Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1987/88:6

om vissa frågor inom föräldraförsäkringen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fyra motioner från den allmänna motionstiden 1987
som rör olika frågor inom föräldraförsäkringen. Motionerna har remissbehandlats.

I tre motioner (s och fp) tas upp frågan om möjligheten att överlåta rätten
till tillfällig föräldrapenning till annan anhörig eller närstående. Med
anledning av motionerna förordar utskottet ett tillkännagivande om att en
förutsättningslös utredning kommer till stånd för att klarlägga ensamstående
och ensamboende föräldrars behov av att kunna överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning till annan närstående.

I en motion (vpk) tas upp frågan om rätt till tillfällig föräldrapenning för
handikappade barn dels vid institutionsbesök, dels för inhämtande av
kunskaper som behövs för att barnet skall få en riktig omvårdnad. Utskottet
konstaterar att den tillfälliga föräldrapenningen i flertalet fall kan användas
när en förälder tillsammans med sitt barn gör institutionsbesök eller deltar i
utbildning om barnets handikapp eller sjukdom. Enligt utskottets mening är
det dock angeläget att föräldrar till handikappade och svårt sjuka barn också
kan få ersättning för inkomstförlust vid institutionsbesök och utbildning även
i de fall barnet inte är närvarande. Utskottet anser därför att det finns skäl att
göra en översyn av gällande bestämmelser om rätten till tillfällig föräldrapenning.
Vad utskottet anfört med anledning av motionen föreslås riksdagen ge
regeringen till känna.

Motionerna

1986/87:Sf277 av Gustav Persson och Ingrid Andersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en utvidgning av tillfällig föräldrapenning till annan närstående.

1986/87:Sf282 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att de institutionsbesök som föräldrar gör på
grund av barnets sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp
jämställs med besök i samhällets förebyggande barnhälsovård vid
bedömning av rätt till tillfällig föräldrapenning,

6. att riksdagen beslutar att tillfällig föräldrapenning skall utgå då föräldrar
till handikappade barn måste ta ledigt från arbetet för att inhämta kunskaper
som behövs för att barnet skall få en riktig omvårdnad.

SfU

1987/88:6

1 Riksdagen 1987t88.11 sami. Nr 6

1986/87:Sf297 av Aina Westin och Anita Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen angetts
om förbättringar av föräldraförsäkringen.

1986/87:Sf345 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag om rätt att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen
på det sätt som föreslås i motionen.

Motiveringen återfinns i motion So639.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna 1986/87:Sf277, 1986/
87:Sf297 och 1986/87:Sf345 från riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, Försäkringskasseförbundet
och Svenska kommunförbundet. Till försäkringskasseförbundets
yttrande har fogats yttranden från Bohusläns, Gävleborgs,
Kalmar, Norrbottens, Skaraborgs, Stockholms, Södermanlands, Uppsala,
Värmlands, Västerbottens, Västmanlands, Älvborgs, Örebro och Östergötlands
läns samt Göteborgs, Malmöhus och Malmö allmänna försäkringskassor.

Vidare har utskottet inhämtat yttrande över motion 1986/87:Sf282 yrkandena
4 och 6 från riksförsäkringsverket, Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet, Handikappförbundens
centralkommitté och Riksförbundet FUB för utvecklingsstörda barn, ungdomar
och vuxna. Till Försäkringskasseförbundets yttrande har fogats yttranden
från Blekinge, Gävleborgs, Hallands, Kalmar, Kopparbergs, Norrbottens,
Stockholms, Skaraborgs, Södermanlands, Värmlands, Västerbottens,
Västmanlands, Älvsborgs och Östergötlands läns samt Göteborgs, Malmöhus
och Malmö allmänna försäkringskassor.

Gällande bestämmelser

Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete
för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta
hos barnet eller barnets vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning
också utges för vård av barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall
barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat
handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård- eller tillsynsbehovet inte
grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst
60 dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning utges också till förälder till barn som fyllt fyra
men inte tolv år när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med
föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola eller
fritidsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För
sådana s.k. kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.

Genom lagstiftning 1985 (prop. 1984/85:78, SfU 12, rskr. 125) utvidgades
föräldraförsäkringens föräldrabegrepp. Enligt de sedan den 1 januari 1986
gällande bestämmelserna likställs i fråga om rätten till tillfällig föräldrapenning
även rättslig vårdnadshavare som inte är förälder men som har den
faktiska vården om barnet, den som med socialnämndens medgivande har
tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,

SfU 1987/88:6

den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn
om de varaktigt bor tillsammans. Vidare likställs med förälder den som en
förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden och
den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem.

