Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialutskottets betänkande

1987/88:25

om tvångsvård av vuxna missbrukare (prop.

1987/88:147)

SoU

1987/88:25

Sammanfattning

l betänkandet behandlas förslagen i proposition 1987/88:147 om tvångs­vård av vuxna missbrukare m.m. jämte de motioner som väckts med anled­ning av propositionen. Dessutom behandlas tvä motioner (fp resp. c) angå­ende konlraklsvärd inom socialtjänsten saml tre motionsyrkanden (m) an­gående lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Uiskottei tillstyrker i belänkandet regeringens förslag till lag om vård av missbrukare i vissa fall och till ändring i socialtjänstlagen och avstyrker motionsförslag (s resp. vpk) om avslag på proposifionen. Utskottet avstyr­ker olika motionsförslag som bl.a. gäller grunderna för tvångsvård, vårdti­dens längd och frågan om länsstyrelsen eller socialnämnden skall svara för utredning och ansökan om vård. Ulskoltet avstyrker också motionsyrkan­den om att huvudmannaskapet för LVM-vården skall överföras lill staten.

Mol utskottets beslut alt lägga propositionens förslag lill grund för lag­stiftning reserverar sig utskottets vpk-ledamol. Vpk-ledamolen reserverar sig också mot utskottets beslut angående vissa kriterier för beredande av' vård, reglerna för omedelbart omhändertagande, vårdtidens längd och re­surser lill missbrukarvården.

Utskottets borgerliga ledamöter reserverar sig gemensamt för att utred­ning och ansökan om vård enligt lagen bör åvila socialnämnden i stället för länsstyrelsen.

Utskottels m-ledamöter reserverar sig mot utskottels beslut i fråga om vissa kriterier för beredande av vård, anstånd med verkställighet av beslut om vård, vårdtidens längd samt huvudmannaskapet för LVM-vården. Även c-ledamöterna reserverar sig beträffande vissa kriterier för beredande av vård. M- och c-ledamöterna reserverar sig även gemensamt beträffande samordning med vård enligt hälso- och sjukvårdslagen samt förebyggande insatser på missbrukarområdel.

Propositionen

I proposition 1987/88:147 om tvångsvård av vuxna missbrukare, m.m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de av lagrå­det granskade förslagen till

I     Riksdagen 1987/88. 12 saml. Nr 25

1.  lag om vård av missbrukare i vissa fall,                                       SoU   1987/88:25

2.  lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), med vidtagna ändringar.

Lagförslagen fogas till belänkandet som bilaga.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av

dels vad i regeringsprotokollel den 11 februari 1988 anförs om

1.  behovet av specialisering inom den öppna socialtjänsten (avsnitt 3.2),

2.  värden av psykiskt svårt störda missbrukare (avsnitt 3.4),

3.  missbrukarna och arbetsmarknaden (avsnitt 3.6), dels vad i propositionen anförts om

4.      del särskilda statsbidraget för vård av narkotikamissbrukare vid hem
för särskilt noggrann tillsyn (avsnitt 4.3).

Motioner

Motioner väckta med anledning av prop. 1987/88:147

l987/88;Sol2 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motio­nen anförts belräffande förebyggande insatser på missbruksområdel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motio­nen anförts om uppföljningen av vårdinsatserna,

3. alt riksdagen som sin meningger regeringen lill känna vad som i motio­nen anförts om insatser för att samordna värd enligt HSL och LVM,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motio­nen anförts belräffande betydelsen av frivilliginsatser och enskilda vård­hem i missbrukarvården,

5. att riksdagen beslutar all LVM:s tvängsregler skall kunna användas också till skydd för närboende enligt det anförda,

6. att riksdagen, med avslag pä propositionen i motsvarande del, beslutar att socialnämnden initierar, utreder och ansöker om LVM-värd direkt lill länsrätten.

l987/88:Sol3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1.  alt riksdagen avslår proposition 1987/88:147,

2.  all riksdagen hos regeringen begär ett ramprogram för socialtjänstens utveckling, byggt på de humanistiska och demokratiska principer som tidi­gare reformarbete utgått från.

1987/88:Sol4 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anta följande förslag lill lydelse av 4 § i lagen om vård av missbrukare i vissa fall:

4 § Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående miss­bruk av alkohol, narkotika eller fiykliga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sill missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligl socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han lill följd av missbruket

 

1)      utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara eller om miss-      SoU   1987,/88:25
bruket annars medför allvarliga sociala skadeverkningar för missbrukaren

själv eller dennes anhöriga,

2)  kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller

3)  kan befaras att allvarligt skada någon annan.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligl denna lag.

2.      att riksdagen beslutar anta följande förslag till lydelse av 20 § i lagen
om vård av missbrukare i vissa fall;

20 § Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått och senast när vården har pågått i tolv månader (vårdlid). Vården skall anses påbörjad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart om­händertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ell hem som avses i 22 § eller ett sjukhus. Värden upphör genom beslut om utskrivning enligl 25 §.

3.  att riksdagen beslutar att en sådan bestämmelse införs i lagen om värd av missbrukare i vissa fall som ger socialnämnden möjlighet till anstånd med verkställighet av LVM-beslul i enlighet med de i motionen anförda riktlinjerna,

4.  att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag innebärande all huvudmannaskapet för LVM-vården återförs lill staten,

5.  att riksdagen beslutar att socialnämnderna, liksom redan gäller i fråga om vård enligt lagen om vård av unga (LVU), beträffande även LVM-värd skall svara för såväl utredning som ansökan till länsrätten.

l987/88;Sol5 av Kjell-Arne Welin (fp) vari y.kas

1. att riksdagen som sin meningger regeringen lill känna vad som i motio­nen anförts om ulredningsansvar,

2. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna vad som i motio­nen anförts om tvångsvärdens längd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motio­nen anförts om möjligheter till frivillig vård,

4. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgodohavande av tid inom kriminal- resp. sjukvård.

1987/88;Sol6 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas alt riksdagen beslutar att inte genomföra de föreliggande förändringarna i lagen om tvångsvärd av vuxna missbrukare i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88;Sol7 av Ulla-Britt Åbark m.fi. (s) vari yrkas

1.  att riksdagen beslutar att icke genomföra regeringens förslag om för­längning av tvångsvärden och det skärpta rekvisitet för tvångsvård,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade resurser lill LVM-vården och den frivilliga vården.

l987/88:Sol8 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas

I. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om tvångsvård av vux­
na missbrukare,                                                                                                     3

 

2. all riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag som bygger på att      SoU   1987/88:25 tvångsåtgärder mot rfiissbrukare endast skall vidtas i akuta situationer, avse avgiftning och insatser för att motivera för frivillig vård, med placering utanför socialtjänsten.

l987/88;Sol9 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas

1.  all riksdagen beslutar att icke genomföra propositionens förslag oni förlängning av tvångsvården och det skärpta rekvisitet för tvångsvård,

2.  all riksdagen ej antar 13 § i lagförslaget,

3.  all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad i motionen anförts om förbättrade resurser lill LVM-vården och den frivilliga vården.

l987/88:So20 av Daniel Tarschys m.n. (fp) vari yrkas

1.  all riksdagen beslutar att socialnämnden skall ha ansvar för såväl ut­redning som ansökan lill länsrällenenligl LVM,

2.  all riksdagen beslutar att även enskilt drivna vårdinstitutioner skall få ha ansvar för LVM-värd.

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:79 om åtgärder mot AIDS

1987/88:So4av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas, såvitt här är i fråga (yrkande­na 15-17),

15. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den maxi­mala liden för värd enligl LVM bör förlängas lill ett år,

16. att riksdagen sorn sin meningger regeringen lill känna att huvudman­naskapet för LVM-vården bör överföras till staten,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att indikatio­nerna i 3 § LVM utvidgas lill alt gälla även fara för annan person.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1988

l987/88:So237av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas, såvitt här är i fråga
(yrkande 7), all riksdagen hos regeringen begär förslag till kontraktsvård
som ell frivilligt alternativ till tvångsvård.         .,

1987/88:So260av Alf Svensson (c) vari yrkas, såvitt härar i fråga (yrkande' 1), alt riksdagen som sin meningger regeringen lill känna all s.k, kontrakts-vård skall införas, vilket innebär all om inte vårdprogrammet fullföljs, er­sätts det automatiskt med sluten vård Mofiveringen älerfinns i motion Ju619.

Utskottet

Allmänt om förslaget

Lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) trädde i krafi den 1 januari 1982 samtidigt med socialtjänstlagen (1980:620) och lagen-(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

 

Den nu framlagda proposifionen bygger på ett av den parlamentariskt SoU 1987/88:25 sammansatta socialberedningen (S 1980:07) avgivet förslag. Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget (SOU 1987:22). Förslaget innebären reviderad lag­stiftning beträffande tvångsvård av vuxna missbrukare. I betänkandet re­dovisas också en rad överväganden och förslag som syftar till en förstärk­ning av i första hand socialtjänstens frivilliga insatser förde vuxna missbru­karna.

I propositionen föreslås att en ny lag med samma namn skall ersätta nuvarande LVM. Den nya lagen avses omfatta missbrukare av alkohol, narkotika och tlyktiga lösningsmedel. Tvångsvård skall syfta lill all motive­ra missbrukaren så att han kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsall behandling och la emot stöd för all komma ifrån sitt missbruk. Vissa jämkningar föreslås i förhållande till gällande lag vad avser villkoren för att vård skall få beslutas. Tvångsvård skall kunna ges på etl tidigare stadium av missbruket och i mindre akuta skeden än vad som sker nu. För att betona detta föreslås att det inte längre skall krävas all behovet av vård för all komma ifrån missbruket skall vara trängande. Vidare föreslås att även upp­enbara sociala skadeverkningar av missbruket skall beaktas vid bedöm- , ningen av om vård skall beslutas. Ändringarna lar främst sikte på de yngre vuxna missbrukarna. Den nya lagen föresläs bli obligatoriskt tillämplig, om förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. Den längsta vårdtiden före­slås utökad frän högst fyra till högst sex månader. Vidare föresläs alt även socialnämnden, och inte som nu endast polismyndigheten, ges befogenhet . • , att besluta om ett omedelbart omhändertagande. .

. Vissa ändringar föreslås i socialtjänstlagen (1980:620) bl.a. i syfte att be-, tona socialnämndens ansvar för alt en missbrukare får den hjälp och vård som han behöver.

Frågan om avslag på propositionens förslag och begäran om nytt förslag

1 motion Sol3 av Lars Verner m.fl. (vpk) yrkas avslag pä motionen i dess
helhet (yrkande I) och begärs ett ramprogram för socialtjänstens utveck­
ling, byggt pä de humanistiska och demokratiska principer som tidigare
reformarbete utgått från (yrkande 2). Enligt motionärerna mäste proposi­
tionen i sin helhet förkastas såsom helt stridande mot arbetarrörelsens och
socialismens människosyn.                     ,.

I motion SolS av Lena Öhrsvik m.fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar
avslå regeringens förslag om tvångsvård av vuxna missbrukare (yrkande I)
och att riksdagen hos regeringen begär ett nyllförslag som bygger pä att
tvångsåtgärder mol missbrukare endast skall vidtas i akuta,situationer, avse
avgiftning och insatser för att motivera för frivillig vård, med placering
utanför socialtjänsten (yrkande 2). Motionärerna anser alt förslaget allvar­
ligt strider mot den anda och inriktning som präglar socialtjänstlagstift­
ningen i övrigt.                •

a av v

I motion Sol6 av Hans Göran Franck (s) hemställs all riksdagen beslutar K inte genomföra de föreliggande förändringarna i lagen om tvångsvård

uxna missbrukare i enlighet med vad som anförts i motionen. Enligl       ,             5

 

motionären tyder förslagen på att lagen i första hand skall avse samhälls-      SoU   1987/88:25 skyddet och i andra hand den enskildes värdbehov.

Utskottet gör följande överväganden.

1 propositionen lämnas en redovisning av missbrukets utveckling och miss­brukarnas levnadsförhållanden. Redovisningen bygger på socialbered­ningens uppgifter, som av en överväldigande majoritet av remissinstanser­na bekräftats såsom i allt väsentligt överensstämmande med erfarenheterna frän fältet. Av dessa uppgifter framgår bl.a. all överdödligheten bland de lunga missbrukarna ökat kraftigt under de senasle decennierna. Även om den totala alkoholkonsumtionen minskal tyder uppgifterna på en fortsatt hög alkoholkonsumtion bland de socialt utslagna missbrukargrupperna. Del lunga missbruket av narkotika ligger sannolikt pä en något högre nivå i dag än i slutet av 1970-talel, dä de lunga narkotikamissbrukarna uppskatta­des till mellan 10 000 och 14 000. Till bilden hör ell ökat biandmissbruk och all det numera finns fier yngre och kvinnor bland de lunga missbrukarna.

De lunga missbrukarnas levnadsförhållanden har försämrats i flera avse­enden de senaste decennierna. De har i stigande utsträckning slagits ut frän arbetsmarknaden. Flertalet får sin försörjning genom socialbidrag eller för­tidspension. När del gäller narkotikamissbrukarna har HIV-epidemin fo­gat nya hot mot deras livssituation. En nyligen genomförd epidemiologisk undersökning vid allmänna häktet i Slockholm visar att drygt 60 % av de undersökta heroinmissbrukarna nu är HIV-positiva.

Enligl propositionen utgör den mycket allvarliga situationen för de tunga missbrukarna ett utomordentligt starkt motiv för ett aktivare förhållnings­sätt inom socialtjänsten. Utskottet delar den uppfattningen. Ulskoltet vill understryka att åtgärder som kan motverka social utslagning och förbättra levnadsförhållandena för den som blivit utslagen mäste ges en ökad priori­tet inom socialtjänsten.

I propositionen framhålls att grundlinjen inom missbrukarvården även i framtiden självfallet bör vara fri villighet. Principen att tvångsvård inte skall komma i fråga om värdbehoven kan tillgodoses genom frivilliga åtgärder är i sig självklar. Mänga tunga missbrukare avvisar emellertid alla erbjudan­den om vård i frivilliga former. Del handlar då följaktligen inte om etl val mellan tvångsvård och frivillig vård, utan mellan tvångsvård och ingen värd alls, dvs. som regel ett fortsatt tungt missbruk med de risker i olika avseenden som detta innebär. Departementschefen anser, i likhet med soci­alberedningen och flertalet remissinstanser, att situationen för de tunga missbrukarna är så allvarlig att den motiverar en utvidgad användning av tvångsvård, främst när det gäller missbrukare i åldrarna närmast över 20 år. För en del av de unga missbrukarna är tvångsvärd del enda alternativet lill total utslagning och för tidig död.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen all den nuvarande lagens
syfte bör ligga fast. Grundtanken måste alltjämt vara att det är den enskildes
behov av värd som är avgörande. Tvångsvården skall syfta lill att ge den
enskilde motivation till fortsatt behandling i frivilliga former. Tvångsvår­
den skall, som framhålls i propositionen, ses som ett led i en längre tids              6

 

behandling där huvuddelen av insatserna sker inom ramen för frivillig      SoU   1987/88:25 vård.

Utskottet ansluter sig också till vad som anförs i propositionen om en utvidgad användning av tvångsvård. Utvecklingen på missbrukarområdel är så oroande att åtgärder måste vidtas för att rädda tunga missbrukare som avvisar alla erbjudanden om värd från att få sitt liv helt förstört. Enligl utskottets mening kan t.ex. inte unga missbrukare ostört få fortsätta med tungt missbruk till dess de fått obotliga medicinska skador. Insatserna frän samhällets sida måste, som föresläs i propositionen, sällas in tidigare och i mindre akuta situationer än för närvarande. Det är också viktigt att man vid bedömningen av den enskildes vårdbehov tar hänsyn till hans eller hennes totala livssituation. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att enbart beakta risken för missbrukarens hälsa i strikt medicinsk mening. Även and­ra konsekvenser av ell tungt missbruk måste beaktas.

Utskottet anser således att propositionsförslaget kan läggas till grund för lagstiftning. Utskottet noterar också, mot bakgrund av vad som anförts i motionerna Sol3 (vpk) och Sol6 (s), att förslaget kunnat godtas från de aspekter — bl.a. i fråga om grundlagsenligheten — som lagrådet har att beakta.

Utskottet avstyrker med hänvisning till del anförda motionerna Sol3 (vpk), Sol6(s)och Sol8(s).

Utskottet återkommer i det följande lill vissa frågor som aktualiseras genom motioner och som berör del närmare innehållet i lagförslagen.

Kriterier för beredande av vård

En förutsättning för vård enligt nuvarande LVM är alt missbrukaren till följd av ell fortgående missbruk av alkohol eller narkotika är i trängande behov av vård för alt komma ifrån sitt missbruk och att hans värdbehov inte kan tillgodoses enligl socialtjänstlagen eller någon annan lag (2 §). Vidare krävs att den enskilde till följd av missbruket antingen utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara (3 § a) eller han befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående (3 § b).

Trängande vårdbehov

Enligl propositionen skall tvångsvård kunna ges pä ell tidigare stadium av missbruket och i mindre akuta skeden än vad som sker nu. För att betona detta skall för sådan vård inte längre krävas all behovet av vård för alt komma ifrån missbruket skall vara trängande.

I motion Sol7av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s)yrkande I och i motion Sol9 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) yrkande I hemställs att riksdagen beslutar att inte genomföra propositionens förslag om det skärpta rekvisitet för tvångsvård (yrkandena delvis). Motionärerna anser bl.a. all del även i fortsättningen skall krävas ell trängande vårdbehov.

Vid tillkomsten av LVM betonade departementschefen (prop. 1981/82:8
s. 44) — mot bakgrund av tveksamhet hos vissa remissinstanser — att kravet
pä trängande behov av vård inte skulle uppfattas så snävt som remissinslan-    7

 

serna befarat, nämligen attdet uttryckte ett krav på etl akut behov av avgift-      SoU   1987/88:25 ning. Ordet trängande behölls därför i lagtexten.

