Socialutskottets betänkande
1987/88:20

om handikappomsorg (prop. 1987/88:100 bil. 7) 77^

uO U

1987/88:20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa anslag till omsorg om äldre och handikappade.
Vidare behandlas ett antal motionsyrkanden om olika insatser på främst
handikappområdet.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningarna och avstyrker motionerna.
Utskottets fp-ledamöter reserverar sig mot beslutet om leasing av bil för
handikappade, mot beslutet beträffande en översyn av reglerna för färdtjänsten,
beträffande utvecklingen av färdtjänsten och beträffande en samordnad
barnhabilitering m.m. Utskottets m-, fp- och c-ledamöter reserverar sig mot
beslutet om försöksverksamhet med personlig assistent m.m. och mot
beslutet om omsorgslagens personkrets. Utskottets m- och c-ledamöter
reserverar sig mot beslutet om intagning på vårdhem eller specialsjukhus.
M-ledamöterna reserverar sig mot beslutet om boendesituationen för
personer med fler eller grava handikapp, beslutet om utvärdering av
omsorgslagen och den nya handikapputredningens arbete. C-ledamöterna
reserverar sig mot beslutet om omvårdnad för vissa gymnasieelever (tillsammans
med vpk-ledamoten), den nya handikapputredningens sammansättning
och införande av anhörig- eller vårdarlön. M- och fp-ledamöterna har
avgivit var sitt särskilda yttrande.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1987/88:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna G 2-G 6, 9 och 10 (s. 120-126, 131-133)
föreslagit

1987/88:100 bilaga 7 vari yrkas
G 2. att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 497 000 000 kr.,

G 3. att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 35 576 000
kr.,

G 4. att riksdagen till Styrelsen för vårdartjänst för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 30 707 000 kr.,

G 5. att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 27 269 000 kr.,

1 Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr20

G 6. att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
42 644 000 kr.,

G 9. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 3 968 000 kr.,

G 10. att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 62 134 000 kr.

Motioner

1987/88:So207 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående ändring av statsbidragsbestämmelserna för att skapa möjlighet för
handikappade att leasa bil.

1987/88:So211 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statsbidrag till färdtjänst bör utgå under förutsättning att
resenärernas kostnader uppgår högst till samma belopp som gäller för taxor
på ortens allmänna färdmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samordna riks-, läns- och kommunal färdtjänst i syfte att
resandet blir likvärdigt med vad som gäller för allmänheten i övrigt.

1987/88:So221 av Margareta Persson och Sven-Gösta Signell (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av de utvecklingsstördas kultursituation.

1987/88:So230 av Sylvia Lindgren och Margareta Palmqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bättre samordning mellan landstingen vid protesförsörjning för dysmelibarn.

1987/88:So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvidgad personkrets i omsorgslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades möjlighet att få personliga assistenter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad valfrihet för handikappade genom uppmuntran av projekt
typ STIL,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av reglerna för färdtjänsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förbättrad och länsomfattande färdtjänst,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samordnad barnhabilitering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samordnad vuxenhabilitering.

SoU 1987/88:20

2

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigas deltagande i rehabilitering.

1987/88:So239 av Margareta Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betalningsansvar
för televerket.

Motiveringen återfinns i motion Ub269.

1987/88:So242 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det av
riksdagen tidigare begärda förslaget om en vidgning av omsorgslagens
personkrets till att omfatta alla handikappade barn och ungdomar skyndsamt
bör framläggas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den aviserade
nya handikapputredningens arbete bl.a. bör syfta till att de handikappade
kan få ett likvärdigt stöd i hela landet i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett försöksprojekt för att pröva en s.k. hemvårdsersättning.

Motiveringen återfinns i motion Sf273.

1987/88:So245 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av
blanketter.

1987/88:So246 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag för att underlätta boendesituationen för personer med fler eller
grava handikapp.

1987/88: So250 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring av socialtjänstlagen, så att föräldrar med rätt till
vårdbidrag kan få den anställningsrätt som beskrivits i motionen.

1987/88:So251 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till texttelefoner hos myndigheter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidrag, i enlighet med
vad som anförts i motionen, för texttelefon åt nära anhörig som ordinerats
texttelefon.

1987/88:So255 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrade direktiv till statens handikappråd.

1987/88:So258 av Jan Hyttring och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret
för svårt rörelsehindrade elevers gymnasieskolgång.

1987/88:So267 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
ändringar i omsorgslagen i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av omsorgslagen i
enlighet med vad i motionen anförts.

SoU 1987/88:20

3

1987/88: So268 av Åke Selberg och Claes Rensfeldt (s) vari yrkas att
riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införande av länsfärdtjänst.

1987/88:So275 av Gunhild Bolander och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att pröva möjligheten till införande av anhörig- eller vårdarlön.

1987/88:So410 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att utflyttningen från våra mentalsjukhus
och vårdinrättningar bör avbrytas och en utvärdering göras för att förändra
det som i dag gör människor mer ensamma än tidigare samt att socialstyrelsen
skall ges ett uppdrag omedelbart i detta syfte.

1987/88:So615 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades självbestämmande vad gäller boende och service,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de centrala ämbetsverkens tillsynsansvar på handikappområdet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den aviserade handikapputredningen
ges en parlamentarisk sammansättning och en inriktning i enlighet
med det anförda.

Utskottet

Färdtjänst

I budgetpropositionen (s. 12) föreslås ett förslagsanslag av 497 000 000 kr.
under anslaget G 2 Bidrag till färdtjänst.

I budgetpropositionen (s. 120) anförs att det fortfarande finns stora
skillnader mellan kommunerna i färdtjänstens utbyggnad och kvalitet.
Socialstyrelsen har inlett en särskild utredning i syfte att beskriva och
analysera skillnaderna mellan kommunerna när det gäller den enskildes
tillgång till färdtjänst. Det anförs vidare att riksrevisionsverket nyligen har
avlämnat en granskningsrapport med förslag till förändringar i statsbidragssystemet.
Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet. Föredragande
statsrådet vill dock redan nu framhålla att socialstyrelsen bör utveckla sin
tillsyn och erfarenhetsförmedlande roll på området.

I motion So207 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) hemställs
om en förändring av statsbidragsbestämmelserna för att skapa möjlighet för
handikappade att leasa bil. Motionärerna anför att det i vissa fall kan vara
billigare att utrusta den handikappade med leasingbil än att erbjuda honom
färdtjänst.

I proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till handikappade föreslås
att den stödberättigade personkretsen utökas från personer med arbetsmarknadsanknytning
till bl.a. alla handikappade i åldern 18-49 år, under
förutsättning att den handikappade själv skall bruka bilen som förare.
Bidraget föreslås härvid höjt. Enligt propositionen kommer det förbättrade
och utvidgade bilstödet att leda till att vissa besparingar uppnås inom

SoU 1987/88:20

4

färdtjänsten. Propositionen bygger till stora delar på det av en särskild
utredningsman avgivna betänkandet (Ds S 1986:11) Bilstödet åt handikappade.
Utredningsmannen har i det (s. 52) tagit upp frågan om statsbidrag till
leasingbilar åt handikappade. Han har därvid funnit att leasing är en dyr och
dålig lösning, särskilt om det behövs omfattande anpassning av bilen på
grund av funktionshinder.

Utskottet noterar att förslaget i proposition 1987/88:99 om förbättrat
bilstöd till handikappade innebär att fler handikappade kommer att kunna
förflytta sig med av dem själva framfört fordon. Det kommer härvid att bli
förmånligare för den enskilde att köpa bilen än att hyra den. Om bilen måste
ändras efter den enskildes funktionshinder framstår leasing som ett än sämre
alternativ. Utskottet är på grund härav inte berett att förorda något
riksdagens initiativ med anledning av motion So207 (fp). Motionen avstyrks
således.

I motion So211 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) hemställs om
en förändring av statsbidragsbestämmelserna till färdtjänst så att resenärens
kostnader uppgår till samma belopp som gäller för taxor på allmänna
färdmedel (yrkande 1).

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med i huvudsak samma
innebörd som det nu aktuella, senast i betänkandet SoU 1986/87:18 s. 19.
Utskottet har därvid anfört att taxorna för färdtjänsten ligger inom ramen för
den kommunala självstyrelsen och att taxorna som en följd av detta varierar
med hänsyn till de lokala förhållandena. Utskottet har emellertid framhållit
att en större enhetlighet i de kommunala taxorna bör eftersträvas.