När det gäller rätt till tillfällig föräldrapenning vid besök i samhällets
förebyggande barnhälsovård har sådan rätt i enlighet med förarbetena (prop.
1975/76:133 s. 57) ansetts föreligga i samband med besök hos barnavårdscentral,
skolhälsovård eller PBU. Sedermera har också besök hos folktandvården
ansetts ingå. Rätten till tillfällig föräldrapenning i hithörande fall ingår i
de högst 60 dagarna per år för tillfällig föräldrapenning.

Som framgått ovan utgår tillfällig föräldrapenning även för två s.k.
kontaktdagar per år för barn som fyllt fyra men inte tolv år i samband med
föräldrautbildning, besök i skola, förskole- eller fritidsverksamhet. När de
enskilda kontaktdagarna infördes angavs att de också kunde användas för
annan verksamhet som är viktig för barnet, t.ex. när föräldrarna behöver
delta i särskilt anordnade kurser för att kunna vårda ett handikappat eller
sjukt barn (prop. 1984/85:78 s. 71).

Remissyttranden

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning till anhörig
m. m.

I motionerna Sf277, Sf297 och Sf345 tas upp frågan om möjligheten att
överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till annan anhörig eller närstående.
De två förstnämnda motionerna tar främst sikte på ensamstående
föräldrars situation medan den sistnämnda motionen avser alla barnfamiljer.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen, Försäkringskasseförbundet och Svenska kommunförbundet.

Riksförsäkringsverket konstaterar i sitt remissyttrande att införandet av en
möjlighet för ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till tillfällig
föräldrapenning till någon närstående person när ett barn blir sjukt skulle
innebära en stor principiell nyhet i försäkringen i riktning mot en allmän
barntillsynsförsäkring. Verket anser att en sådan förändring är tveksam och
att frågan bör få sin lösning på annat sätt, t.ex. genom en utbyggnad av den
offentliga barnomsorgen. Verket hänvisar till att statsmakterna - både när
rätten till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och när den
senare har utvidgats - med skärpa har framhållit att dessa åtgärder inte fick
innebära att kommunerna minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten.
Föräldrapenningen fick inte tas som ett alternativ till en utbyggnad av
de kommunala barnomsorgsinsatserna.

I yttrandet anförs vidare att begreppet ensamstående inte är något entydigt
begrepp som utan närmare definition kan läggas till grund för att bestämma
vilken förälder som skall få rätt att överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning
till någon annan person. Verket pekar på flera möjliga definitioner och
deras praktiska konsekvenser. En lösning vore enligt verket att låta alla
föräldrar få rätt att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till annan

SfU 1987/88:6

person. En sådan lösning skulle, anförs det, innebära att man undviker att
försäkringssystemet upplevs som orättvist. Dessutom blir försäkringen
enklare att administrera.

Därefter tar riksförsäkringsverket upp frågan om till vem en eventuell
överlåtelse skall få ske. Verket anser att det är viktigt att försäkringskassorna
inte tvingas göra omfattande utredningar om den aktuella vårdaren, t.ex.
klarlägga eventuella släktförhållanden mellan det sjuka barnet och vårdaren.
Det kan också från rättvisesynpunkt ifrågasättas om en förälder som inte har
nära anförvanter i sin omgivning som kan hjälpa till med vården av det sjuka
barnet i stället bör få rätt att överlåta till annan person, t.ex. en granne eller
annan bekant.

Vidare uppkommer, enligt verket, frågan om någon förhandsregistrering
måste ske av personer som har rätt att få ersättning överlåten till sig. Verket
pekar därvid på den utökade administration som skulle bli följden av en
registrering av vårdare där kontinuerlig ändring av uppgifterna också måste
kunna ske. Som exempel nämns att om anmälan om person till vilken
överlåtelse skall få ske skall registreras för en fjärdedel av de aktuella barnen
innebär detta att ca 300 000 uppgifter måste registreras och underhållas.
Verket anser sig inte kunna tillstyrka en sådan lösning utan anser att om
överlåtelse skall medges måste detta få ske i direkt anslutning till det aktuella
ersättningsfallet genom en direkt överlåtelse på blanketten Försäkran för
tillfällig föräldrapenning.

En möjlighet att överföra rätten till tillfällig föräldrapenning kan, konstaterar
verket, självfallet underlätta för föräldrarna. Enligt verkets mening bör
det dock uppmärksammas att en förälder kan känna sig pressad att avstå från
sin möjlighet att stanna hemma hos sitt sjuka barn genom att möjligheten att
överlåta rätten till ersättning införs. En förändring enligt förslaget innebär
enligt verkets bedömning att försäkringen, genom att kopplingen till familjen
upphör, ändrar karaktär och mera blir en försäkring för tillfällig barntillsyn i
allmänhet.

En ändring borde enligt verkets mening följas av en ändring i föräldraledighetslagen
som medger att den person till vilken ersättning kan överlåtas
också har rätt att få ledigt för att vårda det sjuka barnet. Därmed skulle även
denna ledighetslagstiftning få en ny principiell karaktär.

