.

Utskottet

Handläggningen av direktavvisningsärenden

I utlänningslagen (1980:376, UtlL) anges på vilka villkor utlänningar får resa
in i och ut ur Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här. Närmare
bestämmelser för lagens tillämpning finns i den av regeringen utfärdade
utlänningsförordningen (1980:377, UtlF).

Regeringen kan enligt 10 § UtlL föreskriva att utlänningar inte utan
tillstånd får resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd kan ges som
visering eller uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet skall ha ordnats före
inresan till Sverige. Undantag härifrån gäller dock för asylsökande och för
vissa andra fall.

Den omedelbara kontrollen av inresande företas av polismyndigheten som
kan besluta om avvisning inom tre månader efter ankomsten. Om utlänningen
åberopar rätt till asyl skall polisen överlämna ärendet till statens
invandrarverk (SIV) för prövning. Överlämnande behöver dock ej göras om
utlänningens påstående om rätt till asyl är uppenbart oriktigt. Detsamma
gäller också, om de åberopade skälen är att hänföra till 6 § UtlL (politiskhumanitära
skäl) och skälen kan lämnas utan avseende. I samtliga fall där rätt
till asyl åberopas skall ärendet dock anmälas av polismyndigheten till SIV,
som skall ta ställning till om verket skall överta ärendet. Om SIV beslutar att
ta över ärendet förfaller polismyndighetens beslut om avvisning. Avvisningsbeslutet
får annars verkställas utan hinder av att beslutet överklagats.

I flera motioner ifrågasätts om polisen skall befatta sig med handläggningen
av asylärenden. I motion Sf510 av Hans Göran Franck m.fl. begärs i
yrkande 2 en översyn av utlänningslagstiftningen i syfte att överföra polisens

SfU 1987/88:9

uppgifter härvidlag till civila organ, naturligen SIV. Bengt Westerberg m.fl.
begär i motion Sf516 yrkande 1 beslut att avgöranden i direktavvisningsärenden
snarast överflyttas från polismyndigheten till SIV. I motion Sf522
(delvis) av Erkki Tammenoksa och Oskar Lindkvist begärs ett tillkännagivande
om att alla asylärenden bör handläggas av SIV. Slutligen begärs i
motion Sf525 yrkande 3 av Alf Svensson förslag om ändring i UtlL
innebärande att direktavvisning av asylsökande endast får ske efter beslut av
SIV och att beslutsmotivering skall lämnas den som får avslag på begäran om
asyl.

Även i motion Sf512 av Margareta Palmqvist m.fl. berörs polisens
handläggning av beslut om direktavvisningsärenden. Motionärerna begär i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att en social/medicinsk/psykologisk
bedömning skall göras av asylsökande flyktingar före beslut om direktavvisning.
Detta skulle enligt motionärerna innebära en avsevärt förbättrad
situation både för asylsökande och för polisen samt utgöra första steget på
väg mot att överföra flyktingmottagandet till civilt organ.

Mot bakgrund av bl.a. att allt fler asylärenden hade kommit att avgöras
och verkställas utan att prövas i den ordning och med de rättssäkerhetsgarantier
som normalt hade avsetts för sådana ärenden tillsattes år 1984 asylutredningen
för att klargöra bl.a. hur bestämmelserna om polismyndigheternas
skyldighet att överlämna ärenden om asylansökningar till SIV tillämpades i
praktiken och om gällande regler borde ändras.

Asylutredningen överlämnade i november 1986 sitt slutbetänkande (SOU
1986:48) Rättssäkerheten vid direktavvisningar. I betänkandet föreslogs
bl.a. att beslut om direktavvisning av asylsökande skulle fattas av SIV,
liksom beslut i övriga asylärenden.

Vidare har regeringen i februari i år tillkallat två särskilda utredare, av
vilka den ene skall göra en översyn av utlänningslagen (dir. 1987:3) och den
andre en översyn av organisation och rutiner för handläggning av utlänningsärenden
(dir. 1987:4). Båda utredningsuppdragen bör enligt direktiven
slutföras senast vid årsskiftet 1987-1988.