Kommunförbundet har år 1987 tagit fram en skrift, Färdtjänsten i
kollektivtrafiken. Om färdtjänstens utveckling. Enligt utskottets mening
finns det skäl att anta att skriften kommer att leda till att kommunerna
vinnlägger sig om en större enhetlighet i färdtjänsttaxorna och villkoren för
färdtjänst. Utskottet noterar också att socialstyrelsen har inlett en särskild
utredning i syfte att beskriva och analysera skillnaderna mellan kommunerna
när det gäller den enskildes tillgång till färdtjänst. Utskottet har vidare
inhämtat att regeringen nyligen uppdragit åt riksrevisionsverket att kartlägga
och analysera den varierande utformningen av taxorna inom kommunernas
hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg. Med hänsyn härtill och då frågan om
förändringar i statsbidragssystemet är föremål för överväganden inom
regeringskansliet anser utskottet att syftet med motion So211 yrkande 1 är
tillgodosett och avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs en översyn av
reglerna för färdtjänsten (yrkande 4). Enligt motionärerna behövs en
översyn av socialstyrelsens föreskrifter rörande statsbidrag till färdtjänst i
syfte att skapa ökad klarhet om vilka personer och resor som skall anses
bidragsberättigade.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidragsbestämmelserna
bör ha en klar och entydig utformning. Utskottet, som vill hänvisa till vad
som ovan anförts om pågående arbete, konstaterar emellertid att statsbidragssystemet
är föremål för översyn inom regeringskansliet. Enligt utskottets
mening är det därför inte påkallat med någon åtgärd av riksdagen med
anledning av motionsyrkandet. Motion So235 (fp) yrkande 4 avstyrks
således.

SoU 1987/88:20

5

I motion Solli av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samordna
riks-, läns- och kommunal färdtjänst i syfte att resandet blir likvärdigt med
vad som gäller för allmänheten i övrigt (yrkande 2).

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad och
länsomfattande färdtjänst (yrkande 5).

1 motion So268 av Åke Selberg och Claes Rensfeldt (båda s) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
länsfärdtjänst.

Samhället försöker underlätta handikappades transporter främst genom
kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, bilstöd och handikappanpassning av
kollektiva transportmedel. Riksfärdtjänsten infördes år 1980 i syfte att göra
det möjligt för svårt handikappade att göra längre resor inom landet till
normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är de som på grund av
handikappet måste resa på ett dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänsten kan
ske med flyg, tåg, taxibil eller specialfordon till ett pris som motsvarar vad det
kostar att åka andra klass tåg. Transportrådet har fått i uppdrag av
regeringen att överväga riksfärdtjänstens framtida utformning i syfte att
begränsa kostnadsutvecklingen och öka dess effektivitet. Uppdraget skall
redovisas senast den 6 maj 1988. Enligt vad utskottet inhämtat kommer
transportrådet att föreslå att ett system med länsfärdtjänst införs.

System med länsfärdtjänst förekommer i Stockholms län och i Östergötlands
län. Kostnaden delas mellan landsting och kommuner.

Eftersom färdtjänsten är ett komplement till kollektivtrafiken finns det
mycket som talar för att samma trafikområdesgränser bör gälla för denna
som för färdtjänsten. Frågan om en länsomfattande färdtjänst kommer inom
kort att bli föremål för regeringens övervägande med anledning av transportrådets
utredning beträffande riksfärdtjänsten. Resultatet av dessa överväganden
bör enligt utskottets mening avvaktas innan riksdagen har anledning
att överväga något initiativ på området.

Utskottet avstyrker med det anförda motion So211 (s) yrkande 2, motion
So235 (fp) yrkande 5 och motion So268 (s).

Utskottet har ingen erinran mot den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen under G 2 Bidrag till färdtjänst.

Valfrihet m.m. för handikappade

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om handikappades
möjligheter att få personliga assistenter (yrkande2) och att riksdagen skall ge
till känna vad i motionen anförts om ökad valfrihet för handikappade genom
uppmuntran av projekt typ STIL (yrkande 3). Enligt motionärerna bör
handikappade kunna få en personlig vårdare eller assistent, en människa som
de lär känna och kan ha förtroende för. Landsting och kommuner bör
samarbeta så att båda ansvarar för att en personlig assistent anställs under
den tid som den handikappade behöver.

I motion So242 av Nils Carlshamre m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin

SoU 1987/88:20

6

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försöksprojekt
för att pröva en s.k. hemvårdsersättning {yrkande 3). Motionärerna
anser att riksdagen bör uttala sig för ett försöksprojekt där den enskilde
uppbär hemvårdsersättning och sedan själv anställer sin egen assistent eller
köper tjänster från kommunen.

I motion So615 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappades
självbestämmande vad gäller boende och service {yrkande 1).

Målet för handikappolitiken är ett samhälle som garanterar handikappade
full delaktighet och jämlikhet (budgetprop. s. 115). Utskottet vill understryka
att handikappade måste, i större utsträckning än för närvarande, kunna få
välja hur de vill bo och vilken service de vill ha. De måste med andra ord ges
ökad möjlighet att själva kunna påverka sin situation. För att valfriheten
skall få ett reellt innehåll måste det finnas ett rikt och varierat utbud av olika
stödinsatser. Olika försöksprojekt för att på detta sätt utveckla innehållet i
handikappsomsorgen bör därför uppmuntras.

Ett sådant projekt, som har beviljats stöd ur allmänna arvsfonden, är det
s.k. STIL-projektet. Det är en verksamhet där människor med funktionshinder
själva får ett avgörande inflytande över hjälpens innehåll och utformning.
Den enskilde har ett eget ansvar för anställning och arbetsledning av en
egen personlig assistent. Medel till assistentens lön kommer från landstinget
och kommunen och motsvarar de kostnader som annars skulle utgå för social
hemhjälp m.m. Projektet beräknas pågå 1987 - 1991 och skall följas av en
utvärdering av en arbetsgrupp bestående bl.a. av representanter från
medverkande kommuner och landsting, socialdepartementet, socialstyrelsen,
Handikappinstitutet, De handikappades riksförbund och Handikappförbundens
centralkommitté.

Den aviserade handikapputredningen skall närmare utreda frågan om de
insatser som görs för handikappade av kommunerna och av hälso- och
sjukvårdshuvudmännen. Arbetet skall inriktas bl.a. på insatser som är av
särskild vikt för personer med svåra handikapp. Det kan därför enligt
utskottets mening förutsättas att även frågan om en personlig assistent eller
annan form av s.k. hemvårdsersättning kommer att omfattas av utredningens
överväganden.

Utskottet konstaterar således att försöksverksamhet med personlig assistent
redan pågår och skall utvärderas. Något ytterligare initiativ med
anledning av motion So235 (fp) yrkandena 2 och 3 och motion So242 (m)
yrkande 3 är därför inte påkallat varför motionerna avstyrks.

Utskottet delar, som anförts ovan, motionärernas uppfattning i motion
So615 (c) yrkande 1 att de handikappade måste ges ökad möjlighet att välja
boende och service. Socialstyrelsen och bostadsstyrelsen skall i maj 1988
presentera en rapport om de handikappades boende, avsedd att ge regeringen
och ansvariga huvudmän ett bättre underlag för åtgärder när det gäller att
förbättra utbudet av bostäder åt handikappade.

Utskottet konstaterar att stora delar av handikappomsorgen är föremål för
översyn och överväganden. Då detta arbete enligt utskottets mening
genomsyras av en strävan att öka de handikappades självbestämmande när
det gäller boende och service, anser utskottet inte att det är påkallat med

SoU 1987/88:20

7

någon åtgärd av riksdagen. Motion So615 (c) yrkande 1 avstyrks således.

I motion So246 av Hans Dau (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag för att underlätta boendesituationen för personer med flera eller
grava handikapp. Motionären anser att gruppbostäder för högst sex boende
kan vara en bra boendeform för personer med omfattande hjälpbehov.

Som utskottet anfört ovan skall den aviserade handikapputredningen
inrikta sitt arbete på sådana insatser inom socialtjänst och habilitering/
rehabilitering som är av särskild vikt för bl.a. personer med svåra handikapp.
Det kan därför förutsättas att den i motionen aktualiserade boendesituationen
kommer att tas upp av utredningen. Utskottet anser alltså inte att motion
So246 (m) påkallar någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

Viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

I budgetpropositionen (s. 123) föreslås 35 576 000 kr. under anslaget G 3
Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Omsorgslagens personkrets

Genom den nya omsorgslagen (1985:568) har rätten till särskilda omsorger
enligt lagen utvidgats till att omfatta inte bara psykiskt utvecklingsstörda.
Den gäller sålunda även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av
ytte våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående
begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos. Omsorgslagen
trädde i kraft den 1 juli 1986.

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1985/86:176 med förslag till ny
omsorgslag anförde socialutskottet (SoU 1984/85:27) bl.a. följande:

Utskottet delar uppfattningen att den nuvarande omsorgslagen bör revideras
och utvidgas. Utskottet biträder därför propositionens förslag. Den i
propositionen föreslagna utvidgningen av personkretsen bör emellertid ses
som ett första steg i reformarbetet. Utskottet anser att alla handikappade
barn och ungdomar borde ges samma stöd som nu föreslås för de ovan
angivna grupperna. Som anförs i motionerna (m, c, fp) talar starka
humanitära skäl för att också övliga grupper av handikappade barn som har
behov av särskilda omsorger kommer i åtnjutande av den reviderade
omsorgslagens rättigheter.

