Socialförsäkringsutskottets betänkande
1987/88:27

om flyktingpolitiken och flyktinginvandringen (skr.

1987/88:27

1987/88:157, förs. 1986/87:18 och förs. 1987/88:18) SfU

Skrivelsen

Genom regeringens skrivelse 1987/88:157 om flyktingpolitiken bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad statsrådet G Andersson anfört om flyktingpolitiken.

Förslagen

Riksdagens revisorer har

dels i förslag till riksdagen 1986/87:18 för de åtgärder granskningen påkallar
överlämnat sin rapport 1986/87:1 om flyktinginvandringen till Sverige m.m.,

dels i förslag till riksdagen 1987/88:18 hemställt beträffande kostnaderna vid
statens invandrarverks förläggningar att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna anfört om

a) en mera effektiv och kostnadsinriktad styrning av statens invandrarverks
förläggningsverksamhet,

b) en ökad framförhållning vid anskaffning av förläggningsplatser m.m.,

c) flyktingars och asylsökandes medverkan i förläggningsarbetet,

d) effektivare kontroll vid utbetalning av bidrag till dem som vistas på
statens invandrarverks förläggningar.

Motioner

Motioner väckta med anledning av förslag till riksdagen
1986/87:18

1986/87:Sf 123 av Sten Andersson i Malmö och Per Stenmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående möjligheterna att nå en överenskommelse med
transportbolagen om att dessa under resan samlar in pass och andra identitetshandlingar.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts avseende ett centralt fingeravtrycksregister i FN:s regi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
i motionen anförts om en mera realistisk flyktingpolitik.

1986/87:Sfl24 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1 Riksdagen 1987/88. II sami. Nr 27

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vistelsekom- SfU 1987/88:27
mun bör kunna erhålla ersättning för utgifter i enlighet med socialtjänstlagen
från annan kommun, som har upprättat avtal med statens invandrarverk
i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den passkontrollerande personalen bör ha tillgång till all den
tekniska utrustning som erfordras för att föreskriven kontroll skall kunna
företas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att passkontrollen över huvud taget effektiviseras så att passlösa
inte får företräde vid asylbedömningen,

1986/87:Sfl25 av Kenth Skårvik m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om flyktingpolitiken.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987/88

1987/88:Sf501 av Sonja Rembo och Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär sådana förändringar i utlänningsförordningen
att flykting kan erhålla temporärt arbetstillstånd under den tid
utredning om uppehållstillstånd pågår.

1987/88:Sf502 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om hur en "Flyktingbarnens dag” årligen skulle kunna
anordnas i vårt land i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sf503 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en generös och human flyktingpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att visumbestämmelserna inte bör användas på ett sätt som
förhindrar utländska medborgare från att träffa sina i Sverige bosatta släktingar,

4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att åstadkomma ett
samordnat europeiskt ansvarstagande för flyktingproblemen i enlighet med
vad som anförs i motionen.

1987/88:Sf504 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder vid mottagandet av flyktingar från Turkiet, så att
de bedömningar som görs inte grundas på uppgifter enbart från turkiska
myndigheter under sken av att demokrati råder i landet.

Motiveringen återfinns i motion U502.

1987/88:Sf506 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska
flyktingpolitiken.

1987/88:Sf515 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska

myndigheters behandling av flyktingbarn.
Motiveringen återfinns i motion So236.

SfU 1987/88:27

1987/88:Sf517 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud att ta barn i
förvar.

1987/88:Sf518 av Nils Carlshamre m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att temporärt
arbetstillstånd bör kunna ges även till dem som inte har uppehållstillstånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådana
åtgärder bör vidtagas att de asylsökandes identitet säkrare kan bestämmas.

1987/88:Sf519 av Charlotte Branting och Maria Leissner (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att invandrarverket får i uppdrag att lösa
försäkringsfrågorna för de asylsökande som får beredskapsarbete.

1987/88:Sf521 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en studie och redovisning av rättstillämpningar i familjeåterföreningsärenden.

l987/88:Sf522 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktion
dä någon gömmer personer vilka nekats asyl.

1987/88:Sf525 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvisning av flyktingar från Libanon, Iran, Irak samt palestinier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Turkiet som första asylland för flyktingar från Iran.

1987/88:Sf526 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behoven och behandlingen av flyktingbarnen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra mottagningsförhållandena för flyktingbarn
vid ankomsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stödja flyktingbarn och deras föräldrar under
väntetiden och efter att uppehållstillstånd erhållits.

1987/88:Sf529 av Birgitta Hambraeus och Karl Boo (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kommuns inflytande när det gäller att förhindra utvisning.

1987/88:Sf531 av Hans Petersson i Röstånga (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad utlänningslag i
enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella initiativ i frågan om homosexuella flyktingar.

1987/88:Sf532 av Per Arne Aglert och Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

3

3. att riksdagen hos regeringen begär att bestämmelsen om förbud för SfU 1987/88:27
asylsökande utan uppehållstillstånd att arbeta avskaffas och att arbetstillfällen
anordnas enligt vad som anförs i motionen.

1987/88:Sf533 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder så att den speciella situation som kurdiska flyktingar
befinner sig i uppmärksammas bättre när de söker asyl i Sverige.

Motiveringen återfinns i motion U521.

1987/88:Sf534 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viseringstvånget för flyktingar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens agerande i förhållande till Östtyskland vad gäller
asylsökandes inresa i Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om första asyllandsprincipen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förvarstagande av asylsökande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att asylsökande ges ”skäligt rådrum” och möjlighet att
lämna landet under värdiga former,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att föräldrar inte utvisas om det innebär att de skiljs
från minderåriga barn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre utredningar av barnens situation i asylärenden,

11. att riksdagen beslutar om ett förbud mot att ta barn i förvar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att tillåta beredskapsarbete under asylsökandes
väntetid,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en bredare översyn av utlänningslagen i enlighet med
vad som anförs i motionen,

19. att riksdagen begär att regeringen tar internationella initiativ på
flyktingområdet i enlighet med vad som anförs i motionen,

20. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till ett samordnat
nordiskt agerande i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:Sf537 av Karin Söder m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda
åtgärder som tillvaratar flyktingbarnens speciella behov både under utredningstiden
och efter att uppehållstillstånd beviljats.

1987/88:Sf541 av Alf Svensson (c) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär uppsägning av avtalet med Östtyskland
om kontroll av visering hos genomresande,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att komma
överens med övriga europeiska länder om en mer generös och om möjligt
likformig bedömning av flyktingar.

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av praktik- SfU 1987/88:27
platser vid arbetsplatser i syfte att bereda asylsökande meningsfull sysselsättning
under utredningstiden,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna vid
asylutredning innebärande att familjer hålls samman under utredningstiden
och att förvarstagande av barn blir exceptionella undantag.

Motion vackt med anledning av proposition 1987/88:80

1987/88:Sfl3 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter till arbete
och svenskundervisning för asylsökande i enlighet med det anförda.

Utskottet

Inledning

Genom beslut vid 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr.

410) konfirmerades de riktlinjer för flyktingpolitiken som riksdagen lagt fast
år 1979 (prop. 1978/79:100, bil. 15 s. 152, AU 22, rskr. 230). Enligt samma
beslut skall regeringen årligen lämna riksdagen en redogörelse för Sveriges
flyktingpolitik. Genom den förevarande skrivelsen — skr. 1987/88:157 -lämnas en sådan redogörelse med tonvikt på år 1987. Redovisningen inleds
med en kort sammanfattning av de grundläggande principerna för den
samlade svenska flyktingpolitiken, såsom de utformats genom de nämnda
riksdagsbesluten. Flyktingsituationen i världen beskrivs, liksom det internationella
flyktingarbetet och Sveriges roll i detta. Vidare lämnas en beskrivning
av den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning,
mottagning av flyktingar och asylsökande i Sverige samt frivilligorganisationernas
verksamhet och den opinionsbildande verksamheten.

I skrivelsen erinras om att den svenska flyktingpolitiken främst består av
följande delar:

att agera i FN och andra internationella fora för att motverka och lösa
internationella konflikter och för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna,

att ekonomiskt stödja FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), FN:s hjälporganisation
för Palestinaflyktingar (UNRWA) och andra organisationer
för flyktingarbete utanför Sverige,

- att bedriva internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk
fördelning av flyktingansvaret och stärka flyktingars rättsliga skydd,

- att i samarbete främst med UNHCR göra aktiva insatser för överföring
till Sverige av flyktingar som behöver en säker tillflyktsort undan förföljelse,

- att ta emot flyktingar i Sverige i enlighet med en asyllagstiftning som i
vissa avseenden ger flyktingar och jämförbara grupper ett starkare
skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,

att genom kommunala och andra insatser för flyktingar i det svenska
samhället främja deras möjligheter att finna sig till rätta här.

1 * Riksdagen 1987/88. II sami. Nr 27

- att ge stöd till frivilligt återvändande till hemlandet från Sverige. SfU 1987/88:27

Riksdagens revisorers förslag till riksdagen 1986/87:18 grundas på revisorernas
granskning av flyktinginvandringen till Sverige m.m. Granskningen
har inriktats på fyra huvudområden, nämligen tyngdpunkten i den svenska
flyktingpolitiken, kostnaderna för verksamheten vid de statliga flyktingförläggningarna,
flyktinginvandringens återverkan på kommunerna samt inresekontrollen.

Riksdagens revisorers förslag till riksdagen 1987/88:18 om kostnaderna
vid statens invandrarverks flyktingförläggningar grundas på en granskning
av kostnadsutfallet budgetåren 1985/86 och 1986/87 vid 23 av invandrarverket
drivna förläggningar. Enligt förslaget föreligger en betydande besparingspotential
inom förläggningsverksamheten och förslag lämnas också
till besparingar.

Utskottet vill vidare inledningsvis nämna att två betänkanden — (SOU
1988:1) Översyn av utlänningslagen och (SOU 1988:2) Kortare väntan -lades fram vid årsskiftet 1987-1988. Förslagen är i huvudsak inriktade på att
effektivisera handläggningen av asylärenden. En utredning pågår också för
att se över invandrarverkets organisation särskilt i syfte att effektivisera
ärendehanteringen. Ett principförslag om den nya organisationen har lämnats
och proposition härom lagts fram för riksdagen (prop. 1987/88:158). -Propositionen behandlas av utskottet i betänkande SfU 28. - Vidare har ett
nytt bidragssystem för asylsökande beslutats (prop. 1987/88:80, SfU 17,
rskr. 180).

Flyktingsituationen i världen

Uppskattningen av antalet flyktingar på olika håll och i världen totalt är
osäker. Detta sammanhänger — utom med osäkerhet i fråga om befolkningsstatistik
och folkräkning — bl. a. med vilken definition av begreppet
flykting som används.

Som flykting anses enligt 1951 års FN-konvention om flyktingar med
tilläggsprotokoll år 1967 den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på
grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som därför har flytt
från sitt hemland eller är förhindrad att återvända dit. Konventionen avsåg
frän början endast dem som blivit flyktingar på grund av händelser som
inträffat före år 1951 antingen "i Europa” eller "i Europa eller annorstädes",
och de fördragsslutande staterna kunde välja ettdera av dessa alternativ.
Genom tilläggsprotokollet upphävdes den tidsmässiga och geografiska
begränsningen, men stater som anslutit sig till konventionen med geografisk
begränsning till Europa kunde vidhålla den. Av de västeuropeiska staterna
har Italien och Turkiet anslutit sig med den nämnda begränsningen till
Europa.

Enligt den s. k. OAU-konventionen eller afrikanska flyktingkonventionen
räknas som flykting även den som tvingats lämna sitt hemland på grund
av yttre aggression, ockupation, utländskt inflytande i landet eller på grund

av händelse som allvarligt stört den allmänna ordningen i hela landet eller i 6

en del därav.

Vidare förekommer i ett stort antal länder interna flyktingar, s. k. dis- SfU 1987/88:27
placed persons, vilka inte korsat någon nationsgräns och som inte kommer
med i officiell statistik.

Enligt FN:s beräkningar finns det för närvarande ca 15 miljoner flyktingar
i världen. Till detta kommer det stora antal människor som befinner sig i
flyktingliknande situationer i sina egna hemländer. Ett betydande antal
flyktingar har tagits emot i västvärlden, men den tyngsta bördan har fallit på
u-länder i Afrika, Asien och Centralamerika. Flera av dessa länder tillhör
de allra fattigaste.

Antalet personer som söker asyl i Västeuropa ökade starkt under mitten
av 1980-talet: från 104 000 år 1984 till 165 000 år 1985 och 185 000 år 1986.

Antalet asylsökande under år 1987 uppskattas ha varit 157 000. Under året
anlände drygt 57 000 asylsökande till Förbundsrepubliken Tyskland — nära
en halvering jämfört med året innan, 27 600 till Frankrike, 18 000 till
Sverige, 13 500 i Nederländerna under de första nio månaderna, 11 400 till
Österrike, 10 900 till Schweiz, 8 600 till Norge, drygt 6 000 till Belgien,

2 100 till Danmark — jämfört med 9 300 året innan.

En skärpning av asyllagstiftningen har under de senaste åren skett eller är
på förslag i olika länder i Västeuropa bl. a. i Danmark, Norge, Belgien,

Nederländerna, Schweiz och Storbritannien.