Riksförsäkringsverket är sålunda tveksamt till en ändring i enlighet med
förslagen i motionerna. Om en sådan ändring övervägs anser verket att den
måste föregås av en utredning för att bl.a. klarlägga kostnader och andra'
konsekvenser av ändringen samt vilka avgränsningar som måste göras i
försäkringsbestämmelserna. Vidare måste klarläggas om överlåtelsemöjligheten
skall gälla hela den tillfälliga föräldrapenningen eller enbart den del
som avser vård av sjukt barn. Det är nödvändigt att tillse att ett eventuellt
förändrat system blir så enkelt som möjligt från såväl föräldrarnas som
försäkringsadministrationens synpunkt.

Socialstyrelsen hänvisar i sitt yttrande till ensamförälderkommitténs
betänkande (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna och deras barn av vilket det
framgår att de ensamstående och ensamboende föräldrarna är en grupp som
har det svårt både ekonomiskt och på andra sätt. Föräldrar som sammanbor
med den andre föräldern eller med någon annan har en betydligt gynnsam -

SfU 1987/88:6

mare situation. Socialstyrelsen anser därför att samhällsstödet i första hand
bör utformas så att levnadsvillkoren för ensamförälderfamiljen förbättras.
Enligt styrelsens uppfattning är det därför angeläget att ensamboende och
ensamstående föräldrar får möjlighet att utnyttja någon närstående när
barnet är sjukt genom att en sådan person får rätt till tillfällig föräldrapenning.

Försäkringskasseförbundet anför inledningsvis att förbundet delar motionärernas
uppfattning att speciellt ensamföräldrar kan ha ett stödbehov vid
barns sjukdom som inte täcks av föräldraförsäkringens nuvarande regelsystem.
En utvidgning av personkretsen enligt motionärernas förslag innebär
dock enligt förbundet både administrativa och tillämpningsmässiga problem.
Avgränsningen till ensamstående föräldrar samt definition av nära anhörig
med tillhörande föreslagen förhandsregistrering ställer stora krav på bl.a.
ADB-systemets utformning. Föräldraförsäkringens regelsystem är redan i
dag omfattande och för många svåröverskådligt.

Ytterligare förbättringar bör, enligt förbundet, inte öka komplexiteten i
regelsystemet utan i stället utformas så att administrationen och tillämpningen
blir så enkel som möjligt. En reform borde därför inte enbart omfatta
ensamstående föräldrar utan alla föräldrar. Det borde vidare finnas frihet för
föräldrarna att vid varje vårdtillfälle överlåta ersättningsrätten till en tillfällig
vårdare. I den mån avgränsningar krävs, t.ex. av ekonomiska skäl eller för
kontrollmöjligheter, är en begränsning av antalet överlåtningsbara ersättningsdagar
att föredra.

Försäkringskasseförbundet anför att en reform av detta slag kan få
vittgående konsekvenser. Såsom poängterades i samband med att den
tillfälliga föräldrapenningen byggdes ut till 60 dagar fick detta inte innebära
att kommunernas ansvar att tillhandahålla kommunala dagbarnvårdare
minskade. En förändring av föräldraförsäkringen bör enligt förbundet inte
innebära att socialförsäkringen tar över ett kommunalt ansvar.

Försäkringskasseförbundet anser sig dock, trots redovisade invändningar,
kunna tillstyrka att frågan utreds.

Svenska kommunförbundet konstaterar i sitt yttrande att de omfattande
reformer som kommit till stånd inom föräldraförsäkringens område utan
tvekan har inneburit avsevärda förbättringar för barnfamiljerna. Samtidigt
kan dock konstateras att utvidgningen av den tilfälliga föräldrapenningen till
60 dagar har medfört en väsentlig nedgång i föräldrars efterfrågan på
barnvårdare för vård av sjuka barn och följaktligen också i kommunernas
tillgång till barnvårdare. Enligt förbundet är det uppenbart att det finns
tillfällen då själva förvärvsavbrottet i sig är särskilt sårbart, såväl för den
enskilde som för arbetsgivaren. Förbundet pekar på att de ensamstående
föräldrarna är särskilt utsatta i det avseendet men det finns också familjer där
någon av föräldrarna har arbeten förenade med stor bortovaro från hemmet
och där problemen i samband med barns sjukdom blir jämförbara med de
ensamståendes.

Kommunförbundet tar sedan upp frågan om den ekonomiska kompensationen.
Man konstaterar att de förslag som skissas i motionerna bygger på
tanken om en ekonomisk kompensation för en närstående som åtar sig att
svara för omsorgen om barnet vid sjukdom. Den ekonomiska kompensatio -

SfU 1987/88:6

nen förutsätts bli beroende av vederbörandes egen sjukpenninggrundande
inkomst och kommer därför i praktiken att se olika ut från fall till fall.
Situationer kan enligt förbundet förutses där kompensationen helt uteblir.
Förbundet anser det därför tveksamt om de i motionerna föreslagna
lösningarna i realiteten kommer att leda till de avsedda effekterna.