1 nu förevarande proposition (s. 45) framhålls att LVM borde möjliggöra ett tidigare ingripande än vad man utgått från i den praktiska tillämpningen i mänga fall, särskilt vid ett allvarligt missbruk hos de yngre av de vuxna missbrukarna. Erfarenheterna från tillämpningen av LVM visar emellertid alt myndigheterna i många fall tolkat lagen så, att förutsättningarna för tvångsvård inte är uppfyllda förrän missbrukaren har fått en allvarlig ska--da. De allvarliga skador det rör sig om är obotliga skador på lever, hjärna ellerandra livsviktiga organ. Med hänsyn härtill talar, enligt propositionen, starka skäl för att utmönstra rekvisitet trängande behov ur lagen.

Det är uppenbart att farhågorna vid tillkomsten av LVM har besannats.
De skäl som anförts i propositionen för alt utmönstra kravet på all vårdbe­
hovet skall vara trängande är därför enligt utskottets mening övertygande.
Del måste vara möjligt all avbryta ett destruktivt missbruksbeteende innan '

allvarliga medicinska skador har uppstått.

Utskottet avstyrker därför motion Sol7 (s) yrkande I och motion Sol9 (s) yrkande 1 i här aktuella delar.

En social indikation för tvångsvård

Enligl propositionen skall även uppenbara sociala skadeverkningar av
missbruket beaktas vid bedömningen av om värd skall beslutas. Detta for­
muleras i den föreslagna lagtexten så att missbrukaren lill följd av missbru­
ket "löper en uppenbar risk all förstöra sill liv."                                    '     ■

1 den ovannämnda motionen Sol7(s) yrkande I (delvis)vari yrkas att det skärpta rekvisitet för tvångsvård inte skall genomföras, anförs även att indi­kationen "löper en uppenbar risk all förstöra sitt liv" skall utgå. I motion Sol9 fs) yrkande I delvis framställs samma yrkande.

I propositionen (s. 46) framhålls att del inte är möjligt att vid bedörnning-
en av om en missbrukare utsätter sin hälsa för en allvarlig fara göra någon
klar skillnad mellan skadeverkningar av social och av medicinsk natur. När
det gäller de yngre missbrukarna har konstaterats att den sociala utslag­
ningen är hårdare än förr och alt den drabbar många redan innan de fyllt
30 år. Dessa missbrukare har i allmänhet inte fått något fäste pä arbets­
marknaden. De försörjer sig på kriminalitet och bidrag. Enligt departe­
mentschefen måste LVM i sådana fall kunna användas i ett skede dä del
ännu är möjligt att bryta den destruktiva utvecklingen. De sociala konse­
kvenserna av en livsföring som är helt ägnad åt missbruk är så förödande
för en ung person all vård med tvång är befogad, om hans framtida utveck­
ling står på spel. 1 propositionen görs jämförelsen mellan missbrukaren
under 20 år som kan fä vård enligt LVU när del är fråga om sociala skade­
verkningar, medan man beträffande den som fyllt 21 år för närvarande
endast beaktar de medicinska skadeverkningarna. Mot denna bakgrund
föreslås i propositionen all grunderna för all kunna bereda en nfissbrukare
tvångsvård skall kompletteras med en bestämmelse som tär sikte på miss­
brukets sociala skadeverkningar, nämligen all vård enligt LVM skall kunna
beredas den som till följd av missbruket löper en uppenbar risk all förstöra       •     


 

sitt liv.  Del förutsätts naturligtvis också att övriga förutsättningar för      SoU   1987/88:25 tvångsvård är uppfyllda.

Utskottet vill. i likhet med departementschefen, erinra om att det är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande. Vid en sådan bedöm­ning är det varken möjligt eller lämpligt att bortse från den enskildes totala livssituation. Enligt utskottels mening ler det sig närmast inhumant att avstå från tvångsvård under åberopande av att medicinska skador ännu inte upp­stått, när del är fråga om en ung människa som pä grund av missbruket håller på att näst infill omintetgöra sina möjligheter att under läng tid fram­över leva ett människovärdigt liv. Om missbrukaren i ell sådant fall inte kan förmås till frivillig vård måste, enligl utskottets mening, tvångsvård kunna komma i fråga.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionsförsla­get och avstyrker motionerna SoU och Sol9 (båda s) såvitt nu är i fråga.

Skyddet för missbrukarens omgivning

I propositionen (s. 48) föreslås all den nuvarande bestämmelsen om skyd­det för närstående behålls oförändrad. Tillämpningsområdet utvidgas inte . lill andra än närstående och inte heller för att skydda omgivningen mol HIV-smillade missbrukare.

I motion SoU av Karin Israelsson m.fl. (cVhemställs att riksdagen beslutar alt LVM :s tvångsregler skall kunna användas också till skydd för närboen­de enligl del anförda (yrkande 5). Enligt motionärerna kan inte alltid ell kraftigt störande beleende mot närboende från en missbrukare preciseras sä att del blir möjligt med polisskydd. LVM bör därför kompletteras så att skyddet också inbegriper närboende.

I motion Su4 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs alt riksdagen som sin me­ning ger regeringen lill känna att indikationerna i 3 § LVM utvidgas till att gälla även fara för annan person (yrkande 17).

I motion Sol4 av Nils Carlshamre m.jl. (m) hemställs att riksdagen beslu­tar om en utvidgning av LVM till att omfatta även fall då missbrukaren kan befaras alt allvarligt skada någon annan (yrkande I. delvis).

Enligt propositionen (s. 50) finns det inte tillräckliga skäl för att vidga skyddet för närstående till att omfatta även andra. Visserligen utsätter mänga missbrukare även andra i sin omgivning för våld, hot om våld eller annan fara. Dessa utomstående befinner sig emellertid som regel i en avse­värt mindre utsatt situation i förhällande till missbrukaren än vad hans närmaste gör. Möjligheterna till slraffrällsligl ingripande med stöd av bl.a. bestämmelserna i brottsbalken om olaga hot får här anses tillräckliga. Dess­utom, framhåller departementschefen, skulle en vidgning från den begrän­sade personkrets som missbrukarens familj utgör till i princip alla i hans omgivning, innebära ell betydande avsteg från principen om LVM som en vårdlagstiflning.

Utskottet vill understryka att LVM är en vårdlagstiflning. Grundtanken
att del är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande ligger fast.
Det avsteg som gjorts för all skydda en nära anhörig som kan befaras alt
allvarligt skadas av missbrukaren måste dock accepteras med hänsyn lill de       9

 

anhörigas utsatta situafion. När det gäller utomstående är situationen en SoU 1987/88:25 annan. Våld mot utomstående äger oftast rum på platser där polis eller annan har ett ansvar för ordningen. Våldet mot anhöriga sker oftast i hem­met där hjälp utifrån inte kan påräknas. Den utomstående har vidare inte den känslomässiga bundenhet till missbrukaren som kan hindra en anhörig från all söka hjälp av polis. Utskottet delar därför uppfattningen i proposi­tionen all möjligheterna till straffrättsligt ingripande får anses tillräckliga när del gäller utomstående.

Även när det gäller frågan om del finns behov av att utvidga LVM;s tillämpningsområde för att skydda omgivningen mot HIV-smittade narko­tikamissbrukare, delar utskottet propositionens bedömning. Smittskyddet måste primärt tillgodoses genom smittskyddslagsliflningen. Att uttryckli­gen bygga in smillskyddsfunktionen i LVM;s rekvisil skulle innebära att LVM :s karaktär av vårdlag lill skydd för människor med svära missbruks­problem till en del skulle gå förlorad.

Utskottet är således inte berett att utvidga det personliga skyddet för människor i missbrukarens omgivning till andra än närslående.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion SoU (m) yr­kande 1 delvis och motion So4 (m) yrkande 17.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka utvidgade möjligheter till tvångsvård på grund av alt en missbrukare uppträder på etl för närboende kraftigt störande sätt. Utskottet avstyrker alltså även motion Sol2 (c)yrkan-de5.

I motion Sol4 yrkande I (delvis)av Nils Carlshamre m.fl. //Wylhemställsatt 4 § LVM skall ges en sådan utformning alt tvångsvård skall kunna beslutas om missbruket medför allvarliga sociala skadeverkningar för missbrukaren el­ler dennes anhöriga. Enligt motionärerna måste LVM medge möjlighet till ingripande dä missbruket innebär påtagliga och allvarliga sociala skade­verkningar inte bara för missbrukaren själv, utan även för anhöriga.

Skyddet för närslående i LVM — vilket i propositionen föreslås oföränd­rat — gäller risken att allvarligt skadas av missbrukaren. Med skada avses därvid inte bara fysisk skada (prop. 1981/82:8 s. 76). Även sädana psykiska lidanden som kanske främst narkomaners familjer ibland utsätts för genom etl hotfullt, pockande eller hänsynslöst uppträdande kan utgöra grund för ingripande, enligt förarbetena till LVM.

Enligl utskottets mening är del angeläget all LVM kan användas för att
skydda anhöriga från allvarligt fysiskt eller psykiskt våld av missbrukaren. I
sådana fall, i vilka konsekvenserna av våldet kan bli lika tragiska för miss­
brukaren som för offret, ter del sig naturligt med möjligheten lill LVM-vård
för missbrukaren. Utskottet kan emellertid inte förorda en sådan utvidg­
ning av närsläendeskyddet som föreslås i motionen. Del förhållandet all
missbrukarens familj drabbas av sociala skadeverkningar till följd av miss­
bruket måste lindras på annat sätt, t.ex. genom bistånd enligl socialtjänstla­
gen. Utskottet vill i sammanhanget dock erinra om att tvångsvård enligt
förslaget i propositionen skall kunna beslutas om missbrukaren löper en
uppenbar risk all förstöra sitt liv. Härmed avses bl.a. sådana fall där LVM-
vården kvarstår som en sista utväg för all rädda det som finns kvar av               'O

 

anknytning lill bostad, arbetsmarknad och normala relationer till anhöriga      SoU   1987/88:25 (prop. s. 47), Vid den helhetsbedömning som i det fallet måste ske finns del enligt utskottets mening visst utrymme för att beakta även de anhörigas situation.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion SoU (m) yr­kande 1 i här aktuell del.

Obligatorisk tillämpning

Enligt förslaget i propositionen (s. 52) blir LVM, till skillnad från nu, obli­gatoriskt tillämplig om förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. En­ligl departementschefen (s. 53) måste del framgå klart av lagen alt samhället har en skyldighet att ingripa om missbrukaren eller hans närstående befin­ner sig i en så utsatt situation som lagen anger och värdbehovet inte kan tillgodoses enligl socialtjänstlagen eller på annat sätt. Detta bör ske genom att lagen ändras så alt det framgår att tvångsvård skall beslutas om förutsätt­ningarna för sådan vård är uppfyllda.

I motion Sol5av Kjell-Arne Welin (fp)yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som sagts om möjligheter lill frivillig vård (yrkande 3). Enligt motionären är del olyckligt att tvångsvård måste tillgri­pas när förutsättningar för tvångsvård föreligger. Möjligheten alt tillgripa andra vårdformer som bygger på frivillighet måste finnas kvar.

Utskottet vill stryka under departementschefens ord alt det bör observe­ras att lagen, även med de föreslagna ändringarna av grunderna för vård, kommer all avse endast sådana situationer där missbruket är så omfattande att allvarliga medicinska eller sociala skadeverkningar är nära förestående. Utebliven vård i de situationer som lagen anger kan således leda till all missbrukaren dör, ådrar sig obotliga medicinska skador eller slås ut socialt. Utskottet anser i likhet med departementschefen att samhället i en sådan situation bör ha en skyldighet — inte bara en befogenhet — att se till att missbrukaren får behövlig vård. För att undvika missförstånd vill ulskoltet framhålla att en självklar grundförutsättning för tvångsvård — vilket också framgår av lagen — är att möjligheterna att tillgodose missbrukarens behov av värd i frivilliga former är uttömda. Mot bakgrund härav avstyrker ut­skottet bifall till motion So 15 (fp) yrkande 3.

Anstånd med verkställighet av ett LVM-beslut

Enligt nykierhetsvårdslagen (1954:579) fanns möjlighet för i vissa fall läns­rätten och i övriga fall nykterhelsvårdsnämnden att bevilja villkorligt an­stånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning — s.k. vilande reso­lution — varvid den som beslutet avsåg i stället ställdes under övervakning. Om han skötte sig, förföll beslutet efter ett år. Misskötte han sig, förverka­des anståndet.

Regler av detta slag saknas i LVM. Enligt 6 § LVM skall vården påbörjas inom två veckor efler det all beslutet om vård vunnit laga kraft. Annars upphör beslutet att gälla. Enligt propositionsförslaget (12 § andra stycket)

 

upphör beslutet att gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra veckor      SoU   1987/88:25 från den dag beslutet vann laga kraft.

Socialutskottet uttalade i belänkandet SoU 1982/83:37 s. 24 bl.a.;

S.k. vilande resolution liknande den som fidigare fanns i nykierhetsvårdsla­gen ter sig principiellt främmande för socialtjänstlagens och LVM :s syn på syftet med vården. Vilande resolution fungerade huvudsakligen som en påtryckning genom etl hot om vård. Utskottet ställer sig myckel tveksamt lill om en sådan möjlighet kan förenas med socialtjänstens arbetssätt vilket, till skillnad från den gamla nykterhetsvårdens, skall präglas av hänsyn till den enskildes önskemål och hans frivilliga medverkan. Utskottet utgår emellertid från all socialberedningen om så visar sig påkallat överväger även denna fråga.

Utskottet har därefter i betänkandena SoU 1983/84:30 och SoU 1984/85:30 vidhållit detta ställningstagande.

1 motion Sol4 av Nils Carlshamre m.jl. (m) hemställs att riksdagen beslutar om alt en sådan bestämmelse införs i lagen om vård av missbrukare som ger socialnämnden möjlighet lill anstånd med verkställighet av LVM-beslul i enlighet med de i motionen anförda riktlinjerna (yrkande 3). Enligt mo­tionärerna bör socialnämnden under sex månader från det domen vann laga kraft ha möjlighet att ge,anstånd med verkställighet av beslutet om vård.

Som uiskottei anfört i det föregående skall LVM-vård beslutas om miss­bruket är så omfattande all allvarliga medicinska eller sociala skadeverk­ningar är nära föreslående. En grundläggande förutsättningför tvångsvård är vidare att möjligheterna att tillgodose missbrukarens vårdbehov i frivilli­ga former är uttömda. Med en sådan konstruktion av förutsättningarna för vård finns del enligl utskottets mening inte något utrymme för längre dröjs­mål med verkställigheten än som skäligen kan krävas för att eftersöka och inställa missbrukaren för vård. Den i propositionen föreslagna uppbyggna­den av vården utgår i stället från att utslussningen i samhället bör ske med bibehållande av vissa tvängsmöjligheter. Så snart det kan ske med hänsyn . lill den planerade vården skall den intagne pä ell LVM-hem,beredas tillfälle

alt vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form. Vård i annan form                  ,

kan vara t.ex. ett långsiktigt behandlingsprogram på någon institution eller i öppenvård. Genom denna möjlighet kan Ivångsbefogenheterna finnas i bakgrunden som ell stöd även under tid då missbrukaren försöker komma i gång med en vård som bygger på hans egen vilja och förmåga att fullfölja programmet.

Utskottet avstyrker med det anförda motion SoU (m) yrkande 3.

Utredning och ansökan om vård

Länsstyrelsens sociala funktion har sedan den 1 januari 1984 haft uppgiften
att utreda och ansöka om vård enligl LVM samt all föra talan inför rätten.
Under åren 1982 och 1983 utfördes dessa uppgifter övergångsvis av social­
nämnderna. Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet konimer i kon­
takt med missbrukare är skyldiga att anmäla till länsstyrelsen om de får
kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM. En              '2

 

motsvarande skyldighet åligger under vissa förutsättningar även läkare.      SoU   1987/88:25 Anmälningar kommer i första hand frän socialnämnderna men även från polis, skyddskonsulenter och läkare.

Har länsstyrelsen genom anmälan fåll kännedom om ell misstänkt miss­bruksfall, gör länsstyrelsen en utredning. Socialnämnden och andra anmäl­ningspliktiga myndigheter är därvid skyldiga all lämha alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen. En läkarundersökning ingår som ett led i utredningen. Om länsstyrelsen efter utredningen anser att det finns skäl alt bereda någon vård enligt LVM, skall länsstyrelsen ansöka om värd hos länsrätten. Ansökan skall innehålla en redogörelse för missbrukarens förhållanden och tidigare vidtagna åtgärder. Länsstyrelsen skall också ange den vård som länsstyrelsen anser behövlig, var värden bör' påbörjas och i vilket hem intagning kan ske. Denna redogörelse för den planerade vården förutsätter att samråd sker med socialnämnden.

I propositionen (s. 54) föreslås all länsstyrelsen även i fortsättningen , skall ha ansvaret för utredning och ansökan i ärenden om vård enligt lagen. Länsstyrelsen skall dock anlita socialnämnden för själva utredningsarbetet.

Socialnämnden skall lämna länsstyrelsen en redogörelse för missbruka­
rens förhållanden och för tidigare vidtagna och för planerade åtgärder. I
samband med att redogörelsen upprättas skall en tjänsteman hos nämnden
utses som skall svara för kontakterna med missbrukaren och med olika
vårdgivare.                                   .     ,

I motionerna Sol2yrkande 6 av Karin Israelsson m.fl. (c). So 14yrkande 5 av Nils Carlshamre m.fl. (inj och So20 yrkande I av Daniel Tarschys m.jl. (fp) hemställs all riksdagen beslutar att socialnämnden skall svara för såväl utredning som ansökan till länsrätten. Enligt motionärerna bör social­nämnden, liksom redan gäller i fråga om vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), ha del fulla ansvaret för utredning och ansökan i LVM-ärenden.

I motion SolS av Kjell-Arne Welin (fp) hemställs alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utred­ningsansvar (yrkande I). Enligt motionären bör länsstyrelsen även fortsätt­ningsvis utföra utredningsarbetet.