Översynen av utlänningslagen skall enligt direktiven i första hand avse en
teknisk översyn av utlänningslagstiftningen. Utredaren bör framför allt
lämna förslag till ändringar i lagstiftningen som kan bidra till att handläggningstiderna
för utlänningsärendena förkortas utan att berättigade anspråk
på rättssäkerhet eftersätts. Utredaren bör även i övrigt lämna förslag till
förändringar som kan göra lagstiftningen mer överskådlig och ändamålsenlig.
Bland utredarens uppgifter nämns särskilt att han bör undersöka om det
är möjligt att mer ingående ange skälen för ett beslut utan att äventyra
skyddet för den enskilde. Inom ramen för sitt uppdrag är utredaren också
oförhindrad att ta upp andra frågor än dem som angivits i direktiven.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att i ett sammanhang ta
ställning till såväl asylutredningens förslag som de förslag som kommer att
lämnas till följd av ovannämnda utredningsuppdrag. Även enligt utskottets
mening bör en samlad bedömning göras på grundval av föreliggande och
kommande utredningsförslag innan riksdagen tar ställning i frågan om vilken
myndighet som skall besluta i direktavvisningsärenden. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna Sf510 yrkande 2, Sf516 yrkande 1, Sf522 i

SfU 1987/88:9

motsvarande del och Sf525 yrkande 3 i motsvarande del.

Frågan om vilken utredning som bör krävas i dessa ärenden hänger nära
samman med frågan om beslutsfattande myndighet och bör därför enligt
utskottets mening också ingå i den samlade bedömningen. Utskottet
avstyrker således bifall även till motion Sf512 yrkande 1.

När det slutligen gäller frågan om motivering av beslut i asylärenden vill
utskottet erinra om att den såsom ovan nämnts omfattas av direktiven till den
pågående översynen av utlänningslagen. Med hänsyn härtill och till att även
denna fråga har ett nära samband med frågan om beslutsfattande myndighet
anser utskottet att riksdagens ställningstagande bör anstå i avvaktan på att en
samlad bedömning kan göras. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
Sf525 yrkande 3 även i denna del.

Rättshjälp i vissa utlänningsärenden

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) kan lämnas i fyra skilda former,
nämligen som allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp
genom offentligt biträde samt rådgivning. I utlänningsärenden är främst
allmän rättshjälp och rättshjälp genom offentligt biträde aktuella.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig angelägenhet där det
föreligger behov av sådant bistånd, om inte rättshjälp skall utgå i någon
annan form. Den allmänna rättshjälpen innebär att staten betalar den
rättssökandes egna kostnader i ärendet, varibland främst märks kostnaden
för juridiskt biträde, men den rättssökande är skyldig att efter förmåga själv
bidra till kostnaderna genom att betala en avgift.

Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i vissa särskilt angivna typer av
mål och ärenden bl.a. inom utlänningslagstiftningens område, som rör den
personliga rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. Ersättningen till
det offentliga biträdet betalas av staten och denna hjälp är helt kostnadsfri för
den enskilde.

Möjligheten till rättshjälp genom offentligt biträde regleras i 41 §
rättshjälpslagen. Sådan rättshjälp kan beviljas bl.a. i ärenden om avvisning
enligt utlänningslagen, dock ej i ärenden hos polismyndighet, om inte
anledning föreligger att överlämna ärendet till SIV eller om utlänningen
hållits i förvar längre tid än en vecka. Offentligt biträde skall i dessa fall
förordnas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Frågan om rätt till offentligt biträde i direktavvisningsfall tas upp i tre
motioner. Lars Werner m.fl. begär i motion Sf505 yrkande 4 förslag
innebärande att asylsökande skall få juridiskt biträde redan vid gränsen.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf516 yrkande 4 beslut om rätt till
offentligt biträde för alla asylsökande. Slutligen begär Erkki Tammenoksa
och Oskar Lindkvist i motion Sf522 (delvis) ett tillkännagivande om att
asylsökande bör garanteras rätt till juridiskt biträde redan vid gränsen.

Asylutredningen föreslog som tidigare nämnts att även frågor om direktavvisning
av asylsökande skulle avgöras av SIV. Asylutredningen hade därför
inte anledning att ta ställning till frågan om rätten till offentligt biträde i
avvisningsärenden hos polismyndigheten. I fråga om möjligheten till denna
rättshjälpsförmån i avvisningsärenden hos SIV ansåg asylutredningen att

SfU 1987/88:9

utgångspunkten borde vara att en rätt till biträde förelåg i ärenden där
avlägsnandebeslut kunde aktualiseras, men att detta inte medförde att ett
behov av biträde fanns i alla de ärenden där politiska skäl åberopades.
Asylutredningen förordade vissa riktlinjer för när offentligt biträde skulle
förordnas i avvisningsfall. Rätten till offentligt biträde borde enligt utredningen
i princip omfatta alla ärenden där avvisning av en asylsökande till
hemlandet aktualiserades och även andra fall där behovet av rättshjälp var
särskilt påkallat.

