Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1987/88:25

om delpensionsförsäkringen

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner angående delpensionsförsäkringen.
I motionerna tas upp frågor om kompensationsnivån
inom delpensionsförsäkringen, lantbrukares möjligheter att få delpension
och rätten för en anställd att få övergå till deltidsarbete.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1987/88

1987/88:Sf277 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsgivarens ”vetorätt” och om en översyn av reglerna för deltidspension.

1987/88:Sf307 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för delpension
för egenföretagare.

1987/88:Sf328 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i delpensioneringen från och
med den 1 januari 1989 skall vara 50 %,

3 (delvis), att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 2,
beslutar tillgodogöra statsbudgeten de socialförsäkringsmedel som frigörs
såsom i motionen anförts.

1987/88:Sf332 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt kompensationsnivå
för delpensionen till 50 % från den 1 juli 1988 enligt vad som anförts i
motionen och därvid överför 410 milj. kr. från delpensionsfonden till
statsbudgeten.

Utskottet

Delpensionsförsäkringen för arbetstagare trädde i kraft den 1 juli 1976.
Fr.o.m. den 1 januari 1980 har möjligheten att få delpension utsträckts till att
omfatta i princip alla förvärvsarbetande, dvs. även egna företagare och
uppdragstagare. Delpensionen syftar till att ge möjlighet till en mjuk
övergång från arbete till ålderspension genom en nedtrappning av arbetsin -

SfU

1987/88:25

1 Riksdagen 1987188.11 sami. Nr 25

satsen under de sista yrkesverksamma åren. Delpensionen ger kompensation
för en del av det inkomstbortfall som uppstår på grund av arbetstidsminskningen.

Delpensionsnivån bestämdes vid reformens införande till 65 % av den
försäkrades pensionsunderlag. Nivån sänktes fr.o.m. år 1981 till 50 % av
pensionsunderlaget men är fr.o.m. den 1 juli 1987 åter 65 %.

Pensionsunderlaget utgör för en anställd skillnaden mellan hans genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst
som han kan antas ha tills vidare efter arbetstidsminskningen. För
egna företagare är pensionsunderlaget i regel hälften av den genomsnittliga
förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen. Inkomsten före arbetstidsminskningen
beräknas schablonmässigt för samtliga försäkrade med ledning
av de tre högsta av de fem senaste årens pensionspoäng.

Delpensionen är pensionsgrundande för allmän tilläggspension och är
knuten till basbeloppet.

Som villkor för delpension gäller för anställda att arbetstiden måste
minskas med minst fem timmar i veckan och efter minskningen uppgå till
minst 17 timmar i veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i
genomsnitt minst hälften och efter minskningen arbeta i genomsnitt minst 17
timmar i veckan.

Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egna
företagare. Avgiften, som för närvarande uppgår till 0,50 % av avgiftsunderlaget,
tillförs en särskild fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.

Antalet delpensionärer ökade under åren 1978-1980 från ca 33 900 till ca
68 500. Fr.o.m. år 1981 skedde en successiv minskning av antalet personer
med delpension och i slutet av år 1986 hade endast ca 32 000 personer
delpension. Vid utgången av år 1987 beräknas antalet delpensionärer uppgå
till 37 000.

I motion Sf332 yrkande 5 av Anne Wibble m.fl. begärs förslag om att
kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1988
återskall sänkas till 50 %. De därigenom frigjorda medlen, som beräknas till
410 milj. kr., bör enligt motionärerna överföras till stadsbudgeten. Liknande
yrkanden har även Nils Carlshamre m.fl., som i motion Sf328 yrkande 2
begär att riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån till 50 % fr.om. den 1
januari 1989. I samma motion begärs i yrkande 3, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen beslutar att tillgodogöra statsbudgeten de socialförsäkringsmedel
som frigörs genom en sådan sänkning av ersättningsnivån.

Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen har som ovan nämnts
återställts till den ursprungliga, 65 % av pensionsunderlaget, så sent som
under föregående budgetår (prop. 1986/87:100, SfU 13, rskr. 154). Utskottet
uttryckte därvid sin tillfredsställelse med att detta kunde ske och påpekade
bl.a. att antalet delpensionstagare hade mer än halverats sedan kompensationsgraden
sänktes den 1 januari 1981 och att minskningen av antalet
delpensionstagare främst hänförde sig till personer med lägre inkomster.