Enligt propositionen måste man slå vakt om en enhetlig rättstillämpning
när del som här gäller tvångsåtgärder. Även om det slutliga avgörandet
vilar på domstolen, kan socialnämndernas olika utgångspunkter och prio­
riteringar leda till att del i vissa kommuner blir vanligare med tvångsvård än
i andra. Av rättssäkerhetsskäl är det bättre att någon annan än socialnämn­
den bedömer när möjligheterna att vidta förebyggande och frivilliga åtgär­
der är uttömda. Del är bättre om en utomstående myndighet prövar kvalite­
ten på insatserna. Härigenom får den enskilde en ytterligare prövning av
ärendet innan det eventuellt förs till domstol. Resultatet kan bli en jämnare
standard på den frivilliga vården. Det är också viktigt all signaler från
andra myndigheter, som kommer i kontakt med missbrukare, fångas upp
och kontrolleras av en utomstående myndighet. Skyddskonsulenler, polis
eller läkare kan ha en uppfattning om vårdbehovet som avviker från social­
nämndens. Del är bra all länsstyrelsen får tillfälle att granska även sådana        13

 

fall som av olika anledningar inte har förts fram i socialnämnden, framhål-      SoU   1987/88:25 ler departementschefen. Det erinras vidare om att socialnämnderna nyligen har befriats frän uppgiften all ansöka om värd och föra talan i domstolarna. Att efter kort tid åter ge dem denna uppgift förefaller olämpligt.

Utskottet har vid fiera tillfällen bl.a. i betänkandena SoU 1983/84:30 s, 30 och SoU 1984/85 ;30s. 21 uUalat att de beslutade riktlinjerna för utred­ning och ansökan om värd borde ligga fast. Erfarenheterna skulle få utvisa om det finns anledning att senare ta upp frågan pä nytt.

Utskottet anser att de argument för länsstyrelsens roll som redovisas i propositionen fortfarande är bärande. Även ulskoltet anser att det av rätts­säkerhetsskäl är önskvärt all del inte läggs på socialnämnden att själv bedö­ma om möjligheterna att vidta frivilliga åtgärder är uttömda. Del är viktigt också för all inte socialnämndernas olika prioriteringar och syn på missbru­karvården skall kunna leda till alt det i vissa kommuner blir mindre vanligt med ansökningar om tvångsvård än i andra. Det är därför bra all länsstyrel­sen genom anmälningar från anhöriga, läkare, skyddskonsulenter och polis kan fä tillfälle att granska sädana fall som socialnämnden inte fört fram. Utskottet anser vidare att del i vissa fall kan ha betydelse för vården av missbrukaren att någon annan än socialnämnden intar ställning som mot­part lill missbrukaren i domslolsprocessen.

Utskottet anser del således lämpligast all, såsom föreslagits i propositio­nen, uppgiften alt svara för utredning och ansökan om vård, fortfarande åvilar länsstyrelsen. Utskottet avstyrker till följd av detta ställningstagande motionerna Sol2 (c) yrkande 6, SoU (m) yrkande 5 och So20 (fp) yrkan­de I.

I propositionen (s. 56) erinras om all det vid tillkomsten av LVM uttryck­tes farhågor för dubbelarbete hos myndigheterna. Enligt departementsche­fen har dessa farhågor i viss mån besannats. Del är otvivelaktigt sä att länsstyrelsen i många fall gör en utredning samtidigt som socialnämnden tidigare har utrett samma sak, 1 propositionen erinras bl.a. om socialnämn­dens allmänna utredningsansvar enligt 50 § socialtjänstlagen jämfört med dess ansvar enligl 11 § socialtjänstlagen för att missbrukarna får stöd och hjälp. Det konstateras all socialnämnden på grund av dessa bestämmelser redan har ett eget utredningsansvar när del gäller missbrukare som är aktu­ella i LVM-ärenden. Del är därför enligt propositionen naturligt att social­nämnden även utför den egentliga utredningen på länsstyrelsens uppdrag. Därigenom ökar också möjligheterna för socialnämnden att tidigt etablera en kontakt med missbrukaren.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att själva utredningsarbe­
tet bör utföras av socialnämnden på länsstyrelsens uppdrag. Komplette­
ringar bör vid behov kunna göras av länsstyrelsen själv. Socialnämnden
skall stå för insamlandet av faktaundertaget medan det är länsstyrelsen som
svarar för bedömningen av behovet av LVM-vård. Genom all socialnämn­
den tidigt får kontakt med missbrukaren ökar förutsättningarna för alt soci­
alnämnden skall kunna planera och genomföra egna insatser för missbru­
karen. Det är också viktigt att missbrukaren tidigt får en särskild kontakt­
man hos nämnden som skall ge honom stöd och hjälp samt planera den
behandling som behövs. Enligt utskottets mening kan genom förslaget ut-         14

 

redningsliden utnyttjas för ett förtroendefullt samarbete mellan social-      SoU   1987/88:25 nämnden och missbrukaren. Utskottet avstyrker med det anförda motion SolS (fp) yrkande 1.

Omedelbart omhändertagande

En missbrukare får enligl 8 § LVM omhändertas omedelbart, om det är sannolikt att han kan beredas värd med stöd av LVM och rättens beslut om vård inte kan avvaktas. Paragrafen är uppbyggd efler mönster av motsva­rande regel i LVU.

Till skillnad frän vad som gäller enligt LVU får socialnämnden emeller­tid inte besluta om omedelbara omhändertaganden enligl LVM. För alt möjliggöra ell snabbt ingripande och eftersom polismyndigheten i allmän­het ändå måste anlitas för all genomföra ell omhändertagande har beslu­tanderätten lagts på polismyndigheten. Sedan frågan om vård har anhäng-iggjorls hos domstol får också rätten besluta om omedelbart omhänderta­gande.

I propositionen (s. 61) föreslås att även socialnämnden skall ges befogen-hel alt besluta om omedelbara omhändertaganden. Som skäl för utvidg­ningen anförs bl.a. följande. Socialnämnden har enligt 3 § socialtjänstlagen jämfört med 11 § samma lag del yttersta ansvaret för all varje missbrukare inom kommunen vid varje tillfälle får den vård och hjälp han behöver. Nämnden har emellertid i princip inte någon annan möjlighet all se till att en missbrukare, som behöver omedelbar hjälp, omedelbart tas om hand än genom alt anmäla saken till länsstyrelsen som i sin tur kan ansöka om vård hos länsrätten. På grund av den lid delta tar, har det i stället utvecklats en praxis all socialnämnden förser polismyndigheten med det underlag som behövs för all ell omedelbart omhändertagande skall kunna ske genom polisens försorg. Systemet bygger på all socialsekreterarna överträder de sekretessbestämmelser som gäller myndigheter emellan. En sådan ordning kan enligt propositionen inte godtas. Vidare är del enligl propositionen betänkligt att anhöriga som vänder sig lill socialnämnden för all få akut hjälp med en anförvant, måste hänvisas lill polisen. Pä grund härav föreslås all 13 § LVM skall utformas så att även socialnämnden ges befogenhet all göra omedelbara omhändertaganden.

I motion Sol 9 av Maj-Lis Lööw m.fl. /j-yihemställs att riksdagen ej antar 13 §i lagförslaget (yrkande 2). Enligt motionärerna äventyrar utvidgningen den förtroendefulla relationen som är nödvändig mellan missbrukare och soci­alnämnd.

Ulskoltet anser att den nuvarande ordningen, som bygger på att social­
nämnden lämnar ut känsliga uppgifter om enskilda lill polisen, kan skada
förtroendet för socialtjänsten. Utskottet delar också uppfattningen i propo­
sitionen all del är olyckligt all anhöriga måste vända sig till polisen i stället
för socialtjänsten när del är fråga om hjälp i en svår social situation. Särskilt
för anhöriga lill narkomaner, som ofta är inblandade i narkotika- och för-
mögenhelsbrotl, kan del le sig främmande all vända sig till polisen. För all
socialtjänsten skull kunna la del ansvar för missbrukarna, som ålagts den          15

 

genom 3 och 11 §§ socialtjänstlagen, är det enligt utskottets mening rimligt      SoU   1987/88:25 att socialnämnden ges möjlighet alt själv besluta om omedelbara omhän­dertaganden. Utskottet avstyrker med det anförda motion Sol9(s) yrkande 2.

Vårdtidens längd

I propositionen (s. 68) föreslås att den längsta vårdtiden enligt lagen utökas från fyra till sex månader. Del nuvarande förlängningsinslitulet föresläs slopat.

I motion Sol 7 yrkande I delvis av Ulla-Britt Äbark m.fl (s) och i motion Sol9 yrkande I delvis av Maj-Lis Lööw m.fl. (jj hemsläl Is att riksdagen beslutaratt inte genomföra regeringens förslag om förlängning av vårdtiden. Även i motion SolS av Kjell-Arne Welin ///7) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna all den längsta vårdtiden fortfarande skall vara fyra månader (yrkande 2).

I motion So4 yrkande 15 av Carl Bildt m.jl. (m)och i motion So 14 yrkande 2 av Nils Carlshamre m.jl. (m) yrkas att vårdtiden skall bestämmas lill högst tolv månader.

Vid tillkomsten av LVM (prop. 1981/82:8 s. 47) ställde sig föredragande departementschefen tveksam till om ens den maximala vårdtiden — fyra månader — kunde anses tillräcklig för de svåraste fallen. Tillämpningen av lagen såvitt avsåg vårdtiden måste enligl departementschefen följas noga.

I nu förevarande proposition (s. 70—71) konstaleras all erfarenheterna visar att nuvarande värdtid inte alltid räcker för att klara LVM :s uppgift att motivera missbrukaren lill frivillig vård. En central punkt i förslaget är vidare all LVM-vården som regel inte bör inskränkas lill själva institutions­vistelsen. Tanken är alt vårdperioden på LVM-hemmel inom ramen för vårdtiden enligl LVM ofta bör kunna följas av försöksvis anordnad fortsall vård i andra former. Denna utslussning kan ske såväl till behandlingshem eller familjevård som till vårdinsatser inom den öppna vården. De nuvaran­de vårdtiderna har visat sig för korta för all man skall kunna åstadkomma en smidig övergång från LVM-hemmen till andra vårdformer.

Departementschefen hänvisar vidare till all socialberedningen (SOU 1987:22) ansett att del finns skäl som talar för en förhållandevis lång vårdtid. Med hänsyn till lagens karaktär av undanlagslag och lill det djupa ingrepp som etl frihetsberövande innebär, har beredningen emellertid stan­nat för att föreslå sex månader som en längsta vårdtid. Departementschefen ansluter sig, bl.a. mot bakgrund av all majoriteten av remissinstanserna tillstyrkt förslaget, lill beredningens förslag.

Utskottet finner genom redovisningen i propositionen att vårdtiden fyra månader i vissa fall är för kort för att syftet med vården — motivation lill frivillig vård — skall kunna uppnås. Enligl utskottets mening bör vårdtiden bestämmas så att det finns realistiska möjligheter att uppnå syftet med la­gen. Annars kan lagen i sig ifrågasättas. Del finns starka behandlingsmässi-ga skäl som talar för en relativt lång vårdlid. Att upphöra med etl tungt missbruk av alkohol eller narkotika är en långsiktig och genomgripande

 

process. Utskottet delar uppfattningen i propositionen all det är de långsik- SoU 1987/88:25 liga, frivilliga vårdinsatserna som måste sällas i främsta rummet. LVM-vården skall ses som en utgångspunkt för motivationsarbete och planering av vård- och stödinsatser. Med ell sådant synsätt och då etl frihetsberövan­de alltid är ett djupt ingrepp i den enskildes liv anser utskottet alt sex måna­der som en längsta tid är en rimlig avvägning. Uiskottei vill stryka under vad som sägs i propositionen att för huvuddelen av LVM-klienterna — alkoholmissbrukare i åldrarna 30 är och äldre — finns i allmänhet inget behov av en långvarig institutionsvistelse. Vårdtiden för dessa bör liksom nu som regel kunna begränsas lill någon eller ell par månader. Del är där­emot väsentligt att institutionsvistelsen följs av stöd och behandling i öppna program pä hemorten. För de yngre missbrukarna är det av behandlings­skäl ofta lämpligt med en längre lids vård på ell behandlingshem. Del för­hållandet att de första sex månaderna av denna tid kan omgärdas av tvång enligl LVM bör kunna ge missbrukaren del stöd han behöver för all fullföl­ja det långsikliga behandlingsprogrammet.

Med hänvisning lill det anförda avstyrker utskottet motionerna So 15 (fp) yrkande 2, SoU (s) yrkande I delvis och Sol9 (s) yrkande I delvis, vari yrkas en oförändrad vårdtid om fyra månader. Utskottet avstyrker med samma hänvisning motionerna So4 (m) yrkande 15 och SoU (m) yrkande 2, vari föreslås en längsta vårdtid orn tolv månader.

Vårdtidens beräkning

Enligt förslaget (21 §) skall som vårdtid inte räknas den lid då missbrukaren olovligen vistas utanför ell LVM-hem eller är häktad eller inlagen i krimi­nalvårdsanstalt.

I motion SolS av Kjell-Arne Welin (fp) hemställs att riksdagen som sin me­ning ger regeringen till känna vad i motionen,anförts om tillgodohavande av lid inom kriminal- resp. sjukvård (yrkande 4). Enligt motionären bör tid då missbrukaren finns inom kriminalvård eller sjukvård räknas som värd­tid enligt LVM.

I propositionen (s. 74) sägs all tid då missbrukaren är inlagen på sjukhus bör inräknas i vårdtiden i enlighet med nu gällande regler. Utskottet konsta­terar sälunda att propositionen inte föreslår någon ändring såvitt avser tid pä sjukhus. Sådan tid skall fortfarande anses som värdtid. Motionen är. säledes redan tillgodosedd i denna del.

ri

När det gäller lid då missbrukaren vistas i häkte eller kriminalvårdsan­
stalt innebär propositionsförslaget en förändring av nu gällande ordning.
Sådan lid skall enligt förslaget inte räknas in i vårdtiden. I specialmotive-
ngentill2l §(s. 102) anförs bl.a. all del kan le sig självklart all inte vistelse i
en kriminalvårdsanstalt skall räknas som vårdlid enligl LVM. Ell straff som
ådöms enligl brottsbalken har ell helt annat syfte än ell beslut om LVM-
vård. Verksamheterna styrs.av olika mål och intressen. Har man funnit
situationen vara sådan all LVM-vård måste komma till stånd, skall sådan
vård inte kunna ersättas med en vistelse i kriminalvårdsanstalt, i vart fall
inte generellt. En annan sak är alt del enskilda fallet ibland kan le sig                17

2    Rik.sdagen 1987/88. 12 saml. Nr 25

annorlunda. En vistelse i en kriminalvårdsanstalt kan leda till att det inte      SoU   1987/88:25 finns skäl att efter frigivningen fortsätta LVM-vården. Om man finner att syftet med LVM-vården har uppnåtts, skall den givetvis upphöra.

Utskottet anser inte heller att vistelse i häkte eller kriminalvårdsanstalt bör räknas som vårdtid enligt LVM. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill och till vad som ovan anförtsom lid pä sjukhus motion So 15 (fp) yrkande 4.

Inledande sjukhusvård

Vård enligt LVM skall bygga på respekt för den enskildes självbestämman­derätt och integritet och skall så långt som möjligt utformas och genomföras i samverkan med den enskilde. Vården skall inledas pä sjukhus om del anses lämpligt med hänsyn lill den planerade vården i övrigt och om förut­sättningarna för sjukhusvård är uppfyllda.

När det gäller frågan om inledande sjukhusvård har utskottet tidigare uttalat bl.a. att den som värdas med stöd av LVM och är i behov av vård på sjukhus självfallet måste beredas sådan vård, att huvudprincipen är den att den som värdas enligt LVM skall vara tillförsäkrad rätt lill sjukhusvård samt alt rätten lill sjukhusvård är att betrakta som ett erbjudande och inte som ett tvång. Tanken är säledes all vården av missbrukare skall inledas på sjukhus om det är påkallat från värdsynpunkl och den enskilde accepterar vård enligl hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Utskottet behandlade senast frågan om inledande sjukhusvård i betän­kandet SoU 1984/85:30. Utskottet underströk då all det berörda lagrummet (12 § LVM) enligl utskottets mening klart gav vid handen att frågan om lämpligheten av inledande sjukhusvärd skall prövas i varje enskilt fall. Emellertid kunde bestämmelsen enligl utskottets mening ge upphov till svårigheter i de ganska fåtaliga fall där den enskilde inte ville ha sjukhus­vård eller ådagalägger avsikt att rymma därifrån så snart tillfälle ges. Ut­skottet ansåg därför att socialberedningen hade anledning att särskilt upp­märksamma samordningen mellan denna regel i LVM och andra lagregler, bl.a. i hälso- och sjukvårdslagen och LSPV.

Enligt propositionen (s. 82) är skälen för all LVM-vården i regel skall inledas på sjukhus fortfarande giltiga. Del konstateras samtidigt all alltför få patienter får sådan vård i dag. Anledningen till delta är all missbrukarna ofta avviker i samband med sjukhusvården. I propositionen diskuteras de regler som gäller i fråga om tvång inom sjukvården. Departementschefen anser därvid att principen om frivillighel inom hälso- och sjukvården är av så fundamental betydelse att avsteg därifrån måste grundas på mycket star­ka skäl. Önskemålet att förhindra all en missbrukare avviker från beslutad LVM-vård är inte tillräckligt för all frångå den principen. I syfte att åstad­komma att fier får inledande sjukhusvård föreslås att det införs en skyldig-hel för överläkaren att se lill all socialnämnden eller den som förestår vår­den vid LVM-hemmel genast underrättas om missbrukaren vill lämna sjuk­huset. Överläkaren fär vidare besluta all missbrukaren skall hindras all lämna sjukhuset under den lid som behövs för att säkerställa att missbruka­ren kan föras över till ett LVM-hem.

Enligt departementschefen (s. 84) finns det skäl att tro att den föreslagna         18

 

kvarhällningsrätten kommeratt medföra alt fiertalet av de missbrukare som SoU 1987/88:25 blir föremål för vård med stöd av LVM kan ges inledande sjukhusvård om de behöver det. Vissa klienter, framför allt vissa narkotikamissbrukare, kommer förmodligen att motsätta sig varje form av vård. För att dessa skall kunna fä medicinsk omvårdnad måste del på LVM-hemmen finnas erfor­derliga somatiska och psykiatriska resurser. Där det framstår som ofrån­komligt att bygga upp resurser för hälso- och sjukvård inom LVM-hemmen bör de enligt propositionen komma till stånd genom sjukvårdshuvudman­nens försorg. De närmare formerna för hur detta skall ske får avgöras frän fall lill fall genom samarbelsavlal mellan de berörda huvudmännen.