Sverige i det internationella flyktingarbetet

Sverige har under året aktivt deltagit i det internationella flyktingarbetet
inom FN och andra organisationer. Samarbetet med UNHCR är väl utvecklat.
Svensk flyktingpolitik på det internationella planet kommer främst
till uttryck inom UNHCR:s exekutivkommitté där Sverige är medlem och i
FN:s generalförsamling. De viktigaste besluten vid 1987 års möte med
UNHCR:s exekutivkommitté rörde dels fördömande av militära attacker
mot flyktingläger, dels flyktingbarnens situation. Försöken att utveckla ett
konstruktivt samarbete kring bl. a. behandlingen av asylsökande och mottagandet
av flyktingar med ett antal andra industrialiserade länder har
fortsatt även om inga större konkreta resultat har uppnåtts. De konsultationer
mellan ett antal västeuropeiska länder. Australien, Canada och
UNHCR, som Sverige i nära samarbete med UNHCR tagit initiativet till
har ändå blivit ett värdefullt instrument bl. a. för att värna om principerna i
1951 års flyktingkonvention.

Sveriges totala bidrag till UNHCR uppgick år 1987 till 127 milj. kr. Till
UNRWA var det reguljära bidraget 75 milj. kr., vartill kommer 11,5 milj.
kr. som extra bidrag bl. a. till katastrofhjälp i Libanon. Under år 1987 har
dessutom ca 475 milj. kr. från biståndsanslaget tagits i anspråk för flyktingarbete
världen över av andra organisationer. Sveriges samlade bidrag under
år 1986 till flyktingverksamhet utanför Sverige uppgick till över 650 milj. kr.

Ökningen av antalet asylsökande i Danmark, Norge och Sverige har
föranlett diskussion och samråd mellan de nordiska länderna. Vid Nordiska
rådets session i Köpenhamn i mars 1986 antogs en rekommendation om ett
närmare nordiskt flyktingsamarbete. Ett av elementen i rekommendationen
gäller åtgärder som har att göra med beredskapen hos resp. land att ta emot

flyktingar, storleken av flyktingkvoter samt balansen mellan dessa och den SfU 1987/88:27

s. k. spontaninvandring som resp. land har. Sedan år 1981 hålls årliga

konferenser med de praktiskt ansvariga för mottagning och integration av

flyktingar och invandrare i de nordiska länderna. Dessa årskonferenser har

kompletterats med en särskild kontaktgrupp, som träffas två gånger om

året, för att koordinera samarbetet på myndighetsnivå.

På svenskt förslag upprättades också år 1986 en särskild nordisk samrådsgrupp
för flyktingpolitiska frågor. 1 gruppen ingår företrädare på hög nivå
för berörda departement och ministerier. Sverige har även tagit initiativ till
ett vidare nordiskt samarbete i frågor rörande erfarenhetsutbyte och samordning
av tillståndspraxis i asylärenden samt till större samverkan när det
gäller den organiserade överföringen av flyktingar till Norden.

I fyra motioner från den allmänna motionstiden i år berörs möjligheterna
till ett internationellt samarbete i flyktingfrågor.

Lars Werner m. fl. påtalar i motion Sf503 att tolkningen och tillämpningen
av flyktinglagstiftningen har skärpts i så gott som alla västeuropeiska
länder. Motionärerna anser att en konstruktiv väg för att lösa världens
flyktingproblem är att regeringen på statsministernivå tar initiativ till internationella
överenskommelser som gör det möjligt att länderna i Europa på
ett organiserat sätt tar sin del av ansvaret för de stora flyktingproblemen
samt begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att Sverige bör ta initiativ på
statsministernivå för att åstadkomma ett samordnat europeiskt ansvarstagande.
Bengt Westerberg m. fl. anför i motion Sf534 att vår flyktingpolitik
måste bygga på internationell solidaritet, inte på nationell egoism och
inhumanitet och att därför internationella lösningar måste sökas. Motionärerna
begär i yrkande 19 ett tillkännagivande om att Sverige bör ta initiativ
till internationella förhandlingar om varje område varifrån flyktingar kommer
och diskutera med de länder som flyktingarna kommer till samt i
yrkande 20 ett tillkännagivande om att Sverige inom berört ministerråd bör
ta initiativ till ett samordnat nordiskt agerande för att skapa beredskap för
akuta flyktingproblem. Vidare begär Alf Svensson i motion Sf541 yrkande 5
förslag om åtgärder för att komma överens med övriga länder om en mer
generös och om möjligt likformig bedömning av flyktingar. Slutligen begär
Sten Andersson i Malmö i motion Sf506 (delvis) ett tillkännagivande om
bl. a. att Sverige bör verka för att länder framför allt i Europa solidariskt tar
sitt ansvar i flyktingfrågan.

Av regeringens skrivelse om flyktingpolitiken framgår att initiativ i de
syften som begärs i motionerna har tagits såväl för att få till stånd ett
intensifierat samarbete mellan de europeiska länderna och mellan de nordiska
länderna som för att i största möjliga utsträckning få till stånd omplaceringar
av flyktingar under ordnade former. Utskottet anser att vad som
har redovisats i skrivelsen i detta hänseende visar att något tillkännagivande
i enlighet med motionärernas önskemål inte är påkallat och avstyrker bifall
till motionerna Sf503 yrkande 4, Sf534 yrkandena 19 och 20, Sf541 yrkande
5 och Sf506 i denna del.

8

Överföring av flyktingar och asylsökande i Sverige

SfU 1987/88:27

Sedan 1950-talet har ett stort antal flyktingar överförts till Sverige genom
statliga hjälpaktioner. Ansvaret för överföring och mottagning av flyktingar
ligger hos statens invandrarverk.

Åren 1950—1970 överfördes till Sverige efter regeringsbeslut ca 20 000
flyktingar från flyktingläger i Europa. Sedan början av 1970-talet är den
årliga flyktingkvoten 1 250 personer. I denna inräknas även nära anhöriga
till flyktingar, om de kommer samtidigt med dessa eller omedelbart därefter.
Åren 1978-1981 beslöt regeringen om extra kvoter för sammanlagt
3 000 s. k. båtflyktingar från Vietnam och anhöriga till dessa.

Under kalenderåret 1987 har 1 485 personer överförts till Sverige inom
ramen för flyktingkvoten, bl. a. 417 från Latinamerika, 657 från Iran, 205
frän Vietnam och 104 från Östeuropa (huvudsakligen Rumänien).

Flyktingkvoten 1987/88 skall i första hand utnyttjas för flyktingar från
Sydvästasien samt Syd- och Centralamerika. Den angivna ramen omfattar
ca 50 handikappade som på ett tillfredsställande sätt kan tas om hand i
Sverige.

Flyktinginvandringen till Sverige består emellertid till största delen av
personer som har tagit sig hit på egen hand och som söker asyl vid eller efter
ankomsten. Under år 1987 uppgick antalet sådana asylsökande till ca 18 (K)O
personer, inkl. barn. Ca 2 500 direktavvisades. Flertalet asylsökande kom
från Iran. Stora grupper kom även från Chile och Etiopien.

År 1987 fick 16 545 personer uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed
jämställda. Antalet uppgick år 1986 till knappt 13 (X)0 och året dessförinnan
till ca 8 5(X). 1 antalet ingår de flyktingar som förts över till Sverige
inom ramen för flyktingkvoten.

I motion Sf503 av Lars Werner m. fl. framförs kritiska synpunkter på den
praktiska tillämpningen av svensk flyktingpolitik. I motionen framhålls att
flyktingpolitiken är mycket restriktiv och att utlänningslagens praktiska
tillämpning strider mot dess anda av humanism och generositet. Motionärerna
anför bl. a. att flyktingpolitiken inte får göras till en arbetsmarknadsfråga
eller bli en fråga om välgörenhet utan måste vara en fråga om internationell
solidaritet. De begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom till
regeringen.

I riksdagens revisorers förslag 1986/87:18 påpekas att utgifterna för flyktingverksamhet
utanför Sverige i förhållande till de totala utgifterna för
flyktingpolitiken sedan budgetåret 1977/78 sjunkit från ca 70 % till ca 30 %.

Sten Andersson i Malmö begär i motion Sf506 (delvis) ett tillkännagivande
bl. a. om att svensk flyktinghjälp till största delen bör gå till dem som
sitter i flyktingläger runt om i världen. I motion 1986/87:Sf 123 jämför Sten
Andersson i Malmö och Per Stenmarck kostnaderna för att ta emot flyktingar
i Sverige och för att bistå flyktingar i tredje världens flyktingläger samt
begär i yrkande 3 ett tillkännagivande om en mera realistisk flyktingpolitik.

Kenth Skårvik m. fl. kritiserar i motion 1986/87:Sf 125 vissa värderingar
och slutsatser i riksdagens revisorers förslag 1986/87:18 samt beklagar att
inte ökad uppmärksamhet givits åt andra aspekter såsom rättssäkerheten
för asylsökande och hur Sverige lever upp till åtaganden gentemot flykting -

ar. Motionärerna begär med anledning av förslaget ett tillkännagivande om SfU 1987/88:27
flyktingpolitiken innefattande bl. a. behovet av generositet mot asylsökande.

De påståenden som gjorts i motion Sf503 yrkande 1 om att regeringens
flyktingpolitik är restriktiv och inte följer de riktlinjer som riksdagen lagt
fast är allmänt hållna, och utskottet kan inte finna att det finns fog för
påståendena. I 3 § utlänningslagen (1980:376) finns en definition och en
skyddsbestämmelse rörande flyktingar som överensstämmer med FN:s flyktingkonvention.
Bestämmelserna i 5 och 6 §§ utlänningslagen om skydd åt
krigsvägrare och åt personer som, utan att vara flyktingar, kan åberopa
starka politisk-humanitära skäl för att få stanna i Sverige, ger skydd även åt
personer som inte omfattas av FN-konventionen. Denna vidare asylrätt
ligger i linje med UNHCR:s rekommendationer. Något skäl för ett tillkännagivande
med anledning av motion Sf503 yrkande 1 finns enligt utskottets
uppfattning inte.

Utskottet finner inte heller i övrigt anledning att ompröva riktlinjerna för
den svenska flyktingpolitiken, vilken enligt vad tidigare anförts omfattar
såväl bistånd i tredje land som en generös mottagning av dem som på egen
hand söker asyl i Sverige. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
Sf506 i denna del. 1986/87:Sf 123 yrkande 3 och 1986/87:Sfi25.

Utlänningslagens flyktingbegrepp m.m.

Såsom berörts i tidigare avsnitt definieras begreppet flykting olika i FN:s
flyktingkonvention och i den s. k. OAU-konventionen eller afrikanska flyktingkonventionen.

Rätten till asyl i Sverige regleras i 3—6 §S utlänningslagen (1980:376). I
3 § avses flyktingar enligt definitionen i FN-konventionen. En flykting skall
inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige. 5 § gäller krigsvägrare. En
krigsvägrare skall inte utan särskilda skäl vägras rätt att vistas här. 6 §
utlänningslagen avser s. k. de facto-flyktingar eller B-flyktingar. Med detta
uttryck avses en utlänning som inte är flykting enligt FN-konventionen men
som ändå på grund av de politiska förhållandena i sitt hemland inte vill
återvända dit och som kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd
för detta. Som förutsättning gäller enligt alla tre paragraferna att utlänningen
behöver skydd här. Utom i dessa fall kan uppehållstillstånd enligt
31 § utlänningsförordningen (1980:377) ges en utlänning bl. a. om det är
motiverat av humanitära skäl eller om utlänningen har familjeanknytning
till en person som är bosatt här eller annars har särskild anknytning till
Sverige.

Bengt Westerberg m. fl. anför i motion Sf534 att det med hänsyn till den
tekniska översyn av utlänningslagen som just slutförts borde vara lämpligt
att nu göra en bred översyn av lagen. Denna översyn skulle koncentreras på
principerna bakom lagen, dess syfte och klarlägganden för att uppnå en
mera enhetlig tillämpning. Eftersom människor tvingas lämna sina hemländer
av många andra skäl än individuell förföljelse och ofta får skydd av
"flyktingliknande skäl" kommer FN-konventionens flyktingdefinition enligt
motionärerna snart att bli delvis överspelad. Utformningen av den s. k. ^

B-flyktingparagrafen bör därför övervägas med hänsyn tagen till den afri- SfU 1987/88:27
kanska flyktingdefinitionen. I yrkande 18 begär motionärerna ett tillkännagivande
om behovet av en bredare översyn av utlänningslagen i enlighet
med det anförda.

Som anförs i motionen har utlänningslagen nyligen setts över. Betänkandet
(SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen bereds för närvarande inom
regeringskansliet tillsammans med bl. a. asylärendeutredningens betänkande
(SOU 1988:2) Kortare väntan. Utskottet, som anser det väsentligt att
detta beredningsarbete — liksom det pågående arbetet med en ny organisation
för invandrarverket — snarast kan slutföras, finner inte att någon
bredare översyn av utlänningslagen bör företas nu och avstyrker därför
bifall till motion Sf534 yrkande 18.