Inom regeringskansliet (justitiedepartementet) förbereds för närvarande
en proposition om ändringar i rättshjälpslagen m.m. Propositionen väntas
föreläggas riksdagen i december. I lagrådsremissen i frågan har föreslagits
den ändringen angående rätten till offentligt biträde i avvisningsärenden att
sådant biträde skall beviljas om sökanden har hållits i förvar längre tid än tre
dagar i stället för som enligt nu gällande regler en vecka. Beträffande frågan i
övrigt om utvidgad rätt till offentligt biträde i samband med direktavvisningar
har inte lämnats något förslag utan hänvisats till det arbete som med
anledning av asylutredningens betänkande pågår inom arbetsmarknadsdepartementet.

Asylutredningens betänkande kommer som tidigare nämnts att beredas
inom regeringskansliet tillsammans med det kommande betänkandet om
översyn av utlänningslagen. Enligt utskottets mening bör denna beredning
avvaktas även i fråga om den enskildes rätt till offentligt biträde eller annan
rättshjälpsförmån i direktavvisningsärenden. Motionerna Sf505 yrkande 4,
Sf516 yrkande 4 och Sf522 i motsvarande del avstyrks därför.

I motion Sf516 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl. begärs att allmän
rättshjälp skall gälla vid överklagande av beslut om flyktingstatus och för
utfärdande av resedokument. Enligt motionärerna har möjlighet till sådan
rättshjälp tidigare funnits men försvunnit efter beslut förra året av besvärsnämnden
för rättshjälp. Motionärerna hävdar att den asylsökandes rättsskydd
successivt urholkats utan att några beslut härom har fattats av
riksdagen.

Rätten till flyktingförklaring regleras i 16 § UtlL. Endast den som är
flykting enligt definitionen i 3 § UtlL (konventionsflykting) och har fått
uppehållstillstånd på den grunden kan få flyktingförklaring. Utfärdande av
resedokument (5 § UtlF) förutsätter likaledes att utlänningens flyktingstatus
är fastställd. Flyktingförklaring och resedokument utfärdas av SIV, vars
beslut kan överklagas till regeringen.

I det beslut av besvärsnämnden för rättshjälp (nr 436/86) som motionärerna
torde avse gällde frågan allmän rättshjälp vid besvär över SIV:s beslut i
fråga om resedokument och flyktingförklaring. Nämnden uttalade i beslutet
bl.a. följande.

För att allmän rättshjälp skall kunna beviljas förutsätts att det föreligger
behov av bistånd, vanligen i form av biträde av advokat eller annan jurist. -Vid bedömningen av om behov av bistånd genom allmän rättshjälp föreligger
beaktas den handläggande myndighetens ansvar för att ärendet blir allsidigt
utrett. En sådan utredningsskyldighet föreligger i särskilt hög grad för
förvaltningsmyndigheter såsom invandrarverket. Även i ärenden som handläggs
hos regeringen torde ofta kompletterande utredning införskaffas.

SfU 1987/88:9

Behov av bistånd genom allmän rättshjälp hos sådana myndigheter anses
därför inte föreligga annat än i undantagsfall. I vissa ärenden hos förvaltningsmyndighet
har emellertid ansetts att ett särskilt behov av biträdeshjälp
föreligger. För dessa fall har tillskapats en särskild form av rättshjälp,
nämligen offentligt biträde. Även denna form av rättshjälp tillgodoser
huvudsakligen behovet av kvalificerad biträdeshjälp. - I utlänningsärenden
kan offentligt biträde förordnas när det gäller utvisning och verkställighet av
utvisning. - Mot den angivna bakgrunden får det anses föreligga hinder att
generellt bevilja allmän rättshjälp i ärenden om resedokument och flyktingförklaring.
Om ett särskilt biträdesbehov regelmässigt anses föreligga i denna
typ av ärenden bör detta tillgodoses genom en utvidgning av tillämpningsområdet
för rättshjälp genom offentligt biträde. En sådan utvidgning måste ske
genom lagstiftning.

I den tidigare nämnda lagrådsremissen om ändringar i rättshjälpslagen har
redogjorts för en skrivelse till regeringen från ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO). DO har i skrivelsen åberopat bl.a. besvärsnämndens
för rättshjälp nyss återgivna beslut och hemställt om åtgärder för förbättrad
rättshjälp åt invandrare i bl.a. det nu aktuella hänseendet.