Som framkommit vid beredningsarbetet förutsätter en sådan utvidgning
ytterligare utredningsarbete. I propositionen framhålls att socialministern
har för avsikt att senare återkomma till regeringen i frågan om att utreda
behovet av åtgärder för andra grupper av barn och ungdomar än dem som nu
föreslås ingå i omsorgslagens personkrets. Detta utredningsarbete skall
enligt utskottets mening inriktas på att precisera vilka grupper som bör
omfattas av lagen och belysa behovet av kompletterande särskilda omsorger.
Utskottet vill vidare kraftigt understryka att utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt. Syftet bör vara att utvidga omsorgslagen att gälla alla barn och
ungdomar som har behov av särskilda omsorger.

Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

I proposition 1985/86:107 om följdlagstiftning till den nya omsorgslagen,
som behandlades av utskottet i betänkandet SoU 1985/86:19, redovisade

SoU 1987/88:20

8

statsrådet Lindqvist att han tillkallat en arbetsgrupp för en utredning av bl.a.
behovet av åtgärder för andra grupper handikappade barn och ungdomar än
dem som ingår i den nya omsorgslagens personkrets. I regeringens beslut om
bemyndigande att tillkalla den angivna arbetsgruppen hänvisas till utskottets
ovan angivna uttalande. Vidare anges att arbetet skall ske med utgångspunkt
i propositionen och riksdagens behandling av ärendet.

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgad
personkrets i omsorgslagen (yrkande 1). Motionärerna uttalar att de
förutsätter att en redovisning av arbetsgruppens arbete kommer att ske
under våren och att omsorgslagen bör utvidgas att avse alla barn och
ungdomar som har behov av särskilda omsorger.

I motion So242 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att det av riksdagen tidigare begärda
förslaget om en vidgning av omsorgslagens personkrets till att omfatta alla
handikappade barn och ungdomar skyndsamt bör framläggas (yrkande 1).

Utskottet har inhämtat att frågan om att utvidga omsorgslagens personkrets
har visat sig innehålla komplicerade överväganden av bl.a. ekonomisk
natur. Handikappförbundens centralkommitté (HCK) har i en skrivelse till
regeringen begärt att den ovannämnda arbetsgruppen befrias från sitt
uppdrag såvitt avser personkretsen och att detta uppdrag i stället läggs på en
ny utredning. Utskottet har vidare inhämtat att den aviserade handikapputredningen
skall överta arbetsgruppens uppdrag såvitt nu är i fråga.

Utskottet anser mot bakgrund av vad som upplysts om svårigheterna att nå
resultat i arbetsgruppen att det är bra att frågan om omsorgslagens
personkrets tas upp i det större sammanhang som handikapputredningen
utgör. Frågan måste dock bringas till en snar lösning. Utskottet förutsätter
därför att utredningsarbetet bedrivs så att ett delförslag beträffande personkretsen
snabbt kan lämnas. Med hänsyn till vad som nu anförts anser
utskottet inte att det finns anledning till något uttalande av riksdagen.
Motion So235 (fp) yrkande 1 och motion So242 (m) yrkande 1 avstyrks
alltså.

Intagning på vårdhem eller specialsjukhus

I samband med att riksdagen antog den nya omsorgslagen beslöts att
vårdhemmen för barn och ungdom skall avvecklas skyndsamt och nyintagning
upphöra. Vårdhemmen för vuxna och specialsjukhusen skall avvecklas i
den takt de ekonomiska förutsättningarna och hänsynen till dem som bor där
medger. Nyintagning i specialsjukhus eller vårdhem för vuxna får enligt
övergångsbestämmelserna till lagen ske om det finns synnerliga skäl.
Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inte ske.

I motion So267 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av ändringar i omsorgslagen i
enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 1). Motionärerna anser att
omsorgslagen skall ändras så att nyintagning i specialsjukhus eller vårdhem
skall få ske om det finns särskilda skäl. Motionärerna anser också att det i
vissa fall kan vara bäst för gravt utvecklingsstörda barn att få möjlighet att bo
på ett vårdhem då andra boende- och vårdformer visar sig sämre tillgodose
barnets behov.

SoU 1987/88:20

9

1*

Utskottet anförde (SoU 1984/85:27 s. 15) vid tillkomsten av omsorgslagen
bl.a. följande:

Målet för omsorgsverksamheten är normalisering och integrering. Att bo på
ett vårdhem är som framhålls i propositionen ofta att leva helt utanför det
vanliga samhället. Vårdhemmen varken ser ut eller fungerar som ett hem och
de intagna har svårt att delta i samhällets gemenskap. Utskottet delar därför
socialministerns uppfattning att vårdhem och specialsjukhus efter hand bör
avvecklas. Då det gäller vårdhem för barn bör detta kunna ske skyndsamt.
Då det gäller vårdhemmen för vuxna vill utskottet understryka socialministerns
ord att utflyttning från vårdhemmen måste ske med varsamhet och med
hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ. Det får inte
bli så att utvecklingsstörda mot sin vilja tvingas flytta från sin invanda miljö
till en ny och kanske skrämmande omgivning. Utskottet avstyrker sålunda
bifall till motion 1984/85:3137 (m) yrkande 2 i vad rör avvecklingen av
vårdhem för vuxna utvecklingsstörda (dvs. reglerna i den föreslagna 3 §
promulgationlagen).

Mot bakgrund av utskottets principiella ställningstagande att specialsjukhus
och vårdhem bör avvecklas anser utskottet det rimligt att det utnyttjande
av befintliga institutioner som övergångsvis måste ske, begränsas så mycket
som möjligt. Man bör försöka undvika att ytterligare människor tas in och
vänjer sig vid miljön för att senare få omställningssvårigheter i samband med
en utflyttning från institutionen. Utskottet tillstyrker därför propositionens
förslag om att nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske
endast om det finns synnerliga skäl (5 § promulgationslagen) och avstyrker
motion 1985/86:3137 (m) yrkande 2 i motsvarande del.

Utskottet vidhåller uppfattningen att vårdhem och specialsjukhus efter hand
bör avvecklas och ersättas med vård- och boendeformer som ger bättre
förutsättningar för ett normalt och värdigt liv. Med hänsyn härtill finns det
inte någon anledning att ändra de regler som övergångsvis gäller för
intagning av vuxna på vårdhem. Inte heller bör det komma i fråga med
nyintagningar av barn och ungdom i vårdhem. Motion So267 (m) yrkande 1
avstyrks alltså.

Utflyttning från institutioner

I motion So267 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av omsorgslagen i enlighet med vad i
motionen anförts (yrkande 2). Enligt motionärerna bör en ingående utvärdering
skyndsamt komma till stånd när det gäller erfarenheterna av den
pågående förändringen av vårdinriktningen, som innebär att vårdhemmen
avvecklas.

I motion So410 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att utflyttningen från våra mentalsjukhus
och vårdinrättningar bör avbrytas och en utvärdering göras för att förändra
det som i dag gör människor mer ensamma än tidigare samt att socialstyrelsen
skall ges ett uppdrag omedelbart i detta syfte.

Inom hela vård- och omsorgssektorn pågår ett omfattande förändringsarbete
som innebär en utveckling från vård vid institutioner till vård, service
och boende i hemmiljö eller hemliknande miljö. Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet har gemensamt i juni 1986 publicerat en rapport,

SoU 1987/88:20

10

Konsekvensstudien - erfarenheter och ekonomiska konsekvenser av strukturförändringar
inom äldreomsorg, psykiatri och omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda. I rapporten anförs bl.a. att de båda förbundens styrelser,
som anser att konsekvensstudien ger ytterligare belägg för värdet av den
pågående utvecklingen mot en öppen och decentraliserad vård och omsorg,
har beslutat att rekommendera sina huvudmän att utveckla sin samverkan
och därvid använda konsekvensstudien som ett underlag.

Socialstyrelsen och bostadsstyrelsen har regeringens uppdrag att utvärdera
bl.a. de handikappades och långtidssjukas boende. En rapport härom skall
avlämnas i maj 1988.

Socialstyrelsen har nyligen publicerat Delrapport 1: Psykiskt utvecklingsstörda
på vårdhem (PM 1988:2). Enligt rapporten finns det stora brister i hur
väl vårdhemmen fyller sin uppgift. I många fall bor det fler personer än som
är lämpligt på boendeenheten. Boendet är inte hemlikt, och de boende är
isolerade från samhället. Enligt rapporten måste situationen vid vårdhemmen
förbättras även om planerna är att avveckla institutionerna.

Utskottet har i det föregående vidhållit sin tidigare framförda uppfattning
att vårdhemmen efter hand bör avvecklas. För dem som behöver mer
omfattande vård och tillsyn än som kan ges i en egen bostad måste
boendeformerna göras så hemlika som möjligt. På olika håll i landet pågår ett
omfattande planerings- och utvecklingsarbete som har till syfte att avveckla
stora och mindre hemlika institutioner. Det ligger i sakens natur att den som
länge bott på en institution - även en mindre bra sådan - har vant sig vid
rutiner, personal och medpatienter och därför känner oro inför en utflyttning.
Utskottet vill därför liksom tidigare understryka vikten av att utflyttningen
från vårdhem och andra institutioner sker med varsamhet och med
hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ.