1 motion Sf531 tar Hans Petersson i Röstånga upp de homosexuellas situation
och begär dels i yrkande 1 förslag till förändring av 3 § utlänningslagen
sä att det blir fullt klart att homosexuella omfattas av flyktingbegreppet,
dels i yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av internationella initiativ
i frågan om homosexuella flyktingar.

Riksdagen behandlade de frågor som tas upp i motionen senast vid förra
årets riksmöte med anledning av proposition 1986/87:124 om de homosexuellas
situation i samhället jämte motioner. Socialutskottet redogjorde därvid
i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1986/87:31 för gällande lagstiftning
och dess förarbeten (bl. a. prop. 1983/84:144, SfU 30) samt konstaterade
att en homosexuell person som förföljdes i sitt hemland på grund
av sin homosexuella läggning i praxis beviljades uppehållstillstånd i Sverige
av humanitära skäl enligt 31 § utlänningsförordningen medan 3 § utlänningslagen
inte var tillämplig. Enligt socialutskottets uppfattning erbjöd
tillämpningen av utlänningsförordningen i praktiken ett tillfredsställande
skydd för homosexuella som av sådana skäl behövde en fristad i Sverige.

Anledning saknades enligt socialutskottet att närmast av formella skäl göra
ett ingrepp i flyktinglagstiftningen och därmed skapa ett svenskt flyktingbegrepp
som inte har någon motsvarighet i FN:s flyktingkonvention.

Socialutskottet delade vidare den oro som kommit till uttryck bl. a. i en
motion över att förföljelse mot homosexuella från tid till annan förekom i
vissa länder men ansåg det uppenbart att, om en uttalad förföljelse mot
homosexuella just på grund av deras sexuella läggning skulle uppstå i något
land. det var möjligt att erbjuda en fristad i Sverige utan ändring av gällande
bestämmelser. Socialutskottet ville samtidigt fästa uppmärksamheten på att
förföljelse uppstod på samma sätt på olika håll i världen mot många grupper
människor. Det var därför viktigt att ha en allmän beredskap för att vid
behov kunna agera för människor som var i behov av en fristad på grund av
förföljelse i sitt hemland. Utvecklingen i andra länder måste av dessa skäl
följas noga. Socialutskottet utgick från att regeringen följde såväl tillämpningen
av utlänningslagstiftningen som utvecklingen i länder där politisk
förföljelse förekom eller kunde befaras uppstå. Av det anförda följde enligt
socialutskottets mening att det också ankom på regeringen att ta de internationella
initiativ som visade sig påkallade för att lösa homosexuellas
flyktingproblem. Socialutskottet ansåg inte att det fanns behov av något
riksdagens uttalande i den frågan.

Socialförsäkringsutskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att SfU 1987/88:27
uttala annan uppfattning i fråga om möjligheten att bereda homosexuella
skydd mot förföljelse och om behovet av internationella initiativ i detta
avseende än som gjordes vid förra årets riksmöte. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion Sf531 yrkandena 1 och 2.

I motion Sf529 begär Birgitta Hambraeus och Karl Boo ett tillkännagivande
om att en vädjan till invandrarverket från en kommun där asylsökande
vistas bör väga mycket tungt i bedömningen av deras rätt att få stanna i
Sverige.

Enligt utskottets uppfattning bör all relevant information beaktas vid
bedömning av frågor om uppehållstillstånd. Något särskilt kommunalt inflytande
i sådana frågor kan utskottet emellertid inte förorda. Utskottet
avstyrker bifall till motion Sf529.

Principen om första asylland m.m.

En asylsökande som behöver skydd skall enligt gällande bestämmelser om
asyl i princip ha rätt att stanna i Sverige. Så är fallet om sökanden kommer
direkt från hemlandet eller annars från ett land där han förföljs eller
trakasseras eller löper risk att sändas till ett land där han löper risk för
förföljelse. Varken flyktingar, krigsvägrare eller utlänningar som avses i 6 8
utlänningslagen har emellertid en oinskränkt rätt att få stanna i Sverige.

Inte ens en flykting anses ha rätt att välja vilket land han skall få skydd i.

Om den asylsökande under färden till Sverige har uppehållit sig i ett annat
land där han är skyddad mot förföljelse och vidaresändning till förföljelselandet
anses i praxis att han kan avvisas till det landet (första asyllandprincipen).

Första asylland-principen kommer till uttryck i lagtexten genom att rätten
att få stanna knutits till att utlänningen behöver skydd här. Så anses inte
vara fallet om något annat land är första asylland. Om den asylsökande efter
flykten från förföljelselandet vistats i mer än ett land är varje sådant s. k.
tredje land att betrakta som första asylland i förhållande till det land han sist
kommer till.

I motion Sf534 kritiserar Bengt Westerberg m. fl. Sveriges tillämpning av
första asylland-principen. De begär i yrkande 3 ett tillkännagivande dels om
att principen inte bör få tillämpas om den asylsökandes vistelse i det första
landet är av genomresenatur och dels om att det, för att en asylsökande
skall få avvisas med stöd av principen, bör krävas att det är utrett att den
asylsökande är en konventionsflykting och att första asyllandet verkligen
kommer att bevilja asyl.

I motion Sf525 yrkande 2 begär Kjell-Arne Welin ett tillkännagivande om
att Turkiet inte bör betraktas som första asylland för flyktingar från Iran.

Utskottet behandlade frågan om första asylland i sitt av riksdagen godkända
betänkande SfU 1983/84:30 med anledning av proposition
1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet tillstyrkte därvid
förslaget i propositionen om en uppmjukning av tillämpningen av principen
om första asylland. Denna uppmjukning innebar att den omständig- 12

heten att den asylsökande, sedan han lämnat hemlandet, hade rest genom SfU 1987/88:27

ett annat eller andra länder på vägen hit och där tillfälligt stannat till som ett
led i resandet, inte skulle hindra att hans asylansökan prövades i Sverige.

En asylsökande skulle inte heller avvisas om han hade viss starkare anknytning
till Sverige men inte hade någon sådan anknytning till det land till
vilket han kunde avvisas. Vidare skulle utfärdas föreskrifter om polismyndigheternas
skyldighet att överlämna ärenden om tillämpning av första
asylland-principen till invandrarverket. Sådana föreskrifter har regeringen
också utfärdat (se 66 b § utlänningsförordningen).

Utskottet underströk, såvitt gällde tillämpningen i praxis av principen om
första asylland, att den inte fick tillämpas pä ett sådant sätt att resultatet
framstod som stötande för rättskänslan och att principen inte heller fick
tillämpas på ett sätt som kunde anses strida mot de humanitära principer
som Sverige bekände sig till.

Utskottet vidhöll denna uppfattning i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1986/87:21. Utskottet - som utgår från att i varje asylärende
bedöms huruvida den asylsökande i det ifrågasatta första asyllandet är
skyddad på grund av landets lagstiftning, internationella åtaganden eller
kända praxis — anser inte heller nu att det finns anledning till annat
uttalande i frågan. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf534 yrkande 3 och Sf525 yrkande 2.

I två motioner tas upp frågor om förhållandena i olika länder som människor
flyr från. Lars Werner m. fl. begär i motion Sf504 att regeringen vidtar
åtgärder vid mottagandet av flyktingar från Turkiet så att de bedömningar
som görs inte grundas på uppgifter enbart från turkiska myndigheter under
sken av att demokrati råder i landet. I motion Sf533 anför Lars Werner
m. fl. att kurderna — eftersom de ofta tvingas fly mellan de olika länderna i
den region de kommer ifrån - många gånger hinner passera vad som kallas
första asylland, innan de kommer till Sverige, och att prövningen av kurdiska
flyktingars rätt att få asyl i Sverige på grund av den vetskap vi har om
kurderna och deras situation i dessa länder måste genomföras med särskild
omsorg. Regeringen och invandrarverket bör enligt motionärerna noggrant
uppmärksamma dessa förhållanden. Motionärerna begär att regeringen
vidtar åtgärder så att den speciella situation som kurdiska flyktingar befinner
sig i uppmärksammas bättre när de söker asyl i Sverige.

Frågan om inhämtande av information för att bedöma enskilda asylärenden
har berörts av såväl utrikesministern som statsrådet G Andersson i
fråge- och interpellationssvar hösten 1987. Därvid har betonats att all relevant
information som finns tillgänglig givetvis beaktas, samt att sådan
information kan inhämtas i rapportering från Sveriges ambassader eller från
internationella organisationer som FN:s flyktingkommissarie eller olika
frivilligorganisationer. Betydelsen av frivilligorganisationernas verksamhet
har särskilt understrukits.

Enligt utskottets mening är det vid bedömningen av enskilda asylärenden
nödvändigt med djupa kunskaper om situationen i de länder från vilka
flyktingarna kommer. Mot bakgrund av ovan redovisade uttalanden förutsätter
utskottet att relevant information inhämtas och beaktas i varje enskilt

1** Riksdagen 1987/88. 11 samt. Nr 27

ärende samt att detta görs på ett sätt som inte skadar den enskilde vid ett SfU 1987/88:27
eventuellt avslag på asylansökan. Någon riksdagens åtgärd med anledning
av motionerna Sf504 och Sf533 är därför inte påkallad.

Anhöriginvandring

Som berörts i ett tidigare avsnitt får uppehållstillstånd enligt 31 § utlänningsförordningen
ges en utlänning bl. a. om han eller hon har familjeanknytning
till en person som är bosatt här.

Tillstånd att bosätta sig här beviljas enligt praxis regelmässigt make/maka
eller sammanboende, minderåriga barn, ”hemmavarande” ogifta barn under
20 år, som inte följde med när föräldrarna invandrade till Sverige, samt
en person - i undantagsfall två personer — vars samtliga släktingar finns i
Sverige. Dessutom kan beviljas uppehållstillstånd för föräldrar till den som
redan bor här. Sammanfattningsvis innebär praxis i fråga om föräldrar
följande. Ensamstående förälder utan medföljande barn beviljas uppehållstillstånd
för bosättning hos här i landet bosatt barn. Detsamma gäller i
allmänhet ensamstående förälder med minderårigt barn, om majoriteten av
de vuxna barnen är bosatta i Sverige. Föräldrapar som har samtliga sina
barn i Sverige beviljas uppehållstillstånd om de är 60 år eller om det
föreligger starka humanitära skäl. Beträffande föräldrar i övrigt sker en
bedömning av en rad förhållanden, såsom om de har barn med sig eller inte,
antalet barn i Sverige, föräldrarnas ålder och hälsotillstånd samt föreliggande
humanitära skäl.

1 motion Sf521 av Margareta Palmqvist m. fl. anförs bl. a. att invandrarverkets
tillämpning av principerna om uppehållstillstånd för anhöriga det
senaste året blivit mer restriktiv, och motionärerna begär en studie och
redovisning av rättstillämpningen i familjeåterföreningsfall.

I proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken ansåg
föredragande statsrådet att de gällande principerna för beviljande av uppehållstillstånd
för make, maka eller minderåriga barn till den som är bosatt
här borde bibehållas och att någon generell utvidgning av anhöriginvandringen
inte kunde komma i fråga. Någon nämnvärd förändring av gällande
tillståndspraxis ansåg hon inte heller påkallad, utan det borde ankomma på
invandrarverket att i möjlig mån ta ökad hänsyn till fall där udda och
ömmande omständigheter åberopas.

1 samband med behandlingen av propositionen var utskottet (se SfU
1983/84:30) mot bakgrund av tidigare gjorda uttalanden om en fortsatt
reglering av invandringen inte berett att förorda någon generell utvidgning
av praxis för vissa grupper. Utskottet anslöt sig till de överväganden som
gjorts i propositionen men betonade att prövningen skulle göras i en humanitär
anda.

Utskottet utgår från att tillämpningen av de av riksdagen uttalade principerna
följs och ser inte skäl för någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion Sf521.

14

Viseringsregler

SfU 1987/88:27

Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som skall gälla för
inresa på dess territorium. Någon generell rätt för en utlänning att besöka
en stat finns således inte.

Enligt huvudregeln i svensk rätt skall en utlänning ha pass och visering
(24 8 utlänningsförordningen) eller uppehållstillstånd (30 § utlänningsförordningen)
för att få resa in i och uppehålla sig i Sverige. Regeln är
emellertid försedd med omfattande undantag, framför allt i fråga om viseringstvänget.

Visering till Sverige innebär rätt att resa in i och vistas i landet under en
viss kortare tid. Visering kan ges såväl för rena turistbesök som för besök
hos släktingar eller för att arbeta. Det kan också ges för att resa genom
Sverige till ett annat land. För att visering skall medges krävs i praxis att
utlänningen kan försörja sig här, inte kan antas komma att begå brott och
inte bryta mot utlänningslagens bestämmelser. Visering medges inte om
utlänningen inte har uppehållstillstånd men kan antas ha för avsikt att
bosätta sig här. Grunderna för att neka visering överensstämmer i stort med
de materiella grunderna för avvisning.

I motion Sf534 av Bengt Westerberg m. fl. hänvisas till de riktlinjer som
riksdagen har slagit fast för asylpolitiken. Motionärerna pekar på att ett
viseringstvång för flyktingar är oförenligt med flyktingbegreppet och menar
att regeringen genom överenskommelser med DDR hindrar flyktingar, som
saknar inresevisum till Sverige, att komma hit. Detta är enligt motionärerna
oförenligt med våra internationella förpliktelser. De begär därför i yrkande
1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om
viseringstvång för flyktingar och i yrkande 2 att riksdagen begär att regeringen
på lämpligt sätt informerar DDR om att asylsökande inte avkrävs
visum för att resa in i Sverige.