Med hänsyn till de effekter en sänkning av kompensationsnivån tidigare
fått anser utskottet att nivån även fortsättningsvis bör vara 65 %. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna Sf332 yrkande 5 och Sf328 yrkandena 2
och 3 i motsvarande del.

SfU 1987/88:25

Karin Israelsson m.fl. begär i motion Sf307 yrkande 3 en översyn av
reglerna för delpension för egenföretagare. Motionärerna anser att en
lantbrukare skall kunna erhålla delpension vid en arbetstidsminskning av
samma omfattning som gäller för löntagare eller i vart fall om lantbrukaren
minskar sin arbetstid och sin inkomst genom att slopa en produktionsgren,
exempelvis en djurbesättning. En lantbrukare kan nämligen ha svårt att
minska sin arbetsinsats med så mycket som hälften. Motionärerna anser
vidare att ett annat inkomstbegrepp borde tillämpas för lantbrukare.
Motionärerna tar därvid upp den avvecklingsersättning som en lantbrukare
kan få när han lägger ned sin mjölkproduktion. Enligt motionärerna är
möjligheterna små för lantbrukaren att få delpension utan avdrag för
avvecklingsersättningen eftersom man inte tar hänsyn till att avvecklingsersättningen
också skall ersätta de fasta kostnader lantbrukaren har i form av
bl.a. räntor och avbetalningar på jordbruksfastigheten.

Frågan om delpension skall kunna utgå till egna företagare vid en
minskning av arbetstiden med mindre än hälften behandlades av utskottet
under föregående riksmöte (se SfU 1986/87:22). Utskottet åberopade därvid
att pensionsberedningen i sitt betänkande (SOU 1986:47) Deltidspension,
översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen, hade framhållit att
betydande svårigheter hade uppkommit hos försäkringskassorna vid tillämpningen
av delpensionsförsäkringen för egenföretagare. Även om problemen
successivt hade minskat och tillämpningen under årens lopp blivit mer
enhetlig ansåg beredningen att betydande svårigheter alltjämt kvarstod vid
prövningen av frågan om egenföretagaren minskat sin arbetstid i tillräcklig
omfattning. Beredningen föreslog därför att nuvarande regler tills vidare
borde kvarstå. Enligt beredningen kunde det heller inte komma i fråga att
införa särregler om arbetstidsminskningen för enbart en viss grupp egenföretagare,
som lantbrukare. Utskottet ansåg med hänsyn till de redovisade
erfarenheterna att tillämpningssvårigheterna sannolikt skulle öka om kravet
på arbetstidsminskning för egenföretagare sattes lägre än för närvarande och
avstyrkte därför bifall till i sammanhanget behandlade motionsyrkanden.

Enligt utskottets uppfattning måste även i dag göras den bedömningen att
tillämpningssvårigheterna skulle öka om egenföretagare kunde erhålla
delpension vid en minskning av arbetstiden med mindre än hälften. Utskottet
avstyrker därför att kravet på arbetstidsminskning för egenföretagare sätts
lägre än för närvarande. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
riksförsäkringsverket i Allmänna råd 1987:9 om delpension har rekommenderat
försäkringskassorna att vid bedömningen av lantbrukares arbetstidsminskning
särskilt beakta att många lantbrukare som söker delpension driver
jämförelsevis orationella lantbruk, ofta med låg mekaniseringsgrad.

Vad härefter gäller motionärernas förslag om ett annat inkomstbegrepp
för lantbrukare i delpensionshänseende vill utskottet anföra följande.

Mot bakgrund av den växande obalansen mellan produktion och konsumtion
av mejeriprodukter infördes fr.o.m. den 1 januari 1983 en särskild
avvecklingsersättning till mjölkproducenter mellan 60 och 65 år som upphör
med sin mjölkproduktion. Nya grupper av mjölkproducenter har successivt
kunnat ansluta sig till systemet. Avvecklingsersättningen, dens.k. mjölkpensionen,
utgår i förhållande till under visst år levererad mjölkmängd.