Mot bakgrund av vad som nu anförts och med hänsyn till att socialstyrelsen
fortlöpande följer landstingens planering och genomförande av utflyttningen
anser utskottet att det inte är påkallat med någon sådan utvärdering som
begärs i motion So267 (m) yrkande 2. Motionen avstyrks därför.

Av samma anledning är det inte heller påkallat med någon åtgärd av
riksdagen med anledning av motion So410 (c). Motionen avstyrks.

Kulturinsatser för utvecklingsstörda

I motion So221 av Margareta Persson och Sven-Gösta Signell (båda s)
hemställs att riksdagen skall begära att en översyn av utvecklingsstördas
kultursituation med förslag till åtgärder genomförs snarast. Motionärerna
efterlyser åtgärder för att förbättra utvecklingsstördas kulturmiljö. Utvecklingsstörda
har ett speciellt behov av stimulans för sin utveckling. De har
också en stark skaparglädje. Det behövs därför ett anpassat utbud av teater,
musik m.m. samt möjlighet till skapande verksamhet. I omsorgslagen anges
uttryckligen att till landstingets uppgifter bl.a. hör att verka för att det
allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda
(8 § 6 p.). Vidare ingår fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter i
de särskilda omsorgerna boende i elevhem och boende i gruppbostad (4 §
andra stycket). I propositionen (1984/85:176 s. 35) anges att landstingskom -

SoU 1987/88:20

11

munen får en skyldighet både att verka för att det allmänna kulturutbudet
blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda och att erbjuda kulturaktiviteter
för dem som bor på grupphem och elevhem.

I omsorgskommitténs betänkande SOU 1981:26 Omsorger om vissa
handikappade, som föregick lagen, betonas behovet av en meningsfull fritid
för handikappade. Handikappade bör få möjlighet att välja och pröva olika
aktiviteter i gemenskap med andra. Genom fritids- och kulturliv bör
normaliserade levnadsvillkor understrykas. Stöd att delta i fritidsverksamhet
bör ingå i planeringen av en förändrad bostadssituation. Man bör underlätta
för den handikappade både att delta i en organiserad fritidsverksamhet och
att disponera sin lediga tid på egen hand.

Utskottet (SoU 1986/87:18 s. 25) behandlade ett liknande motionsyrkande
föregående år. Utskottet hänvisade då till att omsorgslagen varit i kraft
endast sedan den 1 juli 1986 och till att erfarenheterna av den nya
lagstiftningen borde avvaktas innan riksdagen har anledning att överväga
ytterligare åtgärder.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om den stora betydelse det har
för utvecklingsstörda med fritids- och kulturaktiviteter. För att utvecklingsstörda
skall få den stimulans de behöver är det nödvändigt inte bara med en
daglig sysselsättning - arbete eller liknande - utan också med en meningsfull
fritid. Utskottet noterar att försöksverksamhet med olika projekt pågår. I
budgetpropositionen (s. 117) meddelas bl.a. att 10 milj. kr. under år 1987
har anvisats ur allmänna arvsfonden för att förbättra handikappades
möjligheter till fritid och rekreation.

Utskottet vidhåller mot bakgrund av det anförda sitt tidigare ställningstagande
att det inte för närvarande är påkallat med något initiativ av riksdagen.
Motion So221 avstyrks därför.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen under G 3 Kostnader
för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Bidrag till handikapporganisationer

I budgetpropositionen (s. 133) föreslås ett reservationsanslag av
62 134 000 kr. under anslaget G 10 Bidrag till handikapporganisationerna.
Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verksamhet.
Regeringen beslutarom fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationerna
efter förslag av statens handikappråd. Under innevarande budgetår
har 29 organisationer fått bidrag.

Enligt handikapprådets principer, vilka godtagits av regeringen, skall bl.a.
följande gälla för att en handikapporganisation skall få bidrag till sin
verksamhet. Organisationen skall bestå av handikappade. Den skall vara
rikstäckande och ha en demokratiskt uppbyggd organisation. Organisationen
skall ha bredd i den intressepolitiska verksamheten, dvs. arbeta för
förbättringar för handikappade inom många samhällsområden t.ex. ekonomi,
arbetsmarknad, utbildning, kultur, sjukvård och samhällsplanering.

I motion So255 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

SoU 1987/88:20

12

ändrade direktiv till statens handikappråd. Enligt motionärerna bör varje
patientorganisation som är rikstäckande och har i demokratisk ordning
utsedda styrelser få ett grundbidrag för att konsolidera sin verksamhet och
därefter ett till medlemsantal och verksamhetens omfattning avpassat anslag.
Som exempel på en organisation som inte ansetts bidragsberättigad nämns
Riksförbundet för blodsjuka.

Utskottet har inhämtat att statens handikappråd föreslagit regeringen att
avslå en ansökan från Riksförbundet för blodsjuka om bidrag ur anslaget
Bidrag till handikapporganisationer. Handikapprådet har ansett att Riksförbundet
för blodsjuka inte uppfyller kravet på bredd i den intressepolitiska
verksamheten. Handikapprådet har förordat att hälso- och sjukvårdsberedningen
skall få i uppdrag att pröva frågan om stöd till riksförbundet med
hänsyn till att detta arbetar med huvudsaklig inriktning på forskning,
läkekonst och vård.

Utskottet har tidigare (SoU 1980/81:17 s. 7) uttalat att riksdagen inte bör
göra någon detaljprövning av vilka villkor som bör vara uppfyllda för att en
handikapporganisation skall kunna få bidrag från anslaget. En sådan
prövning bör ankomma på i första hand statens handikappråd. Utskottet
vidhåller detta ställningstagande. Utskottet vill dock understryka att bidrag
till nya och mindre organisationer seriöst måste prövas av handikapprådet.
Motion So255 (m, fp, c) avstyrks alltså.

Medelsanvisningen under anslaget G 10 Bidrag till handikapporganisationer
tillstyrks.

Habilitering m.m.

I motion So230 av Sylvia Lindgren och Margareta Palmqvist (båda s)
hemställs om en bättre samordning mellan landstingen vid protesförsörjningen
för dysmelibarn, dvs. barn som föds utan händer eller armar.

Hjälpmedelsutredningen (S 1986:04) skall överväga åtgärder för att få till
stånd en bättre fungerande och mer effektiv hjälpmedelsverksamhet.
Utredningen bör enligt dess direktiv (Dir. 1986:31) särskilt granska hjälpmedelsverksamheten
utifrån de svårast handikappades situation och - om det
visar sig nödvändigt - föreslå åtgärder som bättre kan tillgodose dessa
gruppers behov av hjälpmedel. Hjälpmedelsutredningen skall under 1988
presentera sina förslag. Även den i budgetpropositionen aviserade handikapputredningen
skall inrikta sitt arbete på sådana insatser inom bl.a.
habilitering som är av särskild vikt för personer med svåra handikapp och för
handikappade barn och ungdom. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt små
och mindre kända handikappgrupper.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att dysmelibarn
under sin uppväxt förses med väl fungerande proteser. Utskottet
noterar dock att det av motionärerna påtalade problemet ryms inom såväl
hjälpmedelsutredningens som den aviserade handikapputredningens uppdrag.
Mot denna bakgrund anser sig utskottet kunna förutsätta att syftet med
motionen kommer att tillgodoses utan något riksdagens initiativ. Motion
So230 (s) avstyrks därför.

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som

SoU 1987/88:20

13

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad
barnhabilitering (yrkande 6) och om en samordnad vuxenhabilitering
(yrkande 7). Enligt motionärerna är det väsentligt att en ökad samordning av
barnhabiliteringen kommer till stånd. Vidare bör enligt motionen en
samordnad vuxenhabilitering kunna göra stora insatser med praktiskt och
psykologiskt stöd när en ung handikappad skall flytta ut till eget boende.

I budgetpropositionen (s. 117) framhålls att den aviserade handikapputredningen
skall ägna sig åt frågor som gäller habilitering och rehabilitering.
Utskottet förutsätter därför att frågor om en samordnad barn- och vuxenhabilitering
kommer att tas upp till övervägande av utredningen. Med hänsyn
härtill är det inte erforderligt med någon åtgärd av riksdagen. Motion So235
yrkandena 6 och 7 avstyrks sålunda.

Utformning av blanketter

I motion So245 av Margareta Hemmingsson (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av
blanketter. Motionären uppger att färgade blanketter på t.ex. post och
banker är svåra att läsa för de synskadade.

Synskadades riksförbund har gett ut en skrift som heter Texten måste
synas!. Skriften vänder sig till alla som arbetar med trycksaksframställning,
t.ex. informatörer, journalister, redigerare, förlagsfolk och grafiker. I
skriften ges information om hur typografi och layout kan förbättras för att
öka läsligheten. Det påpekas bl.a. att kontrasten är en viktig faktor för
läsbarheten. Undersökningar har visat att svart tryck på vitt papper är bäst.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det finns mycket att göra för
att underlätta de synsvagas möjligheter att klara sig själva på posten, banker
och andra serviceinrättningar. En enkel åtgärd är att vid blankettframställning
i görligaste mån beakta den information som ges i skriften Texten måste
synas!.