Enligt Svenska kommunförbundets uppfattning är en översyn på området
angelägen. Förbundet förordar dock en översyn utifrån en vidare utgångspunkt
där ensamståendes, såväl som samboendes, behov av stöd vid barns
sjukdom belyses.

Tillfällig föräldrapenning till förälder med handikappat barn

I motion 1986/87:Sf282 tas upp rätten till tillfällig föräldrapenning för
handikappat barn i vissa fall. I yrkande 4 begärs att de institutionsbesök som
föräldrar gör på grund av barnets sjukdom, psykiska utvecklingsstörning
eller annat handikapp jämställs med besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård vid bedömning av rätt till tillfällig föräldrapenning. Vidare
begärs i yrkande 6 att tillfällig föräldrapenning skall utgå då föräldrar till
handikappade barn måste ta ledigt från arbetet för att inhämta kunskaper
som behövs för att barnet skall få en riktig omvårdnad.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionsyrkandena från riksförsäkringsverket,
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet,
Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet
FUB för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna.

Riksförsäkringsverket anför i sitt remissyttrande att nuvarande regler
enligt verkets uppfattning även ger utrymme för att förälder till sjukt eller
handikappat barn kan få ersättning när han tillsammans med barnet besöker
en institution (exempelvis habiliteringsklinik, specialskola m.m.) eller på
annat sätt medverkar i den behandling av barnet som barnets handikapp
kräver. Detta gäller också de föräldrar som tillsammans med barnet besöker
en institution eller deltar i kurser som anordnas av sjukvårdshuvudman eller
specialskola för att lära sig vårda ett sjukt eller handikappat barn. En
förutsättning för rätten till föräldrapenning är att kursen huvudsakligen är
inriktad på utbildning och information om barnets sjukdom eller handikapp.
De kunskaper som föräldern behöver för att barnet skall få en riktig
omvårdnad ges ofta i samband med barnets behandling.

När en förälder besöker en institution eller deltar i en kurs utan att barnet är
närvarande kan enligt verket kontaktdagarna användas.

Vid besök hos en institution som inte ingår i samhällets barnomsorg kan,
anser riksförsäkringsverket, i princip inte kontaktdagarna användas. Enligt
verket råder oklarhet om rätten till ersättning vid besök hos vissa enskilda
institutioner som bedriver sin verksamhet med stöd av det allmänna.

Riksförsäkringsverket anser sammanfattningsvis att föräldrar enligt nuvarande
regler i övervägande antalet fall kan få tillfällig föräldrapenning i de
situationer som avses i motionen. Verket avser att behandla dessa frågor i de
allmänna råd som beräknas ges ut i december 1987.

Mot denna bakgrund anser riksförsäkringsverket inte att det finns
anledning för statsmakterna att utvidga begreppet ”samhällets förebyggande

SfU 1987/88:6

barnhälsovård”. Däremot anser verket det värdefullt om det klarläggs att
med verksamhet inom samhällets barnomsorg även jämställs verksamhet till
vilken ekonomiskt stöd ges från det allmänna. Genom ett sådant klarläggande
behöver ingen tveksamhet råda om rätten till ersättning vid besök hos
vissa enskilda institutioner där barnet deltar i verksamhet som bedrivs med
ekonomiskt stöd från stat, landsting eller kommun.

Landstingsförbundet anför i sitt remissyttrande att förbundet inte har
något att erinra mot förslagen i de aktuella motionsyrkandena.

Svenska kommunförbundet anför i sitt remissvar att förbundet är positivt
till förslaget att föräldrar till handikappade barn skall erhålla rätt till tillfällig
föräldrapenning när de medföljer sitt barn till habiliteringsklinik och att ett
sådant besök därvid jämställs med besök vid samhällets förebyggande
barnhälsovård. Förbundet ser det som angeläget att kontakten mellan
barnhabiliteringen och föräldrarna till de handikappade barnen intensifieras.
Allt fler barn med grava handikapp vårdas i dag i hemmiljö. Det är av stor
vikt för barnens framtida utveckling att föräldrarna ges möjlighet att följa
med barnet vid dessa besök. Barnhabiliteringen har också, anförs det vidare,
resurser för att ge föräldrarna erforderligt stöd i deras ofta tunga vårdarsituation.

Även beträffande frågan om rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldrar
till handikappade barn måste ta ledigt från arbetet för att inhämta kunskaper
om barnets funktionsnedsättning eller sjukdom tillstyrker förbundet motionens
förslag. Okad kunskap om barnets funktionsnedsättning resp. sjukdom
bör, anför förbundet, förhoppningsvis leda till större trygghet i vårdarrollen
och därmed inverka gynnsamt på föräldra-/barnrelationen.