I motion Sol2 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motionen anförts om insatser för att samordna vård enligt HSL och LVM (yrkande 3). Enligl motionärerna bör ytterligare insatser utöver kvarhällningsrätten övervägas för att klara ut den grundläggande frihet som finns i HSL och den ofrihet som finns i LVM. Enligl ulskottets mening är det en rimlig och lämplig avvägning som gjorts i propositionen mellan principen om frivillighel inom hälso- och sjukvården och önskemålet att så många missbrukare som möjligt skall kunna beredas erforderlig sjukvård. Kvarhållningsrätlen kan enligt utskot­tets mening leda till ökade möjligheter alt värda missbrukare på sjukhus. Som anförs i propositionen kan det emellertid i vissa fall vara nödvändigt att bygga upp resurser för hälso- och sjukvård inom LVM-hemmen. Också den sjukvärden måste emellertid bygga på frivillighet. Enligl utskottets me­ning finns del skäl för socialstyrelsen — bl.a. medhänsyn lill HIV-epidemin bland narkotikamissbrukarna — att noga följa hur hälso- och sjukvårdsbe­hovet inom missbrukarvården kan komma att förändras. Utskottet förutsät­ter alt så sker utan något initiativ från riksdagen. Med hänvisning till del anförda avstyrks motion Sol2 (c) yrkande 3.

Socialnämndens skyldigheter efter vårdtiden

I motion Sol2 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen ger rege­ringen lill känna vad som i motionen anförts om uppföljningen av värdin­satserna (yrkande 2). Enligt motionärerna är del avgörande för del långsik­tiga resultatet att vården följs upp. Det gäller dä inte bara att tillgodose behovet av utbildning och arbete. Del gäller att se lill hela livssituationen och livsmönstret, anser motionärerna.

Enligl 14 § andra stycket LVM skall socialnämnden i samråd med den
som föreslär vården vid hemmet och den intagne förbereda stöd- och hjälp­
insatser för liden efler utskrivningen från hemmet. Sådana insatser skall
främst inriktas på att tillgodose behovet av bostad, arbete eller ulbildning. I
propositionen (s. 78) uppges att socialberedningen genom sina undersök­
ningar och vid sina hearings funnit att eftervårdsinsatserna ofta är otillräck­
liga. Kritiken har framför allt avsett socialnämndens insatser. Del har bl.a.
sagts alt del inte är ovanligt all missbrukaren efter vistelsen på LVM-hem
inte möts av några fortsatta stödinsatser trots att de eflervårdande insatser­
na ofta är avgörande för rehabiliteringen. En vård som enbart består av            19

 

vistelse på ett LVM-hem .ulan uppföljning och stöd på hemorten har små      SoU   1987/88:25 möjligheteratt lyckas. Socialnämnden mäste därför alltid anordna en ända­målsenlig och för den enskilde särskilt anpassad eftervård. Omden enskilde

missbrukaren efter vårdtidens slut får en bostad och ett arbete eller utbild-,            '■

ning, ökar hans möjligheter att själv ta ansvar för sin situation. Del är  ,
emellertid också nödvändigt att hans egna resurser förstärks genom ett fort­
satt personligt stöd frän socialtjänsten. Kontaktmannens insatser, bör alltså            .    .i
inte upphöra i och med att LVM-vården upphör. I många fall, kan det
dessutom krävas en fortsall behandling eller annat stöd som sträcker sig ,
långt framåt i liden. Enligl departementschefen bör socialnämndens insat­
ser efter vårdtiden avse inte enbart hjälp till bostad och arbete eller utbild­
ning utan även stöd eller behandling.

För all inskärpa betydelsen härav föreslås i propositionen att lagen för­
tydligas så att del klart framgår att socialnämnden skall aktivt verka för alt
den enskilde efler vårdtiden får bostad och arbete eller ulbildning samt se
lill alt han får personligt stöd och behandling för au komma ifrån sitt miss­
bruk (30 § i lagförslaget).              '       '

Utskottet delar den syn på betydelsen av uppföljning, av vården som konimer till ullryck såväl i propositionen som i den aktuella motionen. Det råder således en bred enighet om all det är avgörande för värdens resultat hur de fortsatta stödinsatserna inom den öppna vården utformas öch ge­nomförs. I allmänhet är behovet av stödinsatser omfattande och sträcker sig över lång tid. Stödet måste avse missbrukarens hela livssituation och bygga på en ingående kännedom om hans resurser och svårigheter. Socialnämn­dens skyldighet att anordna en ändamålsenlig och för den enskilde särskilt anpassad eftervård framgår emellertid klart av lagförslagel.Med anledning härav anser utskottet del inte påkallat med något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion Sol2 (c) yrkande 2, som alltså avstyrks.

Huvudmannaskapet för LVM-vården

Genom huvudmannaskapsförändringen, som genomfördes år 1983 övertog landsting och kommuner frän staten ansvaret för anordnande och drift av bl.a. behandlingshemmen för missbrukarna inkl. LVM-hemmen. I proposi­tiorien (s. 86 — 87) föreslås att landsting och kommuner även i fortsättning­en skall vara huvudmän för LVM-hemmen.

I tnoiion So4 yrkande 16 av Carl Bildt m.jl (m)och i motion Sol4 yrkande 4 av Nils Carlshamre m.fl (m) hemställs all riksdagen skall uttala sig. för all huvudmannaskapet för LVM-vården återförs fill staten.

I propositionen framhålls att elt.statligt huvudmannaskap för LVM-hem-           ■-

men från vissa synpunkter kan framstå som logiskt. Tvångsvårdens roll i
missbrukarvården — dess syfte, de situationer i vilka tvångsvård skall aktu­
aliseras, vårdtidens längd etc. — fastställs av statsmakterna, genom beslut i
regering och riksdag. Villkoret för att lagen skall tillämpas i verkligheten är
dock all de kommunala huvudmännen ställer erforderliga vårdresurser till
förfogande. Den aktuella situationen visar enligl departementschefen all så
inte har skett i tillräcklig omfattning, trots den skyldighet som landsting och       20

 

kommuner har enligt 23 § socialtjänstlagen att anordna de hem för vård      SoU   1987/88:25 eller boende (inkl. LVM-hem) som behövs.

Enligl propositionen finns del emellertid också allvarliga invändningar . ,
mot en återgång till statligt huvudmannaskap. Det är av central betydelse
att utslussningen från LVM-hemmen och uppföljningen av tvångsvården i
andra vårdformer förbättras. Tvångsvärden kan aldrig leda till några var­
aktiga resultat om den, som i dag.dessvärre ofta är fallet, blir en lösryckt
episod i missbrukarens liv. Tvångsvården mäste ses som etl inslag i ell
långvarigt behandlingsprogram, som en inledande del av en planerad be­
handling. Om LVM-vården gavs statligt huvudmannaskap — till skillnad
från övriga vårdresurser — skulle den avskiljas från resten av;vården, och
den nödvändiga samordningen mellan tvångsvården och annan vård skulle
yllerligare försvåras.       ,    .                  •                                              , ■

Departementschefen anser således att det inte är någon lösning pä pro­blemen att staten pä nytt skulle la över del direkta huvudmannaskapet för LVM-vården. LVM-hemmen bör således, enligl departementschefens me­ning, även i fortsättningen ha landstingskommuner eller kommuner som huvudmän. Behovet av en statlig styrning av LVM-vården måste tillgodoses i andra former.

Enligl utskottets mening ter sig nuvarande ansvarsfördelning mellan sta- ,
ten och kommuner och landsting i huvudsak ändamålsenlig. Detkan visser­
ligen, som motionärerna anför, uppstå problem i vissa avseenden-. Om
LVM-vården gavs statligt huvudmannaskap skulle emellertid andra pro­
blem uppstå. LVM-vården skulle bl.a. komma att avskiljas från resten av ■
missbrukarvården och skulle få svårare alt bli en integrerad del i en större
vårdkedja där tyngdpunkten utgörs av de frivilliga stöd- och behandlings­
insatserna.                                           ,        '

Med hänvisning till del anförda avstyrker utskottet motionerna So4 (m)'
yrkande 16 och SoU (m) yrkande 4.     •                  ,   ,

Vårdinstitutioner med enskild huvudman

Enligt propositionsförslaget skall liksom nu tvångsvård lämnas genom hem

som drivs av landstingskommuner och kommuner. Denna regel innebär att

endast hem med sådan huvudman får ha ansvaret för de ivångsbefogenhe-  -

ter lagen medger. Dit hör att besluta om intagning och utskrivning från ett   ,,    '

LVM-hem, att påkalla biträde av polis, all omhänderta viss egendom och       i

all kroppsvisilera de intagna samt all i vissa fall begränsa deras rörelsefrihet

och kontrollera innehållet i försändelser lill dem.

Den som vårdas med stöd av LVM måste emellertid inte vistas på LVM-         ■   ,

hemmet under hela vårdtiden. Tvärtom föreskrivs att den som vårdas med   ,   ,

stöd av lagen så snart del kan ske med hänsyn lill den planerade vården bör
beredas tillfälle alt lämna LVM-hemmet för all på försök vårdas i annan
form eller vistas i eget hem. Det möjliggör bl.a. att den intagne kan placeras
på en vårdinstitution med enskild huvudman. Det kommunala hem där han
intagits enligl LVM behåller då det formella ansvaret för beslut enligt lagen
och kan t.ex. begära biträde av polisen för att återhämta missbrukaren om .
denne avviker eller på annat sätt försvårar genomförandet av vården.              21

 

Enligt propositionen skall vård i annan form komma lill vidgad använd-      SoU   1987/88:25 ning i framtiden. Detta betyder att bl.a. enskilt drivna institutioner bör kunna spela en viktig roll i LVM-vården också i fortsättningen.

Departementschefen är emellertid inte beredd att föreslå att hem med enskild huvudman skall få ta ansvaret för de olika tvängsbefogenheter som lagen medger. LVM-hemmen bör även i fortsättningen drivas av offentliga huvudmän. Enligl propositionen har de motiv som anfördes för en sådan ordning i förarbetena lill LVM alltjämt giltighet. Vård med stöd av LVM måste omgärdas av olika rättssäkerhetsgaranlier. En sådan viktig rällssä-kerhetsgaranti är del ansvar som åvilar styrelserna vid de hem som har ansvar för LVM-vården. Enligt departementschefens mening är det knap­past möjligt all i samma grad tillgodose kraven på rättssäkerhet inom ramen för enskilt driven värd. Det framstår vidare som principiellt betänkligt om samhället frånhänder sig det faktiska ansvaret för människor som berövats sin frihet.

I motion Sol2 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs all riksdagen ger rege­ringen till känna vad som i motionen anförts om betydelsen av frivilligin-saiser och enskilda vårdhem i missbrukarvården (yrkande 4). Enligt mo­tionärerna måste olika alternativ utnyttjas. Mångfald i vårdalternaiiven är en tillgäng när del i det enskilda fallet gäller att finna den bästa lösningen. Enligt motionärerna bör dock inte tvångsåtgärder få överlåtas till enskilda.

I motion So20 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs att riksdagen beslu­tar all även enskilt drivna vårdinstitutioner skall få ha ansvar för LVM-värd (yrkande 2). Enligt motionärerna bör dock hem för särskilt noggrann tillsyn även i fortsättningen bedrivas i kommunal regi beroende på de långtgående tvångsåtgärder som fär tillgripas på dessa institutioner.

Socialutskottet framhöll vid tillkomsten av LVM (SoU 1981/82:22 s. 24 — 25) att det inte i och för sig är uteslutet att överlåta åt t.ex. en privat stiftelse all svara för tvängsbefogenheter enligl LVM. Utskottet uttryckte dock tveksamhet inför en sådan ordning, som dessutom skulle bli av stor principiell betydelse. Kraven på rättssäkerhet i vården och på respekt för de intagnas personliga integritet har växt sig allt starkare. Det tvång som kan komma i fråga enligt LVM är starkt begränsal och omgärdat av olika rätts-säkerhetsgarantier. En sådan viktig rättssäkerhetsgaranti är det politiska ansvar som åvilar styrelserna vid LVM-hemmen. Utskottet framhöll all det knappast var möjligt att i samma grad tillgodose kraven på rättssäkerhet inom ramen för en vård som lämnas genom ettenskilt rättssubjekt. Från principiell synpunkt kunde man dessutom hävda att det allmänna inte bör kunna avhända sig ansvaret för åtgärder som innebär etl så allvarligt in­trång i enskilda människors personliga frihet. Uiskottei ansåg därför alt övervägande skäl talade emot att utvidga rätten att disponera över tvångsåt­gärder enligl LVM.

Enligt utskottets mening har utskottets uttalande — som också anförs i
propositionen — fortfarande giltighet. Ansvaret för den intagne under
LVM-tiden bör även i fortsättningen åvila ell kommunalt eller landstings-
kommunalt drivet LVM-hem. Utskottet avstyrker därför motion So20 (fp)
yrkande 2.                                                                                                             22

 

Delta innebär självfallet inte att de vårdinstitutioner som har enskild SoU 1987/88:25 huvudman skulle ha spelat ut sin roll. Behandlingshem som drivs av t.ex. stiftelser, ideella organisationer eller andra enskilda svarar i dag för en betydande andel av platserna vid behandlingshemmen för missbrukare. De svarar också för mycket av nytänkande när det gäller att hitta effektiva behandlingsformer. Genom olika vårdinriklningar ger de möjligheter för den enskilde all hitta den vårdform som passar honom bäst. De enskilda hemmen är därför resurser som möjliggör mångfald och valfrihet inom missbrukarvården. Utskottet konstaterar att institutet värd i annan form enligt propositionen är avsett alt användas i större utsträckning än för när­varande. I begreppet vård i annan form ingår en mångfald av olika länkba­ra vårdalternaliv där enskilda behandlingshem kommer att spela en viktig roll.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet del inte påkallat med något initiativ från riksdagen med anledning av motion Sol2 (c) yrkande 4, som alltså avstyrks.

Kontraktsvård

I motion Sol37 av Bengt Westerberg m.jl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till konlraklsvärd som ell frivilligt alternativ lill tvångsvård (yrkande 7).

Frågan behandlas även i motion So260 av Alf Svensson (c), vari hemställs alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna all s.k. kontraktsvärd skall införas, vilket innebär all om inte vårdprogrammet följs, det automa­fiskt ersätts med sluten värd.

Den s.k. kontraktsvårdsulredningen avgav i mars 1980 betänkandet Kon­traktsvård inom socialtjänsten (DsS 1980:3). I betänkandet framlades ell förslag lill lag om konlraklsvärd inom socialtjänsten som bl.a. innehåller särskilda regler om kvarhållningsrätt på grund av utfästelse. Förslaget har remissbehandlats men har inte lett till något propositionsförslag om kon­lraklsvärd.

I detta sammanhang kan vidare nämnas all det fr.o.m, den 1 juli 1987 finns s.k. konlraklsvärd som en ny variant av kriminalvård i frihet. Kon­lraklsvärd kan ådömas som brottspåföljd genom en kvalificerad form av föreskrift vid skyddstillsyn. Om den planerade behandlingen i avgörande grad har bidragit till alt påföljden bestäms till skyddstillsyn, skall rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Den institution eller liknande som svarar för behandlingen skall i sådana fall kunna åläggas alt anmäla till åklagarmyn­digheten och skyddskonsulenlen, om den dömde inte fullföljer behandling­en enligl planen. Skyddstillsynen kan då ersättas med fängelse. När kon­lraklsvärd ådöms, kan domstolen föreskriva all den dömde skall slå under övervakning under längre lid, än vad som normalt gäller vid skyddslillsyn.

Utskottet har vid tidigare behandling av motsvarande molionsförslag om
kontraktsvärd inom socialtjänsten framhållit att del starkt kunde ifrågasät­
tas om det sedan lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) införts,
finns något egentligt behov av regler om kontraktsvård inom socialtjänsten      23

 

(se SoU 1982/83:37 s. 27 och SoU 1984/85:30 s, 26). Utskottet har vidare      SoU   1987/88:25 hänvisat lill socialberedningens utvärdering av LVM.

Förslaget i propositionen, liksom det av socialberedningen redovisade förslaget fill ny LVM, bygger på grundtanken att ett tungt missbruk kan bringas att upphöra endast genom ett långsiktigt behandlingsarbete, som i sina huvuddelar måste vara frivilligt. Genom förslaget till förlängd vårdtid utvidgas möjligheterna att omgärda en del av behandlingsarbetet med tvång som etl stöd för missbrukaren. Förslaget till vidgad användning av institutet vård i annan form har också lill syfte alt lägga grunden för en längre tids behandling i frivilliga former. Mot denna bakgrund finns det, enligl utskottets mening, inte något egentligt behov av regler om s.k. kon­lraklsvärd som ett alternativ till tvångsvård. Del kan vidare, enligl utskot­tets mening, ifrågasättas om kontraklsvård går att förena med konstruktio­nen av LVM. Enligl LVM skall tvångsvärd tillgripas, om situationen är sä utomordentligt allvarlig för missbrukaren som anges i lagen och om alla möjligheter till frivillig värd är uttömda. Med hänsyn härtill torde kon­traktsvärd inte kunna ersätta LVM, ulan endast utgöra ett alternativ till frivillig vård. Enligt utskottets mening är det av rättssäkerhetsskäl betänk­ligt med ett system där man inom ramen för frivillig vård bygger in tvångs­åtgärder för vilka inte uppställs lika stränga krav som för vård enligt LVM.

På grund av vad utskottet nu anfört avstyrker utskottet motionerna So237 (fp) yrkande 7 och So260 (c).

Resurser till missbrukarvården

I rnotion So 17 yrkande 2 av Ulla-Britt Abark m.fl. (s) och i motion Sol 9 yrkande 3 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin meriing ger regeringen till känna vad i resp. motion anförts om förbättrade resurser till LVM-vården och den frivilliga vården. Enligt motionärerna behövs en kraftig ekonomisk satsning pä såväl metodutveckling och'kunskapsupp­byggnad som personalutveckling för all få lill stånd ett hytt engagemang' och ett nytt intresse för missbrukarvården.