I proposition 1987/88:118 om inriktning av telepolitiken uppger vidare
regeringen att den inom kort skall tillsätta en utredning om televerkets och
postverkets sociala ansvar. Frågan om dessa verks tillgänglighet för alla
grupper - även handikappade - torde därvid komma att belysas.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet inte att det är påkallat med
någon åtgärd från riksdagen. Motion So245 (s) avstyrks därför.

Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever

I budgetpropositionen (s. 125) föreslås 30 707 000 kr. under anslaget G 4
Styrelsen för vårdartjänst. Från anslaget betalas en försöksverksamhet med
omvårdnad åt svårt rörelsehindrade elever vid Skärholmens gymnasium i
Stockholm. Vidare betalas vårdartjänst åt svårt handikappade, som studerar
vid universitet, högskolor och folkhögskolor. Verksamheten leds av styrelsen
för vårdartjänst. Den består av sju ledamöter, som förordnas av
regeringen.

Från anslaget utgår också bidrag till institutionen för handikappforskning
vid universitetet i Göteborg, bidrag till viss hörselteknisk forskning samt
bidrag till palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet. Bidrag
utgår även till De handikappades riksförbund (DHR) och till Synskadades

SoU 1987/88:20

14

riksförbund (SRF) för rekreationsanläggningar.

I propositionen (s. 124) anförs vidare att i avvaktan på resultatet av statens
förhandlingsnämnds slutliga redovisning av uppdraget om försöksanordningarna
i Skärholmen har regeringen uppdragit åt styrelsen för vårdartjänst att
fr.o.m. den 1 januari 1987 debitera berörda landsting och kommuner en
preliminär avgift för omvårdnad och därmed sammanhängande verksamhet
vid Skärholmens gymnasium. Utgångspunkten vid fastställande av avgifter
är att verksamheten skall finansieras med primär- och landstingskommunal
medel.

I motion So258 av Jan Hyttring och Rosa Osth (båda c) yrkas att riksdagen
skall ge till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret för svårt
rörelsehindrade elevers gymnasieskolgång. Enligt motionärerna bör staten
avlasta kommuner deras kostnadsansvar för de elever med svåra rörelsehinder
som går i gymnasieutbildning i regional regi.

Socialutskottet behandlade våren 1987 liknande motionsyrkanden och
anförde i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1986/87:18 s. 27-28
bl.a. följande:

Enligt utskottets uppfattning åvilar det ekonomiska ansvaret för omvårdnaden
om de rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång
principiellt vederbörande primär- och landstingskommuner. Staten måste
emellertid vara beredd att svara för att den begränsade grupp det här är fråga
om verkligen kan erbjudas en fungerande gymnasieskolgång. De av dessa
ungdomar som vill studera vidare måste då garanteras den omvårdnad som är
en förutsättning för att de skall kunna fullfölja sina studier. Deras möjligheter
får inte vara beroende av hemortskommun. Statens ansvar för dessa
ungdomars möjligheter till gymnasiestudier bör slås fast.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår fortfarande förhandlingar mellan
statens förhandlingsnämnd och kommun- och landstingsförbunden om hur
kostnaden för elevernas omvårdnad skall fördelas. Utskottet vill understryka
att förhandlingarna om kostnadsfördelningen därför bör bedrivas med
inriktning på att frågan måste bringas till en skyndsam lösning. I avvaktan
härpå har utskottet ingen erinran mot att berörda kommuner och landstingskommuner
debiteras en preliminär avgift i enlighet med vad som anförts i
budgetpropositionen.

Vad utskottet uttalat om statens ansvar för dessa ungdomars möjligheter
till gymnasiestudier bör riksdagen med anledning av motion So231 (vpk)
yrkande 1 och motion So252 (fp, c) som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet, som noterar att förhandlingarna mellan statens förhandlingsnämnd
och kommun- och landstingsförbunden ännu inte har avslutats,
vidhåller sitt ställningstagande att det principiella ekonomiska ansvaret
åvilar vederbörande primär- och landstingskommuner.

Utskottet har inhämtat att frågan om det ekonomiska ansvaret för
omvårdnaden om de rörelsehindrade ungdomarna under deras gymnasieskolgång
också kommer att behandlas av den av regeringen tillsatta
arbetsgruppen för beredning av vissa frågor om handikappade. Utskottet
förutsätter att frågan bringas till en snar lösning.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte skäl till någon åtgärd av
riksdagen och avstyrker därför motion So258 (c).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen under G 4 Styrelsen
för vårdartjänst.

SoU 1987/88:20

15

Texttelefoner

I budgetpropositionen (s. 125) föreslås 27 269 000 kr. under anslaget G 5
Ersättning till televerket för texttelefoner. Från anslaget ersätts televerket
dels för texttelefoner, som lämnas åt döva, gravt hörselskadade, dövblinda
och talskadade, dels för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner
och vanliga telefoner. Ersättningen betalas budgetårsvis i efterskott och
innefattar ränta på nedlagt kapital.

I motion So25l av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om bidrag till texttelefoner hos
myndigheter (yrkande I) samt att riksdagen hos regeringen begär förslag till
statsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen för texttelefon åt nära
anhörig som ordinerats texttelefon (yrkande 2). Motionären anser att det bör
vara möjligt för den döve att samtala direkt med t.ex. socialtjänst eller
sjukhus liksom med länsstyrelser, arbetsförmedlingar och försäkringskassor.
Även en nära anhörig bör få möjlighet att skaffa texttelefon för att bryta den
döves isolering. Enligt motionären bör statsbidrag utgå till texttelefoner i
dessa fall.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om texttelefoner.
Motionsyrkanden överensstämmande med de nu ifrågavarande behandlades
utförligt i betänkandet SoU 1985:86:11 s. 27 och senast i betänkandet
SoU 1986/87:18 s. 28. Utskottet hänvisade då beträffande frågan om
texttelefon till anhöriga till ett tidigare ställningstagande, som innebar att då
samtal kan utväxlas genom förmedlingstjänsten som numera är öppen dygnet
runt, det inte kan anses erforderligt med en utbyggnad av stödet till att
omfatta även anhöriga. När det gäller texttelefoner hos olika myndigheter
gjorde utskottet liknande överväganden samt erinrade även om att den
snabba utvecklingen på området snart kan komma att medföra nya och mer
smidiga lösningar på de hörselskadades kommunikationsproblem, varför
man borde undvika att låsa sig för mycket vid befintliga lösningar.

Med anledning av den nu aktuella motionen bör vidare nämnas att
hjälpmedelsutredningen (S 1986:04) i ett betänkande under hösten 1988
kommer att överväga vilka effekter den datatekniska utvecklingen kan få för
texttelefonverksamheten och vilka åtgärder för en förbättrad försörjning av
texttelefoner som det kan finnas anledning att vidta.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning till annan
bedömning än tidigare och avstyrker därför motion So251 (c) yrkandena 1
och 2.

I motion So239 av Margareta Persson (s) hemställs att riksdagen ger till
känna vad i motionen anförts om betalningsansvar för televerket. Motionären
anser att kostnaden för texttelefon bör slås ut på alla abonnenter i stället
för att ersättas över statsbudgeten.

I motion So615 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen ger till
känna vad i motionen anförts om de centrala ämbetsverkens tillsynsansvar på
handikappområdet (yrkande 2). Motionärerna anser att det är oegentligt
att t.ex. postverket och televerket skall ha särskild ersättning för att svara för
elementära krav från de handikappade. Enligt motionärerna bör den
aviserade handikapputredningen pröva förutsättningarna för att i den

SoU 1987/88:20

16

allmänna instruktionen för affärsverken också ange deras ansvar för
handikappade.

1982 års Handlingsprogram i handikappfrågor (skr. 1982/83:131) betonade
att tillgänglighet för handikappade skall vara en självklar del i varje
verksamhet. Kostnaderna för anpassning av verksamheten bör därmed vara
en naturlig del av kostnaderna för denna och finansieras på samma sätt som
verksamheten i övrigt. I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU
1982/83:23) slog utskottet fast att handlingsprogrammet borde utgöra en
viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet på handikappområdet.

Enligt utskottets mening är det angeläget att målmedvetna åtgärder
successivt vidtas på handikappområdet för att målet om full delaktighet och
jämlikhet skall kunna förverkligas. Utskottet noterar i denna del att
regeringen i propositionen 1987/88:118 om inriktningen av telepolitiken
aviserat att en parlamentarisk utredning inom kort skall tillsättas för att
utreda televerkets sociala och regionalpolitiska ansvar. Motion So615 (c)
yrkande 2 påkallar således inte någon riksdagens åtgärd och avstyrks.

Utskottet förutsätter att frågan om betalningsansvaret för texttelefoner
kommer att ingå i översynen av televerkets sociala ansvar. Med hänvisning
härtill avstyrks motion So239 (s).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen under G 5 Ersättning
till televerket för texttelefoner.

