Socialutskottets betänkande
1987/88:19

om anslag m.m. till Hälsoupplysning (prop. 1987/ SqU

88:100 bil. 7 delvis) 1987/88:19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag till medelsanvisning för Bidrag
till hälsoupplysning, vilket tillstyrks av utskottet. I anslutning härtill behandlas
ett antal motionsyrkanden om åtgärder mot tobaksbruket, kostupplysning,
preventivmedelsrådgivning m.m. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets m-, fp- och c-ledamöter reserverar sig gemensamt till förmån
för motionsförslag (m, fp och c) om ett samlat åtgärdsprogram för minskat
tobaksbruk m.m. Vidare har fp-ledamöterna och vpk-ledamoten reserverat
sig gemensamt till förmån för dels ett motionsförslag (s och vpk) om rökfri
barnomsorg och grundskola, dels motionsyrkanden (s och vpk samt fp) om
åtgärder mot snusning. Fp-ledamöterna har också reserverat sig till förmån
för motionsförslag (fp) om fastställande av mål för arbetet mot tobaksbruket.

C-ledamöterna har reserverat sig till förmån för motionsförslag (c) om
kostens betydelse i vården samt stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet.
Vpk-ledamoten har vidare reserverat sig till förmån för
motionsförslag (vpk) om utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen, kostnadsfria
preventivmedel och ett specialdestinerat statsbidrag på detta
område. Slutligen har en m-ledamot reserverat sig beträffande ett motionsförslag
(c) om socialt åtgärdsprogram för att undvika aborter.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1987/88:100 bil. 7

Regeringen har i proposition 1987/88:100 bilaga 7 under punkt E 15 (s.

88-89) föreslagit riksdagen att till Bidrag till hälsoupplysning för budgetåret
1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

Motioner

1987/88:So212 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande kostens betydelse i vården.

1987/88 :So405 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lagstiftning om rökfria lokaler.

1 Riksdagen 1987188.12 sami Nr 19

1987/88:So407 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslag ur Bidrag till
hälsoupplysning (prop. 1987/88:100, bil. 7) även skall utgå till Hushållningssällskapens
Förbund.

1987/88:So409 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av kontinuerlig och aktuell upplysningsverksamhet om
tobakens skadeverkningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avsättning av viss del av tobaksskatten för upplysningsverksamhet
om riskerna med tobaksbruk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av rökavvänjningskliniker.

Yrkande 1 i motionen har överflyttats till utrikesutskottet.

1987/88: So420 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett förslag till socialt åtgärdsprogram med syfte att undvika aborter för
de kvinnor som av sociala och ekonomiska skäl överväger abort.

1987/88 :So436 av Margareta Andrén och andre vice talman Karl Erik
Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att konkreta
hälsopolitiska mål för samhällets arbete för minskat tobaksbruk utarbetas
och att dessa mål föreläggs riksdagen för stadfästande.

1987/88:So442 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande ett mål för att minska tobakmissbruket till sekelskiftet.

1987/88:So450 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedel
bör göras avgiftsfria,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ågärder bör
vidtas för att engagera läkare och barnmorskor i skolans sex- och samlevnadsundervisning,

4. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att bättre trygga
samordningen av det abortförebyggande arbetet inom socialstyrelsen,

5. att riksdagen hos regeringen begär ett specialdestinerat statsbidrag för
att trygga en utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen och den abortförebyggande
upplysningsverksamheten.

1987/88:So453 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder mot bruket av snus och andra s.k. rökfria tobaksvaror.

1987/88:So469 av Sven Munke (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning om rökfria miljöer i offentliga lokaler genom
komplettering av hälsoskyddslagen eller genom en särskild lag.

SoU 1987/88:19

1987/88:So471 av Elisabeth Fleetwood och Ulf Adelsohn (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att
informationen främst i skolor och på arbetsplatser realistiskt och trovärdigt
beskriver tobakens skadeverkningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varningstexterna
på tobaksförpackningarna bör omarbetas och förnyas, att cancerforskare
och professionella informatörer bör ges resurser att i samverkan
utarbeta långsiktiga utbildnings-, informations- och opinionspåverkande
program.

1987/88:So472 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett samlat program för att begränsa tobaksbruket och dess skadeverkningar.

1987/88:So483 av Margareta Andrén och Börje Stensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet att lagfästa rätten till rökfri miljö.

1987/88:So487 av Margareta Winberg m.fl. (s, vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förskolans och grundskolans elever skall garanteras rätt till
rökfria miljöer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att offentliga lokaler skall göras rökfria,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialstyrelsens och arbetarskyddsstyrelsens rekommendationer
skall upphöjas till bindande föreskrifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en informationskampanj om snus.

1987/88:So493 av Börje Stensson och Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
insatser för upplysning om tobakens skadeverkningar.

1987/88:So503 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierade
informationsinsatser för att minska bruket av tobak.

Utskottet

Från anslaget E 15 bekostas upplysningsverksamhet genom vissa organisationer,
bl.a. Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar
(NTS) och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Regeringen
beslutar efter förslag av socialstyrelsen om den närmare fördelningen av
tillgängliga medel till dessa organisationer.

Socialstyrelsens medel för hälsoupplysningsverksamhet och medel för
tidskriften Vigor fördes förra året över till anslagspunkten E 1. från att
tidigare ha tagits upp under det särskilda reservationsanslaget Bidrag för
hälsoupplysning.

I socialstyrelsens petita anförs att tyngdpunkten i socialstyrelsens hälsoupplysning
kommer att förskjutas mot ett mer samhällsinriktat arbete.

SoU 1987/88:19

Detta anses svara mot målet att klargöra hälsofrågornas direkta samband SoU 1987/88:19
med samhälls- och miljöförhållanden.

I budgetpropositionen framhålls att folkrörelser och organisationer har en
viktig uppgift i hälsoupplysningen. Enligt socialministerns mening är det
viktigt att se hälsoupplysningen som en del av ett folkbildningsarbete som
syftar till att fördjupa befolkningens kunskaper om hälsorisker och bredda
intresset för hälsofrämjande verksamhet. Det är därför av avgörande
betydelse att samhällets insatser inom hälsoupplysningen bedrivs i samarbete
med folkrörelser och organisationer. Härigenom ökar förutsättningarna för
en mer nyanserad debatt och opinionsbildning i hälsopolitiska frågor, som
kan bli en viktig motvikt till den ur ett hälsopolitiskt perspektiv ofta
ofullständiga och förenklade människosyn som präglar vissa delar av t.ex.
den kommersiella reklamen och massmediautbudet, vars genomslagskraft är
stor hos bl.a. barn och ungdom, anförs det i propositionen (bil. 7 s. 89).

Åtgärder för minskat tobaksbruk

Utskottet har årligen behandlat olika motionsförslag om åtgärder mot
tobaksbruket, senast i betänkande SoU 1986/87:20 våren 1987.1 proposition
1984/85:181 om utvecklingslinjer inom hälso- och sjukvården m.m., behandlad
av utskottet i betänkande SoU 1984/85:28, lämnades en utförlig redovisning
för tobaksfrågan och regeringens syn härpå. Utskottet har nyligen i
yttrande till utrikesutskottet behandlat frågan om åtgärder mot tobaksbruk
inom ramen för EG-samarbetet (SoU 1987/88:5 y).