I lagrådsremissen har föredragande statsrådet lämnat en ingående redogörelse
för relevanta motivuttalanden till rättshjälpslagen och för sin bedömning
av rättsläget. Bedömningen innebär att allmän rättshjälp redan med nu
gällande regler kan beviljas en utlänning i förvaltningsärenden i en betydande
omfattning och att utlänningen endast i speciella fall torde kunna vägras
allmän rättshjälp i de av DO berörda angelägenheterna. Något förslag till
ändring i lagen på denna punkt har inte föreslagits i remissen. - Proposition
på grundval av remissen väntas som tidigare nämnts i december.

Med hänsyn till att den aktualiserade frågan om allmän rättshjälp sålunda
är under övervägande inom regeringskansliet anser utskottet att motion
Sf516 yrkande 5 inte nu bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Barn i förvar

En utlänning får enligt 50 § UtlL tas i förvar om det är sannolikt att beslut
kommer att fattas om att han skall avvisas eller utvisas enligt vissa
bestämmelser, eller om det är aktuellt att verkställa ett sådant beslut.
Därutöver krävs att det skäligen kan befaras att utlänningen kommer att
hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet eller att hans identitet är
okänd. Barn under 16 år får tas i förvar endast om det föreligger synnerliga
skäl för det. Detsamma gäller för åtminstone en av barnets vårdnadshavare.
- Om det bedöms tillräckligt kan utlänningen, i stället för att tas i förvar,
ställas under uppsikt genom att åläggas anmälningsskyldighet eller föreskrivas
villkor.

Vad gäller utformningen av beslutat förvar finns föreskrifter i den av
regeringen beslutade utlänningsförordningen. Enligt 81 § UtlF skall en
utlänning som har tagits i förvar tas in i kriminalvårdsanstalt, allmänt häkte
eller polisarrest eller omhändertas på annat sätt som bedöms lämpligt.
Genom en ändring i nämnda paragraf råder sedan den 1 juni 1987 absolut
förbud mot att ta in barn under 16 år i kriminalvårdsanstalt eller allmänt
häkte. Barnet får fortfarande tas in i polisarrest men endast om det finns

SfU 1987/88:9

synnerliga skäl för det och omhändertagandet där kan antas bli mycket
kortvarigt. Om barnets vårdnadshavare samtidigt hålls i förvar, skall denne
eller, om båda hålls i förvar, åtminstone den ene av dem omhändertas
tillsammans med barnet.

I regeringens förordningsmotiv (1987:3) underströks att barn endast i
undantagsfall får tas i förvar med stöd av UtlL. I dessa undantagsfall bör
barnen enligt motiven placeras i för ändamålet särskilt iordningställda
lokaler men ibland, när det av tidsskäl eller av andra skäl av praktisk natur är
ogörligt att föra över ett barn och dess vårdnadshavare till särskilda lokaler,
måste det undantagsvis accepteras att barn placeras i polisarrest. I motiven
betonas att en sådan placering får ske endast när det är fråga om mycket
kortvariga omhändertaganden - högst ett dygn - och när någon alternativ
placering inte rimligen kan ordnas.

Samtidigt med att regeringen beslöt om skärpning av kraven rörande
placeringen av barn som tagits i förvar, uppdrog regeringen åt SIV att i
samråd med rikspolisstyrelsen (RPS) undersöka i vilken utsträckning förvar
beslutades i utlänningsärenden, vilka omständigheter som åberopats för
beslutet, placeringen av den som tagits i förvar samt förvarstidens längd.
Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt beslut om att ta barn i förvar.

Frågan om att ta barn i förvar tas upp i två motioner. I motion Sf505
yrkande 7 av Lars Werner m.fl. begärs förslag om införande av förbud mot
att ta barn i fängsligt förvar. I motion Sf516 yrkande 13 av Bengt Westerberg
m.fl. begärs beslut om totalt förbud mot att barn tas i förvar.

Utskottet har behandlat liknande motioner i sina av riksdagen godkända
betänkanden SfU 1983/84:30, SfU 1984/85:27 och SfU 1985/86:21. Utskottet
uttalade i SfU 1983/84:30 bl.a. att det självfallet var önskvärt att utlänningar,
vuxna såväl som barn, i de berörda situationerna över huvud taget inte skulle
tas in i lokaler som var avsedda för helt andra ändamål. Fram till dess att
andra förvarslokaler hade anskaffats var det enligt utskottets uppfattning
nödvändigt att med kraft fortsätta ansträngningarna att för de undantagsfall
där barn i framtiden togs i förvar finna en så normal miljö som möjligt för
barnen och åtminstone en av vårdnadshavarna. Det fick enligt utskottet
ankomma på berörda myndigheter att i detta hänseende ta erforderliga
initiativ. Utskottet ansåg att det i yttersta undantagsfall tills vidare måste
accepteras att barn togs in tillsammans med vårdnadshavarna i polisarrest
under några timmar och att det av rent praktiska skäl inte torde vara möjligt
att vid t.ex. direktavvisning lösa lokalproblemen på annat sätt.