I propositionen (s. 17 — 34) redogörs för olika åtgärder som bör vidtas för
att förstärka den frivilliga missbrukarvården. Socialnämndens ansvar för
vården föreslås förtydligat genom etl tillägg till 11 § socialtjänstlagen. Vida­
re tas upp behovet av specialisering hos socialarbetarna och de politiskt
förtroendevalda. Det framhålls bl.a. att några av förutsättningarna för att    '

nå framgång i arbetet med lunga missbrukare är att socialarbetarna och den övriga vårdpersonalen har god ulbildning och hög kompetens. Det föror­das därför ökade utbildnings- och fortbildningsinsatser. Departementsche­fen pekar vidare på all handledning är ett nödvändigt inslag i det ofta krävande arbetet med vuxna missbrukare. Propositionen lar också upp frå­gor om vården av psykiskt svårt störda missbrukare och om missbrukarna och arbetsmarknaden. Betydelsen av de frivilliga organisationernas arbete framhålls särskilt.

I propositionen (s. 232) betonas vidare all LVM-vård är etl kvalificerat
arbete. Delar viktigt att personalen hargod psykologisk insikt föratt kunna
bedöma klienternas behov och förutsättningar. Vårdpersonalen måste vi-          24

 

dåre besitta stora mått av uthållighet och engagemang för att arbetet skall      SoU   1987/88:25 bli framgångsrikt. Kontinuerlig handledning och återkommande fortbild­ning måste vara självklara inslag i verksamheten.

I propositionen (s. 236) framhålls att en förutsättning för all LVM-vården skall kunna ges ett kvalificerat innehåll är att man kan rekrytera personal med lång och gedigen erfarenhet från narkomanvården och angränsande värdområden. Även om personalrekryteringen är förknippad med bety­dande problem, kan situationen ändå le sig gynnsam från den synpunkten att det numera finns en väl utbyggd narkomanvård såväl inom den frivilliga värden för vuxna missbrukare som inom tvångsvården av unga. Det torde därför finnas potentiella möjligheter att rekrytera personal med de kunska­per och erfarenheter som krävs lill LVM-vården.

Del är vidare angelägel att man skapar en behandlingsorganisation som förmår hålla personalens engagemang vid liv och som stimulerar kunskaps-och metodutvecklingen inom vårdområdet. I delta ligger både att verksam­heten ges rimliga ekonomiska och andra yttre förutsättningar och all del finns utrymme och resurser för kontinuerlig och kvalificerad handledning och fortbildning av personalen.

Ulskoltet delar motionärernas uppfattning att del behövs en satsning på      ■    •

såväl metodutveckling och kunskapsuppbyggnad som personalutveckling inom missbrukarvården. Inte minst behövs särskilda metoder och kunska­per och ett intensivt utvecklingsarbete när det gäller värden av det ökande antalet unga, kvinnor och biandmissbrukare bland missbrukarna.

Utskottet noterar alt det under senare år skett en omfattande utveckling, av narkomanvärden, inte minst i form av särskilda insatser för, bekämp­ningen av HIV/AIDS. Del har bl.a. lämnats ett omfattande stöd lill huvud­männen för alt påskynda utbyggnaden av nya enheter inom narkomanvär­den. Regeringen har vidare i propositionen 1987/88:79 om åtgärder niot AIDS poängterat behovet av en offensiv narkotikapoliiik. För åren 1988 och 1989 har medel anvisats för fortsatta förebyggande åtgärder inom nar­komanvården med 110 milj.kr. och för att stimulera utbyggnaden av LVM-vården för narkotikamissbrukare har etl särskilt statsbidrag på 35 rnilj.kr. anvisats frän den I juli 1988. Regeringen har vidare i årets budgetproposi­tion föreslagit 5,5 rnilj.kr. för att stimulera utvecklingsarbetet inom narko­manvården.

Dessutom har regeringen den 28 april 1988 gett riksrevisionsverkel i upp­drag att analysera effekterna av det nuvarande statsbidragssystemet lill missbrukarvården. Denna redovisning kommer all ske under hösten 1988.

Med hänvisning till del anförda anser ulskoltet del inte påkallat med något initiativ från riksdagens sida med anledning av mofion Sol7 (s) yr­kande 2 och motion So 1,9 (s) yrkande 3. Motionerna avstyrks således.

Förebyggande insatser på missbruksomrädet

I motion Soll av Karin Israelsson m.jl. (c) hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen fill känna vad i motionen anförts beträf­
fande förebyggande insatser på missbruksområdel (yrkande I). Motionärer- :       25

 

na pekar på behovet av en kampanjverksamhet mot droger och på behov av      SoU   1987/88:25 en intensifierad bekämpning av gatulangningen av narkotika.

Utskottet har nyligen behandlat frågor om förebyggande insatser på dro­gområdel i betänkandet SoU 1987/88:17, I det betänkandet redogörs för pågående projekt och insatser. Vidare redogörs för den av riksdagen antag­na målsättningen för samhällets droginformation. I belänkandet understry­ker utskottet värdet av information och upplysning om alkoholens skade­verkningar. Utskottet hänvisar till årets budgetproposition (prop. 1987/ 88:100, bil. 7 s. 138) all stor vikt skall läggas vid att genom förebyggande insatser motverka alla former av drogmissbruk och att opinionsbildning genom information och upplysning samt olika drogfria fritidsarrangemang därvid har stor betydelse. En viktig del av alkoholpolitiken är att det före­byggande arbete som bedrivs genom folkrörelser och föreningsliv stimule­ras, framhålls i propositionen.

I belänkandet SoU 1987/88:17 behandlades också motioner i vilka be­gärdes kampanjer mot droger och mot langning. Utskottet anförde vidare att utskottet gärna såg en ny kampanj bl.a. mol langning, men att det bör ankomma på del alkohol- och narkotikapolitiska rådet att bedöma om den pågående kampanjen omedelbart bör följas av ytterligare kampanjinsatser och vilken inriktning en sådan kampanj i så fall skulle ha.

I propositionen om tvångsvård för vuxna missbrukare m.m. framhålls (s. 32) att de frivilliga organisationernas insatser har sin största betydelse när del gäller att förebygga att missbruksproblem över huvud tagel uppkom­mer. Nykterhetsrörelsen och klienlorganisalionerna tar aktiv del i den soci­alpolitiska debatten och bidrar till all påverka samhällets attityder till dro­ger. Genom information sprider organisationerna kunskap om droger, lik­som om negativa sociala och medicinska konsekvenser av missbruk. Depar­tementschefen framhåller (s. 34) att del är angeläget att de frivilliga organi­sationerna får ett omfattande stöd framför allt genom ekonomiska bidrag. Del erinras om att del i budgetpropositionen för nästa budgetår har beräk­nats närmare 50 milj. kr. för bidrag till organisationernas insatser på drog­området.

I propositionen 1987/88:79 om åtgärder mot AIDS och i socialutskottets belänkande SoU 1987/88:10 redovisas olika insatser inom narkomanvår­den bl.a. vad gäller en offensiv förebyggande narkotikapoliiik.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att del är angelägel med kraft­fulla förebyggande insatser på missbruksområdet. Det pågår också sådana insatser på många olika områden. Del gäller t.ex. information och attityd-påverkan i förhållande lill droger, stöd lill föreningar och andra organisa­tioner saml olika åtgärder som riktar sig mol t.ex. dåliga ungdomsmiljöer.

Det är genom förebyggande insatser i ungdomsåren som grunden måste
läggas om man vill motverka uppkomsten av ett tungt missbruk bland vux­
na. Av beskrivningen i propositionen om missbrukets utveckling framgår
att del tunga missbruket har gått allt längre ner i åldrarna, omfattar allt fier
kvinnor och leder lill allt svårare levnadssiluation med social utslagning
och för tidig död. Denna djupt oroande utveckling kräver, enligl utskottels
mening, kraftfulla förebyggande åtgärder också inom socialtjänsten. Som
framhålls i propositionen (s. 19 — 21) måste socialtjänsten bli bättre på att       26

 

identifiera begynnande missbruksproblem när t.ex. unga människor söker      SoU   1987/88:25 socialbidrag. I propositionen understryks behovet av aktivare insatser från socialnämnden genom förslag till ändring av 11 § socialtjänstlagen.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att syftet med motion Sol2 (c) yrkande 1 är tillgodosett. Motionen avstyrks säledes.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.         beträffande frågan om avslag på propositionens förslag och begä­
ran om nyllförslag

all riksdagen avslår motion l987/88:Sol3, motion l987/88;Sol6och motion 1987/88;Sol8,

2.            beträffande trängande vårdbehov

att riksdagen med avslag pä motion l987/88;Sol7 yrkande I delvis och motion 1987/88:Sol9 yrkande 1 delvis godkänner vad utskottet anfört,

3.            beträffande en social indikation

att riksdagen med avslag på motion l987/88;Sol7 yrkande 1 delvis och motion 1987/88;Sol9 yrkande I delvis godkänner vad utskottet anfört,

4.            belräffande personlig fara för annan

att riksdagen med avslag på motion l987/88:So4 yrkande 17 och motion l987/88:Sol4 yrkande 1 delvis godkänner vad utskottet an­fört,

5.            belräffande /or närboende störande uppträdande

att riksdagen med avslag på motion 1987/88 ;So 12 yrkande 5 godkän­ner vad utskottet anfört,

6.            belräffande sociala skadeverkningar för anhöriga

all riksdagen med avslag pä motion 1987/88:Sol4 yrkande I delvis godkänner vad utskottet anfört,

7.            beträffande obligalorisk tillämpning

att riksdagen med avslag på motion 1987/88 :So 15 yrkande 3 godkän­ner vad utskottet anfört,

8.            belräffande kriterier för beredande av vård

att riksdagen med bifall lill propositionen antar 4 § i förslaget till lag om vård av rnissbrukare i vissa fall,

9.         beträffande anstånd med verkställighet av etl LVM-beslul
all riksdagen avslår motion 1987/88;Sol4 yrkande 3,

10.           beträffande utredning och ansökan om vård

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Sol2 yrkande 6, motion 1987/88:Sol4 yrkande 5 och motion 1987/88:So20 yrkande 1 god­känner vad utskottet anfört,

11. beträffande socialnämndens befallning med utredningsarbetet att riksdagen med avslag på motion 1987/88:So15 yrkande I godkän­ner vad utskottet anfört,

12. belräffande bestämmelser om utredning och ansökan om vård                       27

 

all riksdagen med bifall till propositionen antar 6 — 11 §§ i förslaget   ■ SoU   1987/88:25 lill lag om vård av missbrukare i vissa fall,

13.   beträffande omedelbart omhändertagande

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1987/88 :Sol9 yrkande 2 antar 13-15 §§ i förslaget till lagom värd av missbrukare i vissa fall,

14.   belräffande vårdtidens längd

att riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag på motion l987/88:So4 yrkande 15, motion l987/88:Sol4 yrkande 2, motion 1987/88:Sol5 yrkande 2, motion l987/88:Sol7 yrkande I delvis och motion l987/88:Sol9 yrkande 1 delvis antar 20 § i förslaget lill lag om vård av missbrukare i vissa fall,

15.   beträffande vårdtidens beräkning                ,

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1987/88:Sol5 yrkande 4 antar 21 § i förslaget till lag om vård av missbrukare i vissa fall,

16.    belräffande samordning med vård enligt hälso- och sjukvårdsla­
gen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sol2 yrkande 3,

17. beträffande socialnämndens skyldigheter efter vårdtiden all riksdagen avslår motion l987/88;Sol2 yrkande 2,

18. beträffande huvudmannaskapet för LVM-vården

all riksdagen avslår motion l987/88:So4 yrkande 16 och motion 1987/88:Sol4 yrkande 4,

19.   beträffande LVM-värd på enskilda vårdhem

all riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag på motion
l987/88:So20 yrkande 2 antar 22§,i förslaget till lag om vård av
missbrukare i vissa fall,                                                           ■

20. belräffande enskilda initialiv inom missbrukarvården att riksdagen avslår motion 1987/88;Sol2 yrkande'4,

21. beträffande kontraktsvård inom socialtjänsten                       -       ,. att riksdagen avslår motion 1987/88:So237 yrkande 7 och motion 1987/88;So260,                                                                                            ■     ,            '

22. beträffande resurser lill missbrukarvården

att riksdagen avslår motion 1987/88;Sol7 yrkande 2 och motion
1987/88:Sol9 yrkande 3,                                                             '        ■

23. beträffande förebyggande insatser på iriissbruksområdet alt riksdagen avslår motion l987/88:Sol2 yrkande 1,

24. beträff ande förslaget lill lag om vård av missbrukare i vissa falt att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om vård av missbrukare i vissa fall i den mån del inte behandlats under före­gående moment,

25. beträffande förslaget om ändring i socialtjänstlagen

alt riksdagen antar i propositionen framlagt förslag lill lag om änd­
ring i socialtjänstlagen (1980:620),                       ,

26.    all riksdagen beslutar alt vad i övrigt anförts i propositionen
angående behovet av specialisering inom den öppna socialtjänsten,

vården av psykiskt svårt störda missbrukare, missbrukarna och ar--          28

 

betsmarknaden saml om del särskilda statsbidraget för vård av nar-      SoU   1987/88:25 kotikamissbrukare vid hem för särskilt noggrann tillsyn inte skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 24 maj 1988 På socialuiskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande; Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Per Arne Agiert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingrid Andersson (s), Erik Janson (s), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s), Karin Falkmer (m) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Reservationer

1. Frågan om avslag på propositionens förslag och begäran om nytt förslag (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som pä s. 6 börjar med "Enligt propo­sitionen" och på s. 7 slutar med "i lagförslagen" bort ha följande lydelse:

Behandling av vuxna människor kan emellertid enligt utskottets mening inte på något rimligt sätt försiggå under tvång. Tvånget förhindrar verkliga personlighelsförändringar och hämmar individens djupare förmåga lill an­svarstagande. Den mobilisering av klientens personliga resurser som är ett grundläggande mål i all seriös behandling kan inte ske under så tvetydiga förhållanden som ell vårdlvång innebär. Särskilt allvarligt är delta mol bakgrund av den stigande insikten all många svåra missbruksfalfhar sin grund i djupa och komplicerade inslag i den psykiska utvecklingen och strukturen.

Förslaget i propositionen försvårar uppsökande verksamhet, liksom ock­så missbrukares benägenhet att själv söka kontakt. Detta kan fä särskilt negativa verkningar, närdetgäller missbrukargrupper med stor benägenhet för döljande och undfiyende. Missbrukande kvinnor fär det t.ex. svårare.

Förslaget är vidare ett hot mot de medborgerliga fri- och rättigheterna. Ell socialt tvång på sex månader är en mycket drastisk form av frihetsberö­vande. Det kan sältas i fråga om en så lång sammanhängande lidsperiod är förenlig med grundlagen.

Förslaget är ell hot mol rättssäkerheten. Rekvisiten är svävande och läm­nar ulrymmme för en godtycklig praxis. De skulle svårligen godkänts inom kriminallagstiftningen. I socialt arbete borde de vara bannlysta.

Förslaget innebär ett brott mol principen om att tvång skall vara ell akul-
tvång. Förslaget är också ell exempel på klasslagstiftning, som inte kan
godtas. De som kommeratt drabbas är de redan socialt missgynnade och
stämplade inom företrädesvis arbetarklassen.                                                    29

 

Enligt utskottets mening måste i stället för förslaget lill LVM ell särskilt      SoU   1987/88:25 program läggas upp för all förbättra och utveckla socialtjänsten. Huvud­punkter i ett sådant program bör bl.a. vara;

—   Socialtjänsten skall ges förstärkta resurser för att aktivare än nu före­bygga och avhjälpa social utslagning. På i princip samma sätt som inom hälsovården skall det offensiva och förebyggande stå i förgrunden.

—   Socialtjänsten skall särskilt befiita sig om förtroendet mellan sig och de människor den skall stödja och hjälpa. Detta förtroende är särskilt bety­delsefullt i de svåra fallen, men också för att t.ex. ungdomar skall våga all själva ta kontakt. Målet skall vara att människor med problem själva i etl tidigt stadium skall finna det naturligt att ta kontakt. Tvång inom socialtjänsten skall minimeras och vara enbart ett akutlvång.

—   Socialtjänstens metodik och behandlingsresurser skall utvecklas och förfinas. Del skall ske på grundval av en fördjupad vetenskap, som utgår från en helhetssyn på människan och som bygger på en demokra­tisk människosyn och en medveten jämlikhelssträvan som mål för del allmänna samhällsarbetet.

Utskottet anser säledes all propositionen skall avslås och att riksdagen hos regeringen skall begära ett nytt program byggt på de humanistiska och demokratiska principer som tidigare reformarbete utgått från.

delsatt utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

I. belräffande //-Åa/) om avslag på propositionens förslag och begä­ran om nytt förslag

all riksdagen med avslag på propositionen och med anledning av motion 1987/88;Sol3, mofion 1987/88;Sol6 och motion 1987/ 88:Sol8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an­fört.

2. Trängande vårdbehov (mom. 2)

Vid avslag på reservation I

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som pä s. 7 börjar med "Vid tillkoms­ten" och på s. 8 slutar med "i aktuella delar" bort ha följande lydelse;

Utskottet delar motionärernas uppfattning att del även i fortsättningen måste krävas all vårdbehovet är trängande för att tvångsvård skall kunna få tillgripas. Uiskottei avstyrker således bifall till propositionens förslag såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. belräffande trängande vårdbehov
att riksdagen med bifall fill motion l987/88;Sol7 yrkande I delvis
och motion 1987/88:Sol9 yrkande 1 delvis godkänner vad ulskoltet
anfört,                                                                                                          30

 

3.                                                                  En social indikation (mom. 3)    SoU  1987/88:25
Vid avslag på reservation I

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som pä s. 9 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet, som anser att tvånget måste begränsas till akuta nödsituatio­ner, tar principiellt avstånd från en social indikation som grund för tvångs­vård. Del finns dessutom inga belägg för att en utökad tvångsvård skulle kunna ge ett bättre behandlingsresultat än vård i frivilliga former. Rekvisi­tet "löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv" bör därför ulgå. Utskottet avstyrker således bifall till propositionens förslag i nu aktuell del.

delsatt utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande en .social indikation att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sol7 yrkande I delvis och motion l987/88:Sol9 yrkande I delvis godkänner vad utskottet anfört,

4.     Personlig fara för annan (mom. 4 och motiveringen till
mom. 5)

Blenda Littmarck, Ann-Calhrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) an­ser

dels att den del av utskottets yttande pä s. 9 som börjar med "Utskottet vill" och på s. 10 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Då missbrukaren praktiskt taget är livsfarlig för sig själv eller annan och del föreligger risk för våldshandlingar med allvarliga skadekonsekvenser, är det enligl ulskottets mening fel att utesluta tredje man frän de i LVM stadgade värdindikationerna. Utskottet delar inte meningen att skyddet för annan än missbrukaren själv här skall inskränkas lill missbrukarens familj. Det är inte till fyllest att under hänvisning till rådande straffrättsliga regler avfärda en utvidgning av skyddet, eftersom det är missbruksvård och inte fängelsestraff som behövs i dessa fall. Rimliga hänsyn måste tas lill de effekter som missbruket har. Det måste vara samhällets uppgift all hjälpa, inte att stjälpa, när missbruket har fäll för missbrukaren okonlrollerbara effekter. Starka humanitära och behandlingsmässiga skäl talar således för all missbrukaren skall kunna beredas vård när han till följd av sill missbruk utgör en allvarlig fara för annan.