Förbud mot rökning i offentliga lokaler

I ett antal motioner begärs att rökning i offentliga lokaler skall förbjudas. I
motion So405 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om lagstiftning om rökfria offentliga lokaler. Det är enligt
motionären ett rättvisekrav från dem som på grund av allergi, astma eller av
andra orsaker inte tål rök. I motion So469 av Sven Munke (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om rökfria miljöer i
offentliga lokaler genom komplettering av hälsoskyddslagen eller genom en
särskild lag. Motionären pekar bl.a. på den passiva rökningens skadeverkningar.
I motion So487 av Margareta Winberg m.fl. (s och vpk) yrkas att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om att offentliga lokaler
skall göras rökfria (yrkande 2). Motionärerna anför att det är dags att ta
steget ut mot rökfria offentliga lokaler, eftersom dagens situation medför att
bl.a. allergiker diskrimineras. I samma motion begärs att regeringen ges till
känna vad i motionen anförts om att socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsens
rekommendationer bör upphöjas till bindande föreskrifter (yrkande 3).

Även i motion So483 av Margareta Andrén och Börje Stensson (båda fp)
yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet att
lagfästa rätten till rökfri miljö. I motionen anförs att det är oundgängligt att
lagstifta om rätt till rökfri miljö. De som ansvarar för gemensamhetslokaler
bör åläggas skyldighet att vidta åtgärder enligt de allmänna råd som utfärdats
av arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen.

Den statliga tobakskommittén (S 1977:03) lade i delbetänkandet

(Ds S 1987:7) Rökfria miljöer fram ett förslag till en lag om begränsning av
tobaksrökningen i offentliga lokaler. Förslaget utgjorde en punkt i ett
åtgärdsprogram som föreslogs i tobakskommitténs slutbetänkande
(SOU 1981:18) Minskat tobaksbruk. Vid remissbehandlingen av bej^nkandena
fick lagförslaget ett blandat mottagande av de olika remissinstanserna.
Den dåvarande regeringen ansåg inte att en tvingande lagstiftning, som den
tobakskommittén föreslagit, var det lämpligaste sättet att åstadkomma fler
rökfria miljöer. I stället fick socialstyrelsen och arbetarskyddsstyreisen i
upprag att utfärda rekommendationer om rökfria miljöer.

Arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen utfärdade därefter år 1983
allmänna råd om begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär
(AFS 1983:10). Utgångspunkten för de allmänna råden är att en
rökfri miljö skall vara det normala och att en rökares önskan att få röka får
vika för andras önskemål om en rökfri miljö. I råden rekommenderas
rökfrihet i offentliga lokaler och väntlokaler. Olika undersökningar av de
allmänna rådens genomslagskraft har därefter vidtagits. Fortfarande pågår
uppföljningar.

År 1984 genomförde socialstyrelsen en enkät som berörde drygt 2000
statliga arbetsplatser. Enkäten visade bl.a. att av tio statliga arbetsplatser har
åtta infört någon form av begränsning av rökningen. Endast en mindre andel
av arbetsplatserna följde de allmänna råden fullt ut. De myndigheter som
infört regler om rökning efter tillkomsten av allmänna råden hade generellt
sett regler som bättre överensstämde med målsättningen i råden. Dessförinnan
utförde socialstyrelsen en undersökning av rökning inom barnomsorgen.
Under våren 1986 genomförde socialstyrelsen ytterligare en enkät om rökfria
miljöer som riktades till alla sjukhus och vårdcentraler. Flertalet sjukvårdsinrättningar
uppgav att någon form av rökregler gällde för lokalerna.
Generella regler var i särklass vanligast, dvs. rökning förbjöds utom på
särskilt angivna platser. Personalen hade i de flesta fall själva beslutat om
reglerna. Vårdcentralerna var mer restriktiva än sjukhusen till rökning.
Socialstyrelsen har nyligen genomfört en tredje enkät som visar att det är
relativt många väntlokaler för tåg, buss och flyg som fortfarande saknar
rökregler. Verket är nu engagerat i en undersökning av rökningen vid
kommunernas fritidsgårdar. Resultatet härav väntas hösten 1988.

NTS genomför för närvarande en undersökning om hur miljö- och
hälsoskyddsnämnderna ser på rökning i offentliga lokaler.

Arbetsmarknadens parter tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen och
socialstyrelsen påbörjade hösten 1987 en kampanj under mottot ”Rökfritt på
jobbet” i syfte att få igång aktivitet på arbetsplatserna för att nedbringa
tobaksbruket och skapa regler för detta. Kampanjen kommer att pågå under
två år och ha sin grund i lokala initiativ och åtgärder. Till grund för
diskussionerna skall ligga arbetarskyddsstyrelsens och socialstyrelsens allmänna
råd. Inom ramen för kampanjen skickar de fackliga organisationerna
LO, TCO och SACO/SR bl.a. ut en enkät till huvudskyddsombud och
regionala skyddsombud tillsammans med en uppmaning att kontakta arbetsgivarna
om rökfrågan.

Den första enkäten kommer att följas upp efter ca ett år. Resultatet av
kampanjen är avsett att utvisa om de allmänna råden behöver skärpas.

SoU 1987/88:19

1* Riksdagen 1987188.12 sami. Nr 19

Vid behandlingen av motioner med motsvarande innehåll våren 1986
avstyrkte utskottet motionerna med hänvisning till att de allmänna råden
varit och alltjämt var föremål för uppföljning på olika sätt. Utskottet
förutsatte att regeringen följde utvecklingen i frågan och, om ett behov av
lagstiftningsåtgärder skulle uppkomma, återkom till riksdagen om detta
(SoU 1985/86:14 s. 5).

När utskottet förra våren åter behandlade motioner i saken anförde
utskottet att utgångspunkten måste vara att ingen mot sin vilja skall behöva
exponeras för tobaksrök. Utskottet ansåg att rökning därför inte bör
förekomma i offentliga lokaler. Samtidigt måste konstateras att en viss
förbättring inträtt på senare tid när det gäller rökning i offentliga lokaler,
fortsatte utskottet. Människor förefaller ha blivit mera medvetna om att
rökning är störande och har skadliga effekter även för andra. De flesta rökare
torde numera respektera en vädjan om rökfrihet eller om att rökning bara
skall ske på anvisade platser. Utskottet ansåg att en allmän attitydförändring
till rökning är en effektivare metod att åstadkomma rökfrihet i offentliga
lokaler än ett lagstadgat förbud, vars efterlevnad skulle bli svår att
upprätthålla. Utskottet underströk därför kraftigt vikten av fortsatt opinionsbildning
på detta område (SoU 1986/87:20 s. 4).