Försäkringskasseförbundet anför i sitt remissyttrande att förbundet i likhet
med motionärerna anser att en utvidgning bör göras av begreppet ”besök i
samhällets förebyggande barnhälsovård” så att föräldrar till handikappade
barn kan få uppbära tillfällig föräldrapenning vid besök i verksamheter som
är ett led i barnets habilitering eller rehabilitering. Nu gällande bestämmelser
medger enligt förbundet att tillfällig föräldrapenning betalas ut endast vid
vissa institutionsbesök. Försäkringskasseförbundet delar motionärernas synpunkter
att alla institutionsbesök bör bedömas lika och tillstyrker därför
motionsyrkandet.

Såvitt angår rätten till tillfällig föräldrapenning för föräldrar som behöver
inhämta kunskaper och färdigheter för att kunna ge sitt handikappade barn
en riktig omvårdnad anser Försäkringskasseförbundet att reglerna inte är
helt klara. I yttrandet hänvisas till förslag till allmänna råd för föräldraförsäkringen
som riksförsäkringsverket tillställde försäkringskassorna hösten 1985
och i vilka verket rekommenderade att tillfällig föräldrapenning skall betalas
ut när föräldrar och barn deltar i kurs, där läkare m.fl. är med och kursen har
till syfte att öka kunskaperna om barnets sjukdom och dess behandling.
Förbundet anser att en uppmjukning av författningstexten bör ske så att
rätten till tillfällig föräldrapenning omfattar även andra än rent medicinska
situationer. Vidare anser förbundet att tillfällig föräldrapenning också skall
kunna utgå när föräldrar till handikappade barn behöver avstå från
förvärvsarbete för att inhämta kunskaper som behövs för att kunna ge barnet
en riktig omvårdnad. Något krav på att barnet skall följa med föräldern vid

SfU 1987/88:6

dessa tillfällen bör inte ställas. Förbundet anser att detta kan inrymmas inom
de i dag fastställda 60 dagarna för tillfällig föräldrapenning.

Handikappförbundens centralkommitté, HCK, anför att dess krav på
förbättring och förstärkning av socialförsäkringen stämmer väl överens med
de i motionen föreslagna åtgärderna och HCK stöder därför förslagen.

I remissyttrandet erinrar HCK om att man tidigare påpekat att båda
föräldrarna, tillsammans med sina barn, måste få rätt att besöka habiliteringsklinikerna
med ersättning genom tillfällig föräldrapenning. Detta skall
ske på samma villkor som vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård.
De kontaktdagar man i dag har rätt till, två per barn och år, är enligt
HCK otillräckligt, och antalet kontaktdagar bör utvidgas så att en anpassning
till barnets behov uppnås. Vidare anser HCK att det är viktigt att föräldrar
ges möjlighet att inhämta kunskaper om barnets funktionsnedsättning eller
sjukdom för att ge barnet rätt vård och att detta måste berättiga till tillfällig
föräldrapenning.

Riksförbundet FUBför utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna anför
i sitt remissyttrande att man varmt tillstyrker motionen.

Utskottet

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning till anhörig
m.m.

Tillfällig föräldrapenning utges till föräldrar som behöver avstå från förvärvsarbete
för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta
hos barnet eller barnets vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning
också utges för vård av barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall
barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat
handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård- eller tillsynsbehovet inte
grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst
60 dagar per barn och år. Med föräldrar likställs sammanboende under
äktenskapsliknande förhållande, nuvarande och tidigare make till förälder
som denne sammanbor med, fosterföräldrar samt rättslig vårdnadshavare
som har den faktiska vården om barnet.

I tre motioner tas upp frågan om möjligheten att överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning till annan anhörig eller närstående.

Gustav Persson och Ingrid Andersson anför i motion Sf277 att ensamföräldrarnas
situation behöver underlättas. Genom att utvidga rätten till tillfällig
föräldrapenning för vård av sjukt barn till någon närstående till familjen
skulle enligt motionärerna den ensamstående föräldern kunna få det
betydligt lättare, utan att kostnaderna för försäkringen behöva öka. Ett
enkelt anmälningsförfarande om vem man vill skall ha rätt att utnyttja
försäkringen borde räcka. Motionärerna anser att de närmare reglerna för en
sådan förändring snarast måste utredas, och de begär ett tillkännagivande i
enlighet härmed.

Även i motion Sf297 av Aina Westin och Anita Johansson tas upp frågan
om ensamstående föräldrars möjligheter att utnyttja tillfällig föräldrapen -

SfU 1987/88:6

ning vid barns sjukdom. Motionärerna framhåller att problemet skulle kunna
lösas om någon närstående till familjen skulle kunna antecknas hos
försäkringskassan och sedan kunna vara hemma hos det sjuka barnet på
samma villkor som föräldern. För att undersöka om en sådan förändring
skulle medföra kostnader för försäkringen anser motionärerna att en
kartläggning bör göras över hur ensamstående föräldrar utnyttjar föräldraförsäkringen
och att en beräkning bör ske i syfte att utjämna eventuella
skillnader. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med det
anförda.