Utredning om insatserna för handikappade

I budgetpropositionen (s. 117) anför föredragande statsrådet bl.a. följande:

De insatser som görs av kommunerna inom socialtjänsten och av hälso- och
sjukvårdshuvudmännen inom habiliteringen/rehabiliteringen är av grundläggande
betydelse för handikappades levnadsvillkor. Under senare år har i
synnerhet en rad frågor kring socialtjänstens insatser på handikappområdet
varit föremål för diskussion. Av ett antal undersökningar har bl.a. framkommit
att det finns mycket omfattande skillnader kommunerna emellan när det
gäller standarden på och avgiftsättningen för olika handikappinsatser. Det
har visat sig att det finns brister i stödets utformning för olika grupper,
framför allt för personer med omfattande handikapp.

Min bedömning är att det mot bl.a. denna bakgrund finns anledning att
närmare utreda frågan om de insatser som görs för handikappade dels av
kommunerna inom socialtjänsten, dels av hälso- och sjukvårdshuvudmännen
inom habiliteringen/rehabiliteringen. Utredningsarbetet beräknas kunna
påbörjas under 1988 och inriktas på i huvudsak sådana insatser inom
socialtjänst och habilitering/rehabilitering som är av särskild vikt för
personer med svåra handikapp och för handikappade barn och ungdomar.
Utredningen bör vidare ägna särskild uppmärksamhet åt sådana små och
mindre kända handikappgrupper, om vilkas situation det för närvarande i
många fall saknas nödvändig kunskap hos ansvariga samhällsorgan. En av
utredningens uppgifter bör bli att bedöma hur dessa grupper framdeles skall
kunna tillförsäkras ett fungerande samhällsstöd.

I motion So242 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att den aviserade nya handikapputredningens
arbete bl.a. bör syfta till att de handikappade kan få ett likvärdigt stöd i
hela landet i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 2).

SoU 1987/88:20

17

Av budgetpropositionen framgår att den nya handikapputredningen
tillsätts mot bakgrund av att det framkommit att det finns stora skillnader
kommunerna emellan när det gäller stödet till handikappade. Det kan därför
förutsättas att utredningens arbete kommer att syfta till att handikappade
skall få ett likvärdigt stöd oavsett var de bor. Motion So242 (m) yrkande 2 får
således anses tillgodosedd varför den avstyrks.

I motion So615 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att den aviserade handikapputredningen ges en parlamentarisk
sammansättning och en inriktning i enlighet med det anförda {yrkande
3). Som exempel på frågor som utredningen bör ta sig an nämner motionärerna
möjligheten att få en personlig vårdare och inrättandet av en
handikappombudsman.

Utskottet har inhämtat att handikapputredningen kommer att ges en
parlamentarisk sammansättning. Motionen är således redan tillgodosedd i
denna del.

Motionsförslag om inrättande av en handikappombudsman har tidigare
behandlats av utskottet och avstyrkts med hänvisning till den skyldighet att
bevaka handikappsynpunkter som redan åvilar främst socialstyrelsen och
statens handikappråd (SoU 1985/86:11 s. 24).

När det gäller inriktningen av handikapputredningen framhålls i budgetpropositionen
(s. 117) att arbetet bör inriktas på i huvudsak sådana insatser
som är av särskild vikt för personer med svåra handikapp och för handikappade
barn och ungdomar. Enligt utskottets mening kan man utgå från att i det
sammanhanget frågan om stöd i form av personlig vårdare kommer att
övervägas. Även frågan om bevakningen av handikappades intressen i olika
sammanhang torde komma att aktualiseras under utredningsarbetet.

Motion So615 (c) yrkande 3 påkallar således enligt utskottets mening inte
någon riksdagens ågärd och avstyrks.

Anhörigstöd

I motion So250 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära förslag till ändring i socialtjänstlagen, så att förälder med
rätt till vårdbidrag kan få den anställningsrätt som beskrivs i motionen.
Motionären anför att en förälder som vårdar sitt handikappade barn hemma
har rätt till vårdbidrag, men kan ofta inte ha något förvärvsarbete. Föräldern
får låg ersättning, ingen semesterersättning och låg pensionspoäng. Kostnaden
för det allmänna blir däremot enligt motionären mycket lägre än om
barnet vårdats på institution. Föräldern borde enligt motionärens uppfattning
ha rätt till halvtidsanställning av hemkommunen för vård och skötsel av
det egna barnet.

I motion So275 av Gunhild Bolander och Kersti Johansson (båda c) yrkas
att riksdagen som sin mening skall ge till känna behovet av att pröva
möjligheten till införande av anhörig- eller vårdarlön.

Vårdbidrag kan utgå till en förälder som i hemmet vårdar barn under 16 års
ålder som behöver särskild tillsyn eller vård på grund av sjukdom eller
handikapp. Vårdbidrag utgår med ett belopp som motsvarar hel eller halv
förtidspension jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen. Riksdagen

SoU 1987/88:20

18

har nyligen beslutat (prop. 1987/88:46, SfU 1987/88:15) att en ytterligare nivå
med ett fjärdedels vårdbidrag skall införas fr.o.m. den 1 juli 1988. Från
samma tidpunkt höjs det maximala antalet dagar med rätt till tillfällig
föräldrapenning från 60 till 90 dagar (prop. 1987/88:100 bil. 7, SfU 1987/
88:16).

En del landsting betalar en ersättning när någon vårdas för sjukdom i
hemmet. Bidraget kallas hemsjukvårdsbidrag och var ursprungligen en
merkostnadsersättning när plats på institution inte kunde anvisas.

Hemsjukvårdsbidrag kan betalas antingen till den vårdbehövande själv
eller till en anhörig som ger vården. Enligt 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) är hemsjukvårdsbidrag som betalas till den vårdbehövande
undantaget från skatteplikt. I den mån ett bidrag innefattar bidrag till annat
än sjukvård kan det dock vara skattepliktigt.

Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet har träffat
en rekommendationsöverenskommelse angående ersättnings- och anställningsvillkor
för anhörig hemsjukvårdare.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat anhörigvårdarnas
situation (jfr SoU 1985/86:11 s. 13 och SoU 1986/87:18 s. 33). Utskottet har
beträffande främst äldreomsorgen framhållit att det är viktigt att de
anhörigas insatser tas till vara och att de anhöriga får samhällets stöd genom
ersättning för arbetet och samma sociala trygghet som andra. Det anförda
gäller självfallet även för anhöriga som vårdar handkappade barn.

Enligt vad utskottet erfarit är det inte ovanligt att kommunerna objektanställer
anhöriga för vård av t.ex. ett handikappat barn. Detta kan ske utan
ändring av socialtjänstlagen och rekommenderas av Svenska kommunförbundet.

Utskottet konstaterar att den anställningsform som efterlyses i motion
So250 (c) prövas i många kommuner och att socialtjänstlagen inte lägger
hinder i vägen för detta. Utskottet anser därför inte att denna motion
påkallar någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

I årets budgetproposition (s. 114) framhålls att samhället bör underlätta
för människor att göra insatser för närstående. Det erinras om att landsting
och kommuner kan vid sidan av avlastning och andra stödinsatser också
objektanställa närstående, som så önskar, främst vid mer långvarig vård i
hemmet. Därutöver är det, enligt föredragande statsrådet, synnerligen
angeläget att förvärvsarbetande som under kortare tid, framför allt vid svåra
sjukdomstillstånd, vill vårda en närstående i dennes hem får en lagstadgad
rätt till ledighet under denna period. För att ge rätten till ledighet ett reellt
innehåll bör ledigheten förenas med rätt till ekonomisk ersättning. Ersättningen
bör, enligt propositionen, kompensera inkomstbortfallet och utgå
under maximalt 30 dagar efter samma principer som den tillfälliga föräldrapenningen.
Regeringen avser att i den kommande äldrepolitiska propositionen
återkomma med ett sådant förslag.

Utskottet vill, liksom vid tidigare behandling av olika motionsförslag om
stöd till anhörigvård, framhålla vikten av att anhörigvårdare ges stöd och
hjälp i sitt många gånger tunga arbete. Avlastning och goda hjälpmedel kan
spela stor roll. Det är också viktigt att anhörigvårdarna får ersättning för sitt
arbete och samma sociala trygghet som andra. Med hänsyn till att regeringen

SoU 1987/88:20

19

inom kort kommer att presentera förslag i frågan i samband med äldrepolitiska
propositionen, är det emellertid inte befogat med något initiativ av
riksdagen. Motion So275 (c) avstyrks därför.

I motion So235 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen ger
till känna vad i motionen anförts om anhörigas deltagande i rehabilitering
(yrkande 8). Enligt motionärerna finns det tillfällen då den anhörige bör
delta i rehabiliteringen. Den ledighet som erfordras för detta ändamål bör
anses som anhörigvård och beviljas på samma sätt som denna.

Rehabiliteringsutredningen (S 1985:02) överväger bl.a. frågor om ersättning
från sjukförsäkringen vid rehabilitering. Utredningen beräknas lägga
sitt förslag under hösten 1988.

Den aviserade handikapputredningen skall enligt budgetpropositionen
(s. 117) närmare utreda samhällets insatser vid bl.a. rehabilitering.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det många gånger är
befogat att en anhörig deltar i rehabiliteringen av de närstående och att det
kan finnas tillfällen när en anhörig måste ta ledigt från sitt arbete för att t.ex.
instrueras i något avseende. Frågan om samhällets stöd vid rehabilitering är
emellertid, som framgår av det ovanstående, föremål för översyn. Utskottet
är därför inte berett att nu föreslå någon åtgärd av riksdagen med anledning
av motion So235 (fp) yrkande 8.