I motion Sf541 yrkande 4 begär Alf Svensson uppsägning av avtalet med
DDR om kontroll av visering hos genomresande.

Såsom nyss anförts reglerar varje stat själv tillträdet till sitt territorium.
Någon grund som ger en annan stat rätt att kräva att sådana regler ändras
finns inte. I FN:s flyktingkonvention anges vilka rättigheter och förmåner
en konventionsstat är skyldig att tillförsäkra flyktingar som vistas inom dess
område. Bl.a. gäller att en flykting inte får avvisas eller utvisas till gränsen
mot ett område där han riskerar politisk förföljelse. Däremot innebär inte
konventionen någon förpliktelse att hjälpa flyktingar att komma till ett land
där flyktingen kan få asyl. Några sådana skyldigheter finns inte heller i
någon av UNHCR:s rekommendationer.

Riksdagen behandlade vid 1985/86 års riksmöte ingående vad som förevarit
mellan Sverige och Tyska demokratiska republiken (DDR) med anledning
av den omfattande tillströmning av asylsökande som skett via DDR
till Trelleborg. Frågan behandlades både av konstitutionsutskottet (KU
1985/86:25) och socialförsäkringsutskottet (SfU 1985/86:21). Konstitutionsutskottet
konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande att något
avtal med DDR som i strid mot den fastlagda invandrarpolitiken och
föreliggande konventioner m.m. hade hindrat flyktingar från att komma till

Sverige via DDR inte hade träffats, utan att DDR hade anslutit sig till SfU 1987/88:27
internationell praxis så till vida att det numera beaktades om den som
önskade transitera genom DDR till Sverige hade svenskt inresevisum när så
erfordrades.

Socialförsäkringsutskottet återgav i sitt likaledes av riksdagen godkända
betänkande den redogörelse som utskottet erhållit från dåvarande statssekreteraren
Jonas Widgren, arbetsmarknadsdepartementet, om vilka kontakter
som hade förekommit mellan Sverige och DDR. Utskottet ansåg att
någon invändning inte kunde riktas mot regeringens handlande i frågan.

Utskottet ansåg vid förra årets riksmöte (se SfU 1986/87:21) att det inte
fanns anledning för riksdagen att ändra uppfattning i frågan. Utskottet
ansåg vidare att eftersom något avtal i frågan inte fanns med DDR borde ett
föreliggande motionsyrkande om uppsägning av avtalet inte heller föranleda
någon riksdagens åtgärd samt att det inte heller fanns anledning att
initiera några ytterligare kontakter med DDR. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet, som konstaterar att det utan viseringskravet skulle vara förenat
med stora svårigheter att reglera invandringen, vidhåller sin tidigare
uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf534 yrkandena 1 och 2
samt Sf541 yrkande 4.

Lars Werner m. fl. begär i motion Sf503 yrkande 2 ett tillkännagivande om
att visumbestämmelser inte bör användas på ett sätt som hindrar utländska
medborgare från att träffa i Sverige bosatta släktingar.

Som nyss berörts kan visering medges bl. a. för besök hos släktingar. I
proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken konstaterade
föredragande statsrådet att invandrarverkets praxis i viseringsärenden under
senare år och i förhållande till medborgare i vissa stater hade blivit mer
restriktiv än vad som kunde anses önskvärt samt uttalade att en förändring
mot en generösare viseringspraxis måste ske utan dröjsmål, framför allt i
fråga om släktbesök. Sverige hade, inte minst som undertecknare av Helsingforsavtalet
men också i övrigt, ett ansvar för att den förda invandringspolitiken
inte ledde till splittring av familjer, genom att anhöriga förlorade
varje möjlighet att träffas. I särskild grad gällde detta i sådana fall,
där den härvarande inte kunde återvända till hemlandet. Enligt statsrådets
mening var det inte lämpligt att för alla situationer använda samma bedömningsgrund.
I de fall då det t. ex. var fråga om mycket nära anhöriga
och omständigheterna framstod som särskilt ömmande borde viseringsfrägan
bedömas enligt principen att visering för släktbesök bör beviljas, om
det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket är en annan. I
mindre behjärtansvärda fall kunde det däremot finnas anledning att följa
principen att visering skall beviljas om det inte framstår som sannolikt att
avsikten med besöket är en annan än den uppgivna. Någon anledning att
mera konkret lägga fast regler i detta hänseende förelåg inte enligt statsrådet.
I stället borde invandrarverkets styrelse leda utvecklingen av verkets
viseringspolitik. Utgångspunkten borde därvid vara de synpunkter på en
generös viseringspraxis som getts uttryck i propositionen.

Utskottet instämde i sitt betänkande SfU 1983/84:30 i den i propositionen
gjorda bedömningen och ville för sin del framhålla den utomordentliga .

betydelse det har för invandrarna i vårt land att kunna ta emot sina släkting- SfU 1987/88:27

ar och anhöriga på besök. Att så kan ske var enligt utskottet viktigt inte

minst mot bakgrunden av att möjligheterna till bosättning hos anhöriga i

Sverige trots allt är begränsade för vad som enligt vår kulturuppfattning

uppfattas som mer avlägsna släktingar.

De av riksdagen år 1984 antagna principerna för besöksvisering bör enligt
utskottets mening alltjämt äga giltighet även om detta innebär att släktbesök
kan komma att förhindras genom kravet på visum. Motion Sf503
yrkande 2 bör enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Förvar

En utlänning får enligt 50 § utlänningslagen tas i förvar om det är sannolikt
att beslut kommer att fattas om att han skall avvisas eller utvisas enligt vissa
bestämmelser, eller om det är aktuellt att verkställa ett sådant beslut.

Därutöver krävs att det skäligen kan befaras att utlänningen kommer att
hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet eller att hans identitet är
okänd. Barn under 16 är får tas i förvar endast om det föreligger synnerliga
skäl för det. Detsamma gäller för åtminstone en av barnets vårdnadshavare.

Om det bedöms tillräckligt kan utlänningen, i stället för att tas i förvar,
ställas under uppsikt genom att åläggas anmälningsskyldighet eller föreskrivas
villkor.

Vad gäller utformningen av beslutat förvar finns föreskrifter i den av
regeringen beslutade utlänningsförordningen. Enligt 81 § utlänningsförordningen
skall en utlänning som har tagits i förvar tas in i kriminalvårdsanstalt,
allmänt häkte eller polisarrest eller omhändertas på annat sätt som
bedöms lämpligt. Lagen (1976:371) och förordningen (1976:376) om behandlingen
av häktade och anhållna m. fl. gäller enligt 82 § utlänningsförordningen
i fråga om behandlingen av utlänningar som hålls i förvar. Utlänningar
får därutöver beviljas de lättnader och förmåner som kan medges
med hänsyn till ordning och säkerhet inom den institution där utlänningen
placerats samt förvaringens syfte. I motion Sf534 hänvisar Bengt Westerberg
m. fl. till att diskrimineringsombudsmannen (DO) kritiserat behandlingen
av förvarstagna utlänningar, bl. a. att de nekats att ta emot besök.

Motionärerna begär i yrkande 6 ett tillkännagivande att regeringen genom
kontakter med berörda myndigheter bör åtgärda missförhållandena.

DO har, enligt vad utskottet inhämtat, i en skrivelse till kriminalvårdsstyrelsen
påtalat vissa brister i behandlingen av förvarstagna utlänningar vid
allmänna häktet i Stockholm. DO har vidare föreslagit styrelsen diskussion
om åtgärder för att förbättra förhållandena för utlänningar och invandrare i
de anstalter styrelsen har ansvar för.

Utskottet konstaterar att ansvarig myndighet uppmärksammats på eventuella
missförhållanden och att åtgärder har föreslagits. Utskottet anser
därför inte att motion Sf534 yrkande 6 påkallar någon riksdagens åtgärd.

Genom en ändring i 81 ii utlänningsförordningen råder sedan den 1 juni

1987 absolut förbud mot att ta in förvarstagna barn under 16 år i kriminal- 17

vårdsanstalt eller allmänt häkte. Barnet får tas in i polisarrest men endast SfU 1987/88:27
om det finns synnerliga skäl för det och omhändertagandet där kan antas bli
mycket kortvarigt. Om barnets vårdnadshavare samtidigt hålls i förvar, skall
denne eller - om båda hålls i förvar — åtminstone den ena av dem
omhändertas tillsammans med barnet.

I regeringens förordningsmotiv (1987:3) framhålls med hänvisning till
tidigare riksdagsuttalanden att barn. då de i undantagsfall tas i förvar, bör
placeras i för ändamålet särskilt iordningställda lokaler. Ibland, när det av
tidsskäl eller av andra skäl av praktisk natur är ogörligt att föra över ett barn
och dess vårdnadshavare till särskilda lokaler, måste det undantagsvis accepteras
att barn placeras i polisarrest. I motiven betonas att en sådan
placering får ske endast när det är fråga om mycket kortvariga omhändertaganden
och när någon alternativ placering inte rimligen kan ordnas.

För förvar av barn finns särskilt iordningställda lokaler bl. a. vid invandrarverkets
förläggning i Carlslund. Förvar i dessa lokaler innebär att lokalernas
ytterdörr är låst och att bevakning finns. Familjer hålls samman och
för barn finns möjlighet till vistelse och lek utomhus under bevakning.

Frågan om att ta barn i förvar tas upp i flera motioner. I motion Sf517
yrkande 5 av Olof Johansson m. fl. begärs förslag om införande av förbud
mot att ta barn i fängsligt förvar. I motion Sf534 yrkande 11 av Bengt
Westerberg m. fl. begärs beslut om förbud mot att barn tas i förvar. I
motion Sf541 yrkande 8 (delvis) begär Alf Svensson förslag som gör att
förvarstagande av barn blir exceptionella undantag. Frågan berörs också i
ett antal andra motioner utan något uttryckligt yrkande i frågan.

Utskottet har under en följd av år behandlat liknande motioner, senast i
det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1987/88:9. Utskottet konstaterade
då med tillfredsställelse att förbud nu råder mot att placera barn i
kriminalvårdsanstalt eller häkte samt underströk än en gång vikten av att
barn endast undantagsvis tas i förvar. Utskottet ansåg vidare att resultatet
av en justitiekanslerns (JK) utredning borde avvaktas.

Den nämnda utredningen skedde på regeringens uppdrag och avsåg att
utreda omständigheterna kring ett stort antal förvarstaganden, inte minst
avseende barn under 16 år, som beslutats av polismyndigheten i Stockholm,

Arlanda vaktdistrikt.

JK har redogjort för sin utredning i yttrande till regeringen den 3 maj
1988. 1 yttrandet gör JK en genomgång av gällande regler och förarbeten.

Enligt JK:s bedömning har utredningen inte gett vid handen att förvarstaganden
skett i större utsträckning än som är tillåtet enligt lagen. JK pekar
dock på allvarliga brister i fråga om avfattningen av förvarsbeslut och på
några omständigheter som enligt hans uppfattning är ägnade att medföra att
förvarstagande av utlänningar sker vid Arlanda vaktdistrikt i fall när detta
inte är motiverat samt lägger fram förslag som kan medföra en bättre
ordning.

Frågan om förvar tas upp också i betänkandet Översyn av utlänningslagen
och i en utredning som socialstyrelsen på regeringens uppdrag gjort
om behovet av åtgärder för asylsökandebarn. Socialstyrelsen anser i sin
skrivelse till regeringen den 7 mars 1988 att förvarstagande av barn bör
förbjudas och att socialstyrelsen och rikspolisstyrelsen bör få i uppdrag att 18

utreda hur alternativ till förvarstagande bör utformas. SfU 1987/88:27

1 avvaktan på beredningen av de nämnda utredningarna vill utskottet inte
förorda något totalt förbud mot att barn tas i förvar. Utskottet vill understryka
betydelsen av en restriktiv tillämpning av förvarstagandebestämmelserna
och betydelsen av att — för de fall ett förvarstagande bedöms oundgängligen
nödvändigt - det sker i godtagbara former och i lämpliga lokaler.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf517 yrkande 5,

Sf534 yrkande 11 och Sf541 yrkande 8 i denna del.

Verkställighet av avlägsnandebeslut

I 81 § utlänningslagen anges till vilket land verkställighet av beslut om
avvisning eller utvisning skall ske. Avvisning skall ske till det land frän
vilket utlänningen har kommit och utvisning till hemlandet eller, om hemlandet
inte kan fastställas, till det land från vilket utlänningen kom hit. I
77-80 SS utlänningslagen finns bestämmelser om s. k. politiskt verkställighetshinder.
Avvisning eller utvisning får normalt inte verkställas till ett land
där utlänningen riskerar politisk förföljelse eller vidaresändning till ett
sådant land. Vidare får en krigsvägrare i princip inte sändas till ett land där
han riskerar att sändas till en krigsskådeplats eller till ett land där han
riskerar vidaresändning till ett sådant land. En de facto-flykting som anför
synnerliga skäl för att han inte skall sändas till sitt hemland får inte sändas
dit eller till ett land där han riskerar att bli sänd till sitt hemland.