Behovet av en utvidgning av lagen till all omfatta "fara för annan" har ökat på grund av HIV-silualionen. Ulskoltet anser därför all denna Ivångs-vårdsindikaiion bl.a. bör gälla HI V-smillade missbrukare som ägnar sig åt prostitution.

Del anförda innebär all utskottet tillstyrker motionerna SoU (m) yrkan­de I i aktuell del samt So4 (m) yrkande 17.

Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka utvidgade möjligheter lill              31

 

tvångsvård på grund av att en missbrukare uppträder på etl för närboende      SoU   1987/88:25 kraftigt störande sätt. Uiskottei avstyrker alltså motion Sol2 (c) yrkande 5.

delsatt utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4.            beträffande personlig fara för annan

alt riksdagen medbifall till motion 1987/88;So4 yrkande 17 och mo­tion 1987/88;Sol4 yrkande 1 delvis godkänner vad utskottet anfört,

5. För närboende störande uppträdande (mom. 5 samt
motiveringen till mom. 4)

Rosa Östh och Stina Gustavsson (båda c) anser

delsatt den del av utskottels yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet vill" och på s. 10 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse;

Enligt utskottets mening kan de skäl departementschefen anför för alt behålla skyddet för närstående i vissa fall åberopas lill skydd för närboende lill missbrukare. Ett kraftigt störande beteende kan inte alllid preciseras sä att det blir möjligt med polisiärt ingripande. 4§ i förslaget lill LVM bör därför kompletteras sä att skyddet för närstående också inbegriper närbo­ende.

Utskottet är emellertid inte berett att utvidga del personliga skyddet för människor i missbrukarens omgivning lill andra än närstående och närbo­ende. Motion SoU (m) yrkande 1 delvis och motion So4 (m) yrkande 17 avstyrks säledes.

delsatt utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse;

5.            beträff ande för närboende störande uppträdande

all riksdagen med bifall till motion 1987/88;Sol2 yrkande 5 godkän­ner vad utskottet anfört,,

6. Sociala skadeverkningar för anhöriga (mom. 6)                  .       ,

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) an­ser

e/jatl den del av utskottets yttrande som pås. 10 börjar med "Skyddet för" och på s. II slutar med "i här aktuell del" bort ha följande lydelse:

LVM måste medge möjlighet lill ingripande då missbruket innebär på­tagliga och allvarliga sociala skadeverkningar inte bara för missbrukaren själv ulan även för anhöriga. Utskottet anser utifrån en social helhetsbe­dömning att detta bättre täcker behovet av möjlighet lill vårdomhänderta­gande. Den nuvarande ordningen innebär ofta alt i en familj där en eller båda föräldrarna missbrukar alkohol eller narkotika omhändertas barnen för värd enligt LVU. En mera ändamålsenlig och för barnen skonsam ord­ning bör vara all den missbrukande föräldern bereds den värd han eller hon behöver.

dels all utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse;

6.         beträffande sociala skadeverkningar för anhöriga                                 32
all riksdagen med bifall lill motion l987/88;Sol4 yrkande I delvis

godkänner vad utskottet anfört.

 

7. Kriterier för beredande av vård (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 4 och 6

Blenda Littmarck, Ann-Calhrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) an­ser all utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse; 8. beträffande kriterier för beredande av vård att riksdagen med anledning av propositionen antar följande som Reservanternasförslagbeteeknade lydelse av 4 § i förslaget till lag om vård av missbrukare i vissa fall

SoU   1987/88:25

 

Proposition ens förslag

Reservanternas förslag

 

Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller ftyktiga lösningsmedel är i behov av värd för att komma ifrån sitt miss­bruk och vårdbehovet inte kan till­godoses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han lill följd av missbruket

1. utsätter sin fysiska eller psyki­ska hälsa för allvarlig fara,

1. löper en uppenbar risk att för­störa sill liv, eller

3. kan befaras komma alt allvar­ligt skada sig själv eller någon när­stående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om be­redande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar detta inte ett be­slut om tvångsvård enligl denna lag.

Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ell fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller fiyktiga lösningsmedel är i behov av värd för alt komma ifrån sill miss­bruk och vårdbehovet inte kan till­godoses, enligl socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han till följd av missbruket

1. utsätter sin fysiska eller psyki­ska hälsa för allvarlig fara eller om missbruket annars medför allvarliga sociala skadeverkningar för, missbru­karen .själv eller dennes anhöriga,

1. kan befaras komma alt allvar­ligt skada sig själv eller

3. kan befaras att allvarligt skada någon annan.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om be­redande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar detta inte ett be­slut om tvångsvård enligl denna lag.

 

8. Kriterier för beredande av vård (mom. 8)

Under förutsättning av bifall till reservation S

Rosa Östh och Stina Gustavsson (båda c) anser att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kriterier för beredande av vård all riksdagen med anledning av propositionen antar följande som

3    Riksdagen 1987/88. 12 saml. Nr 25

33

Reservanternas förslagbeteeknade lydelse av 4 § i förslaget till lag om vård av missbrukare i vissa fall.

SoU  1987/88:25

 

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

 

Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller fiyktiga lösningsmedel är i behov av vård för all komma ifrån sitt miss­bruk och vårdbehovet inte kan till­godoses enligl socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han lill följd av missbruket

1.   utsätter sin fysiska eller psyki­ska hälsa för allvarlig fara,

2.   löper en uppenbar risk att för­störa sitt liv, eller

3.   kan befaras komma all allvar­ligt skada sig själv eller någon när­slående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om be­redande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar detta inte etl be­slut om tvångsvärd enligt denna lag.

4§

Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av etl fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller Hyktiga lösningsmedel är i behov av värd för att komma ifrån sill miss­bruk och vårdbehovet inte kan till­godoses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller pä någon annat sätt och han till följd av missbruket

1.   utsätter sin fysiska eller psyki­ska hälsa för allvarlig fara,

2.   löper en uppenbar risk att för­störa sitt liv,

3.   kan befaras komma att allvar­ligt skada sig själv, någon närståen­de eller någon närboende, eller

4.   uppträder på ett för närboende kraftigt störande sätt.

Om någon för kortare lid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om be­redande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall, hindrar detta inte ett be­slut om tvångsvård enligl denna lag.

 

9. Kriterier för beredande av vård (mom. 8)

Under förutsättning av bifall lill reservationerna 1 och 3

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser all utskottets hemställan under mom. 8 bort   '

ha följande lydelse;

8. belräffande kriterier för beredande av vård all riksdagen med anledning av propositionen antar följande som Reservantens förslag betecknade lydelse av 4 § i förslaget lill lag om vård av missbrukare i vissa fall

34

 

Propositionens förslag

Reservantens förslag

SoU  1987/88:25

 

Tvångsvård skall beslutas, om någon lill följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller Hyktiga lösningsmedel är i behov av vård för all komma ifrån sill miss­bruk och värdbehovet inte kan till­godoses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han till följd av missbruket

1. utsätter sin fysiska eller psyki­ska hälsa för allvarlig fara,

1. löper en uppenbar risk alt för­störa sitt liv. eller

3. kan befaras komma all allvar­ligt skada sig själv eller någon när­stående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om be­redande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar delta inte ett be­slut om tvångsvård enligt denna lag.

4S

Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ell fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller fiyktiga lösningsmedel är i trängan­de behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligl social­tjänstlagen (1980:620) eller på nå­gon annat sätt och han till följd av missbruket

1. utsätter sin fysiska eller psyki­ska hälsa för allvarlig fara eller

2. kan befaras komma all allvar­ligt skada sig själv eller någon när­stående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om be­redande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar detta inte ett be­slut om tvångsvård enligl denna lag.

 

10. Anstånd med verkställighet av ett LVM-beslut (mom. 9)

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) an­ser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Som utskot­tet" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse;

Enligl utskottets mening bör en möjlighet lill anstånd med verkställighet finnas i den nya lagen, och del bör ankomma pä socialnämnden all själv bedöma om del bemyndigande för nämnden som rättens beslut innebär skall tas i anspråk eller inte. Visar det sig efter rättens beslut att behövliga åtgärder kan vidtas i samråd med den enskilde, bör socialnämnden kunna låta anstå med verkställighet av beslutet. Den frågan bör emellertid inte kunna hållas öppen under en alltför lång tid. Sedan sex månader har förfiu-tit från det rätlens dom vann laga kraft bör socialnämnden inte längre ha möjlighet att föranstalta om vård enligt lagen.

delsatt utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande anstånd med verkställighet av ett LVM-beslut alt riksdagen med anledning av propositionen och med bifall lill

35

 

motion 1987/88:Sol4 yrkande 3 antar följande förslag till lydelse av      SoU   1987/88:25 en ny 12 a § i förslaget till lag om värd av missbrukare i vissa fall

Reservanternas förslag

■  12 a § Socialnämnden får obero­
ende av bestämmelserna i 11 § beslu­
ta om anstånd i högst sex månader
■                                                 med verkställighet av heslutet om

tvångsvård, om det kan antas alt det­ta främjar syftet med vården.

11.     Utredning och ansökan om vård (mom. 10 samt
motiveringentillmom.il)

Daniel Tarschys (fp), Blenda Littmarck (m), Per Arne Agiert (fp), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Stina Gustavsson (c) och Karin Falk­mer (m) anser

dels all den del av utskottets yttrande som pä s. 14 börjar med "Utskottet anser all" och på s. 15 slutar med "yrkande I" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser alt erfarenheterna visar all socialnämnden och inte läns­styrelsen bör svara för utredning och ansökan om värd i LVM-ärenden. Länsstyrelsen saknar den viktigaste förutsättningen för att kunna verkställa utredningarna, nämligen kännedom om de missbrukare som blir föremål för utredning. Detta har däremot socialnämnden. Del måste vara en när­mast naturlig och självklar uppgift för socialnämnderna att dels aktualisera för utredning, dels utreda och slutligen ansöka om vård. Den i propositio­nen föreslagna ordningen innebäratt man lagt in en extra prövning av talan hos en utomstående administrativ, statlig myndighet, dvs. länsstyrelsen. Förfarandet blir tungrott och opraktiskt och innebär ett betydande dubbel­arbete.

Utskottet anser att förvaltningsdomstolarna tillförlitligt kan  bevaka, rättssäkerhet och likformighet i tillämpningen. Riksdagen bör således med bifall till motionerna Sol2 (c) yrkande 6, SoU (m) yrkande 5 och So20 (fp) yrkande 1 och med avslag på propositionen i motsvarande del besluta att socialnämnden skall svara för utredning och ansökan.

Uiskottei avstyrker med hänvisning lill det nu anförda motion Sol5 (fp) yrkande I.

delsatt utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utredning och ansökan om vård
all riksdagen medbifall till motion l98?/88;Sol2 yrkande6, motion
1987/88;Sol4 yrkande 5 och mofion 1987/88:So20 yrkande I god-  '      ,

känner vad utskottet anfört,

12.     Bestämmelser om utredning och ansökan om vård
(mom. 12)

Under förutsättning av bifall till reservation II

Daniel Tarschys (fp), Blenda Littmarck (m), Per Arne Agiert (fp), Ann-
Calhrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Stina Gustavsson (c) och Karin Falk-          36

 

mer (m) anser att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande

lydelse;

12. beträffande bestämmelser om utredning och ansökan om vård att riksdagen med anledning av propositionen antar följande som Reservanternas förslagbeteeknade lydelse av 6— 11 §§ i förslaget till lag om vård av missbrukare i vissa fall

SoU   1987/88:25

 

Proposition ens förslag

Reservanternas förslag

 

Myndigheter som i sin verksam­het regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att an­mäla till länsstyrelsen om de fär kän­nedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndig­heter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall göra anmälan till länsstyrelsen om han i sin verksam­het kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av värd enligl denna lag och han bedömer att denne inte kan beredas tillfreds­ställande vård eller behandling ge­nom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

Länsstyrelsen skall inleda utred­ning, när den genom anmälan enligl 6 § eller pä något annat sätt har fåll kännedom om att det kan finnas skäl all bereda någon tvångsvård.

Myndighetersom avses i 6 § förs­ta stycket är skyldiga att lämna läns­styrelsen alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan ut­redning.

6§

7§

Myndigheter som i sin verksam­het regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att an­mäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enjigt denna lag. Detta skall dock inte gälla myp: digheler inom hälso- och sjukvår­den i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall göra anmälan lill socialnämnden om han i sin verk­samhet kommer i kontakt med nå­gon som kan antas vara i behov av vård enligl denna lag och han bedö­mer att denne inte kan beredas till­fredsställande värd eller behand­linggenom läkarens egen försorgel-ler i övrigt jnom hälso- och sjukvår­den.

Socialnämnden skall inleda ut­redning, när den genom anmälan enligl 6 § eller pä något annat sätt har fåll kännedom om all del kan finnas skäl att bereda någon tvångs­vård.

Myndigheter som avses i 6 § förs­ta stycket är skyldiga alt lämna soci­alnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan ut­redning.

37

 

Propositionens förslag

Reservanternas förslag

SoU  1987/88:25

 

När en fråga uppkommit om att bereda en missbrukare tvångsvåi-d skall socialnämnden lämna länssty-relsenen redogörelse för missbruka­rens förhållanden saml för tidigare vidtagna och för planerade åtgär­der. Socialnämnden skall också ange i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

8§

När en fråga uppkommit om all bereda en missbrukare tvångsvård skall socialnämnden upprätta en re­dogörelse för missbrukarens förhål­landen samt för tidigare vidtagna och för planerade åtgärder. Social­nämnden skall också ange i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

 

9§   ■
Socialnämnden skall i samband     Socialnämnden    skall    utse   en

med all redogörelsen enligl 8 § upp-     tjänsteman hos nämnden som skall räliasntse en tjänsteman hos nämn-    ' svara för kontakterna med missbru­den som skall svara för kontakterna      karen och med olika vårdgivare, med missbrukaren och med olika vårdgivare.

10§

När utredningen har inletts, skall länsstyrelsen, om det inte är uppen­bart obehövligt, besluta om läkar­undersökning av missbrukaren samt utse en läkare för undersök­ningen. Läkaren skall i etl intyg ange missbrukarens aktuella hälso­tillstånd.

När utredningen har inletts skall so­cialnämnden, om det inte är uppen­bart obehövligt, besluta om läkar­undersökning av missbrukaren samt utse en läkare för undersök­ningen. Läkaren skall i etl intyg ange missbrukarens aktuella hälso­tillstånd.

 

Anser länsstyrelsen efter utred­ning att det finns skäl alt bereda nå­gon tvångsvård, skall länsstyrelsen ansöka om sådan vård hos länsrät­ten.

Till ansökan skall fogas de upp­gifter socialnämnden lämnat enligl 8 §och,omdeliritemÖlersynnerligt hinder, etl läkarintyg om missbru­karens aktuella hälsolillslånd.

Om ansökan inte innehåller lä­karintyg eller om det behövs av nå­got annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning.

Il§

Anser socialnämnden efter utred­ning att del finns skäl att bereda nå­gon tvångsvård, skall socialnämn­den ansöka om sådan vård hos läns­rätten.

Till ansökan skall fogas de upp­gifter socialnämnden upprättat en­ligt 8 § och, om del inte möter syn­nerligt hinder, ett läkarintyg om missbrukarens aktuella hälsotill­stånd.

Om ansökan inte innehåller lä­karintyg eller om del behövs av nå­got annat skäl, får rätlen besluta om läkarundersökning.

38

 

13. Omedelbart omhändertagande (mom. 13)

Vid avslag på reservation I

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

delsatt den del av utskottels yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet anser" och på s. 16 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer förslaget att även socialnämnden skall få besluta om omedelbara omhändertaganden all äventyra den förtroende­fulla relation som mäste finnas mellan socialnämnden och missbrukaren. Detta är speciellt viktigt när del gäller kvinnliga missbrukare. Utskottet föreslår därför alt riksdagen med bifall lill motion Sol9 (s) yrkande 2 skall avslå propositionens förslag i denna del.

delsatt utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande omedelbart omhändertagande all riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion 1987/88;Sol9 yrkande 2 antar följande såsom Reservantens förslagbeteeknade lydelse av 13— 15 §§ i förslaget lill lag om vård av missbrukare i vissa fall

SoU  1987/88:25

 

Propositionens förslag

Reservantens förslag

 

13

Socialnämnden eller polismyn­digheten får besluta att en missbru­kare omedelbart skall omhändertas, om

1.   det är sannolikt att han kan be­redas vård med stöd av denna lag, och

2.   rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av all han kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte fär omedel­bar vård, eller på grund av att det föreligger en överhängande risk för all han till följd av sill tillstånd kom­meratt allvarligt skada sig själv eller någon närslående.

Kan socialnämndens beslut om omhändertagande Inte avvaktas, får beslut om omhändertagande fallas av nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnal. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

När länsstyrelsen har ansökt om tvångsvård, får även rätten besluta alt missbrukaren omedelbart skall omhändertas.

Polismyndigheten fär besluta att en missbrukare omedelbart skall omhändertas, om

1.   det är sannolikt all han kan be­redas vård med stöd av denna lag, och

2.   rättens beslut om värd inte kan avvaktas på grund av att han kan antas få sitt hälsolillslånd allvarligt försämrat, om han inte får omedel­bar vård, eller på grund av alt det föreligger en överhängande risk för alt han lill följd av sitt tillstånd kom­mer all allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

När länsstyrelsen har ansökt om tvångsvård, får även rätten besluta att missbrukaren omedelbart skall omhändertas.