Enligt utskottets mening visar uppföljningarna av de allmänna råden om
begränsning av tobaksrökning att åtgärderna för att hindra rökning i sådana
lokaler fortfarande är otillräckliga på många håll. Det finns därför anledning
att överväga om det behövs ytterligare insatser för att påskynda utvecklingen
mot rökfrihet i offentliga lokaler och på arbetsplatser, vilken enligt utskottets
mening går alltför långsamt. Utskottet förutsätter att regeringen beaktar
denna fråga och vid behov tar initiativ till åtgärder. Skulle fortsatta åtgärder
inte ge resultat utesluter utskottet inte att lagstiftning kan behövas. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna So405 (c), So469
(m), So483 (fp) och So487 (s och vpk) yrkandena 2 och 3.

Rökfri barnomsorg och skola

I motion So487 av Margareta Winberg m.fl. (s och vpk) yrkas att regeringen
ges till känna vad i motionen anförts om att förskolans och grundskolans
elever skall garanteras rätt till rökfria miljöer (yrkande 1). Motionärerna
hänvisar bl.a. till de väl dokumenterade skadeverkningarna av passiv
rökning.

Frågan om en rökfri barnomsorg och grundskola behandlades utförligt
förra våren i betänkande SoU 1986/87:20 s. 8f. Utskottet redogjorde därvid
för socialstyrelsens kommentarer till tidigare omnämnda allmänna råd om
begränsning av tobaksrökning i skolan (SÖ- FS 1985-170) samt socialstyrelsens
enkät beträffande barnomsorgen och utbildning för personal.

Med anledning av en motion motsvarande den nu aktuella, som avstyrktes
förra våren, anförde utskottet följande (SoU 1986/87:20 s. 9f.).

Utskottet vidhåller sin inställning beträffande det angelägna i att uppnå en
rökfri barnomsorg. Det är också mycket viktigt att skolan tillhandahåller en
miljö som motverkar tobaksdebut. Betydelsen av rökfri barnomsorg och
skola understryks i tillämpningsföreskrifterna från socialstyrelsen resp. SÖ.

SoU 1987/88:19

Däri sägs bl.a. att man inte bör röka i ett familjedaghems lokaler och att
rökrutor i skolan inte bör förekomma, frågor som motionärerna särskilt tagit
upp. Utskottet vill understryka vikten av att detta synsätt verkligen slår
igenom inom barnomsorg och skola. Det bör t.ex. vara möjligt att redan vid
rekryteringen av familjedaghem ta upp frågor om rökning, såsom att sådan
inte bör få ske där barnen vistas.

De allmänna rådens effekter är som ovan nämnts föremål för uppföljning.
Utskottet utgår från att såväl socialstyrelsen som SÖ tar initiativ till
ytterligare insatser om uppföljningen ger anledning till det.

Utskottet vill betona vikten av att riktlinjerna följs upp av såväl de ansvariga
centrala statliga myndigheterna som de kommunala. Utskottet vidhåller
dock den bedömning som gjordes vid förra riksmötet och avstyrker motion
So487 (s och vpk) såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

Mål för arbetet mot tobaksbruket

I motion So436 av Margareta Andrén och andre vice talman Karl Erik
Eriksson (båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att konkreta
hälsopolitiska mål för samhällets arbete för minskat tobaksbruk utarbetas
och att dessa mål föreläggs riksdagen för stadfästande.

I motion So442 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs att regeringen ges till
känna vad i motionen anförts beträffande ett mål för att minska tobaksmissbruket
till sekelskiftet (yrkande 2).

Enligt världshälsoorganisationen (WHO) är rökningen den största enskilda
undvikbara orsaken till ohälsa och för tidiga dödsfall i länder som Sverige.
År 1984 antog medlemsländerna i WHO:s Europaregion, däribland Sverige,
38 hälsopolitiska mål för arbetet med ”Hälsa för alla år 2000”. Dessa mål är
avsedda att utgöra en bas för utformningen av nationella hälsopolitiska
strategier. Enligt motionärerna föreslås i WHO:s Europastrategi konkreta
mål för samhällets arbete mot tobaksskadorna, t.ex. att 80 % av befolkningen
inte röker eller att den nationella tobakskonsumtionen minskas med
50 %. Sådana nationella mål bör utarbetas och officiellt antas i Sverige.

Förslag till konkreta mål för arbetet mot tobaksskadorna har förts fram
tidigare av olika utredningar. Socialstyrelsens tobaksutredning ansåg att
statsmakterna borde fastställa som slutmål för sitt tobaksprogram att
cigarettkonsumtionen skulle nedbringas till samma relativa omfattning som
den hade på 1920-talet och att konsumtionen av övriga tobaksvaror inte
skulle tillåtas öka (betänkandet Tobaksrökning, 1973). Målet skulle vara
uppnått år 2000.

Tobakskommittén föreslog att tobakskonsumtionen skulle minskas totalt
så att senast år 1990 högst 30 % resp. senast år 2000 högst 15 % av den vuxna
befolkningen använder tobak vanemässigt (SOU 1981:18 Minskat tobaksbruk).
Förslagen ledde dock inte till att några konkreta mål fastställdes.

En fempartimotion, i vilken det bl.a. begärdes en officiell tobakspolitik
med fastställande av såväl kortsiktiga som långsiktiga mål för arbetet mot
tobaksbruk, behandlades av riksdagen i anslutning till proposition 1984/
85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrkte
motionen med hänvisning till den utförliga behandling åtgärder mot tobaksbruk
fått i propositionen (SoU 1984/85:28 s. 19).

SoU 1987/88:19

Vid behandling våren 1987 av motioner med samma innehåll som
motionerna So436 och So442 yrkande 2 konstaterade utskottet att arbetet
mot tobaksbruket har mycket hög hälsopolitisk prioritet och bedrivs på en
rad områden. Utskottet hänvisade till att några verkliga meningsskiljaktigheter
när det gäller inriktningen av samhällets fortsatta åtgärder inte förelåg vid
riksdagens behandling av propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och
sjukvården och motionerna. Mot bakgrund härav såg utskottet inte skäl att
förorda uppställandet av övergripande mål, vilka med nödvändighet måste
bli mycket allmänt formulerade och inte tjäna till mycket ledning för det
praktiska arbetet (SoU 1986/87:20 s. 7f.) Utskottet vidhåller sin inställning i
frågan och avstyrker motionerna So436 (fp) och So442 (fp) yrkande 2.

Åtgärdsprogram mot tobak m.m.

Ett flertal motioner tar upp allmänna åtgärder för att minska tobaksbruket i
form av ett samlat åtgärdsprogram samt informations- och upplysningsinsatser.

I motion So472 av Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c) begärs att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om ett samlat program för att
begränsa tobaksbruket och dess skadeverkningar. Motionärerna anser att
bl.a. frågor om rökfria lokaler, upplysning och information, begränsning om
försäljningsställen för tobaksvaror, pris- och index, utformning av varningstexter
och Tobaksbolagets policy bör behandlas i ett samlat program.

I motion So493 av Börje Stensson och Olle Grahn (båda fp) hemställs att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om vikten av insatser för
upplysning om tobakens skadeverkningar. Motionärerna pekar på statens
stora inkomster av tobaksskatten och framhåller att anslaget till hälsoupplysning
är litet i förhållande till frågans vikt och omfattning. Motionärerna anser
att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas för upplysning om tobakens
skadeverkningar. Dessa frågor jämte behoven av statliga bidrag till åtgärder
bör, enligt motionärerna, följas med skärpt uppmärksamhet av regeringen.