1 motion Sf525 anför Kjell-Arne Welin att Sverige inte borde få återsända
flyktingar till en del länder så länge situationen i länderna är som den är.

Motionären begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att flyktingar från
Libanon. Iran och Irak samt palestinier inte bör utvisas till sina hemländer.

Utskottet utgår från att de nyss återgivna reglerna om verkställighet av
avlägsnandebeslut följs och anser inte att skäl föreligger att nu förorda
någon ändring av reglerna. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion
Sf525 yrkande 1.

Ett beslut om avvisning eller utvisning skall enligt 84 § utlänningslagen
verkställas så snart det kan ske. Beslutet får enligt 76 § utlänningsförordningen
verkställas genom att utlänningen åläggs att inom en viss kort tid
lämna riket. En förutsättning för detta är att utlänningen sannolikt är villig
att rätta sig efter beslutet utan att tvångsåtgärder vidtas. I princip får också
enligt 69 8 utlänningsförordningen anstånd beviljas för viss kort tid, om
utlänningen begär det för att ordna enskilda angelägenheter eller om han
åberopar annan godtagbar anledning eller anstånd av annat skäl bör meddelas.
Om det inte är sannolikt att utlänningen kommer att rätta sig efter ett
åläggande eller om han inte har följt ett åläggande, får han föras ur landet
med tvång. Närmare föreskrifter angående dessa frågor får enligt 87 8
utlänningsförordningen utfärdas av rikspolisstyrelsen efter samråd med invandrarverket.
Enligt uppgift från rikspolisstyrelsen anges tidsfristen för en
utlänning att lämna landet normalt till tre veckor, och anstånd ges med upp
till tre veckor.

Bengt Westerberg m. fl. åberopar i motion Sf534 rätten enligt FN:s 19

flyktingkonvention till ”skäligt rådrum", som ger utlänningen möjlighet att SfU 1987/88:27

förbereda resa till annat asylland om han inte vill återvända till hemlandet.

Enligt motionärerna torde den asylsökande i huvuddelen av alla utvisningsärenden
självmant och frivilligt lämna landet, om han bara får möjlighet till
det. Motionärerna begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om att den som
fått avslag på sin asylansökan skall få rimlig förberedelsetid för avresa.

Motionärerna tar också upp frågan om splittring av asylsökandes familjer
vid verkställighet av avlägsnandebeslut. Eniigt motionärerna bör föräldrar
inte kunna utvisas om det innebär att de skiljs från minderåriga barn, och i
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vikten av att föräldrar inte utvisas
om det innebär att de skiljs från minderåriga barn.

Utskottet behandlade likalydande motionsyrkanden i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:9. Utskottet framhöll då inledningsvis
att de regler som gäller verkställighet av avlägsnandebeslut genom åläggande
får anses ge tillräckligt rådrum för avresa. Utskottet uppfattade emellertid
yrkandet som i första hand syftande på verkställighet genom tvång, då
utlänningen också kan tas i förvar innan han förs ur landet och uttalade att
- även om ett visst mått av tvång kunde visa sig nödvändigt — det givetvis
är angeläget att verkställigheten sker på ett sätt som inte är kränkande för
utlänningen. Utskottet utgick från att berörda tillsynsmyndigheter har sin
uppmärksamhet riktad på hur polismyndigheterna praktiskt genomför verkställigheten
av avlägsnandebeslut och ansåg att något tillkännagivande inte
behövdes i den frågan.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser inte att motion
Sf534 yrkande 7 påkallar någon riksdagens åtgärd.

Även frågan om familjesplittring behandlades av utskottet senast i nämnda
betänkande. Utskottet ansåg att det var omöjligt att helt undvika familjesplittring,
eftersom det ibland förekommer att någon i familjen medverkar
till sådan splittring genom att gå under jorden eller genom att gömma
barnen. Myndigheterna borde dock enligt utskottet i möjligaste mån undvika
en splittring av familjer, vilken uppfattning också hade kommit till
uttryck i ett svar av dåvarande invandrarministern på en fråga i riksdagen.

Utskottet ansåg inte heller i detta avseende att något tillkännagivande
behövdes.

Utskottet, som konstaterar att frågan om familjesplittring också behandlas
i betänkandet Översyn av utlänningslagen, vidhåller sin tidigare uppfattning
och anser inte att någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion Sf534 yrkande 8 för närvarande är påkallad.

Sedan år 1983 är det straffbart att gömma en avvisad eller utvisad utlänning
om det sker i vinningssyfte (96 § utlänningslagen).

I motion Sf522 begär Sten Andersson i Malmö ett tillkännagivande om att
det bör straffbeläggas att gömma personer vilka nekats asyl.

1 propositionen till den lag varigenom den nuvarande bestämmelsen
infördes (prop. 1981/82:146) framhölls bl. a. att kunskaperna om problemets
omfattning och om orsakerna var begränsade men det ansågs angeläget
att kunna ingripa mot vissa yttringar som döljandet av avvisade
personer kunde komma att ta sig. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande

(AU 1982/83:3) ansåg arbetsmarknadsutskottet att man borde beakta att SfU 1987/88:27

det fanns stora variationer beträffande motiven för ett aktivt ingripande i
syfte att hindra verkställigheten. I de fall en person ingrep av tvingande
medmänskliga bevekelsegrunder ansåg utskottet att andra medel än straffpåföljd
borde tillgripas, främst informationsåtgärder.

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte ett liknande motionsyrkande i sitt
betänkande SfU 1983/84:4 med hänvisning till att erfarenheterna av bestämmelsen,
som varit i kraft mindre än ett år. borde avvaktas.

Frågan har uppmärksammats vid översynen av utlänningslagen. 1 betänkandet
Översyn av utlänningslagen anförs att en rättsstat i längden inte
kan tolerera att i laga ordning fattade beslut åsidosätts och att det därför
kan övervägas om inte straffriheten för den som söker hindra verkställighet
bör begränsas ytterligare, såsom till att avse den som hjälper vissa släktingar
att hålla sig undan. Utredaren anser emellertid att det bör kunna antas att
kortare väntetider innan slutligt beslut meddelas kommer att leda till att
undanhållande blir mindre vanligt än nu och att någon skärpning av bestämmelserna
därför för närvarande inte bör göras. Beredningen av det
nämnda betänkandet pågår inom regeringskansliet.

Utskottet beklagar att enskilda personer och vissa organisationer medverkar
till att utlänningar håller sig gömda för att undgå ett eventuellt
avlägsnandebeslut eller för att hindra verkställighet av ett sådant beslut.

Utskottet, som beaktar att sådan verksamhet ofta bottnar i ideell övertygelse,
anser dock att andra medel än straffpåföljd, främst informationsinsatser,
i första hand bör tillgripas för att komma till rätta med sådant
beteende. Vidare bör enligt utskottets bedömning bl. a. kortare handläggningstider
i asylärenden bidra till att göra sådana undanhållanden mindre
vanliga. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf522.

Flyktingbarns situation

Motionsyrkanden med särskild inriktning på barnens situation i asylärenden
har behandlats både i avsnittet om förvar och i avsnittet om verkställighet av
avlägsnandebeslut. I ett antal motioner — Sf515 av Bengt Westerberg
m. fl., Sf526 yrkandena 1-3 av Margareta Palmqvist m. fl., Sf534 yrkande
9 av Bengt Westerberg m. fl. och Sf537 av Karin Söder m. fl. — begärs
emellertid tillkännagivanden om asylsökande- och flyktingbarns behov i
olika avseenden. Bl.a. nämns behovet av utredning om barnens skäl för
asyl, ensamma asylsökande barns behov och möjligheterna till aktiviteter. I
motion Sf541 yrkande 8 (delvis) begär Alf Svensson ett förslag om ändring
av reglerna vid asylutredning som innebär att familjer hålls samman under
utredningstiden.

I det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1985/86:21 behandlade
utskottet flera motioner om flyktingbarnens speciella situation. Liknande
frågor behandlades också i de av riksdagen godkända betänkandena SfU
1986/87:15 och SfU 1987/88:9. Utskottet pekade därvid på att en utredning
om asylsökandebarns situation pågick inom socialstyrelsen. Socialstyrelsen
utredde bl. a. den sociala och psykologiska situationen för barnen, socialtjänstens
och hälso- och sjukvårdens eventuella skyldighet att bistå ut -

länningsmyndigheten med utredningar och utlåtanden i frågor om uppe- SfU 1987/88:27
hällstillstånd samt invandrarverkets resp. kommunernas och landstingens
ansvar för att asylsökandes och flyktingars sociala och medicinska behov
tillgodoses under vistelsen på olika förläggningar. Utskottet underströk
angelägenheten av att barnens situation noga uppmärksammades såväl vid
tillståndsprövningen som under förläggningsvistelsen men ansåg med hänsyn
till det pågående utredningsarbetet att de föreliggande motionerna inte
påkallade någon riksdagens åtgärd.

Socialstyrelsen har i november 1987 fått regeringens uppdrag att utreda
även frågan om det behov av stödinsatser från socialtjänsten samt hälso- och
sjukvården som kan finnas hos flyktingbarn när tillstånd givits att stanna i
Sverige. Denna utredning beräknas vara avslutad senast den 1 juni 1988.

Socialstyrelsens första utredning överlämnades, som nämnts i avsnittet
om förvar, till regeringen i mars 1988. I regeringens skrivelse har föredragande
statsrådet anfört att de olika förslag som på skilda håll framförts
om åtgärder för att barnens situation i utlänningsärenden skall uppmärksammas
bättre enligt hans mening kan avgöras först efter en samlad bedömning
av flyktingbarnens situation. Statsrådet avser därför att föreslå
regeringen att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder på området som kan
behövas först efter att ingående ha studerat den utredning som socialstyrelsen
redovisat rörande de sociala, medicinska och psykologiska behov
som barn till asylsökande har under den tid de vistas i förläggning eller i
andra kollektiva boendeformer.

Utskottet vill än en gång understryka vikten av att barnens situation noga
uppmärksammas och anser det angeläget att en samlad bedömning kommer
till ständ. Utskottet utgår ifrån att så sker. Motionerna Sf515, Sf526, Sf534
yrkande 9, Sf537 och Sf541 yrkande 8 i denna del behöver därför enligt
utskottets uppfattning inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion Sf502 begär Margareta Andrén ett förslag om en "Flyktingbarnens
dag” med olika slag av insamlingar, artistgalor m.m. för att hjälpa flyktingbarn
över hela världen.

Utskottet anser de i motionen framförda förslagen vara väl värda att
uppmärksammas. Ett initiativ i frågan bör dock enligt utskottets mening
knappast ankomma på riksdag eller regering utan snarare inom frivilligorganisationernas
ram. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf502.

Asylsökande utan identitets- och resehandlingar m.m.

De problem som gäller identifiering av asylsökande har berörts i många
sammanhang. Inresekontrollen är ett av de huvudområden som riksdagens
revisorers granskning avsett och revisorerna har i förslag 1986/87:18 ansett
att frågan om asylsökande med okänd eller osäker identitet särskilt behöver
beaktas. Enligt revisorerna är problemen framför allt följande.

Passlösa får företräde vid asylbedömning genom att deras uppgifter inte
kan kontrolleras och genom att passlöshet försvårar verkställighet av avlägsnandebeslut
vilket i förlängningen minskar Sveriges möjligheter att ta

emot dem som verkligen är i behov av en fristad här. En stor del av de 22

passlösa asylsökande, främst från Iran och Etiopien, har kommit till Sverige SfU 1987/88:27

med hjälp av agenter som arrangerat resan hit. Bland de asylsökande vars
identitet är okänd eller osäker kan finnas personer som i tredje land begått
allvarliga brott, terrorister m. fl. Ett snabbt ökande antal personer som trots
okänd eller osäker identitet kan få svenskt främlingspass/resedokument och
senare svenskt medborgarskap och svenskt hemlandspass kan leda till minskad
tilltro till svenska passhandlingar utomlands och föra med sig en
utökad viseringsskyldighet för innehavare av svenska pass.

Revisorerna framhåller också vikten av att den passkontrollerande personalen
har tillgång till teknisk utrustning nt.m. i den utsträckning som erfordras
för att föreskriven kontroll skall kunna företas utan alltför omfattande
och tidskrävande arrangemang.

Frågor om identifiering av asylsökande tas upp i tre motioner som väckts
med anledning av revisorernas förslag och i en motion från årets allmänna
motionstid.

Sten Andersson i Malmö och Per Stenmarck begär i motion 1986/87:Sf 123
dels i yrkande 1 ett tillkännagivande om möjligheterna att nå en överenskommelse
med transportbolagen om att under resa samla in resenärernas
pass och andra identitetshandlingar, dels i yrkande 2 ett tillkännagivande
om att Sverige aktivt genom FN bör medverka till att i något alliansfritt
land inrättas ett centralt fingeravtrycksregister, dit alla konventionsländer
förbinder sig att sända fingeravtryck av spontaninresande som saknar pass
eller identitetshandlingar.

Gullan Lindblad begär i motion 1986/87:Sf 124 yrkande 2 ett tillkännagivande
om att den passkontrollerande personalen bör ha tillgång till all den
tekniska utrustning som erfordras för att föreskriven kontroll skall kunna
företas och i yrkande 3 ett tillkännagivande om att passkontrollen över
huvud taget bör effektiviseras så att passlösa inte får företräde vid asylbedömningen.