39

Propositionens förslag                Reservantens förslag                  SoU   1987/88:25

I4§ En läkare skall göra anmälan till [14 § utgår] socialnämnden, om han i sin verk­samhet kommer i kontakt med någon som kan antas omedelbart behöva tas om hand enligl denna lag och han bedömer alt denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behand­ling genoin läkarens egen försorg el­ler i övrigt inom hälso- och sjukvår­den.

I5§

Har socialnämnden eller polis-    Har polismyndigheten beslutat
myndigheten beslutat om omedel-      om omedelbart omhändertagande,
bart omhändertagande, skall beslu-    skall beslutet genast underställas
tel genast underställas länsrätten el- länsrätten eller, om beslutet har fat-
ler, om beslutet har fattats efter del   tals efter det all länsstyrelsen har
att länsstyrelsen har ansökt om    ansökt om tvångsvård, den rätt som
tvångsvård, den rätt som prövar frå-  prövar frågan om vård.
gan om vård.

Länsstyrelsen skall genast under-    Länsstyrelsen skall genast under­
rättas om beslutet. Har polismyn-  rättas om beslutet. Har polismyn­
digheten fattat beslutet, skall rhyn-    digheten fattat beslutet, skall myn­
digheten genast underrätta social-     digheten genast underrätta social­
nämnden om sitt beslut.            nämnden om sitt beslut.

14. Vårdtidens längd (mom. 14)

Blenda Littmarck, Ann-Calhrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) an­
ser                                                            ,                      ,                     ■                .

e/iatt del avsnitt i betänkandet som pä s. I6börjar med "Utskottet finner" och på s. 17 slutar med "tolv månader" bort ha följande lydelse:

Uiskollel anser all den föreslagna bestämmelsen i LVM om vårdtidens längd är oacceptabel. För många missbrukare är en total vårdlid om sex månader inte tillräcklig. Vård enligl LVM förutsätter ett synnerligen mass­ivt och väldokumenterat missbruk. Den övervägande delen av alla missbru­kare som komrner till vården via LVM är dels utomordentligt svårt utslagna med grava sociala, medicinska och psykiska skador, men dels också sådana med ell mångårigt missbruk som fjärmar missbrukaren från en social tillva­ro. Utskottet anser all vårdtiden i särskilda fall bör kunna förlängas lill dess syftet med behandlingen uppnåtts. En vårdtid pä upp till ett år torde vara mer realistisk för de tunga missbukare som omfattas av LVM ;s bestämmel­ser.

Uiskollel tillstyrker sålunda med bifall lill motion So4 (m) yrkande 15

40

 

och SoU (m) yrkande 2 att propositionens lagförslag (20 § ) ändras så att      SoU   1987/88:25 vårdtiden bestäms lill högst tolv månader.

Ulskoltet avstyrker motion Sol5 (fp) yrkande 2, motion SoU (s) yrkande 1 delvis och motion Sol9 (s) yrkande 1 delvis vari föreslås en oförändrad värdtid om fyra månader.

delsatt mom. 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 14. beträffande värdtidens längd att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall lill mofion l987/88:So4yrkande 15 och motion l987/88;Sol4yrkande2 och med avslag på motion 1987/88;Sol5 yrkande 2, motion 1987/ 88:Sol7 yrkande 1 delvis och motion 1987/88:Sol9 yrkande I delvis beslutar anta följande såsom Reservaniernas förslag betecknade ly­delse av 20 § i förslaget till lag om vård av missbrukare i vissa fall.

Propositionens förslag                   Reservanternas förslag

20   §
Tvångsvården skall upphöra så Tvångsvården skall upphöra så
snart syftet med vården är uppnått    snart syftet med vården är uppnätt
och senast när vården har pågått i     och senast när vården har pågått i
sex månader (vårdtid). Vården  tolv månader (vårdlid). Vården
skall anses påbörjad när missbruka-   skall anses påbörjad när missbruka-,
ren på grund av beslut om omedel-     ren på grund av beslut om omedel­
bart omhändertagande eller tvångs-   bart omhändertagande eller tvångs­
värd inställt sig vid eller förts lill etl      vård inställt sig vid eller förts till etl
hem som avses i 22 § eller ell sjuk-     hem som avses i 22 § eller ell sjuk­
hus. Vården upphör genom beslut      hus. Värden upphör genom beslut
om utskrivning enligl 25 §.         om utskrivning enligl 25 §.

15. Vårdtidens längd (mom. 14)

Vid avslag på reservation l

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

delsatt del avsnitt i betänkandet som på s. 16 börjar med "Uiskollel finner" och på s. 17 slutar med "tolv månader" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte all tvångsvården visat sig ha sådana fördelar som skulle motivera annat än ell kortvarigt omhändertagande i en akutsilualion. Värdtiden bör därför maximeras lill de fyra månader som dagens lagstift­ning möjliggör.

Utskottet föreslår sålunda med anledning av mofionerna SolS (fp) yr­kande 2, Sol7 (s) yrkande I delvis och Sol9 (s) yrkande I delvis att riksda­gen beslutar all 20 § förslaget till lag om vård av missbrukare i vissa fall' ändras så all vårdtiden bestäms lill högst fyra månader.

Utskottet avstyrker motionerna So4 (m) yrkande 15 och SoU (m) yrkan­
de 2, vari föreslås en längsta värdtid om tolv månader.                                      41

4    Riksdagen 1987/88. 12 saml. Nr 25

delsatt mom. 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:      SoU   1987/88:25

14. beträffande vårdtidens längd all riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion 1987/88:Sol5 yrkande 2, motion l987/88:Sol7 yrkande 1 delvis och motion 1987/88:Sol9 yrkande 1 delvis och med avslag pä motion 1987/88:So4yrkande l5och motion l987/88:Sol4yrkande2 beslutar anta följande såsom Reservantens förslaghetecknadelydelse av 20 § i förslaget lill lag om vård av missbrukare i vissa fall.

Propositionens förslag                  Reservantens förslag

20 §
Tvångsvärden skall upphöra så Tvångsvården skall upphöra så
snart syftet med vården är uppnått snart syftet med vården är uppnått
och senast när vården har pågått i och senast när värden har pågått i
sex månader (värdlid). Vården fyra månader (vårdtid). Värden
skall anses påbörjad när missbruka- skall anses påbörjad när missbruka­
ren på grund av beslut om omedel- ren på grund av beslut om omedel­
bart omhändertagande eller tvångs- bart omhändertagande eller tvångs­
vård inställt sig vid eller förts till ett vård inställt sig vid eller förts till ell
hem som avses i 22 § eller ett sjuk- hem som avses i 22 § eller ett sjuk­
hus. Vården upphör genom beslut hus. Värden upphör genom beslut
om utskrivning enligt 25 §.              om utskrivning enligt 25 §.

16. Samordning med vård enligt hälso- och sjukvårdslagen (mom. 16)

Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Stina Gustavsson (c) och Karin Falkmer (m) anser

delsatt det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med "Enligl utskottets" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Propositionen framhåller angelägenheten av att LVM-vård i ökande ut­sträckning bör inledas med sjukhusvård. Men man klarar inte ut hur detta praktiskt skall ske. Del är enligt ulskottets mening bra att överläkaren får bemyndigande alt hindra avvikelse, men detta räcker sannolikt inte. Ytter­ligare insatser bör övervägas för alt klara ut den grundläggande frihet som finns i HSL och den ofrihet som finns i LVM. Sådana överväganden kan gälla själva organisationen av sjukvården men också möjligheten att inrätta särskilda sjukvårdsplatser pä LVM-hem. Delta bör riksdagen med anled­ning av motion Sol2 (c) yrkande 3 ge regeringen till känna.

dels all utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse;

16. beträffande .samordning med vård enligl hälso- och sjukvårdsla­gen

alt riksdagen med anledning av motion l987/88:Sol2 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,                                   42

 

17.     Socialnämndens skyldigheter efter vårdtiden (mom. 17)      SoU  1987/88:25

Rosa Östh och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels all del avsnitt i betänkandet som pä s. 20 börjar med "Socialnämndens skyldighet" och slutar med "alltså avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är del avgörande fördel långsiktiga resultatet att vården följs upp. Alltför många återfall har sin grund i brister härvidlag. Del gäller då inte bara all tillgodose behovet av utbildning och arbete. Del gäller att se till hela livssituationen och livsmönslrel. Detta bör understry­kas med ökad tydlighet, vilket riksdagen med anledning av motion Sol2 (c) yrkande 2 bör ge regeringen till känna.

dels all utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande socialnämndens skyldigheter efter vårdtiden att riksdagen med anledning av motion l987/88:Sol2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

18.     Huvudmannaskapet för LVM-vården (mom. 18)

Blenda Littmarck, Ann-Calhrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) an­ser

rfe/jall det avsnitt i betänkandet som pås. 21 börjar med "Enligl utskottets" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den nuvarande ordningen när del gäller huvudmanna­skapet i sig bäddar för problem. Det finns inte något samlat ansvar ulan bilden är alldeles för splittrad och komplicerad. Statsmakterna har lagstift-ningsansvarel och viss tillsynsskyldighet samt betalar ut statsbidrag knutet lill vissa villkor. Landstinget är i många fall huvudman för institulionerna och fungerar i den egenskapen som "entreprenör" mot i princip full ersätt­ning. Kommunerna har sill särskilda ansvar enligt gällande sociallagstift­ning.

Utskottet anser att huvudmannaskapet för LVM-vården skall återföras lill staten. Det är nu nödvändigt med ett sammanhållet ansvar sä att beslut i riksdag och regering snabbt kan omsättas i praktisk verklighet.

Detta ändrade huvudmannaskap innebär att landstingen inte behöver engageras som entreprenörer för missbrukarvården. Kontaktvägen mellan staten och kommunerna blir därmed kortare.

Uiskottei delar inte den i propositionen redovisade uppfattningen all ulslussningsarbelel skulle försvåras under statligt huvudmannaskap. Även med nuvarande organisation krävs samordning mellan LVM-hemmen och kommunerna, bl.a. i samband med all vården övergår i mer öppna former. Tvärtom kunde med den modell för huvudmannaskap ulskoltet förordar mer fiexibla vårdformer prövas och få ett ökat genomslag. Även alternativa vårdformer, som drivs av enskilda huvudmän, skall givetvis utnyttjas i delta sammanhang.

Ulskoltet anser säledes att ell förslag om statligt huvudmannaskap
skyndsamt bör utarbetas och föreläggas riksdagen. Detta bör riksdagen          43

 

med anledning av motionerna,So4 (m) yrkande 16 och SoU (m) yrkande 4      SoU   1987/88:25 ge regeringen till känna.

delsatt ulskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse: 18. belräffande huvudmannaskapet för LVM-vården all riksdagen med anledning av mofion 1987/88:So4 yrkande 16 och motion l987/88:Sol4 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19.    Resurser till missbrukarvården (mom. 22)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels all det avsnitt i betänkandet som pä s. 25 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse;

Utskottet anser all hela missbrukarvårdens status måste höjas, inte minst den kommunala socialtjänstens som under mänga är fått vidkännas sämre resurser och ett försämrat arbetsklimat. En viktig del av samhällets stöd lill missbrukarvården är därför enligl utskottets uppfattning en kraftig ekono­misk satsning på såväl metodutveckling och kunskapsuppbyggnad sorn personalutveckling för att fä lill stånd etl nytt engagemang och ell nytt intresse för missbrukarvården över huvud tagel.

Uiskottei anser alt hela missbrukarvården måste få högre status, att LVM-vården måste utvecklas och att kraftiga satsningar på personalrekry­tering och personalutveckling måste göras för alt förbättra missbrukarvår­den i sin helhet. Del gäller ulbildning, metodutveckling genom bl.a. kvalifi­cerad handledning samt forskning och arbetsmiljö. Detta bör riksdagen ge regeringen lill känna med anledning av motion Sol7 (s) yrkande 2 och, motion Sol9 (s) yrkande 3.

dels all utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse; 22. beträffande resurser till missbrukarvården att riksdagen med anledning av motion 1987/88;Sol7 yrkande 2 och motion 1987/88:Sol9 yrkande 3 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört.

20.    Förebyggande insatser på missbruksområdet (mom. 23)

Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Stina Gustavsson (c) och Karin Falkmer (m) anser

/e/vatt del avsnitt i betänkandet som på s. 26 börjar med "Ulskoltet delar"

och på s. 27 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:   ,           ,

Avgörande för arbetet mol drogmissbruk är intensiteten och konse­kvensen i alkohol- och narkolikapoliliken över huvud tagel. De förebyg­gande insatserna bestämmer vilket behov och vilken omfattning som finns för vårdinsatserna.

Av samhället initierad kampanjverksamhet är effektiv, särskilt när den följs upp med etl beslutsamt agerande i övrigt. Enligt utskottets mening har

44

 

insatserna under senare är varit alltför passiva. Del har kommit att innebära      SoU   1987/88:25 att de drogfria alternativen för ungdomar inte längre framstår som så attraktiva som de borde.

Samhället måste intensifiera sina ansträngningar för att komma till rätta med knarkspridande miljöer. Det gäller inte minst i anslutning till ung-domsmjljöer som t.ex. diskotek, men också i anslutning till skolor m.m.

Enligt utskottets mening har polisens prioriteringar en avgörande bety­delse. Bl.a. har avsaknaden av konsekvent bekämpning av gatulangningen kommit att skapa "goda" möjligheter all rekrytera nya missbrukare. Del är angeläget all bekämpningen av gatulangningen åter intensifieras.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Sol2 (c) yrkande 1 ge regeringen till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande förebyggande insatser på missbruksområdel att riksdagen med anledning av motion 1987/88;Sol2 yrkande I som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

45

 

1 proposition 1987/88:147 framlagda lagförslag         SoU  1987/88:25

I  C--   I     .11                                                                                Bilaga

1  Forslag till

Lag om vård av missbrukare i vissa fall Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1   § De i 1 § socialtjänstlagen (1980:620) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar lill all hjälpa enskilda människor all komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller fiykliga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet och skall så långt det är möjligt utfor­mas och genomföras i samverkan med den enskilde.

2   § Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd med honom enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (1980:620). En missbru­kare skall dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förut­sättningar som anges i denna lag (tvångsvård).

För ivångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i so­cialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag.

3 § Tvångsvården skall syfta lill alt motivera missbrukaren så all han
kan antas vara i stånd all frivilligt medverka lill fortsalt behandling och ta
emot stöd föratt komma ifrån sill missbruk.

Beredande av vård

4 § Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av etl fortgående
missbruk av alkohol, narkotika eller fiyktiga lösningsmedel är i behov av
vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodo­
ses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han lill
följd av missbruket

1.    utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,

2.  löper en uppenbar risk all förstöra sitt liv, eller

3.  kan befaras komma all allvarligt skada sig själv eller någon närståen­de.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. hindrar delta inte ell beslut om tvångsvård enligl denna lag.

5   §    Länsrätten beslutar om beredande av tvångsvård.

6   § Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att anmäla lill länsstyrelsen om de får känne­dom om att någon kan antas vara i behov av vård enligl denna lag. Delta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall göra anmälan till länsstyrelsen, om han i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av vård enligt denna lag och han bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

46

 

7 §    Länsstyrelsen skall inleda utredning, när den genom anmälan enligl     SoU   1987/88:25
6 § eller på något annat sätt har fått kännedom om att del kan finnas skäl      Bilaga

att bereda någon tvångsvård.

Myndigheter som avses i 6 S första stycket är skyldiga att lämna länssty­relsen alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan utredning.

8   § När en fråga uppkommit om all bereda en missbrukare tvångsvård skall socialnämnden lämna länsstyrelsen en redogörelse för missbrukarens förhållanden samt för tidigare vidtagna och för planerade åtgärder. Social­nämnden skall också ange i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

9   § Socialnämnden skall i samband med alt redogörelsen enligl 8 § upp­rättas utse en tjänsteman hos nämnden som skall svara för kontakterna med missbrukaren och med olika vårdgivare.

 

10    § När utredningen har inletts skall länsstyrelsen, om det inte är up­penbart obehövligt, besluta om läkarundersökning av missbrukaren saml utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange missbru­karens aktuella hälsolillslånd.

11    § Anser länsstyrelsen efler utredning all del finns skäl alt bereda någon tvångsvård, skall länsstyrelsen ansöka om sådan vård hos länsrät­ten.

Till ansökan skall fogas de uppgifter socialnämnden lämnat enligl 8 S och, om del inte möter synnerligt hinder, ell läkarintyg om missbrukarens aktuella hälsolillslånd.

Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om del behövs av något annat skäl, tar rätten besluta om läkarundersökning,

12 § Har rätten beslutat om tvångsvård skall socialnämnden se till all
beslutet verkställs genom alt missbrukaren beieds värd i etl hem som
avses i 22 § eller, i fall som avses i 24 S första stycket, på sjukhus.

Rätlens beslut upphör alt gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.

Beslutet upphör också all gälla om missbrukaren, sedan vården har påbörjats, under minsl sex månader i följd antingen har vistats olovligen utanför ett hem som avses i 22 § eller varit intagen i häkte eller kriminal­vårdsanstalt.

Omedelhan omhändertagande

13 § Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta all en missbruka­
re omedelbart skall omhändertas, om

1.    del är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag, och

2. rätlens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av all han kan antas
få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får omedelbar vård.
eller på grund av all del föreligger en överhängande risk för att han lill följd
av sitt fillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnal. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

När länsstyrelsen har ansökt om tvångsvård, får även rätten besluta att
missbrukaren omedelbart skall omhändertas.                                                      47

 

14 §    En läkare skall göra anmälan till socialnämnden, om han i sin     SoU   1987/88:25
verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas omedelbart      Bilaga

behöva las om hand enligt denna lag och han bedömer all denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen för­sorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

15 § Har socialnämnden eller polismyndigheten beslutat om omedelbart
omhändertagande, skall beslutet genast underställas länsrätten eller, om
beslutet har fattats efter del ati länsstyrelsen har ansökt om tvångsvård,
den rätt som prövar frågan om värd.

Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Har polismyndighe­ten fatlat beslutet, skall myndigheten genast underrätta socialnämnden om sill beslut.