Övriga anslagsfrågor

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag till medelsanvisningar
under G 6 Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
och G 9 Statens handikappråd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande leasing av bil för handikappad
att riksdagen avslår motion 1987/88:So207,

2. beträffande färdtjänsttaxor

att riksdagen avslår motion 1987/88:So211 yrkande 1,

3. beträffande en översyn av reglerna för färdtjänsten
att riksdagen avslår motion 1987/88:So235 yrkande 4,

4. beträffande utvecklingen av färdtjänsten

att riksdagen avslår motion 1987/88:So211 yrkande 2, motion 1987/
88:So235 yrkande 5 och motion 1987/88:So268,

5. beträffande medelsanvisning för färdtjänst

att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1988/89 anvisare»
förslagsanslag av 497 000 000 kr.,

6. beträffande försöksverksamhet med personlig assistent

att riksdagen avslår motion 1987/88:So235 yrkandena 2 och 3 och
motion 1987/88:So242 yrkande 3,

7. beträffande handikappades självbestämmande vad gäller boende
och service

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So615 yrkande 1,

SoU 1987/88:20

20

8. beträffande boendesituationen för personer med fler eller grava
handikapp

att riksdagen avslår motion 1987/88:So246,

9. beträffande omsorgslagens personkrets

att riksdagen avslår motion 1987/88:So235 yrkande 1 och motion
1987/88: So242 yrkande 1,

10. beträffande intagning på vårdhem eller specialsjukhus
att riksdagen avslår motion 1987/88:So267 yrkande 1,

11. beträffande utvärdering av omsorgslagen

att riksdagen avslår motion 1987/88:So267 yrkande 2,

12. beträffande utflyttning från institutioner
att riksdagen avslår motion 1987/88:So410,

13. beträffande kulturinsatser för utvecklingsstörda
att riksdagen avslår motion 1987/88:So221,

14. beträffande medelsanvisning för kostnader för viss omsorg om
psykiskt utvecklingsstörda

att riksdagen till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
35 576 000 kr.,

15. beträffande bidrag till handikapporganisationer
att riksdagen avslår motion 1987/88:So255,

16. beträffande medelsanvisning för bidrag till handikapporganisationer att

riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 62 134 000 kr.,

17. beträffande protesförsörjningen för dysmelibarn
att riksdagen avslår motion 1987/88:So230,

18. beträffande en samordnad barnhabilitering

att riksdagen avslår motion 1987/88:So235 yrkande 6,

19. beträffande en samordnad vuxenhabilitering
att riksdagen avslår motion 1987/88:So235 yrkande 7,

20. beträffande utformning av blanketter
att riksdagen avslår motion 1987/88:So245,

21. beträffande omvårdnad för vissa gymnasieskolelever
att riksdagen avslår motion 1987/88:So258,

22. beträffande medelsanvisning för styrelsen för vårdartjänst

att riksdagen till Styrelsen för vårdartjänst för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 30 707 000 kr.,

23. beträffande texttelefon hos myndigheter

att riksdagen avslår motion 1987/88:So251 yrkande 1,

24. beträffande texttelefon till anhörig

att riksdagen avslår motion 1987/88:So251 yrkande 2,

25. beträffande de centrala ämbetsverkens tillsynsansvar på handikappområdet att

riksdagen avslår motion 1987/88:So615 yrkande 2,

26. beträffande betalningsansvar för televerket för texttelefoner
att riksdagen avslår motion 1987/88:So239,

SoU 1987/88:20

21

27. beträffande medelsanvisning för ersättning för texttelefoner
att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 27 269 000 kr.,

28. beträffande den nya handikapputredningens arbete
att riksdagen avslår motion 1987/88:So242 yrkande 2,

29. beträffande den nya handikapputredningens sammansättning
m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:So615 yrkande 3,

30. beträffande anställningsrätt för anhöriga
att riksdagen avslår motion 1987/88:So250,

31. beträffande införande av anhörig- eller vårdarlön
att riksdagen avslår motion 1987/88:So275,

32. beträffande anhörigas deltagande i rehabilitering
att riksdagen avslår motion 1987/88:So235 yrkande 8,

33. beträffande övriga medelsanvisningar
att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar

a) till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
ett förslagsanslag av 42 644 000 kr.,

b) till Statens handikappråd ett förslagsanslag av 3 968 000 kr.

Stockholm den 21 april 1988

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c). Anita Persson (s),
Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Per Arne Aglert (fp), Inga Lantz
(vpk), Ingrid Andersson (s), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s) och
Karin Falkmer (m).

Reservationer

1. Leasing av bil för handikappad (mom. 1 i hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte utredningsmannens uppfattning. Kostnaden för
leasing bör i många fall kunna understiga kostnaden för färdtjänst. Bestämmelserna
om statsbidrag till färdtjänst bör ändras så att kommunerna får rätt
att av statsbidragsmedel bidra till leasingkostnaden. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion So207 (fp) ge regeringen till känna.

SoU 1987/88:20

22

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande leasing av bil för handikappad
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So207 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. En översyn av reglerna för färdtjänsten (mom. 3 i
hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste socialstyrelsens föreskrifter rörande statsbidrag
till färdtjänst ges en klarare utformning. Föreskrifterna är i dag så
oklara att olika tolkningar kan göras om vilka personer och resor som kan
anses statsbidragsberättigade. Det är därför nödvändigt med en översyn av
föreskrifterna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande en översyn av reglerna för färdtjänsten

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So235 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utvecklingen av färdtjänsten (mom. 4 i hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Eftersom
färdtjänsten” och slutar med ”So268 (s)” bort ha följande lydelse:

Undersökningar av färdtjänstens utbyggnad i kommunerna visar att
standarden varierar kraftigt. Enligt utskottets mening krävs snara förbättringar
av färdtjänsten så att intentionerna bakom socialtjänstlagen uppfylls.

Färdtjänsten bör göras länsomfattande och med samma service som
kollektivtrafiken. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av motion So211 (s) yrkande 2, motion
So235 (fp) yrkande 5 och motion So268 (s).

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvecklingen av färdtjänsten

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So211 yrkande 2,
motion 1987/88:So235 yrkande 5 och motion So268 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Försöksverksamhet med personlig assistent m.m (mom. 6
och 7 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per Arne Aglert (fp), Stina Gustavsson (c) och Karin
Falkmer (m) anser

SoU 1987/88:20

23

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 8 slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör handikappade kunna få en personlig vårdare
eller assistent. Den enskilde bör ges stor frihet att själv välja vilken typ av
tjänst eller vård som han anser bäst. Mot denna bakgrund är det angeläget att
försöksprojekt av typ STIL-projektet ges stöd och uppmuntran. Utskottet
vill också understryka vikten av att handikappade på samma sätt som andra
människor får möjlighet att välja boende och val av bostadsort.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So235 (fp)
yrkandena 2 och 3, motion So242 (m) yrkande 3 och motion So615 (c)
yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 och 7 bort ha följande lydelse:

6. beträffande försöksverksamhet med personlig assistent

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So235 yrkandena 2
och 3 och motion 1987/88:So242 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande handikappades självbestämmande vad gäller boende
och service

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So615 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Boendesituationen för personer med fler eller grava
handikapp (mom. 8 i hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det finns personer med så
stort service- och omvårdnadsbehov att ett eget boende inte är tänkbart,
åtminstone inte på kort sikt.

Det kan vara personer med flera eller grava funktionsnedsättningar, t.ex.
rörelsehinder i kombination med syn-, hörsel- och/eller talskador. I några
landsting har man bildat små kollektiv eller gruppboende för just denna
grupp, gravt funktionshindrade. Boendet är då avsett för högst 6 boende och
med en fast personalgrupp. Detta ger trygghet och ökad stimulans genom
möjligheten till djupare kontakter. Socialtjänst och sjukvård kan samverka
så att både boende och rehabilitering fungerar väl. Någorlunda närhet till
familj och andra anhöriga är också viktig.