Nils Carlshamre m. fl. begär i motion Sf518 yrkande 10 ett tillkännagivande
om att sådana åtgärder bör vidtas att asylsökandes identitet säkrare
kan bestämmas.

Av regeringens skrivelse 1987/88:157 om flyktingpolitiken framgår att den
svenske delegaten vid FN:s generalförsamling i november 1987 särskilt
pekade på problemet med asylsökande som utan godtagbara skäl anländer i
avsaknad av identitets- och resehandlingar samt att den nordiska samrådsgruppen
pä hög nivå för flyktingfrågor avser att diskutera möjligheterna till
gemensamt agerande inom ramen för UNHCR när det gäller frågor rörande
irreguljär invandring och dokumentlöshet.

Frågan tas upp också i betänkandet Översyn av utlänningslagen. Där
framhålls att förekomsten av asylsökande utan identitets- och resehandlingar
i hög grad är ett internationellt problem samt att UNHCR vid flera
tillfällen uttryckt stark oro över det tilltagande missbruket att förstöra
identitets- och resehandlingar och i olika sammanhang ställt sig bakom
uppfattningen att avsiktligt förstörande av sådana handlingar kan försvaga
en asylsökandes ställning. I betänkandet ges förslag i syfte att minska
missbruket att förstöra identitets- och resehandlingar. Dessa förslag rör

bl. a. möjligheterna att ta en utlänning som inte kan styrka sin identitet i 23

förvar och att ålägga transportörer kostnadsansvar. SfU 1987/88:27

Såsom ovan berörts är frågan rörande asylsökandes dokumentlöshet uppmärksammad
internationellt. Förslag i detta avseende har också lagts fram i
betänkandet Översyn av utlänningslagen. I avvaktan på beredningen av
förslagen anser utskottet inte att någon riksdagens åtgärd i dessa frågor är
påkallad vare sig med anledning av revisorernas förslag eller med anledning
av motionerna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
1986/87:Sf 123 yrkandena 1 och 2, 1986/87:Sf 124 yrkandena 2 och 3 samt
1987/88:Sf518 yrkande 10.

Arbete m.m. för asylsökande

Enligt gällande riktlinjer för invandringspolitiken skall invandringen kontrolleras
för att göra det möjligt att anpassa den till landets resurser och
politiken på olika områden. Kontrollen innebär att den som vill invandra till
Sverige i princip skall ha arbete, bostad och arbetstillstånd ordnade före
inresan. Undantag frän denna huvudregel gäller bl. a. för flyktingar och för
nära familjemedlemmar till den som redan finns i Sverige. Dessa kan
beviljas tillstånd efter inresan.

En utlänning som har ansökt om tillstånd att få stanna i Sverige har inte
rätt att arbeta under den tid han väntar på besked i tillståndsärendet. Denna
ordning gäller oavsett vilka skäl han har åberopat till stöd för sin ansökan.

Kommunerna har enligt lagen (1986:159) skyldighet att se till att grundläggande
svenskundervisning anordnas för invandrare så snart som möjligt
efter ankomsten till Sverige. Skyldigheten avser bl. a. utländska medborgare
som efter att ha ansökt om uppehållstillstånd regelmässigt vistas i kommunen
i avsikt att bosätta sig i riket. Asylsökande får dock inte delta i
denna utbildning förrän de väntat på uppehållstillstånd i minst två månader.

I sju motioner tas upp frågor som hänger samman med asylsökandes
möjligheter till arbete och annan meningsfull sysselsättning.

I motionerna Sf501 av Sonja Rembo och Anita Bråkenhielm och Sf518
yrkande 4 av Nils Carlshamre m. fl. begärs tillkännagivande av att temporärt
arbetstillstånd bör kunna ges asylsökande. Per Arne Aglert och Bengt
Harding Olson begär i motion Sf532 yrkande 3 att förbudet för asylsökande
att arbeta avskaffas och att arbetstillfällen anordnas för dem. Bengt Westerberg
m. fl. begär i motion Sf534 yrkande 13 ett tillkännagivande om möjligheterna
att tillåta beredskapsarbete under asylsökandes väntetid. Alf Svensson
begär i motion Sf541 yrkande 7 ett förslag om praktikplatser för asylsökande
under väntetiden och i motion Sfi3 yrkande 1 begär Karin Israelsson
ett förslag om möjligheter till arbete och svenskundervisning för asylsökande.
I motionerna framhålls särskilt de problem som den påtvingade sysslolösheten
under de långa handläggningstiderna för uppehållstillstånd utgör
för asylsökande.

I motion Sf519 begär Charlotte Branting och Maria Leissner att invandrarverket
ges i uppdrag att lösa försäkringsfrågorna för asylsökande som får
beredskapsarbete.

Liknande motionsyrkanden behandlades av utskottet senast i betänkandet
SfU 1986/87:15. Utskottet framhöll då. i enlighet med riksdagens tidiga- 2'

re ställningstagande i frågan, att man i första hand måste komma till rätta SfU 1987/88:27

med de problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla nere

handläggningstiderna och utskottet vidhöll att arbetstillstånd borde beviljas

först då beslut om uppehållstillstånd ges. En annan ordning kunde, enligt

vad riksdagen tidigare uttalat, befaras leda till en uppluckring av principen

om den reglerade invandringen.

Utskottet erinrade om att det i direktiven såväl för översynen av utlänningslagen
som för översynen av organisation och rutiner för handläggning
av utlänningsärenden särskilt framhållits vilka påfrestningar de
länga handläggningstiderna innebär framför allt för den som söker asyl och
ansåg i avvaktan på resultatet av dessa översyner att riksdagen borde
vidhålla sin tidigare inställning och avslå de då föreliggande motionerna.

De tvä nämnda utredningarnas betänkanden Översyn av utlänningslagen
och Kortare väntan föreligger nu och bereds inom regeringskansliet. Förslagen
med anledning av dessa betänkanden, liksom den nya organisation
av invandrarverket som som också har föreslagits, kan enligt utskottets
mening förväntas ha stor betydelse för att inom kort faktiskt nedbringa
väntetiderna i asylärenden avsevärt. Utskottet vill också peka på de svårigheter
som föreligger att placera flyktingar och invandrare i arbetslivet och
behovet av att i första hand satsa arbetsmarknadsresurser på dessa.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf501, Sf518
yrkande 4, Sf532 yrkande 3, Sf534 yrkande 13, Sf541 yrkande 7 och Sf 13
yrkande 1. Utskottet finner till följd härav inte heller att motion Sf519 bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ekonomisk ersättning mellan kommunerna

En av grundtankarna bakom det nya system för flyktingmottagning som
beslöts år 1984 var att sprida flyktingar och asylsökande till ett större antal
kommuner. Invandrarverket fick därvid i uppdrag att träffa överenskommelser
med kommuner om mottagande av asylsökande och flyktingar mot
statlig ersättning. Enligt regeringens skrivelse deltog 241 kommuner under
år 1987 i flyktingmottagandet. Statlig ersättning lämnas till kommunerna
enligt förordningen (1984:683) om statlig ersättning för mottagande av
flyktingar och vissa andra utlänningar. Ersättning lämnas för ekonomiskt
bistånd som kommunen utgivit till flyktingar från det de beviljats uppehållstillstånd
och därpå följande tre år samt till asylsökande. För ekonomiskt
bistånd till sjuka och handikappade flyktingar och flyktingar som
hade fyllt 60 år då de fick uppehållstillstånd kan ersättning lämnas under
längre tid än tre år. Vidare kan schablonersättning utgå till kommuner som
har träffat överenskommelse med invandrarverket om mottagande av flyktingar
och vissa andra utlänningar. Utöver schablonersättningarna kan lämnas
särskilda bidrag för speciella insatser eller för täckande av speciella
kostnader.

Revisorerna tar i sitt förslag till förra årets riksmöte upp problem som
uppstår för kommunerna i samband med s. k. sekundäromflyttning, dvs. då
flyktingar och asylsökande bosätter sig i andra kommuner än i dem där
mottagning planerats för dem.

Gullan Lindblad begär i motion 1986/87:Sfl24 yrkande 1 att möjlighet SfU 1987/88:27

införs för en vistelsekommun att få ersättning för utgifter enligt socialtjänstlagen
från den kommun som har slutit mottagningsavtal med invandrarverket.

Ersättning till kommunerna för ekonomisk hjälp enligt socialtjänstlagen
(1980:620) och lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl. baseras på
de faktiska kostnaderna och utbetalas till den kommun som lämnat hjälpen i
fråga. Det saknar således vid denna bidragstyp betydelse om den bidragsberättigade
flyttar från en kommun till en annan under bidragstiden. Schablonbidraget
betalas däremot till den kommun som tagit emot flyktingen
eller den asylsökande enligt avtal med invandrarverket. Fr. o. m. budgetåret
1987/88 kan särskilda bidrag enligt den ovan nämnda förordningen
om statlig ersättning ges bl. a. till kommuner vars kostnader för flyktingmottagandet
har ökat särskilt påtagligt till följd av stor s. k. sekundäromflyttning
från andra kommuner.

Utskottet, som finner det angeläget att invandrarverket noga följer utvecklingen
av den s. k. sekundäromflyttningen, anser att någon omfördelning
av ersättningar direkt mellan kommunerna inte bör ske. Med hänsyn
till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1986/87:Sfl24 yrkande
1.

Revisorernas förslag

Riksdagens revisorers förslag till riksdagen 1986/87:18 grundas på revisorernas
granskning av flyktinginvandringen till Sverige m.m. Granskningen har
inriktats på fyra huvudområden, nämligen tyngdpunkten i den svenska
flyktingpolitiken, kostnaderna för verksamheten vid de statliga flyktingförläggningarna,
flyktinginvandringens återverkan på kommunerna samt inresekontrollen.
I förslaget framhåller revisorerna särskilt följande.

Flyktinginvandringen till Sverige har ökat kraftigt under senare år som en
följd av ökningen i antalet spontant inresta asylsökande. De spontant inresta
asylsökande har i betydande utsträckning saknat erforderliga passhandlingar.
Ett stort antal asylsökande har kommit till Sverige med hjälp av
agenter som mot hög betalning arrangerat resan hit. Flyktingmottagningen
ute i kommunerna har på grund av den kraftiga ökningen av antalet asylsökande
och flyktingar inte kunnat genomföras i erforderlig omfattning. Statens
utgifter för åtgärder som hänger samman med den förda flyktingpolitiken
har ökat från ca 265 milj. kr. budgetåret 1977/78 till ca 1 500 milj.
kr. budgetåret 1985/86, varav huvuddelen avser utgifter för flyktingar i
Sverige. Kostnadsspridningen och kostnadsnivån vid flyktingförläggningarna
har varit sådana att en närmare granskning var påkallad som en andra
etapp i granskningsärendet.

Enligt utskottets mening utgör den granskningsrapport som ligger till
grund för revisorernas förslag, och som överlämnats för de åtgärder granskningen
påkallar, en värdefull genomgång och belysning av frågor som
hänger samman med vår flyktingpolitik. Utskottet har ovan berört vissa
delar av rapporten. Utskottet kan konstatera att de frågor som revisorerna

o o o 2

tagit upp i huvudsak omfattas av det förändringsarbete som pagar pä om -

rådet. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att förslag 1986/87:18 påkallar SfU 1987/88:27
någon riksdagens åtgärd.

Genom riksdagens revisorers förslag till riksdagen 1987/88:18 om kostnaderna
vid statens invandrarverks flyktingförläggningar har den i det tidigare
förslaget aviserade andra etappen slutförts.

Revisorerna har vid granskningen analyserat kostnadsutfallet budgetåren
1985/86 och 1986/87 vid 23 av invandrarverket drivna förläggningar. Enligt
förslaget föreligger en betydande besparingspotential inom förläggningsverksamheten.
Genom en mera effektiv och kostnadsinriktad styrning av
verksamheten torde det enligt förslaget vara möjligt att åstadkomma årliga
besparingar på flera tiotals miljoner kronor. Revisorerna lämnar också
förslag till besparingar och begär att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna anfört om

a) en mera effektiv och kostnadsinriktad styrning av invandrarverkets
förläggningsverksamhet,

b) en ökad framförhållning vid anskaffning av förläggningsplatser m.m.,

c) flyktingars och asylsökandes medverkan i förläggningsarbetet,

d) effektivare kontroll vid utbetalning av bidrag till dem som vistas på
invandrarverkets förläggningar.