SfU 1987/88:25

Ersättning utgår för närvarande med 50 öre per kg ersättningsgrundande
mjöikmängd och med högst 50 000 kr. per år. Avvecklingsersättningen är
skattepliktig och utgör inkomst av jordbruksfastighet.

Enligt 13 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring utgörs pensionsunderlaget
för en egenföretagare av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen. Den genomsnittliga förvärvsinkomsten
beräknas med ledning av de tre högsta av de fem senaste årens pensionspoäng.
Överstiger den förvärvsinkomst som den försäkrade efter arbetstidsminskningen
kan antas tills vidare ha hälften av den tidigare inkomsten,
minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill.

Som ovan nämnts beskattas avvecklingsersättningen som inkomst av
jordbruksfastighet. Den kommer därvid att ingå som en av flera poster i
bokföringen av jordbruksfastigheten. Förvärvsinkomsten för en lantbrukare
som erhåller avvecklingsersättning kommer därför enligt utskottets mening
att bli beroende av bl.a. i vilken omfattning denne har kvar fasta kostnader
som hänför sig till den tidigare mjölkproduktionen. Utskottet, som förutsätter
att riksförsäkringsverket noga följer tillämpningen av ifrågavarande
regler, anser inte att det finns skäl att nu förorda ett särskilt inkomstbegrepp
för lantbrukare i delpensionshänseende.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf307 yrkande 3.

I motion Sf277 begär Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén ett
tillkännagivande till regeringen om arbetsgivarens ”vetorätt” och om en
översyn av reglerna för deltidspension. Motionärerna påpekar att en
arbetstagare som önskar få delpension inte har någon rätt att få övergå till
deltidsarbete. Det finns enligt motionärerna uppgifter om att arbetsgivare
vägrat anställda deltidspension med motiveringar som varit svåra att förstå. I
sådana situationer borde det vara möjligt för arbetstagaren att i särskild
instans kunna få prövad skäligheten i en sådan vägran. Motionärerna anser
vidare att en utvärdering av delpensionssystemet bör ske utifrån dessa
aspekter.

Frågan om rätten till deltidsarbete har tagits upp av pensionsberedningen i
det ovan nämnda delbetänkandet SOU 1986:47. I betänkandet angavs på s.

77-78:

Av avgörande betydelse för rätten till delpension är att den försäkrade har ett
deltidsarbete. Någon rätt härtill finns inte enligt lagstiftningen, utan ansvaret
för att få fram erforderliga deltidsarbeten har överlämnats till arbetsmarknadens
parter. Under förarbetena underströks dock att arbetsmarknadsparterna
härvidlag har ett stort ansvar för att sådana arbeten skapas som utgör en
nödvändig förutsättning för en ändamålsenlig kombination av delpension
och deltidsarbete. Det förutsattes således att det på arbetsmarknaden skulle
åstadkommas deltidsarbeten så att syftena med den rörliga pensionsåldern
kunde uppnås.

Enligt vad vi har kunnat finna har företag m.fl. på arbetsmarknaden visat
stor beredvillighet att tillgodose efterfrågan på deltidsarbete för personer i
åldern 60-64 år och att söka lösa de praktiska problem som kunnat uppstå i
samband med arbetstagares övergång till deltid. På arbetsmarknaden har
härigenom i stor utsträckning tillskapats deltidsarbeten för äldre arbetstagare.
Olika avtal har också träffats mellan arbetsmarknadens parter med
anledning av delpensionsreformen. På de statliga och kommunala områdena
gäller avtal som visserligen inte ger en absolut rätt till deltidsarbete men som

SfU 1987/88:25

rekommenderar myndigheterna m.fl. att i möjligaste mån tillmötesgå
arbetstagarnas önskemål om arbetstidsminskning. Och även inom den
privata sektorn finns rekommendationer att företagen bör positivt pröva
möjligheterna att ordna deltidsarbete för dem som önskar utnyttja delpensioneringen.
Några egentliga problem i detta hänseende synes inte ha
uppkommit. Anledning att nu ompröva det ställningstagande som gjordes
vid 1976 års reform och att i lagstiftningen införa en rätt till deltidsarbete
anser vi därför inte föreligga.