Vid det följande riksmötet (se SfU 1984/85:27) underströk utskottet att
ansträngningarna att hitta andra förvarslokaler än kriminalvårdsanstalt,
allmänt häkte eller polisarrest måste intensifieras. I yttersta undantagsfall
måste det dock under ytterligare en tid accepteras att barn - exempelvis i
samband med en direktavvisning - togs in tillsammans med vårdnadshavare i
polisarrest under några timmar.

I det senaste betänkandet (SfU 1985/86:21) hänvisade utskottet till sina
tidigare uttalanden och underströk åter vikten av att barn inte placeras i
häkte eller arrestlokal.

Utskottet har sålunda vid olika tillfällen kraftigt understrukit betydelsen
såväl av att barn endast i undantagsfall tas i förvar som att de i dessa fall

SfU 1987/88:9

endast undantagsvis placeras i lokaler avsedda för andra ändamål.

Av den undersökning om förvarsbeslut som SIV i samråd med RPS gjort
på regeringens uppdrag och som nyligen överlämnats till invandrarministern
framgår emellertid att ett stort antal beslut om förvar, inte minst avseende
barn under 16 år, har tagits främst av polismyndigheten i Stockholm, Arlanda
vaktdistrikt, under den tid undersökningen avser, dvs. maj-september 1987.
Regeringen har därför den 5 november uppdragit åt justitiekanslern (JK) att
utreda omständigheterna kring förvarstagande enligt UtlL vid det nämnda
vaktdistriktet samt att därvid ägna särskild uppmärksamhet åt beslut att ta
barn under 16 år i förvar. Undersökningsmaterialet har också överlämnats
till den särskilde utredaren för översyn av utlänningslagen för att denne i sitt
arbete skall beakta vad som kommit fram.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att förbud nu råder mot att
placera barn i kriminalvårdsanstalt eller häkte men anser det samtidigt vara
djupt oroande att barn tas i förvar i den utsträckning som SIV:s utredning ger
vid handen. Utskottet, som ännu en gång vill understryka vikten av att barn
endast undantagsvis får tas i förvar, anser dock att resultatet av JK:s ovan
nämnda utredning bör avvaktas innan riksdagen vidtar någon åtgärd.
Motionerna Sf505 yrkande 7 och Sf516 yrkande 13 avstyrks därför.

Flyktingbarnens situation

Motionsyrkanden med särskild inriktning på barnens situation i asylärenden
har behandlats både i avsnittet om handläggning av avvisningsärenden och i
avsnittet om förvar av barn. I motion Sf522 (delvis) begär emellertid Erkki
Tammenoksa och Oskar Lindkvist ett tillkännagivande om vad som i
motionen anförts om en förbättrad flyktingpolitik. I motionen anförs bl.a. att
barnens situation särskilt måste uppmärksammas med tanke på de påfrestningar
de utsätts för.

I det tidigare nämnda betänkandet SfU 1985/86:21 behandlades flera
motioner om flyktingbarnens speciella situation. Liknande frågor behandlades
också i det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1986/87:15.
Utskottet pekade därvid på att en utredning om flyktingbarnens situation på
regeringens uppdrag pågick inom socialstyrelsen. I uppdraget ingick bl.a. att
utreda den sociala och psykologiska situationen för barnen, socialtjänstens
och hälso- och sjukvårdens eventuella skyldighet att bistå utlänningsmyndigheten
med utredningar och utlåtanden i frågor om uppehållstillstånd samt
SIV:s resp. kommunernas och landstingens ansvar för att asylsökandes och
flyktingars sociala och medicinska behov tillgodoses under vistelsen på
förläggningar drivna av SIV. Utskottet underströk angelägenheten av att
barnens situation noga uppmärksammades såväl vid tillståndsprövningen
som under förläggningsvistelsen men ansåg med hänsyn till det pågående
utredningsarbetet att de föreliggande motionerna inte påkallade någon
riksdagens åtgärd.