Den önskade styrningen av förläggningsverksamheten skall enligt revisorerna
åstadkommas genom fortsatt utveckling och förstärkning av de ekonomiadministrativa
styrfunktionerna, bl. a. genom att särskild expertis
knyts till verket och genom en intensifierad och målinriktad utbildning av
lämplig personal. Framförhållningen vid anskaffning av förläggningsplatser
skall ökas genom anlitande av utomstående experter, t. ex. från resebranschen,
och genom att systemet med lägenheter omprövas till förmån för
även andra former av provisoriska bostäder såsom kommunala mottagningscentra
enligt vad som föreslagits i årets budgetproposition. De långa
vistelsetiderna på förläggningarna utgör enligt revisorerna inte enbart ett
ekonomiskt utan också i ökande omfattning ett socialt problem med passiverande
och socialt nedbrytande sysslolöshet. Jämsides med insatserna för
att förkorta vistelsetiderna på förläggning krävs därför åtgärder för att ge
flyktingar och asylsökande någon form av meningsfull sysselsättning under
väntetiden, t. ex. genom att ta till vara deras arbetskapacitet inom vissa
delar av förläggningsverksamheten. En effektivare kontroll vid utbetalning
av bidrag skall slutligen enligt revisorerna ske genom att ett exemplar av
polismyndighetens ifyllda formulär från myndighetens första utredning, där
den asylsökande tillfrågats om tillgängliga medel, får ingå i underlaget vid
prövning av biståndsfrågan för dem som är inkvarterade på verkets förläggningar.

En del av de frågor som revisorerna tar upp i sitt senaste förslag, främst
frågorna om de ekonomiadministrativa styrfunktionerna och om ökad framförhållning,
har nära samband med de frågor om ny organisation av verket
som tas upp i proposition 1987/88:158 och som utskottet behandlar i sitt
betänkande SfU 28. Andra frågor som har samband med anslaget till Invandring
m.m., såsom frågan om kommunala mottagningscentra, har utskottet
behandlat i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:21.

Enligt invandrarverkets remissyttrande till revisorerna kommer verket att SfU 1987/88:27
under innevarande budgetår inleda en studie av frågan om flyktingars och
asylsökandes medverkan i förläggningsarbetet och uppmärksamma kostnadsaspekterna
när det gäller olika insatser i detta avseende.

De av revisorerna under a—c nämnda frågorna är sålunda redan föremål
för erforderlig uppmärksamhet. Beträffande förslaget under d vill utskottet
framhålla att det givetvis är betydelsefullt att en biståndssökandes uppgifter
om sina ekonomiska tillgodohavanden i rimlig utsträckning kontrolleras.

Utskottet förutsätter emellertid att så sker utan något riksdagens uttalande
härom. Med det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte
heller är påkallad med anledning av riksdagens revisorers förslag
1987/88:18.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse 1987/88:157 om flyktingpolitiken att

riksdagen lämnar vad som anförts i skrivelsen utan erinran,

2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf503 yrkande 4,

1987/88:Sf506 i denna del, 1987/88:Sf534 yrkandena 19 och 20 och

1987/88:Sf541 yrkande 5,

3. beträffande tillkännagivande om flyktingpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sf503 yrkande 1,

1987/88 :Sf506 i denna del, 1986/87:Sfl23 yrkande 3 och
1986/87: Sfi 25,

4. beträffande översyn av utlänningslagen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf534 yrkande 18,

5. beträffande homosexualitet som flyktingskäl
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf531,

6. beträffande inflytande för kommun vid asylprövning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf529,

7. beträffande principen om första asylland

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf525 yrkande 2 och
1987/88:Sf534 yrkande 3,

8. beträffande asylsökande från Turkiet och kurdiska asylsökande
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf504 och 1987/88:Sf533,

9. beträffande rättstillämpningen i familjeåterföreningsfall
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf521,

10. beträffande viseringsregler

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf534 yrkandena 1 och 2 och
1987/88:Sf541 yrkande 4,

11. beträffande visumtvång vid besök hos anhöriga
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf503 yrkande 2,

12. beträffande behandlingen av förvarstagna

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf534 yrkande 6, 28

13. beträffande barn i förvar SfU 1987/88:27

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf517 yrkande 5,

1987/88:Sf534 yrkande II och 1987/88:Sf541 yrkande 8 i denna del,

14. beträffande utvisning till vissa länder

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf525 yrkande 1,

15. beträffande rådrum vid verkställighet

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf534 yrkande 7,

16. beträffande familjesplittring vid verkställighet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf534 yrkande 8,

17. beträffande straffsanktion

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf522,

18. beträffande flyktingbarns situation

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf515, 1987/88:Sf526,

1987/88:Sf534 yrkande 9, 1987/88:Sf537 och 1987/88:Sf541 yrkande 8
i denna del.

19. beträffande anordnande av en Flyktingbarnens dag
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf502,

20. beträffande åtgärder för att bestämma asylsökandes identitet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88: Sf518 yrkande 10,

1986/87: Sf 123 yrkandena 1 och 2 och 1986/87: Sf 124 yrkandena 2
och 3,

21. beträffande arbetstillstånd m.m. för asylsökande

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf501, 1987/88:Sf518 yrkande
4, 1987/88:Sf519, 1987/88:Sf532 yrkande 3, 1987/88:Sf534 yrkande
13, 1987/88:Sf541 yrkande 7 och 1987/88:Sfl3 yrkande 1,

22. beträffande ersättning mellan kommunerna

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sfl24 yrkande 1,

23. beträffande förslag till riksdagen 1986/87:18 om flyktinginvandringen
till Sverige m.m.

att riksdagen lämnar förslaget utan vidare åtgärd,

24. beträffande förslag till riksdagen 1987/88:18 om kostnaderna
vid statens invandrarverks flyktingförläggningar

att riksdagen avslår förslaget.

Stockholm den 19 maj 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s). Nils Carlshamre (m). Ralf Lindström (s).

Margareta Andrén (fp). Karin Israelsson (c). Gullan Lindblad (m). Lena
Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp). Siri Häggmark
(m). Ingegerd Elm (s). Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk).

Ingegerd Anderlund (s) och Maud Björnemalm (s).

29

Reservationer

SfU 1987/88:27

1. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (mom. 2)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Av regeringens”
och slutar med "denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att vår flyktingpolitik måste bygga på internationell
solidaritet och att internationella lösningar måste sökas för att
komma till rätta med 1980-talets hårdnande attityder i Europa gentemot
flyktingar. Sverige bör därför, såsom framhålls i motion Sf534, både ta
initiativ till internationella förhandlingar om varje område varifrån flyktingar
kommer och diskutera med de länder som flyktingarna kommer till. I
sådana förhandlingar bör även UNHCR delta.

Utöver dessa internationella överläggningar bör Sverige, såsom också
framhålls i motion Sf534, ta initiativ till diskussioner inom berört ministerråd
om ett samordnat nordiskt agerande för att skapa beredskap för
akuta flyktingproblem.

Det bör ankomma på regeringen att ta de initiativ som nu angivits.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkandena 19 och
20 och med anledning av motionerna 1987/88:Sf503 yrkande 4,
1987/88:Sf506 i denna del och 1987/88:Sf541 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (mom. 2)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Av regeringens”
och slutar med "denna del.” bort ha följande lydelse:

Den allra största bördan av flyktingströmmarna bärs i dag av fattiga och
underutvecklade länder i tredje världen, medan de högt industrialiserade
länderna i Västeuropa anstränger sig att bygga upp vattentäta murar omkring
sig för att skydda sig mot flyktingtillströmningen. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att också länderna i Europa tar sin del av
ansvaret för världens flyktingproblem. Sverige har här en viktig roll och
regeringen bör, såsom framhålls i motion Sf503, ta initiativ på statsministernivå
för att internationella överenskommelser skall nås som gör det
möjligt för de europeiska länderna att på ett organiserat sätt ta sin del av
ansvaret för de stora flyktingproblemen i världen.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande internationellt samarbete i flyktingfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf503 yrkande 4 och med
anledning av motionerna 1987/88:Sf506 i denna del, 1987/88:Sf534

yrkandena 19 och 20 och 1987/88:Sf541 yrkande 5 som sin mening ger SfU 1987/88:27
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Tillkännagivande om flyktingpolitiken (mom. 3)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "De
påståenden" och slutar med "uppfattning inte.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening sammanfaller Sveriges flyktingpolitik i dag inte
med den allmänna rättsuppfattningen. Utlänningslagstiftningen tillämpas
mycket restriktivt för de flyktingar som lyckas komma till de svenska
gränserna, och de flyktingpolitiska ansträngningarna koncentreras i huvudsak
på att försöka stoppa flyktingtillströmningen till Sverige.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Sf503 att flyktingpolitiken
inte får styras av ekonomiska hänsyn. Den måste i stället vara en
fråga om internationell solidaritet, vilket innebär att man måste vara generös
och att de grundläggande principerna för flyktingpolitiken, humanism,
omtanke och medmänsklighet, alltid måste värnas.

Det anförda bör med bifall till motion Sf503 yrkande 1 ges regeringen till
känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillkännagivande om flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf503 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1987/88:Sf506 i denna del, 1986/87:Sfl23 yrkande
3 och 1986/87:Sfl25 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Översyn av utlänningslagen (mom. 4)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Sorn anförs”
och slutar med "yrkande 18." bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att det finns olika åsikter angående tillämpningen
av utlänningslagen. En bredare översyn än den som nyss avslutats
bör därför göras. Denna översyn bör framför allt avse principerna bakom
lagen och dess syfte. Vidare bör klarlägganden göras för att tillämpningen
skall kunna bli enhetligare. I samband med översynen finns det enligt
utskottets uppfattning skäl att även överväga utformningen av flyktingbegreppet.
Människor tvingas lämna sina hemländer av många andra skäl än
individuell förföljelse, såsom krig eller andra abnorma samhällsförhållanden.
Dessa människor får ofta skydd av "flyktingliknande skäl”. Det kan
därför ifrågasättas om inte flyktingdefinitionen i FN:s flyktingkonvention
snart kommer att vara inaktuell. Det finns därför anledning överväga om
Sverige bör ansluta sig till den flyktingdefinition som ges i den afrikanska
flyktingkonventionen. I vart fall bör utformningen av bestämmelsen om
s. k. de facto-flyktingar övervägas.

Det bör ankomma på regeringen att tillse att den begärda utredningen SfU 1987/88:27
kommer till stånd.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande översyn av utlänningslagen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Principen om första asylland (mom. 7)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
behandlade" och på s. 13 slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Meningen med principen om första asylland var ursprungligen att skapa
en skyldighet för det första asyllandet att ge asylsökande fristad. Det är
enligt utskottets uppfattning högst beklagligt att principen kommit att användas
också som ett medel för tredje land att förvägra en asylsökande
fristad. Även den svenska tillämpningen av principen är mycket strikt. Den
s. k. en route-principen har urholkats av handläggande myndigheter. Utskottet
anser inte att detta kan accepteras.

Utskottet vill också framhålla att Sverige enligt FN:s flyktingkonvention
har förbundit sig att inte avvisa en flykting till gränser mot ett område där
flyktingens liv eller frihet skulle hotas på grund av hans eller hennes ras,
religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska
åskådning. Bl.a. mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening förkastligt
att avvisa icke-européer till Turkiet, vars anslutning till flyktingkonventionen
endast avser européer.

UNHCR:s exekutivkommitté har vidare rekommenderat att asyl inte
skall vägras enbart därför att den kunde ha sökts i en annan stat. Den
svenska delegationen vid FN-konferensen om territoriell asyl år 1977 stödde
en princip av liknande innebörd. Sverige bör därför iaktta detta.

Det anförda bör med bifall till motion Sf534 yrkande 3 ges regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses också motion Sf525 yrkande 2.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande principen om första asylland
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf525 yrkande 2 och
1987/88:Sf534 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. Asylsökande från Turkiet och kurdiska asylsökande
(mom. 8)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 14 slutar med "inte påkallad.” bort ha följande lydelse:

Situationen vad gäller mänskliga fri- och rättigheter och ett demokratiskt 32

system värt namnet är långt ifrån tillfredsställande i Turkiet. Det hårda SfU 1987/88:27
förtrycket och den stränga kontrollen i det turkiska samhället drabbar dem
som kräver respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, rättighet att
bilda fria fackföreningar och i övrigt verka för en demokratisering i Turkiet.

Regeringen bör därför, såsom framhålls i motion Sf504, vidta åtgärder så att
bedömningar vid mottagandet av flyktingar från Turkiet inte grundas på
uppgifter enbart från turkiska myndigheter under sken av att demokrati
råder i landet.

Den hårdnande attityden mot flyktingar i vårt land har enligt utskottets
mening särskilt hårt drabbat kurderna. Eftersom de ofta tvingas fly mellan
de olika länderna i den region de kommer ifrån hinner de många gånger
passera vad som av svenska myndigheter betraktas som första asylland,
innan de kommer hit. Med hänsyn till kurdernas situation i alla dessa länder
anser utskottet att prövningen av kurders asylansökningar bör genomföras
med särskild omsorg. Regeringen bör. som framhålls i motion Sf533, vidta
åtgärder så att den speciella situation som kurder befinner sig i när de söker
asyl i Sverige uppmärksammas bättre.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande asylsökande från Turkiet och kurdiska asylsökande
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf504 och
1987/88:Sf533 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. Viseringsregler (mom. 10)

Margareta Andrén (fp), Kenth Skårvik (fp) och Margo Ingvardsson (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Såsom nyss”
och på s. 16 slutar med "yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Reglerna för visum är avsedda för besök av tillfällig karaktär i ett land.