I motion So409 av Karin Falkmer (m) yrkas att regeringen ges till känna
vad i motionen anförts om vikten av kontinuerlig och aktuell upplysningsverksamhet
om tobakens skadeverkningar (yrkande 2). I samma motion begärs
att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om avsättning av
viss del av tobaksskatten för upplysningsverksamhet om riskerna med
tobaksbruk (yrkande 3). Motionären anför att man för att finansiera en
ökad satsning på upplysning om tobakens skadeverkningar årligen bör
avsätta en viss del av tobaksskatten till informationsverksamhet om riskerna
med tobaksbruk. Redan etablerade antitobaksorganisationer, vilka gjort
stora insatser under flera år, bör anlitas och ges möjligheter att kunna föra en
kontinuerlig och ständigt aktuell tobaksupplysning.

I motion So471 av Elisabeth Fleetwood och Ulf Adelsohn (båda m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att
informationen främst i skolor och på arbetsplatser realistiskt och trovärdigt
beskriver tobakens skadeverkningar (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till
att skolungdomar enligt enkät ansett att antirökkampanjerna är för utslätade

SoU 1987/88:19

och tama. I samma motion yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att varningstexterna på tobaksförpackningarna bör omarbetas och
förnyas, att cancerforskare och professionella informatörer bör ges resurser
att i samverkan utarbeta långsiktiga utbildnings-, informations- och opinionspåverkande
program (yrkande 2).

I motion So503 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att regeringen ges till
känna vad i motionen anförts om intensifierade informationsinsatser för att
minska bruket av tobak. Motionärerna framhåller att samhällets insatser mot
tobakskonsumtionen måste öka. Kampanjer o.d. bör hela tiden förnyas för
att ständigt vara aktuella.

1977 års tobakskommitté lämnade i sitt slutbetänkande (SOU 1981:18)
Minskat tobaksbruk förslag till åtgärdsprogram på tobaksområdet.

I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
m.m. redovisade vidare regeringen sin syn på de fortsatta åtgärderna mot
tobaksbruket. Bl.a. förordades en intensifierad informationsverksamhet om
tobakens skadeverkningar inriktad mot barn och ungdom, samt särskilda
uppföljningsåtgärder vad gäller rökvanorna och därtill knutna hälsoeffekter.
Den framlagda redovisningen i nämnda proposition ansågs av utskottet
tillgodose syftet med motion om åtgärdsprogram (SoU 1984/85:21 s. 4
jfr. SoU 1984/85:28).

Socialstyrelsen redovisade hösten 1987 en folkhälsorapport som bl.a. tar
upp tobaksfrågan (socialstyrelsen redovisar 1987:15). I rapporten berörs
såväl prispolitik som information om rökningens skadeverkningar.

En skrivelse från regeringen om folkhälsan med rapporten som underlag är
aviserad till april i år.

Riksdagen har nyligen hos regeringen begärt en utredning i syfte att få till
stånd ett förbud mot annonsering av tobaksvaror (LU 1987/88:13, rskr. 115).
Utskottet har inhämtat att det inom regeringskansliet övervägs en utredning,
som inte endast skall arbeta med denna fråga utan även med andra frågor om
åtgärder mot tobaksbruket.

I sammanhanget kan vidare anmärkas att Nordiska rådet nyligen rekommenderat
Nordiska ministerrådet att utreda restriktivare bestämmelser om
tobaksbruk. Arbetet med ett nordiskt handlingsprogram mot cancer har
också påbörjats.

Från socialstyrelsen har inhämtats att - i likhet med förra året - extra
medel (2 milj.kr.) från Allmänna arvsfonden reserverats för kommande
budgetår för att delas ut av socialstyrelsen till projekt som syftar till att
förebygga tobaksdebut bland barn och ungdom.

Arbete pågår inom socialstyrelsen med nya varningstexter på tobaksförpackningar.
Målsättningen är att skärpa innehållet i varningstexterna.

Utskottet vill vidare erinra om vad som ovan (s. 5) redovisats om de
insatser som gjorts inom ramen för kampanjen Rökfritt på jobbet.

När frågorna om information och upplysning senast behandlades i
utskottet (bet. SoU 1986/87:20 s. 4 f.) betonade utskottet att ansträngningarna
att informera om tobakens skadeverkningar och påverka människors
attityder mot rökning måste fortsätta med oförminskad intensitet. Utskottet
hänvisade till socialstyrelsens riktade informationsinsatser och hälsoprojekt i

SoU 1987/88:19

arbetslivet. Utskottet erinrade om att det tidigare uttalat att ett mycket
viktigt område för hälsoupplysningen och det förebyggande hälso- och
sjukvårdsarbetet är just upplysning om tobakens skadeverkningar. Enligt
utskottets tidigare mening borde man satsa på fortsatt upplysning i syfte att
förhindra rökdebut och minska rökares konsumtion av tobak. Utskottet
ansåg därvid det angeläget att olika förutskickade informationsinsatser och
uppföljningsinsatser kom till stånd (SoU 1984/85:28). Det slogs vid förra
riksmötet fast att dessa synpunkter alltjämt gjorde sig lika starkt gällande.
Mot bakgrund av de informationsinsatser som planerades ansågs det inte
erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet pekade också
på organisationernas betydelse i sammanhanget (SoU 1986/87:20 s. 6 f.).

Utskottet gör följande bedömning.

I arbetet med att förebygga ohälsa har insatserna mot tobaksbruket
mycket hög prioritet. Här förutsätts en mångfald åtgärder , bl.a. avseende
information, prispolitik och marknadsföring. Tyngdpunkten i tobakspolitiken
ligger emellertid på information och upplysning om tobakens skadeverkningar.

Utskottet vill mot bakgrund av det stora folkhälsoproblem som tobaksbruket
utgör understryka vikten av en fortsatt systematisk satsning mot tobak.
Särskilt viktigt är ett fortsatt målmedvetet upplysningsarbete i syfte att
förändra den allmänna inställningen till tobaksrökning och motverka rökdebut
framför allt hos ungdomar. Utskottet konstaterar att motionärernas
önskemål går i samma riktning. Någon skillnad i principiellt synsätt finns inte
mellan motionärerna och utskottet.

När det gäller frågan om det eventuella behovet av riksdagsinitiativ vill
utskottet erinra om att åtgärder mot tobaksbruket redan är starkt prioriterade
i det förebyggande hälsoarbetet och att vikten av åtgärder på tobaksområdet
kraftigt markerats av regeringen i den tidigare nämnda propositionen om
utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården. Tobaksfrågorna har även tagits
upp i socialstyrelsens folkhälsorapport, vilken ligger till grund för den
skrivelse om folkhälsan som regeringen inom kort kommer att avlämna till
riksdagen. Utskottet vill dessutom erinra om det utredningsuppdrag på
tobaksområdet som för närvarande övervägs inom regeringskansliet.