Den beskrivna boendeformen kan, enligt utskottets mening, för en del
vara en lämplig permanent lösning, för andra en nödvändig förberedelse för
ett mer självständigt boende. Utskottet vill framhålla vikten av att ett värdigt
och hemlikt boende erbjuds handikappade med omfattande hjälpbehov.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande boendesituationen för personer med fler eller grava
handikapp

SoU 1987/88:20

24

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So246 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Omsorgslagens personkrets (mom. 9 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda
Littmarck (m), Per Arne Aglert (fp), Stina Gustavsson (c) och Karin
Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det är anmärkningsvärt att frågan om omsorgslagens personkrets inte har
kunnat avgöras av den särskilt tillkallade arbetsgruppen. Enligt utskottets
mening är det angeläget att frågan nu bringas till en snar lösning av
handikapputredningen. Utskottet förutsätter att utredningsarbetet bedrivs
så att ett delförslag beträffande personkretsen kan lämnas före årets utgång.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So235 (fp)
yrkande 1 och motion So242 (m) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande omsorgslagens personkrets

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So235 yrkande 1 och
motion 1987/88 :So242 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

7. Intagningpå vårdhem eller specialsjukhus (morn. lOi
hemställan)

Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Blenda Littmarck (m), Stina
Gustavsson (c) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
anförde” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör ett självständigt boende eftersträvas för
vuxna utvecklingsstörda. Det kommer emellertid alltid att finnas ett behov
av mindre vårdhem med kvalificerade resurser för vissa gravt utvecklingsstörda.
Bestämmelsen att nyintagning i specialsjukhus eller vårdhem för
vuxna endast får ske om det finns synnerliga skäl är enligt utskottets mening
för restriktiv. Utskottet förordar i stället att intagning skall få ske om
särskilda skäl föreligger.

I vissa fall kan det enligt utskottets mening vara bäst för gravt utvecklingsstörda
barn att få bo på ett väl fungerande vårdhem då andra boende- och
vårdformer visar sig sämre tillgodose barnets behov. Enligt utskottets
mening bör omsorgslagen revideras så att detta blir möjligt. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande intagning pä vårdhem eller specialsjukhus

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So267 yrkande 1 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:20

25

8. Utvärdering av omsorgslagen (mom. 11 i hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har utflyttningen från vårdhemmen inneburit
svåra påfrestningar för många förståndshandikappade och deras anhöriga. I
många fall har starka reaktioner mot utflyttningen kommit till uttryck. Med
anledning av detta bör en ingående utvärdering nu skyndsamt komma till
stånd när det gäller erfarenheterna av den pågående förändringen av
vårdinriktningen. Detta bör riksdagen med anledning av motion So267 (m)
yrkande 2 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utvärdering av omsorgslagen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So267 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. En samordnad barnhabilitering m.m. (mom. 18 och 19 i
hemställan)

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”1
budgetpropositionen” och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör en ökad samordning av barnhabiliteringen
och vuxenhabiliteringen komma till stånd. Den aviserade handikapputredningen
bör utreda möjligheterna till en ökad samordning och skyndsamt
lägga förslag i detta syfte. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 och 19 bort ha följande lydelse:

18. beträffande en samordnad barnhabilitering

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So235 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande en samordnad vuxenhabilitering

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So235 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever (mom. 21 i
hemställan)

Ulla Tillander (c), Stina Gustavsson (c) och Inga Lantz (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”So258 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör staten i avvaktan på att regionskolorna nått
en full utbyggnad avlasta kommunerna deras kostnadsansvar för de elever
med svåra rörelsehinder som går i en gymnasieutbildning i regional regi.
Detta bör i enlighet med motion So258 (c) ges regeringen till känna.

SoU 1987/88:20

26

dels att utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande omvårdnad av vissa gymnasieskolelever
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So258 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Den nya handikapputredningens arbete (mom. 28 i
hemställan)

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Det kan” och
slutar med ”den avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste därför utredningens arbete syfta till att ge
de handikappade ett likvärdigt stöd över hela landet. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna med anledning av motion So242 (m) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande den nya handikapputredningens arbete

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So242 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Den nya handikapputredningens sammansättning m.m.
(mom. 29 i hemställan)

Ulla Tillander och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Motionsförslag
om” och slutar med ”och avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör handikapputredningen pröva formerna för en
ombudsmannaverksamhet, vars uppgift skall vara att ta till vara de handikappades
rättigheter. Utredningen bör också undersöka möjligheterna att låta
de handikappade få personlig vårdare. Vad som nu anförts bör riksdagen ge
regeringen till känna med anledning av motion So615 (c) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under mom. 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande den nya handikapputredningens sammansättning
m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So615 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Införande av anhörig- eller vårdarlön (mom. 31 i
hemställan)

Ulla Tillander och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 20 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste anhörigvårdarna ersättas för sitt arbete.
När de anhöriga åtar sig en del - ofta merparten - av vårdarbetet, måste de
ersättas ekonomiskt för detta av ansvarig myndighet. De bör enligt utskottets
mening få en anställning som t.ex. hemvårdare för ett rimligt antal timmar i

SoU 1987/88:20

27

veckan och då också få normala sociala trygghetsförmåner. För vård av en
svårt handikappad som kräver ständig hjälp är en heltidstjänst rimlig
ersättning.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande införande av anhörig- eller vårdarlön
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So275 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Införande av anhörig- eller vårdarlön

Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (alla m) anför:

Det är vår uppfattning att kommunerna måste medverka till flexibla
lösningar när det gäller vården och stödet till de handikappade. Vi vill i det
sammanhanget erinra om förslagen i motion 1987/88:So210 (m), vilka bl.a.
syftar till att den handikappade själv skall kunna välja att t.ex. få anställa en
anhörig eller granne efter samma taxa som gäller för övriga inom hemtjänsten.
Dessa frågor behandlas i utskottets betänkande SoU 1987/88:15.

2. Intagning på vårdhem eller specialsjukhus

Daniel Tarschys och Per Arne Aglert (båda fp) anför:

Utöver vad utskottet anfört vill vi erinra om vad utskottet anförde i
betänkandet SoU 1985/86:19 s. 5-6:

Avvecklingen får inte leda till att de människor som bott på vårdhemmen
tvingas flytta till en bostad som inte uppfyller den nya lagens kvalitetskrav.
En förändring som inte är till fördel för den psykiskt utvecklingsstörde själv
kan inte stödjas på den nya omsorgslagen, som vill garantera psykiskt
utvecklingsstörda goda levnadsvillkor. Utskottet har tidigare understrukit
att vuxna utvecklingsstördas utflyttning från vårdhemmen måste genomföras
med varsamhet och hänsyn till varje individ. När det gäller vårdhem för barn
och ungdom har utskottet uttalat att avvecklingen bör kunna ske skyndsamt.
Förutsättningen är dock självfallet att de barn och ungdomar som för
närvarande bor på vårdhem kan erbjudas ett gott och för varje individ
lämpligt alternativ som uppfyller lagens kvalitetskrav.

Avvecklingen av nuvarande vårdhem sker dels genom att nyinskrivning
inte sker, dels genom att fullgoda alternativ i gruppboende eller enskilt
boende utvecklas.

Vissa barn och ungdomar har behov av behandlingsinsatser utöver själva
boendet. Av lagens bestämmelse om att omsorgerna skall anpassas till
mottagandens individuella behov följer att det är nödvändigt att beakta
också dessa behov. I dag tillgodoses sådana behov ibland av vårdhemmet.
Värdefulla insatser på detta område görs t.ex. av de läkepedagogiska
instituten.

Behov av behandling och habilitering måste enligt utskottets mening även i
fortsättningen tillgodoses för att man skall kunna tala om goda levnadsvillkor
för psykiskt utvecklingsstörda. Detta följer av att omsorgen skall anpassas
och utformas efter varje individs särskilda behov av stöd och hjälp.

SoU 1987/88:20

28

Innehållsförteckning Sou 1987/88:20

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 4

Färdtjänst 4

Valfrihet m.m. för handikappade 6

Viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl 8

Omsorgslagens personkrets 8

Intagning på vårdhem eller specialsjukhus 9

Utflyttning från institutioner 10

Kulturinsatser för utvecklingsstörda 11

Medelsanvisningen 12

Bidrag till handikapporganisationer 12

Habilitering m.m 13

Utformning av blanketter 14

Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever 14

Texttelefoner 16

Utredning om insatserna för handikappade 17

Anhörigstöd 18

Övriga anslagsfrågor 20

Hemställan 20

Reservationer 22

1. Leasing av bil för handikappad (mom. 1 i hemställan) av fp 22

2. En översyn av reglerna för färdtjänsten (mom. 3 i hemställan) av fp 23

3. Utvecklingen av färdtjänsten (mom. 4 i hemställan) av fp 23

4. Försöksverksamhet med personlig assistent m.m. (mom. 6 och 7 i
hemställan) av fp, m och c 23

5. Boendesituationen för personer med fler eller grava handikapp
(mom. 8 i hemställan) av m 24

6. Omsorgslagens personkrets (mom. 9 i hemställan) av fp, m och c . . . 25

7. Intagning på vårdhem eller specialsjukhus (mom. 10 i hemställan)

av moche 25

8. Utvärdering av omsorgslägen (mom. 11 i hemställan) av m 26

9. En samordnad barnhabiliteringm.m. (mom. 18 och 19 i hemställan)

av fp 26

10. Omvårdnad för vissa gymnasieskolelever (mom. 21 i hemställan)

av c och vpk 26

11. Den nya handikapputredningens arbete (mom. 28 i hemställan) av

m 27

12. Den nya handikapputredningens sammansättning m.m. (mom. 29

i hemställan) av c 27

13. Införande av anhörig-eller vårdarlön (mom. 31 i hemställan) av c 27
Särskilda yttranden 28

1. Införande av anhörig- eller vårdarlön av m 28

2. Intagning på vårdhem eller specialsjukhus av fp 28

29