I motion Sf345 av Bengt Westerberg m.fl. anförs att det skulle gagna
barnfamiljernas valfrihet om andra närstående i förekommande fall kunde
erhålla tillfällig föräldrapenning. Ersättning borde utgå efter den sjukpenningklass
som den anlitade släktingen befinner sig i. Detta kan i det enskilda
fallet bli antingen dyrare eller billigare jämfört med om föräldern själv
stannade hemma, men genomsnittligen bör enligt motionärerna en sådan
reform knappast innebära ökade kostnader för försäkringen. Motionärerna
begär förslag från regeringen i enlighet med det anförda.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen, Försäkringskasseförbundet och Svenska kommunförbundet
yttrat sig över motionerna. Riksförsäkringsverket har i sitt
yttrande uttryckt tveksamhet till en ändring i enlighet med motionerna.
Verket har därvid anfört såväl principiella som praktiska invändningar.
Sålunda skulle införandet av en möjlighet för ensamstående föräldrar att
överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till någon närstående innebära
en stor principiell nyhet i försäkringen i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring.
Riksförsäkringsverket har vidare framhållit att begreppet ensamstående
inte är något entydigt begrepp, och verket har pekat på flera
möjliga definitioner och deras praktiska konsekvenser. Verket har också
pekat på den utökade administration som skulle bli följden av en förhandsregistrering
av de personer till vilka en överlåtelse skulle få ske. Om en ändring
enligt förslagen i motionerna skulle övervägas måste, enligt riksförsäkringsverket,
en sådan ändring föregås av en utredning för att bl.a. kartlägga
kostnader och andra konsekvenser av ändringen samt vilka avgränsningar
som måste göras i försäkringsbestämmelserna.

Även Försäkringskasseförbundet har som framgått ovan uttryckt tveksamhet
mot en utvidgning av personkretsen enligt motionärernas förslag och
därvid pekat på administrativa och tillämpningsmässiga problem. Förbundet
har dock trots redovisade invändningar ansett sig kunna tillstyrka att frågan
utreds.

Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande ansett det angeläget att ensamboende
och ensamstående föräldrar får möjlighet att utnyttja någon närstående
när barnet är sjukt genom att sådan person får rätt till tillfällig föräldrapenning.
Även Svenska kommunförbundet har ansett en översyn på området
angelägen.

SfU 1987/88:6

dock utskottet införstått med att speciellt ensamstående och ensamboende
föräldrar har ett stödbehov vid barns sjukdom som inte täcks av föräldraförsäkringens
nuvarande regelsystem. Frågan är då om dessa föräldrar skall
tillgodoses på sätt som föreslagits i motionerna, nämligen genom att införa en
möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till någon närstående.
Utskottet är av principiella skäl tveksamt härtill eftersom det kan befaras
att en sådan utvidgning av rätten till tillfällig föräldrapenning skulle medföra
att kommunerna ytterligare minskar sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten
och att socialförsäkringen således får ta över kommunernas ansvar.
Vidare kan, såsom framhållits i remissyttranden, ett genomförande av
förslaget medföra såväl administrativa som tillämpningsmässiga problem.
Trots redovisade invändningar har flertalet remissinstanser ändock tillstyrkt
att frågan utreds. Med hänsyn härtill vill utskottet inte motsätta sig att en
förutsättningslös utredning kommer till stånd för att klarlägga ensamstående
och ensamboende föräldrars behov av att kunna överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning till annan närstående. Utredningen bör bl.a. redovisa de
administrativa konsekvenserna av en sådan åtgärd samt även kostnaderna
för försäkringen. Vidare förutsätter ett klarläggande av de ensamstående och
ensamboende föräldrarnas behov att kunna överlåta rätten till tillfällig
föräldrapenning enligt utskottets mening också en kartläggning av ensamföräldrarnas
utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna. En sådan
kartläggning bör således också komma till stånd.

Vad utskottet med anledning av motionerna Sf277, Sf297 och Sf345
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Tillfällig föräldrapenning till förälder med handikappat barn

Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete
för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta
hos barn eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Sådan
föräldrapenning kan utges under högst 60 dagar per barn och år. Under
samma förutsättningar kan tillfällig föräldrapenning utges också för vård av
barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom,
psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild
tillsyn och vård- eller tillsynsbehovet inte grundat rätt till vårdbidrag. Rätt till
tillfällig föräldrapenning vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård
har ansetts föreligga vid besök hos barnavårdscentral, skolhälsovård eller
PBU och enligt praxis även vid besök hos folktandvården.