Med hänvisning till det anförda och till de olika åtgärder på området som
vidtagits av bl.a. socialstyrelsen anser utskottet att tobaksfrågorna redan är
väl uppmärksammade. Ett initiativ från riksdagens sida ter sig därför
överflödigt. Utskottet avstyrker således motion So409 (m) yrkande 2, So471
(m), So472 (c), So493 (fp) och So503 (fp). Utskottet vill i detta sammanhang
inte heller förorda en sådan ”öronmärkning” av tobaksskatten för upplysningsverksamhet
som föreslås i motion So409 (m) yrkande 3, som alltså
avstyrks.

Åtgärder mot snus

I motion So453 av Margareta Andrén (fp) yrkas att regeringen ges till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot bruket av snus och andra
s.k. rökfria tobaksvaror. Motionären tar upp frågor om ökad information,
skärpta varningstexter för vanligt snus, införandet av varningstexter även för

SoU 1987/88:19

luktsnus samt höjning av tobaksskatten.

I motion So487 av Margareta Winberg m.fl. (s och vpk) hemställs att
regeringen ges till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj
om snus. Motionärerna anser att socialstyrelsen bör ges i uppdrag att
genomföra samma typ av kampanj mot snuset som förts mot rökning
(yrkande 4).

Konsumtionen av snus har fördubblats sedan slutet av 1960-talet och ökar
för närvarande stadigt med ett par procent om året (socialstyrelsens
folkhälsorapport, 1987:15 s. 128).

Världshälsoorganisationen (WHO) har efterlyst kraftigare restriktioner
mot det alltmer utbredda snusandet i världen.

I socialstyrelsens PM 1988:4 Snus - en hälsorisk, rapport från ett
expertmöte, redogörs för snusets hälsorisker, snusvanornas utveckling och
internationella ställningstaganden (förbud mot ”fuktigt” snus har införts i
några länder).

Socialstyrelsen har vidare satsat på åtgärder riktade till särskilda målgrupper,
som värnpliktiga och skolungdom. Medel har gått till TV- och videoinformation,
lärarhandledning, tidningsannonser och bidrag till NTS för en
ungdomsbroschyr om snus. Varningstexter även på luktsnus övervägs.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att åtgärder vidtas för att
vända konsumtionskurvan för snus nedåt. Utskottet kan dock konstatera att
socialstyrelsen tagit initiativ till en rad åtgärder för att föra ut kunskap om
snusets skadeverkningar till de ungdomsgrupper och åldrar som är särskilt
berörda. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte erforderligt
med något riksdagens initiativ på området. Motion So453 (fp) och So487 (s
och vpk) yrkande 4 avstyrks därför.

Rökav vänj ningskliniker

I motion So409 av Karin Falkmer (m) hemställs att regeringen ges till känna
vad i motionen anförts om vikten av röka vvänj ningskliniker (yrkande 4).
Motionären understryker att klinikerna bör få bättre möjligheter att bedriva
fortsatt verksamhet.

Det finns i landet ca 8 rökawänjningskliniker, de flesta inom landstingens
sfär.

Tobakskommittén behandlade rökavvänjningsklinikerna i betänkandet
(SOU 1981:18) Minskat tobaksbruk och anförde bl.a. följande (s. 120 f.).

Rökawänjningskliniker finns redan på flera håll i vårt land. De bedriver sin
verksamhet med tillämpning av skilda metoder och med olika resurser. De
kan i allmänhet behandla några hundra patienter per år, av vilka ungefär en
tredjedel lyckas slutgiltigt bryta sin tobaksvana. Olika behandlingsmetoder
förefaller ha i stort sett samma grad av framgång.

Den målsättning som tobakskommittén satt upp innebär att tiotusentals
personer under de närmaste decennierna skall förmås att bryta sin tobaksvana.
De särskilda klinikerna kräver - i jämförelse med en integrerad
awänjningsverksamhet av ovan skisserat slag- beaktansvärda resurser. I det
stora sammanhanget får inte alltför vittgående förhoppningar knytas till
verksamhet vid särskilda kliniker.

Särskilda tobaksavvänjningskliniker har trots detta stort berättigande och

SoU 1987/88:19

stor betydelse. De har betydelse som forskningsorgan, både för att ta fram
förbättrade avvänjningsmetoder och för att öka den medicinska och beteendevetenskapliga
kunskapen om tobakens vidmakthållande och avbrytande. I
dagens situation då tobaksskadorna blir alltmer alarmerande och allmänt
kända, måste samhället också av etiska skäl avsätta resurser för att hjälpa
även de tobaksbrukare som har stora svårigheter att bryta sin vana. Slutligen
kan anföras att de särskilda klinikerna redan genom sin blotta existens kan
spela stor roll som inspirations- och informationskälla för annat arbete mot
tobaksbruket. De kan ge råd, hjälp och stöd till den hälso- och sjukvårdspersonal
som tar in avvänjningshjälp i sitt ordinarie arbete. Den decentraliserade
awänjningsverksamheten inom hälso- och sjukvården i ett län, kan alltså
ha stor nytta av en sådan ”centralpunkt” som en avvänjningsklinik med sin
specialiserade verksamhet och personal är.

Utskottet uttalade våren 1987 att det är angeläget att tobaksinformationen
också tar upp sådana frågor som möjligheterna till stöd för rökavvänjning
och sjukvårdshuvudmännens olika projekt på detta område (SoU 1986/87:20
s. 6).

Utskottet ser positivt på klinikerna och deras betydelse för bl.a. utvecklingen
av metoder för rökavvänjning samt förmedlandet av kunskap till
primärvårdens personal. Den närmare organisationen av klinikerna är dock
en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Utskottet avstyrker därför motion
So409 (m) yrkande 4.

Kostupplysning

I motion So212 av Olof Johansson (c) yrkas att regeringen ges till känna vad i
motionen anförts beträffande kostens betydelse i vården (yrkande 7). Enligt
motionärerna är kost- och näringskunskaperna ofta otillräckliga hos yrkesverksamma
inom sjukvården och den sociala omsorgen. Det är viktigt att
dessa frågor ytterligare beaktas inom grundskolan, vårdyrkesutbildning och i
fortbildning av vårdpersonal.

Skrifter i ämnet har redovisats från bl.a. socialstyrelsen, livsmedelsverket
och SPRI.

Socialstyrelsen och livsmedelsverket utgav 1986 boken Kost, Motion och
Hälsa. Dessförinnan publicerades rapporten Folkhälsa och livsmedelspolitik
(socialstyrelsen redovisar 1984:14) och - av särskild relevans i sammanhanget
- allmänna råd från socialstyrelsen (1985:11) Kost på sjukhus och inom social
omsorg. Senast har kostfrågan tagits upp i verkets folkhälsorapport (socialstyrelsen
redovisar 1987:15 s. 131 f.).

Frågor om s.k. sjukhussvält har tidigare behandlats i utskottet (se bet.
SoU 1981/82:34).

Kostfrågorna i vården behandlas även i beredningen för livsmedels- och
näringsfrågor inom regeringskansliet.

Utbildningsutskottet behandlade nyligen ett flertal motioner om utbildning
i kost- och hälsofrågor i betänkande UbU 1987/88:7. Betänkandet berör
bl.a. vuxenutbildning hos landstingskommuner och utbildning av hemtjänstpersonal.
I betänkandet redogörs bl.a. för undervisningen i hemkunskap och
SÖ:s utvärdering m.m. av ämnet. Vidare erinras om att SÖ avser att revidera
läroplanen för sociala servicelinjen.