Den som har tänkt sig att stanna mer varaktigt i ett annat land har därför
inte rätt att få visum utan skall begära uppehållstillstånd. Den som begär
uppehållstillstånd på grund av flyktingskap eller av flyktingliknande skäl
begär asyl. För ansökan om asyl behövs enligt vad riksdagen bestämt inte
visum. En asylansökan skall alltid prövas av invandrarverket och kan inte
beviljas av svensk beskickning i utlandet. Det är därför enligt utskottets
mening oacceptabelt att regeringen genom överenskommelser med DDR
hindrar flyktingar som saknar inresevisum till Sverige att komma hit. Därigenom
frångår regeringen vad riksdagen har slagit fast om att flyktingpolitiken
skall vara human och generös och att asylbestämmelserna skall
tillämpas i enlighet med Sveriges internationella förpliktelser. Det i praktiken
gällande viseringstvånget för flyktingar som söker sig till Sverige via
DDR måste därför upphöra och DDR på lämpligt sätt informeras om att
asylsökande inte behöver ha visum för att resa in i Sverige. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: SfU 1987/88:27

10. beträffande viseringsregler

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkandena 1 och 2
och med avslag på motion 1987/88:Sf541 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Visumtvång vid besök hos anhöriga (mom. 11)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”De av
riksdagen” och slutar med "föranleda någon riksdagens åtgärd.” bort ha
följande lydelse:

En generös och human flyktingpolitik innebär enligt utskottets uppfattning
att visumtvånget inte får användas på ett sätt som hindrar människor
utanför Sverige att träffa sina anhöriga som är bosatta här. Ett visumtvång
med sådana konsekvenser är ovärdigt vårt land och bör enligt utskottets
mening inte tillämpas. Det anförda bör med bifall till motion Sf503
yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande visumtvång vid besök hos anhöriga

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf503 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Behandlingen av förvarstagna (mom. 12)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
konstaterar" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att utlänningar i förvar behandlas
enligt gällande bestämmelser och inte underkastas onödiga restriktioner.

Förvar får inte ske i polisarrest eller häkte annat än under kort tid, och
förvarstagna får inte hindras från kontakter med sina rättsliga biträdenv
vänner eller anhöriga. Det bör, såsom anförs i motion Sf534, ankomma på
regeringen att genom kontakter med berörda myndigheter åstadkomma att
gällande bestämmelser följs.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande behandlingen av förvarstagna

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Barn i förvar (mom. 13)

Margareta Andrén (fp). Karin Israelsson (c), Kenth Skårvik (fp) och Rune
Backlund (c) anser

34

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”1 avvaktan SfU 1987/88:27
på" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:

Trots att möjligheten att ta barn i förvar skall tillämpas endast i undantagsfall,
och upprepade uttalanden gjorts om att det endast i yttersta nödfall
och för några timmar får förekomma att barn med vårdnadshavare placeras
i arrestlokal, utnyttjas uppenbarligen möjligheterna både att ta barn i förvar
och att därvid placera dem i arrestlokal i betydligt större utsträckning än vad
som är avsikten. Utskottet anser att den enda möjligheten att komma till
rätta med dessa problem är att i utlänningslagen införa förbud mot att ta
barn i förvar. Regeringen bör därför skyndsamt lägga fram förslag härom
för riksdagen.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande barn i förvar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf517 yrkande 5 och med
anledning av motion 1987/88:Sf534 yrkande 11 samt med avslag på
motion 1987/88:Sf541 yrkande 8 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Rådrum vid verkställighet (mom. 15)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet
behandlade” och slutar med "riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Yrkande 7 i motionen avser verkställighet genom tvång, då utlänningen
också kan tas i förvar innan han eller hon förs ur landet.

Det har visat sig att beslut om avvisning eller utvisning alltför ofta skett
på ett sätt som är kränkande för den asylsökande. Enligt FN:s flyktingkonvention
skall en asylsökande ha rätt till skäligt rådrum vid utvisning, bl. a.
för att den som inte vill återvända till hemlandet skall få tid att förbereda
resa till annat asylland. Med de ytterst knappa tidsmarginaler som förekommer
då avlägsnandebeslut verkställs tvångsvis är det omöjligt. Den
asylsökande måste enligt utskottets mening ges tid och möjlighet att lämna
landet under värdiga former.

Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sf534 yrkande 7
ges regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande rådrum vid verkställighet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12, Familjesplittring vid verkställighet (mom. 16)

Margareta Andrén (fp). Karin Israelsson (c), Kenth Skårvik (fp) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Även 35

frågan" och slutar med "är påkallad." bort ha följande lydelse:

Familjesplittring vid verkställighet av avlägsnandebeslut har förekommit i SfU 1987/88:27
alltför stor utsträckning. Utskottet anser det inte acceptabelt att familjer
splittras genom att föräldrar avvisas eller utvisas medan deras barn gått
underjorden. Regeringen bör därför vidta sådana åtgärder att familjesplittring
helt kan undvikas.

Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sf534 yrkande 8
ges regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande familjesplittring vid verkställighet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf534 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Flyktingbarns situation (morn. 18)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:

Barn i flyktingärenden bär ofta på svåra upplevelser. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att barnens situation vid asylansökningar alltid
uppmärksammas och utreds särskilt. Humanitära skäl med avseende på
barnen kan ha betydelse för prövningen av deras föräldrars ansökan om
asyl. Barnen kan också ha egna behov av en fristad. Vidare vill utskottet
peka på de problem som uppstår då ensamma barn kommer till Sverige för
att söka asyl utan sina föräldrar. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot
dessa i praktiken föräldralösa barn och möjligheterna att placera dem i
grupphem eller fosterhem. Enligt utskottets mening bör något ingående
studium av socialstyrelsens utredning om asylsökandebarns sociala, medicinska
och psykologiska behov inte avvaktas utan åtgärder måste vidtas
omedelbart.

Vad utskottet sålunda anfört om behovet av bättre utredningar av barnens
situation i asylärenden och om behandlingen av flyktingbarn bör med
bifall till motionerna Sf515 och Sf534 yrkande 9 ges regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande flyktingbarns situation
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf515 och
1987/88:Sf534 yrkande 9 och med anledning av motionerna
1987/88:Sf526, 1987/88:Sf537 och 1987/88:Sf541 yrkande 8 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Åtgärder för att bestämma asylsökandes identitet
(mom. 20)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Såsom

ovan" och slutar med "yrkande 10.” bort ha följande lydelse: 35

Såsom ovan berörts är frågan rörande asylsökandes dokumentlöshet upp- SfU 1987/88:27
märksammad internationellt. Vissa förslag till åtgärder har lagts fram i
betänkandet Översyn av utlänningslagen, som för närvarande bereds inom
regeringskansliet. Utskottet anser emellertid inte att detta räcker. Genom
att asylsökandes uppgifter inte kan kontrolleras föreligger risk för att kriminella
kommer in i landet och här kan fortsätta sin brottsliga verksamhet.

Vidare finns risk för att passlösa får företräde vid asylbedömningen. Det är
därför nödvändigt att åtgärder vidtas så att asylsökandes identitet kan
bestämmas säkrare. Myndigheterna måste kunna ställa krav på att en asylsökande
i möjligaste mån företer en identitetshandling av något slag, och
utskottet förutsätter att de passkontrollerande myndigheterna har tillgång
till erforderlig teknisk utrustning.

Utskottet anser att regeringen såsom anges i motion Sf518 bör ges till
känna att sådana åtgärder bör vidtas att asylsökandes identitet säkrare kan
bestämmas.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande åtgärder för att bestämma asylsökandes identitet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf518 yrkande 10 och
med anledning av motion 1986/87:Sfi24 yrkandena 2 och 3 samt med
avslag på motion 1986/87:Sf 123 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Arbetstillstånd m.m. för asylsökande (mom. 21)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Liknande
motionsyrkanden" och på s. 25 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha
följande lydelse:

Såsom framhållits bl. a. i motionerna Sf501 och Sf518 utsätts asylsökande
för mycket stora påfrestningar under en påtvingad ibland årslång sysslolöshet
medan de väntar på uppehållstillstånd. I allmänhet är de asylsökande
inställda på att skapa sig en ny framtid och försörja sig genom eget arbete. I
stället hamnar de i en beroendesituation som de inte kan påverka. En del
svenska medborgare uppfattar också de asylsökandes sysslolöshet som ett
hot mot den egna välfärden, och det är inte allmänt känt att en asylsökande
förmenas rätten att själv arbeta för sitt uppehälle.

Utskottet anser därför, i de fall det står klart att de asylsökandes fall skall
tas upp till utredning om uppehållstillstånd, att ett tidsbegränsat arbetstillstånd
bör kunna ges. Regeringen bör ändra utlänningsförordningen i enlighet
härmed.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande arbetstillstånd m.m. för asylsökande

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88: Sf501 och
1987/88:Sf518 yrkande 4 och med anledning av motionerna
1987/88:Sf532 yrkande 3, 1987/88:Sf534 yrkande 13, 1987/88:Sf541
yrkande 7 och 1987/88:Sf 13 yrkande 1 samt med avslag på motion 37

1987/88:Sf519 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet SfU 1987/88:27
anfört,

16. Arbetstillstånd m.m. för asylsökande (morn. 21)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Liknande
motionsyrkanden” och på s. 25 slutar med "riksdagens åtgärd.” bort ha
följande lydelse:

De långa väntetiderna blir mer destruktiva för de asylsökande än de
skulle behöva vara på grund av att de inte får lov att arbeta under tiden.

Flertalet asylsökande får efter beslut lov att stanna i Sverige. Utskottet
anser att det skulle vara en stor fördel för dem och en god början på
vistelsen i Sverige om de kunde arbeta under väntetiden. Integreringen i
samhället underlättas och självkänslan stärks av att kunna göra nytta och få
del av en arbetsgemenskap. En mycket negativ följd av kombinationen
långa väntetider och förbud mot att arbeta är att många svenskar reagerar
mot att de asylsökande "lever på det sociala”.

Enligt utskottets mening är den bästa lösningen på detta problem att
radikalt korta väntetiderna. Regeringen bör emellertid också pröva möjligheterna
att tillåta beredskapsarbete under väntetiden. Inom ramen för
svenskundervisning bör också studier och arbete kunna varvas. För att
beredskapsarbete skall vara möjligt bör dock även försäkringsfrågorna lösas,
och invandrarverket bör därför ges i uppdrag att se över försäkringsfrågorna
för asylsökande som får beredskapsarbete.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande arbetstillstånd m.m. för asylsökande
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf519. 1987/88:Sf532
yrkande 3 och 1987/88:Sf534 yrkande 13 och med anledning av motionerna
1987/88:Sf501, 1987/88:Sf518 yrkande 4, 1987/88:Sf541 yrkande
7 och 1987/88:Sfl3 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

17. Arbetstillstånd m.m. för asylsökande (mom. 21)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Liknande
motionsyrkanden" och på s. 25 slutar med "riksdagens åtgärd.” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av största vikt att handläggningstiderna
för asylärenden kortas radikalt. Även om så sker är det dock viktigt att
väntetiden för de asylsökande används på bästa möjliga sätt. Asylsökande
bör t. ex. kunna få påbörja svenskundervisning och varva den med arbetslivspraktik.
Detta bör ges regeringen till känna.

38

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: SfU 1987/88:27

21. beträffande arbetstillstånd m.m. för asylsökande
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sf532 yrkande 3,

1987/88:Sf541 yrkande 7 och 1987/88:Sfl3 yrkande 1 och med anledning
av motionerna 1987/88:Sf501, 1987/88:Sf518 yrkande 4,

1987/88:Sf519, 1987/88:Sf534 yrkande 13 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

39

Innehållsförteckning SfU 1987/88:27

Skrivelser) 1

Förslagen 1

Motioner 1

Motioner väckta med anledning av förslag 1986/87:18 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987/88 . . 2

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:80 5

Utskottet 5

Inledning 5

Flyktingsituationen i världen 6

Sverige i det internationella flyktingarbetet 7

Överföring av flyktingar och asylsökande i Sverige 9

Utlänningslagens flyktingbegrepp m.m 10

Principen om första asylland m.m 12

Anhöriginvandring 14

Viseringsregler 15

Förvar 17

Verkställighet av avlägsnandebeslut 19

Flyktingbarns situation 21

Asylsökande utan identitets- och resehandlingar m.m 22

Arbete m.m. för asylsökande 24

Ekonomisk ersättning mellan kommunerna 25

Revisorernas förslag 26

Hemställan 28

Reservationer 30

1. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (fp) 30

2. Internationellt samarbete i flyktingfrågor (vpk) 30

3. Tillkännagivande om flyktingpolitiken (vpk) 31

4. Översyn av utlänningslagen (fp) 31

5. Principen om första asylland (fp) 32

6. Asylsökande från Turkiet och kurdiska asylsökande (vpk) 32

7. Viseringsregler (fp, vpk) 33

8. Visumtvång vid besök hos anhöriga (vpk) 34

9. Behandlingen av förvarstagna (fp) 34

10. Barn i förvar (fp, c) 34

11. Rådrum vid verkställighet (fp) 35

12. Familjesplittring vid verkställighet (fp, c) 35

13. Flyktingbarns situation (fp) 36

14. Åtgärder för att bestämma asylsökandes identitet (m) 36

15. Arbetstillstånd m.m. för asylsökande (m) 37

16. Arbetstillstånd m.m. för asylsökande (fp) 38

17. Arbetstillstånd m.m. för asylsökande (c) 38

Svenskt Tryck Stockholm 1988