Utskottet anser mot bakgrund av vad pensionsberedningen ovan anfört att
motion Sf277 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf332 yrkande 5 och 1987/
88:Sf328 yrkandena 2 och 3 i motsvarande del,

2. beträffande delpension till lantbrukare

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf307 yrkande 3,

3. beträffande rätt till deltidsarbete

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf277.

Stockholm den 5 maj 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan
Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth Skårvik
(fp), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk),
Margareta Persson (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

Reservationer

1. Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
(mom. 1)

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "Kompensationsnivån
inom” och slutar med "motsvarande del.” bort ha följande
lydelse:

SfU 1987/88:25

Utskottet anser därför att kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 1989 åter börsänkas till 50 % avpensionsunderlaget.
De därigenom frigjorda socialförsäkringsmedlen bör tillgodogöras statsbudgeten.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf328 yrkandena 2 och 3 i
motsvarande del och med avslag på motion 1987/88: Sf332 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
(mom. 1)

Margareta Andrén och Kenth Skårvik (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Kompensationsnivån
inom" och slutar med ”motsvarande del." bort ha följande
lydelse:

I det rådande samhällsekonomiska läget måste kostnaderna för delpensionsförsäkringen
vägas mot andra angelägna åtgärder. Enligt utskottets
uppfattning medför en kompensationsnivå på 50 % att en försäkrad kan
minska sin arbetstid utan alltför kännbara ekonomiska konsekvenser.
Utskottet anser därför att kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1988 åter bör sänkas till 50 % av pensionsunderlaget. De
därigenom frigjorda medlen, som beräknas uppgå till 410 milj. kr., bör
tillgodogöras statsbudgeten.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf332 yrkande 5 och med
anledning av motion 1987/88: Sf328 yrkandena 2 och 3 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Delpension till lantbrukare (mom. 2)

Nils Carlshamre (m). Margareta Andrén (fp). Karin Israelsson (c). Gullan
Lindblad (m), Kenth Skårvik (fp), Rune Backlund (c) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Enligt
utskottets” och slutar med "låg mekaniseringsgrad.” bort ha följande
lydelse:

Lantbrukare har i dag liksom löntagare rätt till delpension. För lantbrukarna,
liksom för övriga egenföretagare, gäller dock att dessa för att få
delpension måste minska sin arbetstid med minst hälften. Av pensionsansökningarna
framgår att lantbrukarna kan ha svårt att minska sin arbetstid med
så mycket som för närvarande krävs. Enligt utskottets mening måste kravet
på arbetstidsminskningen anpassas till detta förhållande. Utskottet anser

SfU 1987/88:25

därför att regeringen bör göra en översyn av reglerna för delpension för
egenföretagare. Denna översyn bör omfatta frågan om en lantbrukare kan
beviljas delpension vid en arbetstidsminskning av samma omfattning som
gäller för löntagare eller om han kan få delpension när han minskar sin
arbetstid och inkomst genom att slopa en produktionsgren, t.ex. en
djurbesättning.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Sorn ovan” och
slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

Som ovan redovisats kan en lantbrukare få avvecklingsersättning när han
säljer sina kor och lägger ned mjölkproduktionen. Om han samtidigt begär
delpension beräknar försäkringskassan i många fall att den framtida förvärvsinkomsten
överstiger hälften av den tidigare inkomsten. Kassan tar
nämligen inte hänsyn till att avvecklingsersättningen också skall ersätta de
fasta kostnader lantbrukaren har på grund av den tidigare mjölkproduktionen,
t.ex. räntor och avbetalningar på jordbruksfastigheten. Effekten blir att
lantbrukaren får delpensionen beräknad på ett lägre underlag än det faktiska
inkomstbortfallet. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att den ovan
förordade översynen av reglerna för delpension för egenföretagare även bör
avse frågan om ett annat inkomstbegrepp bör tillämpas när det gäller
lantbrukares möjlighet till delpension i dessa fall.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf307
yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande delpension till lantbrukare
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf307 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1987/88:25

gotab Stockholm 1988 15265