SoU 1987/88:19

Socialministern har den 8 december 1987 svarat på en interpellation (c) om
kostens betydelse i hälso- och sjukvårdsarbetet (snabbprot. 1987/88:40 s. 31
f.). Hon ansåg det då inte påkallat med regeringsinitiativ och anförde bl.a.
följande.

Jag instämmer i att det är angeläget att åstadkomma förbättringar av
kostutbildningen för personal inom hälso- och sjukvården. Mycket görs
också bl.a. genom socialstyrelsens och livsmedelsverkets försorg. Inom en
expertgrupp bedrivs t.ex. metodutveckling i syfte att konstruera, pröva och
hitta bra modeller för kostupplysning. Ett utvecklingsarbete har påbörjats
inom barnomsorgen, och detta skall ligga till grund för en fortsatt verksamhet
som socialstyrelsen initierar inom landsting, kommuner och näringsliv. Inom
landstingen bedrivs redan en mycket omfattande kost- och motionsverksamhet.

Socialstyrelsens omvårdnadsgrupp driver flera olika projekt. I projektet
”Att tillgodose behovet av föda inom sjukvård och social omsorg” pågår
arbetet med ett förslag till underlag för utbildning på högskolenivå för arbete
inom hälso- och sjukvård samt omsorg. Ett motsvarande förslag även för
utbildning på gymnasienivå tas också fram.

Inom grundskolan har kostfrågor aktualiserats särskilt mycket under den
senaste tiden. Socialstyrelsen, livsmedelsverket och skolöverstyrelsen arbetar
tillsammans för att förbättra skolmåltiden. Livsmedelsverket och socialstyrelsen
framhåller också vikten av att undervisning i kostfrågor ges
tillräckligt utrymme i den obligatoriska skolan. Inom gymnasieskolan har
behovet av en förbättring av kostutbildning inom vårdlinjen och socialservicelinjen
uppmärksammats.

Utskottet vill betona att kosten är av central betydelse i vården. Detta
framgår även av de här omnämnda allmänna råden m.fl. skrifter. Mot
bakgrund av det arbete som redan pågår på området anser utskottet det dock
inte erforderligt med ett riksdagsinitiativ. Motion So212 (c) yrkande 7
avstyrks därför.

I motion So407 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslag ur Bidrag till
hälsoupplysning (prop. 1987/88:100, bil. 7) även skall utgå till Hushållningssällskapens
Förbund.

Frågan om statligt bidrag till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet
har behandlats tidigare i både lagutskottet och socialutskottet.
Härvid har motioner med begäran om bidrag avstyrkts. Frågan behandlades
senast utförligt i betänkande SoU 1986/87:20 s. 10 f., vartill här hänvisas.

Enligt utskottets mening har det inte framkommit något sedan förra
riksmötet som motiverar ett ändrat ställningstagande. Utskottet avstyrker
därför motion So407 (c).

Preventivmedelsrådgivning m.m.

I motion So420 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär ett förslag till socialt åtgärdsprogram med syfte att undvika aborter för
de kvinnor som av sociala och ekonomiska skäl överväger abort. Motionären
pekar på en serie åtgärder för att undvika abort, bl.a. att preventivmedelsrådgivningen
även bör omfatta metoden naturlig familjeplanering och att

SoU 1987/88:19

mödrahälsovården bör utgå från att graviditeten skall fullföljas.

I betänkandet SoU 1987/88:2 redovisades utförligt abortförebyggande
arbete och tidigare riksdagsbehandling av hithörande frågor. Utskottet
hänvisar till den framställningen.

Utskottet ser inte skäl för initiativ som syftar till ett program av det slag
som förordas i motion So420 (c). Motionen avstyrks därför.

I motion So450 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen bör
byggas ut både kvantitativt och kvalitativt i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 1). Motionärerna anför att det i dag finns stora brister
både kvalitativt och kvantitativt vad gäller rådgivningen.

Liknande motionsyrkanden har tidigare behandlats av utskottet, senast
hösten 1987 i betänkande SoU 1987/88:2, vartill hänvisas. Utskottet avstyrkte
yrkandet och hänvisade till att det är sjukvårdshuvudmännen som har att
avgöra i vilka former rådgivningen skall bedrivas. Utskottet erinrade även
om vissa initiativ av socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion
So450 (vpk) yrkande 1.

I samma motion begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att preventivmedel bör göras avgiftsfria (yrkande 2).

I betänkandet SoU 1987/88:2 avstyrktes även ett motionsyrkande motsvarande
det nu aktuella (s. 9). Utskottet hänvisade härvid till tidigare
uttalanden om att regeringen följer p-pillerförsäljningen och att utskottet
förutsatte att regeringen snarast vidtar erforderliga åtgärder, om abortfrekvensen
skulle öka som följd av höga kostnader för p-piller. Utskottet ansåg i
övrigt inte att skäl förelåg att ta upp frågan om ytterligare prisreduktioner på
preventivmedel.

Utskottet vidhåller bedömningen från hösten 1987 och avstyrker motion
So450 (vpk) yrkande 2.

I samma motion yrkas vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att åtgärder bör vidtas för att engagera läkare och barnmorskor i
skolans sex-och samlevnadsundervisning (yrkande 3), att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att bättre trygga samordningen av det
abortförebyggande arbetet inom socialstyrelsen (yrkande 4) samt slutligen
att riksdagen hos regeringen begär ett specialdestinerat statsbidrag för att
trygga en utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen och den abortförebyggande
upplysningsverksamheten (yrkande 5).

Ett motionsyrkande motsvarande yrkande 3 behandlades senast i betänkande
SoU 1987/88:1. Utskottet avstyrkte motionen och anförde (s. 15).

Utskottet konstaterar att frågan om sex- och samlevnadsundervisningen i
skolan nu fått förnyad aktualitet hos skolöverstyrelsen. Det råder enighet
mellan SÖ och socialstyrelsen om de åtgärder som behöver vidtas för att
förbättra undervisningen. Insatser planeras redan för innevarande budgetår.
Utskottet anser mot denna bakgrund att resultaten av det nu pågående
arbetet bör avvaktas. Utskottet vill emellertid erinra om vad som ovan
redovisats om utökad information särskilt till ungdomar i fråga om sex och
samlevnad, sexuellt överförbara sjukdomar samt preventivmedel. Klamydia

SoU 1987/88:19

och övriga här aktuella sjukdomar - även HIV-infektionen - har gjort sådan
undervisning än angelägnare än tidigare. Läkare, sköterskor och barnmorskor
spelar självfallet en viktig roll när det gäller att informera om dessa nya
hälsorisker. Utskottet ser det som självklart att man försöker att på lämpligt
sätt utnyttja sådan medicinsk fackkunskap i sex- och samlevnadsundervisningen.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion So450 (vpk)
yrkande 3.

De frågor som tas upp i yrkandena 4 och 5 behandlades senast i betänkande
SoU 1985/86:14 s. 9.