Socialstyrelsens nämnda utredning beräknas vara avslutad vid årsskiftet
1987-1988. Socialstyrelsen har dessutom i dagarna fått ett nytt uppdrag av
regeringen att utreda flyktingbarns behov av stödinsatser från socialtjänsten
och hälso- och sjukvården.

SfU 1987/88:9

Utskottet, som än en gång vill understryka angelägenheten av att barnens
situation noga uppmärksammas, anser med hänsyn till det anförda att motion
Sf522 inte heller i denna del bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Verkställighet av avlägsnandebeslut

Ett beslut om avvisning eller utvisning skall enligt 84 § UtlL verkställas så
snart det kan ske. Beslutet får enligt 76 § UtlF verkställas genom att
utlänningen åläggs att inom en viss kort tid lämna riket. En förutsättning för
detta är att utlänningen sannolikt är villig att rätta sig efter beslutet utan att
tvångsåtgärder vidtas. I princip får också enligt 69 § UtlF anstånd beviljas för
viss kort tid, om utlänningen begär det för att ordna enskilda angelägenheter
eller om han åberopar annan godtagbar anledning eller anstånd av annat skäl
bör meddelas. Om det inte är sannolikt att utlänningen kommer att rätta sig
efter ett åläggande eller om han inte har följt ett åläggande, får han föras ur
landet med tvång. Närmare föreskrifter angående dessa frågor får enligt 87 §
UtlF utfärdas av RPS efter samråd med SIV. Arbete på sådana föreskrifter
pågår för närvarande inom RPS och SIV. Enligt uppgift från RPS anges
tidsfristen för en utlänning att lämna landet normalt till tre veckor, och
anstånd ges med upp till tre veckor.

Bengt Westerberg m.fl. åberopar i motion Sf516 rätten enligt Genévekonventionen
till ”skäligt rådrum”, som ger utlänningen möjlighet att förbereda
resa till annat asylland om han inte vill återvända till hemlandet. Enligt
motionärerna torde den asylsökande i huvuddelen av alla utvisningsärenden
självmant och frivilligt lämna landet, om han bara får möjlighet till det.
Motionärerna begär i yrkande 9 ett tillkännagivande om att den som fått
avslag på sin asylansökan skall få rimlig förberedelsetid för avresa. Motionärerna
tar också upp frågan om splittring av asylsökandes familjer vid
verkställighet av avlägsnandebeslut. Enligt motionärerna bör föräldrar inte
kunna utvisas om det innebär att de skiljs från minderåriga barn, och i
yrkande 10 begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de regler som gäller verkställighet
av avlägsnandebeslut genom åläggande får anses ge tillräckligt rådrum för
avresa. Emellertid får yrkande 9 i motionen uppfattas som i första hand
syftande på verkställighet genom tvång, då utlänningen också kan tas i förvar
innan han förs ur landet.

Utskottet, som behandlade ett likartat motionsyrkande i betänkandet SfU
1985/86:21, uttalade därvid att, även om ett visst mått av tvång kunde visa sig
nödvändigt, det givetvis var angeläget att verkställigheten skedde på ett sätt
som inte var kränkande för utlänningen. Utskottet utgick från att berörda
tillsynsmyndigheter hade sin uppmärksamhet riktad på hur polismyndigheterna
praktiskt genomförde verkställigheten av avlägsnandebeslut och ansåg
att något tillkännagivande inte behövdes i den frågan.

Aven frågan om familjesplittring behandlades av utskottet i nämnda
betänkande. Utskottet ansåg att det var omöjligt att helt undvika familjesplittring,
eftersom det ibland förekom att någon i familjen medverkade till
sådan splittring genom att gå under jorden eller genom att gömma barnen.
Myndigheterna borde dock enligt utskottet i möjligaste mån undvika en

SfU 1987/88:9

splittring av familjer, vilken uppfattning också hade kommit till uttryck i ett
svar av dåvarande invandrarministern på en fråga i riksdagen. Utskottet
ansåg inte heller i detta avseende något tillkännagivande påkallat.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser inte att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion Sf516 yrkandena 9 och 10 för
närvarande är påkallad. Utskottet vill dock erinra om att även dessa frågor
berörs av den pågående översynen av utlänningslagen.

Arbetsgivares anmälningsskyldighet

En arbetsgivare skall enligt 62 § UtlF skriftligen anmäla till polismyndigheten
när en utlänning över 16 år tillträder resp. slutar sin anställning.

I motion Sf503 av Sten Svensson framhålls att arbetsgivarens skyldighet
enligt denna bestämmelse utgör en extra arbetsbelastning på företagen och
innebär ett för alla parter onödigt regelverk att hålla reda på. Motionären
anser därför att bestämmelsen bör avskaffas och han begär ett beslut härom.