Utöver de 60 dagarna kan en förälder få tillfällig föräldrapenning för två
s.k. kontaktdagar per år och barn som fyllt fyra men inte tolv år i samband
med föräldrautbildning och besök i skola eller förskole- eller fritidsverksamhet
inom samhällets barnomsorg.

Två motionsyrkanden tar upp rätten till tillfällig föräldrapenning för
handikappade barn i vissa fall.

I motion Sf282 av Margö Ingvardsson m.fl. hemställs att riksdagen
beslutar att de institutionsbesök som föräldrar gör på grund av barnets
sjukdom, psykiska utvecklingsstörning eller annat handikapp jämställs med
besök i samhällets förebyggande barnhälsovård vid bedömning av rätt till

SfU 1987/88:6

tillfällig föräldrapenning (yrkande 4). Motionärerna konstaterar att tillfällig
föräldrapenning kan utgå vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård
och att föräldrar till handikappade barn ofta gör motsvarande besök vid
habiliteringskliniker. Om man strikt följer reglerna för den tillfälliga
föräldrapenningen, anförs det vidare, så berättigar inte dessa besök till
föräldrapenning. Det är enligt motionärerna av principiell betydelse att alla
institutionsbesök bedöms lika för rätt till tillfällig föräldrapenning.

I samma motion hemställs vidare att riksdagen beslutar att tillfällig
föräldrapenning skall utgå då föräldrar till handikappade barn måste ta ledigt
från arbetet för att inhämta kunskaper som behövs för att barnet skall få en
riktig omvårdnad (yrkande 6). I motionen anförs att det är viktigt att
föräldrar till barn med handikapp har tillräckliga kunskaper om barnets
funktionsnedsättning eller sjukdom. De kan också behöva kunskaper av rent
sjukvårdande karaktär. För att inhämta dessa kunskaper kan föräldrar
tvingas ta ledigt från arbetet. Den ledighet som föräldrar behöver för att
inhämta kunskaper som behövs för att ge barnet rätt vård bör enligt
motionärerna berättiga till tillfällig föräldrapenning.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden av liknande innebörd
som de nu aktuella. Utskottet har därvid konstaterat att begreppet ”besök i
samhällets förebyggande barnhälsovård” möjligen blivit alltför snävt avgränsat
för att kunna täcka vissa handikappade barns behov. Med hänvisning till
olika pågående översyner av de handikappades situation har utskottet dock
förutsatt att regeringen haft sin uppmärksamhet riktad på problemet och
därmed avstyrkt motionsyrkandena (se SfU 1984/85:12 och 21 samt SfU
1985/86:22).

Även de nu aktuella motionsyrkandena har som framgått ovan varit
föremål för remissbehandling. Riksförsäkringsverket har i sitt yttrande
framfört att nuvarande regler enligt verkets uppfattning även ger utrymme
för att förälder till sjukt eller handikappat barn kan få ersättning när han
tillsammans med barnet besöker institution (exempelvis habiliteringsklinik,
specialskola m.m.) eller på annat sätt medverkar i den behandling av barnet
som barnets handikapp kräver. Detsamma gäller enligt verket också
föräldrar som tillsammans med barnet besöker en institution eller deltar i
kurser som anordnas av sjukvårdshuvudman eller specialskola för att lära sig
vårda ett sjukt eller handikappat barn. De kunskaper som föräldern behöver
för att barnet skall få en riktig omvårdnad ges ofta i samband med barnets
behandling, påpekar verket. När en förälder besöker en institution eller
deltar i en kurs utan att barnet är närvarande kan, anför verket vidare,
kontaktdagarna användas. Vid införandet av kontaktdagarna uttalades
särskilt att kontaktdagarna förutom för föräldrautbildning och kontakter
med skola och förskola också borde få användas för annan verksamhet som
är viktig för barnet, t.ex. när föräldrar behöver delta i särskilt anordnade
kurser för att kunna vårda ett handikappat eller sjukt barn. Sådana kurser
borde anses ingå som en form av föräldrautbildning. Riksförsäkringsverket
anser sammanfattningsvis att föräldrar enligt nuvarande regler i övervägande
antalet fall kan få tillfällig föräldrapenning i de situationer som avses i
motionen. Mot den bakgrunden anser verket inte att det finns någon
anledning att utvidga begreppet ”samhällets förebyggande barnhälsovård”.

SfU 1987/88:6

Försäkringskasseförbundet anser däremot - i likhet med motionärerna -att det bör göras en utvidgning av begreppet ”besök i samhällets förebyggande
barnhälsovård” så att alla institutionsbesök, och inte som i dag endast
vissa, berättigar till tillfällig föräldrapenning. När det gäller rätten till
tillfällig föräldrapenning för föräldrar som behöver inhämta kunskaper och
färdigheter för att kunna ge sitt barn en god omvårdnad anser förbundet att
reglerna inte är helt klara. Enligt förbundet behövs en viss uppmjukning av
författningstexten. Vidare anförs att det inte bör uppställas något krav på att
barnet skall följa med föräldrarna vid dessa tillfällen. Förbundet anser också
att tillfällig föräldrapenning för sådan utbildning bör kunna inrymmas inom
de i dag fastställda 60 dagarna.

Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Handikappförbundens
centralkommitté och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar
och vuxna har i sina yttranden tillstyrkt de aktuella motionsyrkandena.

Allt fler barn med grava handikapp och svåra sjukdomar vårdas i dag i
hemmiljö. Det är enligt utskottet av stor vikt att föräldrarna till dessa barn
ges möjlighet att följa med sina barn vid de institutionsbesök som barnen
behöver samt också att föräldrarna ges möjlighet att skaffa sig de kunskaper
och färdigheter som de behöver för att barnet skall kunna ges en god
omvårdnad.

Utskottet konstaterar att den tillfälliga föräldrapenningen i flertalet fall
kan användas när en förälder tillsammans med sitt barn gör institutionsbesök
eller deltar i utbildning om barnets handikapp eller sjukdom. Utbildning av
föräldrarna sker ofta i samband med barnets behandling. Utskottet konstaterar
vidare att de s.k. kontaktdagarna kan användas vid sådana institutionsbesök
eller för utbildning där barnet inte medföljer föräldern. Kontaktdagarna
är emellertid begränsade till att avse barn mellan fyra och tolv år, och
ersättning kan således inte utgå till förälder till barn under fyra år som
behöver göra institutionsbesök eller delta i utbildning om inte barnet deltar
samtidigt. Vidare kan konstateras att behovet att utnyttja kontaktdagar för
institutionsbesök eller för utbildning om barnets handikapp begränsar
förälderns möjlighet att utnyttja kontaktdagar för besök i förskola, skola
eller annan samhällets barnomsorg.

Enligt utskottets mening är det angeläget att föräldrar till handikappade
och svårt sjuka barn kan få ersättning för sin inkomstförlust när de måste
avstå från förvärvsarbete för att göra institutionsbesök eller för att inhämta
kunskaper och färdigheter för att barnet skall få en god omvårdnad även i de
fall barnet inte är närvarande. Med hänsyn härtill anser utskottet att det finns
skäl att göra en översyn av gällande bestämmelser om rätten till tillfällig
föräldrapenning i nu angivet syfte.

Vad utskottet med anledning av motion Sf282 yrkandena 4 och 6 sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.

SfU 1987/88:6

Hemställan

SfU 1987/88:6

Utskottet hemställer

1. beträffande överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning till
anhörig m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Sf277, 1986/
87:Sf297 och 1986/87:Sf345 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om en utredning av ensamstående och ensamboende
föräldrars behov i detta hänseende,

2. beträffande tillfällig föräldrapenning till förälder med handikappat
barn

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sf282 yrkandena 4 och
6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 26 november 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan
Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Siri Häggmark
(m), Ingegerd Elm (s) Margö Ingvardsson (vpk), Sten Andersson i Malmö
(m), Barbro Sandberg (fp) och Ingegerd Anderlund (s).

Reservation

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning till anhörig
m.m. (mom. 1)

Margareta Andrén och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 10 slutar med ”till känna.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att föräldraförsäkringen som infördes
år 1974 successivt har byggts ut och förbättrats. Detta gäller inte minst i
fråga om den tillfälliga föräldrapenningen. Trots olika genomförda reformer
är dock utskottet införstått med att många föräldrar har ett stödbehov vid
barns sjukdom som inte täcks av föräldraförsäkringens nuvarande regelsystem.
I vissa fall kan det vara svårt för föräldrarna att ta ledigt när ett barn är
sjukt och det skulle underlätta om föräldrarna kunde engagera någon annan
närstående. Utskottet anser att det skulle gagna barnfamiljernas valfrihet om
också anhöriga i förekommande fall kunde erhålla tillfällig föräldrapenning.
Ersättningen skulle då utgå efter den sjukpenningklass som den anlitade
personen har. Detta kan i det enskilda fallet bli antingen dyrare eller billigare
jämfört med om föräldern själv stannade hemma, men genomsnittligen bör
en sådan reform knappast innebära ökade kostnader för försäkringen.
Utskottet konstaterar att flertalet remissinstanser har tillstyrkt att frågan

utreds. Mot denna bakgrund anser utskottet att en förutsättningslös utredning
bör komma till stånd för att klarlägga föräldrars behov av att kunna
överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till annan närstående.

Vad utskottet med anledning av motionerna Sf277, Sfl97 och Sf345
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning till
anhörig m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Sf277, 1986/
87:Sf297 och 1986/87:Sf345 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om en utredning av barnfamiljers behov i detta
hänseende.

SfU 1987/88:6