Utskottet hänvisade i fråga om samordningen av det abortförebyggande
arbetet inom socialstyrelsen till att det i första hand ankommer på styrelsen
att överväga vilket samordningsbehov som finns och hur det kan tillgodoses
inom ramen för givna resurser.

Utskottet, som nu kan anmärka att socialstyrelsen nyligen redovisat
allmänna råd (1987:6) Antikonception, avstyrker motion So450 (vpk)
yrkande 4 med hänvisning till vad riksdagen tidigare anfört.

I betänkande SoU 1985/86:14 s. 9 anförde utskottet att det inte såg skäl att
ompröva sitt tidigare ställningstagande att avstyrka ett specialdestinerat
statsbidrag vid sidan av det nya systemet för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet vidhåller även denna tidigare redovisade uppfattning och
avstyrker motion So450 (vpk) yrkande 5.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningen till Bidrag till hälsoupplysning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot rökning i offentliga lokaler

att riksdagen avslår motion 1987/88:So405, motion 1987/88:So469,
motion 1987/88:So483 och motion 1987/88:So487 yrkandena 2 och 3,

2. beträffande rökfri barnomsorg och skola

att riksdagen avslår motion 1987/88:So487 yrkande 1,

3. beträffande mål för arbetet mot tobaksbruket

att riksdagen avslår motion 1987/88:So436 och motion 1987/88:So442
yrkande 2,

4. beträffande åtgärdsprogram för minskat tobaksbruk m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So409 yrkande 2, motion 1987/
88:So471, motion 1987/88:So472, motion 1987/88:So493 och motion
1987/88:So503,

5. beträffande avsättning av del av tobaksskatten
att riksdagen avslår motion 1987/88:So409 yrkande 3,

6. beträffande åtgärder mot snus

att riksdagen avslår motion 1987/88:So453 och motion 1987/88:So487
yrkande 4,

7. beträffande rökavvänjningskliniker

att riksdagen avslår motion 1987/88:So409 yrkande 4,

SoU 1987/88:19

8. beträffande kostens betydelse i vården

att riksdagen avslår motion 1987/88:So212 yrkande 7,

9. beträffande anslag till Hushållningssällskapens förbund
att riksdagen avslår motion 1987/88:So407,

10. beträffande socialt åtgärdsprogram för att undvika aborter
att riksdagen avslår motion 1987/88:So420,

11. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So450 yrkande 1,

12. beträffande kostnadsfria preventivmedel

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So450 yrkande 2,

13. beträffande sex- och samlevnadsundervisning
att riksdagen avslår motion 1987/88:So450 yrkande 3,

14. beträffande samordning av det abortförebyggande arbetet
att riksdagen avslår motion 1987/88:So450 yrkande 4,

15. beträffande specialdestinerat statsbidrag

att riksdagen avslår motion 1987/88:So450 yrkande 5,

16. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälsoupplysning
att riksdagen till Bidrag till hälsoupplysning för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

Stockholm den 12 april 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c),
Anita Persson (s), Gunnar Ström (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Ingrid Andersson (s), Erik Janson (s),
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Claes Rensfeldt (s), Maud Björnemalm (s),
Karin Falkmer (m) och Margo Ingvardsson (vpk).

Reservationer

1. Rökfri barnomsorg och skola (mom. 2 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Margo Ingvardsson
(vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Med
anledning av” och slutar på s. 7 med ”fråga (yrkande 1)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att både barnomsorg och skola är miljöer där det är särskilt
angeläget att uppnå rökfrihet. Dels har barnomsorgs- och skolpersonal ett
ansvar som normbildare för barn och ungdom, dels är hälsoriskerna med
passiv rökning numera vetenskapligt belagda. Det är också mycket viktigt att
skolan tillhandahåller en miljö som motverkar tobaksdebut. Det bör vara
självklart att föräldrar som så begär alltid får plats i familjedaghem där det

SoU 1987/88:19

inte röks. Vad utskottet här anfört om barns rätt till rökfri barnomsorg och
skola bör riksdagen med anledning av motion So487 (s och vpk) yrkande 1 ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande rökfri barnomsorg och skola

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So487 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Mål för arbetet mot tobaksbruket (mom. 3 i hemställan)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”En
fempartimotion” och slutar på s. 8 med ”So442 (fp) yrkande 2” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att fastställandet av klara mål för insatserna mot tobaksskadorna
skulle kunna vara en sporre för det konkreta arbetet. Sådana mål
har för övrigt fastställts för alkoholpolitiken. Regeringen bör därför ge
socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta konkreta hälsopolitiska mål för
samhällets arbete att minska tobaksbruket. Dessa mål bör föreläggas
riksdagen för stadfästande. Vad utskottet här anfört med anledning av
motion So436 (fp) och motion So442 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande mål för arbetet mot tobaksbruket

att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So436 och motion
1987/88:So442 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Åtgärdsprogram för minskat tobaksbruk m.m. (mom. 4 i
hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Göte Jonsson (m), Ulla Tillander (c), Ann-Cathrine
Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Karin
Falkmer (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”1 arbetet”
och slutar med ”och So503 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att antalet tobaksrelaterade sjukdoms- och
dödsfall är mycket stort och att tobaksbruket leder till stora samhällskostnader.
Det finns därför anledning att intensifiera det allmännas åtgärder mot
tobaksbruket i syfte att få till stånd en begränsning av tobakens skadeverkningar.
Särskilt viktigt är att förbättra och vidga informations- och upplysningsverksamheten
på tobaksområdet. Enligt utskottets mening bör ett
samlat åtgärdsprogram för att begränsa tobaksbruket utarbetas. Vad utskottet
nu anfört bör med anledning av de aktuella motionerna ges regeringen till
känna.

SoU 1987/88:19

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande åtgärdsprogram för minskat tobaksbruk m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So409 yrkande 2,
motion 1987/88:So471, motion 1987/88:So472, motion 1987/88:So493
och motion 1987/88:So503 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Åtgärder mot snus (mom. 6 i hemställan)

Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Margo Ingvardsson
(vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Trots att snuset inte fått något internationellt fäste tog WHO i juni 1987
upp frågan om snus i ett veckolångt möte. Där fastslogs att det inte råder
något tvivel om snusets skadlighet. Det är både hälsofarligt och beroendeframkallande.
Därför blir WHO:s rekommendation: ”Totalförbjud snuset i
alla länder där det inte redan är vanligt förekommande!”

Snusningen bland ungdomar m.fl. blir allt vanligare i Sverige. Denna
utveckling måste brytas. Utskottet anser att det är dags att genomföra samma
kampanj mot snuset som under många år pågått mot rökning. Socialstyrelsen
bör ges detta uppdrag. Detta bör regeringen ges till känna med anledning av
motionerna So453 (fp) och So487 (s och vpk) yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande åtgärder mot snus
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So453 och motion
1987/88 :So487 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Kostens betydelse i vården (mom. 8 i hemställan)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 13 som börjar med ”Utskottet vill” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

På senare tid har framkommit att kost- och näringskunskaperna ofta är
otillräckliga hos yrkesverksamma inom sjukvården och den sociala omsorgen.
Delvis hänger detta samman med de allmänna rekryteringsproblemen.
Men det gäller också att dessa frågor inte har tillräckligt utrymme i den
ordinarie skolan och i yrkesutbildningen för dessa arbeten.