16 § 1 samband med all etl beslut om omedelbart omhändertagande
underställs rätlen skall den myndighet som faltal beslutet, om det inte
möter hinder, låta den omhändertagne få del av handlingarna i ärendet
samt underrätta honom om hans rätt alt

1.  yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven lid,

2.  begära muntlig förhandling vid rätten, och

3.  av rätlen erhålla rättshjälp genom offentligt biträde. Myndigheten skall också upplysa honom om att rätlen kan komma att

avgöra målet även om yttrande inte lämnas.

17 § Rätten skall så snart det kan ske och senast inom fyra dagar från del
alt beslutet underställdes rätten eller, om beslutet inte är verkställt när det
underställs, från det all beslutet verkställdes, pröva om omhändertagandet
skall beslå. Denna lid får föriängas lill en vecka, om del på grund av någon
särskild omständighet är nödvändigt.

Om del inte finns skäl för omhändertagande, skall rätten genast upphäva beslutet.

18 § Om omhändertagande har beslutats enligl 13 S första eller andra
stycket, skall ansökan om tvångsvård ha kommit in lill länsrätten inom en
vecka från det länsrätten meddelade beslut att omhändertagandet skulle
beslå. Har ansökan inte kommit in inom denna lid eller finner länsrätten all
del inte längre finns skäl för omhändertagande, skall länsrätten upphäva
beslutet om omhändertagande.

Ett beslut om omhändertagande upphör att gälla när rätten avgör frågan om vård enligt denna lag eller om den omhändertagne häktas.

19 § Socialnämnden skall se lill alt den som är omhändertagen enligt 13 §
ulan dröjsmål bereds vård i etl hem som avses i 22 § eller, i fall som avses i
24 § första stycket, på sjukhus.

Vårdtid

20 § Tvångsvärden skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått
och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall
anses påbörjad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart om­
händertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till etl hem som
avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning
enligt 25 §.

48"

 

21 §    Som vårdlid räknas inte den lid dä missbrukaren               SoU   1987/88:25

1.   olovligen vistas utanför etl hem som avses i 22 § eller           Bilaga

2.   är häktad eller inlagen i kriminalvårdsanstalt.

Vården

22 § Tvångsvård lämnas genom hem som drivs av landstingskommuner
eller kommuner och som är särskilt avsedda att lämna vård enligt denna lag
(LVM-hem). Ett sådant hem skall ledas av en styrelse.

Styrelsen föreslår vården vid hemmet i den mån uppgiften inte har överlåtits på en särskild föreståndare.

23   § För missbrukare som behöver stå under särskilt noggrann tillsyn skall det finnas LVM-hem som är anpassade för sådan tillsyn. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen beslutar vilka hem som skall vara sådana hem.

24   § Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningar för sjukhusvård är uppfyllda och del anses lämpligt med hänsyn till den planerade vården i övrigt.

Om någon behöver sjukhusvård under vårdtiden, skall han beredas tillfälle lill sådan vård.

Överläkaren vid den sjukhusenhet där missbrukaren vårdas skall se till all socialnämnden eller den som förestår vården vid LVM-hemmel genast underrättas, om missbrukaren önskar lämna eller redan har lämnat sjukhu­set. Överläkaren får besluta att missbrukaren skall hindras alt lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa all missbrukaren kan föras över lill ett LVM-hem.

25 § Om intagning i och om utskrivning från etl LVM-hem beslutar den
som föreslår vården vid hemmet.

Den som föreslår vården vid etl LVM-hem får besluta att en intagen skall flyttas till ett annat LVM-hem, om del anses lämpligt från värdsyn­punkl och den som föreslår vården vid del andra hemmet samtycker till överfiytlningen.

26   § Den som föreslår vården vid etl LVM-hem skall fortlöpande hålla socialnämnden underrättad om hur vården framskrider och samråda med nämnden i alla frågor av vikt. Före överflyttning lill ell annat hem och före utskrivning skall samråd alltid ske.

27   § Den som föreslår vården vid ell LVM-hem skall, så snart del kan ske ined hänsyn till den planerade vården, besluta att den intagne skall beredas tillfälle alt vistas utanför LVM-hemmel för vård i annan form.

Socialnämnden skall se lill att sådan vård anordnas.

Om förutsättningar för värd i annan form inte längre föreligger, fär den som förestår vården vid LVM-hemmel besluta att missbrukaren skall hämtas tillbaka lill hemmet.

28   § Innan vård i annan form påböijas skall socialnämnden, i samråd med den intagne och den som föreslår vården vid LVM-hemmet, upprätta en plan för den fortsatta vården.

29   §    Har en inlagen vistats i ell LVM-hem i tre månader ulan alt vård i

annan form kommit till stånd, skall föreståndaren anmäla detta lill hem-            49

mels styrelse och ange orsaken till det.

 

30 8    Socialnämnden skall aktivt verka för all den enskilde efler vårdti-   ' SoU   1987/88:25
den får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han får personligt      Bilaga

stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk.

Särskilda befogenheter

31   § Den som vårdas enligt denna lag i etl LVM-hem får inte inneha alkoholhaltiga drycker, narkotika eller flyktiga lösningsmedel eller injek­tionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att använ­das för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Han får inte heller inneha något annat som kan vara lill men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom som nu angetts, får den omhänder­tas.

32   § Om del anses påkallat, får den som värdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesikiigas, när han kommer till LVM-hemmet, för kontroll av all han inte bär pä sig något som han inte får inneha där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke all sådan egendom skall påträffas hos honom.

Kroppsvisitalion och ytlig kroppsbesikining får inte göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständighe­terna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara.

33   § Bestämmelserna i 31 och 32 §§ skall gälla för alla som vårdas i ett LVM-hem, om del är nödvändigt för all genomföra vården och upprätthål­la ordningen vid hemmet och regeringen eller, efler regeringens bemyndi­gande, socialstyrelsen medger del.

34   § Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för särskilt nog­grann tillsyn får hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården skall kunna genomföras. Hans rörelsefrihet får också inskränkas när del behövs av hänsyn lill andra intagnas eller till personalens säkerhet.

35   § Försändelser till den som vårdas enligt denna lag i etl LVM-hem för särskilt noggrann tillsyn får kontrolleras, om det behövs med hänsyn till ordningen vid hemmet eller till den intagnes särskilda förhållanden. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte får innehas enligl 31 §, får egendomen omhändertas.

36   § Har alkoholhaltiga drycker, narkotika eller flyktiga lösningsmedel omhändertagits enligt 31 eller 35 § eller påträffats inom ell LVM-hem ulan all del finns någon känd ägare till dem, skall den som föreslår vården vid hemmet låta förstöra eller försälja egendomen enligl bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § I första stycket lagen (1958:205) om förverkan­de av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp som erhålls vid försäljning tillfaller staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

50

 

Bestämmelser om handläggningen                                                SoU   1987/88:25

37    §    Mål och ärenden enligt denna lag skall handläggas skyndsamt.       Bilaga

38    § I mål om beredande av tvångsvård, där omhändertagande har beslu­tats enligt 13 § första eller andra stycket, skall länsrätten la upp målet lill avgörande inom en vecka från den dag då ansökan om vård kom in eller, om beslutet om omhändertagande har fallals efter det att länsstyrelsen har ansökt om vård, inom en vecka från den dag då underställningen skedde. Om ett beslut om omedelbart omhändertagande inte är verkställt när det underställs eller om länsrätten har beslutat om omedelbart omhänderta­gande enligt 13 § tredje stycket, skall målet tas upp lill avgörande inom en vecka från den dag då beslutet verkställdes.

Länsrätten får förlänga dessa lider, om det behövs ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt,

39 § I mål om beredande av tvångsvård skall länsrätten och kammarrät­
ten hålla muntlig förhandling, om delta inte är uppenbart obehövligt. I
andra mål enligl denna lag prövar rätten om det finns skäl att hålla muntlig
förhandling.

Om någon part begär muntlig förhandling, skall sådan hållas. Parterna skall upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling.

Om en enskild part som har kallats vid vite all inställa sig personligen till en förhandling uteblir, får rätlen förordna all han skall hämtas lill rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

40    § Vid handläggning i kammarrätt av andra mål enligl denna lag än mål om omedelbart omhändertagande skall nämndemän ingå i rätten.

41    § I mål och ärenden enligt denna lag får delgivning med den enskilde inte ske med tillämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428).

42    § Om offentligt biträde och annan rättshjälp i mål och ärenden enligl denna lag finns bestämmelser i råttshjälpslagen (1972:429).

43    8    Beslut om omhändertagande enligt 13 § gäller omedelbart.

Beslut om överflyttning enligt 25 8 andra stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av den som förestår vården vid ell LVM-hem gäller omedelbart.

Rätten får förordna all beslut som rätten har meddelat skall gälla ome­delbart.

Bestämmelser om överklagande

44 8 Beslut av den som förestår vården vid etl LVM-hem får överklagas
av den enskilde hos länsrätten, om beslutet avser överflyttning enligt 25 §,
avslag på begäran om utskrivning eller förstörande eller försäljning av
egendom enligt 36 8.

Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid etl LVM-hem får inte överklagas.

Beslut om läkarundersökning enligl 10 § eller 11 § tredje stycket får inte överklagas.

Beslut om omhändertagande enligl 13 § första eller andra stycket fär inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande enligt 13 8 tredje stycket är inte inskränkt till viss lid.

51

 

Polishandräckning                                                                         SoU   1987/88:25

45 S    Polismyndigheten skall lämna biträde för att                      Bilaga

1.   på begäran av länsstyrelsen eller rätten föra en missbrukare till en beslutad läkarundersökning,

2.   på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligl denna lag lill ett LVM-hem eller sjukhus,

3.   på begäran av överläkaren i fall som avses i 24 § tredje stycket föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligl denna lag till etl LVM-hem, samt

4.   pä begäran av den som förestår vården vid etl LVM-hem eflerforska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som vårdas där med stöd av denna lag.

Ålalsprövning

46 8 Ar någon som har beretts vård med stöd av denna lag misstänkt för
brott, för vilket inte föreskrivs strängare straffan fängelse i ett år och som
hör under allmänt åtal, saml har brottet begåtts innan vården påbörjades
eller under vårdtiden, skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske.
Styrelsen för det hem där den misstänkte vårdas eller, om vården har
upphört, socialnämnden skall därvid höras om del inte är obehövligt.

Övriga bestämmelser

47 8 Med socialnämnden avses i denna lag socialnämnden i den kommun
som enligl 3 8 socialtjänstlagen (1980:620) har ansvaret för all den enskilde
fär det stöd och den hjälp som han behöver. Att överflyttning av ärenden
till en annan socialnämnd kan ske i vissa fall framgår av 72 8 socialtjänst­
lagen.

Med länsstyrelsen avses i denna lag länsstyrelsen i det län, inom vilket den ansvariga kommunen är belägen.

Beslut om tvångsvård enligt 5 8 och med anledning av omhändertagande enligt 13 8 fattas av länsrätten i det län som anges i andra stycket. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård beslutar också i frågor som avses i 44 8 första stycket.

48 8 Landstingskommunen eller kommunen får för ett LVM-hem anting­
en utse en särskild styrelse eller uppdra åt någon annan nämnd alt vara
styrelse. Två eller fiera LVM-hem kan ha en gemensam styrelse.

Följande bestämmelser i 3 kap. kommunallagen (1977:179) gäller i till­lämpliga delar i fråga om en särskild styrelse, nämligen

2  § om antalet ledamöter m.m.,

3  8 första stycket om valbarhet m, m.,

4  § om rätt till ledighet från anställning,

5  8 första stycket om mandattid,  ■

 

5   § tredje stycket om verkan av ledamots avgång,

6   § om ordförande och vice ordförande,

7   § om tid och plats för sammanträde saml om närvarorätt vid samman­träde,

8   8 om suppleants tjänstgöring m. m.,

9   § första stycket om beslutförhel,     .

 

10  8 om beslulsföifarande och protokoll m. m.,

11  § om delgivning,

12  § om reglemente och delegation.                                                                       52

 

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 8 första stycket eller      SoU   1987/88:25
6 § kommunallagen.                                                                       Bilaga

Landstinget eller kommunfullmäktige får besluta att även andra än leda­möter eller suppleanter i styrelsen får närvara vid styrelsens sammanträ­den och delta i överläggningarna men ej i besluten saml få sin mening antecknad i protokollet.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, då lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall skall upphöra alt gälla.

2.  Den gamla lagen gäller dock fortfarande när ansökan om värd med stöd av den lagen har kommit in till länsrätten före den 1 januari 1989.

3.  Har ell beslut fallals om omhändertagande enligt 8 8 i den gamla lagen och har ansökan om vård inte kommit in lill länsrätten före den I januari 1989, skall beslutet anses som ett beslut enligl 13 8 i den nya lagen.

4.  Om det i en lag eller i en författning som har beslutals av regeringen hänvisas till den gamla lagen, skall hänvisningen i stället avse denna lag. Hänvisas det till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall den nya föreskriften tillämpas.

53

 

2 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs all 11, 47 och 49 8§ socialtjänstlagen (1980:620) skall ha följande lydelse.

SoU  1987/88:25 Bilaga

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

11 §

Socialnämnden skall arbeta för alt förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Insatser för barn och ungdom bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet.

Socialnämnden skall genom in­formation till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökan­de verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns. Nämnden skall även stödja den en­skilde missbrukaren och se till alt han får den hjälp eller vård som behövs för att komma ifrån miss­bruket.

Socialnämnden skall genom in­formation till myndigheter, grupper och enskilda och genom uppsökan­de verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns.

Socialnämnden skall aktivt sörja för alt den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han be­höver för all komma ifrån missbru­ket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.

47 §'

Uppdrag all besluta på social­nämndens vägnar får ges ål en sär­skild avdelning som består av leda­möter eller suppleanter i nämnden i ärenden som ankommer på nämn­den enligt 2, 5, 6 och 8 a §8, 11 § första och andra styckena, 17 8 tredje stycket samt 18 8 lagen (1980:621) med särskilda bestäm­melser om vård av unga.

Uppdrag all besluta på social­nämndens vägnar får ges åt en sär­skild avdelning som beslår av leda­möter eller suppleanter i nämnden i ärenden som ankommer på nämn­den enligl 2, 5, 6 och 8 a 8§, II *) första och andra styckena, 17 8 tredje stycket och 18 § lagen (1980:621) med särskilda bestäm­melser om vård av unga samt 13 § lagen (1988:000) om vård av miss­brukare i vlssajdll.

49 8

Om rätt att i vissa fall fatta beslut i socialnämndens ställe finns be­stämmelser i 29 8 första stycket och i lagen (1980:621) med särskilda be­stämmelser om vård av unga.

Om rätt att i vissa fall fatta beslut i socialnämndens ställe finns be­stämmelser i 29 8 första stycket samt i lagen (1980:621) med särskil­da bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:000) om vård av missbrukare i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87:9! föreslagna lydelsen.

54

 

Innehållsförteckning                                       SoU 1987/88:25

Samni;inr;ittiiing.................................................................. .. 1

Proposilionen  .................................................................... ... I

Mofioner  ............................................................................    2

Molioiicr väcklii med anledning av prop. 1987/88:147.........    2

Mofion väckt med ;inledning av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot

,MDS   ................................................................................. .. 4

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1988...........    4

Ulskoltet   ........................................................................... .. 4

Allmänt om förslaget   ......    .............................................. .. 4

Frågan om avslag på propositionens förslag och begäran om nytt

förslag   .............................................................................. .. 5

Kriterier för beredande av värd  .........................................    7

Trängande värdbehov......................................................... .. 7

En social indikation för tvångsvård   ................................... .. 8

Skyddet för missbrukarens omgivning ................................    9

Obligatorisk tillämpning   .................................................... 11

Anstånd med verkställighet av ell LVM-beslut .................... 11

Utredning och ansökan om vård   ...................................... 12

Omedelbart omhändertagande .......................................... 15

Värdtidens längd  ............................................................... 16

Vårdtidens beräkning ......................................................... 17

Inledande sjukhusvård ....................................................... 18

Socialnämndens skyldigheter efler värdtiden   ................... 19

Huvudmannaskapet för LVM-vården................................... 20

Vårdinstitutioner med enskild huvudman   ......................... 21

Kontraktsvård   .................................................................. 23

Resurser lill missbrukarvården............................................ 24

Förebyggande insatser på missbruksområdel   .................. 25

Hemställan  ........................................................................ 27

Reservationer ..................................................................... 29

1.  Frågan om avslag på propositionens förslag och begäran om nytt förslag (mom. I) av vpk                         29

2.  Trängande vårdbehov (mom. 2) av vpk   ........................ 30

3.  En social indikation (mom. 3) av vpk  .............................. 31

4.  Personlig fara för annan (mom. 4 och motiveringen till mom. 5)

av m   .................................................................................  31

5.  För närboende störande uppträdande (mom. 5 samt motiveringen tillmom. 4) av c            32

6.  Sociala skadeverkningar för anhöriga (mom. 6) av m .....  32

7.  Kriterier för beredande av värd (mom. 8) av m   .............  33

8.  Kriterier för beredande av vård (mom. 8) av c  ...............  33

9.  Kriterier för beredande av vård (mom. 8) av vpk............. 34

 

10. Anstånd med verkställighet av etl LVM-beslul (mom. 9) av m   .... 35

11. Utredning och ansökan om vård (mom. 10 samt motiveringen lill

mom. 11) av fp, m, c ...........................................................  36

55

 

12.  Bestämmelser om utredning och ansökan om vård (mom. 12) av   SoU   1987/88:25 fp, m, c          36

13.  Omedelbart omhändertagande (mom. 13) av vpk.......... 39

14.  Vårdtidens längd (mom. 14) av m................................... 40

15.  Vårdtidens längd (mom. 14) av vpk................................ 41

16.  Samordning med vård enligl hälso- och sjukvårdslagen (mom. 16)

av m och c............................................................................ 42

17.  Socialnämndens skyldigheter efter vårdtiden (mom. 17) av c         43

18.  Huvudmannaskapet för LVM-vården (mom. 18) av m  ... 43

19.  Resurser till missbrukarvården (mom. 22) av vpk........... 44

20.  Förebyggande insatser på missbruksområdel (mom. 23) av m

och c.................................................................................... 44

Bilaga: I prop. 1987/88:147 framlagda lagförslag............... 46

56

Svenskt Tryck Slockholm 1988