Även denna fråga aktualiseras inom översynen av utlänningslagen. Med
hänsyn härtill utgår utskottet från att frågan kommer att övervägas inom
regeringskansliet i samband med beredningen av det kommande betänkandet.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Sf503 är därför inte
påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande handläggningen av direktavvisningsärenden

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf510 yrkande 2, 1986/
87:Sf512 yrkande 1,1986/87:Sf516 yrkande 1,1986/87:Sf522 i motsvarande
del och 1986/87:Sf525 yrkande 3 i motsvarande del,

2. beträffande beslutsmotivering

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf525 yrkande 3 i motsvarande
del,

3. beträffande rätt till offentligt biträde

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sf505 yrkande 4, 1986/
87:Sf516 yrkande 4 och 1986/87:Sf522 i motsvarande del,

4. beträffande rätt till allmän rättshjälp

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf516 yrkande 5,

5. beträffande barn i förvar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: Sf505 yrkande 7 och 1986/
87:Sf516 yrkande 13,

6. beträffande flyktingbarnens situation

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf522 i motsvarande del,

7. beträffande verkställighet av avlägsnandebeslut

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf516 yrkandena 9 och 10,

8. beträffande arbetsgivares anmälningsskyldighet
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sf503.

Stockholm den 19 november 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

SfU 1987/88:9

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan
Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s), Rune
Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), Barbro
Sandberg (fp) och Ingegerd Anderlund (s).

Reservationer

1. Handläggningen av direktavvisningsärenden (mom. 1)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c), Margö
Ingvardsson (vpk) och Barbro Sandberg(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Enligt vad” och
på s. 4 slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Asylutredningen har i sitt betänkande pekat på allvarliga brister med
nuvarande regler om direktavvisning av asylsökande. För att förbättra
rättssäkerheten är det nödvändigt att beslut i dessa ärenden fattas av
invandrarverket. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att i ett
sammanhang ta ställning till asylutredningens förslag och de förslag som
lämnas till följd av översynen av utlänningslagen. Översynsbetänkandet
väntas bli framlagt vid årsskiftet. Därefter återstår remissbehandling och
beredning i regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning kan denna
tidsutdräkt inte accepteras. Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag
till ändring i utlänningslagen så att frågan om avvisning av asylsökande alltid
skall prövas av invandrarverket. Utskottet anser också att det skulle vara
värdefullt med någon form av social/medicinsk/psykologisk bedömning när
det rör sig om asylsökande barnfamiljer före beslut om direktavvisning. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande handläggningen av direktavvisningsärenden
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf512 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf510 yrkande 2, 1986/87:Sf516
yrkande 1, 1986/87:Sf522 i motsvarande del och 1986/87:Sf525 yrkande
3 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Beslutsmotivering (mom. 2)

Margareta Andrén och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”När det” och
slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

SfU 1987/88:9

att beslut skall motiveras och underströk att en asylsökande och hans ombud
självklart måste få ta del av beslutet med motivering, även i de fall beslutet
sekretessbeläggs.

Utskottet ansluter sig till den i reservationen uttalade uppfattningen och
anser att frågan om motivering av beslut är så brådskande att regeringen
snarast bör lägga fram förslag för riksdagen i detta avseende utan att avvakta
resultatet av översynen av utlänningslagen.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande beslutsmotivering

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: Sf525 yrkande 3 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Rätt till offentligt biträde (mom. 3)

Margareta Andrén (fp), Margö Ingvardsson (vpk) och Barbro Sandberg (fp)
anser

dels att utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Asylutredningens
betänkande” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i reservation 1 om handläggning av avvisningsärenden begärt
att regeringen snarast - utan att avvakta resultatet av översynen av
utlänningslagen - lägger fram förslag om att ärenden om avvisning av
asylsökande alltid skall avgöras av SIV. Utskottet anser att något dröjsmål
inte heller kan accepteras i frågan om asylsökandes rätt till offentligt biträde.
Detta är den viktigaste reformen för en större rättssäkerhet vid gränsen.
Regeringen bör därför skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som
behövs för att asylsökande skall kunna få hjälp av ett offentligt biträde redan
vid gränsen.

dels utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande rätt till offentligt biträde

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf505 yrkande 4 och med
anledning av motionerna 1986/87:Sf516 yrkande 4 och 1986/87:Sf522 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Barn i förvar (mom. 5)

Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c), Margö
Ingvardsson (vpk) och Barbro Sandberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Trots att möjligheten att ta barn i förvar skall tillämpas endast i
undantagsfall, och upprepade uttalanden gjorts om att det endast i yttersta
nödfall och för några timmar får förekomma att barn med vårdnadshavare
placeras i arrestlokal, utnyttjas uppenbarligen möjligheterna både att ta barn
i förvar och att därvid placera dem i arrestlokal i betydligt större utsträckning

SfU 1987/88:9

än vad som är avsikten. Utskottet anser att den enda möjligheten att komma
till rätta med dessa problem är att i utlänningslagen införa ett absolut förbud
mot att ta barn i förvar. Regeringen bör därför skyndsamt lägga fram förslag
härom för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande barn i förvar
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Sf505 yrkande 7
och 1986/87:Sf516 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

5. Verkställighet av avlägsnandebeslut (mom. 7)

Margareta Andrén och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 10 slutar med ”av utlänningslagen.” bort ha följande lydelse:
Yrkande 9 i motionen avser verkställighet genom tvång, då utlänningen
också kan tas i förvar innan han förs ur landet.

Det har visat sig att beslut om avvisning eller utvisning alltför ofta skett på
ett sätt som är kränkande för den asylsökande. Enligt Genévekonventionen
skall en asylsökande ha rätt till skäligt rådrum, bl.a. för att den som inte vill
återvända till hemlandet skall få tid att förbereda resa till annat asylland.
Med de ytterst knappa tidsmarginaler som förekommer då avlägsnandebeslut
verkställs tvångsvis är det omöjligt. Den asylsökande måste enligt
utskottets uppfattning ges tid och möjlighet att lämna landet under värdiga
former. Även familjesplittring har förekommit i alltför stor utsträckning.
Utskottet anser det inte acceptabelt att familjer splittras genom att föräldrar
avvisas eller utvisas medan deras barn gått under jorden. Regeringen bör
därför vidta sådana åtgärder att familjesplittring helt kan undvikas och den
asylsökande ges möjlighet att lämna landet på ett godtagbart sätt. Vad
utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sf516 yrkandena 9 och 10
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande verkställighet av avlägsnandebeslut
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf516 yrkandena 9 och 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Arbetsgivares anmälningsskyldighet (mom. 8)

Nils Carlshamre (m). Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Siri Häggmark (m). Rune Backlund (c) och Barbro Sandberg
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Även denna”
och slutar med ”inte påkallad.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har invandrarpolitiska kommittén i sitt betänkande
(SOU 1983:29) Invandringspolitiken - Förslag på ett övertygande sätt
visat att det inte längre finns skäl för att generellt ha arbetsgivaranmälningarna
kvar utan att det är tillräckligt med stickprovskontroller. Utskottet anser

SfU 1987/88:9

därför att regeringen snarast, utan att invänta resultatet av översynen av
utlänningslagen, bör ändra utlänningsförordningen i detta hänseende. Vad
utskottet anfört bör med bifall till motion Sf503 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetsgivares anmälningsskyldighet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sf503 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Beslutsmotivering (mom. 2)

Margö Ingvardsson (vpk) anför:

Utskottet behandlade frågan om beslutsmotivering i asylärenden senast i sitt
betänkande SfU 1986/87:15. Utskottets majoritet hänvisade därvid till den
pågående översynen av utlänningslagen och avstyrkte bifall till bl.a. en
vpk-motion om att asylbeslut skall förses med motivering. I en reservation
pekade jag bl.a. på att en viktig princip i svenskt rättsväsende är att beslut
skall motiveras och underströk nödvändigheten av att åtminstone den
asylsökande själv och hans ombud får ta del av beslutet med motivering. Jag
vidhåller denna uppfattning men - i avvaktan på resultatet av översynen av
utlänningslagen, vilket väntas föreligga vid årsskiftet - avstår jag från att nu
framställa något yrkande i frågan.

2. Rätt till allmän rättshjälp (mom. 4)

Margareta Andrén och Barbro Sandberg (båda fp) anför:

I motion Sf516 yrkande 5 har vi med hänvisning till ett avgörande av
besvärsnämnden för rättshjälp begärt att allmän rättshjälp skall ges vid
överklagande av beslut om flyktingstatus och för utfärdande av resedokument.
Vi anser denna fråga mycket betydelsefull men eftersom den kommer
att behandlas i en proposition som skall läggas fram för riksdagen i december
1987 avstår vi nu från ett yrkande i frågan.

SfU 1987/88:9