Brist på kännedom om kostens betydelse kan i värsta fall leda till att
personer som vårdas inom sjukvården, inte minst cancersjuka och äldre
människor, drabbas av undernäring så att deras chans till tillfrisknande
därigenom radikalt minskar.

Det finns mycket som visar att den ökade kunskapen om sambandet
kost-hälsa inte i önskvärd grad kommer till uttryck i samhället i allmänhet
och inom vården i synnerhet. Sett ur ett hälsoekonomiskt perspektiv är en
sådan utveckling givetvis inte försvarbar. Det är viktigt att dessa frågor

SoU 1987/88:19

ytterligare beaktas inom grundskola, vårdyrkesutbildning och i fortbildningen
av vårdpersonal. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion
So212 (c) yrkande 7 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande kostens betydelse i vården

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So212 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Anslag till Hushållningssällskapens förbund (mom. 9 i
hemställan)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”So407 (c)” bort ha följande lydelse:

Socialutskottet anser i likhet med lagutskottet att den verksamhet som
bedrivs av hushållningssällskapens hemkonsulenter är värdefull, särskilt vad
gäller kostrådgivnings- och livsmedelsområdet. Det ekonomiska stöd sällskapet
kan få av konsumentverket är endast blygsamt. Bidrag ur anslaget till
hälsoupplysning bör därför enligt utskottets mening utgå till hushållningssällskapens
hemkonsulentverksamhet. Vad utskottet här anfört med anledning
av motion So407 (c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande anslag till Hushållningssällskapens förbund

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So407 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Socialt åtgärdsprogram för att undvika aborter (mom. 10 i
hemställan)

Göte Jonsson (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Frågor beträffande abortlagen har behandlats i utskottets betänkande SoU
1987/88:21, vartill hänvisas (se reservationen till nämnda betänkande).
Utskottet delar grundsynen i den nu aktuella motion So420 (c) att det även
behövs intensifierade förebyggande insatser för att i möjligaste mån undanröja
sociala och ekonomiska hinder för fullföljande av en graviditet. Detta
bör med anledning av motion So420 (c) ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande socialt åtgärdsprogram för att undvika aborter
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So420 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:19

8. Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 11 i
hemställan)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Liknande
motionsyrkanden” och slutar med ”(vpk) yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att en fullgod rådgivningsverksamhet av 1980 års
abortkommitté beräknas till 500 besök per 1 000 fertila kvinnor och år, dvs.
hälften av alla fertila kvinnor årligen (SOU 1983:31, Familjeplanering och
abort, s. 271). Det behövs enligt utskottets mening en norm för att trygga
utbyggnaden av rådgivningen. Utskottet vill erinra om att 1980 års abortkommitté
kunde konstatera att ca 25 % av de fullföljda graviditeterna var
oplanerade - ej önskade - graviditeter. Denna höga siffra beror enligt
utskottets mening bl.a. på en dåligt utbyggd preventivmedelsrådgivning.
Utskottet anser att de sjukvårdsansvariga bör åläggas att bygga ut rådgivningen
efter ovannämnda dimension. Utskottet vill vidare framhålla att
själva kännedomen om möjligheterna till preventivmedelsrådgivning är en
viktig faktor för att nå större bredd på preventivmedelsrådgivningen. Det är
därför angeläget att den uppsökande verksamheten som påbörjats på
ungdomsgårdar, arbetsplatser och regementen intensifieras då denna har
visat sig mycket värdefull. Utskottet anser vidare att åtgärder bör vidtas så att
de värnpliktiga vid alla regementen kan erbjudas undervisning i sex- och
samlevnadsfrågor och preventivmedelsrådgivning ges.

Vad utskottet nu anfört om en utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So450 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kostnadsfria preventivmedel (mom. 12 i hemställan)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”1
betänkandet SoU 1987/88:2” och slutar med ”(vpk) yrkande 2” bort ha
följande lydelse:

En utbredd preventivmedelsrådgivning, god tillgänglighet och kostnadsfria
preventivmedel är grundläggande faktorer för att nedbringa abortfrekvensen
i vårt land. 1980 års abortkommitté påvisade i sitt betänkande att
ansvaret för familjeplanering och födelsekontroll till stor del vilar på
kvinnorna. Många undersökningsresultat visar att kvinnorna lever under
sämre ekonomiska villkor än männen. Kvinnor har högre arbetslöshetstal,
finns i låglöneyrken och har lägre lön än män inom samma yrkeskategori. För
att få större bredd på preventivmedelsanvändningen och därmed sannolikt
också lägre aborttal bör preventivmedlen göras kostnadsfria. Detta bör med

SoU 1987/88:19

anledning av motion So450 (vpk) yrkande 2 riksdagen ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande kostnadsfria preventivmedel
att riksdagen med anledning av motion 1987/88: So450 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Specialdestinerat statsbidrag (mom. 15 i hemställan)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”1
betänkande SoU 1985/86:14” och slutar med ”(vpk) yrkande 5” bort ha
följande lydelse:

Tidigare har landstingen fått en särskild ersättning för preventivmedelsrådgivningen.
Nu finns i stället ett schabloniserat statsbidrag för landstingens
hela hälso- och sjukvårdsverksamhet. En utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
är enligt utskottets mening nödvändig. För att en sådan skall
komma till stånd måste en särskild stimulans ges. Som föreslås i här aktuell
del (yrkande 5) i motion So450 (vpk) bör ett specialdestinerat statsbidrag
utgå till sjukvårdshuvudmännen för att trygga en utbyggd abort- och
preventivmedelsrådgivning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande specialdestinerat statsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So450 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1987/88:19

Innehållsförteckning SoU 1987/88:19

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 1

Utskottet 3

Åtgärder för minskat tobaksbruk 4

Förbud mot rökning i offentliga lokaler 4

Rökfri barnomsorg och skola 6

Mål för arbetet mot tobaksbruket 7

Åtgärdsprogram mot tobak m.m 8

Åtgärder mot snus 10

Rökavvänjningskliniker 11

Kostupplysning 12

Preventivmedelsrådgi vning m.m 13

Hemställan 15

Reservationer 16

1 Rökfri barnomsorg och skola (mom. 2 i hemställan) av fp och

vpk 16

2 Mål för arbetet mot tobaksbruket (mom. 3 i hemställan) av fp... 17

3 Åtgärdsprogram för minskat tobaksbruk m. m. (mom. 4 i hemställan)
av m, fp och c 17

4 Åtgärder mot snus (mom. 6 i hemställan) av fp och vpk 18

5 Kostens betydelse i vården (mom. 8 i hemställan) av c 18

6 Anslag till Hushållningssällskapens förbund (mom. 9 i hemställan)
av c 19

7 Socialt åtgärdsprogram för att undvika aborter (mom. 10 i

hemställan) av m 19

8 Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen (mom. 11 i hemställan)
av vpk 20

9 Kostnadsfria preventivmedel (mom. 12 i hemställan) av vpk.... 20

10 Specialdestinerat statsbidrag (mom. 15 i hemställan) av vpk .... 21

gotab Stockholm 1988 15090